Hade jag varit kvinna hade du legat jävligt risigt till…”

Lunds Universitet Tomac Barin Jansson 

Språk- och litteraturcentrum FIVK01 

Filmvetenskap Kandidatuppsats 

Handledare: Lars Gustaf Andersson 

2011-01-13 

”Hade jag varit kvinna hade du legat jävligt risigt till…” 

En symptomatisk studie om män och manlighet inom svensk filmproduktion 

under 90- och 00-talen

Förord 

Jag vill ge en eloge till Mariah Larsson, vars forskning har varit ändlöst betydelsefull för 

denna uppsats. 

Jag vill även tacka min handledare, Lars Gustaf Andersson, för alla goda råd samt de 

ständiga uppmaningarna att ”kill your darlings”, vilket hindrade uppsatsen från att bli 600 

sidor lång. 

Dessutom vill jag tacka alla eldsjälar i bloggosfären som på eget bevåg väljer att belysa 

mansfrågor, och på så vis vidgar den något endimensionella jämställdhetsdiskurs som förts i 

Sverige under senare år. Eftersom frågorna som problematiseras på dessa bloggar får lite eller 

inget utrymme i media, samt i viss mån negligeras även på universiteten, har deras forskning 

kommit att bli mycket viktig för denna uppsats. 

2

Innehållsförteckning 

1. Inledning ......................................................................................... 5 

1.1 Syfte och frågeställning ...................................................................................................5 

1.2 Material och metod..........................................................................................................6 

2. Svensk film under 90-talet............................................................. 8 

2.1. Stereotyper under 90-talet...............................................................................................8 

2.2 Osympatiska män i minoritet under tidigt 90-tal.............................................................9 

2.3 Det negativa mansporträttet får fäste under sent 90-tal...................................................9 

2.3.1 Männens sexdrift i fokus ..........................................................................................9 

2.3.2. Den egocentriska rollen cementeras ......................................................................10 

2.3.3. Ett förlåtande porträtt av männens brister .............................................................10 

2.4. Fucking Åmål ...............................................................................................................11 

2.4.1. ”Alla killar är så jävla äckliga”..............................................................................11 

2.4.2. En förskjutning av mansporträttet .........................................................................11 

2.4.3. Ett symptomatiskt mansporträtt.............................................................................12 

3. Det svenska samhället under 90-talet......................................... 12 

3.1. En av åtta svenska män har köpt sex ............................................................................12 

3.2. Stödstrumporna och svensk jämställdhetsdiskurs ........................................................12 

3.3. Kvinnokampen färgar populärkulturen.........................................................................14 

3.4. Könsmaktsteorin präglar svenska filmer ......................................................................15 

3.5. Männens roll som förövare växer.................................................................................15 

4. Svensk film och jämställdhetsdiskurs under tidigt 00-tal ........ 16 

4.1. Lilja 4-ever....................................................................................................................16 

4.2. Slagen dam bekräftar könsmaktsteorin.........................................................................18 

4.3. Könsmaksteorin som svensk filmkonvention...............................................................18 

4.4. ”Allihopa, varendaste en, är män”................................................................................19 

4.5. Svalt intresse för Ett hål i mitt hjärta............................................................................20 

4.6. Könskriget.....................................................................................................................21 

5. En motreaktion formas i det svenska samhället ....................... 23 

5.1. Männen skildras som offer i ny forskning....................................................................23 

5.2. Filmkritiker efterfrågar ett mer nyanserat mansporträtt ...............................................25 

5.3. Ursäkta röran (vi bygger om) och misandrins normaliseringsprocess .........................25 

5.3.1. Allt fler uppmärksammar kvinnors och mäns nya spelregler................................25 

5.3.2. Misandri genomgår en normaliseringsprocess ......................................................26 

5.3.3. Transgenusmotorn .................................................................................................28 

5.4. Det onyanserade mansporträttet ifrågasätts allt mer.....................................................29 

5.5. En mer nyanserad mansbild i svensk film ....................................................................33 

5.5.1. Hata Göteborg och Linas kvällsbok ......................................................................33 

5.5.2. Eva förvandlas till Adam.......................................................................................34 

5.5.3. ”Möt kvinnorna från helvetet”...............................................................................35 

5.6. Mansfrågor fortfarande en parentes..............................................................................36 

6. Kritiken mot radikalfeministiska teorier avfärdas................... 36 

6.1. Könsmaktsteorin – ett känsligt ämne............................................................................36 

6.2. Könsmaktsordningen som tema mer subtil under sent 00-tal.......................................38 

6.3. Det onyanserade mansporträttet återvänder med full kraft...........................................39 

6.4. Män som hatar kvinnor – förövare på olika villkor......................................................40 

3

7. Sammanfattning av män i svensk filmproduktion.................... 42 

8. Slutsats .......................................................................................... 44 

9. Vidare diskussion ......................................................................... 45 

10. Avslutande kommentar ............................................................. 49 

11. Käll- och litteraturförteckning ................................................. 50 

4

1. Inledning 

Under 1990-talets första hälft var de tydligaste tematiska strömningarna inom svensk film- 

produktion barnet som söker sin far. Filmer såsom Änglagård (Colin Nutley, 1992), Min sto- 

re tjocke far (Kjell-Åke Andersson, 1992) och Morfars resa (Staffan Lamm, 1993) är bara ett 

litet urval av den mängd svensk film där motivet förekom med beaktansvärd frekvens. Under 

90-talets andra hälft hade filmmotivet dock ersatts, och filmer som behandlade sociala miss- 

förhållanden blev betydligt mer populära, såsom Vinterviken (Harald Hamrell, 1996) och 

Jägarna (Kjell Sundvall, 1996). 1 

Men inte bara tematiken hade gått i en ny riktning under slutet av 90-talet – även man- 

nens roll och funktion hade förändrats drastiskt. Där mannen inledningsvis presenterades i 

positiv bemärkelse, hade han kommit att gestaltas allt oftare som en mörkare karaktär under 

decenniets senare hälft. Inte sällan porträtterades han som klumpig och opålitlig, såsom ex- 

empelvis Adam (Björn Kjellman) i Adam & Eva (Måns Herngren, Hannes Holm, 1997), eller 

som tafatt liksom Johan Hulth (Mathias Rust) och osympatisk som Markus (Stefan Hörberg) i 

Fucking Åmål (Lukas Moodysson, 1998). 

Därefter har mannens roll som förövare i princip cementerats inom den svenska filmpro- 

duktionen, vare sig det gäller ungdomsfilmer såsom Fjorton suger (Filippa Freijd, Martin 

Jern, Emil Larsson, Henrik Norrthon, 2004) och Säg att du älskar mig (Daniel Fridell, 2006), 

eller thrillers adresserade en mer mogen publik såsom När mörkret faller (Anders Nilsson, 

2006) och Män som hatar kvinnor (Niels Arden Oplev, 2009). 

1.1 Syfte och frågeställning 

Med denna uppsats ämnar jag utreda varför män och manlighet började framställas i allt mer 

negativ dager i svensk film under 90-talet. Mannen i rollen som förövare är ingenting nytt; att 

majoriteten av filmskurkar genom historien har spelats av män råder det definitivt inga tvivel 

om. Men den nuvarande trenden inom den inhemska filmproduktionen – där männen som 

grupp påfallande ofta symboliserar våld, ondska och förtryck – står som stark kontrast gent- 

emot den trygga punkt i tillvaron mannen generellt företrädde under 90-talets första hälft. 

I European Film Industries skriver Anne Jäckel: ”Nowadays, people sell the film before 

they make them. They sell them [...] mainly to televisions companies, and that means they 

1 Leif Furhammar uppmärksammar fenomenet i Filmen i Sverige: En historia i tio kapitel och en fortsättning, Dialogos i samarbete med 

Svenska filminstitutet, Stockholm, 2003, s. 360. 

5

want films that are ’safe’ [...].” 2 Filmproduktion är starkt beroende av de rådande politiska 

vindarna. Jag kommer därför att ta pulsen på jämställdhetsdiskursen under mitten av 90-talet, 

för att utgöra huruvida det existerar något samband mellan den samt de ökade tendenserna till 

att framställa män som förövare. Analysmetoden ligger djupt förankrad i den filmvetenskap- 

liga praxis som tillämpas av bland annat Mariah Larsson i uppsatsen ”Om kön, sexualitet och 

moral i Ett hål i mitt hjärta”. 3 

Frågeställningarna jag utgår från är följande: Vad fick manligheten att så drastiskt byta 

skepnad inom svensk filmproduktion under 90-talet, en roll som sedan cementerades och 

levde vidare långt in på 00-talet? Finns det ett samband mellan mannens ökande roll som 

förövare i film och den samtida jämställdhetsdiskursen? 

1.2 Material och metod 

Eftersom filmerna i denna uppsats betraktas som symptom på sin samtid har jag omsorgsfullt 

valt filmer som i största möjliga mån är representativa för sin tids filmskapande; det vill säga 

filmer som på ett eller annat sätt lämnat tydliga fotspår i den svenska filmhistorien under 90- 

och 00-talen. Det handlar om publik- och kassasuccéer, filmer som prisats av en enad kriti- 

kerkår eller som skapat debatt. 

Jag kommer även att dra paralleller till TV-program samt aktuell forskning rörande kön 

och jämställdhetsfrågor. Även jämförelser med andra populärkulturella arenor (till exempel 

musiktexter) kommer att göras, för att utgöra huruvida samma 90-talsfenomen – det vill säga 

det växande behovet av att framställa mannen som förövare – förekommer även där. 

Litteraturen jag använder mig av kommer delvis att behandla svensk film under 90-talet, 

men även politik; främst böcker som fokuserar på den feministiska aspekten. Jag avser även 

att nyttja material frambringat av individer med en uttalat antifeministisk hållning i sakfrå- 

gan, alternativt material som ställer sig kritiskt till feministiska (eller kanske främst radikal- 

feministiska) teorier. Detta för att få en så nyanserad bild av svensk 90- och 00-talspolitik 

som möjligt, där feminismen kom att spela en stor roll. (”Antifeminist” är i dag en omdisku- 

terad titel och bär mycket negativa konnotationer, men åsyftar i denna uppsats en individ som 

är för jämställdhet, men som anser att feminismen inte är en tillräckligt nyanserad ideologi 

för att nå dit.) 

2 Anne Jäckel, European film industries, BFI, London, 2003, s. 38. 

3 Mariah Larsson, ”Om kön, sexualitet och moral i Ett hål i mitt hjärta”, i Solskenslandet: Svensk film på 2000-talet, Atlantis: Stockholm, 

2006, s. 245-266. 

6

Nota bene att svensk jämställdhetsdiskurs i dag är synonym med kvinnofrågor, varför det 

har varit svårt att hitta litteratur som rör just män och manlighet – åtminstone i den mån där 

samhällsenliga missförhållanden adresserade män står i fokus. Under senare år har det dock 

dykt upp diverse olika bloggar som belyser just mansfrågor, varför jag till viss del kommer 

att använda dessa som informationskällor. Eftersom detta är en symptomatisk analys kommer 

jag naturligtvis även att använda mig av tidningsartiklar, för att på så sätt dra paralleller mel- 

lan samhället och samtida filmer. 

Jag vill understryka att somliga Internetkällor i denna uppsats uttrycker fakta som inte 

går att verifiera, och vars upphov har varit svårgenomträngligt. I dessa enskilda fall har dock 

källorna endast tillämpats som ett verktyg för att kunna läsa av det svenska samhällsklimatet. 

Titeln på uppsatsen är ett citat som kommer från komediprogrammet Ursäkta röran (vi byg- 

ger om) (TV4, 2002-04-21, 22:30) vari programledaren Fredrik Wikingsson, vid ett av pro- 

grammets alla segment, hade i uppdrag att sexuellt ofreda fem främmande män i Sturegalleri- 

an i Stockholm. Wikingssons sista offer tog mycket illa vid sig, och utbrast bittert: ”Hade jag 

varit kvinna hade du legat jävligt risigt till!” 

Denna mentalitet – att det är socialt accepterat att utsätta män för förnedring på ett sätt 

som hade varit otänkbart om personen ifråga hade varit en kvinna – är någonting jag har stött 

på vid åtskilliga tillfällen under förberedelserna inför denna uppsats (och som jag kommer att 

få stor anledning att återkomma till), varför jag låter detta suggestiva citat, med sitt ofrån- 

komligt aggressiva tonfall, stå som titel. 

7

2. Svensk film under 90-talet 

2.1. Stereotyper under 90-talet 

Adam & Eva (Måns Herngren, Hannes Holm, 1997) inleds som traditionell populärfilm slu- 

tar. Adam (Björn Kjellman) räddar Eva (Josefin Nilsson) ur det brinnande huset, varpå de 

kysser varandra strax innan eftertexterna rullar. Filmen ironiserar med andra ord över klichén 

sedan levde de lyckliga i alla sina dagar, för när ”eftertexterna” väl är slut möter vi Adam 

och Eva i deras kök. Det har gått fyra år sedan Adam räddade Eva, och vardagstristessen har 

tagit över. Scenen etablerar snabbt och effektivt karaktärerna, och som åskådare lär man sig 

omedelbart att det Adam tycker och tänker står i stark kontrast till vad han faktiskt säger och 

gör. Adams opålitlighet har en viktig funktion i Adam & Eva, varför filmen är noga med att 

förstärka detta intryck bara några minuter senare, då det blivit kväll, och Adam kryper ned 

bredvid Eva i sängen. Under dialogen som följer tillkommer undertexter, som på ett komiskt 

vis belyser Adams dolda agenda. 

”Är du trött?” frågar Adam. Undertexterna lyder: ”Ska vi knulla?” 

När Eva – djupt försjunken i en tidskrift – avfärdar Adam gör han ett nytt försök: ”Jag 

kan massera dig.” Undertexterna lyder: ”En snabbis då?” 

I Adam & Eva skildras Adam som opålitlig och egoistisk, och med en enorm aptit på sex. 

Vid ett tillfälle ställer han sig frågan: ”Låt säga att man bara hade en vecka kvar att leva. Vad 

skulle man göra då?” I nästa scen får man se honom rusa genom stan, i jakten på kondomer, 

som han sedan använder med barnflickan han inlett en otrohetsaffär med. 

Sett ur det här perspektivet delar Adam många likheter med Fritz Algot ”Tjaffo” Nilsson 

(Rolf Lassgård) i Min store tjocke far (Kjell-Åke Andersson, 1992). Även Tjaffo bedrar sin 

fru, och ger sin son åtskilliga löften som han inte håller. Ett identiskt mansporträtt förekom- 

mer även i Glädjekällan (Richard Hobert, 1993), där Mick Pierson (Göran Stangertz) har 

sluga baktankar då han väljer att följa sin far, Ragnar Persson (Sven Lindberg), till deras lant- 

ställe, Glädjekällan. Liksom Adam och Tjaffo har även Mick stora problem att hålla sig sin 

älskade trogen, och beter sig stundtals så illa mot sin flickvän att det kan vara svårt som åskå- 

dare att förstå varför hon är så fäst vid Mick, som både super och bedrar henne. I Änglagård 

(Colin Nutley, 1992) dyker den kvinnotjusande mannen upp i form av Per-Ove Ågren (Jan 

Mybrand), som är både porrfixerad och sliskig, och uppvisar klara symptom på psykopati av 

8

lättare slag samt högfungerande autism, med sin totala avsaknad av empati och svårighet att 

”läsa mellan raderna”. 

2.2 Osympatiska män i minoritet under tidigt 90-tal 

Tjaffo, Mick och Per-Ove är bara ett par få exempel i mängden på de osympatiska män som 

skildrades inom svensk filmproduktion under tidigt 90-tal. Det är dock viktigt att notera hur 

tidiga 90-talsfilmer främst skildrade dem som osympatiska individer. Deras beteenden varken 

accepterades eller uppmuntrades av samhället. I Min store tjocke far tvingas Tjaffo söka hjälp 

för sitt alkoholberoende. I Glädjekällan blir Mick ordentligt tillrättavisad av Ragnar, som 

med stor bedrövelse reflekterar över sin sons destruktiva livsstil. I Änglagård tar ortsborna 

starkt avstånd från Per-Oves handlingar; någonting som sammanfattas av en monolog Axel 

Flogfält (Sven Wollter) håller: 

Jag vet inte hur många gånger jag har stått utanför ICA-butiken och det har kommit 

ut människor och sagt: ”Du Axel, du måste ta vara på din brorson därinne för han är 

inte riktigt som han ska i huvudet.” Och jag har sagt till dem: ”Det är inget fel på 

den pojken.” Men jag har haft fel. Du är inte som du ska. Du är ju vrickad. Du är… 

du är ju halvtokig, du… kriminell! 

Tidiga nittiotalsfilmer markerar tydligt att män som beter sig illa inte välkomnas av den övri- 

ga gruppen, en grupp som utgörs av ”goda kvinnor och män”. Man är även noga att i viss 

mån hänvisa till någon form av diagnos som ”förklaring” till de stökiga männens beteende, 

såsom exempelvis alkoholism. 

2.3 Det negativa mansporträttet får fäste under sent 90-tal 

2.3.1 Männens sexdrift i fokus 

I Adam & Eva skildras män uteslutande som individer med anlag för mental retardation. 

Männen lyder som slavar under en tvångsmässig sexdrift, och är totalt oförmögna att se till 

andra behov än sina egna. Detta exemplifieras under ett midsommarfirande, där männen står 

samlade i en klunga och beklagar sig över deras pappaledighet, tills Adams storebror, Sven 

(Reine Brynolfsson), stolt förkunnar att han har skaffat en barnflicka, Jackie (Dubrilla Eker- 

lund). Jackie – som visar sig vara en ung, vacker kvinna – får den dystra klungan av män att 

skina upp. Adam inleder omedelbart ett otrohetsförhållande med henne, och blir vid ett sena- 

re tillfälle rejält utskälld av Svens fru Kicki (Katrin Sundberg), eftersom det var hon som 

9

hade anställt Jackie. Kicki är mycket upprörd, och anser att ”det kändes som om du var inne i 

vår barnkammare och höll på och snuska och hade dig, och hade orgier […].” Sven väljer att 

nicka instämmande under tillrättavisningen; han till och med blänger på Adam och upprepar 

sin frus förmaningar – ”Javisst, orgier!” – för att markera hur illa han tycker om sin lillebrors 

beteende. När Kicki i vredesmod lämnar sällskapet får Sven dock någonting drömskt i blick- 

en. Han försäkrar sig om att hans fru är utom synhåll, vänder sig mot Adam och frågar nyfi- 

ket: ”Hur var hon då?” 

2.3.2. Den egocentriska rollen cementeras 

Utöver sexualiteten får även männens egocentriska beteenden en hel del utrymme i Adam & 

Eva. Detta tar sig uttryck delvis genom Adam själv: De få gånger han gör någonting snällt 

mot Eva – som att köpa presenter eller städa lägenheten – är endast för att rikta bort eventuel- 

la misstankar kring otrohet. Och när Eva så småningom genomskådar honom är det inte det 

spruckna äktenskapet som upprör Adam; strax därpå får han reda på att hans älskarinna prak- 

tiserar polyamori, och att hans älskarinna inte skänker Adam sin fulla sexuella uppmärksam- 

het finner han oerhört kränkande. Adams största och enda intresse är med andra ord sig själv. 

Han var inte ens en brandman för att rädda liv, utan blev påtvingad jobbet som straff efter att 

ha blivit fälld för rattfylleri. 

När Eva lämnar Adam för Åke (Jacob Ericksson), visar det sig att han är av precis sam- 

ma kaliber. Evas strävan efter att få leva i ett stillsamt kärleksförhållande krossas alltså inte 

bara av Adam, utan också av sin nye man, som fullkomligen kväver Eva med sitt egocentris- 

ka beteende, innan även han blir påkommen med otrohet. 

2.3.3. Ett förlåtande porträtt av männens brister 

Trots att Adam & Eva skildrar ”manliga brister” – deras lömska sätt och deras otrohetsaffärer 

– är det ändå gjort med glimten i ögat. De klumpiga männens primära funktion är att locka 

fram skratt hos sin publik, vilket filmen lyckas påfallande bra med. Filmen tar utan tvivel 

Adams parti, och som åskådare hoppas man hela tiden att Eva så småningom skall förlåta och 

ta honom tillbaka, vilket hon slutligen också gör. 

Mansbilden som behandlas i Adam & Eva kom att utvecklas i följande års succéfilm, och 

blev betydligt mer oförlåtande. 

10

2.4. Fucking Åmål 

2.4.1. ”Alla killar är så jävla äckliga” 

”Är det sant att du är lesbisk? För alltså om du är det så fattar jag det; alla killar är så jävla 

äckliga.” Citatet har en viktig funktion i Fucking Åmål (Lukas Moodysson, 1998). Det är 

först här i filmen – vars referentiella mening bygger på hur två unga flickor från två helt olika 

klassförhållanden finner varandras kärlek – som Agnes Ahlberg (Rebecka Liljeberg) tillåts 

tro att hennes hemliga drömmar om Elin Olsson (Alexandra Dahlström) har en chans att bli 

någonting mer än bara drömmar. Men det skall dröja innan Elin vågar erkänna för sig själv 

att Agnes känslor är besvarade, så för att slippa ta ställning till den osäkerhet hon känner in- 

för sin egen sexualitet, försöker hon hantera situationen genom att inleda ett förhållande med 

Johan Hulth (Mathias Rust). 

