Sköldkörteln (tyreoidea) producerar hormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3) som spelar en viktig roll vid ämnesomsättningen i vår kropp. Om körteln insöndrar för lite hormoner går hela kroppen på sparlåga. Symptomen kan bl.a. vara trötthet, frusenhet, viktuppgång och minnesstörningar.
Varför blir sköldkörteln lat?
Sköldkörteln kan sluta producera tillräckligt med hormoner av flera orsaker. Om felet sitter i sköldkörteln talar man om en primär hypotyreos. De flesta hypotyreoser är primära.
Kronisk autoimmun tyreoidit är en inflammation i sköldkörteln som leder till att sköldkörtelvävnad förstörs så att körteln inte kan producera tillräckligt med hormoner.
Kronisk autoimmun tyreoidit kan uppträda tillsammans med struma och kallas då Hashimotos tyreoidit.
Om inflammationen leder till att sköldkörtelvävnad förtvinar kallas den kronisk atrofisk tyreoidit.
Kronisk autoimmun tyreoidit leder till en bestående underfunktion i sköldkörteln.
En autoimmun tyreoidit beror på att kroppens eget försvar av någon anledning angriper sina egna celler. Patienter med kronisk autoimmun tyreoidit drabbas oftare än andra av andra autoimmuna sjukdomar.
Subakut tyreoidit är en övergående inflammation i sköldkörteln som ibland leder till hypotyreos. Symptomen kan vara feber och allmän sjukdomskänsla samt en öm och ibland förstorad sköldkörtel. Vid en subakut tyreoidit stiger sänkan, CRP och halterna av sköldkörtelhormonerna T4 och T3, dvs. patienten har till en början en hypertyreos (överfunktion i sköldkörteln). Om inflammationen upptäcks i tid kan den behandlas med kortison. Efter det hypertyreotiska skedet följer ofta en period av hypotyreos. Hos en del av patienterna blir hypotyreosen bestående.
En övergående nedsatt funktion av sköldkörteln kan uppträda hos mamman några månader efter en förlossning. Ofta behövs medicinering.
Hypotyreos uppstår ofta efter behandling mot hypertyreos eller sköldkörteltumörer, då sköldkörtelvävnad medvetet förstörts med hjälp av radiojod eller operation.
Vissa mediciner som lithium och amiodaron kan påverka sköldkörtelns funktion.
I sällsynta fall beror hypotyreosen på att hypofysen p.g.a. en tumör producerar för små mängder tyreoideastimulerande hormon (TSH). Denna form av hypotyreos kallas sekundär hypotyreos.
Medfödd hypotyreos är en ovanlig sjukdom som kräver omedelbar medicinering. Blodprov där man kontrollerar att sköldkörteln fungerar sin den ska tas därför av alla nyfödda.
Jod är en viktig beståndsdel i de hormoner som sköldkörteln producerar. Om vi inte får i oss tillräckligt mycket jod klarar körteln inte av att producera tillräckliga mängder av T4 och T3, vilket är orsaken till att vi idag berikar bordssaltet med jod.
Symptom
En minskning av sköldkörtelns hormoner leder till att kroppens funktioner blir långsammare. Symptomen kommer smygande och kan ibland vara förvirrande lika dem vid demens, depression eller t.o.m. hypertyreos (sköldkörtelöverfunktion).
– Redan en lindrig hypotyreos kan förorsaka symptom som nedstämdhet, frusenhet, irritation och darrningar. De två sistnämnda ses också vid hypertyreos.
– Till en mer långtgången hypotyreos hör en onormal trötthet och initiativlöshet. Behovet av sömn ökar. Patienten känner sig avtrubbad och får problem med minnet och koncentrationen. Symptomen kan likna dem vid demens.
– Pratet och rörelserna blir långsammare.
– Pulsen blir långsammare.
– En känsla av frusenhet. Patienten klär sig ofta varmare än sin omgivning, men känner sig trots det kall. Svettningen minskar.
– Viktökning. Matlusten minskar och patienten äter mindre än normalt, men går till följd av den långsamma ämnesomsättningen trots det upp i vikt.
– Förstoppning. Också tarmrörelserna blir långsammare.
– Huden blir torr och förtjockad och är ofta kall och blek. Ansiktet kan bli svullet, speciellt runt ögonen.
– Håret blir tunt och sprött.
– Rösten kan förändras och bli hes och skrovlig.
– Kolesterolvärdena kan stiga.
– Fertiliteten kan minska. Hos unga kvinnor är utebliven menstruation ibland det första tecknet på hypotyreos.
Diagnos
Om patienten har symptom som tyder på en nedsatt sköldkörtelfunktion tas ett blodprov för att kontrollera halterna av TSH och T4 i blodet. TSH (tyreoideastimulerande hormon) är det hormon som hypofysen producerar för att stimulera sköldkörteln att producera sköldkörtelhormon. T4 (tyroxin) är ett av de två hormoner som sköldkörteln producerar.
Vid en uttalad hypotyreos är oftast halterna av T4 under gränsvärdena, medan TSH är förhöjt, eftersom hypofysen försöker piska sköldkörteln till att producera mera hormoner. Ibland kan dock halterna av TSH vara förhöjda medan T4 fortfarande är normalt.
Om både TSH och T4 är för låga tyder det på en tumör i hypofysen, vilket kräver vidare utredningar.
Om man vill ta reda på om en autoimmun tyreoidit är orsak till hypotyreosen kan man undersöka om det finns speciella antikroppar, s.k. tyreoideaperoxidasantikroppar i blodet.
En förstorad sköldkörtel (struma) kan undersökas med ultraljud. Ibland tas en liten provbit med finnålsbiopsi.
Behandling
Om man har tecken på en s.k. subakut tyreoidit, dvs. ömhet på framsidan av halsen, temperaturstegring och allmän sjukdomskänsla kan det löna sig att uppsöka en läkare som vid behov kan skriva ut kortison.
Hypotyreos sköts med tyroxin i tablettform. Symptomen kan kvarstå en tid efter att medicineringen påbörjats, men försvinner när hormonnivåerna blivit normala.
Vid vissa sjukdomar återgår sköldkörteln av sig själv till att producera tillräckligt med hormoner och medicineringen kan efter en tid avslutas. Ofta måste man dock fortsätta medicineringen livet ut.
I början av behandlingen måste T4 och TSH då och då mätas för att kontrollera att doseringen är rätt. I fortsättningen ska blodprov tas en gång om året.
Om nya symptom på hypotyreos eller hypertyreos uppträder ska man likaså kontrollera sina värden.
Under graviditet stiger behovet av tyroxin och doseringen måste därför justeras. För babyns skull är det viktigt att hormonhalterna hålls på rätt nivå.
Läs mera om TSH
Läs mera omT4-V
Läs om svinsköldkörtelhormon som alternativ till tyroxin
De medicinska råden på denna webbplats är riktgivande. Kontakta alltid hälsovården ifall du oroar dig för din hälsa.