Intrigerande titt på thailändska ladyboys värld: En intervju med Ellen (video)

Läkare skyndar sig inte in i större könsbytesoperationer och de med psykisk störning lägger sig inte under kniven. Först när de professionella är övertygade om att personen har gjort ett medvetet val kommer processen att startas. Detta börjar hos tonåringar med hormonbehandling och pubertetshämmare, åtgärder som fortfarande kan göras omedelbart om någon som ung vuxen kommer till andra slutsatser än de de upplevde som tonåring (och den berg-och dalbana som ibland innebär). Antalet personer som återvänder från operation är därför mycket litet (någonstans långt under 1%), mindre än många andra medicinska ingrepp.

Jag har ingen aning om vad det är, det avsiktliga valet att gå igenom livet som ett annat kön än det man föddes med. Det är mer mellan "100% man" och "100% kvinna", och att ge någon utrymme att visa sig kräver vanligtvis inte mycket av andra. De kanske vill bli tilltalade med ett annat namn eller pronomen (han, hon, dem, etc.). Kanske känner de sig obekväma på en toalett och hellre går till en annan toalett. Jag tror inte att det är så mycket att begära.

Transpersonen i den här intervjun visar också detta: hon är mer feminin men vill inte vara kvinna i allt. Det är möjligt, andra har den önskan. Dessa är skillnaderna i grad. Tydligen hade hennes föräldrar till en början svårt för att hon inte betedde sig som en riktig pojke, men de accepterade det till slut. Det låter också som en välkänd upplevelse av transpersoner i Thailand och väst. Även om de fortfarande ofta stöter på missförstånd eller blir sett ner på. Att de är konstiga, galna... en sådan brist på verklig acceptans, verklig respekt, förblir en grej i väst och Thailand.

Konvertera ur kommersiell synvinkel? Vad jag hör så hoppas Ellen kunna tjäna mycket pengar snabbt och sedan ta sig ur branschen så snabbt som möjligt. Det är inte många som verkligen trivs med arbetet. Jag ser någon som vill vara sig själv, här en väldigt feminin person som egentligen inte är man, inte riktigt kvinna, och som ändå hade genomgått operationerna i ansiktet och brösten. Att allt kostar ganska mycket och att tillfälligt gå in i prostitution är tydligen den mest effektiva lösningen.

Jag ser främst likheter mellan olika transpersoner i den här världen, men absolut skillnader i betoning. I väst och i synnerhet Amerika verkar saker och ting spelas mer svart och vitt. Mer extremer med konservativa som flippar ut om någon inte ser sig själv som helt man eller kvinna och av en sorts panik ("det är onaturligt" "mot Guds vilja" etc.) går hårt emot det, vilket naturligtvis är en problem med transpersoner och liknande framkallar en starkare reaktion ("Jag passar inte in i din box, låt mig vara jag, ifrågasätt inte det för annars..."). I Thailand verkar hierarkin sippra ner mer, som transperson är man något underlägsen, det högsta man kan uppnå är att vara en "riktig man", vilket man inte är, så lägre på stegen. De där "riktiga männen" känner sig mindre hotade, bär inte på någon antik bok och behandlas därför mer lättsamt, utan att detta är lika med verklig respekt och acceptans. Där dessa skillnader finns finns det fortfarande mycket att lära av varandra. Världen är helt enkelt inte så enkel.

Inte så spännande, men jag tycker att en kritisk syn är önskvärd och att människor inte längre behöver ses som intoleranta.
Varje vuxen människa ska självklart göra som den vill, vilket är bra om det gör dem lyckliga.

Problemet är att det nu i väst främjas till barn utan någon kritisk blick. Det lärs ut till (autistiska) barn under sken av att vara fördomsfria. Det är en ideologi som lärs ut till barn.

Moderator: Vänligen chatta inte. Och respektera även andras åsikter.

Min frisör "Chan" är en Ladyboy. Hon är nästan 50 och när det gäller skönhet tillhör hon "den högsta decilen i sin jämnåriga grupp".

En trevlig och omtänksam personlighet. Talar "musikvideo engelska". Hon har letat efter en livskamrat, gärna en farranger, länge utan framgång. Hon hatar kåta män som vill hoppa på hennes fotled.

Hon driver framgångsrikt sin egen frisersalong i en liten nordthailändsk risodlingsby från 8:18 till 6:7, XNUMX dagar i veckan. Tillräcklig inkomst för att försörja hennes blygsamma liv och ta hand om sin mycket äldre far. Hon är en "Människa" med andra "värderingar" än att bara tjäna pengar på lust.

En helt annan sorts Thai Ladyboy än den ganska stereotypa intervjun i videon.

"Chan" är en praktiserande buddhist och jag har svårt att förstå det. Vilken thailändsk buddhist vill "nedstiga" från att vara man till att vara kvinna, och i samma liv?