Miss Li: Nattens rårakor var ljuvliga

Mormors rullader

Det händer ibland när jag ser ett kökssnöre att jag förflyttas till barndomen och mormors kök i den lilla lägenheten i Ludvika. Där stod mormor och jag vid fönstret och band ihop rullader tillsammans. Men mitt främsta uppdrag var att riva pepparroten till fyllningen, vilket jag tog på stort allvar. I rummet intill hade mormor bäddat i bäddsoffan med sitt nymanglade sänglinne i 70-talsmönster. Jag är sladdbarn och hälsade vanligtvis på mormor utan mina tre äldre syskon, vilket innebar att man blev ompysslad till tusen. Det var så mysigt.

Mormor lagade alltid traditionell husmanskost från grunden. Rulladerna var hennes paradrätt – en sådan som förtjänade att läggas upp på tallrikarna ur den fina servisen. För det var något alldeles speciellt med just rulladerna. Smaken av pepparrot och kanske var det äpple, ackompanjerat med kokt potatis och sås. En storslagen kombination som gav en känsla av trygghet och värme.

Mätta på rulladerna kunde mormor resa sig upp, försvinna in i köket och komma tillbaka med en peng som hon diskret tryckte i min handflata. ”Spring och köp något gott”, log hon och snart kom jag tillbaka med en pinnglass och några godisbitar i en kuvertliknande påse med färgglada ringar på.

Flygande Jacob

Det var lördag, jag var åtta år och kom hem svettig efter en vinnarmatch. I två år hade fotbollen och Forssa BK blivit en stor del av mitt liv och så skulle det fortsätta. Jag skulle gå fotbollsgymnasium, träna minst nio gånger i veckan, värvas till ett allsvenskt lag, åka på elitläger och ha siktet inställt på att bli fotbollsproffs.

Till segermiddag sade mamma att vi skulle testa en ny maträtt. Något exotiskt. Det var tidigt 90-tal och det närmaste man kunde komma något exotiskt i Borlänge var väl stans enda Kinarestaurang. Men mamma hade fått ett recept av en vän – en gryta med kyckling, banan, grädde och jordnötter. Jag, som vanligt utsvulten efter en match, högg in direkt. Sötman, sältan och gräddigheten – jag hade aldrig ätit något så sagolikt.

Att växa upp i en liten industristad på 90-talet innebar måltider där kött var en obligatorisk ingrediens. När jag i dag är vegan är flygande Jacob en av de rätter jag har gjort vegansk genom något som liknar kyckling. Detta är nämligen fortfarande min favoriträtt som jag äter ofta. Lite som en hyllning till mina gyllene fotbollsdagar, som vid 17 års ålder erövrades av musiken.

Råraka med tångrom

Jag har alltid älskat potatis, men när jag för tre-fyra år sedan råstekte potatis för första gången, kunde jag nog inte ana hur stor plats rårakan skulle ta i mitt liv. Jag kan laga det till frukost, lunch, middag och nattamat. Flera gånger i veckan.

Min råraka är superenkel: jag river potatis grovt med skalet på, torkar av den noga med hushållspapper, saltar rejält och formar till ganska tunna kakor innan jag steker dem i olja. Den första blir alltid dålig, sedan sätter de sig. Jag toppar med en klick vegansk crème fraiche, tångrom, dill, gräslök och citron. Enkelt, rätt billigt och superlyxigt! Enligt mig har rårakan allt. Allra godast blir den med ett glas vitt vin eller cava till.

Ett av mina senaste rårake-minnen skapades en sen kväll för en månad sedan. Full av dopamin, endorfiner och energi efter ett gig tog suget efter rätten över så pass mycket att jag åkte förbi en mack på vägen hem och köpte potatis. Hemma slängde jag av mig scenklänningen, drog på morgonrocken och ställde mig vid spisen och gjorde ett helt gäng. Rårakorna har aldrig smakat så ljuvligt som den natten.