Månen A till Ö - allt du behöver veta om månen och lite till

Visste du det här om månen?

Varför ser månens bortre sida annorlunda ut än den som vetter mot jorden? Hur många människor har spelat golf på månen? Är det möjligt att äga en tomt på månen? Läs vårt mån-ABC och kolla in vår video så får du svar på de här frågorna och många fler.

6 min

Allt du behöver veta om månen och lite till - Spela upp på Arenan

A som i Neil Armstrong

2019 har det gått 50 år sedan Apollo 11, den första expeditionen som landsteg på månen. Med på resan var förutom befälhavaren Neil Armstrong, också Buzz Aldrin och Michael Collins.

Närmare en femtedel av jordens befolkning satt som limmade vid TV-skärmarna då Neil Armstrong, den första människan på en annan värld, satte sitt berömda stövelavtryck i månsanden och uttalade sin berömda mening om det lilla steget för människan och det väldiga klivet för mänskligheten.

Fast egentligen innehåller ju meningen “One small step for man, one giant leap for mankind” ett språkfel.

“Man” och “mankind” betyder ju samma sak. Neil Armstrong har däremot alltid hävdat att han sade “for a man”, men att a:et drunknade i radiobruset. Lyssna och döm själv.

Armstrong och Aldrin tillbringade hur som helst två och en halv timme på månytan (Collins stannade kvar i kommandomodulen Columbia) och samlade ihop inalles 21,5 kilo månstenar.

9 s

“One small step for man, one giant leap ... " - Spela upp på Arenan

B som i den bortre sidan

Månen vänder ständigt samma sida mot jorden.

Den bortre, eller som vissa kallar den, “mörka” sidan av månen (“Dark side of the moon”) är hur som helst inte mörk, solen lyser lika mycket på den som på “vår” sida (en gång per mån-dag). Vi får bara inte se den från jorden.

Månens bortre sida ser väldigt annorlunda ut jämfört med den sida som vi ser, den har inga månhav. Det beror på att “vår” sida av månen stelnade senare eftersom den värmdes upp av den glödande jorden.

Den bortre sidan stelnade fortare vilket gjorde det möjligt för nedfallande asteroider att peppra den med kratrar.

C som i Celsius

Temperaturen på månens yta varierar från +123 till - 233 grader Celsius eftersom det inte finns någon atmosfär som jämnar ut temperaturerna. En mån-natt är 14 jorddygn lång, liksom också en mån-dag.

D som i de andra månarna

Flera andra planeter i solsystemet har fler månar än jorden, till exempel så har Jupiter 79 stycken och Saturnus månar är 62 till antalet. Men jorden har solsystemets största måne i förhållande till själva planetens storlek (1/4 av jordens diameter och 1/81 av dess massa).

Eftersom det är regel snarare än undantag att planeter har månar, åtminstone i vårt solsystem (bara Merkurius och Venus är utan) kan man ju också utgå från att det finns gott om månar i andra solsystem, alltså exomånar. Hittills är det dock väldigt ont om sådana i katalogerna.

Tidigare i år meddelades det om att forskare tror sig ha identifierat den första exomånen i omlopp kring gasplaneten Kepler 1625b på 8 000 ljusårs avstånd från oss.

Man tror att exomånen i fråga är av samma storleksklass som planeten Neptunus, med andra ord flera gånger större än jorden.

E som i exakt lika stor som solen - eller?

Månens diameter är en 400-del av solens, men månen ligger också 400 gånger närmare jorden än solen. Därför ser de två himlakropparna ut att vara lika stora på himlen trots att månen är som ett gruskorn i förhållande till ett berg jämfört med solen.

Därför täcker månen solen nästan perfekt under en solförmörkelse.
Men det här förhållandet kommer inte att vara för evigt. Månen avlägsnar sig från jorden med 3,8 centimeter per år, ungefär samma hastighet som fingernaglarna växer med.

Månen flyr från oss på grund av tidvattenkraften som saktar ner jordens rotation. Den första som föreslog det här var George Darwin, Charles Darwins son, 1897.

Om 5 miljarder år kommer månen att ha avlägsnat sig med 190 000 kilometer. Den kommer dock inte att rymma från jorden helt och hållet, men jordens rotation kommer med tiden att stanna upp så månen kommer bara att synas från ena sidan av jorden.

