Hudatlas 2

HUDATLAS
II
Alf Björnberg Eva Tegner

Alf Björnberg är med. dr. och docent i dermato-venereologi vid
Lunds Universitet.
Eva Tegner är med. dr. och docent i dermato-venereologi vid
Lunds Universitet.
Båda författarna har under en lång följd av år undervisat blivande

läkare och sjuksköterskor i dermatologi.
Alf Björnberg och Eva Tegner har tillsammans utgivit tio böcker
i dermatologi.
Hudatlas del 2, är en direkt fortsättning på Hudatlas för sjuk-

sköterskor del 1 (andra upplagan år 2000), som rönt stor upp-
skattning och utgivits i flera nytryck. Del 1 och 2 kan användas
tillsammans men också var för sig. Del 2 innehåller även den
bilder av 50 dermatoser med sjukdomsbeskrivningar, differen-
tialdiagnoser, förslag till behandling och kommentarer.
Hudatlas, som är den enda moderna svenska läroboken i der-

matologi huvudsakligen avsedd för sjuksköterskor, har utgivits
tillsammans med Astellas Pharma AB.
II
Alf Björnberg
Med.Dr., Docent
•
Eva Tegner
Med.Dr., Docent
1
Omslagsbilden visar ytlig basalcellscancer, blödning i åldrad hud, acne vulgaris
och tatuering.
Denna del 2 av Hudatlas innehåller hänvisningar till bilder i del 1 av läroboken

(Hudatlas för sjuksköterskor), utgiven av Astellas Pharma AB, Göteborg, andra
upplagan år 2000.
1:a upplagan 5000 ex. Febr 2004

© Alf Björnberg, Eva Tegner och Astellas Pharma AB
© Foto Johan Landegren
© Layout Åse Björnberg Lidholm
Tryck: C A Andersson & Co, Malmö
ISBN 91-631-5030-1
2
FÖRORD
Detta är del 2 av ”Hudatlas”. Del 1 utkom i sin andra
upplaga år 2000. Den nya boken har disponerats så, att de
båda delarna kan användas tillsammans men också var för
sig. Vi har fortsatt strävat efter en kortfattad, praktisk fram-
ställning och har undvikit teoretiska, basala diskussioner.
Förhoppningsvis skall nu de sammanlagt 100 skildrade der-
matoserna i den första och den andra delen av atlasen täcka
främst sjuksköterskans dermatologiska vardag och kanske
också vara en igenkännande bilderbok. Den kan också
användas av andra personalgrupper inom sjukvården och
apotekspersonal.
Överläkare Johan Landegren har ställt sina förnämliga kli-
niska fotografier till vårt förfogande och tackas varmt.
Astellas Pharma AB tackas för fortsatt samarbete också
vid utgivandet av andra delen av denna lärobok i derma-
tologi.
FÖRFATTARNA
3
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Förord 3 Diskoid lupus erythematosus 58

