111. Camelots fall - fritenkaren.se

<strong>Camelots</strong> <strong>fall</strong><br />

tragedi i fem akter<br />

av Christian Lanciai (1996)<br />

Personerna:<br />

Kung Arthur<br />

Drottning Guinevere<br />

Viviane, Guineveres tjänarinna<br />

Merlin<br />

Sir Gawaine<br />

Sir Kay<br />

Sir Tristan<br />

Sir Gareth<br />

Sir Sagramour<br />

Sir Lancelot<br />

Sir Aggravaine<br />

Sir Pellinore<br />

Sir Percival<br />

Sir Cedric<br />

Morgan le Fay<br />

Mordred, hennes son<br />

Sir Lionel, hennes tjänare<br />

andra tjänare och anhängare till henne<br />

andra riddare och uppvaktning<br />

Handlingen tilldrar sig i England under tidig medeltid.<br />

Copyright © Christian Lanciai 1996<br />

<strong>Camelots</strong> <strong>fall</strong><br />

Akt I scen 1. Hovet i Camelot.<br />

Arthur (re<strong>se</strong>r sig från sin tron) Detta är en högtidsdag av aldrig överträffat slag. Vi har<br />

nått fred i hela vårt Britannien. Inga fiender finns längre inom vårt örike, ty de har<br />

förvandlats samtliga till våra vänner. Detta ger oss ett historiskt ögonblick av högsta<br />

sanning och ett ljuvligt gyllene tillfälle av aldrig tidigare skådad art. Vi har en<br />

enastående historisk möjlighet att föregå med gott exempel för all världen och att<br />

därmed leda hela världen!<br />

riddare Hör! Hör!<br />

Gawaine (ropar) Inte för intet blev kung Arthur konung av Britannien!<br />

riddare Hör! Hör!<br />

Sir Kay (stiger fram) Kung Arthur, du var mig en yngre broder som jag älskade. Vi<br />

jagade och brottades tillsammans som okynniga små slyngelpojkar tills vi växte upp<br />

1

---

till en mörk verklighet av krig och våld och barbari. Jag anade ej då att du var den<br />

som skulle frälsa detta ljuva land Britannien därifrån. Du var placerad som<br />

bortbyting hos oss. Och den som smugglade in lindebarnet hemligen till vår familj,<br />

väl medveten om vilket svåra värv och heliga mission han därmed genomförde, var<br />

vår gamle vi<strong>se</strong> präst Merlin, vår gammalkeltiska religions överstepräst och<br />

oantastlige auktoritet och ledare.<br />

Arthur Sir Kay, min broder, vad åsyftar du med detta?<br />

Kay Bara att vi är precis så gränslöst lika mycket tack och ära skyldiga den<br />

helige Merlin som dig, han för sin religions auktoritet, dig för din oerhörda<br />

organisation av landet.<br />

Arthur Tack, min broder. Men vi har en annan religion i landet. Har du glömt<br />

bort kristendomen?<br />

Gawaine (ropar) Kristendomen äger samma talan och har samma rätt som Merlin och<br />

druiderna!<br />

Arthur Just det. Det tycks du inte mena, broder Kay.<br />

Kay Din fader Merlin gav oss dig och landets enhet. Kristendomen önskar<br />

splittra oss!<br />

flera riddare Hör! Hör!<br />

Arthur (protesterar) Nej! Nej! Just därför har jag kallat er tillsammans denna dag. Sir<br />

Kay, du har helt rätt i att jag med Merlin repre<strong>se</strong>nterar våra gamla keltiska<br />

naturfilosofier. Men vi måste visa kristendomen hänsyn. Den är framtidens religion.<br />

Tristan Den är en tvångströja för vår natur och frihet och för vårt traditionella<br />

fria sätt att leva.<br />

Gawaine Sir Tristan, du vill då att din förmätna <strong>se</strong>deslöshet skall fortvara lag för<br />

landet?<br />

Tristan Tyst, Gawaine! Du fattar inte vad jag talar om! Jag talar om den skadliga<br />

effekt som kristen fanatism med exkommunicering och inskränkta skygglappar med<br />

skrymteriets feghet och intolerans skall ha på hela vår nation!<br />

Gawaine Du vill att vem som helst skall få bedraga sin gemål med vem som helst<br />

och att gemålen då skall tiga! Som du själv bedrar din bäste vän och ädlaste<br />

välgörare och fosterfar!<br />

Tristan Håll käften!<br />

Arthur Inget gräl, jag ber! Privat kan ni få duellera, men mitt hov är fredens<br />

boning, och dess riddare är välkomna blott om de håller fred. Om det är något som<br />

jag inte tål så är det gräl. Just för att åstadkomma den mest önskade försoningen av<br />

alla och den enda som är kvar, den yttersta av alla, har jag kallat er till hovet denna<br />

dag. I egenskap av gammal keltisk traditionalist har jag beslutat räcka kristendomen<br />

handen i försoning och i äktenskap. Träd fram, min drottning Guinevere!<br />

(Drottning Guinevere träder fram i fullt drottninglikt ornat.<br />

Hela hovet hämtar andan och uttrycker förvåning och beundran.)<br />

Arthur Detta, mina riddare, mitt hov, mitt land, mitt folk, är nu er drottning. Vi<br />

är redan vigda och det dubbelt. Merlin själv har vigt oss och gett oss sin fullaste<br />

välsignel<strong>se</strong>, och samma har Britanniens kristna biskop gjort.<br />

Sir Kay Vem är då denna drottning Guinevere?<br />

Arthur En kristen. Hon är av hög börd och god familj som hörde till er första<br />

kristna här i landet. Man kan säga att hon både leder och repre<strong>se</strong>nterar kristendomen<br />

i Britannien. Därmed har den yttersta försoningen, föreningen och fredsbe<strong>se</strong>glingen<br />

ägt rum och det emellan båda våra religioner.<br />

Kay Merlin, har du verkligen tillåtit detta?<br />

Merlin Ja, jag har bestyrkt det. Jag själv föreslog det då jag ansåg, att det var det<br />

klokaste kung Arthur kunde göra. Dessutom var det ju dags att han fick sig en<br />

hustru. Kan du klaga på att hon har brister i sin skönhet? (munterhet bland riddarna)<br />

Gawaine Svara, Kay!<br />

2

---

Kay (böjer huvudet) Nej, jag kan ej klaga. (Riddarna skrattar.)<br />

Tristan Tack, drottning Guinevere! Vi önskar lära känna er!<br />

Guinevere Mina herrar, gentlemän och ädla damer, jag är blyg och inte mycket till<br />

att komma med. Jag har ett svagt och ömsint hjärta, som lätt giver vika för<br />

medlidande och annan mänsklig rörel<strong>se</strong>. Men jag är trofastheten själv. Jag tillhör<br />

kristendomen, denna nya, svåra och moderna lära, som ni <strong>se</strong>r som fientlig inkräktare,<br />

men kristendomen är för mig allenast kärlek. Kristus var en konung som kung<br />

Arthur men som gav sitt liv för världen av medlidande och kärlek. Jag vill gärna ge<br />

er all min kärlek, som jag ger den min kung Arthur, som jag dyrkar och vill älska för<br />

all evighet.<br />

Tristan (muntert) Kung Arthur, jag tror vi kan acceptera henne.<br />

Gawaine Ja, hon är ju vacker!<br />

Gareth Kanske vackrast ibland alla!<br />

Aggravaine Vi svär henne trohet, som vi svär den åt kung Arthur!<br />

flera riddare Hell vår drottning! Hell!<br />

många Hell! (glada tillrop med lyfta svärd och univer<strong>se</strong>ll entusiastisk acklamation.)<br />

Arthur Då är jag nöjd. Min drottning, träd nu fram hit till min tron och slå dig<br />

ned här vid min sida. Därmed börjar festen med teaterskådespel och underhållning,<br />

kämpaspel, torneringar och gränslösa banketter.<br />

(Guinevere träder fram till kung Arthurs sida och vänder sig mot alla med sin hand i hans.)<br />

Gawaine Hell drottning Guinevere och kung Arthur!<br />

alla (med lyfta svärd) Hell!<br />

Arthur Såsom alla mina riddare har svurit trohet<strong>se</strong>den till sin konung och jag<br />

dubbat dem med svärdet, så må likaledes alla träda inför drottning Guinevere och<br />

svära henne trohet medan hon med svärdets dubbning skänker dem sin egen<br />

konungsliga tillit.<br />

Gawaine Jag är först!<br />

Arthur I bokstavsordning, Sir Gawaine! Ej någon skall ha företräde för en<br />

annan! Ej någon får bli an<strong>se</strong>dd som förmer än någon annan, ty en sann och ärlig<br />

riddare är idealet och det yppersta som finns.<br />

Gawaine Bror Aggravaine, då blir du först.<br />

(Riddarna inleder sin procession inför Guinevere. De framträder alla i tur och ordning,<br />

knä<strong>fall</strong>er framför drottningen med personliga komplimanger, och hon dubbar dem en efter en<br />

med behag och känner sig mycket smickrad.)<br />

Tristan (vid sidan om) Morgan le Fay, ni verkar inte helt entusiastisk.<br />

Morgan le Fay (helt klädd i svart) Sir Tristan, vem kan vara glad i detta ögonblick, som<br />

<strong>se</strong>r vad det skall leda till?<br />

Tristan Ni spår då olyckor som resultat av denna konung Arthurs yttersta<br />

föreningsbragd?<br />

Morgan Sir Tristan, han är offer för sitt eget blinda och naiva självbedrägeri.<br />

Tristan Vad <strong>se</strong>r ni då som andra inte <strong>se</strong>r?<br />

Morgan Att kristendomen är ett monstrum av maktlystnad, blodtörst, svek och<br />

dårskap.<br />

Tristan Är ni så frustrerad i er kärlek att ni därför undanber er kärlekens<br />

religion?<br />

Morgan Det har ej något med mig själv att göra. Denna kärleksreligion är blott ett<br />

svek mot mänskligheten. Arthur har nu givit den sitt bröllops finger, och hans<br />

äktenskap med den är oupplösligt. Vi skall tigande få å<strong>se</strong> hur den äter upp hans<br />

hand, hans arm, hans själ, hans rike och dess framtid, tills ej någonting finns kvar av<br />

vår historia, vår identitet och allt det som vi kallade med stolthet keltiskt och vårt<br />

eget.<br />

Tristan Men Arthur står för sina traditioner. Han skall icke svika oss och vår<br />

naturreligion.<br />

3

---

Morgan Det tror du bara. Han är gift. Hans hustru skall av honom kräva allt. Hon<br />

skall ej vara nöjd förrän allt England, Skottland, Wales och Irland är förslavat av en<br />

enda religions maktmonopol, som skall förinta alla andra lärors frihet. Vi skall dö, Sir<br />

Tristan, med vår frihet, som skall kvävas och utrotas av den där uppkomlingens<br />

omänskliga absurda sado-masochistiska idéer om Guds död på kor<strong>se</strong>t.<br />

Sir Sagramour Sir Tristan, det är strax er tur. Ni måste hylla drottningen<br />

som alla andra.<br />

Tristan Var bara lugn, Sir Sagramour.<br />

Sagramour Låt inte den där mörka häxan fånga er med sin magi.<br />

Tristan Sir Sagramour, Morgan le Fay är konung Arthurs syster.<br />

Sagramour Ja, men hon är känd för sina konster. (går)<br />

Tristan Morgan le Fay, jag tror att ni är bara svartsjuk. Alla vet att ni har älskat<br />

Arthur.<br />

Morgan Nej, min vän. Det var kung Arthur, som ej är mer än min halvbror, som<br />

gav mig sin kärlek själv.<br />

Tristan Det är väl samma sak.<br />

Morgan Ej riktigt. Jag förförde inte honom. Han förförde mig.<br />

Arthur Sir Tristan, stå ej där och flirta med Morgan le Fay! Min drottning väntar<br />

på er hyllning!<br />

Tristan Drottning Guinevere, jag ber er utöka er godhet och ursäkta mig, men<br />

om ett antal damer kräver en sann riddares uppmärksamhet, så måste han ge samma<br />

uppmärksamhet åt dem alla. (böjer knä för drottningen.)<br />

Guinevere Sir Tristan, ni är känd för att ej neka någon dam det minsta hon begär.<br />

Jag ger er allt och all er frihet till att frikostigt uppvakta vem ni vill.<br />

Tristan Ni verkar övertygande, min drottning Guinevere.<br />

(hon dubbar honom med behag som de andra.)<br />

Morgan (avsides) Så övertygande kan endast dubbelheten vara. Falskheten är aldrig<br />

falskare än när den inte bär ett enda spår av falskhet. Hon har redan slagit blåa<br />

dunster i kung Arthur och förfört min arme fosterbroder. Sedan skall hon oskyldigt<br />

med samma omedvetenhet förföra hela hovet och kung Arthurs hela idealiska örike.<br />

Ingenting skall finnas kvar när drottning Guinevere är färdig med sitt värv.<br />

Arthur (när processionen är över) Till festbanketten! Till turneringarna!<br />

(Hela hovet bryter upp med fest och glam, glada förväntningar, musik och dans.<br />

Morgan le Fay drar sig undan.)<br />

Scen 2. Torneringen. Åskådarläktaren.<br />

(Kung Arthur och Guinevere tar plats i mitten under en tronhimmel eller soltält.<br />

När alla andra ivrigt kommit in re<strong>se</strong>r sig kung Arthur.)<br />

Arthur (ger tecken åt olika håll) Låt spelen börja! (smattrande fanfarer. Arthur sätter sig.)<br />

Guinevere Visst är det grant, men är det inte barbariskt?<br />

Arthur Vad då, min kära?<br />

Guinevere Att alla dessa ståtliga riddare ska klubba ihjäl varandra?<br />

Arthur Har du aldrig <strong>se</strong>tt en tornering förr?<br />

Guinevere Jag har <strong>se</strong>tt väpnade män slåss och mötas till häst, men aldrig i<br />

organi<strong>se</strong>rad skala och utan att de var fiender.<br />

Arthur Då vet du ingenting, min kära. Det är inte alls så farligt som det <strong>se</strong>r ut.<br />

De ska inte alls slå ihjäl varandra. De ska bara slå varandra ur sadeln.<br />

Guinevere Men gör det inte ont?<br />

Arthur Det kan det göra, om man klantar sig. Det gäller att inte klanta sig.<br />

Guinevere Men hästarna kan ju bli skadade!<br />

4

---

Arthur Nej, vad säger du? Då kanske riddarna också kan bli skadade, när de<br />

<strong>fall</strong>er ner på marken och kanske får en häst över sig! Vad tror du det här är?<br />

Barnlekar? Glöm dina skrupler! Här är det sporten som gäller!<br />

Guinevere Kallar du våld en sport?<br />

Arthur Vis<strong>se</strong>rligen är du kristen, Guinevere, men så bottenlöst ömtålig får man<br />

inte vara. Det är bara män som tar skada, inga kvinnor. Du kan vara lugn.<br />

Guinevere Förklara då hur det fungerar. Jag vet dess värre ingenting.<br />

Arthur Det är mycket enkelt, min kära. Först möts alla riddare i en omgång på<br />

två rader, som störtar mot varandra. Då slås hälften ut genast. De återstående bildar<br />

två nya rader men hälften kortare än de första. Dessa drabbar samman på nytt, och<br />

så återstår bara en fjärdedel. Och så håller de på. Till slut är det bara två kvar. Den<br />

siste som blir kvar har vunnit hela torneringen.<br />

Guinevere Och om det blir tre kvar till sist?<br />

Arthur Då får man lotta. Men vanligen blir det aldrig någon över som udda<br />

person. Många drar sig även ur frivilligt utan att ha <strong>fall</strong>it från hästen.<br />