F som i förnekare

Mellan sex och tjugo procent av amerikanerna (beroende på opinionsmätning) tror att månlandningarna var en bluff, mänskligheten har aldrig besökt månen, menar de.

Bland annat tror vissa att månlandningarna iscensattes och regisserades av mästerregissören Stanley Kubrick.

Det här motsägs dock av det faktum att det hela sannolikt hade kostat fem gånger mer och tagit tio gånger så länge om den ökänt pedantiske Kubrick hade varit involverad.

Och så har vi det här med att det torde vara tämligen omöjligt att få mer än 400 000 involverade amerikaner att hålla käft i femtio år.
Ingen av konspirationsteorierna kring månlandningarna har hur som helst hållit för närmare vetenskaplig granskning.

Om det existerar en sådan konspiration så måste också Ryssland i praktiken vara med om den, eftersom Sovjetunionen noggrant observerade USA:s månfärder då det begav sig.

Varför ryssarna inte tog chansen att förödmjuka ärkerivalen USA genom att avslöja deras “bluff” då de hade gott om chanser till det, det har ingen månlandningsförnekare heller lyckats ge ett tillfredsställande svar på.

G som i gyroskop

Tacka månen för att du finns till! Månen stabiliserar jordens klimat. Den fungerar som ett gyroskop som hindrar jordens rotationsaxel att pendla vilt fram och tillbaka.

Utan månens stabiliserande verkan skulle vi ha super-istider och perioder av outhärdlig hetta om vartannat. Det här skulle från allra första början ha gjort det omöjligt för livet att utvecklas på jorden.

H som i hav

De så kallade “haven” på månen har ingenting med vatten att göra, varken nu eller i det förflutna, även astronomer förr trodde att de var riktiga hav med vatten i.

Månhaven är helt enkelt mörka fält på månen som har uppstått då lava trängde ut och täckte stora områden i samband med stora vulkanutbrott under månens tidiga historia.

Det är anmärkningsvärt att månhav bara finns på den sida av månen som vetter mot jorden. Stillhetens hav, eller Mare Tranquilitatis är namnet på det månhavet där Apollo 11, 16 och 17 landade.

I som i illusion

Månen ser större ut då den ligger nära horisonten. Det är den dock inte på riktigt, det är en optisk illusion. Månen är alltid ungefär lika stor på himlen, vad dina ögon än säger (med ett undantag: se "Z som i perigeum-syzygy").

Man kan motverka den här illusionen genom att böja sig ned och titta på månen mellan sina egna ben. Det föreligger dock en risk för att man ser ut som en idiot då man gör det (jfr. engelskans “lunatic”).

J som i “jaså, du menar det...”

Människor har i alla tider hittat på skrönor om månen. Berättelserna om människor som förvandlas till människovargar då månen är full, det vill säga varulvar, hör till folklorens stapelvaror.

Bland den mer sentida folklorens knasigare sidospår hör skrönan om att Nazityskland i hemlighet skulle ha sänt en expedition till månen och byggt en topphemlig bas där.

En bas som Adolf Hitler skulle ha tagit till flykten till efter att han “fejkade sin död” i slutet av andra världskriget.

Nazisternas påstådda månbas skulle också, enligt de “insatta” förklara många av de UFO:s som har skådats här på jorden.

Den amerikanska science fiction-författaren Robert A. Heinlein skrev en roman på det här temat 1947, med namnet “Rocket Ship Galileo”.

Och så har vi ju den onekligen rätt underhållande inhemska mån-nazi-filmen Iron Sky från 2012. Den filmen utspelar sig för övrigt i året 2018.

Den mest berömda seriösa fiktiva berättelsen om en månfärd är hur som helst Jules Vernes klassiska Från jorden till månen (1865).

K som i kollision

Månen tros ha uppstått i solsystemets barndom i samband med en massiv kollision mellan jorden och en planetkropp i samma storleksklass som Mars (kallad Theia).

Kollisionen slungade ut en mängd stenbråte som lade sig i omloppsbana runt jorden och med tiden bildades månen. Månen låg i det här skedet mycket närmare jorden än den gör i dag, endast omkring 22 000 kilometer.