Innehållsförteckning 5 Venöst bensår 60
Efflorescenser 6 Arteriellt bensår 62
Hudbiopsi - PAD 7 Nekrotiserande vaskulit 64
Lymfadenosis benigna cutis 10 Blöjdermatit 66
Erythema migrans 12 Bullös impetigo 68
Candidaparonychi 14 Atopiskt mamilleksem 70
Munvinkelragader 16 ”Självsprickor” 72
Pityriasis versicolor 18 Hyperkeratotiskt eksem 74
Exotisk tinea i hårbotten 20 Keratodermia palmo-plantaris 76
Herpes genitalis 22 Ichtyosis vulgaris 78
Molluscum contagiosum 24 Keratosis pilaris 80
Mosaikvårtor 26 Mongolfläck 82
Condylomata acuminata 28 Melasma 84
Hand, foot and mouth disease 30 Clavus 86
Erysipelas 32 Pigmentnevus 88
Flatlöss 34 Dermatofibrom 90
Fjärilslarvdermatit 36 Keloid 92
Larva migrans 38 Ytlig basalcellscancer 94
Spontana stellata pseudoärr 40 Erythema multiforme 96
Sunburn freckles 42 Toxikodermi 98
Soleksem 44 Erythema nodosum 100
Dermatosis papulosa nigra 46 Acne conglobata 102
Pityriasis amiantacea 48 Nagel-tic 104
Psoriasis i hårbotten 50 Alopecia areata 106
Psoriasis guttata 52 Tatuering 108
Pustulosis palmo-plantaris 54 Register 110
Lichen ruber planus 56
5
EFFLORESCENSER
Den dermatologiska diagnostiken grundar sig till stor del på utslagets
makroskopiska bild. För enkelhetens och bekvämlighetens skull har man
satt s.k. efflorescensnamn på de enskilda utslagen allt efter deras utseende
(florescere=blomstra). Beteckningarna på dessa hudens ”små blommor” an-
vändes internationellt. De ingår dessutom i namnen på vissa hudsjukdomar
och beskriver därigenom dessa, vilket kan vara bra för minnet, t.ex. impetigo
bullosa, som alltså är en impetigoform med stora blåsor (bullae).
Macula = liten fläck, endast en färgskiftning i huden, som inte kan kännas
med fingret.
Erytem = större rodnad yta, beroende på kärldilatation.
Papel = liten knottra.
Nodulus = större knottra, mer än 1 cm.
Tumor = knuta.
Plaque = upphöjd skiva.
Vesikel = liten vattenblåsa.
Bulla = större vattenblåsa, mer än 1/2 cm.
Pustel = varblåsa.
Cysta = tunnväggigt hålrum med vätska eller talg inuti.
Urtica = kvaddel, nässelutslag.
Erosion = ytligt sår i överhuden.
Excoriation = rivsår.
Ulcus = sår ner i läderhuden.
Fissur, ragad = hudspricka.
Squama = fjäll.
Krusta = skorpa.
Cicatrix = ärr.
Infiltrat = konsistensökning i eller under huden.
Skleros = hård hud.
Atrofi = uttunning av vävnad.
Hypertrofi = förtjockning av vävnad.
6
HUDBIOPSI – PAD
När ögats upplösning inte räcker till för den morfologiska diagnostiken, kan
en mikroskopisk undersökning av ett hudprov komplettera. Detta har blivit
en omistlig del i dermatologisk verksamhet, vilket också framgår av exem-
pel i denna bok. Nomenklaturen skiftar för undersökningen: histologisk,
patologisk, histopatologisk, dermatohistopatologisk diagnostik; biopsi (som
egentligen endast är själva utsnittet av en vävnadsbit); PAD (som betyder
patologisk anatomisk diagnostik).
Biopsin kan utföras antingen med kniv eller, oftast, med s.k. stans under
lokalbedövning. Stansen är ett skarpslipat rör (2-5 mm i diameter), som
under tryck roteras mot huden och då skär ut en cylindrisk propp. Den
utstansade proppen är sålunda liten och måste handhas med stor ömhet.
Den får inte knipas samman med en pincett. Hudbiten nedföres genast
djupt i en fi xeringsvätska och får inte simma på ytan. Preparatet sändes till
ett patologiskt laboratorium för inbäddning i paraffin, snittning i tunna
skikt, färgning och till sist montering på ett objektglas färdigt för att under-
sökas av patolog och/eller dermatolog.
7
8
ENSKILDA
HUDSJUKDOMAR
9
LYMFADENOSIS
BENIGNA CUTIS
KOMMENTARER TILL BILDEN

En 11-årig flicka har sedan 3 veckor en lätt ömmande, svullen, blåröd örsnibb på
höger sida, medan det vänstra örat är normalt. Förändringen har en slät yta och har
tillvuxit sakta. Man har inte märkt något insektsstick eller fästingsbett. Känner sig
frisk.
DIFFERENTIALDIAGNOSER
• Nickeleksem: är på örsnibbarna vanligen bilateralt. Den akuta eksemreaktionen
innebär kliande, mm-stora papulo-vesikler i en högröd yta. Kan vätska. Pati-
enten är då nickelallergisk mot sina ”oäkta” metallörhängen.
10
LYMFADENOSIS
BENIGNA CUTIS
N amnet på sjukdomen förkortas ofta LABC. ”Lymfadenos”
innebär, att den mikroskopiska bilden av den sjuka huden ser
ut som en lymfkörtel. Därigenom är diagnosen med en hud-
biopsi mycket lätt men behövs vanligen inte, vilket är angenämt i ett
pediatriskt klientel. Den makroskopiska bilden på örat är nämligen så
typisk, att om man har sett ett fall, bjuder sig diagnosen osökt vid nya
patienter. De är mest barn kring 10-årsåldern, flickor såväl som poj-
kar. Endast ena örsnibben är svullen och blåröd, den andra frisk.
Huden är slät utan blås- eller sårbildning.
LABC orsakas av borreliaspiroketer, som finns i fästingars (vuxna
djurs och mindre nymfers) munnar och som inympas i människans
hud genom betten. Dessa känns inte, eftersom fästingen illmarigt
bedövar, när den biter. Egendomligt nog har vanligen varken de drab-
bade barnen eller deras föräldrar sett fästingar på örat.
En vanligare borreliamanifestation är erythema migrans, sid. 12.
BEHANDLING
Borreliainfektion bör tagas på allvar, eftersom denna spiroketos utan behand-
ling kan sprida sig i kroppen och ge obehagliga senmanifestationer från olika
inre organ. Till barn nyttjas penicillin i hög dos, och örsnibben läker snabbt.
Lymfadenosis benigna cutis har som en typisk manifestation hos barn en akut,
blåröd svullnad av ena örsnibben, orsakad av en fästingsburen borreliabakterie.
11
ERYTHEMA MIGRANS