Guinevere De är de klokaste.<br />

Arthur Kanske, men även de fegaste.<br />

Guinevere Vill du då påstå att klokheten är feg?<br />

Arthur Ja, alltid. Annars vore den inte klok. Modet är aldrig klokt, för om det<br />

alltid skulle beräkna riskerna skulle det aldrig komma till skott. De kloka blir<br />

antingen överkörda eller drar sig ur med feghet.<br />

Guinevere Men kristendomen manar oss att vända andra kinden till och att inte<br />

bruka våld.<br />

Arthur Säg det till en kämpe där på slagfältet. Män emellan är det bara våldets<br />

raka rör som gäller, och kvinnor hålle sig då undan.<br />

Guinevere Jag tror det måste bli slut på dessa blodiga torneringar.<br />

Arthur Om du menar det blir du impopulärast i hela Britannien. Seså! Signalen<br />

går! (fanfar) Nu drabbar de samman! (re<strong>se</strong>r sig upphetsad.)<br />

(Ett förfärligt larm och klirrande slammer och ovä<strong>se</strong>n blandat med vrål och skrin av<br />

ansträngning och smärta.)<br />

Där bet Sir Sagramour i grä<strong>se</strong>t! Och Sir Percival! Och till och med Sir Aggravaine!<br />

Men där är några nya som jag inte känner igen. Merlin! Ser du den där långa räkeln<br />

med vapenlös sköld som för sig mera rakryggat än någon annan?<br />

Merlin Jag vet inte vem det är.<br />

Arthur Inte jag heller. Men något säger mig att det blir han som kommer att<br />

vinna dagen.<br />

Morgan le Fay Det vore på tiden att någon annan än Sir Gawaine hembar <strong>se</strong>gern.<br />

Arthur Ja, jag tycker det också, syster. Men vad tror du, Merlin? Kan det vara<br />

någon vi känner?<br />

Merlin Om han inte förde en dams tecken i sin hjälm skulle jag tro att det var Sir<br />

Lancelot.<br />

Guinevere (mellan Arthur och Merlin) Vem är Sir Lancelot?<br />

Arthur Den heligaste och äktaste av alla riddare. Han lever som en munk och är<br />

mera kon<strong>se</strong>kvent än någon annan i dyrkandet av celibatet som ideal.<br />

Morgan (på andra sidan om Arthur) Finns det sådana?<br />

Arthur Han är kristen, Morgan.<br />

Guinevere Då hoppas vi att det är han, så att en kristen riddare vinner dagen.<br />

Arthur Om det är han så tycks han ha funnit sig en dam.<br />

Morgan Där rök det celibatet.<br />

Arthur Därför kan det inte vara han.<br />

Morgan Så synd.<br />

Guinevere Jag hoppas ändå det är han.<br />

5

---

Arthur Nu drabbar de samman på nytt! (fanfar) Vi har tur med vädret idag. Det<br />

är varmt, men molnslöjorna gör att ingen bländas av solen. Det är samma odds för<br />

alla. Nu! (re<strong>se</strong>r sig upphetsad. Samma totala ovä<strong>se</strong>n och ljud som tidigare.) Där blåste Sir<br />

Pellinore av hästen! Och där trillade Sir Gareth av pinn! Och där sopade Sir Tristan<br />

ren hästen från Sir Archibald!<br />

Guinevere Djurplågeri! Barbari! Fåfänga! Vanvett!<br />

Arthur Du vänjer dig.<br />

Morgan Din drottning tycks betrakta dina torneringar som en hednisk rit, min<br />

broder.<br />

Arthur Nej, så illa är det inte. Hon är bara okunnig.<br />

Guinevere Nej, det är värre än så! Jag tål inte <strong>se</strong> blod! Nu går jag! (re<strong>se</strong>r sig och vill gå)<br />

Morgan Vänta litet, käraste vännen. Den vapenlö<strong>se</strong> med damtecken leder ännu<br />

torneringen.<br />

Arthur Det måste ändå vara Lancelot!<br />

Morgan Men vilken dam kan väl ha vunnit honom för sitt hjärta?<br />

Merlin (oroad) Detta bådar inte gott. Jag hoppas vid Gud att det inte är Lancelot.<br />

Morgan Varför, Merlin?<br />

Merlin Därför att han om någon får aldrig finna sig en käresta.<br />

Guinevere Varför inte det?<br />

Merlin Därför att Sir Lancelot är den bästa och vackraste mannen i riket!<br />

Morgan (menande som alltid) Intressant. Eller hur, drottning Guinevere?<br />

(Guinevere sätter sig igen.)<br />

Arthur Sir Gawaine söker upp Sir Tristan. Men han vågar inte ge sig på den<br />

namnlö<strong>se</strong>.<br />

Morgan Han vill spara honom till sist.<br />

Arthur (förklarande till Guinevere) Gawaine har aldrig kunnat med Sir Tristan. De möts<br />

alltid vid torneringarna, och kampen är alltid jämn mellan dem.<br />

Morgan Fastän Sir Tristan är ädlare medan Gawaine är mer aggressiv.<br />

Arthur Gawaine vågar begå misstag.<br />

Morgan Medan Tristan alltid är beräknande, särskilt i sängen.<br />

Guinevere Morgan le Fay, ni verkar märkvärdigt väl bevandrad i hur det förhåller<br />

sig med olika riddares sängvanor.<br />

Morgan Jag är den enda experten.<br />

Guinevere Skäms ni inte?<br />

Morgan Drottning Guinevere, ni kommer att skämmas förrän jag gör det.<br />

Guinevere (till Arthur) Din syster är stingslig.<br />

Arthur Hon är bara min halvsyster. Och hon är avundsjuk på dig.<br />

Guinevere För att jag är drottning?<br />

Arthur Nej, för att du är lika ljus som hon är mörk.<br />

Guinevere Hon skulle inte vara fullt så mörk om hon inte alltid gick omkring klädd<br />

i svart.<br />

Arthur Pass på, nu bryter de samman igen!<br />

(fanfar. Samma ståhej som tidigare. Kungen re<strong>se</strong>r sig upphetsad.)<br />

Han gjorde det! Där dånade han i dammet så det rykte om det!<br />

Guinevere Vem då? Jag <strong>se</strong>r ingenting för dammet.<br />

Arthur Sir Tristan!<br />

Guinevere Jag kan inte <strong>se</strong> honom. Allt är en sådan villervalla.<br />

Arthur Sir Gawaine fällde Tristan! Det har inte hänt på år och dar!<br />

Guinevere Barnsligt! Gladiatorspel! Manschauvinism!<br />

Arthur Nej, min drottning! Sport! (knuffar till henne våldsamt i all vänskap.)<br />

Morgan (ler) Glöm inte att hon är drottningen av England, Arthur.<br />

Guinevere En sådan tackling till och jag lämnar läktaren!<br />

Arthur Gny inte nu, grynet. Det är ju bara roligt. (nyper henne i kinden.)<br />

6

---

Guinevere Nyp mig inte så i kinden!<br />

Arthur Vill du hellre att jag nyper dig i röven? (sticker en hand bakom henne)<br />

Guinevere Nej, fy!<br />

Morgan Hon är kristen, Arthur.<br />

Merlin Ni glömmer tornerspelen.<br />

Tristan (kommer in) Får en slagen riddare nalkas den kungliga läktaren?<br />

Arthur Kom upp, Sir Tristan! (Han tar plats bredvid Morgan le Fay.)<br />

Det var ett styggt <strong>fall</strong> ni hade där för Gawaines skickliga lans! Det tog väl ont i<br />

baken?<br />

Tristan (något mörbultad) Det gäller att <strong>fall</strong>a rätt, så gör det inte ont. Hela fältet tillhör<br />

nu Gawaine och den okände.<br />

Arthur Vet ingen vem han är?<br />

Tristan Han dök upp precis när spelen skulle börja. Han har inte yttrat ett ljud.<br />

Arthur Tror du det kan vara Lancelot?<br />

Tristan Jag skulle tro det, om han inte var i Frankrike.<br />

Arthur Han har kanske kommit tillbaka.<br />

Tristan Alla tror det är Lancelot, och alla vet att det inte är han, för han är den<br />

siste som skulle bära en dams tecken i sin hjälm.<br />

Morgan Det är kanske bara den perfekta förklädnaden.<br />

Merlin Låt oss hoppas det.<br />

Arthur Merlin är oroad över att Lancelot kanske har hittat en dam.<br />

Tristan Det är väl Merlins jobb att oroa sig för allt möjligt.<br />

Morgan Och han har alltid skäl att oroa sig.<br />

Arthur Pass på! Nu börjar nästa rond! (fanfar. Kungen re<strong>se</strong>r sig upphetsad.)<br />

Guinevere Sir Tristan, är han alltid sån där på alla torneringar?<br />

Tristan Ja, men bara för att han aldrig får delta själv.<br />

Guinevere Vi kanske skulle låta honom delta själv, så att han fick känna på vad det<br />

handlar om.<br />

Tristan Vad handlar det om enligt er, drottning Guinevere?<br />

Guinevere Sadistisk slaktning och övermodets vanvettigaste fåfänga!<br />

Tristan Men medge att det är snyggt.<br />

Guinevere Aldrig!<br />

Tristan Varför sitter ni kvar då?<br />

Guinevere (tiger)<br />

Morgan Hon vill <strong>se</strong> vem den mystiske riddaren är.<br />

Tristan (menande) Såå.<br />

Arthur (vild av entusiasm) Där åkte han i backen! Nu är det bara Gawaine och den<br />

namnlö<strong>se</strong> kvar! De måste möta varandra!<br />

Guinevere Och slå ihjäl varandra.<br />

Arthur Nej, mitt barn. Det är en ädel sport.<br />

Guinevere Jo, ädlare lemlästning har jag aldrig <strong>se</strong>tt maken till! Ett antal blir ju bara<br />

krymplingar för livet!<br />

Arthur Ta det inte så blodigt, mitt barn.<br />

Guinevere Jag är inte ditt barn! Och något barn med mig får du aldrig, om du tänker<br />

hålla på så här!<br />

Arthur Vad menar du?<br />

Guinevere Regera genom festivaler av blodvite!<br />

Arthur Men, min älskade, om jag förbjöd alla torneringar skulle fullt uppror<br />

råda i hela landet! Det vore ytterst opolitiskt!<br />

Guinevere Men spektaklet är ytterst okristet! Vad vill du? Kristendomen eller<br />

makten?<br />

Arthur Men, min älskade, vi måste förena dem.<br />

Guinevere Fred kan aldrig förenas med våld.<br />

7

---

Arthur Men detta är inte våld, min älskade. Det är bara sport.<br />

Morgan Spara den politiska debatten till parlamentet. Här möts nu Gawaine och<br />

den tyste. (fanfar)<br />

Arthur Nu får vi <strong>se</strong> vad den namnlö<strong>se</strong> går för.<br />

Merlin Bara Sir Tristan och Sir Lancelot kan be<strong>se</strong>gra Sir Gawaine.<br />

Tristan Har ni mött Sir Lancelot, drottning?<br />

Guinevere Nej. Jag blev ju gift så nyligen.<br />

Tristan Har ni tur får ni <strong>se</strong> honom här.<br />

(Brak. Alla re<strong>se</strong>r sig hänryckta och jublar.)<br />

många Hurra! Hurra! Bra gjort! Härliga tag!<br />

Arthur Min älskade, såg du? Sir Gawaine gjorde nästan en volt i luften innan<br />

han föll pladask!<br />

Tristan (applåderar) Suveränt! Suveränt!<br />

många Hjälmen av! Hjälmen av!<br />

Morgan Den tyste ger sig inte. Han vill ta emot <strong>se</strong>gerkran<strong>se</strong>n först.<br />

Tristan Och kanske överräcka den åt någon.<br />

Arthur Till sin dam, naturligtvis.<br />

Morgan Han kommer hitåt.<br />

Arthur Det måste vara Lancelot.<br />

(En riddare i full rustning kommer in med vajande plymer ridande på sin häst med en<br />

ärekrans på spet<strong>se</strong>n av sin lans, som han höjer åt drottningen.)<br />

Guinevere (vill säga något, men Arthur kommer emellan.)<br />

Arthur Drottning Guinevere tackar er för den synnerliga ära ni visat henne på<br />

hennes livs första tornerspel. Men vem är ni, okände riddare?<br />

Lancelot (tar skrattande av hjälmen) Vem trodde ni? (Han är blond med ett hav av gyllene<br />

lockar och en utomordentlig charm.)<br />

Arthur (baxnar) Lancelot!<br />

Tristan Men tecknet! Du bar en dams tecken i din hjälm!<br />

Lancelot Ja, jag tänkte nog att det skulle överraska er! Därför gjorde jag en så stor<br />

föreställning av saken! Min dam är den vackra Elaine av Shallott, som jag räddade<br />

från en stor fara, och som därför överlämnat sitt liv åt mig.<br />

Morgan Ska ni gifta er?<br />

Lancelot Om Gud vill.<br />

Guinevere Är ni kristen?<br />

Lancelot Om jag är! Jag är ju fransman!<br />

Merlin Sir Lancelot, något säger mig att ni kanske redan gjort den vackra frun av<br />

Shallott med barn, varför ni omedelbart borde gifta er.<br />

Lancelot (alltjämt skrattande) Innan något värre händer, gamle Merlin?<br />

Merlin Jag tror du förstår min tanke.<br />

Lancelot Oroa er inte. Allt skall bli bra. Men, min bäste kung Arthur, jag visste<br />

inte att ni hade gift er.<br />

Arthur Jag tänkte nog det skulle överraska dig när du kom tillbaka.<br />

Lancelot Men vilken dam! Vem är hon?<br />

Arthur Guinevere av Lyonnes<strong>se</strong>.<br />

Lancelot Jag har hört talas om henne. Den skönaste av oskulder och den renaste<br />

av jungfrur.<br />

Arthur Inte nu längre.<br />

Lancelot Drottning, ha över<strong>se</strong>ende med er make. Han menar inget så illa som det<br />

låter.<br />

Gawaine (kommer in, mörbultad och rasande) Revansch! Revansch! Jaså, det var du, din<br />

ärkeniding, som uppträdde fegt under maskering! Det här ska du få ångra! Kung<br />

Arthur, jag kräver en ny tornering!<br />

Arthur Självklart. Men inte idag.<br />

8

---

Gawaine När då, då?<br />

Arthur När Lancelot gifter sig.<br />

Gawaine Det betyder aldrig!<br />

Arthur Har du inte gett akt på damens tecken i hans mössa?<br />

Gawaine Men han gav sin <strong>se</strong>gerkrans till drottningen!<br />

Arthur Men han gifter sig med frun till Shallott. Sin drottning ville han bara<br />

smickra.<br />

Morgan Hon hade ju aldrig <strong>se</strong>tt ett tornerspel förut.<br />

Tristan Eller Sir Lancelot.<br />

Lancelot Här, drottning Guinevere, finns den enda fara som kan hota er i kung<br />

Arthurs hov – hans fala halvsyster Morgan le Fay.<br />

Guinevere Jag hoppas kunna övervinna henne till kristendomen.<br />

Morgan Som jag hoppas övervinna er till hedendomen.<br />

Merlin Sir Lancelot, kung Arthur gifte sig med jungfru Guinevere enkom för att<br />

försona kristendomen med våra gamla keltiska traditioner.<br />

Lancelot Din kloka gamla hjärna ligger bakom detta konstruktiva steg, min käre<br />

Merlin.<br />

Arthur Men jag älskar henne också.<br />

Lancelot Givetvis.<br />

Guinevere Dock är min kristna kärlek ännu större. Men säg mig, Sir Lancelot, vad<br />

ont har jag att vänta av Morgan le Fay, min fränka, som vill omvända mig från<br />

kristendomen till hennes sataniska riter?<br />

Lancelot Morgan le Fay, ni får själv besvara frågan.<br />

Morgan Drottning, jag är känd av hela riket som dess kunnigaste trollpacka. Jag<br />

kan förhäxa vem som helst. Jag känner alla droger och har samtliga recept, som jag<br />

kan göra vem som helst beroende av. Jag är den hedniska häxan nummer ett och<br />

satanisternas högsta översteprästinna.<br />

Arthur (skrattar) Hon överdriver bara. Var inte orolig, Guinevere. Hon ironi<strong>se</strong>rar bara<br />