2.4.2. En förskjutning av mansporträttet 

Männens stökiga uppförande i Fucking Åmål är, precis som i Adam & Eva, konsekvent ge- 

nom hela filmen. Killarna på Agnes och Elins skola är bråkiga, misogyna och uppkäftiga. Där 

man i viss mån skrattade med männen i Adam & Eva, skrattar man nu uteslutande åt killarnas 

”grabbighet”. Den enda mannen som presenteras positivt är Agnes far, Olof (Ralph Carls- 

son), som är både varm och karismatisk, och visar stor medmänsklig omtanke för sin bekym- 

rade dotter (även om Agnes, i sann tonårsanda, inte är särskilt mottaglig för sin far i rollen 

som självutnämnd hobbypsykolog). 

Det har alltså skett en viss förskjutning av mansporträttet i svensk film under 90-talet. 

Där exempelvis Per-Ove stod ut i mängden för sina osympatiska drag i Änglagård, är det nu i 

stället Agnes far som står ut för sin omtanke i Fucking Åmål. Där majoriteten av män utgjor- 

de trevliga herrar i exempelvis Min store tjocke far och Glädjekällan, skildras nu männen 

som grupp som allmänt stökig och vulgär. 

En ytterligare detalj värd att notera är hur både Adam & Eva och Fucking Åmål porträtte- 

rar det heterosexuella parförhållandet som en utopi; en önskedröm där kvinnan tvingas ljuga 

för sig själv för att kunna stå ut med sin kvävande karl. I Fucking Åmål tar dock kameran inte 

längre mannens parti; som åskådare hoppas vi inte längre att Elin ska ta Johan tillbaka, som 

vi gjorde i fallet Eva och Adam. I stället hoppas vi att Elin ska ge upp sin hopplöst enfaldige 

kille, och erkänna sin kärlek till Agnes, vilket hon slutligen också gör. 

11

2.4.3. Ett symptomatiskt mansporträtt 

Fucking Åmåls skildring av stökiga pojkar och män låg rätt i tiden. Samma år som filmen 

hade premiär trädde kvinnofridslagen i kraft, och den 15 juli 1998 anmäldes den första man- 

nen för kvinnofridsbrott i Sverige. 4 Lena Bengtsson, arrestinspektör på Norrmalmspolisen, 

var mycket nöjd eftersom lagen gav polisen större frihet i kampen mot mäns våld mot kvin- 

nor; bland annat kunde polisen nu häkta en man även om kvinnan skulle ta tillbaka anmälan, 

någonting som inte tidigare varit möjligt. 5 

Samhället hade börjat uppmärksamma männens stökiga natur allt mer, och i detta klimat 

passade Fucking Åmål utmärkt. 

3. Det svenska samhället under 90-talet 

3.1. En av åtta svenska män har köpt sex 

Det finns två rimliga förklaringar till varför porträttet av män skiljer sig så drastiskt mellan 

tidig och sen 90-talsfilm i Sverige. Det första försöket att kontextualisera förändringen bör 

tillskrivas en viktig undersökning som Statens folkhälsoinstitut utförde tillsammans med 

RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) mellan 1995 och 1996, där man kartlade 

svenskarnas sexvanor. Sex i Sverige: Om sexuallivet i Sverige 1996 – som undersökningen 

kom att kallas, och som var den första av sitt slag på över trettio år – påvisade bland annat att 

mer än 400 000 svenska män någon gång hade betalat för sex (motsvarande siffra för kvinnor 

var 0 procent). 6 Detta ansågs vara oerhört alarmerande, och snart kom en statlig informa- 

tionskampanj att träda i kraft och affischer skulle sättas upp över hela landet – föreställandes 

elva män, samlade i en klunga och med sammanbitna ansiktsuttryck – vars bildtext löd: ”En 

man av åtta har någon gång köpt sex.” 7 Männens kraftiga sexdrift var med andra ord en 

mycket aktuell fråga i det svenska samhället, och att manlig sexualitet var ett så pass framträ- 

dande element i filmer såsom Adam & Eva kan betraktas som både ett symptom samt en del 

av diskursen. 

3.2. Stödstrumporna och svensk jämställdhetsdiskurs 

4 

Cina Rönn, ”Räddad – av nya Kvinnofridslagen”, Aftonbladet, http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9807/16/lag.html (2010-12-01). 

5 

Ibid. 

6 

RFSU, Sex i Sverige, http://www.rfsu.se/sv/Sex--relationer/Sex-i-Sverige/ (2010-10-08). Don Kulick, ”400 000 perversa svenskar”, 

12

Även svensk politik under tidigt 90-tal kan tolkas ligga till grund för förskjutningen av mans- 

porträttet. 

1991 återtog de borgerliga makten. Som konsekvens minskade det demokratiska infly- 

tandet för kvinnor drastiskt, och som motreaktion uppstod det kvinnliga nätverket Stödstrum- 

porna. 8 Stödstrumpornas medlemsantal växte snabbt, och bland de inblandade fanns allt från 

journalister, forskare och bokförläggare, vars ambition var att förändra politiken i en riktning 

som tog större hänsyn till kvinnor. 9 Några av de punkter som diskuterades flitigt på Stöd- 

strumpornas möten var: 

• Den bristande kvinnorepresentationen samt kvinnors inflytande inom politiken. 

• De ökande löneskillnaderna mellan kvinnor och män. 

• Hur politiska partier behandlade ämnen såsom prostitution, abort samt våld mot 

kvinnor. 10 

Stödstrumpornas slogan – Hela lönen, halva makten – sammanfattar deras målsättning väl. 

Ganska snart blev Stödstrumporna ett hett samtalsämne inom media, och kort därefter 

hade nätverket uppnått en status som maktfaktor inom politiken. 11 En opinionsundersökning 

visade dessutom att deras funderingar kring att bilda ett kvinnoparti hade ett starkt stöd hos 

väljarna. 12 Och Stödstrumpornas hårda kamp gav resultat: Valet 1994 slog världsrekord i 

kvinnorepresentation, och jämställdhetspolitiken som skulle träda i kraft utlovades förbättra 

kvinnors situation i samhället. 13 Flera ”stödstrumpor” fick ökat politiskt inflytande, som 

bland annat politiska rådgivare och utredare, och kort därefter genomdrevs mainstreamstra- 

tegin, som innebar att jämställdhetspolitiken inte längre var en separat fråga vid sidan av den 

ordinarie politiken, utan satte i stället sin prägel på hela regeringens arbete. 14 Mainstreamstra- 

tegins grund bygger på det så kallade könsmaktsperspektivet, vilket i teorin innebär att kvin- 

nor som grupp är underordnade män. 15 

Queersverige, Natur och Kultur, Stockholm, 2005, s. 73 f. 

7 Don Kulick, ”400 000 perversa svenskar”, Queersverige, Natur och Kultur, Stockholm, 2005, s. 73 f. 

8 Petra Ulmanen, (S)veket mot kvinnorna och hur högern stal feminismen, Atlas, Stockholm, 1998, s. 15. 

9 Ulmanen, (S)veket mot kvinnorna och hur högern stal feminismen, s. 16 f. 

10 Fotnoten åsyftar samtliga punkter: Ulmanen, (S)veket mot kvinnorna och hur högern stal feminismen, s. 20 f. 

11 Ulmanen, (S)veket mot kvinnorna och hur högern stal feminismen, s. 30 ff. 

12 Ulmanen, (S)veket mot kvinnorna och hur högern stal feminismen, s. 31. 

13 Ulmanen, (S)veket mot kvinnorna och hur högern stal feminismen, s. 61 ff. 

14 Ulmanen, (S)veket mot kvinnorna och hur högern stal feminismen, s. 65 f. 

15 Ulmanen, (S)veket mot kvinnorna och hur högern stal feminismen, s. 97. 

13

En intressant detalj är att den feministiskt präglade artikeln Hormoner och positioner an- 

vändes som text i Högskoleprovet 1995, vilket kan betraktas som en indikator på hur rätt i 

tiden feministiska tankegångar låg. 16 

3.3. Kvinnokampen färgar populärkulturen 

Kvinnokampen under tidigt 90-tal – viljan och behovet av att belysa missförhållanden ur ett 

könsmaktsperspektiv – tycktes färga av sig på populärkulturen. För att nämna några exempel 

släppte Dia Psalma det hyllade albumet Gryningstid 1994, där flera spår beskriver flickors 

och kvinnors utsatthet gentemot män. Andra versen till Emelie lyder: 

Du säger att du har känslor kvar / Tror att allting är ditt fel / Du säger att han brukar 

va’ snäll / Fast han slår dig nästan varje kväll / Men ingenting är ditt fel / Bara han 

rår för sina fel / Nu när skeppet snart sjunkit helt / Lämna det innan du följer 

med.” 17 

Även låten Hon får… (som släpptes som singel redan 1993) följer ett liknande mönster, och 

andra versen lyder: 

Hennes far var en man i sina bästa år / Med fru och dotter på elva år / Med frun ur 

huset söker han tröst / Hos sin lilla dotter som knappt fått bröst / Hon har fått lära 

sig att hedra sin far / Med gråten i halsen och med rumpan bar / Han tvingar sin dotter 

till förnedrande sex / Kan inte kontrollera sitt dotterkomplex. 18 

Året därpå släppte Satanic Surfers den kultförklarade skivan Hero of Our Time, där låten Bet- 

ter Off Today skildrar det heterosexuella parförhållandet i samma linje som Adam & Eva 

samt Fucking Åmål, det vill säga som en utopi; kvinnan låten handlar om finner ingen ro för- 

rän hon lämnar sin egocentriske och våldsamme pojkvän. 

Samma år släppte Maria Eriksson och Liza Marklund boken Gömda: En sann historia 

(som skulle komma att släppas i en omarbetad utgåva år 2000); en fackbok som behandlar ett 

autentiskt fall: ”Mia” blir förföljd, våldtagen och utsatt för mordförsök av sin ex-make, och 

tvingas så småningom att fly utomlands, eftersom det svenska samhället inte kan erbjuda 

henne den hjälp hon är i behov av. 19 Gömda fick ett enormt genomslag, och är i dag en av 

Sveriges mest lästa böcker. 20 När kampanjen om kvinnofrid drogs igång 1997 användes 

16 

Karin Ekman, Vanja Hermele, Ulrika Westerlund (red.), Hjärnsläpp: Bang om biologism, Bang förl., Stockholm, 2002, s. 176. 

17 

Dia Psalma, ”Emelie”, Gryningstid, Birdnest, 1994. 

18 

Dia Psalma, ”Hon får…”, Gryningstid, Birdnest, 1994.. 

19 

Per Svensson, ”Vad för slags bok är ’Gömda’?”, Sydsvenskan, http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article406479/Vad-for-slagsbok-ar-quotGomdaquot.html 

(2010-10-29). BTJ Förlag, ”Omklassificering av Gömda” 

http://corp.btj.se/public/templates/btjblog.aspx?postid=69 (2010-11-29). 

20 

Valdemar Möller, Det brutna kontraktet: Om den missförstådda genren dokumentärromanen och vad som sker när kontraktet mellan 

14

Gömda för att understryka dess vidd, och i Metro skrev Liza Marklund: "Tänk på Mia när ni 

ser kampanjen. Detta är dagens sanning. Mia Eriksson, Emma och Robin finns. Jag har följt 

dem i flera år. […] Så när du ser kampanjen om kvinnofrid i tunnelbanan – tänk på Mia." 21 

Marklunds vädjan tycktes ge resultat. 1998 infördes ett nytt brott i brottsbalken, den så 

kallade kvinnofridslagen, som innebar bland annat att upprepade kränkningar av kvinnor 

kunde ge fängelse i lägst sex månader och högst sex år. 22 

3.4. Könsmaktsteorin präglar svenska filmer 

Könsmaktsteorin inspirerade populärkulturen ordentligt under 90-talet, och filmbranschen 

skulle snart haka på. För även om Adam & Eva är en lättsam komedi så finns den där – kriti- 

ken av könsmaktsordningen. Utöver att exemplifiera hur männens destruktiva natur ständigt 

sätter käppar i hjulet för kvinnor, påvisar filmen även hur det heterosexuella parförhållandet 

ligger mer till mannens fördel än till kvinnans, precis som Fucking Åmål. 

Vid ett tillfälle i Fucking Åmål läser Elin ett nummer av tidskriften VeckoRevyn. Hon 

bläddrar förbi en ”inne- och utelista”, och snabbt hinner vi som åskådare skymta vad som är 

inne: ”Alla de starka kvinnorna BAKOM männen”, med exempel såsom Hillary Clinton och 

Silvia Bernadotte. På utelistan på samma rad går att skymta: ”Deras patetiska män”. Behovet 

av att framhäva kvinnorna var med andra ord mycket aktuellt. Bara ett år efter att Fucking 

Åmål hade haft premiär släpptes boken Fittstim, och i förordet står att läsa: ”Vi hoppas att 

tjejer genom att läsa den här boken kanske lär sig sätta gränser tidigare, ser sitt värde och 

inser att de har makten över sitt eget liv.” 23 Boken fick ett stort genomslag, och Annika Mark- 

lund – krönikör, skådespelerska och frilansjournalist – minns i en krönika på Aftonbladet vil- 

ken enorm effekt boken hade på unga kvinnor: ”På sida efter sida målades en bild upp, en jag 

aldrig sett förut. En helt ny bild av hur man kunde vara som tjej.” 24 

3.5. Männens roll som förövare växer 

Där jämställdhetsdiskursen under 90-talet fokuserade på kvinnor som offer (exempelvis 

uppmanade både Dia Psalma och Satanic Surfers kvinnor att lämna sina våldsamma män, och 

författare och läsare upphävs, Karlstads universitet, Karlstad, 2009, s. 26. 

21 

Tonchi Percan, ”Liza Marklund bluffar om kammarrättens andemening”, Newsmill, http://www.newsmill.se/node/4195%23comment- 

196620 (2010-11-29). 

22 

Kvinnofridsportalen, ”Lag om ändring i brottsbalken, utfärdat 4 juni 1998”, http://www.kvinnofrid.se/sidor/sd_prjkrankning.html (2010- 

11-21). Regeringskansliet, ”Regeringens proposition 1997/98:55”, http://www.regeringen.se/content/1/c4/22/66/5406e038.pdf (2010-11-21). 

23 

Boksidan, ”Fittstim”, http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=1287 (2010-11-08). 

24 

Annika Marklund, ”De visste inte om de skulle svimma eller applådera”, Aftonbladet, 

http://www.aftonbladet.se/sofismode/article5225621.ab (2010-11-08). 

15

i Gömda fokuserade Liza Marklund just på kvinnans utsatthet), verkade det under tidigt 00- 

tal mer intressant att fokusera på männen som kvinnornas motpoler – det vill säga som för- 

övare. I november 1998 publicerade Expressen artikeln Jag vill ha en ny man, där Sveriges 

jordbruks- och jämställdhetsminister Margareta Winberg fastslog: ”Männen begår brott och 

fokus måste naturligtvis sättas på det kön som bär skulden.” 25 

Winbergs önskan gick i uppfyllelse, varpå flera populärkulturella arenor, liksom film- 

branschen, skulle komma att belysa det manliga förtrycket i allt större utsträckning. Lilja 4- 

ever (Lukas Moodysson, 2002) är ett ypperligt exempel på den nya, svenska filmvågen som 

lät sig influeras av könsmaktsteorin. 

4. Svensk film och jämställdhetsdiskurs under tidigt 00-tal 

4.1. Lilja 4-ever 

Lilja 4-evers referentiella mening bygger på trafficking, och skildrar hur en ung, rysk flicka, 

Lilja (Oksana Akinshina), illegalt fraktas till Sverige för att där tvingas till prostitution. Fil- 

mens implicita (och i viss mån även explicita) mening, däremot, åskådliggör hur könsmakts- 

ordningen genomsyrar samhället. För vart Lilja än vänder sig finns det där: Kvinnoförtrycket. 

När hon slår sig ned på en parkbänk springer ett gäng grabbar omedelbart ut på en balkong 

och ropar hora åt hennes håll. När hon stillsamt promenerar längs en gångbana stannar en 

äldre man sin bil bredvid henne, och frågar hur mycket hon ”kostar”. Inte ens den unge Vo- 

lodja (Artyom Bogucharsky) som Lilja tar hand om kan kontrollera sina lustar, utan lurar till 

sig en kyss av den aningslösa flickan. 

Under ett montage får man se torskarna Lilja har sex med ur hennes POV – en scen som 

exemplifierar hur den typiska ”torsken” kan vara vilken man som helst: Det kan vara den 

sympatiske ungkarlen, den välvårdade medelåldersmannen, den tanige killen med androgyna 

drag eller gentlemannen från överklassen. Det är med andra ord inte särskilt konstigt att en 

film som så kompromisslöst och effektivt skildrar könsmaktsordningen kom att betraktas som 

något av ett ”jämställdhetsvapen” av Margareta Winberg, som uttryckte en önskan om att alla 

pojkar skulle se filmen i hopp om att detta skulle ”vaccinera” gossarna mot deras troliga öde 

25 Tomas Wetterberg, ”Vill man ha jämställdhet?: Slutrapport för projekt Män och jämställdhet”, Regeringskansliet, Stockholm, 2002, s. 20 

ff. 

16

som vuxna sexköpare. 26 Strax därefter anslog regeringen ett miljonbelopp, varpå filmen visa- 

des för både gymnasieelever och värnpliktiga. 27 

Lilja 4-ever, och dess förmåga att skildra den maktutövning män tillämpar på kvinnor, 

låg mycket rätt i tiden. Ett exempel på hur aktuell filmen faktiskt var är en artikel som Johan 

Ehrenberg – journalist samt redaktör på tidningen ETC – skrev i Aftonbladet den 1 december 

2003: 

Du [som man] är nämligen en del i en våldtäktskultur. 

Om du inte inser det – att den manliga kulturen, med all sexism, allt förakt för 

svaghet, all rädsla för motstånd och allt hat mot kvinnors kamp – faktiskt är grunden 

för våldtäkterna – om du INTE ser din del – så är du en aktiv part i det fortsatta 

förtrycket. 28 

Året därpå fortsatte Ehrenberg i samma linje i radioprogrammet God morgon, världen! (P1, 

2004-04-25): 

Män har en kollektiv skuld. Det vill säga, alla män lever ett liv där man, bara genom 

att man är man, deltar i ett kvinnoförtryck. Oberoende av om man vill och tycker 

sig vara en del i ett könsförtryck. 29 

Även inom litteraturen kunde man skönja samma tankegångar. 2003 släppte bokförlaget Mo- 

dernista en svensk översättning av Valerie Solanas SCUM Manifesto; en bok där Solanas 

presenterar kvinnor som det fredliga och empatiska könet, samtidigt som hon uttrycker en 

stark inre längtan att få utplåna det motsatta könet: 

Vi måste omedelbart börja göra detta. Att behålla mannen har inte ens ett mycket 

tvivelaktigt biologiskt syfte. Mannen är en biologisk olycka: Y-genen är en ofullständig 

X-gen, det vill säga en gen med en bristfällig uppsättning kromosomer. Med 

andra ord, mannen är en ofullständig kvinna, ett vandrande misslyckande, strandad 

redan på genstadiet. Att vara man är att vara bristfällig, känslomässigt begränsad. 

Manlighet är en bristsjukdom och män är känslomässiga krymplingar. 30 

Boken hyllades av en enad kritikerkår. Salka Hallström Bornold på Nöjesguiden beskrev bo- 

ken som en ”rasande kampsång om kvinnlig stolthet, om mannen som förvandlat världen till 

26 

Olof Hedling, ”Om Lilja 4-ever - en svensk film”, Från Eden till Damavdelningen: Studier om kvinnan i litteraturen: En vänbok till 

Christina Sjöblad., ABSALON Lund, 2004, s. 324 ff. 

27 

Olof Hedling, ”Om Lilja 4-ever - en svensk film”, Från Eden till Damavdelningen: Studier om kvinnan i litteraturen: En vänbok till 

Christina Sjöblad., ABSALON Lund, 2004, s. 327. 

28 

Johan Ehrenberg, ”Alla män ansvarar för våldtäkterna”, Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/debatt/article179555.ab (2010-12-21). 

29 

Detta citat har varit svårt att verifiera, då God morgon, världens referensarkiv har försummats. Enligt Nina Benner, gruppchef på Ekot 

Helg, är det korrekt att Ehrenberg diskuterade männens kollektiva skuld i programmet enligt angivet datum, varför jag utgår från att det citat 

jag funnit på Internet är korrekt. En av de Internetkällor jag använt är: Pär Ström, ”Oh, vilka härliga feministiska citat!”, Genusnytt, 

http://genusnytt.wordpress.com/2010/08/29/oh-vilka-harliga-feministiska-citat/ (2010-11-30). 