En 35-årig man observerade för 3 veckor sedan en liten röd fläck framtill i vänster
armhåla. Den varken kliade eller smärtade. Rodnaden har sedan sakta vuxit perifert
och samtidigt bleknat något i centrum med antydan till ringbildning. Fjällar inte.
Han känner inte till något lokalt insektsstick och inte heller (på direkt fråga), att
någon fästing bitit honom. Men å andra sidan har han ägnat sig åt längre promena-
der i naturen. Vid noggrann besiktning återfinns i det främre axillarvecket en
minimal mörk prick mitt i det röda området.
• Ringorm (tinea corporis): är en svampinfektion med ringformat utseende men
med fjällning, mest i kanten. Del 1, sid. 50.
• Granuloma annulare: är också ringformad men blek och kronisk. Hudfärgade
knottror i periferin, ingen fjällning. Den lokala varianten sitter mest dorsalt på
händer och fötter. Del 1, sid. 106.
12
ERYTHEMA MIGRANS
F ästingen har ofta sjukdomsframkallande spiroketer av borrelia-

släktet i munnen, vilka vid blodsugning, både av vuxna djur och
nymfer, kan inympas i huden hos människa (och varmblodiga
djur). Efter en tid börjar en så småningom ringformad, röd inflamma-
tion migrera ut från bettstället. På ett par veckor kan ringen vara dm-
stor i sin diameter. Inga allmänsymptom. Spiroketen tillhör borrelia-
släktet och har utan behandling en obehaglig benägenhet att senare
engagera nervsystem, hjärta och leder. Spridningen till de inre organen
kan ske från en obehandlad erythema migrans-ring men kan också
uppkomma primärt utan föregående hudsymptom. Efter några måna-
der kan en obehandlad borreliainfektion ge immunologiska tecken på
sin närvaro genom antikroppsbildning, och ett blodprov kan då vara
sägande, men alltså inte i de tidigaste stadierna av sjukdomen. Ungefär
en tredjedel av patienterna har observerat och tagit bort en fästing
centralt i den blivande röda ringen, hos en tredjedel observeras en
mörk prick efter fästingsbettet, medan en tredjedel av patienterna inte
sett eller hört någonting.
BEHANDLING
Antibiotika i hög dosering mot spiroketen, penicillin eller tetracyklin.
Erythema migrans är en röd, inflammatorisk ring, som orsakas av en borrelia-

spiroket och som utvecklas från ett centralt fästingsbett. Viktigt med antibiotika.
13
CANDIDAPARONYCHI

För drygt ett år sedan började en 43-årig lokalvårdare bli öm, röd och svullen kring
nageln på höger pekfinger. Hon har sedan dess aldrig varit helt läkt, men tillståndet
varierar från lätt rodnad till svullnad med värk. Ibland kan hon pressa fram en
”pärla” av gult var från djupet nertill under nagelfalsen. Hennes nagelband har här
under hela sjukdomstiden varit borteroderat. Nagelytan är oregelbundet, huvud-
sakligen horisontellt räfflad. Sedan ett par månader har samma symptom tillstött
på ytterligare två fingernaglar. En kortare tids sjukskrivning har inte hjälpt.
• Tinea unguium: är också en svampinfektion men inte av jästsvamp utan av
trådsvamp. Denna angriper endast själva nageln och låter nagelbandet vara
ifred. Därför inte inflammation i huden kring nageln. Del 1, sid. 56.
• Psoriasis: samtidigt med nagelengagemang finns vanligen också typisk psoriasis
på andra delar av kroppen. Samtidiga artriter i yttersta fingerleden kan ge
svullnad och hudrodnad och vålla extra diagnostiska bekymmer. Del 1, sid.40.
14
CANDIDAPARONYCHI
J ästsvampen Candida albicans angriper hud, naglar, slemhinnor

