Bebisar och småbarn är ju ganska krångliga ibland så jag tänkte dela med av en liten kalender som förvarnar om varför bebisen/barnet plötsligt blir som förbytt.
3 veckor: första ökningsperioden. De ammar och ammar och ammar och ammar och brösten känns tomma. Men de ammar för att öka produktionen, det är inget som är fel. Amma på.
ca 5 veckor: första utvecklingsperioden. Barnet gnäller, klänger, gråter, sover dåligt och lär sig en massa nytt. Återkommer sex gånger till under första året. Läs mer i ”Växa och upptäcka världen”-boken.
6 veckor: andra ökningsperioden, amma på
ca 8 veckor: andra utvecklingsperioden
ca 12 veckor: tredje utvecklingsperioden
3 månader: tredje ökningsperioden, amma på
ca 19 veckor: fjärde utvecklingsperioden
6 månader: fjärde och sista stora ökningsperioden, amma på
ca 26 veckor: femte utvecklingsperioden
ca 37 veckor: sjätte utvecklingsperioden
ca 8-10 månader (omkring 6-8 veckor): den värsta klängperioden du kan tänka dig. Barnet gråter och kryper/går efter dig, du får inte lämna rummet. Enda botemedlet är att klänga tillbaka och stå ut.
ca 46 veckor: sjunde utvecklingsperioden
ca 50-52 veckor: Klängperiod nr2.
ca 15 månader: En arg period.
ca 18 månader: Klängperiod nr 3 (nu är du nästan igenom det värsta i klängperiodsväg) Skola inte in på förskolan just nu om du kan undvika det.
ca 22-24 mån: Arg period.
ca 2,5-3,5 år: ”trotsåldern”. Barnet testar dig, stå fast vid din åsikt i frågor där det spelar roll, släpp resten.
ca 4,5 år: ofta en arg period
ca 6,5-7,5 år: En ”trotsålder” även kallad ”lilla tonåren” eftersom barnen smäller i dörrar, skriker elaka saker, tycker att ingen förstår dem osv.
ca 9 år: ängslig/orolig/rädd period som varar något år. Ofta tankar på döden och vad som händer om föräldrarna försvinner.
Givetvis diffar det en del och kan vara lite individuellt. Vissa barn visar det mer än andra, men det kan vara skönt att ha sådana här hållpunkter att ta fasta på när en plötsligt får ett monster till unge. Och som alltid när det gäller barn: det går över! (och till slut flyttar de hemifrån) 🙂
Hippiemammans blogg 
Har funderat på det där en del om de åldrar man benämner trotsålder sedan jag började läsa http://petrakrantzlindgren.wordpress.com/ – ”En annan du”. Jag har själv inga barn ännu så kan inte uttala mig om det men funderar på om det kan vara så att trotsåldern är något vi föräldrar hittat på då barnen egentligen vill ha mer ansvar och utvecklas mycket samtidigt som de behöver extra trygghet i denna fasen. Har för mig att Vilda barn/Höstlycka pratade lite om detta någon gång också. Hur tänker du utifrån detta? Hur har du upplevt trotsåldern hos Molly??
GillaGilla
Jag har också funderat en del kring detta och därför försöker jag komma ihåg att skriva ”trots”-åldern inom citationstecken eftersom det är ett begrepp som folk känner igen, men kanske inte trots i sin egentliga bemärkelse. Egentligen är det ju barnen som testar och föräldrarna som trotsar.
Borde nog skriva ett blogginlägg om detta. 🙂
GillaGilla