Minns skönheten och utstrålningen i filmen värld, ofta svart-vit och på TV. Det sägs att ”hennes storhet som skådespelerska låg mycket i den bitska replikföringen och den intelligenta framtoningen som gjorde att hon dominerade scenrummet på ett ganska självklart sätt. Detta fick hon fritt spelrum för i sina roller för Ingmar Bergman som var full av beundran för henne och gav henne epitetet ”Pansarskeppet Kvinnligheten”.

Faktabiten?
Eva Elisabet Lampell, känd under födelsenamnet Eva Dahlbeck, född 8 mars 1920 i Saltsjö-Duvnäs, Stockholms län, död 8 februari 2008 i Stockholm, var en svensk skådespelare och författare. Hon hade huvudroller i Hasse Ekmans film Möte i natten 1946 samt i Ingmar Bergmans filmer En lektion i kärlek 1954, Sommarnattens leende 1955 och Nära livet 1958.

Eva Dahlbeck föddes i Saltsjö-Duvnäs utanför Stockholm. Hon var dotter till sekreteraren Edvard Dahlbeck och hans hustru Greta, född Österberg. Som barn drömde Eva om att bli dansös men efter kommunala flickskolan tog andra intressen över. Efter studentexamen 1939 studerade hon vid Dramatens elevskola och tog där examen 1944. Därefter studerade hon även vid brittiska elevskolor.

Hon debuterade 1942 i filmatiseringen av Vilhelm Mobergs roman Rid i natt! och hade därefter en filmkarriär, som fortgick under trettio år, med huvudroller i en rad Bergmanfilmer där hon ofta spelade mot Gunnar Björnstrand. Som scenskådespelare var hon knuten till Dramaten mellan 1944 och 1964.

Hon lade skådespelarkarriären på hyllan år 1965 för att ägna sig åt eget skrivande och familjen. Efter det gjorde hon endast enstaka offentliga framträdanden och bara några få film- och TV-roller: hon återkom bland annat som skådespelerska i rollen som Fru Markurell mot Edvin Adolphsons Herr Markurell i TV-serien Markurells i Wadköping år 1968.

Sista fem filmerna:
1965 – Kattorna
1965 – Morianerna
1967 – Den röda kappan
1967 – Människor möts och ljuv musik uppstår i hjärtat
1968 – Markurells i Wadköping (TV-serie)

Hon gjorde författardebut 1955 med pjäsen Dessa mina minsta, vilken dock inte tycks ha tryckts. Första tryckta bok var i stället diktsamlingen Genom fönstren 1963, som utgavs under pseudonymen ”Lis Edvardson”. Känd som författare för den stora allmänheten blev hon med den serie romaner som inleddes av Hem till kaos 1964. I Litteraturlexikon (1974) karakteriseras hennes författarskap så här: ”D behandlar i sina romaner m stark intensitet olika problem som rör samlevnad o familjerelationer. Religionen har kommit att spela en stor roll i hennes mhycket personliga förf skap.” Dahlbeck har även översatt pjäser från italienska till svenska.

Äktenskap?
Eva gifte sig 1944 med flygvapenofficeren Sven Lampell, bild. Under många år var hon och maken Sven, flygöverste, flottiljchef i Hälsingland och högt respekterad för sitt internationella hjälparbete i kris- och oroshärdar, bosatta i Genève. De var ett par sedan ungdomen och fick två söner. David och Tomas Lampell.

Sven levde till juni 2007. Eva bodde under sin sista tid i Hässelby villastad i Stockholm, hon led av Alzheimers sjukdom. Hon är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm. ❤

Dahlbeck erhöll Nordiska teaterpriset 1955 för pjäsen ”Dessa mina minsta”, Folket i Bilds filmpris 1956 för bästa kvinnliga huvudroll i Sommarnattens leende, pris i Cannes 1958 som bästa skådespelerska (tillsammans med Bibi Andersson, Barbro Hiort af Ornäs och Ingrid Thulin) för Nära livet (Ingmar Bergman), Dramatens O´Neillstipendium 1961 för rollen i ”Yerma”, Guldbagge 1965 för rollen i Kattorna (Henning Carlsen).

1998 tilldelades hon det schweiziska Paracelsuspriset för sitt författarskap. Det senare var omfattande, om också mindre uppmärksammat än hennes film- och teaterarbete, och resulterade mellan 1964 och 1991 i en lång serie romaner, psykologiska pejlingar av människors relationer, historiska, nutidsförankrade, ofta med idémässiga ambitioner.

En stor personlighet, på film och i litteraturen.

Källor:
sydsvenskan.se
sv.wikipedia.org
ingmarbergman.se
imdb.com
svenskfilmdatabas.se