och, sällsynt, inre organ. Den ger en rad typiska sjukdomsbilder i
hud och slemhinnor, enstaka, var för sig, eller i olika kombinatio-
ner: perlêche är sår i mungiporna sid. 16, paronychi drabbar nagelfal-
sen (som här), intertrigo ger hudlöshet i ljumskar, armhålor och under
bröst (Del 1, sid. 58), genitala lesioner är balanit och vulvit, munhåle-
förändringar är vit ”torsk” eller röd ”skållad” tunga. Beträffande till-
stånd som predisponerar för candida se sid. 17.
Själva nagelplattan kan invaderas av candida, men vid paronychi kom-
mer symptomen huvudsakligen från vävnaderna kring nageln. En ex-
tra ömhet med varbildning uppträder tidvis på djupet inunder nagel-
falsen, där nagelbandet saknas. Denna beror på sekundärinfektion
med stafylokocker och/eller streptokocker. Vått arbete försämrar.
Nageln kan deformeras och missfärgas, gärna i blågrönt. Svampen
smittar inte, men de sekundära infektionerna med varbakterier kan
göra detta, vilket bör beaktas vid arbete med livsmedel. Först brukar
en nagel drabbas, sedan spridning till flera men praktiskt taget aldrig
till alla fingrar.
BEHANDLING
Torrt, rent och atraumatiskt arbete är att föredra. Plasthandskar med torra
bomullsvantar inuti under tidsbegränsade men oundvikliga brott mot denna
tumregel. Sjukskrivning under längre tid kan bli aktuell. Lokalbehandlingen
måste vara långvarig (månader till år): imidazolpreparat, nystatin, terbinafin.
Vid svåra tillstånd ibland systemisk terapi.
Candidaparonychi är en kronisk, svårbehandlad jästsvampinfektion, som hu-

vudsakligen drabbar nagelfalsen på en eller ett par fingernaglar. Nagelbandet
”frätes bort”.
15
MUNVINKELRAGADER

Denna 70-åriga kvinna söker för smärtande ragader i båda mungiporna. Huden
spricker upp, när hon gapar stort. Hon besväras också emellanåt av sveda i munnen
vid stark mat och dryck och har märkt ett tidssamband mellan besvären i munhålan
och mungiporna. Tungan är vid undersökningen ilsket röd. Patienten har en väl-
kontrollerad, insulinbehandlad diabetes.
Typisk bild men bakomliggande faktorer kan skifta.
16
MUNVINKELRAGADER
M unvinkelragader (perlêche) är en vanlig candidamanifesta-

tion. Candida albicans är en jästsvamp, som angriper både
hud och slemhinnor, sid. 15. Munhålan är särskilt utsatt
med antingen en eldröd, ”skållad”, smärtande slemhinna eller en vit,
mindre ömmande beläggning (”torsk”), som kan skrapas bort. Mungi-
porna, en eller båda, drabbas gärna samtidigt med munhålan. Can-
didaangrepp kan associeras till antibiotikabehandling, P-piller, gravi-
ditet, diabetes, svåra allmänsjukdomar, steroider, cytostatika. Svampen
trivs dessutom i fuktig miljö.
Munvinkelragaderna kan, med eller utan samtidig candida, också pro-
voceras av illasittande tandproteser med fuktigt läckage av saliven i
mungiporna. Bettet kan behöva korrigeras.
En speciell form av fissurer i förgrovad hud i mungiporna (”gåsfot”)

kan finnas hos atopibarn.
BEHANDLING
Eventuell tandläkarkonsult enligt ovan. Bakomliggande allmänsjukdom? Lokal-
behandling med antimykotika (imidazolpreparat, nystatin, terbinafin), ev.
initialt i kombination med steroid.
Munvinkelragader hos vuxna beror oftast på candidainfektion.
17
PITYRIASIS
VERSICOLOR