30 

Modernista, ”SCUM Manifest”, http://www.modernista.se/shop/shopexd.asp?id=1716 (2010-11-30). 

17

ett ’skitställe’’”. 31 Jenny Högström på Sydsvenska Dagbladet ansåg att boken ”borde ligga 

intill eventuella biblar och broschyrer för TV-porr i alla hotellrum i hela världen” och Aase 

Berg observerade: ”Det är inte ofta man blir så lycklig av besinningslöst våld som när man 

läser Valerie Solanas SCUM Manifest.” 32 (Till detta kan läggas att boken fortfarande står högt 

i kurs: När Aftonbladets kulturkritiker presenterade julklappstips julen 2010 stod SCUM Ma- 

nifest på listans förstaplats. 33 ) 

Det svenska samhället var med andra ord mycket villigt att belysa män som förövare un- 

der tidigt 00-tal, och en ytterst trolig anledning till detta var den rapport som hade sett dagens 

ljus strax efter millennieskiftet: Slagen dam. 

4.2. Slagen dam bekräftar könsmaktsteorin 

På uppdrag av Sveriges regering sammanställde Eva Lundgren, Gun Heimer, Jenny Wester- 

strand och Anne-Marie Kalliokoski forskningsrapporten Slagen dam: Mäns våld mot kvinnor 

i jämställda Sverige. Rapporten var den första omfångsundersökningen som behandlar mäns 

våld mot kvinnor i Sverige, och fick ett enormt genomslag: På mindre än ett år skulle rappor- 

ten komma att uppdateras i ny upplaga, översättas till engelska samt användas som underlag i 

utbildningar över hela Sverige. 34 

Slutsatsen i Slagen dam – som visade att nästan varannan kvinna blivit misshandlad av en 

man, samt att våldsamma män inte kan knytas till en särskild grupp (det vill säga alla män är 

potentiella våldsutövare) – klargjorde att de flesta kvinnor i det svenska samhället är offer, 

och att de flesta män är förövare. 35 Därmed hade könsmaktsteorin bekräftats. 

Med bara några få års mellanrum hade alltså två viktiga rapporter publicerats som ökade 

förståelsen kring ”manlighet”: Sex i Sverige och Slagen dam. Att dessa färska fakta kring 

männens perversa sexualvanor samt deras våldsamma läggning skulle färga av sig på film- 

produktionen kan betraktas som en naturlig effekt: Samhället ville problematisera könsmakts- 

teorin, och filmbranschen gav folket vad det ville ha. 

4.3. Könsmaksteorin som svensk filmkonvention 

31 Ibid. 

32 Ibid. 

33 Listan är sammanställd av tio av Aftonbladets kulturkritiker, ”Julafton för bokslukare”, Aftonbladet, 

http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article8297492.ab (2010-12-22). 

34 Brottsoffermyndigheten, http://www.brottsoffermyndigheten.se/default.asp?id=1852 (2010-10-04). Gabriella Nilsson, Könsmakt eller 

häxjakt? Antagonistiska föreställningar om mäns våld mot kvinnor, Institutionen för kulturvetenskaper, Diss. Lund: Univ., 2009, Lund, 

http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1468591, s. 11 f. (2010-09-15) 

35 Eva Lundgren (red.), Slagen dam: mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige, Brottsoffermyndigheten, Umeå, 2001, 

18

Både Fjorton suger (Filippa Freijd, Martin Jern, Emil Larsson, Henrik Norrthon, 2004) och 

Hip hip hora! (Teresa Fabik, 2004) följer två unga kvinnor som fallit offer för unga män i 

samband med intag av alkohol på privata fester. De unga männen som skildras i filmerna är 

känslokalla, homofobiska och våldsamma. När grabbgänget i Fjorton suger inte super på 

fester brukar de spendera sina dagar framför våldsamma TV-spel, där de ofta häcklar var- 

andra och påpekar saker som att den andre delat ut ”lesbiska slag”, och att spelet är ett ”jävla 

bögspel”. Allt som inte anses som manligt uppfattar de unga männen som negativt. Precis 

som i Liza Marklunds Gömda lyckas inte samhället i Fjorton suger att ge kvinnorna det 

skydd från män som de behöver, en tematik som återkommer i Hip hip hora!. Killarna – som 

är kladdiga, vulgära och sexfixerade – ursäktas hela tiden av vuxna med inställningen att 

”boys will be boys”. Till och med när huvudkaraktären, Sofie (Amanda Renberg), blir sexu- 

ellt ofredad uppmanas hon av en lärare att ta det som en komplimang. Och Sofies far, Krister 

(Björn Kjellman), väljer att indirekt ge Sofie skulden för incidenten, då han vid ett flertal 

tillfällen ber henne att tänka över vilka signaler hennes vågade klädsel sänder ut. När Sofie 

trotsar sin far genom att klä sig ännu mera utmanande säger han: ”Skyll dig själv då.” 

Även litteraturen följde samma mönster. 2004 gavs Flickan och skulden: Samhällets syn 

på våldtäkt ut, författad av Katarina Wennstam. Boken – som behandlar ett flertal autentiska 

gruppvåldtäktsmål och hur våldtäktsoffer negligeras av samhället – kom att diskuteras i allt 

från skolor, brottsofferjourer samt debattprogram, och tilldelades flera prestigefyllda priser. 36 

4.4. ”Allihopa, varendaste en, är män” 

Filmen som drev könsmaktsteorin till sin yttersta spets under tidigt 00-tal var Ett hål i mitt 

hjärta (Lukas Moodysson, 2004). Filmen utspelas i princip uteslutande i en nedgången lä- 

genhet, och kretsar kring fyra personer varav tre av dem ämnar spela in en porrfilm. Den fjär- 

de av dem är en ung, nedstämd man som spenderar sin tid instängd på sitt rum, där han lyss- 

nar på musik och filosoferar över människans existentiella dilemma. 

Precis som i Fjorton suger spenderar männen sin beskärda del framför våldsamma TV- 

spel. Våldet fyller överlag en viktig funktion i Ett hål i mitt hjärta. Där sexfixering var en 

gemensam nämnare för männen i Adam & Eva, är nu våld ett desto tydligare karaktärsdrag. 

Ett exempel på detta är då Rickard (Thorsten Flinck) försöker få kontakt med sin son Eric 

http://www.brottsoffermyndigheten.se/Sidor/EPT/Bestallningar/PDF/Slagen%20dam.pdf, s. 73 (2010-10-01). 

36 Adlibris, ”En riktig våldtäktsman : en bok om samhällets syn på våldtäkt”, 

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100106372&r=1 (2010-11-22). Adlibris, ”Flickan och skulden : en bok om samhällets syn 

på våldtäkt”, http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100103519&r=1 (2010-11-22). 

19

(Björn Almroth), och ber honom följa med till en skjutbana. Senare i filmen väljer dock 

Rickard att använda lägenheten som skjutbana, och som måltavla använder han en bild på en 

naken kvinna. Kortfattat kan man säga att i Ett hål i mitt hjärta genomsyras männens liv av 

våld, som slutligen drabbar den enda kvinnliga karaktären, Tess (Sanna Bråding). 

Ett hål i mitt hjärta saknar ett narrativ i klassisk bemärkelse (såsom exempelvis David 

Bordwell och Kristin Thompson definierar begreppet i Film Art: An Introduction 37 ), och bry- 

ter frekvent mot den tidsmässiga kontinuiteten. Det ligger alltså en större, mer konstnärlig 

ambition bakom filmen än Moodyssons tidigare alster, och de poänger som förmedlas presen- 

teras mestadels i form av dialog; som när Eric vänder sig mot kameran och upplyser publi- 

ken: 

Vet du vad det är för likhet mellan alla de som gör de sjukaste och äckligaste sakerna 

i hela den här världen? Alla de som torterar och våldtar och startar krig? Allihopa, 

varendaste en, är män. 

Monologen är ytterst symptomatisk. Påståendet överensstämmer med slutsatserna i Slagen 

dam, och bara två år efter att filmen hade haft premiär skrev Emanuel Åhlfeldt – fil. mag. i 

samhälls- och kulturanalys – artikeln Den vanliga mannens förnekelse, vars titel åsyftar alla 

de män som inte erkänner att vilken man som helst kan vara en våldtäktsman. 38 Åhlfeldt på- 

visade: ”Mäns våld får inte, som den senaste tiden, komma upp till allmän debatt, eftersom 

det då visar sig att mäns våld mot kvinnor är så ofantligt omfattande – det finns överallt, i alla 

städer, i alla samhällsklasser, i alla yrkeskategorier. Män misshandlar med sina knytnävar, 

sina penisar och med sin maktställning. Men det vill vi inte veta av!” 39 

4.5. Svalt intresse för Ett hål i mitt hjärta 

Teoretiskt sett låg den ideologi Ett hål i mitt hjärta representerar alldeles rätt i tiden. Den 

släpptes endast ett år efter lanseringen av hyllade SCUM Manifesto, som uttrycker liknande 

poänger. Även samtida artiklar såsom Åhlfeldts Den vanliga mannens förnekelse visar tydligt 

på det behov av att diskutera männens våldsamma natur som figurerade i samhället. 

Ändå mottogs Ett hål i mitt hjärta med ljumma recensioner, och ett påtagligt lågt antal 

biobesökare bemödade sig ens med att se Moodyssons senaste skapelse. (1998 drog Fucking 

37 David Bordwell, Kristin Thompson, Film art: An Introduction, 8. ed., McGraw Hill, Boston [Mass.], 2008, s. 75 f. 

38 Emanuel Åhlfeldt, ”Den vanliga mannens förnekelse”, ETC, http://www.etc.se/artikel/9648/den-vanliga-mannens-foernekelse/ (2010-11- 

09). 

39 Ibid. 

20

Åmål 566 855 biobesökare, och 2002 lyckades Lilja 4-ever locka till sig 266 533 personer, 

sin ryska dialog till trots. 40 Ett hål i mitt hjärta, däremot, hade endast 25 602 besökare. 41 ) 

I uppsatsen ”Om kön, sexualitet och moral i Ett hål i mitt hjärta” försöker Mariah Lars- 

son delvis förklara vad den uteblivna succén för Moodyssons fjärde film kunde bero på. Lars- 

son driver tesen att det låga antalet biobesökare inte kan ha kommit som en chock, och fram- 

häver flera element som klargör att Moodysson medvetet har gjort en film som få kan upp- 

skatta, och pekar främst på dess höga äckelfaktor. 42 Även Malena Janson på Svenska Dag- 

bladet drog liknande slutsatser, och menade på att ”de allra flesta går på bio för att ha det 

nöjsamt och äta popcorn och dricka läsk utan risk för uppstötningar och magknip […].” 43 

Tesen är dock inte helt vattentät. För filmer med ett starkt och provocerande innehåll har 

alla förutsättningar i världen att vinna publikens hjärtan, liksom A Clockwork Orange (Stan- 

ley Kubrick, 1971), Once Were Warriors (Lee Tamahori, 1994) och Apocalypto (Mel Gibson, 

2005) visar. Och filmer som leker med den tidsmässiga kontinuiteten behöver nödvändigtvis 

inte floppa, som Pulp Fiction (Quentin Tarantino, 1994), Memento (Christopher Nolan, 2000) 

och Sin City (Frank Miller, Robert Rodriguez) exemplifierar. Så trots sitt komplexa och pro- 

vokativa upplägg hade Ett hål i mitt hjärta stora chanser att dra publik: Med den mytom- 

spunne Thorsten Flinck i huvudrollen, och med varningstexterna på filmaffischerna som sä- 

kerligen genererade en hel del nyfikenhet bland cineaster. Sedan får man inte glömma att 

filmen var signerad Lukas Moodysson – ett faktum som fram tills dess inneburit en garante- 

rad filmupplevelse i positiva ordalag (även om Lilja 4-ever påvisade något mörkare tendenser 

än Moodyssons två första filmer). 

Mariah Larsson sätter möjligen fingret på Ett hål i mitt hjärtas uteblivna succé, eller 

frambringar åtminstone en tes värd att utforska grundligt, när hon skriver: ”Den eventuella 

njutning som står att finna i filmen är beroende av om man håller med den samhällsanalys 

som filmen ger uttryck för.” 44 För sedan rapporterna Sex i Sverige och Slagen dam publicera- 

des hade det hänt någonting i det svenska samhället. 

4.6. Könskriget 

40 

Mariah Larsson, ”Om kön, sexualitet och moral i Ett hål i mitt hjärta”, i Solskenslandet: Svensk film på 2000-talet., Atlantis, Stockholm, 

2006, s. 245. 

41 

Ibid. 

42 

Larsson, Om kön, sexualitet och moral i Ett hål i mitt hjärta, s. 248 f, 255 f0,,,,,,,,. 

43 

Malena Janson, ”Gastkramande om nutiden”, Svenska Dagbladet, http://www.svd.se/kulturnoje/film/gastkramande-omnutiden_23477.svd 

(2010-10-04). 

44 

Larsson, Om kön, sexualitet och moral i Ett hål i mitt hjärta, s. 249. 

21

2005 – ett år efter att Ett hål i mitt hjärta hade haft premiär, och fyra år efter att Slagen dam 

hade färdigställts – presenterade SVT Könskriget (TV2, 2005-05-15 och 05-22); en doku- 

mentär som granskade bland annat könsmaktsperspektivets politiska inflytande i Sverige. 

Dokumentären, som sändes i två delar, blev startskottet för en svidande kritik av feminismen 

som ideologi, där bland annat ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i 

Sverige) anklagades för att grunda sina teorier i misandri. 45 Även Eva Lundgren – en av för- 

fattarna bakom Slagen dam – kritiserades hårt. 46 

Under den debatt som följde pekades Lundgren ut för vetenskaplig ohederlighet, varpå 

Uppsala universitets rektor Bo Sundqvist beslöt att påbörja en granskning av hennes artiklar 

och rapporter. 47 Utredarna drog slutsatsen att arbetet bakom Slagen dam led av flera allvarli- 

ga brister: ”Lundgren m.fl. hävdar att de har avlivat myten om att våldet mot kvinnor kan 

knytas till särskilda grupper av män. Den analys som leder fram till denna slutsats innehåller 

dock flera brister, och en reanalys av samma data visar att slutsatsen borde vara den rakt 

motsatta.” 48 

Vidare menade kritiker att slutsatsen i Slagen dam – det vill säga att 46 procent av alla 

svenska kvinnor har misshandlats av en man – bör betraktas som en ”nonsenssiffra”, eftersom 

rapportens definition av våld är så bred att den inkluderar allt från ”fyllehot i en krogkö från 

en främmande man till systematisk misshandel under en livstid”. 49 I skenet av detta frågade 

sig en av kritikerna – Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi – om det existerar någon männi- 

ska i världen som aldrig har utsatts för våld. 50 

Samma år publicerades boken Queersverige, där Don Kulick problematiserar rapporten 

Sex i Sverige. Enligt Kulick ska 187 män, av de 2810 deltagarna i undersökningen, svarat ja 

på frågan om de ”med pengar eller annan ersättning betalat för att vara sexuellt tillsammans 

med någon”. 51 Att dra slutsatsen att 400 000 svenska män – det vill säga en av åtta svenska 

män – betalat för sexuella tjänster kan tyckas något förhastat. Trots detta har siffran fått stor 

betydelse inom svensk jämställdhetspolitik, och användes bland annat som underlag i den 

statliga informationskampanjen gällandes sexköpslagen från 2002 (vilket innebar ett förbud 

45 Gabriella Nilsson, Könsmakt eller häxjakt? Antagonistiska föreställningar om mäns våld mot kvinnor, Institutionen för kulturvetenskaper, 

Diss. Lund : Univ., 2009, Lund, http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1468591, s. 12. 

46 Ibid. 

47 Uppsala universitet, ”Granskning av forskning kring mäns våld mot kvinnor inleds” 

http://info.uu.se/press.nsf/pm/granskning.av.id562.html, (2010-10-05). 

48 Margareta Hallberg, Jörgen Hermansson, "Granskning av professor Eva Lundgrens forskning i enlighet med Uppsala Universitets regler 

avseende förfarandet vid anklagelse om vetenskaplig ohederlighet”, http://dibbuk.se/arkiv/Granskarnas_rapport.pdf, s. 19, (2010-10-05). 

49 Camilla Palmberg, Heidi Wasén, Slagen man: fyra former av mansmisshandel, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, Exa- 

mensarbete: påbyggnadskurs i sociologi, Stockholm, 2003, s. 38. 

50 Ibid. 

51 Kulick, 400 000 perversa svenskar, s. 73 f. 

22

mot köp av sexuella tjänster). 52 Vidare kan man fråga sig hur korrekt siffran gällandes kvin- 

nors sexköpsvanor är. Att den enligt Sex i Sverige ligger på 0 % känns ganska märkligt, med 

tanke på att Aftonbladet publicerade en artikel 1999 om hur svenska ”välbeställda kvinnor 

med attraktiva yrken” brukar ”belöna” sig själva med sexköp. 53 Enligt kriminologen Erik 

Korsås betraktas förvisso dessa kvinnor inte som torskar, utan som ”starka kvinnor som tar 

för sig” 54 – men bara för att de inte betraktas som sexköpare betyder det inte att de inte är det, 

någonting en viktig rapport som Sex i Sverige definitivt borde ha uppmärksammat. 

I viss mån påminner resonemanget kring de 400 000 sexköpande männen i Sex i Sverige 

om slutsatsen som granskarna av Slagen dam drog: ”Framställningen präglas av en stor iver 

att hitta bevis för de egna teserna, men saknar nästan helt ambitionen att pröva de egna teser- 

nas hållfasthet.” 55 Det tycks som om det existerade en stor iver överlag att uteslutande fram- 

ställa män som förövare i början av 00-talet, vare sig bilden stämde överens med verkligheten 

eller inte, och i mitten av 00-talet hade det växt fram en motreaktion mot den onyanserade 

jämställdhetsdiskursen. Men dokumentären Könskriget var endast startskottet för den nya 

debatt som skulle uppstå. Själva missnöjet, eller kanske rättare sagt behovet av en mer nyan- 

serad debatt, går att spåra längre bak i tiden. 

5. En motreaktion formas i det svenska samhället 

5.1. Männen skildras som offer i ny forskning 

2003 presenterade Heidi Wasén och Camilla Palmberg examensarbetet Slagen man: Fyra 

former av mansmisshandel vid sociologiska institutionen på Stockholms universitet. Slagen 

man var en kvalitativ studie som effektivt fyllde många kunskapsluckor om kvinnors våld 

mot män, samtidigt som författarna efterfrågade en mer omfattande forskning kring mans- 

misshandel. 56 I artikeln Kvinnovåld mot män tystas ner i Dagens Nyheter berättade Wasén: 

”Jag och Camilla var irriterade på den endimensionella synen på misshandel i hemmet som 

52 Ibid. 

53 Markus Gustafsson, Andreas Harne, ”Kvinnor köper sextjänster av unga män”, http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9909/13/prost.html 

(2011-01-01). 

54 Ibid. 

55 Hallberg, Hermansson, "Granskning av professor Eva Lundgrens forskning i enlighet med Uppsala Universitets regler avseende förfaran- 

det vid anklagelse om vetenskaplig ohederlighet”, s. 18. 

56 Camilla Palmberg, Heidi Wasén, Slagen man: fyra former av mansmisshandel, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, Examensarbete: 

påbyggnadskurs i sociologi, Stockholm, 2003, s. 37. Louise Danielsson, Våld i nära relationer: om mäns och kvinnors våld mot 

varandra, Juridiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Examensarbete, Göteborg, 2006, s. 2 

23

finns bland politiker, forskare och inom medierna. […] All undervisning på universitetet 

bygger på uppfattningen att det bara är kvinnor som kan misshandlas av sin partner […].” 57 

En ny mentalitet hade alltså börjat gro bara något år efter att Slagen dam publicerats. 