över alla de kristnas fördomar mot henne. Min halvsyster Morgan le Fay<br />

repre<strong>se</strong>nterar helt enkelt bara alla de gammalkeltiska traditionerna av<br />

religionsmystik i naturen. Väl känner hon bäst till av alla samtliga medicinska recept<br />

men bara i egenskap av Britanniens mest kunniga läkare.<br />

Guinevere Men varför bär hon alltid svart? Har hon sorg?<br />

Merlin Det är hennes kvinnliga färg som översteprästinna i den keltiska<br />

naturreligionen och som lärjunge till mig.<br />

Tristan Till ämbetsdräkten hör även hennes långa utslagna hår.<br />

Morgan Som råkar vara svart liksom min själ.<br />

Arthur Hör inte på henne. Hon bara dramati<strong>se</strong>rar.<br />

Guinevere Hör det även till ert ämbete att veta allt om männens vanor mellan<br />

lakanen? Hon tycks ju veta allt om varje mänskligt felsteg inom erotiken här i landet!<br />

(går upprörd)<br />

Gawaine Morgan le Fay, jag tycker ni borde dra hem till Skottland.<br />

Morgan Med all min hedendom?<br />

Gawaine Med alla era konster.<br />

Morgan Sir Gawaine, ursäkta mig, men hur kristna ni än gör er här i Camelot, och<br />

hur ni än raffinerar era liv i kristna later och förkonstling, så kan ni aldrig utestänga<br />

eller förbigå naturen. Hur långt än mänskan skrider i sin utveckling så är det alltid<br />

Mor Naturen som bestämmer den, eller så går mänskan under. (går)<br />

Tristan Är det då dessa båda motpoler, kung Arthur, som du vill förena?<br />

Arthur Ja, och jag skall lyckas!<br />

Merlin Om det vore blott två religioner skulle det väl gå, men ack! här handlar<br />

det dess värre om två ytterst olika fruntimmer.<br />

9

---

Arthur Hennes livs första tornering har blivit något överväldigande för min<br />

drottning, så att hon i känslors överilning sårat min halvsyster, så att båda lämnat oss<br />

i vredesmod. Men de skall bli förenade! Nu väntar festbanketten, och så sant jag<br />

lever skall de sitta där vid samma bord!<br />

Lancelot Kung Arthurs goda vilja är vårt rikes heligaste lag.<br />

Tristan Och nog det endaste som håller landet samman.<br />

Gawaine (irriterad) Men när blir då nästa överdådiga tornering?<br />

Arthur (tar honom vänligt om axeln) Det, min vän Gawaine, får vi väl diskutera vid<br />

banketten.<br />

(De går ut, alla vänligt stämda.)<br />

Akt II scen 1. Avalon. Morgan le Fays slott.<br />

Mordred Mor, när får jag träffa min far?<br />

Morgan Du har ingen far.<br />

Mordred Det har jag visst. Annars hade jag aldrig kunnat födas.<br />

Morgan Min son, du har ingen far, för han är kristen.<br />

Mordred Är det då så förfärligt att vara kristen?<br />

Morgan Det är inte förfärligt, men man är förlorad.<br />

Mordred Men de säger att det är en god religion.<br />

Morgan De är naiva och låter sig luras.<br />

Mordred Vad är det då för ont med den?<br />

Morgan Den eftersträvar bara makt.<br />

Mordred Är då makten ond?<br />

Morgan Ja, min son. Makten är det enda onda som finns.<br />

Mordred Alltså är kung Arthur ond, som har all makten över landet.<br />

Morgan Nej, min son, kung Arthur är en god man som bara har gjort gott här i<br />

landet. Men han regeras av en kristen drottning.<br />

Mordred Alltså är det hon som är ond.<br />

Morgan Nej, min son. Ingen människa är ond. Det är bara makten som är ond och<br />

som gör mänskor onda när den besjälar dem.<br />

Mordred Är alla kristna mänskor onda?<br />

Morgan Nej, bara så länge de vill ha makt.<br />

Mordred Då skall jag förgöra all makt i hela landet.<br />

Morgan Gör det, min son.<br />

Mordred Men varför är du så vacker?<br />

Morgan För att du inte har någon far.<br />

Mordred Folk tror att du bär sorg för att du ständigt går klädd i svart. Men jag tror<br />

att det är något annat.<br />

Morgan Vad då?<br />

Mordred Jag tror att du är arg.<br />

Morgan Varför skulle jag vara arg?<br />

Mordred Jag tror att du är arg på hela världen och på hela mänskligheten. Jag tror<br />

att du blev lurad av livet och att du därför alltid ruvar på hämnd.<br />

Morgan Min son, en ensamstående moder har det aldrig lätt.<br />

Mordred Då är du ingen häxa?<br />

Morgan Nej, jag är bara naturlig. (En klocka ringer.)<br />

Mordred Mor, vi får besök.<br />

Morgan Ja, jag hör det, och det förvånar mig. Hit kommer ingen på besök.<br />

(En tjänare i svart fotsid kåpa kommer in.) Ja, vem är det?<br />

tjänaren Det är Sir Tristan, madame.<br />

Morgan Sir Tristan? Vad vill han?<br />

10

---

tjänaren Ett hemligt ärende.<br />

Morgan Alltid kommer de hit bara i hemliga ärenden. Visa in honom. Min son,<br />

det är bäst att du går.<br />

Mordred Får jag inte träffa honom?<br />

Morgan Du får träffa dem alla när du blir vuxen och din stund kommer. Innan<br />

dess får ingen veta att du finns.<br />

Mordred Varför?<br />

Morgan Därför, min son, att du har en hemlig mission här i världen. Du skall ju<br />

förgöra all makt här i landet. Gå nu. (Mordred går.)<br />

tjänaren (visar in Sir Tristan) Sir Tristan av Cornwall, madame.<br />

Morgan Var hälsad, Sir Tristan.<br />

Tristan (<strong>fall</strong>er på knä och kys<strong>se</strong>r hennes hand) Alltid lika vacker, alltid lika exotisk, alltid<br />

lika oemotståndlig.<br />

Morgan Spill inte tid på meningslöst smicker. Du vet att jag är oemottaglig för<br />

sådant. Du har väl inte kommit hit för att fria?<br />

Tristan Ingen vågar fria till er, frun. Ni är för farlig.<br />

Morgan Ändå känner ingen till mina hemligheter.<br />

Tristan Och det är kanske tur det.<br />

Morgan Därför förblir de mina hemligheter. Men till saken. Vad för dig hit? Du<br />

själv eller en annan?<br />

Tristan En annan.<br />

Morgan Gäller det giftmord är svaret nej.<br />

Tristan Nej, min fru, det är en betydligt känsligare sak. Jag är hitsänd av min<br />

fosterfar kung Marke.<br />

Morgan Den gamle narren till ungkarl? Vill han fria till mig?<br />

Tristan Nej, inte alls, men han vill ha er hjälp inför sitt bröllop.<br />

Morgan Så han tänker ändå gifta sig?<br />

Tristan Ja.<br />

Morgan Och vem blir hans lyckliga brud?<br />

Tristan Det är det som är problemet. Han tänker fria till den sköna Isolde av<br />

Irland, och han tänker skicka mig dit som friarkurir.<br />

Morgan (kan inte hålla sig för skratt) Om du då är hans kopplare, vad vill han då ha<br />

mig till?<br />

Tristan Han fruktar att Isolde den fagra inte skall bli kär i honom.<br />

Morgan Hans realism slår mig med häpnad.<br />

Tristan Det är inget att skratta åt.<br />

Morgan Förlåt mig. Jag glömde att man inte får skratta åt narrar som kung<br />

Marke, då de ju menar så blodigt allvar med att spela narrar.<br />

Tristan Han tror att ni kan hjälpa honom med den svåraste biten.<br />

Morgan Den svåraste biten blir att få henne till att tacka ja. Det kan inte jag hjälpa<br />

honom med. Ingen makt råder över den fria viljan och allra minst över en kvinnas.<br />

Tristan Nej, den svåraste biten är inte att få henne att säga ja, ty det har hon<br />

redan sagt. Hon blir bara glad åt att få slippa sina supande monster till kavaljerer på<br />

Irland.<br />

Morgan Vad är då det svåraste? Är Marke impotent?<br />

Tristan Fru Morgan, han vill att Isolde skall bli kär i honom.<br />

Morgan Omöjligt. Ingen kvinna kan bli kär i honom, och allra minst en vacker<br />

kvinna som Isolde den blonda.<br />

Tristan Han känner till era drogkonster.<br />

Morgan Vad vill han ha? En kärleksdryck?<br />

Tristan Precis.<br />

Morgan Han vet inte vad han begär. Sådant är farligt.<br />

Tristan Han litar på er.<br />

11

---

Morgan Om något går fel är det inte mitt fel. Handhavandet med sådana droger<br />

är det farligaste ansvar.<br />

Tristan Ni är fri från ansvar.<br />

Morgan Då får du ansvaret, Tristan. Om något går fel blir det ditt fel.<br />

Tristan Jag tar på mig ansvaret för min älskade styvfars skull.<br />

Morgan Nåväl, du skall få drycken.<br />

Tristan Vad är ditt pris?<br />

Morgan Sådana tjänster kan inte mätas med pengar. Kung Marke känner min<br />

princip. Jag begär ingenting annat än gentjänster vid behov.<br />

Tristan Därför står hela England i skuld till dig.<br />

Morgan Och de flesta skulderna tänker jag aldrig indriva. Därför växer ständigt<br />

skulderna till mig från tacksamma klienter. Men du måste noga förstå hur denna<br />

drog fungerar.<br />

Tristan Instruera mig.<br />

Morgan Drogen skall <strong>se</strong>rveras i två människors bägare. De skall dricka<br />

tillsammans. Den första människa de <strong>se</strong>r efter att ha tagit drogen blir deras hopplösa<br />

kärlek för livet. De måste älska den människan ensam ända tills de dör. Förstår du?<br />

Därför är det så viktigt att de dricker tillsammans och ensamma.<br />

Tristan Jag förstår.<br />

Morgan Du skall få drogen med dig i morgon och stanna här över natten.<br />

Tristan Hos dig?<br />

Morgan Ja. Jag har varit ensam alltför länge. Bara en natt.<br />

Tristan Ingen kan neka dig detta, Morgan. Tvärtom drömmer många om den<br />

ynnesten.<br />

Morgan Varför kommer de aldrig hit då?<br />

Tristan Därför att de fruktar dig. De tror att du skall förtrolla dem.<br />

Morgan Kristna fördomar och vidskepel<strong>se</strong>r.<br />

Tristan Men varför ber du mig stanna? Är det något du vill ha av mig?<br />

Morgan Tristan, du vet väl, att ingen kvinna agerar utan beräkning? Ja, Tristan,<br />

jag behöver din hjälp i en mycket viktig angelägenhet.<br />

Tristan Berätta.<br />

Morgan Drick litet vin först. Efter supén skall vi prata. (ringer en klocka. Tjänaren<br />

kommer in.) Bär in litet mat, frukt på en bricka med ost, och så vin.<br />

tjänaren Ja, madame. (går)<br />

Tristan Vad gömmer du för nya lömska planer i dina långa vida ärmar?<br />

Morgan Hur trivs den nya drottningen?<br />

Tristan Som fisken i vattnet. Alla älskar henne. Lancelot håller redan på att<br />

glömma sin Elaine bara för drottningens tjuskraft.<br />

Morgan Ja. Jag såg det på dem den första dagen, att hon är mera en Lancelots typ<br />

än en Arthurs.<br />

Tristan Är det en insinuering?<br />

Morgan Nej, bara onda aningar. Lancelot och Guinevere är båda farligt ytliga och<br />

karaktärslösa. De lever egentligen båda bara för sina nöjen, medan Arthur är <strong>se</strong>riös.<br />

Tristan Hon älskar Arthur över alla andra.<br />

Morgan Givetvis, det måste hon, ty hon är drottning. Och hur missionerar hon<br />

sin kristendom?<br />

Tristan Hon har blivit alla landets kyrkors och klosters högsta beskyddare, och<br />

hon har startat nybyggen av fler kyrkor och kloster överallt. Fler och fler låter sig<br />

döpas och blir kristna bara för att hon gör så god reklam.<br />

Morgan Det är det vi måste åtgärda. Är du med?<br />

Tristan Med dig mot kristendomen?<br />

Morgan Ja.<br />

Tristan Gärna det, men hur?<br />

12

---

Morgan Vi skall utnyttja deras egen svaghet. De älskar mirakler och reliker. De<br />

tror på vad som helst, om det bara verkar tillräckligt underverksmässigt. Jag har en<br />

plan.<br />

Tristan Berätta.<br />

Morgan Vad tror du om att låta Kristi egen sista nattvards bägare uppenbara sig i<br />

luften inför församlingen i Camelot?<br />

Tristan Det skulle väcka häpnad och hänförel<strong>se</strong>.<br />

Morgan Men det måste göras skickligt. Ingen får misstänka en bluff. Alla icke<br />

kristna riddare måste vara borta från Camelot då.<br />

Tristan Och Merlin?<br />

Morgan (tvekar) Honom kan vi inte få bort.<br />

Tristan Han genomskådar allt.<br />

Morgan Låt honom göra det. Han är klok nog att inte säga något, ty han ska väl<br />

förstå avsikten och samtycka.<br />

Tristan Och vad är då din avsikt?<br />

Morgan Att lära de kristna fantasterna en läxa! Av ren entusiasm skall de ge sig<br />

ut på det stora sökandet efter den heliga nattvardsbägaren, som så mirakulöst har<br />

uppenbarat sig för dem. De skall resa ut ur landet till Frankrike, Tyskland, Italien,<br />

Grekland, Turkiet, Egypten och till och med Jerusalem! Och de skall irra omkring i<br />

världen i åratal, kanske decennier, och slutligen komma slagna hem tillbaka, helt<br />

desillusionerade, och de skall fatta, att kristendomen bara var en blå dunst.<br />

Tristan En djävulsk plan.<br />

Morgan Men realistisk! Det kan till och med innebära, att alla goda gamla kelter<br />

återvänder hem till sin gamla naturreligion igen!<br />

Tristan Hem till Morgan le Fay, deras sinnliga översteprästinna, till dyrkandet<br />

av allt levande liv i naturen som den högsta manifestationen av Gud, till hängivel<strong>se</strong>n<br />

åt friheten i naturen.<br />

Morgan Den enda sanna, friska och realistiska religionen!<br />

Tristan Den enda sundheten i världen.<br />

Morgan Medan kristendomen bara är onaturlig.<br />

Tristan Morgan, jag ska hjälpa dig i detta företag. Jag hoppas bara att det må<br />

lyckas.<br />

Morgan Och du skall få din kärleksdrog åt din blödige styvfar. Gör bara inte bruk<br />

av den själv, för då ansvarar ingen för kon<strong>se</strong>kven<strong>se</strong>rna.<br />

Tristan Har drogen någon bieffekt?<br />

Morgan Ja, men den hemligheten är bara för dina öron. Kung Marke må dricka<br />

den på egen risk, hans Isolde blir kär i honom och han i Isolde, men den lidel<strong>se</strong> som<br />

den kärleken innebär skall medföra att de båda älskande skall bli djupt olyckliga i<br />

evighet.<br />

Tristan Av sin lidel<strong>se</strong>?<br />

Morgan Ja.<br />

Tristan Tydligen en kärlek värd att leva för i alla <strong>fall</strong>. Livet skall göra ont, så att<br />

man känner att man lever. Skål, Morgan le Fay!<br />

Morgan Skål, Sir Tristan, vidsyntast bland riddare!<br />

(De dricker varandra till och tar i tu med supén under angenämt livfullt samtal i bekväma<br />

avspända positioner.)<br />

Scen 2. Camelot.<br />

Guinevere Hur gick det till?<br />

tjänarinnan (kammar hennes långa ljusa hår) Hon lär ha dränkt sig.<br />

Guinevere Men varför?<br />

13

---

tjänarinnan Varför brukar mänskor dränka sig? Olycklig kärlek.<br />

Guinevere Men hon hade ju just blivit moder!<br />

tjänarinnan Kanske just därför. Gudarna vet, att det var ett under att hon blev moder<br />

med en sådan make.<br />

Guinevere Vad menar du?<br />

tjänarinnan Om han älskade henne litet i början, så blev det mindre med tiden.<br />

