SILVIAS UTREDNING ”För att utredningen ska ha ett värde ur vetenskaplig synpunkt vore det nödvändigt med dels öppenhet, dels en oberoende och kunnig forskningsansvarig utan koppling till hovet. Tyvärr tyder ingenting på att undersökningen uppfyller grundläggande krav på vetenskapligt oberoende. Utredaren förefaller inte ens vara historiker.” Det skriver journalisten och historikern Henrik Arnstad.
Det har snart gått tio år sedan Mats Deland, fil. doktor i historia, upptäckte att drottningens fader Walther Sommerlath var nationalsocialistisk partimedlem i Nazityskland. Ett faktum som Sommerlath ljög offentligt om, då han intervjuades av tidningen Expressen år 1976. Först förra året – i samband med bröllopet mellan kronprinsessan och Daniel Westling – kommenterade drottningen faderns nazism. Hennes urskuldande och förminskande formuleringar blev en pinsam nyhet, som vann spridning i hela Europa:
”Det var ett maskineri. Eller hur? Så att han var ju inte politisk aktiv. Han var inte soldat. Han hade ansvarför anställda i fabriken. Och…Så att… Han var ju aldrig politiskaktiv. Och… Gick man emot, då varman emot hela maskineriet. Det ärlätt att säga när man sitter i ett annatland 30 år efteråt… Varför detoch varför inte det andra? Och såvidare. Man måste kanske upplevadet själv, när det sitter i nacken…Alltså rädsla och så vidare.”
Uttalandet var fullt av felaktigheter, som idagsätts i samband med monarkins kraftigt minskande förtroende hos svenska folket. Walther Sommerlath var politiskt aktiv, eftersom han var partimedlem. Ingenting tvingade honom 1934 att välja denna politiska aktivism, eftersom han gick med i tyska nazistpartiet då han bodde i Brasilien. Angående faderns påstådda ”rädsla” lämnade Silvia motstridiga uppgifter:
”Man måste alltså psykologiskttänka sig hur Tyskland plötsligtreste sig ur askan. Och den därglädjen av att fosterlandet plötsligtkommer tillbaka igen. Det gjorde judå att min far… stödde ju Tyskland.Och då blev han medlem i partiet.”
Istället för ”rädsla” hette det alltså att Walther Sommerlath agerade utifrån ”glädjen av att fosterlandet plötsligtkommer tillbaka igen”, en mycket stötande beskrivning av det mordiska barbari som stavades Adolf Hitler, Nazityskland och antisemitism. Men det skulle bli värre för Silvia. Historikern Mats Deland gick vidare i sin forskning och fann att Walther Sommerlath år 1939 köpt en tysk fabrik, som fråntagits sin rättmätige judiske ägare. Därmed var alltså Sommerlath en del av den tyska ariseringen, det vill säga den process som ledde fram till Förintelsen av Europas judar 1941-1945. Under kriget producerade dessutom Sommerlaths fabrik i Berlin krigsmateriel, till understöd för den nazityska strid som ödelade Europa.
Idag heter det alltså att drottning Silvia vill ”gå till botten” med sin fars förflutna, via en utredning som tydligen administreras av hovet. Presschefen Bertil Ternert meddelar att utredningen redan pågått i månader, men är i övrigt mycket tystlåten. Framför allt presenteras inte vem eller vilka som handhar utredandet. Beklagligt nog är det inte fil. doktor Mats Deland – eller ens någon annan historiker. Ternert vill bara berätta att utredaren är ”professionell”, vilket kan betyda vad som helst. Detta är ytterst olyckligt. För att utredningen ska ha ett värde ur vetenskaplig synpunkt vore det nödvändigt med dels öppenhet, dels en oberoende och kunnig forskningsansvarig utan koppling till hovet. Gentemot historikern Mats Deland syns en kontraproduktiv irritation hos hovet, som verkar ogilla denne budbäraren av dåliga nyheter. Delands rapportering ska ha varit alltför ”vinklad”, anser Ternert – utan att kunna precisera exakt vad han menar. Men om hovet ogillar Deland så finns en uppsjö av alternativa historiker med enorm expertkunskap om nazismen och Nazityskland. Nyligen uppmärksammades professor Klas Åmarks monografi ”Att bo granne med ondskan”, som ären sammanfattningav forskningsprojektet Swenaz: ”Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen”. Andra möjliga namn hade varit historikerna Lars M. Andersson, Karin Kvist Geverts eller Mattias Tydén. Listan kan göras mycket lång (jag ber här om ursäkt för att jag inte kan nämna alla tänkbara kandidater). Vem hovets mystiske ”utredare” egentligen är får vi veta först i höst, verkar det som. Troligen är dockSilvia tillräckligt intelligent för att undvika rojalistiska amatörer, av modell Herman Lindqvist.
Sedan andra världskrigets slut har verk presenterats, vars syfte varit att urskulda och relativisera olika aktörers förhållande till nazism, fascism och mellankrigstidens antisemitism. Ett sentida exempel är Centerpartiet, som utretts av ”vetenskapsjournalisten” Anders Björnsson angående dåtida Bondeförbundets extremistiska raspolitik. Björnsson erkände visserligen att en sådan existerat hos partiet, men hävdade samtidigt att ”rasrenhet var en vetenskaplig modeståndpunkt vid den aktuella tidpunkten, med starkt inhemskt forskarstöd”. Detta är ett utmärkt exempel på hur pinsamheter i det förflutna kan förminskas med hjälp av samtida jämförelser. Det fanns ju alltid någon som var värre. Det svarta i 1900-talet blir därmed ett ansvar som finns ”hos oss alla” och därmed finns det inte hos någon. Det utplånas. Den enskilde aktörens handlanden blir en del av ”så var det förr” och eftersom all historieskrivning handlar om nutiden så ärver vi själva ansvarsfrihet. Bekvämt men farligt. Drottningens faders handlingar var en del av en process, som gradvis ledde till miljoner och åter miljoner mord. Därmed var Walther Sommerlath en av de ansvariga för Förintelsen. Men hans dotter drottningen skulle enkelt kunna kalla till sig media (som skulle sluta upp i drivor) och förklara att ”jag älskade min pappa men jag avskyr hans politiska ställningstagande för nazismen på 1930-talet”. Walther Sommerlath berikade sig på nazismens antisemitiska våldsamhet och efterlämnade kanske ett arv till sin Silvia? En metod för drottningen att aktivt ta sitt ansvar kan vara att idag skänka detta arv till forskningen kring nazismen och Förintelsen. Det fungerar garanterat bättre än att försöka göra sin fader Walther Sommerlath, som var en aktiv del av det kriminella tyska nazistpartiet, till ett offer för ”samtidens” strukturella tyska skeenden.
Men drottningen och kungen – vars morfar var en av tredje rikets ledande nazister – väljer att tiga, ute på Drottningholm. Detta har det svenska folket att acceptera, medan vi väntar på en hemlig utredares likaledes hemliga vedermödor. Det är inte vetenskap, det är inte ansvarstagande. Det är bara tragiskt.