L som i landning

Månen är den enda himlakropp som människor har landat på. Inalles tolv människor har satt sin fot på månen (det här är 9 människor fler än de som har besökt Marianergravens botten, den djupaste punkten i jordens hav).

Samtliga månresenärer var amerikanska astronauter tillhörande Apolloprogrammet:

Neil Armstrong och Buzz Aldrin (Apollo 11)

Pete Conrad och Alan Bean (Apollo 12)

Alan Shepard (den enda människan som har spelat golf på månen) och Edgar Mitchell (Apollo 14)

David Scott och James Irwin (Apollo 15, inklusive den första månbilen)

John Young och Charles Duke (Apollo 16)

Eugene Cernan och Harrison Schmitt (den enda vetenskapsmannen någonsin på månen)(Apollo 17)

M som i mått

Månen har en diameter på 3 476 km vid ekvatorn.

Densiteten är 3,34 kg/dm³ (jämfört med jordens 5,5).

Medelavståndet mellan jorden och månen är 384 392 km.

Månens yta är cirka 38 miljoner kvadratkilometer vilket är ungefär detsamma som fyra gånger Europas yta.

Månens omkrets är 10 940 km.

O som i omloppstid

Tiden som det tar för månen att fullborda ett varv runt jorden, 29,53059 dygn, kallas synodisk omloppstid.

Under det här varvet genomgår månen de bekanta månfaserna, börjande från nymåne och vidare till halvmåne och fullmåne.

Ett bra minnesknep för att komma ihåg om månen är i växande eller avtagande, är att om månskäran är på högra sidan och månen ser ut som ett kommatecken, då växer den (kommatecken = fullmånen är på kommande).

När månen ser ut som ett C (som i franskans ceder = avtaga), då är månen i avtagande. Eller kanske C som i C you later, alligator.

Det här gäller förstås bara på norra halvklotet. På södra halvklotet står månen “upp och ned” och då måste man hitta på omvända minnesregler.

Vid ekvatorn är det ännu knepigare, då ligger månen ned som en båt och avslöjar inte med sin form om den är på kommande eller avtagande.

P som i planet

Månen kunde nästan, om man utgår från dess storlek, vara en egen planet!

Till exempel så är vår måne större än ex-planeten, den nuvarande dvärgplaneten Pluto, och bara lite mindre än Merkurius, solsystemets innersta planet.

Vår måne är den största månen i solsystemet i förhållande till sin planet, men den är bara den femte största mätt enligt absolut storlek.

Den största månen i solsystemet är Jupiters måne Ganymedes, som är 5 262 kilometer i diameter (större än planeten Merkurius).

Saturnus måne Titan är nästan lika stor som Ganymedes. Titan har en atmosfär som påminner om jordens (minus syret). Den har också hav och sjöar av flytande kolväten.

Q som i Qwertyljiobgjfog %4340r!3

Även om det finns de som påstår att de drabbas av diverse humörsvängningar, anfall eller sinnesförvirring när det är fullmåne, så finns det inga vetenskapliga bevis för att “mångalenskap” (lunaticus, lunacy, lunatique, maanziekte etc.) skulle ha någon förankring i verkligheten.

Aristoteles förklarade på sin tid det här med att hjärnan, emedan den till största delen består av vatten, påverkas av månens tidvattenskrafter vilket gör folk prilliga.

Men det här stämmer alltså inte. Det som i forna tider har beskrivits som månsjuka har sannolikt snarare handlat om epilepsi eller bipolär sjukdom.

R som i rymdfördraget

Rymdfördraget är ett avtal från 1967, ratificerat av 99 länder, som slår fast att ingen kan göra territoriella anspråk eller förhindra en annan stats tillträde till rymden eller himlakroppar.

Också Finland och Sverige har ratificerat avtalet.

Så om någon försöker sälja en bit tomtmark på månen åt dig, fall inte för erbjudandet. Köpebrevet skulle hur som helst sakna juridisk täckning.

Oberoende av om du representerar en enskild stat eller ett privat företag så är rymdfördraget entydigt på den punkten: du kan inte äga en hektar tomtmark på månen, lika lite som du kan äga en asteroid eller en komet.