Guinevere Insinuerar du något?<br />

tjänarinnan Inte alls.<br />

Guinevere Men vad då?<br />

tjänarinnan Ers nåd, alla vet och <strong>se</strong>r att ni och Sir Lancelot har ögon för varandra.<br />

Guinevere Skulle det vara skälet till Elaines självmord?<br />

tjänarinnan Han var nygift när han första gången träffade er.<br />

Guinevere Skulle det ha förstört hans och Elaines kärlek?<br />

tjänarinnan Jag vet bara, att hon kände sig ensam, och alltmera ensam. Hon kände<br />

sig överflödig, helt enkelt.<br />

Guinevere Ändå bedrog han henne aldrig.<br />

tjänarinnan Det tror jag nog. Annars skulle det minsann <strong>se</strong> ut.<br />

(Det knackar försynt.)<br />

Guinevere Aj! Ta det försiktigt! Det räcker, Viviane, innan du river av mig håret! Jag<br />

klarar resten själv.<br />

tjänarinnan Skall jag gå?<br />

Guinevere Ja. Den andra vägen. Kvickt. (Viviane går ut genom en bakdörr, ställer sig<br />

där utanför och lyssnar, vilket syns. Guinevere öppnar huvuddörren och släpper in Lancelot.)<br />

Min älskade! (omfamnar honom.)<br />

Lancelot Min drottning, nu är det dags för tårar och klagan. Nu passar ingen<br />

glädje.<br />

Guinevere Vad du låter melodramatisk.<br />

Lancelot (stramt) Elaine är död, madame. Min hustru är död.<br />

Guinevere Ja, jag hörde det. Visst är det förskräckligt.<br />

Lancelot Ni låter inte särskilt medlidsam eller övertygande.<br />

Guinevere Vad vill du jag ska göra? Jag är ingen gråterska. Dessutom betraktar<br />

kyrkan självmord som höjden av egoism och en dödlig synd.<br />

Lancelot Där kommer i så <strong>fall</strong> din kyrka till korta. Om du fördömer självmördare<br />

är du omänsklig och helt utan mänsklig förståel<strong>se</strong> och medlidande.<br />

Guinevere Förlåt mig.<br />

Lancelot (<strong>fall</strong>er på knä framför henne) Guinevere, vi kan inte fortsätta så här. Det måste<br />

få ett slut. Vi bedrar bara oss själva.<br />

Guinevere Lancelot, varken jag har bedragit kung Arthur eller du Elaine.<br />

Lancelot Men vi kommer att göra det, om det ska fortsätta så här.<br />

Guinevere Betyder jag då mer för dig som drottning eller som kvinna?<br />

Lancelot Vad är det för en fråga?<br />

Guinevere Lancelot, Arthur gifte sig med mig bara för att jag var kristen och av hög<br />

börd. Vårt äktenskap var ett politiskt äktenskap mellan kyrkan och kelticismen. Han<br />

har aldrig älskat mig. Han kan aldrig älska mig. Han gifte sig för en politisk idé om<br />

försoning och endräkt. Det var snillrikt av honom, men det var inte kärlek. Nu är jag<br />

först och främst en kvinna, och jag behöver kärlek. Jag älskar dig. Du älskar också<br />

mig. Vår kärlek är äkta. Vad kan stoppa oss då?<br />

Lancelot Guinevere, allt vad du säger är sant, men <strong>se</strong>r du inte hindret?<br />

Guinevere Vilket hinder?<br />

Lancelot Du sade det själv. Du är kristen. Hur skulle det <strong>se</strong> ut om en kristen<br />

drottning bedrog sin konung med hans egen främste riddare? Kristendomen skulle<br />

bli till ett åtlöje i hela Britannien! Du skulle skämma ut din religion totalt! Och det är<br />

just vad dina fiender önskar! Alla spekulerar i vår förbindel<strong>se</strong> och slår vad om vi<br />

14

---

skall begå äktenskapsbrott eller inte. Alla bara väntar på ditt <strong>fall</strong>. Därför får det inte<br />

ske.<br />

Guinevere Har vi något alternativ?<br />

Lancelot Jag måste resa utomlands på så lång tid som möjligt.<br />

Guinevere Det är bara det näst värsta efter din död.<br />

Lancelot Om jag stannar blir din och min ställning ohållbar.<br />

Guinevere Men om Arthur gick med på det?<br />

Lancelot Varför skulle han göra det?<br />

Guinevere För att han inte kan älska mig. För att det ändå är en oöverstiglig mur<br />

emellan oss. Och för att han vill ha en son.<br />

Lancelot Så tolerant skulle ingen äkta man kunna vara. Jag tror inte på det.<br />

Guinevere Låt oss fråga honom om lov.<br />

Lancelot Nej, Guinevere. Det kunde krossa hans hjärta. Näst efter dig älskar jag<br />

honom mest. Jag vill aldrig såra honom.<br />

Guinevere I så <strong>fall</strong> har vi ett helvete.<br />

Lancelot Jag vill mena det. Och därför är det bäst att jag re<strong>se</strong>r.<br />

(knä<strong>fall</strong>er igen och kys<strong>se</strong>r hennes hand) Det passar bäst nu när jag har en avliden hustru<br />

att sörja och jag ändå måste ge min son ett nytt hem.<br />

Guinevere Vart tänker ni ta vägen?<br />

Lancelot Jag tänker sätta honom i kloster och <strong>se</strong>dan bege mig ut på ändlösa<br />

irrfärder på egen hand och kanske sluta som munk i ett kloster var ingen någonsin<br />

kan finna mig. Det lär finnas ett kloster på berget Athos i Grekland som skulle passa<br />

mig. Ingen släpps ut dit utom heliga munkar.<br />

Guinevere Då utlämnar du mig åt ett öde värre än döden.<br />

Lancelot Nu är det du som är melodramatisk. Farväl, drottning. Jag måste komma<br />

över min smärta på detta sätt. Försök även ni komma över er. (går)<br />

Guinevere (ensam, sätter händerna för ansiktet och gråter bittert. Tjänarinnan kommer<br />

försynt in igen.)<br />

tjänarinnan Tro mig, ers nåd, det är bäst så.<br />

Guinevere Är det du, Viviane?<br />

tjänarinnan Ja. (tröstar henne.)<br />

Guinevere Har du lyssnat?<br />

tjänarinnan Jag hörde varje ord.<br />

Guinevere Du skvallrar väl inte?<br />

tjänarinnan Det finns ingenting att skvallra om. Men om jag kallades som vittne<br />

skulle jag bara kunna bekräfta er oskuld. Ni är väl ännu oskuld, nådig frun?<br />

Guinevere (utom sig av skamkänsla) Ja. (brister på nytt ut i gråt.)<br />

tjänarinnan Jag trodde väl det. Stackars jänta. (klappar om henne och tröstar henne.)<br />

Akt III scen 1. Stora middagssalen i Camelot.<br />

Arthur (re<strong>se</strong>r sig högtidligt med sin höjda bägare) För en gångs skull får jag hedra en<br />

annan än Sir Lancelot som dagens torneringars <strong>se</strong>grare! Det är alltid ett nöje att <strong>se</strong> er<br />

två törna samman, Sir Gawaine och Sir Tristan, ty ni är alltid jämnstarka och<br />

skickligast av alla, men idag var det ett större nöje än någonsin, ty ni visste båda att<br />

en av er måste bli dagens <strong>se</strong>grare! Ni gav järnet! Och jag höjer min skål till dagens<br />

<strong>se</strong>grare nummer ett – Sir Tristan!<br />

alla Hör! Hör! (Alla deltar i skålen med entusiasm.)<br />

Tristan (har rest sig) Ärade konung, vänner, kamrater, Sir Gawaine, drottning<br />

Guinevere, alla våra damer; jag vann i dag endast av ett enda skäl. Det var en<br />

sorgens dag. Sir Lancelots Elaine är död. En tragedi har utspelat sig i vår mitt, som vi<br />

aldrig trodde att kunde bli möjlig. Vår ständiga fest av glatt kamratskap och<br />

15

---

dådkraftiga kämpalekar har förbytts till en sorgens högtid – för en kvinnas skull,<br />

som tog livet av sig, och alla frågar sig varför. Bara därför har Sir Lancelot dragit sig<br />

tillbaka och ej ställt upp i dagens torneringar. Bara därför har jag vunnit hans ära i<br />

stället. Men jag tolererar det inte. Jag kan inte acceptera ett avbrott i festen. Och jag<br />

har gett Sir Lancelot ett heligt löfte att muntra upp honom. Därför har han lovat<br />

infinna sig här i kväll.<br />

Guinevere Kommer Sir Lancelot hit i kväll?<br />

Gawaine Det är riktigt. Han har <strong>se</strong>tts vara på väg hit.<br />

Gareth Även om han förlorat Elaine så kan han väl bli glad igen.<br />

Pellinore Skål för det! Vi ska få Sir Lancelot på gott humör igen! (höjer sin bägare<br />

och dricker.)<br />

många Skål för det!<br />

flera Hurra!<br />

Sir Lancelot (inträder) Vilken omåttlig glädje jag möts av här i kväll! Är det bara för att<br />

en annan än jag råkade vinna idag?<br />

Tristan Sir Lancelot, om du vill kan vi mötas, du och jag. Du kan ännu vinna.<br />

Lancelot Nej, Sir Tristan, du har ärligt förtjänat din <strong>se</strong>ger. Behåll den. Jag har bara<br />

kommit för att bjuda er alla farväl. Jag drar i landsflykt. Jag tänker bli munk.<br />

Gawaine Vad säger du, din skenhelige skojare? Kan ni föreställa er Sir Lancelot i<br />

tonsur? (allmänt gapskratt)<br />

Gareth Aldrig!<br />

Gawaine Du hör, Lancelot! Du blir aldrig tagen på allvar som präst!<br />

Lancelot Då blir jag ensam eremit i stället. Det ska väl lära er att jag heller inte<br />

duger som sällskap mer.<br />

Gareth Skaffa dig en ny dam, Lance! Förlorar du en står det dig tu<strong>se</strong>nden åter!<br />

Och du är attraktivast bland män i Britannien!<br />

Lancelot Gareth, jag är nybliven änkling.<br />

Gareth Det är ingen ursäkt för dåligt skådespeleri. Vi tror bara inte på din nya<br />

gravallvarliga roll, Lance.<br />

Lancelot Du får mig bara att känna mig ännu mera misslyckad, broder Gareth.<br />

Arthur Vad Sir Lancelot behöver är en ny morot att motivera åsnan till att<br />

fortsätta lunka runt brunnen. Har ingen någon lämplig morot åt Sir Lancelot?<br />

Guinevere Jag tror nog jag kan lura honom att stanna kvar.<br />

Arthur Om du kan muntra upp honom, Guinevere, är du bättre än alla mina<br />

riddare tillsammans.<br />

Guinevere Han behöver ingen tonsur, ingen munkdräkt, ingen prästerlig mässhake.<br />

Allt han behöver är en medmänskas kristna kärlek.<br />

Gawaine Och en morot för torneringarna.<br />

Arthur Men vad är detta?<br />

(Graalbägaren sänker sig gyllene självlysande ner över församlingen från luften.)<br />

Pellinore Ett tecken! Ett tecken!<br />

Tristan Det <strong>se</strong>r ut som den heliga Graal.<br />

Pellinore Det är den heliga Graal! Det kan inte vara något annat! Den heligaste av<br />

alla reliker! Som alla sökt efter i hundratals år! Men varför visar den sig här för oss?<br />

Gareth Vad tror du om detta, Gawaine?<br />

Gawaine Det måste onekligen vara ett heligt tecken.<br />

Percival Kung Arthur! Vad betyder detta?<br />

Arthur Mina vänner, om detta är den heliga Graal, vilket dess trollkraft<br />

självklart förklarar sig vara, så är detta ett besynnerligt tecken mitt i kri<strong>se</strong>n av Sir<br />

Lancelots förlust. Sir Lancelot, hur tolkar du detta tecken?<br />

Lancelot Det är ett tecken till mig! Det är svaret på alla mina frågor! Jag skall ut i<br />

världen och söka den heliga Graal! Och jag skall finna den! Det skall bli min bot!<br />

16

---

Gawaine Lancelot, här har vi svaret till din frånvaro vid dagens torneringar. Här<br />

är en ny tornering och tävling, som är mycket högre. Må den bäste av oss finna den<br />

heliga Graal!<br />

(Bägaren höjer sig igen och försvinner.)<br />

Gareth Gawaine har sagt det! Må den bäste av oss finna den heliga Graal!<br />

många (upprepar lö<strong>se</strong>nordet, skålar och ropar:) Hurra! (Entusiasmen smittar hejdlöst av sig.)<br />

Arthur Vänta ett ögonblick! Vad har Merlin att säga till detta?<br />

Merlin (re<strong>se</strong>r sig) Är ni då från vettet allihopa? Tänker ni alla störta hals över huvud<br />

över till kontinenten och lämna landet skyddslöst för en illusions skull? Denna syn<br />

var kanske bara ett trick för något djävulskt syfte....<br />

Guinevere Gode gamle Merlin, du hädar kristendomen.<br />

Gawaine Merlin är gammal.<br />

Merlin Förlåt mig, gunstig junkrar, men jag kan inte tro på denna syn. Jag<br />

förstår den inte och misstänker en argan list bakom den, som ingen av oss kan förstå,<br />

emedan vi är för goda. Jag resignerar och ber att få avlägsna mig. (går)<br />

Gawaine Merlin är en hedning. Han är för gammal och envis för att någonsin<br />

kunna övergå till kristendomen.<br />

Tristan Eller för klok.<br />

Lancelot Vad tror du, Tristan? Du brukar alltid hålla med Merlin och de<br />

gammaltroende kelterna, som de kristna kallar satanister. Följer du med oss i jakten<br />

på den heliga Graal, eller stannar du hemma?<br />

Tristan (re<strong>se</strong>r sig) Jag beklagar, mina vänner, men jag har viktigare angelägenheter att<br />

bestyra om. Jag måste resa till Irland för att fria till den sköna Isolde för min<br />

fosterfars vägnar. Det är min heliga plikt. (går)<br />

Gawaine (skrattar) Han tänker vinna Isolde för sig själv!<br />

Arthur Merlin och Tristan har lämnat oss. Är det fler som inte tänker bry sig om<br />

Graal?<br />

Lancelot Tänk vilken ära för oss, kung Arthur, i hela vår värld, om vi var de som<br />

kunde hembära den heligaste nattvardens bägare!<br />

Gawaine Det är värt mer än alla torneringar!<br />

Percival Det kan upphöja vårt riddarskap till den heligaste orden!<br />

Gareth Merlin är gammal, och Tristan har sina affärer att tänka på. Alla andra är<br />

med!<br />

Guinevere Det gläder mig, mina riddare, att så många av er är så klart och uttalat<br />

kristna. Jag hoppas snart få den glädjen att med den heliga Graal i min hand få ge<br />

min välsignel<strong>se</strong> och mitt beskydd åt den mest kristna av alla riddarordnar.<br />

många (höjer svärden) Hurra!<br />

Lancelot För drottning Guinevere, vår ordens beskydderska!<br />

alla För drottning Guinevere! (stämningen är hejdlöst entusiastisk.)<br />

Scen 2. Morgan le Fays slott. Blåst och storm utanför.<br />

Morgan (går oroligt omkring) Skall jag då belasta mig själv med all skuld för världens<br />

