De populära barnhjältarna, som till vardags heter Sara Edwardsson och Henrik Ståhl, är sedan tidigare kända som programledare i ”Bolibompa” och 2009 års julkalender ”Superhjältejul”.

Dagbladet har pratat med Henrik Ståhl inför föreställningen.

Föreställningen som heter ”Superhjältekonserten” turnerade flitigt i fjol i landets Folkets Hus och Parker.

Bara två skådespelare

– Vi tänkte antingen satsa på fler skådespelare eller ett liveband som spelar under framträdandet så då valde vi bandet Robocomp, säger Henrik Ståhl.

– Eftersom jag och Sara är de enda skådisarna spelar vi två roller var i föreställningen.

• Är det samma föreställning som i fjol?

– Ja, i princip. Vi har bara gjort några små ändringar och ändrat slutet.

– Anledningen till att vi gör en turné igen är trycket från publiken. I fjol hade vi inga planer på att köra igen, säger Henrik.

Förra året hade Superhjältekonserten 2 000 till 3 000 besökare per föreställning. Och att döma av de framträdanden de gjort tidigare i år så blir det en lika stor succé igen.

– Den här turnén innefattar bara tio gig, så den blir inte lika omfattande som den i fjol.

• Varför gestalta superhjältar?

– Sara skapade Supersnällasilversara under ett temaprogram i ”Bolibompa” och då ville inte jag vara sämre. När vi fick ett tittarbrev av ett barn som undrade vem Stålhenrik var föddes idén om honom. Jag hade aldrig tänkt på att använda mitt namn tidigare men när jag såg det där brevet blev det så självklart, säger Henrik.

Inga tuffa superhjältar

– Supersnällasilversara och Stålhenrik har sina superkrafter men klarar inte av så mycket. Stålhenrik är ständigt rädd och hemligt kär i Supersnällasilversara och hon i sin tur har ju sin mörka sida, Supersurasunksara att slåss mot hela tiden. Det är egentligen ganska sorgliga karaktärer, säger Henrik med ett skratt.

• Kan man som skådespelare bli less på en karaktär?

– Jo, absolut. Men jag styr ju helt själv hur jag vill att Stålhenrik ska utvecklas, så då blir det lättare att jobba med honom.

Svårare att spela för barn.

– Om det är mycket barn i publiken så är det svårare att få dem koncentrerade på oss än med en mogen publik.

– Barnpubliken är mer kräsen, gillar de inte det de ser så visar de det, säger Henrik.

– Samtidigt så är det mycket svårare att beröra en vuxen publik som har varit med om så mycket mer i sitt eget liv.

Henrik menar också att man inte borde dela upp kulturen i barn och vuxenkultur.

– Bra kultur är bra kultur. Vilken målgruppen är tycker jag är ointressant, säger Henrik.

Niklas Bjermkvist