William Fèvre är den bästa Chablisproducent som har en butik i Chablis som det bara går att traska in i och prova. I och för sig finns en liten skylt om att man kan få betala 8 euro för att prova, och att detta dras bort på första köpet. Men, detta är helt i sin ordning, för har du flugit med Ryanair och varit så snål att du inte har betalat för incheckat bagage och därmed inte kan ta med flaskor hem, har du självklart råd att betala ynka 8 euro för att få prova bra viner. Om du dessutom får prova flera olika grand cru i absolut toppklass utan köptvång, har du dessutom all anledning att se glad ut om du kommer så billigt undan. 🙂 Sådana där avgifter brukar för övrigt mest vara till för att avskräcka gratisdrickande lokalbefolkning som inte har för avsikt att köpa.

William Fèvre startade sitt företag under namnet Domaine de la Maladière, och 1959 blev hans första skörd. Han hade tydliga åsikter i Chablis båda kontroverser under tidigare decennier. En del om dessa står också i inledningsartikeln till mitt besök. Han var, som ordförande i Le Syndicat de la Défense de l’Appellation Chablis, kraftigt emot att expandera Chablis bortanför det område som har kimmeridgejordar. Den striden förlorade han och organisationen, för redan 1978 beslöt appellationsorganisationen INAO att i Chablis lägga större vikt vid mikroklimat och sluttningens riktning och mindre vikt vid jordmånen. Sedan dess har vingårdsarealen expanderat kraftigt, in på portlandjordar. Den andra kontroversen gällde användningen av ek, där Fèvre var den ledande förespråkaren för jäsning och lagring på ekfat, och även lär ha använt en hygglig andel ny ek. Här får nog Fèvre delvis ha ansetts gått ledande ur striden, för idag tycks de flesta – även tidigare ekmotståndare – använda ekfat på grand cru-nivån, och det är relativt vanligt att hitta ek även på premier cru-nivån. Dock har nog denna acceptans för ek inträffat först efter Fèvres pensionering, och många gör en tydlig skillnad på ny ek och begagnade, mer neutrala ekfat.

1998 gick William Fèvre i pension, vid 67 års ålder, och sålde firman till champagnehuset Henriot, även om vingårdarna bara är leasade på 25 år. Namnet är numera Domaine William Fèvre; även tidigare stod det dock William Fèvre på etiketterna. Henriot hade redan tidigare köpt négocianten Bouchard Père & Fils i Bourgogne. Under Henriots regim har man fortsatt använda ek, men i begränsad omfattning och anpassat till vinets koncentration, och i princip helt slutat använda ny ek. De ekfat de använder idag har en genomsnittsålder på 6 år, vilket innebär att de använder klart gammal ek vilket nog är äldre än genomsnittet i Chablis, så vi talar alltså om mycket neutrala fat. Det verkar vara samma genomsnittsålder på faten på alla nivåer – bynivå till grand cru – och istället är det andelen ek som varieras mellan vinerna. Nämnas kan att i de 18 provningsanteckningarna nedan – 12 från juli 2013 och 6 från februari 2012 – på viner från årgångarna 2008-2012, förekommer inte beskrivningen ”ek” en enda gång. (Edit: rätt ska vara rätt, jag sökte på ”ek”, men jag ser nu att jag faktiskt skrev ”lätt antydan till fatton” på Côte Bouguerots 2011.) Ekanvändningen hos Fèvre är alltså idag mycket snygg och diskret.

William Fèvre var en riktigt bra producent även på 1990-talet, men de flesta verkar överens om att firman har lyfts till en ännu högre nivå sedan Henriot tog över. Fèvre är en stark konkurrent till tredjeplatsen i producenternas hackordning i Chablis. Om pris och efterfrågan säger sanningen, tas platserna ett och två upp av Raveneau och V. Dauvissat, båda mindre producenter än Fèvre, och vars viner är rätt svåra att hitta, eller nästan omöjliga om vi pratar om deras grand cru:er. Fèvres grand cru:er är däremot inte alltför svåra att hitta, i alla fall i senaste årgång.

Något som bidrar till att även de bästa vinerna från Fèvre faktiskt går att få tag på, är att de sitter på en stor och mycket bra uppsättning grand cru-vingårdar. De har 15,2 ha fördelade på fem av de sju vingårdarna, vilket är 15% av den totala grand cru-vingårdsarealen. De är största ägare i Bougros (med 6,23 ha/50%, varav 2,11 ha Côte Bouguerots och 4,12 ha vanlig Bougros) och Les Clos (med 4,11 ha/16%). Detta bör göra dem till största ägaren totalt på grand cru-nivån, för kooperativet La Chablisienne (eller snarare deras medlemmar), kommer bara upp till 14 ha grand cru, varav 7,5 ha Grenouilles.