öden? Är jag då Gud, en ensam kvinna, en värnlös ensamstående moder med ett<br />

barn? Är det då på mitt ansvar som världen går under? Alla skulle förneka det, utom<br />

jag själv. Ja, Morgan le Fay, du är den ondaste av alla världens häxor, den ytterst<br />

ansvariga för detta idealiska rikes undergång, som i sitt inbördeskrig drar med sig<br />

hela världen in i en barbarisk natt av många <strong>se</strong>kler. Ansvaret är ditt, endast ditt!<br />

Betänk detta, och förgås i din nattsvarta ondska, som bara är din erotiska fåfänga!<br />

(Det hörs en hornsignal. Morgan stannar upp och lyssnar.)<br />

Det var evigheter <strong>se</strong>dan. En besökare, och mitt i natten, mitt i denna tjutande<br />

storm av höstens mörker och vrede! Vem kan det vara?<br />

17

---

(Den kåpklädde tjänaren träder in.)<br />

tjänaren En gäst anhåller om företräde, madame.<br />

Morgan Vem är det?<br />

tjänaren En gammal man. Ni känner honom.<br />

Morgan Gör jag det?<br />

tjänaren Han är er äldsta tänkbara vän.<br />

Morgan Då kan det bara vara.... Släpp in honom! Tag hand om honom väl! För in<br />

varm mat och dryck åt honom! Han måste vara fru<strong>se</strong>n.<br />

Merlin (träder in, i samma fotsida kåpa, fäller tillbaka kapuschongen) Det behövs inte,<br />

Morgan. Jag tål vad som helst.<br />

Morgan Vad för dig hit så lång väga ifrån så <strong>se</strong>nt på natten?<br />

Merlin Morgan, riket är i fara.<br />

Morgan Ja, genom kristendomen.<br />

Merlin Nej, Morgan. Genom bedrägeri och taskspelarkonster.<br />

Morgan Det är det jag kallar kristendomen.<br />

Merlin Det är det kristendomen blir om den manipuleras av icke kristna händer.<br />

Morgan Vart vill du komma?<br />

Merlin Morgan, riddarna har skingrats för alla världens vindar. Många är<br />

försvunna <strong>se</strong>dan åratal och kommer aldrig att återfinnas. Andra har omkommit<br />

genom strapat<strong>se</strong>r. Några få har kommit tillbaka som gamla brutna män utan någon<br />

tro på livet mera. Riket är utan försvar. Och i Camelot pratar din son Mordred illa<br />

om drottningen så att Arthurs oro och bekymmer mer än fördubblas.<br />

Morgan Fader, du har en anklagande ton i rösten. Jag ber dig preci<strong>se</strong>ra dig.<br />

Merlin (slår sig ner) Morgan, jag gav dig allt och lärde dig allt. Du uppfostrades till att<br />

bli Britanniens främsta värn för våra urgamla keltiska religiösa traditioner. Men jag<br />

lärde dig aldrig svek och bedrägeri.<br />

Morgan Jag ber dig igen att preci<strong>se</strong>ra dig.<br />

Merlin Du vet mycket väl vad jag menar.<br />

Morgan Säg det då.<br />

Merlin Den heliga Graal.<br />

Morgan Den är ett kristet problem.<br />

Merlin Du gjorde den till ett kristet problem.<br />

Morgan Det kristna problemet fanns före Graal.<br />

Merlin (arg, re<strong>se</strong>r sig upp, slår näven i något) Slingra dig inte! Uppenbarel<strong>se</strong>n av den<br />

heliga Graal i Camelot var ett trick från din sida, enkom iscensatt för att sprida<br />

förvirring bland riddarna och skingra dem ut på vettlösa korståg över hela världen!<br />

Du har sänt de flesta av dem till deras död!<br />

Morgan Så hårt har du aldrig förr talat till mig, far. Du har rätt. Jag iscensatte ett<br />

trick. Men bara för att visa alla de vidskepliga kristna vilka narrar de är med sin<br />

övertro. Jag ville bara lära dem en läxa. Jag ville visa dem hur löjlig deras religion<br />

var.<br />

Merlin Med vilket konstruktivt syfte? Nej, Morgan, ditt uppsåt var ont. Du ville<br />

förgöra kristendomen. Du ville ta upp kampen med en annan religion bara för att<br />

krossa den och främja din egen!<br />

Morgan (sätter sig) Min far, du gör mig matt. I hela mitt liv har jag tjänat din religion.<br />

Jag har tillhört dig och dina intres<strong>se</strong>n. Jag har aldrig levat för något annat. Jag är vad<br />

du har gjort mig till. Om jag nu har bedrövat dig är jag uppriktigt led<strong>se</strong>n.<br />

Merlin (slår sig ner igen, begraver huvudet i sina händer) Nej, Morgan, det är jag som är<br />

led<strong>se</strong>n. Hela mitt livsverk håller på att gå förlorat, och det är inte bara ditt fel. Jag är<br />

min egen fåfängas och lyckas narr. Jag skapade kung Arthur och Camelot, denna<br />

lyckliga värld, denna perfekta monarki, detta idealiska örike, och jag trodde att jag<br />

nådde krönet på lyckan och framgången när jag fick Arthur att välja den vackraste av<br />

kristna drottningar för att befästa fred och försoning i riket för all framtid. Men av<br />

18

---

någon anledning var det just där som något gick fel. Varför vände du dig, min egen<br />

dotter, mot drottning Guinevere?<br />

Morgan Det kan jag aldrig tala om för dig.<br />

Merlin (slår i näven igen) Du måste!<br />

Morgan Därför att jag är kvinna.<br />

Merlin Det är inget svar.<br />

Morgan Därför att Mordred är min son.<br />

Merlin Det vet hela världen. Det är heller inget svar. Hela världen och särskilt<br />

Britannien är fullt av oäkta söner.<br />

Morgan Han är inte oäkta.<br />

Merlin Hur kan du påstå det, så många älskare som du har haft?<br />

Morgan Jag har bara haft en, som jag verkligen har älskat, och som verkligen<br />

älskade mig. Och det är Mordreds far.<br />

Merlin Vem är då hans far?<br />

Morgan Kung Arthur.<br />

Merlin (förstummad först) Vad är det du säger?<br />

Morgan Sanningen.<br />

Merlin Det måste då ha hänt för länge <strong>se</strong>n?<br />

Morgan Arthur var knappt konung då. Han var ung och osäker. Jag tröstade<br />

honom. Vi visste inte ens då vilka vi var.<br />

Merlin Vad menar du?<br />

Morgan Arthur visste inte att hans moder var samma moder som min när han<br />

förförde mig.<br />

Merlin Detta är ofattbart. Visste du det?<br />

Morgan Jag visste det inte, men jag anade det och kände det. Däri ligger min<br />

enda skuld. Jag sade inget om vad jag fruktade.<br />

Merlin Och därför vände du dig mot Guinevere. Du älskade fortfarande Arthur<br />

och var svartsjuk.<br />

Morgan Jag är den enda han har älskat. Guinevere får aldrig barn med honom.<br />

Merlin Ack, min dotter, vad har du ställt till med i din kvinnliga fåfänga! Jag har<br />

uppfostrat dig rätt, du har minsann gjort allt för vår gamla keltiska religion, men du<br />

var bara kvinna! Jag borde aldrig ha gett dig ett sådant ansvar, just för att du var<br />

kvinna. Men hur kunde jag veta? Hur kunde jag ana att Arthur skulle <strong>fall</strong>a just för<br />

dig?<br />

Morgan Du vädrar faror som jag inte förstår.<br />

Merlin Morgan, du förstår inte hur religionernas heligaste lagar fungerar.<br />

Ingenting är farligare än att manipulera med en religion i destruktiva syften. Sådant<br />

drabbar alltid en själv mer än någon annan. Vet du vad du har för rykte i landet<br />

bland de kristna?<br />

Morgan De tror väl att jag är den värsta av häxor.<br />

Merlin Det är mycket värre än så. De kallar dig satanist. De <strong>se</strong>r dig som en<br />

kvinnlig Antikrist. Det går legender om dig att du förslavar alla dina gäster med att<br />

ge dem droger och håller dem beroende av droger medan du utnyttjar dem <strong>se</strong>xuellt<br />

tills de dör eller övergår till att bli ett slags vålnader som slavar utan egen vilja.<br />

Morgan De får tro vad de vill om mig. Alla legender om mig smickrar min<br />

kvinnliga fåfänga.<br />

Merlin Kan du inte ta tillbaka dina onda anslag mot Guinevere för kung Arthurs<br />

skull?<br />

Morgan Nej, far, det kan jag aldrig. Hon är en bluff. Hon har kommit emellan mig<br />

och Arthur. Det kan jag aldrig förlåta henne. Dessutom repre<strong>se</strong>nterar hon den där<br />

förhatliga uppkomlingsreligionen kristendomen, som är direkt onaturlig och<br />

intolerant till sitt innersta vä<strong>se</strong>n.<br />

Merlin Då är du oförsonlig.<br />

19

---

Morgan Ja, som kvinna och älskare av kung Arthur.<br />

Merlin Då är risken att din kärlek kommer att bli landets och allas undergång<br />

inklusive din egen och vår gamla keltiska religions.<br />

Morgan Jag förstår inte vad du menar.<br />

Merlin Försonlighet med kristendomen såg jag som vår gamla keltiska kulturs<br />

enda möjlighet att överleva. Kristendomen är full av vitalitet och initiativ, vilket är<br />

just vad vi gamla kelter behöver. Kristendomen hade kunnat förnya oss, om den<br />

hade tolererat vår gamla kunskap. Men om vi gör motstånd mot kristendomen måste<br />

den krossa oss. För den minsta kritik och motstånd stämplar den bara våra gamla<br />

traditioner som trolldom.<br />

Morgan Så du tror inte vi kan be<strong>se</strong>gra kristendomen?<br />

Merlin Om vi försöker blir det vår undergång. Intolerans ingår inte i kelternas<br />

vä<strong>se</strong>n.<br />

Morgan Far, vad kan jag göra?<br />

Merlin Kalla tillbaka Mordred.<br />

Morgan Omöjligt. Han är Arthurs son.<br />

Merlin Vet Arthur om det?<br />

Morgan Ingen av dem vet om det.<br />

Merlin Och om de får veta det blir det bara värre.<br />

Morgan Jag tror att det blir värre vad vi än gör.<br />

Merlin Mordred är en av de få som inte gett sig ut på Graalgalenskaperna. Han<br />

är inte kristen, så han lär inte göra det heller. Och han leder det okristna partiet bland<br />

riddarna, som riktar sig mot Guinevere. Och han får det inte lättare av att Lancelot<br />

har kommit tillbaka.<br />

Morgan Har Lancelot kommit tillbaka?<br />

Merlin Ja, och av sämsta tänkbara skäl. Han kunde inte leva utan att ha<br />

drottning Guinevere i sin närhet.<br />

Morgan Att den störste av riddare skulle vara den mest <strong>se</strong>ntimentala! Vad nytt<br />

om de andra?<br />

Merlin Gawaine och hans bröder är aktiva och hör åtminstone av sig. Men Sir<br />

Tristan är förlorad.<br />

Morgan Hur?<br />

Merlin Han for ju till Irland för att fria till drottning Isolde för konung Marke.<br />

Tristan blev kär i Isolde, och det synes ha varit öm<strong>se</strong>sidigt, för hon begick<br />

äktenskapsbrott med honom. Sir Tristan kan aldrig mer återvända till England.<br />

Morgan (re<strong>se</strong>r sig, tar sig om huvudet) Morgan, allt vad du gör slår ut fel!<br />

Merlin Tristans öde var inte ditt fel. Han och Isolde får skylla sig själva.<br />

Morgan Nej, det var mitt fel! Hur gick det med Isolde?<br />

Merlin Hon sattes i kloster.<br />

Morgan Och den kristendomen vill du att jag skall tolerera! Hellre <strong>se</strong>r jag till att<br />

hela världen går under än att den monsterreligionen regerar!<br />

Merlin Morgan, beskyll dig inte för mer än vad du har gjort.<br />

Morgan Far, jag är oförsonligare nu än när du kom! Det är för <strong>se</strong>nt! Ingenting kan<br />

återkalla mina uppsåt! Jag och min son måste löpa linan ut!<br />

Merlin Morgan, jag hoppades få tala förnuft med dig. Du är ändå min dotter.<br />

Morgan Far, om du inte fattar att jag repre<strong>se</strong>nterar det sunda förnuftet i kamp på<br />

liv och död mot kristendomens övertro, övermod och vanvett, så är det lika bra att<br />

du går!<br />

Merlin (re<strong>se</strong>r sig) Jag har gjort dig arg. Förlåt mig.<br />

Morgan Nej, far, ingenting kan någonsin förlåta mig och allra minst jag själv! Du<br />

är åtminstone oskyldig! Ge dig av nu!<br />

Merlin Min dotter, förlåt att jag kom och gjorde dina bekymmer värre.<br />

20

---

Morgan Nej, far, du bara styrkte mig i mina uppsåt. Jag kände skuld för mitt<br />

sabotage mot kristendomen, och jag tar mitt ansvar för tricket med Graalbluffen i<br />

Camelot, men jag svär mig fri från allt ansvar över alla de kristna som gick på det<br />

enkla tricket! Det är varken mitt eller ditt fel att så många riddare jagade sig själva i<br />

döden för den kristna bluffens skull! De är bara martyrer för sin egen dumhet! Du<br />

menar att Tristan och Isolde får skylla sig själva, men i mycket högre grad får alla<br />

kristna klåpare och idioter skylla sig själva! Det är inte jag eller du som bedragit dem<br />

med den kristna religionen, utan det är deras kyrkofäder och de själva, som genom<br />

sin mänskliga svaghet och dumhet blint frossar i sitt eget självbedrägeri! Åt helvete<br />

med dem! Jag är oskyldig, ty jag är lyckligtvis hedning!<br />

Merlin (kan bara resignera) Din svada är fruktansvärd, men jag är rädd att den inte är<br />

helt orättvis.<br />

Morgan Gå nu, far, innan det blir värre utbrott mellan oss, och om du kan rida<br />

hem i stormen.<br />

Merlin Kunde jag rida hit kan jag väl rida tillbaka, om det än tar ett par dagar<br />

och vädret är det sämsta tänkbara. (drar upp kapuschongen och går.)<br />

Morgan (börjar ångra sig) Far, jag menade inte att köra ut dig. Stanna här om du vill.<br />

Merlin Tack, min dotter, men jag måste snarast möjligt hem tillbaka till plikterna<br />

hos Arthur i Camelot. Han behöver mig mer än du. Farväl, min dotter. Även om vi<br />

inte träffas står vi alltid i kontakt med varandra. (går)<br />

(När han gått slår blixten ner. Åska och dunder.)<br />

Morgan Välkommen, barbariska natt! Kristendomen har våldtagit mig! De skall<br />

få mig till vad de inbillar sig att jag är: deras oförsonligaste fiende och den mest<br />

infernaliska av alla sataniska häxor!<br />

(Blixt och dunder.)<br />

Scen 3. Camelot.<br />

Mordred Jag säger er att drottningen är korrumperad och att konung Arthur<br />

måste skilja sig från henne!<br />

Sagramour Det är en oerhörd anklagel<strong>se</strong>, Sir Mordred. Hur kan du framställa den<br />

utan bevis?<br />

Mordred Min mor har bevi<strong>se</strong>n! Rid till hennes slott och informera er!<br />

Kay Sir Pellinore red dit men har inte kommit tillbaka.<br />

Mordred Därför att han har fått veta sanningen! Ingen vill sätta sin fot i Camelot<br />

mer efter att ha fått veta sanningen om Guinevere hos min moder!<br />

Percival Låt henne komma hit i stället. Varför syns Morgan le Fay inte längre vid<br />

hovet?<br />

Mordred Därför att om hon kom hit skulle Guinevere omedelbart giftmörda henne<br />

emedan hon vet för mycket!<br />

Gareth Och varför framställer du dessa anklagel<strong>se</strong>r för oss och aldrig inför<br />

drottningen, konungen eller Sir Lancelot?<br />

Mordred Därför att jag har en självbevarel<strong>se</strong>drift.<br />

Gareth Andra skulle kalla det feghet.<br />

Mordred Sir Gareth, du är Lancelots bästa vän och som en bror för honom. Kan du<br />

vara lika naiv som kung Arthur och blunda blint inför Guineveres förhållande med<br />