Det är eftersommar, då denna 25-åriga kvinna söker för tråkiga, symmetriska,
bilaterala, vita fläckar, mest över skuldrorna och övre delen av ryggen men också
något på bröstet. Hon berättar, att utslaget framträtt alltmera i samband med att
hon blivit brun av solen. Hon har i själva verket inte observerat det tidigare. Inga
besvär frånsett de kosmetiska.
• Vitiligo: är vitare, kritvit, till färgen och fjällar inte ens vid hårdhänt rivning
med en öronpinne. Det är också ovanligt med många små vita fläckar, brukar
vara större ytor. Dessutom ofta vita fläckar på extremiteterna, glutéerna och
ansiktet. Del 1, sid. 96.
• Pityriasis alba: ljusa, lätt vitfjällande myntstora ytor i ansiktet och ibland över
axlarna hos barn och tonåringar. Blir rosa och svider vid irritation. Syns också
mest på sommaren. Del 1, sid. 22.
18
PITYRIASIS
VERSICOLOR
D enna jästsvampsjukdom orsakas av Malassezia furfur, en myc-
ket vanlig saprofyt i människans hud utan symptom. Sådana
kan emellertid uppkomma, när svampen ”ettrat till sig” och
drabbar i vårt klimat då mest övre delen av bålen. Men i fuktiga
tropiker engageras dessutom andra delar av kroppen, inklusive ansik-
tet och extremiteterna. Färgen kan vara nästan vit (sommar) eller ljust
brun (vinter), beroende på den kulörta kontrasten till den omgivande
friska hudens pigmenteringsgrad. Detta betyder, att sjukdomen knap-
past syns på vår och höst. Dess namn versicolor betyder också ”den
som skiftar färg” (förnamnet pityriasis betyder fjällning). När man
river med en pinne på den sjuka ytan, vit eller brun, kryllar den
knappt skönjbara fjällningen upp sig och liknar ett hyvelspån, ett
tecken viktigt för den kliniska diagnosen. Denna kan ytterligare säkras
i mikroskopet, där metylenblåfärgade fjäll avslöjar sporer och my-
celier. Sjukdomen smittar inte. Mest drabbas vuxna. Står ofta kvar i
sitt symptomfria saprofytstadium efter behandling för att recidivera
efter månader eller år. Sjukdomen kan ge lätt klåda.
BEHANDLING
Lokala imidazol-preparat (schampo(!), lösning och/eller kräm). P.g.a. den stora
recidivrisken kan det vara klokt att efter den initiala behandlingen förebyg-
gande gnida in huden med schampo en gång per månad under 6-12 månader.
Terapin med schampo som hudkräm kan behöva en utförlig motivering för en
skeptisk patient.
Pityriasis versicolor är en icke smittsam jästsvampsjukdom med hög recidiv-

frekvens. Ger på sommaren vita och på vintern bruna fl äckar på bålen.
19
EXOTISK TINEA
I HÅRBOTTEN

En 5-årig mörk pojke remitteras från daghemmet, där man iakttagit håravfall och
mjällbildning i hårbotten. Han kom för några månader sedan till Sverige från
Sudan tillsammans med föräldrar och tre småsyskon. Håret är fläckvis uttunnat
över större delen av capillitiet, ett tillstånd, som han tydligen haft under lång tid
i Afrika. Skalpens hud är endast svagt rodnad men fjällar något. På misstanken
tropisk svampinfektion undersökes också småsyskonen. Hos två av dessa upptäckes
likartade förändringar i hårbotten. Svampodling från hårbotten tages på hela famil-
jen. Hos de tre barnen med symptom växer Trichophyton soudanense.
• Psoriasis: fjällar mer, är rödare och ger inte håravfall. Sid. 50.
• Pityriasis amiantacea: har fjäll, som typiskt klättrar upp på hårstråna. Sid. 48.
• Mjäll: finns inte hos barn i denna ålder.
20
EXOTISK TINEA
I HÅRBOTTEN
E xotisk trådsvampsinfektion (tinea) importeras ibland genom in-
vandrare från tropikerna, inte minst från Afrika. De skyldiga
trichophyton-arterna, som odlas fram, kan ha för oss ovanliga
namn (T. violaceum, T. soudanense, T. tonsurans). Ibland orsakas
infektionerna i stället av microsporon-arter som M. canis och M.
audouinii. Svamparna angriper särskilt barn och är ofta påtagligt
smittsamma med epidemier inom familjen, på daghem och i skolor.
Den kliniska bilden i hårbotten är gärna blygsam, vilket gör diagnosen
extra svår, ibland ses enbart lätt fjällning utan håravfall. Men ibland
finns en starkare, djup inflammatorisk, t.o.m. varbildande, process
med håravfall. Mellanformer finns. Vid alla hudförändringar i hårbot-
ten hos invandrarbarn från exotiska länder bör svampodling tagas med
angivande av misstänkt tropiskt ursprung. Någon gång kan barnen
samtidigt eller enbart ha ringorm på kroppen av dessa tropikernas
mykoser.
BEHANDLING
Antimykotisk lokalbehandling med terbinafin eller imidazol räcker inte för de
tropiska svampinfektionerna. Den måste kompletteras med peroral terapi. Epi-
demiologisk utredning med inspektion av den nära omgivningens huvudsvålar
är befogad.
Exotisk tinea i hårbotten ses hos invandrarbarn, mest från Afrika. Den kliniska
bilden kan vara blygsam men smittsamheten stor.
21
HERPES GENITALIS