Det finns också négociantviner från William Fèvre, som alltså inte kommer från egna vingårdar, som vinerna från Domaine William Fèvre gör. De har dock minskat denna produktion av viner på inköpta druvor under senare år, och på prislistan fanns nu bara några enstaka av dessa viner. Det enda vin négociantvin jag provade var deras Petit Chablis. Det enda vin som fanns i två varianter på prislistan var Chablis, alltså byvinet. Tidigare fanns vissa premier cru:er och grand cru:er i dubbel uppsättning under samma vingårdsbeteckning, både från Domaine William Fèvre och négociantrörelsen William Fèvre.

Domainevinerna har alltid varit lite bättre och lite dyrare, och det var oftast bara de som bedömdes av vinjournalister. Det som är lite lurigt med négociantvinerna, och som varit ett klart irritationsmoment bland vinköpare, är att etiketterna för de två kategorierna ser nästan exakt likadana ut. Typsnitt, tryckfärg, folier o.s.v. är exakt samma, och den enda synliga skillnaden är ordet ”Domaine” som alltså finns på domainevinerna och inte på négociantvinerna. Om man ville att konsumenterna skulle kunna skilja på de två kategorierna kunde man ju t.ex. ha använt annan färg på etiketten eller på trycket. Nåväl, detta tycks nu vara ett mycket begränsat problem för de senaste årgångarna, vilket är ett steg framåt. Det finns dock fortfarande anledning att vara vaksam på detta om man stöter på äldre årgångar, för det är bara några år sedan det fanns négociant-grand cru:er från William Fèvre.

Provningen på plats var generös, och jag provade dessa tolv viner:

Petit Chablis 2012, € 9,30
Ingen ek. Årgång 2011 finns i Sverige för 129 kr (beställningssortimentet)

Doft: lätt blommig, grönt äpple, lite vingummi?
Smak: äpple, krusbär, hög syra, lätt grapefruktsbeska, lätt kryddton, en del mineral, lätt beska i eftersmaken.
Sammanfattning: lätt otypisk, 84 p?

För övrigt den enda 2012:a jag provade. Lite av de otypiska dragen kan ha varit ungdomliga drag. 2012 var för övrigt ett mycket besvärligt år för chablisproducenterna. På Fèvre nämnde de att volymen var 40-50% mindre än vanligt.

Chablis Domaine 2011, € 12,10
Ca 10% ek på denna nivå. Finns i Sverige för 169 kr (beställningssortimentet)

Doft: grönt äpple, mineral, mycket lätt blommig
Smak: grönt äpple, citrus, tydlig mineralton, bra koncentration, lång eftersmak med mineral.
Sammanfattning: riktigt bra för en bychablis, relativt ung, 88 p.

Fèvres bychablis, särskilt ”Chablis Domaine” från egna vingårdar, brukar konsekvent vara mycket bra och slår ofta ut flera premier cru:er från svajigare producenter. 2011:an var inget undantag och är för mig precis som Chablis ska vara.

Chablis Premier Cru Vaillons Domaine 2011, € 24,50
Ca 50% ek.

Doft: mineral, relativt mogen frukt, lätt blommig, elegant
Smak: stenig mineralton, citrus, enbart grönt äpple, relativt hög syra, lite ”krämig”, bra koncentration.
Sammanfattning: ett lite större vin än deras vanliga Chablis, relativt ung, 90(+) p

Såväl Vaillons som Les Lys är premier cru:er från vänstra stranden.

Chablis Premier Cru Les Lys Domaine 2011, € 24,50
Ca 50% ek. Årgång 2009 finns i Sverige för 299 kr (beställningssortimentet)

Doft: mineral med tydligt stenig ton, grönt äpple, mycket lätt blommig, klart elegant
Smak: stenig mineralton, en del äpple och citrus, hög syra, bra koncentration, eftersmak med citrus och mineral.
Sammanfattning: lite mer mineral än Vaillons. Relativt ung, 90(+) p

Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre Domaine 2011, € 29,50(?)
Ca 50% ek. Lanseras 1 augusti i Sverige för 269 kr.

Doft: mineral med rökton, grönt äpple, stram och klassisk doft
Smak: stenig mineralton, kryddig, relativt koncentrerad och kraftig, grönt äpple, hög syra, lång mineralisk eftersmak.
Sammanfattning: kraftigare och matigare stil än de två premier cru från vänstra stranden. Ung, men tillgänglig, 91(+) p

Montée de Tonnerre, Fourchaume och Vaulorent är premier cru:er från högra stranden.

Chablis Premier Cru Fourchaume Domaine 2011, € 27
Ca 50% ek.

Doft: mineral, lätt rökig, lite gult äpple, lätt kryddton
Smak: stenig mineralton, kraftig, kryddig, hög syra, mycket mineralisk eftersmak.
Sammanfattning: mineraldominerad men lite grövre än Montée de Tonnerre. Ung, men tillgänglig, 90(+) p

Chablis Premier Cru Vaulorent Domaine 2011, € 33,50
Ca 50% ek.