2006 skrev Louise Danielsson – studerande på Juridiska institutionen vid Göteborgs universi- 

tet – uppsatsen Våld i nära relationer: Om mäns och kvinnors våld mot varandra, och nämn- 

de i förordet: 

”Om [våld i nära relationer] finns det idag mycket skrivet material och en ständigt 

pågående debatt, åtminstone om kvinnomisshandel. Om man, som sig bör, innefattar 

även mansmisshandel i begreppet råder dock en närmast total avsaknad av undersökningar, 

litteratur, debatt och möjligen också intresse från många håll.” 58 

Danielssons uppsats behandlar flera kontroversiella punkter, som att det ”lindrigare” våldet 

nyttjas lika ofta alternativt oftare av kvinnor än av män i parförhållanden (generellt kan man 

säga att män tenderar att använda sig av fysiskt våld i större utsträckning än kvinnor, medan 

kvinnor i högre grad använder sig av ekonomiskt utnyttjande, förtal samt psykisk misshandel 

– det vill säga det som Eva Lundgren understryker i Könskriget är den absolut värsta formen 

av misshandel), och att män är betydligt mindre anmälningsbenägna än kvinnor (det vill säga 

män utstår mer aggressioner från sin kvinnliga partner än vice versa): ”Kvinnorna själva kan 

också anse sig ha rätt att använda våld för att hävda sig i en relation, samtidigt som de aldrig 

skulle tolerera något våld från mannens sida mot dem själva, allt med motiveringen att de är 

kvinnor.” 59 Enligt Danielsson anses kvinnors våld mot män generellt som mindre ”allvarligt” 

oavsett hur våldet tar sig uttryck, och Danielsson uppmärksammar även hur hon själv, sitt 

stora kunnande inom området till trots, upplever svårigheter att identifiera män som offer: 

[J]ag småler själv ibland spontant då jag hör talas om en man som blir hunsad, inlåst 

och behandlad på ett sätt av sin fru som vi, om han varit kvinna, skulle benämna 

som misshandel och ingenting annat. 60 

I det uppväckta intresset kring faktumet att även män kan vara offer och kvinnor förövare, 

passar en film vars enda tydliga poäng är att det endast är män ”som torterar och våldtar och 

startar krig” dåligt. Budskapet slutar helt enkelt att klinga som en vädjande röst för kvinnor, 

57 

Thomas Lerner, ”Kvinnovåld mot män tystas ner”, Dagens Nyheter, http://www.dn.se/insidan/kvinnovald-mot-man-tystas-ner-1.322735 

(2010-10-04). 

58 

Louise Danielsson, Våld i nära relationer: om mäns och kvinnors våld mot varandra, Juridiska institutionen, Handelshögskolan vid 

Göteborgs universitet, Examensarbete, Göteborg, 2006, s. 2. 

59 

Louise Danielsson, Våld i nära relationer: om mäns och kvinnors våld mot varandra, s. 3, 46, 47, 48. Könskriget, SVT, sändes 2005-05- 

15. 

60 

Louise Danielsson, Våld i nära relationer: om mäns och kvinnors våld mot varandra, s. 48, 74. 

24

och framstår i stället som en hätsk röst mot män – en inställning som många till synes hade 

börjat reagera mot. Journalisten Natalia Kazmierska uppvisade tydliga tecken på att konceptet 

kommit att bli något förlegat, då hon syrligt sammanfattade Ett hål i mitt hjärta i Expressen: 

”Kvinnan är god och männen bara kräks. Det är en hora-madonna-dummie för snubbar som 

drabbats av genusteori och skamset försöker skåda sig själva i vitögat.” 61 

5.2. Filmkritiker efterfrågar ett mer nyanserat mansporträtt 

Liksom forskare efterfrågade en mer nyanserad debatt började även filmkritiker sukta efter 

filmer som inte uteslutande porträtterade män som förövare, och ett tydligt exempel är 

recensionerna till Säg att du älskar mig (Daniel Fridell, 2006), som i linje med Fjorton suger 

och Hip hip hora! skildrar en ung kvinnas utsatthet gentemot män. Recensenten Ville Gideon 

Sörman på MovieZine invände: ”Mitt största problem ligger i skildringen av killarna. Enligt 

Daniel Fridell är vi monster. Känslokalla zombies med en 24/7 stake i brallorna, det enda vi 

bryr oss om är att tränga in i vaginor. De två karaktärerna som står för våldtäkten i filmen, 

Raddi och Ville, lämnar Fridell i sticket. Varför gör de som de gör? Vad har hänt tidigare i 

deras liv?” 62 Även Svenska Dagbladet belyser det onyanserade mansporträttet: ”Daniel Fri- 

dell har inte lagt mycket krut på killkaraktärerna; vi kommer aldrig innanför skinnet på de 

unga våldtäktsmännen, och det är synd.” 63 

Cementeringen av män som förövare hade dessutom börjat få en del konsekvenser, vilket 

ett inslag i humorprogrammet Ursäkta röran (vi bygger om) vittnar om. 

5.3. Ursäkta röran (vi bygger om) och misandrins normaliseringsprocess 

5.3.1. Allt fler uppmärksammar kvinnors och mäns nya spelregler 

2002 sände TV4 Ursäkta röran (vi bygger om), med programledarna Fredrik Wikingsson och 

Filip Hammar. Under segmentet Tärningsspelaren (TV4, 2002-04-21, 22:30) fick Wikings- 

son i uppdrag att ta fem främmande män på deras könsorgan i Sturegallerian, Stockholm. 

Wikingssons tre första offer reagerade knappt över huvud taget, vilket är en intressant obser- 

vation om man samtidigt begagnar Louise Danielssons resonemang om att män är betydligt 

mindre anmälningsbenägna än kvinnor, och ställer sig frågan: Hur stor är chansen att kvinnor 

61 

Larsson, Om kön, sexualitet och moral i Ett hål i mitt hjärta, s. 255. 

62 

Ville Gideon Sörman, ”Daniel Fridell är relativt nära sanningen”, MovieZine, http://www.moviezine.se/film/sag-att-du-alskar-mig (2010- 

11-29). 

63 

Lyckad tonårsskildring”, Svenska Dagbladet, http://www.svd.se/kulturnoje/film/lyckad-tonarsskildring_23984.svd (2010-10-06). 

25

hade reagerat lika nonchalant om en främmande man hade gått fram och greppat deras skrev? 

Hur stor är chansen att ett underhållningsprogram, där programledaren får i uppdrag att sexu- 

ellt ofreda fem främmande kvinnor i Sturegallerian, ens hade fått tillåtelse att spelas in? 

Wikingssons sista offer blev dock mycket upprörd, och efter en kortare stunds konfronta- 

tion utbrast han: ”Hade jag varit kvinna hade du legat jävligt risigt till…” Att mannen valde 

att uttrycka sig med dessa ord kan inte vara en tillfällighet, utan bör betraktas som en del av 

den mentalitet som hade börjat växa fram under den första halvan av 00-talet: Det hade blivit 

socialt accepterat att utsätta män för allehanda förnedring. 

2005 publicerade DN Debatt en artikel – skriven av Bo Rothstein, professor i statsveten- 

skap – vari Rothstein ger flera exempel på hur misandri kommit att utvecklas till ett allt mer 

accepterat uttryck i det svenska samhället, och påpekar att diskursen kring manlighet hade 

varit straffbar hade exempelvis etnicitet pekats ut på samma sätt. 64 

Ju närmre 10-talet vi kommer, desto fler tycks ha uppmärksammat detta fenomen. 2010 

skrev Aftonbladets Lisa Magnusson en krönika om TV-programmet Ensam mamma söker, 

och uppmärksammade hur flera inslag i programmet inte skulle ha varit gångbara med om- 

bytta könsroller: 

Programdirektör Anders Knave erkänner utan omsvep att kanalen aldrig skulle göra 

ett Ensam pappa söker med en pappa som radar upp rekvisitan, det vill säga kvinnorna 

han skall dejta, på rad för att klämma dem på rumpan. Risken är nämligen att 

”det skulle bli stötande eller förnedrande”, menar han. 65 

Även Fredrik Wikingsson visade ett smakprov på denna mentalitet då han i TV-programmet 

100 höjdare (Kanal 5, 2008-05-12) introducerade en man som drabbats av gynekomasti 

(bröstförstoring hos män) med följande ord: ”Det är ju inte ofta man ser schysta lökar, det är 

nästan lite sexistiskt att säga schysta lökar, men till en man kan man ju säga det!” 

5.3.2. Misandri genomgår en normaliseringsprocess 

Det tycks som om den ständiga skildringen av män som förövare har gjort det allt svårare för 

allmänheten att föreställa sig män som offer. Detta har medfört att det blivit okej att håna och 

trakassera män, samt att peka ut dem på ett sätt som inte hade varit tänkbart i andra samman- 

hang. Ett exempel i mängden är en händelse sommaren 2007, då komikern Nour El-Refai 

64 

Bo Rothstein, ”Männen diskrimineras av urartad feminism”, Dagens Nyheter, http://www.dn.se/debatt/mannen-diskrimineras-av-urartadfeminism-1.620959 

(2010-11-22). 

65 

Lisa Magnusson, ”De ensamma mammorna är som Anna Ankas onda tvilling”, Aftonbladet, 

http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/lisamagnusson/article5831396.ab (2010-11-13). 

26

lev sexuellt ofredad av en för henne okänd man på en fest. 66 Rättegången som följde fick 

stor uppmärksamhet, förövaren tilldelades fängelsestraff och i VeckoRevyn talade El-Refai ut 

om känslan av att vara kränkt för livet i samband med deras kampanj ”Nu får det vara nog!” 67 

Två år senare valde El-Refai att utsätta en man för samma behandling i TV-programmet Bal- 

lar av stål (Kanal 5, 2009-03-23), och detta genom att sexuellt ofreda en högvakt vid Stock- 

holms slott. Skillnaden den här gången var att de upprörda rösterna i media hade bytts ut mot 

TV-publikens förtjusta jubel och glad polkamusik (övergreppet visades även i slow motion, 

vilket fick publiken att hurra ännu mera). 

Men trots att fenomenet har uppmärksammats – att misandri både accepteras och upp- 

muntras i det svenska samhället – har en debatt uteblivit. Kritiker avfärdas som okunniga och 

riskerar generellt att bli smutskastade. 68 Detta bemötande av kritiken måste visas förståelse. 

Män och manlighet har, sedan tidigt nittiotal, genomgått vad jag skulle vilja kalla för misand- 

rins normaliseringsprocess, för att låna det begrepp Eva Lundgren använder i partnervålds- 

diskursen. 69 Kortfattat syftar våldets normaliseringsprocess på de ”gränser” som hela tiden 

flyttas fram: Misshandeln kan inledas med några kränkande ord, varpå kränkningar blivit 

”tillåtet”. Nästa steg kanske trappas upp i form av en örfil, varpå gränsen för vad som är ”till- 

låtet” gällandes fysisk misshandel har flyttats fram ytterligare ett steg. Därefter är det inte 

långt kvar tills regelrätt misshandel kan förekomma, varpå den utsatte inte längre är förmögen 

att uppfatta att det är våld denne har utsatts för, utan betraktar det som en ”normal” del av 

förhållandet. 

Denna process är precis vad misandri har genomgått. När Adam & Eva hade premiär blev 

det okej att föreställa sig alla män som egoistiska sexgalningar. Efter Fucking Åmål lärde vi 

oss att ”alla killar är så jävla äckliga”, och när Lilja 4-ever släpptes blev det okej att betrakta 

alla män som potentiella torskar. Därefter har bilden av mannen sjunkit ännu djupare, och när 

Ett hål i mitt hjärta hade premiär var det tydligt hur manlighet betraktas i Sverige: Det är 

männen som gör de sjukaste och äckligaste sakerna i hela den här världen; det är männen som 

”misshandlar med sina knytnävar, sina penisar och med sin maktställning” – en inställning 

som till synes florerade även inom media. 70 

66 

Ylwa Svensson, ”Jag låg helt paralyserad”, Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article3967703.ab (2011-01-04). 

67 

Ibid. 

68 

Elise Claeson, ”Genu(s)teoretikerna har lärt sig maktens arrogans”, Svensk Tidskrift, http://www.svensktidskrift.se/2004-3/2004-3- 

27_29.html (2010-12-28). 

69 

Eva Lundgren (red.), Slagen dam: mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige, Brottsoffermyndigheten, Umeå, 2001, 

http://www.brottsoffermyndigheten.se/Sidor/EPT/Bestallningar/PDF/Slagen%20dam.pdf, s. 17 f (2010-10-01). 

70 

Emanuel Åhlfeldt, ”Den vanliga mannens förnekelse”, ETC, http://www.etc.se/artikel/9648/den-vanliga-mannens-foernekelse/ (2010-11- 

09). 

27

När den allmänna bilden av män och manlighet har nått denna låga nivå är det inte kons- 

tigt att man kan skriva djupt nedsättande uppsatser och artiklar och krönikor om män, för att 

sedan avfärda kritik som tecken på okunnighet. Misandri betraktas trots allt som någonting 

naturligt och normalt – det är kritiken som är det avvikande och irriterande sandkornet i det 

väloljade maskineriet. Som ett exempel på hur kritiken samt bemötandet av kritiken kan se ut 

vill jag använda en artikel skriven av Petter Sundsten på Aftonbladet 2005, där han uppmärk- 

sammade en krönika skriven av Margareta Winberg (tidigare publicerad i ROKS tidning 

Kvinnotryck). Winberg skrev bland annat att ”[i]bland är jag förundrad att inte fler kvinnor 

verkligen hatar män”, men när Sundsten bad Winberg utveckla resonemanget försäkrade hon 

dock att ”jag tillhör inte gruppen manshatare […].” 71 

Misandri har blivit en så naturlig del av det svenska samhället att det är fullt möjligt för 

en före detta jämställdhetsminister att låta sig förundras över att ”inte fler kvinnor verkligen 

hatar män”, utan att för den saks skull behöva betrakta sig som en individ som hatar män; 

liksom det är fullt möjligt för SSU (Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund) att på en 

tjejkurs måla banderoller, fyllda med färgglada kvinnosymboler och texten ”Mansslakt – 

Kvinnomakt”, och sedan avfärda kritik med att upphovsmännen varit upprörda efter ett före- 

drag om gruppvåldtäkt, att budskapet är ”ett uttryck för den frustration som finns bland unga 

tjejer”, och något kryptiskt försäkra att ”vi vill inte mörda alla män”. 72 

5.3.3. Transgenusmotorn 

2010 skapade bloggaren Matte Matik transgenusmotorn, ett Internetbaserat verktyg som – 

likt ”Google translate” – byter ut ord i nätbaserade texter. Transgenusmotorns primära funk- 

tion är att belysa hur vissa artiklar om män och manlighet i grund och botten är av oerhört 

fientlig natur, genom att byta ut orden ”kvinnor” mot ”svenskar”, och ”män” mot ”invandra- 

re” alternativt ”judar”. 73 

Då Sundsvalls Tidnings chefredaktör, Kjell Carnbro, uppmärksammades på att en av de- 

ras artiklar, Kvinnorna som städar upp männens gamla synder (publicerad 30 november 

2009), hade körts genom transgenusmotorn (med resultatet: Svenskarna som städar upp ju- 

darnas gamla synder) polisanmälde han saken omedelbart. 74 På sajten Medievärlden berätta- 

71 

Petter Sundsten, ”Underligt att inte fler kvinnor hatar män”, Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article288055.ab (2010-12- 

05). 

72 

Eric Tagesson, ”SSU:s hatiska attack”, Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article386946.ab (2011-01-01). 

73 

Matte Matik, ”Att tysta en kritiker med hjälp av upphovsrätt”, http://mattematiksblogg.blogspot.com/2010/03/att-tysta-en-kritiker-medhjalp-av.html 

(2010-12-05). 

74 

Hanna Lundquist, ”Tidningssajter förvanskas till rasistiska budskap”, Journalisten, 

http://www.journalisten.se/artikel/22609/tidningssajter-foervanskas-till-rasistiska-budskap (2010-11-22). 

28

de Carnbro: "Det har skapats tydligt rasistiska budskap och jag har polisanmält det [...]", och 

fortsatte på Journalisten: 

Det är klart man kan tycka att det är lite av ett busstreck, men det har så uppenbart 

rasistiska undertoner att det kändes angeläget att anmäla. Det finns en risk att människor 

tror att vi ligger bakom den här texten […]. 75 

Artikeln som Sundsvalls Tidning publicerade uppfattades aldrig som ett problem förrän den 

analyserades ur ett rasistiskt perspektiv. Detta styrker tesen att misandri har genomgått en 

normaliseringsprocess, och att sättet män porträtteras på i både film och media hade varit 

otänkbart hade någon annan grupp skildrats på samma onyanserade sätt. 

5.4. Det onyanserade mansporträttet ifrågasätts allt mer 

På samma sätt som kvinnokampen färgade av sig på populärkulturen under 90-talet, färgade 

kritiken mot den onyanserade mansbilden av sig på populärkulturen under 00-talet. Regel- 

bundna tematiska strömningar tycks röra de olika spelregler som kommit att gälla för kvinnor 

och män, en slags mentalitet som går att sammanfatta med den inom jämställdhetsdiskursen 

återkommande observationen: ”Om en man tittar in genom ett fönster och ser en naken kvin- 

na så är han en fluktare. Om en kvinna tittar in genom ett fönster och ser en naken man så är 

han en blottare.” 76 Det vill säga samhället väljer att tolka olika händelser så att de alltid, oav- 

sett dess karaktär, passar in på könsmaktsteorin, där mannen är förövare och kvinnan offer. 

Ett exempel är en seriestripp av Martin Kellerman, vari Kellerman låter sitt alter ego Rocky 

raljera över hur samhället betraktar kvinnlig och manlig sexualitet: 

Och är det ”starka kvinnor som tar för sig” så är det Sex and the City-brudar som 

smäller lönen på skor och knullar sig själva med dildos! En snubbe som lägger alla 

pengar på sneakers och knullar en lösfitta är fan inte vad man skulle beskriva som 

en stark man som tar för sig! 77 

Det sägs att mannen är norm, och att kvinnor måste vara dubbelt så bra som män för att lyck- 

as i både skolan och arbetslivet. Denna tes är dock inte helt oproblematisk, med tanke på att 

det är pojkarna och männen – inte flickorna och kvinnorna – som betraktas som det ”dåliga 

75 Axel Andén, ”Sajt som förvanskar mediesidor polisanmäld”, http://www.medievarlden.se/nyheter/2010/03/sajt-som-forvanskarmediesidor-polisanmald 

(2010-11-22). Lundquist, ”Tidningssajter förvanskas till rasistiska budskap”, (2010-11-22). 

76 Frasen tycks återkomma i olika tappningar med jämna mellanrum rörande diskussioner som ställer sig kritiska till de olika spelregler som 

gäller för kvinnor och män. Just denna formulering är citerad av användaren ”SingleStar” från forumet Flashback, i en diskussion gällandes 

kvinnliga pedofiler. https://www.flashback.org/sp26287343 (2010-12-05). 

77 Lisa Magnusson, ”Kultur?”, http://blogg.aftonbladet.se/lisamagnusson/2010/01/kultur (2010-12-05). 

29

könet” som måste omprogrammeras. 78 (Parollen tycks vara: När flickors framtida roll i sam- 

hället diskuteras nämns enbart möjligheter – när pojkars framtid diskuteras nämns enbart be- 

gränsningar.) Än märkligare framstår resonemanget om man samtidigt har i åtanke att pojkar 

får betydligt sämre betyg än flickor för samma prestationer i skolan, och ibland till och med 

får sämre betyg trots att de presterar bättre (enligt TIMMS- och PISA-studierna presterar 

pojkar bättre än flickor i matematik, naturvetenskapligt kunnande, fysik, kemi, geovetenskap 

och miljökunskap – trots detta har pojkarna lägre betyg i matematik samt alla naturvetenskap- 

liga ämnen), och enligt Peter Norberg – doktor i etik på Handelshögskolan i Stockholm – 

växer efterfrågan av ”feminina egenskaper” på arbetsmarknaden. 79 Vidare kan man fråga sig 

hur mannen kan vara norm när det är just män, inte kvinnor, som stängs ute från universiteten 

och inte bara diskrimineras i skolan utan även i rättssalen (mer information om detta längre 

fram i detta kapitel), plus att det är, som jag redogjort för tidigare, socialt accepterat för en 

kvinna att misshandla en man men definitivt inte vice versa, samt fullt tillåtet att skriva så 

pass nedlåtande artiklar om män i landets största nyhetstidningar att texterna hade resulterat i 

en polisanmälan hade exempelvis etnicitet pekats ut på samma sätt. I dag betraktas män som 

potentiella våldtäktsmän, och i ett samhälle där män inte ens behöver begå ett brott för att 

klassas som skyldiga tills motsatsen bevisats, är det desto troligare att tesen ”mannen är 

norm” åsyftar en tidsera som inte längre är aktuell – i stället är det mannen som i dag måste ta 

avstånd från allt som betraktas som manligt för att ”godkännas” av samhället; någonting som 

trubaduren Loke Nyberg ironiserar över i Schysta killens sång från 2006: 

Jag är den schysta killen / Ja, ni vet den där promillen av oss män som faktiskt inte 

bara glor på dina bröst / Som gillar konst och pelargoner / Aldrig vinner diskussioner 

enbart för jag nyttjar styrkan i min röst / Som kan ge råd och stöd och tröst / Jag 

är förstående och mjuk / Jag säger snopp och inte kuk / Och när din kille har gjort 

slut är det hos mig du gråter ut [- - -] / Jag är så P.K. man kan bli / Härskarteknik- 

och fördomsfri / Om jag är feminist? Jag ber! / Numer är jag nog mer av queer [- - - 

] / I ett sjukt patriarkat är jag din manlige kamrat / Jag gör mitt allra bästa för att 

vara genusobjektiv [- - -] / Och det är klart att jag försvarar dig mot andra onda karlar 

/ Ber om ursäkt för vår usla existens / Jag lider med din mens / Ser inget kön 

bara person / Jag finner ingen attraktion i den nervösa energin hos en kåt och glad 

blondin / Nej, om en kvinna nånsin skulle få mig kär, ska hon va’ vildvuxen och 

lesbian och SCUM-reaktionär / Ja, sån är din schysta kille, för det var väl så du ville 

att jag skulle vara för att kunna godkännas som vän? / Att jag är blek och len i hyn, 

bisexuell och androgyn / En form av acceptabelt undantag bland män som insett 

sanningen: Min manlighet är blott ett skal / Jag vill bli genusneutral / Göra bot och 

78 Christina Hoff Sommers, The War Against Boys: How Misguided Feminism is Harming Our Young Men, Simon & Schuster, New York, 

N.Y., 2000, s. 13 ff. Elise Claeson, ”Genu(s)teoretikerna har lärt sig maktens arrogans”, Svensk Tidskrift, 

http://www.svensktidskrift.se/2004-3/2004-3-27_29.html (2010-11-25). Pelle Billing, ”Mäns sexualitet i feminismens rike”, 

http://www.pellebilling.se/2010/06/mans-sexualitet-i-feminismens-rike/ (2010-12-31). 

