Insändare: Är vi på väg från Förintelsen eller mot en ny?

För mig som utbildar mig till Folkbildare mot nazism är det ofattbart att jag ofta får frågan om det inte finns ”något viktigare” jag kan göra. Med vetskapen om årsdagen av förintelsen av romer i Auschwitz och andra årsdagar som påminner om nazismens brott mot mänskligheten kan jag inte, vill jag inte, ge nazismen fritt spelrum i vårt land eller andra länder.

Vi måste gemensamt se till att vi aldrig mer går med på att kategorisera medmänniskor som ”lägre stående” eller inte ”livsdugliga”. Tyvärr känner jag ibland att vi inte lärt oss något av Förintelsen, även om vi efter kriget sade ”aldrig mer”. Än i dag utsätts romer för förtryck och diskriminering. Enligt en rapport från DO upplever 90 procent av tillfrågade romer att Sverige till viss del eller i hög grad är ett land som är fientligt inställt till romer. Diskriminering sker till exempel inom bostads- och arbetsmarknaden. Även inom utbildning och i affärer, restauranger och hotell förekommer diskriminering.

Vi vet också att judar, funktionsnedsatta och hbtq personer utsätts även i Sverige idag av olika sorters förtryck både från nazister och andra hatare. När mina vänner som har funktionsnedsättning blir förföljda av nazister och får höra att de ”borde dö” och när judar och hbtq personer utsätts vill jag skrika högt att vi måste reagera och agera!

Det är för mig helt ofattbart och oacceptabelt och det gör mig både förbannad och ledsen att vi inte kommit längre på vår väg mot alla människors lika rättigheter. Jag blir besviken på alla de som inte tar hotet från nazismen på allvar, på alla de ofta välmenande och goda människorna som inte ser hur farlig rasism och nazism är.

I Sverige har vi ett parti bildat av nazister som sitter i riksdagen, Sverigedemokraterna. Stödet för dem är starkt bland allmänheten och den utbredda historielösheten och okunskapen om den fruktansvärda ideologin som nazismen står för är skrämmande. I andra länder finns också partier som är rasistiska och/eller nazistiska och människor röstar på och stödjer deras visioner.

Jag kan inte låta bli att undra hur dessa människor, som stöttar dessa hatiska rörelser, ställer sig inför att någon som de själva älskar ska utsättas för hatet. Nästa gång kanske det är du, eller någon som är dig kär som utsätts, men förmågan till empatiskt tänkande känns svag.

Jag undrar ofta hur vi kan gå så vilse, ännu en gång, och jag frågar mig: är vi på väg ifrån Förintelsen, eller emot en ny sådan? Därför känner jag mig förpliktigad att fråga; jag står upp för medmänsklighet och allas lika värde, gör du?

Kukkamariia Valtola Sjöberg

Folkbildare mot nazism