Lancelot?<br />

Gareth Det finns inga bevis, och eftersom konungen inte gör något tror ingen<br />

annan heller drottningen om något ont.<br />

Mordred En dag står vi inför bevi<strong>se</strong>t! Jag åtar mig själv att en dag avslöja<br />

drottningen som en dubbelmoralisk sköka, som predikar kristendom om dagen och<br />

bedrar kungen med hans främsta riddare om natten!<br />

21

---

Lancelot (har kommit in) Vad är det för ett skändligt förtal?<br />

Mordred Sir Lancelot, är det en lögn att du älskar drottningen?<br />

Lancelot Nej, jag älskar drottning Guinevere, såsom alla riddare älskar drottning<br />

Guinevere. Det är bara de som förtalar henne som inte älskar henne.<br />

Mordred Jag vill påstå att jag ej förtalar henne utan säger sanningen när jag påstår<br />

att du är hennes älskare.<br />

Lancelot Sådana rötägg som du borde rensas ut från Camelot genast! (drar blankt.)<br />

Mordred (svarar genast och drar blankt) Besvara anklagel<strong>se</strong>n, Lancelot!<br />

Kay Inga dragna svärd i konungens matsal! Vad är detta för ett sätt, riddare?<br />

Avväpna dem genast! Lancelot, behärska dig, för konungens skull!<br />

Lancelot Sir Kay, den där horungen har kränkt drottningens ära!<br />

Mordred Och med vilken rätt kallar du mig horunge, konungsförrädare!<br />

Lancelot Alla vet att du aldrig haft någon far! Alla vet att din moder är landets<br />

största hora!<br />

Gareth Skilj dem åt, för Guds skull!<br />

(tumult. Kung Arthur inträder plötsligt.)<br />

Arthur (dånande) Era imbecilla barnrumpor, vad är det här för ett spektakel? Alla<br />

svärd i skidorna genast! (Striden kommer av sig.)<br />

Vad är detta, Sir Percival, min sannfärdigaste riddare!<br />

Percival Kung Arthur, jag önskar att jag aldrig <strong>se</strong>tt eller hört vad som här ägde<br />

rum!<br />

Arthur Ut med språket!<br />

Percival Sir Mordred anklagade Sir Lancelot för otillbörligheter med drottning<br />

Guinevere. Sir Lancelot besvarade anklagel<strong>se</strong>n med att kalla Sir Mordred för<br />

horunge.<br />

Arthur (dånande, till riddarna) Är detta sant?<br />

flera Ja.<br />

Arthur (till Percival) Vad mer?<br />

Percival De drog svärd.<br />

Arthur Vem drog först?<br />

Percival Sir Lancelot.<br />

Arthur Är det sant, Sir Lancelot?<br />

Lancelot Kung Arthur, ni vet mycket väl att jag inte tål skymfer mot vår drottning.<br />

Arthur (dånande till Lancelot) Ingen har någonsin förr dragit sitt svärd mot en annan<br />

riddare i mitt hus! (lugnare, till Percival) Vad mer?<br />

Mordred Kung Arthur, vi är båda lika usla. Jag förolämpade er drottning. Han<br />

förolämpade min mor. Men jag hävdar att min anklagel<strong>se</strong> var sann och att Sir<br />

Lancelots var falsk.<br />

Arthur Du påstår alltså, snorvalp, att min drottning bedrar mig med Sir<br />

Lancelot?<br />

Mordred Sir Lancelot har ej förnekat anklagel<strong>se</strong>n.<br />

Arthur Vet du då inte om, stackars vildhjärna, att vi lever i ett fritt land? Tror du<br />

jag är okunnig om förtalet om min drottning och Lancelot? Och varför tror du att jag<br />

inte har ingripit? I mitt land har älskare rätt att älska varandra. Om Guinevere och<br />

Lancelot älskar varandra och jag inte blandar mig i saken ger det inte någon annan<br />

rätt att blanda sig i saken!<br />

Mordred Men, med respekt, kung Arthur, drottning Guinevere är kristen och drar<br />

hela sin kyrka i tvivelsmål för att inte säga i smut<strong>se</strong>n.<br />

Arthur Det är i så <strong>fall</strong> hennes ensak.<br />

Percival Kung Arthur, Sir Mordred kom även med en annan kuriös utsaga.<br />

Arthur Nå?<br />

Percival Sir Mordred hävdade, att den som ville ha bevis för drottningens otrohet<br />

skulle bege sig till Morgan le Fays slott och där få veta sanningen. Sir Kay hävdade<br />

22

---

då att Sir Pellinore och andra kristna riddare begivit sig dit för att få veta sanningen<br />

men inte kommit tillbaka. Sir Mordred hävdade då att de inte vill komma tillbaka<br />

<strong>se</strong>dan de fått veta sanningen.<br />

Arthur Så mina kristna riddare försvinner inte bara på jakten efter den heliga<br />

Graal. De försvinner även hos Morgan le Fay.<br />

Percival Det före<strong>fall</strong>er så, kung Arthur.<br />

Kay Här pågår något skumt.<br />

Gareth Sir Mordred, Morgan le Fay är din moder. Vad vet hon som inte vi vet?<br />

Mordred Det vet jag inte, för det vill jag inte veta. Den som vill veta det må begiva<br />

sig till henne.<br />

Sagramour Hon har inte förekommit här vid hovet <strong>se</strong>dan den stora Graaljakten<br />

inleddes. (Merlin kommer långsamt in.)<br />

Arthur Merlin är väl den som <strong>se</strong>nast besökt henne och kommit tillbaka. Vi<br />

diskuterar mysteriet kring Morgan le Fay, Merlin. Hur var det med henne när du<br />

besökte henne?<br />

Merlin Din halvsyster mår bra, kung Arthur, men hon är på dåligt humör.<br />

Arthur Kan du berätta om det?<br />

Merlin (stannar bekymrad) Det gäller Sir Tristan.<br />

Lancelot En annan som försvann. Vad blev det av honom?<br />

Merlin En olycklig historia. Som ni alla vet skulle han till Irland för att fria till<br />

drottning Isolde å sin fosterfar konung Markes vägnar. Nå, allt gick bra och Isolde<br />

tackade ja, men när de reste tillbaka till Cornwall efter hämtningen blev Isolde och<br />

Tristan hopplöst kära i varandra. Men äktenskapet kunde inte avstyras. De blev så<br />

kära, att de bara måste begå äktenskapsbrott. De klarade sig undan till en början,<br />

men de måste ju åka fast till slut. Tristan skickades då utomlands, och Isolde sattes<br />

på kloster. Detta gjorde Morgan le Fay rasande när jag berättade det för henne, och<br />

hon tycks ge sig själv skulden för Tristans och Isoldes öde.<br />

Sagramour Jag mötte Tristan mycket olycklig i Frankrike. Han var svårt sårad efter<br />

en dumdristig strid mot hunnerna och ville bara dö. Det sista han sade till mig var att<br />

det enda som nu kunde rädda honom var att Isolde kom och sökte upp honom.<br />

Merlin Vet Isolde om det?<br />

Sagramour Jag lät naturligtvis skicka detta bud till Isolde, och jag tror att hon genast<br />

begav sig. Men utkomsten av det hela känner jag ännu icke till.<br />

Lancelot Vi har avlägsnat oss från ämnet. Jag kräver upprättel<strong>se</strong> av denna fräcka<br />

uppkomling som tror att han kan skymfa mig och drottningen utan vidare.<br />

Mordred Varför far du inte till min mor och får veta sanningen om din drottning<br />

först?<br />

Lancelot Därför att jag vill skära ut tungan på dig först! Enda ormen i England<br />

finns här i Camelot, och dess namn är Mordred!<br />

Mordred (bugar sig) Ursäkta mig, Sir Lancelot, att jag inte tycker om att <strong>se</strong> vår konung<br />

bli gjord till en hanrej av er.<br />

Lancelot (rasande) Hör på honom! Det är skamlösheten själv!<br />

Mordred (ironiskt) Skall ni säga, Sir Lancelot.<br />

Lancelot Jag kräver duell och upprättel<strong>se</strong>! Tornering till döds med alla vapen!<br />

Mordred Gärna för mig, Sir Lancelot, men varför inte ta reda på vad min mor vet<br />

om din älskarinna först?<br />

Arthur Nej, jag förbjuder det! Aldrig skall två av mina egna riddare duellera<br />

med varandra! Just för att omöjliggöra sådant skapades mitt rike och Camelot!<br />

Guinevere (har oförmärkt kommit in och lyssnat en stund, ger sig nu till känna) Mina<br />

herrar, eftersom det är mig saken gäller kanske jag kan få ett ord med i laget. Här<br />

föreligger uppenbarligen ett missförstånd. Jag kan varken känna skuld för eller<br />

försvara min och Lancelots vackra vänskap, som Arthur och ni andra vänligen har<br />

uppmuntrat och accepterat. Jag förstår inte att någon av er kan misstänka något ont.<br />

23

---

Tydligen tror sig någon av er veta mer om mig än jag själv vet. Vad är det som din<br />

moder vet om mig, Sir Mordred?<br />

Mordred Jag vet inte och vill inte veta det.<br />

Guinevere Merlin, ni var hos Morgan le Fay. Vad har hon för hemligheter för sig?<br />

Merlin Fråga inte mig, goda drottning Guinevere. Jag har berättat vad jag vet.<br />

Allt jag kan säga är, att hon är bättre än sitt rykte, då hon värre än ni själv har<br />

förtalats och ärekränkts men bara av kristna riddare.<br />

Sagramour Här ligger en hund begraven. Jag föreslår att vi rider till Morgan le Fay<br />

och utreder saken.<br />

Gareth Ledsaga henne hellre hit.<br />

Lancelot Vi kan inte tvinga med oss en dam om hon inte vill.<br />

Arthur Jag råder er att inte försöka gå till rätta med Morgan le Fay. Vi har råkat<br />

ut för tillräckligt många tragedier redan. Jag vill inte förlora fler riddare.<br />

Mordred Är du rädd, kung Arthur?<br />

Arthur För vad?<br />

Mordred För det okända? För sanningen?<br />

Arthur Mordred, jag känner din moder bättre än du tror. Jag vet vilken fara jag<br />

varnar för.<br />

Mordred Kan du inte preci<strong>se</strong>ra den, – morbror?<br />

Arthur (vet inte om han skall frukta eller avsky Mordred) Din moder, Mordred, har en<br />

viss benägenhet för överdrifter och dramati<strong>se</strong>ringar och låter gärna sina fantasier<br />

skena iväg med sig själv, så att hon tar förhastade beslut och kommer till felaktiga<br />

konklusioner, varefter hon alltför <strong>se</strong>nt in<strong>se</strong>r sina egna misstag och ångrar dem. I<br />

politiken skulle hon därför vara livsfarlig, varför jag alltid noga <strong>se</strong>tt till att hålla<br />

henne utanför. Allt inflytande hon någonsin haft har hon missbrukat. Därmed har jag<br />

sagt mitt. Nu går jag. (går)<br />

Sagramour Här ligger en hund begraven.<br />

Percival Ja, du sa det. Ska vi inte till Morgan le Fay och utreda saken, vi två?<br />

Sagramour Jo, det gör vi. Det verkar intressant.<br />

Percival Vi säger inget till de andra. (de två går.)<br />

Mordred Arthur gick sin väg, Sir Lancelot. Du är fri att fortsätta lägra drottningen.<br />

Lancelot Mordred, jag känner dig inte och förstår dig inte. Men hädanefter<br />

kommer jag att sky dig som pesten och aldrig mera byta ett ord med dig.<br />

(sticker svärdet i skidan och går.)<br />

Mordred (till Guinevere) Och ni, min drottning?<br />

Guinevere Sir Mordred, jag förstår inte hur ni kunde bli riddare.<br />

Mordred Min sanningskärlek. Och jag är Morgan le Fays ende son. Kungen är min<br />

morbror.<br />

Guinevere Om ni inte redan hade ett namn skulle jag kalla dig Antikrist. (går)<br />

Merlin Mordred, reta inte riddarna.<br />

Mordred Är det fel att säga sanningen?<br />

Merlin Ja, om den skadar.<br />

Mordred Skall då rättvisan glömmas för att den gör ont?<br />

Merlin Vi har inga brottslingar som behöver dömas.<br />

Mordred Jo, en.<br />

Merlin Vem då?<br />

Mordred Den kristna kyrkan, som uppslukar vårt land, utrotar våra traditioner,<br />

berövar oss vår identitet och roffar åt sig allt vi äger.<br />

Merlin Du är din moders son, Mordred.<br />

(Mordred sticker svärdet i skidan och går.)<br />

24

---

Akt IV scen 1. Morgan le Fays slott.<br />

Morgan (talar till sin svartkåpklädde tjänare) Jaså, din stackars drakdödare, du fann<br />

aldrig din drake. Men utan tvivel visade du prov på utomordentlig tapperhet så<br />

länge du jagade och sökte honom. Men det är över med det nu. Nu är du ingen hjälte<br />

längre. Dina hjältedater slutar här. (Hornlur utanför.)<br />

Vi får främmande. Gå och <strong>se</strong> vem det är. Nej, inte du, Pellinore. Gå du och hör<br />

vem det är, Lionel. (En annan kåpklädd tjänare går ut.) Kommer du ens ihåg hur många<br />

drakar du mötte, Pellinore?<br />

Pellinore (man <strong>se</strong>r inte hans ansikte) Frågade ni mig om något, frun?<br />

Morgan Minns du hur många drakar du dödade?<br />

Pellinore (svävande) Jag minns att jag en gång i tiden jagade en drake, men jag vet inte<br />

om jag någonsin såg honom.<br />

Morgan Ja, nu lär du i alla <strong>fall</strong> inte <strong>se</strong> honom mer. Och det är bäst för dig det.<br />

(Den andre återkommer.) Ja, vem är det?<br />

tjänaren De säger sig vara Sir Sagramour och Sir Percival, frun.<br />

Morgan Två ensamma riddare?<br />

tjänaren Ja.<br />

Morgan Släpp då in dem. Vi skall bjuda dem på supé. Sir Pellinore, säg till<br />

varel<strong>se</strong>rna i köket att vidtaga de vanliga förberedel<strong>se</strong>rna: frukt och vin. Våra gäster<br />

skall bli nöjda och glada.<br />

Pellinore Ja, frun. (avlägsnar sig.)<br />

(Tjänaren kommer in med Sagramour och Percival.)<br />

Morgan Välkomna, mina herrar! Så trevligt med litet sällskap! Ni kommer just<br />

lagom till supén! Slå er ner, och häng av er kläderna! Här inne bär ingen vapen. Vi är<br />

alla oskyddade.<br />

Sagramour Ni är lika vacker som alltid,. Morgan le Fay. (kys<strong>se</strong>r henne på handen.)<br />

Morgan Tack, min vän. Och vad nytt från Camelot?<br />

Sagramour Bråk mellan er son och Sir Lancelot, frun.<br />

Percival Endast kung Arthur själv kunde avstyra en duell. Det var mycket<br />

pinsamt.<br />

Morgan Ja, det förstår jag. Vad gällde grälet?<br />

Sagramour Er son anklagade Sir Lancelot för att bedriva otukt med drottningen.<br />

Morgan Och vad menar ni om saken? Är det sant eller ej?<br />

Percival Fru Morgan, alla diskuterar detta vid hovet. Alla finner det opassande att<br />

drottningen syns mera med Sir Lancelot än med kungen.<br />

Morgan Då har min son rätt?<br />

Sagramour Vi vet inte. Ingenting är bevisat. Varken kungen vill undersöka saken<br />

eller Lancelot förneka den.<br />

Percival Men Mordred påstod att sanningen fanns hos er.<br />

Sagramour Därför har vi kommit hit den långa vägen.<br />

Morgan Ni kommer precis lagom. (tjänaren kommer in med en praktfull supé på<br />

rullande bord.) Ta för er! (häller upp vinet.)<br />

Sagramour Ni dricker inte själv, fru Morgan?<br />

Morgan Om ni insisterar skall jag gärna dricka med er. Hämta en bägare till åt<br />

mig, Lionel. (tjänaren går.) Men börja ni bara. (Sagramour och Percival låter sig väl<br />

smaka.) Ni måste vara hungriga som ridit hela den långa vägen.<br />

Percival Som tur var fanns det några ensliga värdshus på vägen.<br />

Sagramour Men berätta, fru Morgan, hur gör ni för att hålla er så evigt ung?<br />