79 Maria Nycander, ”Pojkars och flickors betyg: En statistisk undersökning”, Uppsala universitetet, Institutionen för lärarutbildning, 2006, s. 

10. Peter Norberg, ”Sjuka mansideal fick börserna att krascha”, Expressen, http://www.expressen.se/debatt/1.1319656/sjuka-mansideal-fickborserna-att-krascha 

(2011-01-12). 

30

ättring och radera, operera och kastrera varenda del av mig som upplevs maskulin / 

Sen kan vi tjura med varann och sjunga alla män är […] svin 80 

Även litteraturen gjorde en vändning, och kvinnors våld mot män uppmärksammades i Glen 

Forrestgates självbiografiska debutbok När mardrömmen blev sann, där Forrestgate, en stor- 

vuxen man, berättar om hur han systematiskt misshandlades av sin betydligt mindre flickvän 

under flera år, och uppmärksammar samhällets totala oförståelse kring kvinnors våld mot 

män, i synnerhet polisen som avfärdade Forrestgates rop på hjälp med: ”Du är väl karl!” 81 

Även Michael Alonzo, sångaren i KSMB, uppmärksammade kvinnors våld mot män i boken 

Ge aldrig upp!, liksom krönikören Ronnie Sandahl problematiserade mansrollen i debutro- 

manen Vi som aldrig sa hora. 82 En ytterligare bok värd att notera är Thérèse Juels Fällda för 

sexövergrepp - om rättsfall i Sverige, som illustrerar hur männens ord får allt mindre betydel- 

se i den svenska rättssalen – en bok som författaren och journalisten Jan Guillou kallade för 

”den mest uppskakande text jag läst om det svenska rättssamhället. Och jag har läst mycket i 

ämnet.” 83 

En av de i sammanhanget viktigaste böckerna skulle dock skrivas av journalisten Moni- 

ca Antonsson: Mia: Sanningen om Gömda. I Sanningen om Gömda visar Antonsson att Liza 

Marklunds bok Gömda inte alls är den sanna berättelse som boken marknadsfördes som, utan 

är till stora delar uppdiktad, vilket bör betraktas som ytterst uppseendeväckande med tanke på 

att boken användes i kampanjen om kvinnofrid, där Marklund uppmanade svenska folket att 

ha boken i åtanke ”när ni ser kampanjen” eftersom ”[d]etta är dagens sanning”. 84 

Men de största diskussionerna kring män och manlighet har tagit plats i bloggosfären, där 

flera bloggare har uppmärksammat det svenska samhällets ovilja att se de problem pojkar och 

män möts av i dag. Exempel på missförhållanden som diskuteras på dessa bloggar är: 

• 75 procent av alla hemlösa är män. 85 

• Självmordsfrekvensen är mer än dubbelt så hög bland män jämfört med kvin- 

nor (och är den vanligaste dödsorsaken bland män mellan 15-44 år). 86 

• Mer än 90 procent av alla arbetsrelaterade dödsfall tillfaller män. 87 

80 Loke, ”Schysta killens sång”, Undergroundvisans härförare, http://www.lokeloke.se/sangerna.php (2010-12-05). 

81 Adlibris, ”När mardrömmen blev sann”, http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197795151 (2010-11-24). 

82 Adlibris, ”Ge aldrig upp!”, http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172321172 (2010-11-24). Adlibris, ”Vi som aldrig sa hora”, 

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9146216723 (2011-01-01). 

83 Adlibris, ”Fällda för sexövergrepp : om rättsfall i Sverige”, http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9153434730 (2010-12-05). 

84 Tonchi Percan, ”Liza Marklund bluffar om kammarrättens andemening”, Newsmill, http://www.newsmill.se/node/4195%23comment- 

196620 (2010-12-01). BTJ Förlag, ”Omklassificering av Gömda” http://corp.btj.se/public/templates/btjblog.aspx?postid=69 (2010-11-29). 

85 Pelle Billing, ”Medicin, alkohol och makt”, http://www.pellebilling.se/2009/11/medicin-alkohol-och-makt/ (2010-12-10). 

86 Pelle Billing, ”Mäns förhöjda dödlighet”, http://www.pellebilling.se/2010/04/mans-forhojda-dodlighet/ (2010-12-10). 

87 Oh the Irony!, ”Pelle Billing ger utmärkt intervju”, http://sarcasmorama.blogspot.com/2010/04/pelle-billing-ger-utmarkt-intervju.html 

31

• Fler pojkar än flickor har haft sex mot betalning – trots detta är manlig prosti- 

tution någonting som varken polisen eller socialtjänsten arbetar med. 88 

• Forskning visar att pojkar inte bara får sämre betyg än flickor för samma pre- 

stationer i skolan – när flickor får sämre betyg än pojkar i de nationella proven 

ändrar man upplägget tills flickorna är ikapp (men avstår från att göra det- 

samma när situationen är den omvända). 89 

• Män döms till hårdare straff än kvinnor för samma brott. 90 

• I regeringens handlingsplan mot våld inkluderas endast våld mot kvinnor, 

samkönat våld samt hedersvåld, men inte kvinnors våld mot män. 91 

• Kvinnor sägs ha två jobb – förvärvsarbetet samt det obetalda arbetet hemma – 

men SCB:s (Statistiska centralbyrån) undersökning Tid för vardagsliv: Kvin- 

nors och mäns tidsanvändning visar att kvinnor och män jobbar lika många 

timmar per vecka. 92 

• Kvinnor sägs vara lönediskriminerade (en återkommande siffra är att kvinnor 

tjänar 80 % av vad män tjänar), men flera rapporter – bland annat utförda av 

JämO (Jämställdhetsombudsmannen) och Arbetsgivarverket – påvisar att den 

påstådda lönediskrimineringen är ”ett gravt falsarium”. 93 

Man kan sammanfatta bloggarnas kritik med ett löp hämtat ur en humortidning: ”Jättekomet 

hotar slå ut allt liv på jorden – kvinnor värst drabbade”. 94 Det vill säga där människor miss- 

gynnas i samhället uppmärksammas endast kvinnors utsatthet. Man kritiserar att samhället 

inte vill erkänna att pojkar och män kan vara offer, och ett exempel på hur denna ovilja tar sig 

uttryck är då en av bloggarna, Pelle Billing, uppmuntrade medlemmar på diskussionslistan 

”genuslistan” (driven av Nationella sekretariatet för genusforskning) att gratulera en man på 

den internationella mansdagen den 19 november 2010, och möttes med mycket bittra reaktio- 

ner: Sarah Ljungquist – ansvarig för genusvetenskap vid högskolan i Gävle, samt för Skol- 

(2010-12-10). 

88 Pelle Billing, ”Fler pojkar än flickor säljer sex”, http://www.pellebilling.se/2009/09/fler-pojkar-an-flickor-saljer-sex/ (2010-12-10). Erik 

Sidenbladh, ”Fler pojkar än flickor säljer sex”, Svenska Dagbladet, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fler-pojkar-an-flickor-saljersex_435659.svd 

(2010-12-10). 

89 Pelle Billing, ”Pojkars ’antipluggkultur’”, http://www.pellebilling.se/2010/04/pojkars-antipluggkultur/ (2010-12-10). Pelle Billing, ”Blandad 

kompott”, http://www.pellebilling.se/2010/12/blandad-kompott/ (2010-12-10). 

90 Pelle Billing, ”Gärningsmannen är en kvinna”, http://www.pellebilling.se/2010/01/garningsmannen-ar-en-kvinna/ (2010-12-10). Pelle 

Billing, ”Ny studie: Kvinnor får lägre straff”, http://www.pellebilling.se/2010/05/ny-studie-kvinnor-far-lagre-straff/ (2010-12-10). 

91 Pär Ström, ”Regeringen accepterar kvinnors våld mot män”, http://genusnytt.wordpress.com/2010/04/17/regeringen-accepterar-kvinnors- 

vald-mot-man/ (2010-12-10). 

92 Pelle Billing, ”Statistik till minpappa.nu”, http://www.pellebilling.se/2009/12/statistik-till-minpappanu/ (2010-12-10). 

93 Genderrorism, ”Löneskillnaderna är i princip obefintliga!”, http://genderrorism.blogspot.com/2009/12/loneskillnaderna-ar-i-princip.html 

(2010-12-10). 

94 Håkan Eriksson, ”Jämställdhetspolitik utmanar demokratiska värden”, Newsmill, http://www.newsmill.se/artikel/2010/08/26/j-mstlldhetspolitik-utmanar-demokratiska-v-rden 

(2010-12-01). 

32

verkets fortbildning Jämställdhet i skolan – svarade: ”Varför bara gratulera idag, varför inte 

alla de andra 363 mansdagarna per år?” och Anna Malmquist ansåg ”att använda en sådan 

dag till att särskilt gratulera män för att de är män känns kvävande.” 95 Trots att en överväldi- 

gande majoritet av alla självmord begås av pojkar och män, trots att majoriteten av alla hem- 

lösa är män och att fler pojkar än flickor prostituerar sig, et cetera, tycks det svenska samhäl- 

let oförmöget att reflektera över detta – utan fastslår nonchalant att alla dagar på året utom 

den internationella kvinnodagen är ”tillägnade” män. Det förefaller som om det svenska sam- 

hällets enträgna strävan efter att peka ut de få männen på toppen har gjort det totalt inkapabelt 

till att identifiera resten av männen på botten. 

Som parentes är det dock viktigt att påpeka att ovan nämnda rapporter och ämnen som 

diskuteras på bloggarna aldrig har mynnat ut i vidare debatt, och framför allt har inga planer 

på att förändra männens situation presenterats. När partnervåld exempelvis diskuteras i media 

är det uteslutande mäns våld mot kvinnor som står på agendan. 

5.5. En mer nyanserad mansbild i svensk film 

5.5.1. Hata Göteborg och Linas kvällsbok 

Behovet av en mer nyanserad debatt kring manlighet hade även nått filmbranschen, om än i 

något mer subtil form. Ett exempel är Hata Göteborg (Robert Lillhonga, 2007), en film som 

snabbt presenterar grabbgänget i samma stereotypa anda som kommit att bli så vanligt inom 

svensk filmproduktion: De är våldsamma, stökiga, gapiga, et cetera. Men detta är bara en 

fasad, innan filmen låter sina åskådare krypa in under skinnet på de unga männen, och där- 

med problematiserar vad det är som gör dem arga, ängsliga alternativt sorgsna. Filmen nyan- 

serar med andra ord mansrollen rejält. 

En annan film värd att uppmärksamma är Linas kvällsbok (Hella Joof, 2007), som liksom 

Fjorton suger, Hip hip hora! och Säg att du älskar mig låter flickorna ta mycket plats. Skill- 

naden den här gången är att pojkarna tillåts ta mer plats än de har gjort på länge; de är inte 

längre lövtunna stereotyper vars enda drivkrafter är att ruinera livet för det motsatta könet. I 

den mån det faktiskt förekommer osympatiska pojkar är förekomsten av osympatiska flickor 

minst lika stor. Som kontrast mot flickorna i ovan nämnda filmer tillåts flickorna i Linas 

kvällsbok även att tycka om pojkar utan att bestraffas för det, och de tillåts också att dricka 

alkohol utan att bli våldtagna, vilket var ett vanligt motiv i svensk film under tidigt 00-tal. 

95 Pär Ström, ”Pelle Billings hyss retar upp feminister”, Genusnytt, http://genusnytt.wordpress.com/2010/11/22/pelle-billings-hyss-retar-upp- 

33

Korfattat kan man beskriva Linas kvällsbok som en film som varken är ute efter att ce- 

mentera ett visst kön i rollen som offer alternativt förövare, utan som en film där båda könen 

tillåts begå misstag. 

5.5.2. Eva förvandlas till Adam 

Ett ytterligare exempel på det mer nyanserade mansporträttet under sent 00-tal är Darling 

(Johan Kling, 2007), som konsekvent växlar mellan en kvinnlig och manlig huvudperson tills 

deras båda världar kolliderar med varandra. Främst anspelar Darling på klass: Den kvinnliga 

huvudkaraktären Eva (Michelle Meadows) representerar överklass, medan Bernard (Michael 

Segerström) inledningsvis representerar medelklass, för att snabbt klättra ned på samhällsste- 

gen under filmens gång. Jag anser dock att porträttet av både Eva och Bernard är värt att 

uppmärksamma, då deras könsroller skiljer sig så drastiskt mot hur manligt och kvinnligt har 

porträtterats de två senaste decennierna i svensk film. Främst är Eva värd att placera under 

den analytiska luppen, men även den godhjärtade Bernard, som Helena Lindblad på Dagens 

Nyheter kallade ”[s]å provocerande fel i vår jagstarka tid, samtidigt som han är så gripande 

med all sin värme och välvilja.” 96 

Filmen etablerar Bernards karaktär snabbt och effektivt, och redan inledningsvis får vi 

som åskådare veta att Bernards fru inte längre vill veta av honom, utan lämnar honom för en 

yngre kille, vilket Bernard vid ett flertal tillfällen uppger att han har ”förståelse” för. Genom 

telefondialog får vi också lära oss att hans dotter betraktar sin far med en besk avsmak. Ber- 

nards ekonomiska status sjunker hastigt, och efter många motgångar hamnar han slutligen på 

McDonald’s, där hans arbetsuppgifter bland annat består av att tillreda hamburgare. 

Eva gör också en liknande resa. Efter att ha blivit påkommen med en otrohetsaffär blir 

hon lämnad av sin kille, och strax därefter förlorar hon sitt jobb vilket leder till att hon så 

småningom vräks från sin lägenhet, tills hon slutligen tvingas ta ett jobb på McDonald’s, där 

hon träffar Bernard. 

Det som skiljer Eva från Bernard är sättet de båda tacklar sin situation på. Där Bernard 

hela tiden biter ihop och försöker se ljuset i sin kolsvarta tillvaro, väljer Eva att i stället skylla 

ifrån sig: När hon får sparken på grund av bristfällig service skyller hon på kunderna, och när 

hon blir vräkt vägrar hon tro att det ”bara” kan bero på att hon låtit bli att betala räkningarna. 

Inte ens när hon försöker reklamera ett klädesplagg, och expediten påpekar att de inte kan ta 

feminister/ (2010-12-28). 

96 Helena Lindblad, ”Darling”, Dagens Nyheter, http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/darling-1.443062 (2010-11-24). 

34

tillbaka någonting som redan har använts, kan hon erkänna sina misstag, utan muttrar i stället 

irriterat över vad hon betraktar som dålig service. Eva är helt oförmögen att se sina egna bris- 

ter, och påminner i mångt och mycket om hur Adam porträtterades i Adam & Eva, det vill 

säga som självupptagen, känslokall och falsk. 

Helena Lindblad, som uppmärksammade Bernard för sin välvilja, uppmärksammar även 

Evas osvikliga förmåga att ”droppa överlägsna, bortskämda oneliners med uttryckslöst ansik- 

te samtidigt som det blir allt kallare och tommare omkring henne […].” 97 Det med all rätt, för 

Eva, med sitt råa, kalla sätt, påminner inte om någon annan kvinna som skildrats inom svensk 

film de senaste tio åren. Att Eva är så påfallande känslokall behöver förvisso inte tolkas som 

att regissören tillika manusförfattaren, Johan Kling, vill belysa att män inte har monopol på 

dåligt uppförande. Det kan helt enkelt vara så att han vill porträttera en individ som har svårt 

att stå för sina misstag, och att denne råkar vara just en kvinna. Men det är ändå intressant att 

se hur en svensk film skildrar så många kvinnor – Eva, Bernards fru samt hans dotter (för att 

inte tala om Evas väninnor som ständigt nedvärderar den som för stunden inte är närvarande) 

– så kalla, falska och oempatiska, då så många filmer under 00-talets första hälft porträtterade 

kvinnor som om de är stöpta i rollen som offer. 

Även Farsan (Josef Fares, 2010) skildrar män på ett mycket positivt sätt, och tillåter 

männen att reflektera över sin roll i samhället. (En ytterligare intressant detalj är att de under 

tidigt 00-tal återkommande TV-spelen med starka våldsinslag här har bytts ut mot harmlösa 

bilspel.) 

5.5.3. ”Möt kvinnorna från helvetet” 

TV-bolagen visade liknande tendenser gällandes nyanseringen av det manliga porträttet. No- 

vember 2010 visade TV3 Möt kvinnorna från helvetet (TV3, 2010-11-22, 22:00) i samband 

med serien Kvinnors hemliga liv, som inte bara uppmärksammade kvinnors våld mot män, 

utan även att detta samtalsämne är tabubelagt i Sverige. 98 De intervjuade kvinnorna presente- 

rades med namn samt titeln ”förövare”, liksom männen titulerades ”misshandlad”, det vill 

säga männen porträtterades som offer, vilket ändå får betraktas som banbrytande med tanke 

på hur starkt könsmaktsteorin har genomsyrat diskussioner kring manligt och kvinnligt under 

de två senaste decennierna. 

97 Ibid. 

98 TV3 Play, Kvinnors hemliga liv: Möt kvinnorna från helvetet, http://www.tv3play.se/play/237096/?autostart=true (2010-11-24). 

35

5.6. Mansfrågor fortfarande en parentes 

Det är värt att poängtera att de mer nyanserade diskussionerna om män och manlighet förs på 

privata bloggar, och att TV-program som Möt kvinnorna från helvetet tillhör sällsynta inslag. 

Det är sällan media väljer att diskutera utsatta män över huvud taget, och när diskussionen väl 

förekommer mynnar den inte ut i vidare debatt. 

Även de som väljer att forska kring utsatta män möts av idogt motstånd. Som exempel 

blev Heidi Wasén och Camilla Palmberg ifrågasatta av ämnesvalet då de presenterade Slagen 

man, och hade stora svårigheter att hitta en handledare som ens ville hjälpa dem. 99 

Det är också värt att poängtera att även om det har dykt upp filmer under sent 00-tal som 

förvisso erbjudit ett mer nyanserat mansporträtt, har detta inte resulterat i debatt. Filmerna må 

leverera en mer nyanserad bild av ”manlighet”, men det är inte manligheten som sätts i fokus, 

utan förekommer endast som en subtil detalj i periferin. Filmerna kan definitivt inte definie- 

ras som filmer som behandlar ”mansfrågor” i samma anda som exempelvis Fjorton suger, 

Hip hip hora! och Säg att du älskar mig skildrar ”kvinnofrågor”. I stället präglas några av de 

absolut största titlarna under 00-talets senare hälft starkt av könsmaktsteorin, och det finns en 

rimlig förklaring till detta. 

6. Kritiken mot radikalfeministiska teorier avfärdas 

6.1. Könsmaktsteorin – ett känsligt ämne 

Den kritik som uppstod under 00-talet fick aldrig riktigt fäste. I stället för att besvara kritiken 

tycktes meningsmotståndare mer intresserade av att förklara den, ofta genom att hänvisa till 

någon form av diagnos: Den kritik som exempelvis Bo Rothstein frambringade menade ge- 

nusforskare härstamma ur en personlighetsstörning. 100 En annan förklaringsmodell var att 

kritiken var ”typiska uttryck för en hotad mansbild”, ”ett framvällande kvinnohat” och bygg- 

de på ”förnekelse, skygglappar och en bekväm försvarsställning.” 101 

Det har även rapporterats om att ett ifrågasättande av könsmaktsteorin och den rådande 

jämställdhetsdiskursen kan få ödesdigra konsekvenser. En pappaledare i Östersund fick ex- 

99 

Thomas Lerner, Kvinnovåld mot män tystas ner, (2010-12-15). 

