Otto tränar för att kunna tänka och tänker för att kunna träna

”Det är väldigt många som känner att om man är intellektuell så kan man inte vara idrottslig. Är man idrottslig så kan man inte vara intellektuell. Den tanken går ändå tillbaka till antiken.”

Otto Linderborg, 31, bedriver styrketräning, tävlar i skidlöpning och forskar i klassisk grekiska och politisk filosofi. I kortdokumentären Kropp och själ berättar Otto om hur han för åtta år sedan ordagrant började springa för sitt liv. Se videon ovan!

- För mig har intellektuell och kroppslig verksamhet alltid varit tätt sammankopplade, säger Otto.

- Jag skulle till och med kunna säga att de har förutsatt varandra. Om jag blir lat på det ena området så avspeglas det lätt i det andra. Det att jag orkar sätta mig in i en text har som förutsättning att jag också orkar träna min kropp.

Otto Linderborg är uppvuxen i Helsingfors, där han studerade filosofi och klassiska språk. Numera bor och forskar han i Uppsala. Doktorsavhandlingen är under arbete, och handlar om den politiska filosofins ursprung i antikens Grekland med utgångspunkt i Herodotos, västerlandets första historiker.

Parallellt följer Otto ett strängt program för fysisk träning och deltar regelbundet i skidlopp.

På sätt och vis är skillnaden mellan Ottos två intressen inte så drastisk som den först kan tyckas. Båda kan kopplas ihop med strävan efter det goda livet.

- Samhällsfilosofin måste kretsa kring frågan om hur vi blir bättre människor. I bästa fall skapar samhället en god ordning också inom människan. Frågorna om det goda samhället och det goda livet går inte att skilja från varandra. Och i det antika politiska tänkandet skiljs de heller aldrig åt .

I dag är den föreningen däremot inte alls självklar. Tvärtom menar Otto Linderborg att det numera finns en stark strävan efter att lösgöra samhällsvetenskaperna från värdefrågor. Frågor om gott och ont skiljs från frågor om det fungerande samhället.

Den splittringen är modern. Men splittringen mellan intellektuellt och fysiskt går däremot långt tillbaka i vår idéhistoria, åtminstone ända till antikens Grekland.

- Om du till exempel tänker på de hellenistiska livsfilosofiska skolorna, så fanns det ju i och för sig ett asketiskt ideal i dem. Man skulle träna sin kropp till att motstå hungerskänslor och uthärda andra former av kroppslig nöd. Men där handlar det ju snarast om att negligera kroppen.

- Och redan Platon, eller åtminstone den filosofi som följer Platon, skiljer på kropp och själ och upplever att själen är det i egentlig mening värdefulla.

För Otto Linderborg finns ingen sådan uppdelning.

Idrotten hittade han för åtta år sedan, efter en omvälvande kris som prövade både hans kropp och hans själ till det yttersta.

Se och hör Otto berätta om sitt liv i videon uppe i artikeln!