Morgan Vet ni inte att jag är Britanniens största expert på örter och<br />

medicinalväxter?<br />

Percival Finns det då ett liv<strong>se</strong>lixir?<br />

Morgan Det finns många. Det gäller bara att använda de rätta.<br />

25

---

Sagramour Berätta.<br />

Morgan Ett slag är de örter som jag har använt till att preparera era bägare. Ni<br />

har redan druckit så mycket, så jag kan lika gärna tala om det nu. Det är en mycket<br />

speciell drog som jag arbetat länge med att utveckla, som har den effekten, att dess<br />

gudomliga rus är direkt beroendeframkallande, samtidigt som offret får sitt minne<br />

delvis utslaget, så att han blir helt desorienterad och förvirrad, så att det enda viktiga<br />

för honom kvar i livet blir att få fortsätta fly in i drogens positiva verkningar. Alla<br />

mina tjänare här på slottet går på denna drog. Jag framställer den själv och är mycket<br />

liberal med dess utskänkning. Och alla mina patienter är mig mycket tacksamma för<br />

att jag underhåller dem med den.<br />

Sagramour Morgan le Fay, ni är vackrare än någonsin.<br />

Morgan Ja, drogen förhöjer även skönhetssinnet och stegrar den <strong>se</strong>xuella aptiten.<br />

Vill du sova med mig i natt?<br />

Sagramour Oändligt gärna. Och jag vill dricka ditt ljuvliga vin för evigt.<br />

Percival Jag också.<br />

Morgan Percival, du <strong>se</strong>r precis ut som om du hade funnit den heliga Graal.<br />

Percival Det har jag också. I ditt sällskap. I ditt sköte. I ditt härliga vin. I dina<br />

gudomliga droger.<br />

Morgan Så skall det låta. Men jag tar Sagramour först. Lionel, för ner Percival i<br />

källarhålorna och lås in honom där i en ensamcell så länge. Vi får fortsätta hålla<br />

honom på den här dieten <strong>se</strong>dan tills han har glömt vad han heter, som alla de andra.<br />

Ni förstår, kära vänner, jag samlar på män.<br />

Sagramour Vi är glada att kunna stå till tjänst.<br />

Morgan Drick mera vin, Sir Sagramour. Du har en lång natt framför dig. (Lionel<br />

för ut den helt foglige Percival.)<br />

Sagramour Ursäkta mig, fru Morgan, men var inte denne kåpklädde tjänare tidigare<br />

Sir Lionel, riddare vid kung Arthurs runda bord?<br />

Morgan Ja, och den mest kristna av riddare, precis som du och Percival.<br />

Sagramour Varför klär du dem i svarta kåpor?<br />

Morgan Är det inte exotiskt? Det är för att de skall verka som bröder i en helig<br />

<strong>se</strong>kt. Ville ni inte alla avancera till en sorts högre Graal-sällskap?<br />

Sagramour Jo, det var vår mycket höga kristna idé.<br />

Morgan Här har ni för besväret. Slav hos mig är mycket tacknämligare. Ni får alla<br />

droger gratis.<br />

Sagramour Ni är oemotståndlig, madame.<br />

Morgan Även du, Sir Sagramour, kommer att göra dig väl i en fotsid svart kåpa<br />

som för evigt reducerar dig till identitetslös anonymitet i mitt paradis.<br />

Sagramour Jag <strong>se</strong>r fram emot den långa natten, madame.<br />

(Hon bestiger honom. Han börjar flina idiotiskt.)<br />

Scen 2. Guineveres sängkammare.<br />

Lancelot och Guinevere i sängen.<br />

Guinevere Det är inte vårt fel, Lancelot. Vi drevs till det.<br />

Lancelot Ja, vi lät oss drivas till det av naturen, och just det är vårt fel.<br />

Guinevere Nej, Lancelot. De hedniskas elaka förtal drev oss till det. Ända <strong>se</strong>dan jag<br />

blev drottning har jag varit hatad för min kristendoms skull, fastän jag aldrig<br />

åstundade något ont. Det fanns aldrig en ond tanke i mitt huvud.<br />

Lancelot Jag vet. Det såg jag genast.<br />

Guinevere Men förtalet! Aldrig hade jag mött ondska eller elakhet tidigare, jag<br />

visste inte ens vad grymhet var, förrän jag mötte alltsammans i det skoningslösa<br />

förtalet. Hedningarna började genast sprida rykten kring vår vänskap.<br />

26

---

Lancelot Jag vet.<br />

Guinevere En annan kvinna tål inte sådant. Ju värre ryktesspridningen blev, desto<br />

mera behövde jag dig som vän, ty Arthur beredde mig föga tröst. Han bara bad mig<br />

att inte bry mig om det.<br />

Lancelot Och jag behövde dig, Guinevere. Jag må vara en svag karaktär, men det<br />

är inget fel på min innerlighet och kärlek. Jag skäms inte för att säga det. Jag blev kär<br />

i dig vid första ögonkastet. Genast glömde jag Elaine, eller hon bleknade åtminstone,<br />

ty du motsvarade genast alla mina ideal: den perfekta skönheten, renheten, oskulden<br />

och godheten.<br />

Guinevere Så du bedrog Elaine med mig redan i tankarna?<br />

Lancelot Nej, jag var trogen Elaine så länge hon levde. Men hennes död kastade<br />

mig med ödets fulla kraft i armarna på dig. Jag hade inget val. Jag försökte göra<br />

motstånd, och Graaluppenbarel<strong>se</strong>n kom som en räddning för min själ. Jag försökte<br />

därmed avstå från dig, men det var omöjligt.<br />

Guinevere Ödet menade oss två för varandra. Kungen har aldrig blandat sig i det.<br />

Hur kan då någon vara så ond att han vill förbjuda oss äktheten av vår kärlek?<br />

(Buller utanför. Röster: "Ur vägen!")<br />

Lancelot Jag anar oråd.<br />

(Plötsligt bryts dörren in och ett antal riddare stormar in, beväpnade, med Mordred i<br />

spet<strong>se</strong>n.)<br />

Mordred (triumferande) Ha! Och ni vågade tvivla på mig! Tagna på bar gärning mitt i<br />

sängen! Tror ni mig nu?<br />

Lancelot (hoppar rasande ut ur sängen och griper sitt svärd. Endast hans blygd är skyld med<br />

ett ländkläde.) Ut ur drottningens sängkammare, era förbannade djävlar! (angriper dem<br />

ursinnigt, sticker ner flera, lyckas forcera sig ut och försvinna.)<br />

Mordred Låt honom löpa. Han är ändå förlorad. Men bevaka drottningen! Vi är<br />

fem levande vittnen! Hämta kungen, Sir Gareth!<br />

Sir Kay Mordred, Sir Gareth är död.<br />

Mordred Vad säger du?<br />

Kay Lancelot stack ner honom. Han såg nog inte vem det var.<br />

Mordred Då blir Gawaine glad. Hämta kungen, Sir Kay! Vi bevakar drottningen<br />

med våra svärd!<br />

Kay Det här blir det pinsammaste ögonblicket i vårt lands historia. (går)<br />

Mordred Så ers kristligaste majestät trodde hon skulle komma undan med det, va?<br />

Guinevere Nu är ni allt skadeglad, Sir Mordred! Nu får äntligen hela er ondska<br />

möjlighet att komma fram som en stinkande giftig drake ur sitt kläckta äggskals<br />

äckliga ruttenhet!<br />

Mordred Spar på era grodor tills konungen kommer, ers höghet. Då kan ni drägla<br />

era slemmiga spyor bäst ni gitter, som den padda i kristen förklädnad ni är!<br />

Sir Cedric Kungen kommer!<br />

flera utanför Kungen kommer! Kungen kommer!<br />

Arthur (kommer in) Vad är detta? Lancelot i panisk flykt från Camelot spritt<br />

språngande naken på en stulen häst med svärdet i högsta hugg som en fradgande<br />

vettvilling, och min drottning hotad med vapen i sitt eget rum i sin egen säng? Stick<br />

genast ner era svärd i sina skidor! Och försvinn varenda en! Jag vill tala i enrum med<br />

drottningen.<br />

Mordred Kung Arthur, alla här är kronvittnen till hennes majestäts<br />

äktenskapsbrott med Sir Lancelot. Vi tog dem i sängen.<br />

Arthur (dånande) Håll käften! Ut! Det här är en sak mellan drottningen och mig! Och<br />

bär för Guds skull ut dessa båda lik! (Mordred bugar sig och drar sig ut med alla de<br />

andra, som är mycket förskräckta och forslar med sig liken.)<br />

Arthur (sätter sig ömt vid Guineveres sida på sängen) Står det väl till med dig?<br />

Guinevere Är du inte arg?<br />

27

---

Arthur Jag förstår att du blev chockad. Är det bättre nu?<br />

Guinevere Ditt lugn avväpnar mig och får mig att kunna tala.<br />

Arthur Du förstår väl att vi måste prata?<br />

Guinevere Ja.<br />

Arthur Jag är inte alls arg på dig, och det är viktigt att du slappnar av. Du är i<br />

fullkomlig säkerhet. Inte ett hår kommer att krökas på ditt huvud så länge du lever.<br />

Men jag är mycket, mycket led<strong>se</strong>n.<br />

Guinevere Jag också.<br />

Arthur Du klarar dig emedan du är kvinna. Men jag klarar mig inte emedan jag<br />

är man och dessutom ansvarig konung. Jag trodde på dig, Guinevere. I det längsta<br />

hoppades jag att ryktena om dig och Lancelot bara var ont förtal.<br />

Guinevere Det var det också.<br />

Arthur (höjer handen) Vänta. Låt mig tala färdigt. Låt mig göra hela bilden klar<br />

för dig först innan du försvarar dig. Du behöver för resten inte försvara dig, för det<br />

tänker jag göra mot hela världen tills jag <strong>fall</strong>er. Jag förebrår dig ingenting. Jag vill<br />

bara att du ska förstå situationen. (re<strong>se</strong>r sig och börjar gå omkring.)<br />

När jag med gamle Merlins hjälp skapade detta Camelot, detta hov, detta<br />

riddarskap och denna blomstrande brittiska stat såg jag det som en unik chans att<br />

föregå med gott exempel för historien, att skapa en oas i en tid av univer<strong>se</strong>llt<br />

barbariskt mörker, att kanske lyckas åstadkomma något bestående som var gott. Och<br />

kronan på verket var du. (sätter sig ånyo hos henne.)<br />

Du repre<strong>se</strong>nterade den nya tidens religion. Du var framtiden. Om jag kunde<br />

förena dig med våra gamla keltiska traditioner så skulle jag ha lyckats. Då skulle jag<br />

ha bevarat vårt keltiska rike i en kristen framtid. Merlin uppmuntrade mig och<br />

hjälpte mig, och du ställde upp. Allt såg ut att lyckas. (re<strong>se</strong>r sig ånyo.)<br />

Vänskapen mellan dig och Lancelot såg jag som något vackert som passade rätt<br />

in i ramen. Han repre<strong>se</strong>nterade världen utanför England, han var fransman och var<br />

som en nyckel till hela kontinenten. Jag såg ingenting ont i det. Tvärtom var det så<br />

fint att jag till varje pris inte ville störa det. Och min egen etik, mitt eget höga<br />

statsideal och vårt sätt här vid vårt ridderliga hov innebar den självklarheten att jag<br />

litade på er. Jag måste lita på att ni höll er innanför förnuftets ramar. Min värld var<br />

anständig, och därför var det för mig en självklarhet att ni som agerande i denna<br />

värld var anständiga.<br />

Därför avfärdade jag alla rykten. (sätter sig hos henne igen.) De kom alltid från<br />

keltiskt håll, från sådana som inte ville ha något med kristendomen att göra, från<br />

dina avundsmän, som fruktade det som du repre<strong>se</strong>nterade. Jag litade på att ni som<br />

kristna aldrig skulle ge era fiender luft under vingarna.<br />

Förstår du situationen?<br />

Guinevere (hämtar sig) Ja. Vad händer nu?<br />

Arthur Nu är allting krossat. Som jag <strong>se</strong>r det kan ingenting hindra ett<br />

inbördeskrig. Det kommer att sprida sig som en löpeld över hela landet att<br />

kristendomen har avslöjat sig genom dubbelmoral och egennytta. Efter detta kan<br />

ingenting göra den trovärdig längre, då du, dess högsta ideal och ledstjärna, har<br />

<strong>fall</strong>it.<br />

Sir Lancelot kommer att slåss för dig och leda de kristna, och han kommer aldrig<br />

att ge sig utan kanske rentav <strong>se</strong>gra till slut. Men situationen kompliceras av att han i<br />

sitt ursinne råkade dräpa Sir Gareth, Gawaines bror, en av våra yppersta ädlingar. Sir<br />

Gareth och Sir Lancelot var varandras bästa vänner. Alla älskade Sir Gareth som Sir<br />

Lancelot, men Sir Gareth var ädlare och stabilare. Han var vår främsta diplomat.<br />

Detta kommer den temperamentsfulle Sir Gawaine aldrig att kunna förlåta Lancelot.<br />

Hela Skottland är avhängigt Sir Gawaine och hans parti, och jag fruktar att detta<br />

kommer att skilja Skottland och England åt kanske för alltid.<br />

28

---

Guinevere När vi nu talar om kri<strong>se</strong>r och snedsteg, så måste jag få fråga en sak. Har<br />

du aldrig begått något snedsteg själv?<br />

Arthur Vad menar du?<br />

Guinevere Jag har ofta hört rykten om att du och din halvsyster Morgan le Fay<br />

skulle ha haft en otillbörlig förbindel<strong>se</strong>.<br />

Arthur Det är riktigt. Det var långt före din tid och strax efter mitt trontillträde,<br />

när jag ännu var ung och osäker. Morgan le Fay erbjöd mig trygghet och ledning, och<br />

hon var då som allra vackrast och mest oemotståndlig. Jag visste inte då att hon var<br />

min egen halvsyster.<br />

Guinevere Blev det något barn?<br />

Arthur Jag vet inte. Hur så?<br />

Guinevere Somliga påstår att Sir Mordred är din son.<br />

Arthur Det kan aldrig bevisas. Morgan hade många älskare efter mig och<br />

troligen även några före mig, ty jungfru var hon inte. Men det är möjligt att Mordred<br />

är min son. Det kan inte uteslutas. Men Mordred har aldrig själv hävdat en sådan<br />

rätt, och jag har aldrig med ett ord uppmuntrat en sådan tanke hos honom. Jag har<br />

även förbjudit Morgan le Fay att göra det, och jag vet att hon inte har gjort det.<br />