100 

Elise Claeson, ”Genu(s)teoretikerna har lärt sig maktens arrogans”, Svensk Tidskrift, http://www.svensktidskrift.se/2004-3/2004-3- 

27_29.html (2010-11-25). 

101 

Sanna Rayman, ”Feministisk folkbildning för högersinnade”, Svenska Dagbladet, http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/feministiskfolkbildning-for-hogersinnade_2596949.svd 

(2011-01-06). Elise Claeson, ”Genu(s)teoretikerna har lärt sig maktens arrogans”, Emanuel 

Åhlfeldt, ”Den vanliga mannens förnekelse”, (2010-11-25). ETC, http://www.etc.se/artikel/9648/den-vanliga-mannens-foernekelse/ (2010- 

11-28). 

36

empelvis sparken efter att ha ifrågasatt könsmaktsteorin. 102 Det har även gjorts gällande att 

när chefredaktören på Villaliv skrev om diskrimineringen mot män i samband med vårdnads- 

tvister på sin privata blogg, inledde meningsmotståndare en förtalskampanj som resulterade i 

att hon avskedades från sitt arbete. 103 En annan i sammanhanget viktig händelse tillskrivs 

Tommy Sandström, som blev falskt anklagad för grov kvinnofridskränkning: 

Blåslagen av min före detta hustru isolerades jag i en liten cell på polishuset i Uppsala 

utan någon kontakt med omvärlden i tre dygn. Detta i sig strider emot både 

häktningslagen och häktningsförordningen. Cellen städades aldrig under den tiden 

jag satt anhållen och jag fick inte ens läsa en tidning. Jag behandlades som en av 

Sveriges tyngsta brottslingar; blev både DNA-toppsad, fick lämna fingeravtryck och 

utsattes möjligen senare för telefonavlyssning. Värst av allt; jag nekades tillgång till 

mina livsviktiga astmamediciner. Om jag fått en astmachock i den hemskt ostädade 

cellen så kunde jag helt enkelt ha dött. 104 

Sandström stämde svenska staten för brott mot mänskliga rättigheter – det vill säga principen 

att alla människor är oskyldiga tills motsatsen bevisas – och vann. Dock ville ingen rapporte- 

ra om händelsen: 

Överallt fick jag intrycket att det fanns någon form av tyst överenskommelse om att 

historier likt min inte ska publiceras, eftersom media generellt vill främja en uttalad 

eller outtalad feministisk agenda. [- - -] Svenska Dagbladets reporter ville till exempel 

inte ta tag i mitt fall eftersom han ansåg att allt för många kvinnor dödades i 

hemmet av sin make eller sambo. Jag förstod aldrig vad det hade med min historia 

att göra. 105 

Även anställda på NCK (Nationellt centrum för kvinnofrid), som riktat kritik mot både led- 

ningen och arbetsmiljön, har visat prov på den rädsla som existerar angående kritik mot den 

rådande ordningen. I artikeln Massiv kritik mot NCK:s ledning från 2010 sade en av de inter- 

vjuade att ”[k]änslan för oss som jobbar på golvet är att verksamheten bara är ett ansikte utåt. 

Ledningen har aldrig eftersträvat kvalitet”, och en av de andra intervjuade nämnde: ”De vill 

bara ha statistik, hur många kvinnor som kommer, hur många gånger och så vidare. Ibland 

tänker jag att det vi gör bara är som en snygg kartong som är helt tom invändigt […].” 106 

Några av de intervjuade kvinnorna motiverade deras anonymitet med: ”Jag är skiträdd för 

102 

Eva Janzon, ”Ställde inte upp på könsmaktsordningen – sparkades som pappagruppsledare”, Världen Idag, 

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=7168&Itemid=98 (2010-11-25). 

103 

Fredrik Olsson, ”Chefredaktör sparkades efter förtalskampanj”, Dagens Juridik, http://www.dagensjuridik.se/2009/12/chefredaktorsparkades-efter-fortalskampanj 

(2010-12-02). 

104 

Pär Ström, ”Tommy stämde staten – och vann!”, http://genusnytt.wordpress.com/2010/11/10/genustrakasserad-man-stamde-staten-ochvann/ 

(2011-01-04). 

105 

Ibid. 

106 

Fredrik Dahlström, ”Massiv kritik mot NCK:s ledning”, UppsalaTidningen, 

http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:HgS9NUTCJUsJ:direktpress.drumedar.net/sv/uppsalatidningen/Aktuellt/nyheter/Kr 

itik-mot-NKC/+%22kritik+mot+nkc%22&cd=1&hl=sv&ct=clnk&gl=se (2010-12-15). 

37

deras förmåga att sätta käppar i hjulet för ens akademiska karriär”, och ”de är inga man vill 

gå i clinch med”. 107 (Till detta kan läggas att kritiken mot NCK har pågått länge – redan 2007 

skrev Klara Edlund, fil. dr. och leg. psykoterapeut, en rapport om NCK som vittnade om kla- 

ra missförhållanden i organisationen, men Edlund hotades allvarligt och rapporten förbjöds 

att spridas. 108 ) 

Ovanstående exempel visar att det existerar en mentalitet som inte välkomnar vare sig en 

bredare debatt av mansrollen eller ett ifrågasättande av könsmaktsteorin, och att det råder en 

befogad rädsla bland dem som känner ett behov av att nyansera jämställdhetsdiskursen eller 

ens ifrågasätta den rådande ordningen. 

6.2. Könsmaktsordningen som tema mer subtil under sent 00-tal 

Viljan att ignorera mansfrågor och att ”klamra sig fast” vid könsmaktsteorin går utan svårig- 

heter att spåra i den svenska filmproduktionen under sent 00-tal. Skillnaden mot tidigt 00-tal, 

med Ett hål i mitt hjärta som exempel, är att dess förekomst blivit något mer subtil. Filmerna 

predikar inte längre om att ”alla de som gör de sjukaste och äckligaste sakerna” är män, utan 

använder sig mer av scenarier för att driva fram sina poänger. Ett exempel är När mörkret 

faller (Anders Nilsson, 2007), där man får följa ett antal olika livsöden som alla har en 

gemensam nämnare: De faller alla offer för manlig ondska. Männen som porträtteras är kon- 

trollerande, svartsjuka och våldsamma. De enda männen som står ut för sin ”godhet”, Aram 

(Reuben Sallmander) och Peter (Per Graffman), är filmen mycket noga att framhäva som 

homosexuella. På samma sätt som man i tidiga 90-talsfilmer markerade att ”onda” män stod 

utanför gruppen genom att hänvisa till exempelvis alkoholism eller psykopati, markerade 

man i stället på 00-talet att de enda ”goda” männen är de som står utanför den genuint onda, 

heterosexuella gruppen som definierar det maskulint farliga. 

I När mörkret faller riktar man även en viss kritik mot den nya forskningen som behand- 

lar kvinnors våld mot män, och detta genom att låta Carina (Lia Boysen) kasta en pocketbok 

mot sin make, Håkan (Peter Engman), efter att ha blivit våldsamt misshandlad av honom. 

Senare i filmen använder Håkan detta som ”ursäkt” för sin misshandel, och påpekar under ett 

polisförhör att Carina minsann också har brukat våld. Scenens funktion är att leda åskådarna 

till att tro att kvinnor endast slår i självförsvar, vilket är en vanlig tes inom 

jämställdhetsdiskursen. 109 DVD-utgåvan av filmen kommer även tillsammans med en 

107 Ibid. 

108 Fredrik Dahlström, ”Obekväm rapport förbjöds att spridas”, Uppsalatidningen, 

http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:HgS9NUTCJUsJ:direktpress.drumedar.net/sv/uppsalatidningen/Aktuellt/nyheter/Kr 

itik-mot-NKC/+%22kritik+mot+nkc%22&cd=1&hl=sv&ct=clnk&gl=se (2011-01-12). 

38

kursen. 109 DVD-utgåvan av filmen kommer även tillsammans med en dokumentär, som bland 

annat belyser mäns våld mot kvinnor. Att kvinnors våld mot män förekommer varken nämns 

eller ens antyds existera. Detta går väl ihop med hur den samtida samhällsdiskursen om kvin- 

nors våld mot män löd under sent 00-tal. Bland annat skrev Liza Marklund följande i Expres- 

sen 2008: ”Våldet mot kvinnor är specifikt. Det finns ingen, eller mycket liten, motsvarighet 

åt andra hållet. Det är män som slår, dödar och våldtar kvinnor. Det omvända är ytterst säll- 

synt.” 110 Detta trots all forskning som visar motsatsen. (I Finland, exempelvis, är det betydligt 

vanligare att pojkar har blivit misshandlade av sina flickvänner, än tvärtom. 111 ) 

6.3. Det onyanserade mansporträttet återvänder med full kraft 

I Män som hatar kvinnor (Niels Arden Oplev, 2009) skildras män uteslutande som maktgal- 

na, stökiga och benägna att ta till våld bara man tittar åt deras håll. Bortsett från filmens 

främste antagonist – som presenteras som sympatisk ända fram till slutet, då det framgår att 

det är han som är den sadistiske mördaren filmen kretsar kring (det vill säga: alla män, inklu- 

sive de som ger ett gott intryck, är potentiella våldsverkare) – skildras endast huvudkaraktä- 

ren, Mikael Blomkvist (Michael Nyqvist), på ett tilltalande sätt filmen igenom; möjligen även 

Henrik Vanger (Sven-Bertil Taube) som har en liten men betydelsefull roll. 

En karaktär värd att uppmärksamma är Nils Bjurman (Peter Andersson), förmyndare till 

Lisbeth Salander (Noomi Rapace). Han introduceras som sliskig, oerhört kontrollerande och 

osympatisk. Hans agerande är vad jag skulle vilja kalla för en direkt illustration av vad Eva 

Lundgren benämner i Slagen dam som våldets normaliseringsprocess (för mer information 

om våldets normaliseringsprocess, se 5.3.2.), för redan under Nils första samtal med Lisbeth 

ger han henne en besk blick, innan han fäller en grovt nedsättande kommentar angående hen- 

nes utseende. 112 Därefter börjar hans maktbehov att träda fram allt tydligare. Han tar kontrol- 

len över Lisbeths ekonomi, och det fysiska våldet trappas upp. Först kommer en örfil, sedan 

ett slag med knuten hand. Därefter växer odjuret fram i honom, varpå han våldtar Lisbeth 

samtidigt som han grymtar fram sadistiska fraser. 

109 Louise Danielsson, Våld i nära relationer, s. 45. 

110 Liza Marklund, ”Liza Marklund: Zenia-domen är vansinne”, Expressen, 

http://www.expressen.se/kronikorer/lizamarklund/1.1050736/liza-marklund-zenia-domen-ar-vansinne (2011-01-06). 

111 HELSINGFORS TT-FNB, ”Finska flickor slår oftare än pojkar”, Svenska Dagbladet, http://www.svd.se/nyheter/utrikes/finska-flickor- 

slar-oftare-an-pojkar_3382735.svd (2010-12-29). 

112 Eva Lundgren (red.), Slagen dam, s. 17 f. 

39

Att element ur rapporten Slagen dam går att vaska fram i Män som hatar kvinnor är ingen 

slump. Slagen dam var en av inspirationskällorna bakom boken som filmen är baserad på, 

och författaren, Stieg Larsson, sympatiserade med Eva Lundgrens forskning. 113 

6.4. Män som hatar kvinnor – förövare på olika villkor 

Det som gör Män som hatar kvinnor – eller hela Millenniumtrilogin, för den delen – så ange- 

lägen i denna uppsats är inte bara sättet männen skildras, utan även porträttet av Lisbeth Sa- 

lander. För i Män som hatar kvinnor finns det två typer av förövare: De manliga förövarna, 

samt den typen av förövare Lisbeth företräder. Olaga hot, grov misshandel samt dataintrång 

vid ett flertal tillfällen är några av de brott Lisbeth gör sig skyldig till under trilogins resa. 

Hon förskingrar dessutom tre miljarder kronor, och kan även tolkas ha sin brors död på sitt 

samvete. 

På den punkten skiljer sig inte Lisbeth särskilt mycket från männen i Millenniums värld. 

Hon är minst lika våldsam. Det som däremot skiljer henne från männen är hur hennes brott 

skildras. Varje gång Lisbeth ska begå ett brott är filmens upplägg noga utstakat så att vi som 

åskådare ska ta ställning till henne. Som åskådare tycker vi att hon har rätt att misshandla sin 

förmyndare, vi gläds åt att hon blir ekonomiskt oberoende och att hennes våldsamme bror 

inte längre kommer att besvära henne. Filmen är med andra ord mycket noga med att ge Lis- 

beth en tydlig anledning till att begå sina olagliga handlingar. Männens brott i Millennium- 

trilogin problematiseras dock inte på samma sätt; orsaken bakom deras handlingar samman- 

fattas i stället av antagonisten Martin Vanger (Peter Haber), när han förklarar varför han tor- 

terar och våldtar kvinnor: ”Jag lever ut var mans innersta dröm. Jag tar vad jag vill ha.” 

Således illustrerar Lisbeth Salander indirekt att problemet med män är inte bara vad de 

gör, utan även att det är just män som gör det. Sättet kvinnor och män bedöms i Män som 

hatar kvinnor återspeglar därmed det svenska samhället alldeles ypperligt. I september 2009 

skrev Aftonbladet om en händelse som utspelades i Ryssland, där en man försökte råna en 

skönhetssalong, men blev nedslagen av föreståndarinnan som kedjade fast honom vid ett 

element och våldtog honom i tre dagar. 114 Artikeln fick stor spridning i bloggosfären, och 

bloggerskan Vronkan skrev följande: 

Nu när jag kom hem från jobbet satte jag mig och läste vad alla bloggare tycker om 

113 

Eva Lundgren, ”Stieg Larsson hade inte kunnat skriva om Lisbeth Salander i dag”, Newsmill, http://www.newsmill.se/node/4458 (2010- 

11-16). 

114 

Viktor Ginner, ”Hon tog rånaren som sin sexslav”, Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4914811.ab (2010-12-15). 

40

händelsen. And you know what? Det är fan ta mig skrämmande!! 

Övervägande majoritet verkar tycka att detta är bra. (???) Diana tycker rånaren blir 

"Ägd". Alisa skrattar. "Kvinna, tjej och tant" tycker att den kvinnliga förövaren är 

företagsam. Ninni är imponerad och jublar "YOU GO, GIRL!". Nettan skrattar ihjäl 

sig. 

Så fortsätter det i blogg efter blogg efter blogg. 115 

Därefter spekulerade Vronkan över hur reaktionerna hade sett ut om rollerna varit de ombytta 

(”Om det varit en manlig butiksinnehavare som kedjat fast och våldtagit en kvinnlig rånare så 

hade inte en jävel garvat!”), men blev tillrättavisad redan i första bloggkommentaren av an- 

vändaren ”JEANETTE”: 

Du kan ju inte säga att det hela inte var lite komiskt för det var det. Å nej det är aldrig 

rätt att våldta någon vare det sig är man eller kvinna men fan en bra rolig artikel 

var det. 

Det hela gick upp på att det blev inte som han tänkt sig. 

Bessevisse kallas såna som du som inte kan se små ljusglimtar i mörkret 116 

Inställningen är talande för både det svenska samhället, och majoriteten av de svenska fil- 

merna: Män varken kan eller får betraktas som offer, liksom kvinnliga förövare inte uppfattas 

som förövare. För trots att Lisbeth Salander är en förövare väljer vi att se henne som ett offer; 

vi ser inte hennes synder utan hennes upprättelse; hennes rätt att hämnas den värld som be- 

handlat henne fruktansvärt illa. Ändå ger vi aldrig männen samma chans. Som åskådare hur- 

rar vi när Lisbeth Salander använder en spikpistol på sin våldsamme brors fötter, så att han 

ska stanna på en och samma plats och invänta en säker död. Och inte för en endaste sekund 

ställer vi oss de frågor Mikael Blomkvist ställer till Lisbeth Salander: Vad har han varit med 

om? Hur blev han så här? Den enda form av reflektion angående manliga förövare får vi ser- 

verade av Lisbeth Salander själv, när hon sammanfattar Martin Vangers existens: ”Han 

mördade och våldtog för att han tyckte om det.” 

En aktuell fråga som man kan ställa sig gällandes ovanstående resonemang lyder därmed: 

Är det särskilt konstigt att mannen betraktas som det mest destruktiva av de båda könen, när 

kvinnans dåliga handlingar aldrig ens räknas? 

115 Vronkan, ”Det är INTE okej att våldta en rånare!!”, http://jvil.blogg.se/2009/april/det-ar-inte-okej-att-valdta-en-ranare.html (2010-12- 

15). 

116 Ibid. 

41

7. Sammanfattning av män i svensk filmproduktion 

I "'Vem behöver den här yttrandefriheten?' Om filmcensur och rörliga bilders farlighet" näm- 

ner Mariah Larsson den allmänna rädsla för den feminina, hysteriska och lättpåverkade mas- 

san som existerade före 1900-talet. 117 Som exempel hänvisar Larsson till de oanständiga 

konstverk man fann under utgrävningarna av Pompeji på 1700-talet, som man bestämde att 

kvinnor inte fick beskåda, eftersom deras psyken inte ansågs kunna hantera de obscena por- 

trätten. 118 Därefter nämner Larsson hur rädslan för det feminina kommit att förskjutas under 

1960 och -70-talen i och med kvinnorörelsens framfart, och skriver avseende den videovålds- 

debatt som uppstod på 1980-talet: 

Under videovåldsdebatten och pornografidebatterna är det den maskulint orienterade 

masskulturen som utmålas som den stora faran. Trots att det finns ett enormt förakt 

för ”tjejkultur” – se exempelvis debatten om Twilight-sagan – har den i dag förlorat 

sin farliga kraftfullhet och utgör inte en del av en hotbild på samma sätt som 

för hundra år sedan. Om det då var obehagligt att tänka sig en feminint hysterisk 

massa, är det i dag otäckt att föreställa sig en ”manlig” eller maskulin, djurisk, destruktiv 

och lättpåverkad massa. 119 

Detta anser jag vara en utmärkt iakttagelse som ringar in hela den svenska, samtida filmpro- 

duktionen: Män och manlighet har kommit att bli någonting otäckt och obehagligt per se. 

Någonting skrämmande. Filmer såsom Fjorton suger, Säg att du älskar mig och När mörkret 

faller bygger alla på en manlighet som spårat ur, och detta är bara några få exempel i mäng- 

den. Vidare skriver Larsson: 

Videovåld, TV- och dataspel, internetsajter med våld eller pornografi hotar alla våra 

pojkar – och i förlängningen oss – snarare än våra flickor. Moralpaniken över att 

tjejer lägger ut bilder på sig själva på sajter som snyggast.se har, ur det perspektivet, 

snarare att göra med att flickorna låter sig dras in i vad man uppfattar som en maskulin 

kultur och betraktar sig själva med pojkarnas – eller ännu värre, männens – 

ögon. 120 

Precis som man försökte hindra kvinnor från att beskåda verk av sexuell natur på 1700-talet 

är det i dag männens destruktiva sexualitet (på kvinnans bekostnad) som genomsyrar diskur- 

sen, vilket Veronica Palm (riksdagsledamot och ordföranden i Stockholms arbetarekommun) 

vittnar om i följande motion: 

117 Mariah Larsson, "'Vem behöver den här yttrandefriheten?' Om filmcensur och rörliga bilders farlighet", i Goda sanningar, Nordic Aca- 

demic Press, s. 174 ff. 

118 Ibid. 

119 Ibid. 

42

Så länge det finns pornografi kan vi aldrig uppnå verklig jämställdhet. Vi kan konstatera 

att i vårt svenska samhälle är sexuella trakasserier ett problem redan i grundskolan. 

Det är förskräckligt att inte ens våra barn är fria från föreställningar att 

kvinnor är objekt och tillgängliga för mäns behov, vilket är syftet med pornografin. 

[…] Pornografi är dokumentation av mäns övergrepp på kvinnor och barn. Budskapet 

är att kvinnor njuter av sexuellt våld. Att försvara pornografi är att försvara sexuellt 

utnyttjande i yttrandefrihetens och tryckfrihetens namn. 121 

Med andra ord: Om du vill veta varför samhället före 1900-talet så samvetslöst tilläts diskri- 

minera kvinnor utan att någon ens uppfattade det som diskriminering; om du vill veta varför 

dåtidens folk – kvinnor som män – stod så blinda inför det kvinnoförtryck som existerade, 

varför så många människor uppfattade det fördomsfulla och slentrianmässiga kvinnohatet 

som så befogat och naturligt att minsta kritik möttes med hån och smutskastningar och 

förolämpningar för att sedan avfärdas som tecken på okunnighet; om du vill veta varför ingen 

stod upp mot det strukturella förtrycket eller hur det kändes att leva i ett samhälle där du blev 

hatad och föraktad och nedvärderad bara för att du var kvinna; om du är det minsta nyfiken 

på varför det förr var allmänt accepterat att både trakassera och misshandla kvinnor, och hur 

folk resonerade för att legitimera sitt kvinnoförakt – då behöver du inte göra något så an- 

strängande som att gräva i gamla historieböcker. Det räcker med en fridfull promenad genom 

valfri skola eller arbetsplats, där du kan låta dig inandas den genusmentalitet som genomsyrar 

hela den svenska statsapparaten. Du kan slå dig ned i all bekvämlighet och stillsamt ta del av 

den svenska jämställdhetsdiskursen som sänds i radio, visas på TV och som det skrivs om i 

tidningar. Den enda form av kraftansträngning som krävs är att du föreställer dig att männen 

som diskuteras är kvinnor. 