Rymdfördraget innehåller också ett förbud mot att placera ut massförstörelsevapen i rymden och på himlakropparna. Månen är alltså en kärnvapenfri zon.

S som i sex

Fullmånens ljus fungerar som en signal för otaliga arter att inleda sin fortplantning, bland annat 130 olika korallarter i Australiens Stora barriärrev förökar sig under en viss fullmåne.

Månen påverkar också livet på många andra sätt i och med tidvattnet som den orsakar med sin gravitation.

T som i tidvatten

Tidvatten innebär de variationer i havsytans nivå som uppstår på grund av månens och solens gravitation.

Eftersom månen ligger så mycket närmare jorden än solen så är dess inverkan på tidvattnet lite mer än dubbelt större än solens.

Ebb kallas det då havsvattnet drar sig tillbaka från kusten och vattennivån sjunker. Då vattnet når sin lägsta nivå talar man om lågvatten.

Flod kallas det då vattennivån igen stiger tills högvatten uppnås.

Tidvattenhöjd är det samma som skillnaden i vattenstånd mellan högvatten och lågvatten. Ställvis, i smala sund och längs oceanernas kuster, kan tidvattenhöjden vara uppemot tio meter.

I Finland är tidvattnet däremot så svagt att det i praktiken är försumbart.

Tidvattenskrafterna från månen (och solen) får också själva jordskorpan att häva sig och sjunka på motsvarande sätt (fast inte lika kraftigt). Då kallas fenomenet tidjord.

Friktionen från tidvattnet och tidjorden gör att jordens rotation långsamt saktar in. Om hundra år kommer ett dygn att vara 0,00073 sekunder längre än idag.

Samma fenomen gör också att månen avlägsnar sig från jorden med 3,8 centimeter per år.

U som i utan atmosfär

Månen har så gott som ingen atmosfär, men bara så gott som. Den har en väldigt tunn, så kallad exosfär.

Hela den tunna gas-slöjan (bestående av väte, natrium, kalium och neon, bland annat) som omger månen, väger inte mer än tio ton eller så.

Som jämförelse kan nämnas att luften i ett typiskt klassrum (10 x 10 x 3 meter = 300 kubikmeter) väger omkring 360 kilogram.

W som i Wernher von Braun

Wernher Magnus Maximilian, Freiherr von Braun (1912-1977) var den drivande kraften och hjärnan bakom Nazitysklands raketprogram.

Raketforskaren von Braun var bland annat teknisk chef för utvecklingen av V-2-raketen som tyskarna i andra världskrigets slutskede använde mot Storbritannien.

Efter krigsslutet internerades von Braun i USA, där han senare, i det skedet som en fri man, bland annat ledde landets utveckling av raketerna för rymdprogrammet.

Det inkluderar den mäktiga Saturn V som förde Apolloexpeditionerna till månen. Saturn V är fortfarande den största och kraftfullaste bärraket som någonsin har konstruerats.

V som i viktväktarna

Månens gravitation är en sjättedel av jordens. En människa som väger 60 kilo på jorden väger alltså bara tio kilo på månen. Månen är alltså drömdestinationen för dig som vill göra dig av med julkilona.

X som i Anaxagoras

Anaxagoras var en filosof i antikens Grekland (död 428 f.vt.).

Han var den första som gav en vetenskaplig förklaring till vad månen var.

Anaxagoras menade att solen (liksom de övriga stjärnorna) och månen bägge var enorma sfäriska stenar och att den senare reflekterade ljuset från den tidigare.

Annars bra, utom det där med att också solen skulle vara en stor sten. Och att han trodde att jorden var platt. Men man kan väl inte få allting här i världen.

Makthavarna gillade hur som helst inte Anaxagoras ateistiska syn på saker och ting, han hade inte på ett tillfredsställande sätt vävt in gudarna i den kosmiska ordningen, så Anaxagoras fängslades och dömdes till döden.

Han blev lyckligtvis räddad av sin kompis, politikern Perikles som såg till att han landsförvisades i stället för att avrättas.