Mordred vet själv inte vem hans far är.<br />

Guinevere Varför gjorde du honom till riddare?<br />

Arthur Han var tapper och sanningskär. Det räckte.<br />

Guinevere Det var inte för Morgan le Fays skull?<br />

Arthur Hon är min halvsyster.<br />

Guinevere Älskar du henne fortfarande?<br />

Arthur Guinevere!<br />

Guinevere Ditt misstag var att gifta dig med mig fastän du älskade Morgan. Hon<br />

har hatat mig från början av ren avundsjuka, och det är hon som genom sin son styr<br />

hela komplotten mot mig och mot kristendomen.<br />

Arthur Guinevere!<br />

Guinevere Erkänn! Du gifte dig med mig bara för att förena kristendomen med din<br />

stat! Det var aldrig av kärlek!<br />

Arthur (besinnande) Det är riktigt, att utan dig som drottning hade Britannien<br />

förblivit ett keltiskt, inskränkt och övervägande hedniskt rike.....<br />

Guinevere I din naivitet trodde du att din makt kunde förenas och förstärkas med<br />

kristendomen. Men kristendomen är inte sådan! Den är emot all världslig makt! Du<br />

har bedragit dig själv, kung Arthur!<br />

Arthur Jag älskade dig, Guinevere, men jag ville dig aldrig något ont. Därför lät<br />

jag dig behålla din mödom....<br />

Guinevere Du är för snäll, kung Arthur! Du är för enfaldigt, obotligt, godtroget snäll<br />

och god, din stackars omöjlige narr! (går rasande ut genom den andra dörren efter att ha<br />

svept om sig den lättaste morgonrock. Arthur blir ensam kvar och begraver huvudet i<br />

händerna.)<br />

Scen 3. Ute på en ödslig hed. Skymning och facklor.<br />

(Stor församling av svartkåpklädda män. Längst fram Morgan le Fay vid en sorts altare,<br />

i längre utslaget hår än någonsin, i vidare ärmar än någonsin.)<br />

Morgan Detta är den svarta månens natt, då månprästinnan har kallat er alla till<br />

sin heliga gudstjänst. Men från och med nu skall våra riter få en annan inriktning.<br />

För många år <strong>se</strong>dan inleddes framgångsrikt vårt motstånd mot kristendomen, dess<br />

religiösa monopol, dess översittarfasoner, dess rofferi och hyckleri, dess dubbelmoral<br />

och övertro. Vi håller oss kon<strong>se</strong>kvent till naturen och det sunda förnuftet som de<br />

enda två sanna manifestationerna av allas evige och ende Gud. Som tecken på vårt<br />

29

---

motstånd mot kristendomen har jag hit låtit frambära ett kors, som vi skall sätta upp<br />

på vårt altare – så här!<br />

(Ett stort kors bärs fram, och Morgan placerar det med några kåpors hjälp upp och ned på<br />

altaret.)<br />

spridda röster Krucifixet upp och ner! Ja, det passar sig! Borde vi inte ha en<br />

åsna eller en djävul eller en get på kor<strong>se</strong>t också? Varför inte en djävulsbock? Föreslå<br />

det för Morgan le Fay, vår heliga översteprästinna! Stifta lagar för oss, Morgan le<br />

Fay! Du är vårt brödraskaps suveräna stormästare!<br />

Morgan Jag är er heliga månprästinna, enligt den gamla keltiska traditionen. Våra<br />

lagar är enkla och naturliga. Vårda naturen. Skona allt liv. Vårda de dödas minnen.<br />

Skona andarna som sover. Harmoni med naturen och med andarnas rike är det enda<br />

som kan skänka mänskligheten fred.<br />

flera röster Kärleksbudet, Morgan! Glöm inte kärleksbudet!<br />

Morgan Ni känner mitt kärleksbud.<br />

flera Låt oss höra det! Låt oss höra det!<br />

Morgan Säg det, Lionel.<br />

tjänaren (före detta Sir Lionel) Fri kärlek – fria droger!<br />

alla (entusiastiskt) Fri kärlek – fria droger! Fri kärlek – fria droger!<br />

Morgan (ropar och breder ut armarna) Håll, mina vänner! Detta är en helig natt, den<br />

svarta månens förtätade natt, då månadens cykel börjar på nytt från ingenting. Vi har<br />

ett stort värv framför oss – att fullständigt sopa rent Britannien från allt kristet<br />

inflytande från utlandet. Aldrig mer skall Britannien behärskas och styras av Rom! Vi<br />

gjorde oss inte av med de romerska soldaterna för att kristna munkar och nunnor<br />

skulle komma hit i stället och tvångskristna oss och förslava oss under deras<br />

inskränkta ordning. Nej, vi skall alltid vara fria! Må naturen och förnuftet nu och för<br />

alltid regera Britannien och hela världen, och Gud bevare oss för alla skenheliga<br />

bedrägerier!<br />

flera Förkunna oss statuterna! Förkunna oss statuterna!<br />

Morgan (lä<strong>se</strong>r högt) En medlem av vårt keltiska förbund känns igen på att han<br />

utplånar sig själv och bär den svarta kåpan vid alla sammankomster som ett tecken<br />

på ödmjukhet inför naturen och Gud. Både kvinnor och män bäre sitt hår utslaget<br />

och så långt som möjligt som tecken på frihet och fruktsamhet. En medlem av vårt<br />

förbund utmärker sig genom trohet mot konungen, kung Arthur så länge han lever,<br />

och därefter kung Mordred, som den av kung Arthurs riddare som vågat ta upp<br />

kampen mot den kristna korruptionen. Det enda vi have till övers för Rom och dess<br />

maktgalna kyrka vare förakt. Må vi hellre föredra deras fiende Satan än deras<br />

skenheliga förtryck, och må vi hellre välja dödens frihet än slaveri under deras<br />

dogmer.<br />

flera Leve vår drottning Morgan le Fay! Fri kärlek – fria droger!<br />

Morgan Nej, jag blir aldrig drottning. Jag är bara er heliga månprästinna, er<br />

mänskliga beskyddare av allt liv i naturen, som månen väcker till liv och får att<br />

blomstra och växa genom att reglera världens livgivande vatten.<br />

(böjer sig djupt i ödmjukhet framför altaret. Svagt börjar nymånen framträda ovanför som<br />

den tunnaste skära.)<br />

Morgan (triumferande, sträcker ut armarna) Nymånen är pånyttfödd!<br />

alla (<strong>fall</strong>er ner på knä i synnerlig vördnad) Nymånen är pånyttfödd!<br />

(Ett stort mummel av böner och besvärjel<strong>se</strong>r vidtar.)<br />

Morgan (triumferande) Månen, liksom livet, slocknar och dör aldrig utan att födas på<br />

nytt!<br />

alla (svarar) Månen, liksom livet, slocknar och dör aldrig utan att födas på nytt!<br />

(Mumlet av bönerna och besvärjel<strong>se</strong>rna tilltar.)<br />

30

---

(Morgan leder bönen med att ömsom sträcka ut armarna mot månen och tillbaka, som för att<br />

dra till sig månens första strålar, som i en magisk balett, som suggestivt kan improvi<strong>se</strong>ras,<br />

tills ridån går för.)<br />

Akt V scen 1. Slaget vid Barham Down.<br />

Arthur (ensam) Jag ville aldrig detta slag, jag ville aldrig detta krig! Jag sökte i det<br />

längsta desperat avvärja det, undvika det och slippa det, men bristen på distans hos<br />

alla parter tvingade ändå fram denna ondaste tänkbara tragedi. Mitt hjärta slits i<br />

bitar med min själ, och aldrig ens i evigheters evighet kan detta sår bli helat eller min<br />

själ återfå sin form, sig själv. Allt är förlorat, och det finns ej någon väg tillbaka till<br />

det ljus som ännu var igår. Hör börjar nu den onda mörka nya tidens svarta<br />

våldtagna barbariska ihjältorterade förstörda värld. Det fanns ett sista hopp förrän<br />

bataljen inleddes idag. Dagordern var, att ingen fick inleda striden förrän någon<br />

höjde stridens svärd från det motsatta lägret. Samma order gav Sir Mordred strängt<br />

till sina män. Vad hände då? Jo, en soldat blev överraskad av en orm och höjde då<br />

sitt svärd blott för att slå ihjäl den. Detta missuppfattades från båda sidor som ett<br />

stridigt initiativ, och båda härarna angrep varandra samtidigt. Det var det sista<br />

olycksaliga in<strong>se</strong>glet på Britanniens tragedi. Här slaktar nu Britanniens härligaste<br />

riddare varandra, och det blir väl ingen kvar till slut, så som det nu <strong>se</strong>r ut. Men vem<br />

är det som kommer här? Vem är du, främling? Tala eller dö! (höjer svärdet)<br />

Morgan (inträder i kåpa oigenkännlig, kastar av sig huvan när hon kommer inför Arthur)<br />

Stick ditt svärd i skidan, Arthur. Det är bara jag, din syster. Hur kunde denna<br />

mansslakt äga rum?<br />

Arthur En olyckshändel<strong>se</strong>, en hopplös olyckshändel<strong>se</strong>. Ej någon ville det.<br />

Morgan Kan du då ej avblåsa striden?<br />

Arthur Tror du ej jag har försökt?<br />

Morgan Din fiende leds av Sir Mordred, som slåss i ditt namn för dig.<br />

Arthur Och varför har han då begynt det här inbördeskriget?<br />

Morgan För att krossa korruptionens makt i kristendomens usla kyrka.<br />

Arthur Vi kan ej bekämpa kristendomen, Morgan. Den är dömd att <strong>se</strong>gra. Tror<br />

du inte att jag hade motarbetat den om det fanns någon skymt till möjlighet att<br />

lyckas slippa den? Tror du att jag gav efter för den genom kapitulation? Tror du att<br />

jag tog Guinevere till drottning av en annan orsak än att därmed vinna över<br />

kristendomen för vår sak, som tjänare till oss och ej som herre?<br />

Morgan Arthur, i din godhet har du kompromissat bort ditt rike. Du var för snäll.<br />

Det var ditt enda fel. Du kunde aldrig genomskåda kristendomens fanatism och<br />

makttörst.<br />

Arthur Nej. Jag trodde bara väl om alla människor, tills din son Mordred gjorde<br />

uppror.<br />

Morgan Arthur, Mordred är din son.<br />

Arthur Vad säger du?<br />

Morgan Han är din ende son, din ende bröstarvinge.<br />

Arthur Är du säker?<br />

Morgan Arthur, jag har aldrig älskat någon utom dig. Jo, jag är säker.<br />

Arthur Är jag då blindast, dummast och mest vil<strong>se</strong>förd i hela landet? Jag tog<br />

alltid det för givet, att det att jag var Sir Mordreds fader var en ytterst liten möjlighet,<br />

så som du alltid skyltat med din promiskuitet.<br />

Morgan Det skenet fanns blott för att skydda genom att bedraga. Ingen kom så<br />

nära mig som du.<br />

Arthur Så jag skall möta här i denna strid min egen son? Så grymt får inget öde,<br />

ingen gudom vara!<br />

31

---

Morgan Du kan skona honom om du vinner slaget.<br />

Arthur Odd<strong>se</strong>n är för jämna. Vet han om då att jag är hans fader?<br />

Morgan Nej. På din uttryckliga be<strong>fall</strong>ning fick jag aldrig uppmuntra min son till<br />

sådana idéer.<br />

Arthur Och du lydde mig, fastän du visste att han var min son?<br />

Morgan Lydnad är en form av kärlek.<br />

Arthur Stackars syster, varför fick jag inte veta detta tidigare?<br />

Morgan Ingenting är någonsin för <strong>se</strong>nt.<br />

Arthur Jo, Morgan, detta kan tyvärr just vara någonting som är för <strong>se</strong>nt.<br />

Morgan Var är Sir Lancelot? Jag <strong>se</strong>r ej honom hos de dina.<br />

Arthur Galen och förryckt, förrymd från all vår mänskliga gemenskap, efter sitt<br />

förräderi mot mig med Guinevere lär han ha flytt till skogs och ut på hedarna och<br />

levat som ett djur, tills munkar vänligen tog hand om honom. Han lär vara en from<br />

eremit numera.<br />

Morgan Och din drottning Guinevere?<br />

Arthur Den pinsamma skandalen gick det stackars flickebarnet så fatalt till<br />

sinnes att hon storknade i skuldkänslor och drog sig även hon tillbaka till ett kloster.<br />

Morgan Är det då den underbara Arthursagans vemodiga slut: att alla hjältarna<br />

inspärrar sig på kloster som eunucker och sterila nunnor?<br />

Arthur Om de icke dör i strid som här. Gawaine for fram mot din sons vänner<br />

som en rasande Akhilles på vild jakt på sina bröders mördare men fann blott sår och<br />

undergång som bot för all sin vilda djärvhet. Men vad vet du om Sir Tristan?<br />

Morgan Det var mitt fel alltihop. Sir Tristan kom till mig å konung Markes vägnar<br />

för att få ett säkert kärlek<strong>se</strong>lixir, då Marke ej var ung men osäker på irländskan<br />

Isoldes attityd. Jag varnade Sir Tristan för eventuella följder av att elixiret kunde<br />

missbrukas. Och tydligen var det just vad som hände. Måhända trodde någon det<br />

var gift och gav det till Sir Tristan för att expediera honom, men Sir Tristan blev i<br />

stället offer för en tragisk kärlek till Isolde, som hon delade. De dog tillsammans.<br />

Arthur Jag hörde om hur de bedrog kung Marke, hur de landsförvisades och<br />

drevs i kloster, men ej om hur de fann döden.<br />

Morgan Tristan kallade på henne när han visste att han skulle dö. Hon mottog<br />

kallel<strong>se</strong>n och reste genast ner till kontinenten till hans läger, men hon kom då fram<br />

för <strong>se</strong>nt. Då dog hon själv men på ett egendomligt sätt. Hon lämnade sin kropp helt<br />

frivilligt för att få dela tillvaron med Tristans ande.<br />

Arthur Hur gick detta till? Begick hon självmord?<br />

Morgan Nej. Hon gick till vila, och hon vaknade ej mer ur sömnen. Inget kunde<br />

väcka henne. Kroppen hade övergivits av Isoldes själ. Hon sov och kunde inte väckas<br />

eller matas eller hjälpas, och till slut så upphörde den slumrande att andas. Kroppen<br />

dog av brist på själen, som i förväg hade lämnat kroppen av sin egen viljekraft.<br />

Arthur En tragedi av alltför många. Morgan, hjälp mig härifrån. Jag vill ej möta<br />

vår son Mordred på ett blodigt slagfält. Må han <strong>se</strong>gra och bli konung, om han gitter<br />

när Britanniens ädlingar är alla döda.<br />

Morgan Överger du riket?<br />

Arthur Ja, jag smiter ut bakvägen. Jag vill icke synas mera. För mig hem till<br />

Avalon.<br />

Morgan Du bär de kungliga insignierna. Ditt svärd Excalibur, som du drog upp<br />

ur stenen, gav dig med dess skida oantastlighet och osårbarhet.<br />

Arthur De behövs ej längre. Se! (tar av sig skidan med svärdet.) Jag kastar dem i<br />

floden! (gör så) Trams och fåfänga är allt vad dessa kungliga legender är. Du var den<br />

enda som stod kvar som vän när alla andra föll. Låt mig få åldras i ditt systerliga<br />

sällskap.<br />

Morgan Och din son, vår Mordred?<br />

32

---

Arthur Låt honom ej någonsin få veta att jag var hans fader. Fick han veta det,<br />

med kunskapen om alla olyckor som han har satt i gång, så är jag rädd att han ej<br />

skulle klara det. Även Mordred har ett hjärta som kan krossas.<br />

Morgan Låt oss gå då, Arthur, hem till Avalon och ut ur denna saga som är<br />

verkligheten.<br />

Arthur Stöd mig, syster, tills jag dör, ty du är allt som återstår för mig av hela<br />

härligheten som var drömmen om ett idealiskt rike som politisk verklighet vars<br />

namn var Camelot.<br />

Morgan Du genomförde det i verkligheten, och du visade att det var möjligt. Allt<br />

var inte bara fåfänga, kung Arthur. Fåfängan var bara allt det som du nu klätt av dig<br />

för att en dag återkomma till ditt skapande av idealet när vår värld och människan är<br />

mera mogna.<br />

Arthur Tack, min syster, för att du är klok. Det fanns ej många kloka människor<br />

i världen.<br />

Morgan Nej, men klokheten är sådan, att om det blott finns ett litet antal lyckliga<br />

och få, minst två, så räcker därmed egendomligt nog klokheten ändå till.<br />

Arthur Det vare nog. Så låt oss gå.<br />

(De lämnar scenen diskret medan krigsbraket fortfar att dåna i bakgrunden.)<br />

33<br />

5-13.8.1996, Virhamn.