120 Ibid. 

121 Veronica Palm, ”Motion 2004/05:K258 Pornografi som hinder för verklig jämställdhet”, Sveriges Riksdag, 

http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&doktyp=mot&rm=2004/05&bet=K258&dok_id=GS02K258 (2010-12-15). 

43

8. Slutsats 

Att porträttera män som förövare inom svensk film är ingenting nytt. Män med osympatiska 

och destruktiva drag har förekommit sedan svenskarna började experimentera med filmkame- 

ror, och stereotyperna förekommer naturligtvis även i tidig såväl som sen 90-talsfilm. Det 

som skiljer tidigt 90-tal från dess senare hälft är dock att manliga förövare var i stark minori- 

tet inom gruppen män. Dessa män skildrades som outsiders, vars egenskaper ofta hade an- 

knytning till någon form av diagnos, exempelvis alkoholism. Deras beteenden varken accep- 

terades eller uppmuntrades av den övriga gruppen. 

Ju närmre millennieskiftet svensk film närmade sig, desto fler blev antalet manliga för- 

övare. I filmer under tidigt 00-tal skildrades gruppen män uteslutande som förövare, med 

någon enstaka ”god” individ i mängden. Med andra ord hade en förskjutning av manlighet 

skett. Liksom de ”onda” männen stod ut i tidig 90-talsfilm, skulle de ”goda” männen komma 

att stå ut på ett liknande sätt under 00-talet, och gemensamt för de sympatiska männen var att 

deras karaktär ofta bröt mot typiskt manligt normer. 

En bidragande orsak till förskjutningen av mansbilden är jämställdhetsdiskursen under 

90-talet. För samtidigt som behovet av att belysa kvinnan som offer växte i samhället, växte 

också behovet av att peka ut män som förövare. Detta färgade snabbt av sig på populärkultu- 

ren, och filmbranschen var inget undantag. Inledningsvis skildrades männens negativa sidor 

med glimten i ögat, såsom exempelvis den klumpige Adam i Adam & Eva, eller som den 

fumlige samt något blyge Johan Hulth i Fucking Åmål. Därefter antog mansporträttet en be- 

tydligt mörkare ton. I mitten av 00-talet, med Ett hål i mitt hjärta som tydligt exempel, skild- 

rades manlighet uteslutande som någonting farligt och oberäkneligt, och i ett anmärknings- 

värt stort antal filmer tycktes männens enda drivkraft vara att ruinera livet för det motsatta 

könet. Porträttet återspeglade den diskurs som förts om män och manlighet inom media 

mycket väl. 

Många riktade kritik mot det onyanserade mansporträttet under 00-talet – både den som 

uppvisats på filmduken samt den diskurs om män och manlighet som förts inom media. 

Filmkritiker efterfrågade filmer där männens roll problematiserades mer, och kritiker till me- 

dias demonisering av manlighet menade på att teorierna grundades i misandri. 

Därefter gjorde den ”cinematiska manligheten” en liten men betydelsefull vändning. Vis- 

sa filmer kom att skildra män på ett mycket positivt sätt, och filmer som Darling valde till 

44

och med att gå ett steg längre och lät männen prova på rollen som offer, och kvinnor rollen 

som förövare. Dock är det viktigt att poängtera att mansfrågorna inte har stått i fokus i dessa 

filmer, utan har mest förekommit som en subtil detalj i bakgrunden. 

Huruvida mansporträttet kommer att fortsätta utvecklas i en positiv riktning är i dag 

mycket svårt att svara på. Men med tanke på att de absolut största filmsatsningarna under 

senare tid (såsom exempelvis När mörkret faller och Millennium-trilogin) i princip uteslutan- 

de använder könsmaktsteorin som mall då könsrollerna skapas, är det inte en orimlig tanke att 

det lär dröja innan en mer nyanserad mansbild får fäste i den inhemska filmproduktionen. 

9. Vidare diskussion 

Det ständiga porträttet av män som förövare leder oundvikligen till tre viktiga frågor. 

1. Hur påverkas samhället? 

På universiteten blir kurser som endast välkomnar kvinnor allt vanligare, vilket även tycks 

gälla andra områden inom utbildningsväsendet. 122 Nordnets lunchkurs ”Börs ABC” är bara en 

av flera ekonomikurser som inte välkomnar män, och Johan Tidestad, Nordnets Sverigechef, 

motiverade detta i artikeln Inga män på Nordnets ekonomikurser med: ”Jag tror att kvinnor 

tycker att det är skönt att slippa män i den här kursen.” 123 

Detta är ingenting unikt just för skolväsendet. I dag växer antalet gym där män inte är 

välkomna (och gym som förvisso välkomnar män har särskilda avdelningar där män inte är 

tillåtna att vistas i), och samma mönster genomsyrar många andra områden i samhället: Det 

finns badhus och caféer som endast välkomnar kvinnor liksom det finns bokförlag som inte 

vill ge ut böcker skrivna av män, och det finns fadderorganisationer såsom ActionAid som tar 

avstånd från att hjälpa pojkar liksom det existerar otaliga företag som anordnar informations- 

kvällar där endast kvinnor är välkomna. 124 Kan det vara så att det negativa porträttet av män i 

film (och media) har pågått så pass länge, att man tolkar den som absolut sanning och utgår 

från att kvinnor ”tycker att det är skönt att slippa” män, då man utformar aktiviteter där båda 

könen kan förekomma? Att sätta resonemanget i ett annat perspektiv, genom att använda 

122 

Pär Ström, ”Män utestängs från universitetskurser”, Genusnytt, http://genusnytt.wordpress.com/2010/11/08/man-utestangs-franuniversitetskurser/ 

(2010-11-20). 

123 

Mark Malmström, ”Inga män på Nordnets ekonomikurser”, Dagens Industri, 

http://di.se/Templates/Public/Pages/ArticlePrint.aspx?pl=219727__ArticlePageProvider (2010-12-01). 

124 

Sveriges radio, ”Kvinnogym blir allt vanligare”, http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=1568895 (2010-12-01). 

ActionAid, ”ActionAids arbetsområden”, http://www.actionaid.se/omraden/ (2011-01-06). Pär Ström, ”Mansfria kvällar har blivit oerhört 

populära”, Genusnytt, https://genusnytt.wordpress.com/2009/10/04/mansfria-kvallar-har-blivit-oerhort-populara/ (2011-01-06). 

45

transgenusmotorn på exempelvis intervjun med Johan Tidestad – ”Jag tror att svenskar tycker 

att det är skönt att slippa invandrare i den här kursen” – talar ganska högt för att diskrimine- 

ringen bygger på fördomar; fördomar som förvisso är enkla att förstå med tanke på den nor- 

maliseringsprocess misandri har genomgått de två senaste decennierna, men som varken ur- 

säktar eller berättigar diskrimineringen. 

Om man väljer att avfärda resonemanget i stil med ”men alla vet ju hur stökiga alla dessa 

män är; om männen vill vara med får de se till att skärpa sig först” bör man ha i åtanke att det 

inte var länge sedan det vita samhället stängde ute svarta människor med precis samma me- 

tod; det vill säga att först odla en nidbild av en grupp människor, för att sedan ställa alla inom 

denna grupp till svars för nidbilden. 

2. Hur påverkas flickor och kvinnor? 

I ”regissörernas kommentarer” till DVD-utgåvan av Fjorton suger står att läsa: ”[Filmen] tar 

upp problemet med att tjejer blir våldtagna bara för att dom råkar vara lite för fulla på en 

fest.” Det står inte att risken finns, eller att tjejer kan bli våldtagna – det står att tjejer blir 

våldtagna om de dricker omåttligt med alkohol på fest. Flera svenska filmer följer samma 

devis: Kvinnor som väljer att beblanda sig med män är dömda till att råka illa ut, kanske till 

och med traumatiseras för livet. 

Samtidigt visar forskning att kvinnor är betydligt mer oroade än män för att drabbas av 

våld, trots att män är betydligt mer utsatta. 125 Att detta kan ha ett samband med den ständiga 

bilden av kvinnor som offer och män som förövare är mycket troligt. Att vara uppmärksam 

på att den här världen inte är så harmonisk och fridfull som man kan önska är en sak – att 

ledas till att tro att varje fest där det motsatta könet förekommer oundvikligen leder till våld- 

täkt är en helt annan. Därmed vore det önskvärt med forskning som faktiskt visar hur våra 

unga flickor (och pojkar också, för den delen) faktiskt påverkas av den ständiga of- 

fer/förövare-bild de dagligen matas med. För om det redan i dag är naturligt för flickor och 

kvinnor att betrakta varje man de möter som en potentiell våldtäktsman, hur kommer då 

framtidens kvinnor att betrakta män om demoniseringen fortsätter att växa i samma takt? 

Vidare kan man även fråga sig hur mycket den ihärdiga bilden av män som förövare för- 

svårar för kvinnor som far illa på grund av en misshandlande partner i homosexuella parför- 

hållanden; det vill säga hur komplicerat är det att söka hjälp för exempelvis en våldsam flick- 

vän när samhället utgår från att den idealiska gärningsmannen är en just en man? 

125 Birgitta Andersson, ”Rädslans rum: Trygghetens rum – ett forskningsprojekt om kvinnors vistelse i trafikrummet”, Lunds universitet, 

VINNOVA, 2001, s. 7. 

46

3. Hur påverkas pojkar? 

”Självuppfyllande profetia” är en term som återkommer med jämna mellanrum inom jäm- 

ställdhetsdiskursen. Ett exempel i mängden är tesen att kvinnor är något sämre på matematik 

än vad män är. Detta benämns som en negativ stereotyp, och resultatet blir en självuppfyllan- 

de profetia: Flickor presterar sämre än pojkar eftersom de redan på förhand letts till att tro att 

de är sämre. 126 Detta vill man motverka med positiva stereotyper, det vill säga använda star- 

ka, kvinnliga förebilder för att öka flickornas självförtroende. 127 

Dock verkar ingen ha reflekterat över vad det ständiga porträttet av män som förövare har 

för effekt på unga pojkar. För om man vill använda positiva stereotyper för att hjälpa flickor, 

varför använder man då frekvent negativa stereotyper på pojkar (jag syftar bland annat på hur 

man lät gymnasielever och värnpliktiga att se Lilja 4-ever, i hopp om att detta skulle ”vacci- 

nera” pojkarnas och männens troliga öde som sexköpare, som tidigare nämnt i punkt 4.1.)? 

Det är viktigt att ha i åtanke att den svenska regeringen i dag betraktar kön som ”sociala 

konstruktioner”. Om denna tes verkligen stämmer – att vi alla bara är resultatet av de normer 

och könsbundna förväntningar som genomsyrar samhället – då måste man rimligen ställa sig 

frågan: Vad är det egentligen vi konstruerar våra pojkar till att bli? 

När du växer upp som pojke i dag lär du dig att du ”lever ett liv där man, bara genom att 

man är man, deltar i ett kvinnoförtryck”. 128 Du lär dig att du kommer att växa upp till en po- 

tentiell våldtäktsman, och att sannolikheten är stor att du kommer att ruinera livet för kvinnan 

du säger att du älskar. Detta är väldigt tunga uppgifter för ett ungt sinne att hantera. En av 

riskerna kring detta är att pojkar som växer upp i dag – som ständigt matas med att deras kön 

representerar ondska och förtryck per se – vill bevisa sin ”godhet” genom att ta avstånd från 

”manlighet”, vilket i praktiken torde leda till att de börjar förakta sitt eget kön. 

Resonemanget är inte helt taget ur luften, utan bekräftas på sätt och vis av en insändare 

som publicerades i Dagens Nyheter 2010, där en 23-årig man beskriver sig själv som socialt 

begåvad och framåt, men som upplever stora svårigheter gällandes interaktionen med kvin- 

nor: 

Problemet är att jag fylls av det största obehag när mitt oskyldiga och enbart vänskapligt 

menade agerande mot tjejer tolkas som att jag ”raggar”. Jag fylls av ett vidrigt 

självförakt och ser mig själv som en inkräktare på personens integritet och sexualitet, 

och den känslan övergår fort i en slags svindel när jag inser att jag alltid 

126 

Nyfiken Vital, ”Kvinnor är lika bra i matematik”, http://www.nyfikenvital.org/?q=node/2580 (2010-12-01). 

127 

Ibid. 

128 

Pär Ström, ”Oh, vilka härliga feministiska citat!”, Genusnytt, http://genusnytt.wordpress.com/2010/08/29/oh-vilka-harliga-feministiska- 

citat/ (2010-11-30.) 

47

måste förbli ensam och på avstånd för att inte känna detta självförakt. 

En tjejkompis har vid tillfälle beskrivit mig just så: att jag är socialt begåvad, men 

att jag alltid tycks hålla mig på avstånd. Och det stämmer. Jag har lärt mig frysa allt 

intresse för tjejer så att jag aldrig blir intresserad, så att jag inte ska kunna bli en inkräktare 

eller förövare. Jag tror dock att för stor vikt inte bör läggas vid utgången av 

min tidigare relation. Jag hade samma attityd även tidigare. Jag tror snarast att det 

beror på min feministiska uppfostran med tre äldre systrar och en mor, som gjort att 

jag har ”för” stor respekt för kvinnor, och vägrar att folk ska se mig som en potentiell 

förövare... [- - -] 

Jag vet inte hur jag ska angripa mitt problem. Får bara dumma tankar om att förstöra 

mitt utseende för att för all framtid slippa risken att bli uppvaktad, men är än så 

länge för rationell/feg/hoppfull för att göra idéerna till verklighet. 129 

Enligt dejtingkonsulten Marie Hagberg ”vet [svenska män] inte längre hur de ska bete sig, 

utan tror att de ska uppföra sig som kvinnor får att få en”, och pekar på feminismen som tro- 

lig orsak till fenomenet. 130 Personligen tror jag att Hagberg bara har delvis rätt. Män i dag 

försöker inte bete sig som kvinnor – däremot försöker de ta avstånd ifrån allt som kan uppfat- 

tas som manligt, eftersom de sedan barnsben har lärt sig att manlighet är synonymt med onds- 

ka. 131 Den monolog karaktären Eric håller i Ett hål i mitt hjärta, som jag har resonerat kring i 

denna uppsats (”Vet du vad det är för likhet mellan alla de som gör de sjukaste och äckligaste 

sakerna i hela den här världen? […] Allihopa, varendaste en, är män.”), avslutas just med: 

”Förstår du då varför jag inte vill bli en sån?” 

Detta fenomen, män som inte vill vara män, är en företeelse som med största sannlikhet 

kommer att fortsätta växa, om demoniseringen får fortlöpa i samma utsträckning som den nu 

gör. Och att förakta sitt eget kön bör, av naturliga skäl, betraktas som en extrem hälsorisk, 

och kan mycket väl vara en av de bakomliggande orsakerna till unga mäns dåliga hälsa i dag. 

Det måste trots allt finnas en orsak till att självmord inte bara är dubbelt så vanligt hos pojkar 

som hos flickor, utan är även deras vanligaste dödsorsak. 132 Cancer, en av vår tids största 

folksjukdomar, har inte en chans mot pojkarnas avsky för sina egna liv. Men trots att 75 % av 

alla självmord begås av pojkar (i åldersgruppen 10 till 24 år), går 80 % av sluten vård för 

självmordshandlingar till flickor. 133 (Flickor är överrepresenterade gällandes vårdtillfällen 

både när det gäller sluten och öppenvård. 134 ) Jag har skrivit det tidigare, och jag skriver det 

129 

23-årig student, ”Varför är jag inte lycklig?”, Dagens Nyheter, http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2010/06/08/varfor-ar-jag-intelycklig-7474 

(2010-11-18). 

130 

Ulrika Lidbo, ”Därför är vi så svårflörtade”, Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article7151624.ab (2010-11-18). 

131 

Bloggaren Pelle Billing resonerar på ett liknande sätt angående både insändaren i Dagens Nyheter och Marie Hagbergs tes i blogginlägget 

”Mäns sexualitet i feminismens rike”, http://www.pellebilling.se/2010/06/mans-sexualitet-i-feminismens-rike/ (2011-01-01). 

132 

Nathalie Nilsson, ”Självmord, vanligaste dödsorsaken bland unga män”, Salutis, http://webnews.textalk.com/salutis/sjalvmordvanligaste-dodsorsaken-bland-unga-man 

(2010-12-18). 

133 

Magnus Johansson, ”Varför begår pojkar ca 75% av alla självmord bland ungdomar?”, Second Opinion, http://www.secondopinion.se/so/view/284?pagerid=likedsolimitlisting_&pagerpage=2 

(2010-12-18). 

134 

Ibid. 

48

igen: Det förefaller sannerligen som om det svenska samhällets enträgna strävan efter att 

peka ut de få männen på toppen har gjort det totalt oförmöget att identifiera resten av männen 

på botten. För om ingen reagerar över pojkarnas hälsa nu, när de redan begår två tredjedelar 

av alla självmord – hur långt måste då pojkarna gå för att någon skall reagera över huvud 

taget? Vilken gräns måste de spränga? Och när de väl har sprängt den gränsen, kommer man 

då att tolka det som det rop på hjälp det faktiskt är, eller bara som ett ytterligare bevis på poj- 

karnas stökiga natur? För i dag vet vi att symptomen för depression skiljer sig åt mellan poj- 

kar och flickor. Där flickor tenderar att bli mer introverta (och exempelvis skada sig själva), 

tenderar pojkar att agera precis tvärtom: De ger sig på sin omgivning (vandaliserar, startar 

bråk, et cetera). 135 Detta är ingalunda en hemlighet, och därmed borda vissa pojkars ”stökig- 

het” betraktas för vad det är: Ett rop på hjälp. I stället kretsar diskursen om de stökiga pojkar- 

na kring hur mycket de förstör för flickor. (Ett exempel i mängden är Hanne Kjöllers artikel 

Jämställdhet: Återinför flickskolan i Dagens Nyheter, vari Kjöller skriver: ”På samma sätt 

som musik- eller matematikbegåvade har specialskolor för att inte hållas tillbaka av mindre 

begåvade klasskamrater, borde väl flickor kunna få en specialskola för att slippa hållas tillba- 

ka av mindre begåvade och mer störande pojkar.” 136 ) 

Vad deprimerade pojkar får lära sig i dag är alltså inte att de har ett problem, utan att de 

är ett problem. Frågan man då måste ställa sig är därmed: Är det alls särskilt märkligt att poj- 

kar leder med så skrämmande siffror i självmordsstatistiken? 

10. Avslutande kommentar 

Jag väljer härmed att avsluta denna uppsats med ett citat som har gnagt i mitt medvetande 

under hela skrivandeprocessen: 

We will not know the full effect of all this misandry for many years ... In the meantime, 

one thing is certain: attacking the identity of any group of human beings per se 

is an extremely dangerous experiment. 137 

135 

Magnus Johansson, ”Varför begår pojkar ca 75 % av alla självmord?” (2010-12-20). 

136 

Hanne Kjöller, ”Jämställdhet: Återinför flickskolan”, Dagens Nyheter, http://www.dn.se/ledare/signerat/jamstalldhet-aterinforflickskolan-1.1207876 

(2010-12-20). 

137 

Jim Macnamara, ”Men in the media: The manufacture of contempt”, 

http://www.archipelagopress.com/images/ResearchPapers/Men%20in%20Media%20Paper.pdf (2010-12-18), s. 22 f. 

49

11. Käll- och litteraturförteckning 

Tryckt material 

Bordwell, David, Thompson, Kristin, Film art: An Introduction, 8. ed., McGraw Hill, Boston [Mass.], 2008. 

Ekman, Karin, Hermele, Vanja, Westerlund, Ulrika (red.), Hjärnsläpp: Bang om biologism, Bang förl., Stock- 

holm, 2002. 

Furhammar, Leif, Filmen i Sverige: en historia i tio kapitel och en fortsättning, 3., [rev. och utök.] uppl. Stock- 

holm: Dialogos i samarbete med Svenska filminstitutet (2003). 

Hedling, Olof, ”Om ’Lilja 4-ever’ - en svensk film”, i Från eden till damavdelningen: Studier om kvinnan i 

litteraturen: En vänbok till Christina Sjöblad, Lund: Absalon 2004, s. 323-334. 

Hoff Sommers, Christina, The War Against Boys: How Misguided Feminism is Harming Our Young Men, Si- 

mon & Schuster, New York, N.Y., 2000. 