Y som i Yutu

Medan vi talar om “gubben i månen” så ser asiaterna “haren i månen”. Traditionen härstammar från Kina, där man har tyckt sig se skepnaden av en hare som sitter framför en mortel.

Yutu eller jade-haren kallas varelsen som sägs vara kumpan till mångudinnan Chang’e. I sin mortel framställer Yutu livselixir åt Chang’e. Yutu har också gett sitt namn åt Kinas månrover från 2013.

Z som i perigeum-syzygy (supermåne)

“Supermåne” är ingen vetenskaplig term. Det var den amerikanska astrologen Richard Nolle som myntade begreppet 1979. Forskarna talar om perigeum-syzygy (säg det fem gånger snabbt).

Månens synbara storlek på himlen varierar en aning, beroende på var den ligger i sin elliptiska bana runt jorden.

Då fullmånen (eller nymånen) inträffar när månen ligger som närmast jorden talar vissa numera om att det råder supermåne. Månens synbara storlek i skyn är då 14% större än då den ligger längst bort.

Å som i åtta

I december 2018 har det gått exakt 50 år sedan Apollo 8-expeditionen där astronauterna Frank Borman, Jim Lovell och Bill Anders flög ut till månen, gjorde 10 varv runt den, och kom tillbaka.

Från Apollo 8 härstammar det berömda “Earthrise”-fotografiet där jorden går upp över månslätten.

Ä som i som i äventyr

Johannes Keplers berättelse Somnium (latin: drömmen) räknas som ett av de första seriösa verken om månastronomi, även om berättelsen i övrigt har karaktären av ett pojkäventyr.

Det involverar till exempel häxkonster som används till att transportera Duracotus, sonen till en isländsk häxa och elev till astronomen Tycho Brahe, till månen.

Till de seriösa inslagen hör att Kepler helt korrekt utgår från att man behöver skydda sig från vakuumet som råder utanför jordens atmosfär (vilket Duracotus gör med hjälp av svampar som han håller för näsan).

Kepler beskriver också hur han tror att jorden ser ut från månen.

Somnium började som en avhandling där Kepler som student försvarade den kopernikanska världsbilden med jordens och månens rörelser runt solen.

Berättelsen skrevs 1608, men publicerades inte förrän 1630, efter Keplers död.

Den redigerades då av Keplers son Ludwig. Science fiction-genrens grand old man Isaac Asimov och astrofysikern Carl Sagan har omnämnt Somnium som det första science fiction-verket.

Ö som i övriga månprogram

Det sovjetiska Lunaprogrammet pågick mellan 1959 och 1976. I programmet ingick 24 obemannade månsonder, av vilka femton lyckades med sina uppdrag.

På senare tider har också Kinas intresse för månen vaknat.

Kinas månprogram kallas Chang’e efter mångudinnan med samma namn från den kinesiska folktron. Programmet inkluderar planer på framtida månrovers, månlandare och provtagning med fjärrstyrda rymdfarkoster.

Den 7 december nu i år avfyrades Chang’e 4, en obemannad expedition som inkluderar en månlandare och en rover som enligt planerna ska göra den första landningen någonsin på månens baksida i början av januari 2019.

Också Indien har planer på att sända en fjärrstyrd rover till månen, eventuellt redan nästa år.

Japan har också varit aktivt på månfronten, med sonderna Hiten (1990) och SELENE (2007).

Europeiska rymdstyrelsen avfyrade i sin tur sonden Smart-1 till månen 2003.

Också diverse privata och kommersiella aktörer har haft planer på att utforska och exploatera månen.

På längre sikt finns det åtminstone en mängd kaxigt snack från samtliga av de stora aktörerna på rymdscenen (EU, Ryssland, USA, Kina, Japan och Indien) om nya bemannade expeditioner och permanenta baser på månen.

Exakt vad det blir av dessa planer återstår att se, för månen är som bekant både ett mycket krävande och framför allt dyrt resmål. Respektive länders finansministrar tenderar att rynka på näsan när det är budgetdags.

Bildkällor: NASA, ESO, Yle

10 frågor om månen

Gör vårt quiz och testa din kunskap om månen.

Stilla natt från en annan värld: 50 år sedan Apollo 8 rundade månen

Alla minns Neil Armstrong. Men månstoryn börjar inte där.