Doft: mineral med intryck av rök och damm, lite gult äpple, mycket lätt kryddton, aningen blommighet, en del elegans
Smak: mineral med intryck av rök och damm, rejält koncentrerad, hög syra, aningen äpple, lång mineralisk eftersmak.
Sammanfattning: både kraftig och elegant, mycket mineraldriven. Ung, men relativt tillgänglig, 91+ p

Vaulorent är en av de premier cru-vingårdar som också kan kallas Fourchaume. Den gränsar till grand cru-vingården Les Preuses, och är den enda premier cru-vingård som ligger direkt på grand cru-kullen snarare än på en angränsande kulle med en liten dalgång mellan, som Montée de Tonnerre och resten av Fourchaume gör. Fèvre betraktar den därför som i särklass bland premier cru:erna, och den presenterades som ”mellan premier cru och grand cru”. I andra sammanhang har de också använt beteckningen ”den åttonde grand crun” (vilket vanligen syftar på La Moutonne). Den är också lite dyrare än deras övriga premier cru.

Chablis Grand Cru Valmur Domaine 2011, € 48,50
Ca 80% ek.

Doft: mineral, lite gult äpple med antydan till bakat äpple, mycket lätt blommig
Smak: mineral, rejäl koncentration, aningen gul frukt inklusive citrus, hög syra, lätt kryddig.
Sammanfattning: mineraldriven men med lite mer frukt än premier cru:erna, lite mjukare än de tre premier cru från högra stranden. Relativt ung, någorlunda tillgänglig, 92(+) p

Chablis Grand Cru Bougros Côte Bouguerots Domaine 2011, € 48,50
Ca 80% ek. Lanseras 1 augusti i Sverige för 539 kr.

Doft: mineral, lite bakat gult äpple, kryddton, lätt antydan till fatton. Lite kryddigare än Valmur, men i övrigt rätt lik i doften.
Smak: mineral, gult äpple, citrus, tydlig kryddigton, hög syra, lätt grapefruktsbeska, mineralisk eftersmak.
Sammanfattning: kraftig och kryddig. Ung men någorlunda tillgänglig, 92(+) p

Fèvre gör dels en vanlig Grand Cru Bougros och dels denna Côte Bouguerots. Som namnet antyder så är kommer detta vin från en mer sluttande del av Bougros. Den vanliga Bougros finns i Sverige för 459 kr, dels några ströflaskor 2008 och dels 2010 i beställningssortimentet.

Chablis Grand Cru Les Preuses Domaine 2011, € 48,50
Ca 80% ek.

Doft: mineral, lätt rökig, lite grönt äpple, lite kryddton. Mer mineraldominerad än övriga grand cru:er.
Smak: mineral, citrus, kryddig, hög syra, lång mineraldominerad eftersmak.
Sammanfattning: ung, inte så tillgänglig, 91+ p?

Chablis Grand Cru Les Clos Domaine 2011, € 55
Ca 80% ek. Lanseras 1 augusti i Sverige för 649 kr.

Doft: mineral, gult och grönt äpple, lite kryddig
Smak: mineral med stenig karaktär, mint, rejäl koncentration, grönt äpple, hög syra. Lång, mineralisk och mintig eftersmak.
Sammanfattning: en ung och välbyggd grand cru med alla bitar på plats, 93+ p

Ja, här noterade jag Chablis-besökets högsta poäng. På sätt och vis inte förvånande att kombinationen William Fèvre och Les Clos föll så väl ut; det hjälpte liksom inte att det bjöds på grand cru-2010:or eller 2008:or på några andra håll.

Chablis Grand Cru Vaudésir Domaine 2010, € 51
Ca 80% ek.

Doft: mineral, lätt rökig, citrus, aningen boket gult äpple, lätt kryddton, lite mer ”dov” doft än 2011:orna.
Smak: mineral med mineralvattenskaraktär, rejäl koncentration, en del äpple och citrus, lång mineralisk eftersmak.
Sammanfattning: mer mineralisk än 2011:orna, och mer sluten än flertalet av dessa. Ung, 92+ p

Det finns inget tvivel hos mig – det här var den absolut bästa producenten av de fem jag besökte. Under besöket var det fem viner jag satte 92-93 poäng på, i samtliga fall med något slags plustecken eftersom de hade ytterligare utvecklingspotential. (Sedan fick ett helt koppel 90-91 poäng.) Fyra av dessa provade jag som synes hos Fèvre. Nu bidrog det i och för sig att jag både fick prova flest viner och flest grand cru:er – fem stycken – just här. Även deras bychablis och premier cru:er bedömde jag genomsnittligt högst, så totalomdömet är baserat på ett solitt intryck av hela sortimentet, och inte bara på deras extra generositet på grand cru-nivån. Vinerna är för all del inte billiga, men jag tycker samtidigt att de är klart rimligt prissatta sett till deras höga kvalitet.