Jäckel, Anne, European film industries, BFI, London, 2003. 

Kulick, Don, ”400 000 perversa svenskar”, i Queersverige, Natur och Kultur, Stockholm, 2005, s. 72-108. 

Larsson, Mariah, ”Om kön, sexualitet och moral i Ett hål i mitt hjärta”, i Solskenslandet: Svensk film på 2000- 

talet, Atlantis: Stockholm, 2006, s. 245-266. 

Larsson, Mariah, "'Vem behöver den här yttrandefriheten?' Om filmcensur och rörliga bilders farlighet", i Goda 

sanningar, Nordic Academic Press, s. 155-182. 

Ulmanen, Petra, (S)veket mot kvinnorna och hur högern stal feminismen, Stockholm: Atlas, 1998. 

Otryckt material 

ActionAid, ”ActionAids arbetsområden”, http://www.actionaid.se/omraden/ (2011-01-06). 

Adlibris, ”En riktig våldtäktsman : en bok om samhällets syn på våldtäkt”, 

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100106372&r=1 (2010-11-22). 

Adlibris, ”Flickan och skulden : en bok om samhällets syn på våldtäkt”, 

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100103519&r=1 (2010-11-22). 

Adlibris, ”Fällda för sexövergrepp : om rättsfall i Sverige”, 

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9153434730 (2010-12-05). 

Adlibris, ”Ge aldrig upp!”, http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172321172 (2010-11-24). 

Adlibris, ”När mardrömmen blev sann”, http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197795151 (2010-11- 

24). 

Adlibris, ”Vi som aldrig sa hora”, http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9146216723 (2011-01-01). 

Aftonbladet, ”Julafton för bokslukare”, Aftonbladet, 

http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article8297492.ab (2010-12-22). 

Andén, Axel, ”Sajt som förvanskar mediesidor polisanmäld”, http://www.medievarlden.se/nyheter/2010/03/sajt- 

som-forvanskar-mediesidor-polisanmald (2010-11-22). 

Andersson, Birgitta, ”Rädslans rum: Trygghetens rum – ett forskningsprojekt om kvinnors vistelse i trafikrum- 

met”, Lunds universitet, VINNOVA, 2001. 

Ballar av stål, Kanal 5, 2009-03-23. 

50

Billing, Pelle, ”Blandad kompott”, http://www.pellebilling.se/2010/12/blandad-kompott/ (2010-12-10). 

Billing, Pelle, ”Fler pojkar än flickor säljer sex”, http://www.pellebilling.se/2009/09/fler-pojkar-an-flickor- 

saljer-sex/ (2010-12-10). 

Billing, Pelle, ”Gärningsmannen är en kvinna”, http://www.pellebilling.se/2010/01/garningsmannen-ar-en- 

kvinna/ (2010-12-10). 

Billing, Pelle, ”Medicin, alkohol och makt”, http://www.pellebilling.se/2009/11/medicin-alkohol-och-makt/ 

(2010-12-10). 

Billing, Pelle, ”Mäns förhöjda dödlighet”, http://www.pellebilling.se/2010/04/mans-forhojda-dodlighet/ (2010- 

12-10). 

Billing, Pelle, ”Mäns sexualitet i feminismens rike”, http://www.pellebilling.se/2010/06/mans-sexualitet-i- 

feminismens-rike/ (2010-12-31). 

Billing, Pelle, ”Ny studie: Kvinnor får lägre straff”, http://www.pellebilling.se/2010/05/ny-studie-kvinnor-far- 

lagre-straff/ (2010-12-10). 

Billing, Pelle, ”Pojkars ’antipluggkultur’”, http://www.pellebilling.se/2010/04/pojkars-antipluggkultur/ (2010- 

12-10). 

Billing, Pelle, ”Statistik till minpappa.nu”, http://www.pellebilling.se/2009/12/statistik-till-minpappanu/ (2010- 

12-10). 

Boksidan, ”Fittstim”, http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=1287 (2010-11-08). 

Brottsoffermyndigheten, http://www.brottsoffermyndigheten.se/default.asp?id=1852 (2010-10-04). 

BTJ Förlag, ”Omklassificering av Gömda”, http://corp.btj.se/public/templates/btjblog.aspx?postid=69 (2010-11- 

29). 

Claeson, Elise, ”Genu(s)teoretikerna har lärt sig maktens arrogans”, Svensk Tidskrift, 

http://www.svensktidskrift.se/2004-3/2004-3-27_29.html (2010-12-28). 

Dahlström, Fredrik, ”Massiv kritik mot NCK:s ledning”, UppsalaTidningen, 

http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:HgS9NUTCJUsJ:direktpress.drumedar.net/sv/uppsalati 

dningen/Aktuellt/nyheter/Kritik-mot-NKC/+%22kritik+mot+nkc%22&cd=1&hl=sv&ct=clnk&gl=se (2010-12- 

15). 

Dahlström, Fredrik, ”Obekväm rapport förbjöds att spridas”, Uppsalatidningen, 

http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:HgS9NUTCJUsJ:direktpress.drumedar.net/sv/uppsalati 

dningen/Aktuellt/nyheter/Kritik-mot-NKC/+%22kritik+mot+nkc%22&cd=1&hl=sv&ct=clnk&gl=se (2011-01- 

12). 

Danielsson, Louise, Våld i nära relationer: om mäns och kvinnors våld mot varandra, Juridiska institutionen, 

Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Examensarbete, Göteborg, 2006. 

Dia Psalma, Gryningstid, Birdnest, 1994. 

Ehrenberg, Johan, ”Alla män ansvarar för våldtäkterna”, Aftonbladet, 

http://www.aftonbladet.se/debatt/article179555.ab (2010-12-21). 

Eriksson, Håkan, ”Jämställdhetspolitik utmanar demokratiska värden”, Newsmill, 

http://www.newsmill.se/artikel/2010/08/26/j-mst-lldhetspolitik-utmanar-demokratiska-v-rden (2010-12-01). 

Genderrorism, ”Löneskillnaderna är i princip obefintliga!”, 

http://genderrorism.blogspot.com/2009/12/loneskillnaderna-ar-i-princip.html (2010-12-10). 

51

Gideon Sörman, Ville, ”Daniel Fridell är relativt nära sanningen”, MovieZine, 

http://www.moviezine.se/film/sag-att-du-alskar-mig (2010-11-29). 

Ginner, Viktor, ”Hon tog rånaren som sin sexslav”, Aftonbladet, 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4914811.ab (2010-12-15). 

Gustafsson, Markus, Harne, Andreas, ”Kvinnor köper sextjänster av unga män”, 

http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9909/13/prost.html (2011-01-01). 

Hallberg, Margareta, Hermansson, Jörgen, "Granskning av professor Eva Lundgrens forskning i enlighet med 

Uppsala Universitets regler avseende förfarandet vid anklagelse om vetenskaplig ohederlighet”, 

http://dibbuk.se/arkiv/Granskarnas_rapport.pdf (2010-10-05). 

HELSINGFORS TT-FNB, ”Finska flickor slår oftare än pojkar”, Svenska Dagbladet, 

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/finska-flickor-slar-oftare-an-pojkar_3382735.svd (2010-12-29). 

100 höjdare, ”Pattmannen”, Kanal 5, 2008-05-12. 

Janson, Malena, ”Gastkramande om nutiden”, Svenska Dagbladet, 

http://www.svd.se/kulturnoje/film/gastkramande-om-nutiden_23477.svd (2010-10-04). 

Janzon, Eva, ”Ställde inte upp på könsmaktsordningen – sparkades som pappagruppsledare”, Världen Idag, 

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=7168&Itemid=98 (2010-11-25). 

Johansson, Magnus, ”Varför begår pojkar ca 75% av alla självmord bland ungdomar?”, Second Opinion, 

http://www.second-opinion.se/so/view/284?pagerid=likedsolimitlisting_&pagerpage=2 (2010-12-18). 

Kjöller, Hanne, ”Jämställdhet: Återinför flickskolan”, Dagens Nyheter, 

http://www.dn.se/ledare/signerat/jamstalldhet-aterinfor-flickskolan-1.1207876 (2010-12-20). 

Kvinnofridsportalen, ”Lag om ändring i brottsbalken, utfärdat 4 juni 1998”, 

http://www.kvinnofrid.se/sidor/sd_prjkrankning.html (2010-11-21). 

Könskriget, SVT, sändes 2005-05-15 respektive 2005-05-22. 

Lerner, Thomas, ”Kvinnovåld mot män tystas ner”, Dagens Nyheter, http://www.dn.se/insidan/kvinnovald-mot- 

man-tystas-ner-1.322735 (2010-10-04). 

Lidbo, Ulrika, ”Därför är vi så svårflörtade”, Aftonbladet, 

http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article7151624.ab (2010-11-18). 

Lindblad, Helena, ”Darling”, Dagens Nyheter, http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/darling-1.443062 

(2010-11-24). 

Loke, ”Schysta killens sång”, Undergroundvisans härförare, http://www.lokeloke.se/sangerna.php (2010-12- 

05). 

Lundgren, Eva (red.), Slagen dam: mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige, Brottsoffermyndigheten, Umeå, 

2001, http://www.brottsoffermyndigheten.se/Sidor/EPT/Bestallningar/PDF/Slagen%20dam.pdf (2010-10-01). 

Lundgren, Eva, ”Stieg Larsson hade inte kunnat skriva om Lisbeth Salander i dag”, Newsmill, 

http://www.newsmill.se/node/4458 (2010-11-16). 

Lundquist, Hanna, ”Tidningssajter förvanskas till rasistiska budskap”, Journalisten, 

http://www.journalisten.se/artikel/22609/tidningssajter-foervanskas-till-rasistiska-budskap (2010-11-22). 

Macnamara, Jim, ”Men in the media: The manufacture of contempt”, 

http://www.archipelagopress.com/images/ResearchPapers/Men%20in%20Media%20Paper.pdf (2010-12-18). 

52

Magnusson, Lisa, ”De ensamma mammorna är som Anna Ankas onda tvilling”, Aftonbladet, 

http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/lisamagnusson/article5831396.ab (2010-11-13). 

Magnusson, Lisa, ”Kultur?”, http://blogg.aftonbladet.se/lisamagnusson/2010/01/kultur (2010-12-05). 

Malmström, Mark, ”Inga män på Nordnets ekonomikurser”, Dagens Industri, 

http://di.se/Templates/Public/Pages/ArticlePrint.aspx?pl=219727__ArticlePageProvider (2010-12-01). 

Marklund, Annika, ”De visste inte om de skulle svimma eller applådera”, Aftonbladet, 

http://www.aftonbladet.se/sofismode/article5225621.ab (2010-11-08). 

Marklund, Liza, ”Liza Marklund: Zenia-domen är vansinne”, Expressen, 

http://www.expressen.se/kronikorer/lizamarklund/1.1050736/liza-marklund-zenia-domen-ar-vansinne (2011-01- 

06). 

Matte Matik, ”Att tysta en kritiker med hjälp av upphovsrätt”, 

http://mattematiksblogg.blogspot.com/2010/03/att-tysta-en-kritiker-med-hjalp-av.html (2010-12-05). 

Modernista, ”SCUM Manifest”, http://www.modernista.se/shop/shopexd.asp?id=1716 (2010-11-30). 

Möller, Valdemar, Det brutna kontraktet: Om den missförstådda genren dokumentärromanen och vad som sker 

när kontraktet mellan författare och läsare upphävs, Karlstads universitet, Karlstad, 2009. 

Nilsson, Gabriella, Könsmakt eller häxjakt? Antagonistiska föreställningar om mäns våld mot kvinnor, Institu- 

tionen för kulturvetenskaper, Diss. Lund: Univ., 2009, Lund, 

http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1468591 (2010-09-15). 

Nilsson, Nathalie, ”Självmord, vanligaste dödsorsaken bland unga män”, Salutis, 

http://webnews.textalk.com/salutis/sjalvmord-vanligaste-dodsorsaken-bland-unga-man (2010-12-18). 

Norberg, Peter, ”Sjuka mansideal fick börserna att krascha”, Expressen, 

http://www.expressen.se/debatt/1.1319656/sjuka-mansideal-fick-borserna-att-krascha (2011-01-12). 

Nycander, Maria, ”Pojkars och flickors betyg: En statistisk undersökning”, Uppsala universitetet, Institutionen 

för lärarutbildning, 2006. 

Nyfiken Vital, ”Kvinnor är lika bra i matematik”, http://www.nyfikenvital.org/?q=node/2580 (2010-12-01). 

Oh the Irony!, ”Pelle Billing ger utmärkt intervju”, http://sarcasmorama.blogspot.com/2010/04/pelle-billing-ger- 

utmarkt-intervju.html (2010-12-10). 

Olsson, Fredrik, ”Chefredaktör sparkades efter förtalskampanj”, Dagens Juridik, 

http://www.dagensjuridik.se/2009/12/chefredaktor-sparkades-efter-fortalskampanj (2010-12-02). 

Palm, Veronica, ”Motion 2004/05:K258 Pornografi som hinder för verklig jämställdhet”, Sveriges Riksdag, 

http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&doktyp=mot&rm=2004/05&bet=K258&dok_id=GS02K258 

(2010-12-15). 

Palmberg, Camilla, Wasén, Heidi, Slagen man: fyra former av mansmisshandel, Sociologiska institutionen, 

Stockholms universitet, Examensarbete: påbyggnadskurs i sociologi, Stockholm, 2003. 

Percan, Tonchi, ”Liza Marklund bluffar om kammarrättens andemening”, Newsmill, 

http://www.newsmill.se/node/4195%23comment-196620 (2010-11-29). 

Rayman, Sanna, ”Feministisk folkbildning för högersinnade”, Svenska Dagbladet, 

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/feministisk-folkbildning-for-hogersinnade_2596949.svd (2011-01-06). 

Regeringskansliet, ”Regeringens proposition 1997/98:55”, 

http://www.regeringen.se/content/1/c4/22/66/5406e038.pdf (2010-11-21). 

53

RFSU, Sex i Sverige, http://www.rfsu.se/sv/Sex--relationer/Sex-i-Sverige/ (2010-10-08). 

Rothstein, Bo, ”Männen diskrimineras av urartad feminism”, Dagens Nyheter, http://www.dn.se/debatt/mannen- 

diskrimineras-av-urartad-feminism-1.620959 (2010-11-22). 

Rönn, Cina, ”Räddad – av nya Kvinnofridslagen”, Aftonbladet, 

http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9807/16/lag.html (2010-12-01). 

Sidenbladh, Erik, ”Fler pojkar än flickor säljer sex”, Svenska Dagbladet, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fler- 

pojkar-an-flickor-saljer-sex_435659.svd (2010-12-10). 

SingleStar, ”Barnporrazzia på 12 orter - 20 av 23 gripna är kvinnor”, Flashback, 

https://www.flashback.org/sp26287343 (2010-12-05). 

Ström, Pär, ”Mansfria kvällar har blivit oerhört populära”, Genusnytt, 

https://genusnytt.wordpress.com/2009/10/04/mansfria-kvallar-har-blivit-oerhort-populara/ (2011-01-06). 

Ström, Pär, ”Män utestängs från universitetskurser”, Genusnytt, 

http://genusnytt.wordpress.com/2010/11/08/man-utestangs-fran-universitetskurser/ (2010-11-20). 

Ström, Pär, ”Oh, vilka härliga feministiska citat!”, Genusnytt, http://genusnytt.wordpress.com/2010/08/29/oh- 

vilka-harliga-feministiska-citat/ (2010-11-30). 

Ström, Pär, ”Pelle Billings hyss retar upp feminister”, Genusnytt, 

http://genusnytt.wordpress.com/2010/11/22/pelle-billings-hyss-retar-upp-feminister/ (2010-12-28). 

Ström, Pär, ”Regeringen accepterar kvinnors våld mot män”, 

http://genusnytt.wordpress.com/2010/04/17/regeringen-accepterar-kvinnors-vald-mot-man/ (2010-12-10). 

Ström, Pär, ”Tommy stämde staten – och vann!”, http://genusnytt.wordpress.com/2010/11/10/genustrakasserad- 

man-stamde-staten-och-vann/ (2011-01-04). 

Sundsten, Petter, ”Underligt att inte fler kvinnor hatar män”, Aftonbladet, 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article288055.ab (2010-12-05). 

Svenska Dagbladet, ”Lyckad tonårsskildring”, Svenska Dagbladet, http://www.svd.se/kulturnoje/film/lyckad- 

tonarsskildring_23984.svd (2010-10-06). 

Svensson, Per, ”Vad för slags bok är ’Gömda’?”, Sydsvenskan, http://www.sydsvenskan.se/kultur-och- 

nojen/article406479/Vad-for-slags-bok-ar-quotGomdaquot.html (2010-10-29). 

Svensson, Ylwa, ”Jag låg helt paralyserad”, Aftonbladet, 

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article3967703.ab (2011-01-04). 

Sveriges radio, ”Kvinnogym blir allt vanligare”, 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=1568895 (2010-12-01). 

Tagesson, Eric, ”SSU:s hatiska attack”, Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article386946.ab (2011- 

01-01). 

23-årig student, ”Varför är jag inte lycklig?”, Dagens Nyheter, 

http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2010/06/08/varfor-ar-jag-inte-lycklig-7474 (2010-11-18). 

TV3 Play, Kvinnors hemliga liv: Möt kvinnorna från helvetet, 

http://www.tv3play.se/play/237096/?autostart=true (2010-11-24). 

Uppsala universitet, ”Granskning av forskning kring mäns våld mot kvinnor inleds” 

http://info.uu.se/press.nsf/pm/granskning.av.id562.html, (2010-10-05). 

Ursäkta röran (vi bygger om), ”Tärningsspelaren”, TV4, 2002-04-21. 

54

Vronkan, ”Det är INTE okej att våldta en rånare!!”, http://jvil.blogg.se/2009/april/det-ar-inte-okej-att-valdta-en- 

ranare.html (2010-12-15). 

Wetterberg, Tomas, ”Vill man ha jämställdhet?: Slutrapport för projekt Män och jämställdhet”, Regeringskans- 

liet, Stockholm, 2002. 

Åhlfeldt, Emanuel, ”Den vanliga mannens förnekelse”, ETC, http://www.etc.se/artikel/9648/den-vanliga- 

mannens-foernekelse/ (2010-11-09). 

Filmer 

A Clockwork Orange, Warner Bros. Pictures, England (med flera), 1971, Stanley Kubrick. 

Adam & Eva, Svensk Filmindustri (SF) (med flera), Sverige, 1997, Måns Herngren, Hannes Holm. 

Apocalypto, Icon Entertainment International (med flera), USA, 2006, Mel Gibson. 

Ett hål i mitt hjärta, Memfis Film (med flera), Sverige, 2004, Lukas Moodysson. 

Farsan, Film i Väst (med flera), Sverige, 2010, Josef Fares. 

Fjorton suger, Sonet Film AB (med flera), Sverige, 2004, Filippa Freijd, Martin Jern, Emil Larsson, Henrik 

Norrthon. 

Fucking Åmål, Memfis Film (med flera), Sverige, 1998, Lukas Moodysson. 

Glädjekällan, SVT Drama (med flera), Sverige, 1993, Richard Hobert. 

Hata Göteborg, Lillhonga Film & Teater, Sverige, 2007, Robert Lillhonga. 

Hip hip hora!, Filmlance International AB (med flera), Sverige, 2004, Teresa Fabik. 

Jägarna, FilmTeknik (med flera), Sverige, 1996, Kjell Sundvall. 

Lilja 4-ever, Memfis Film (med flera), Sverige, 2002, Lukas Moodysson. 

Linas kvällsbok, Svensk Filmindustri (SF), Sverige, 2007, Hella Joof. 

Memento, Newmarket Capital Group (med flera), USA, 2000, Christopher Nolan. 

Min store tjocke far, Mefistofilm A/S (med flera), Sverige, 1992, Kjell-Åke Andersson. 

Män som hatar kvinnor, Nordisk Film (med flera), Sverige, Danmark, Tyskland, 2009, Niels Arden Oplev. 

Morfars resa, Svenska Filminstitutet (SFI) (med flera), Sverige, 1993, Staffan Lamm. 

När mörkret faller, Sonet Film AB (med flera), Sverige, 2006, Anders Nilsson. 

Once Were Warriors, Communicado Productions (med flera), New Zealand, 1994, Lee Tamahori. 

Pulp Fiction, A Band Apart (med flera), USA, 1994, Quentin Tarantino. 

Sin City, Dimension Films (med flera), USA, 2005, Frank Miller, Robert Rodriguez, Quentin Tarantino. 

Säg att du älskar mig, Noble Produktion, Sverige, 2006, Daniel Fridell. 

Vinterviken, Svenska Filminstitutet (SFI) (med flera), Sverige, 1996, Harald Hamrell. 

Änglagård, Memfis Film (med flera), Sverige, 1992, Colin Nutley. 

55

Hade jag varit kvinna hade du legat jävligt risigt till…”

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?