Filmisar - snyggare än nånsin

Glöm hockeybilder , bokmärken och lyckotroll. Glöm pogg och kapsyler. Inse att det tuffaste du kan äga - och helst äga i kvantiteter - är... just det... filmisar. I alla fall om du är född anno 1948. På femtio- och sextiotalet var det nämligen väldigt hett att samla på bilder föreställande glamourösa filmstjärnor.

Dessutom bytte man korten på ett mycket häftigare sätt än idag. Alla hade svarta linjerade skrivböcker på den tiden där man skrev med gammaldags skrivstil som inte gick att läsa. Där la man filmisarna och så vek man bladen så att korten inte syntes. En polers la ner en filmis i ett av facken som bildades och hade man tur så var det en bra filmis. Hade man för dåliga byten i sin bok spreds snart ryktet och ingen ville byta med en.

Doris Day, Humphrey Bogart och Greta Garbo var sköna filmisar som alla ville ha.

Man fick tag på dem i kvarterskiosken, i början styckvis för tjugofem öre med ett tuggummi på baksidan. Jämför med ett biobesök som gick loss på en krona. Senare kunde man även köpa dem i små samlingspaket vilket förhöjde spänningen: skulle man få en ball Marlon Brando, eller dra nitlott med Tommy Steele? Eller så kunde man köpa en Alfa-kola och få både godis och filmis.

Även filmstjärnorna själva lär ha uppskattat detta samlande. Det är tänkbart att en del kända personer bytte karriärriktning för att kunna platsa på det lilla kortet. Kanske gjorde Elvis filmer, bara för att få bli en filmis. Det vet man ännu inte med säkerhet. I vilket fall som helst så var han ett mycket eftertraktat samlarobjekt.

Filmstjärnebildskulten hade sin topp under slutet av femtiotalet och början av sextiotalet. Sedan kom Beatles och Rolling Stones och det var plötsligt inte längre skådespelare som figurerade på de små korten. Filmstjärnorna fick ge plats åt de nya popidolerna. Ännu senare var det Disneyfigurer man bytte.

I dag hittar man de gamla filmstjärnorna på loppmarknader och i gamla lådor på vinden. De ler fortfarande sina Stomatolleenden och de är fortfarande en schizofren korsning av fotografi och tecknad figur. Eftersom alla kort är ungefär ett halvsekel är nästan alla lite vikta, alla lite gulnade. Och de är snyggare än nånsin.

Frida Kongstad

Jan Bäckman i Skellefteå, en av Sveriges största filmissamlare, delade med sig med några sköna filmisfakta:

Filmisfakta ett

Filmistrenden uppstod i Sverige ungefär 1949. De allra flesta samlade på filmisar, från första klass upp till tretton-fjortonårsåldern. Då var det inte lika häftigt längre.

Filmisfakta två

Eftersom tv:n inte kom förrän på femtiotalet så var det på biografernas eftermiddagsvisningar, matinéfilmerna, som man såg sina filmisar live.

Filmisfakta tre

Filmstjärnebilder har aldrig funnits i USA utan filmistrenden importerades från Belgien och Holland.

Filmisfakta fyra

I början föreställde filmisarna mest amerikanska filmstjärnor, men i slutet av femtiotalet dök även svenska moviestars upp på korten.