En 22-årig man söker för en ilsken, avgränsad rodnad med ett tiotal, små, ytliga,
smärtande sår på penisskaftet. Började för en vecka sedan med en grupp små,
vattenklara blåsor, som sedan brustit. Patienten meddelar initialt vid konsultatio-
nen, tämligen bryskt, att han nu är trött ”på det här”. Han har nämligen haft
samma sorts utslag på samma ställe på penis ”minst 20 gånger”. Utslagen varar två
till tre veckor. Körtlarna i ljumskarna kan samtidigt svullna. Känner sig lite vissen,
när ett ”skarpt” utbrott är på väg.
• Fixt läkemedelsutslag: har stora likheter genom att komma tillbaka och då
också på exakt samma ställe på penis varje gång. Men också olikheter finns:
i stället för de multipla, små vattenblåsorna, som herpes simplex har, uppträ-
der här en enda stor blåsa inom en blåröd yta. Det fixa utslaget framkallas av
läkemedel. Det kan också sitta extragenitalt.
• Herpes zoster: kan också lokaliseras till genitalia med sina likadana herpesblåsor
men recidiverar inte.
22
HERPES GENITALIS
G enital herpesinfektion hos man och kvinna orsakas av herpes

simplex virus typ II, ovanligare av typ I. Smittar vid slem-
hinnekontakt. Den kliniska bilden domineras av rodnade
fläckar med grupper av små vattenblåsor, vilka lätt rupturerar. Första
utbrottet kan ge svåra lokala symptom med feber och ett långdraget
förlopp över veckor, särskilt hos kvinnor. Typiskt för sjukdomen är
framtida återfall med blåsor på samma ställe. När dessa läker, återtar
huden sitt normala utseende. Detta är emellertid bedrägligt, eftersom
virus i samband med den förmenta läkningen endast har förflyttat sig
in i de lokala nerverna. Det väntar här, symptomlöst, till nästa tillfälle
för reaktivering och kryper då ut till ”sin” hudlokal och framkallar
återigen ett utbrott där. Recidiven kommer oberäkneligt med olika
intervall från veckor till flera år. Kan utlösas bl.a. av allmän-
infektioner. Diagnosen kan säkerställas genom virusisolering. Smitt-
samheten är störst i början av ett blåsutbrott, men viruspartiklar kan
utsöndras en tid efter klinisk läkning av blåsorna.
BEHANDLING
Till patienter med svåra utbrott peroral behandling med aciklovir eller närbe-
släktade preparat. Skall dock insättas under de två första dygnen. Lokalt alsol-
baddning, eventuellt innehållande bedövningsmedel med lidocain. Vid stän-
diga recidiv kan peroral långtidsbehandling med de nämnda preparaten försö-
kas under en längre tid som profylax. Dessvärre återkommer sjukdomen oftast,
när man sedan upphör med medicineringen.
Herpes genitalis är en vanlig, smittsam virussjukdom. Recidiv på samma ställe

är ett karakteristikum.
23
MOLLUSCUM
CONTAGIOSUM

En 11-årig pojke har sedan några år ett böjveckseksem i sin torra hud. Sedan ett
halvt år har nya utslag successivt tillkommit av en typ, som man inte känner igen.
De sitter delvis i de gamla eksemytorna i arm- och knävecken men uppträder
dessutom solitärt som blekt röda, små papler på frisk hud. Paplerna har ökat i
antal, och enskilda knottror har förstorats från knappnålshuvud- till ärtstorlek. Det
gamla atopiska eksemet har blommat upp i samband med invasionen av de nya
knottrorna. En syster, som inte har atopi, har också fått ett par diskreta, likadana
knottror.
• Verrucae: både av planae- och vulgaristyp bör övervägas. Del 1, sid. 64.
24
MOLLUSCUM
CONTAGIOSUM
M olluscum contagiosum är en måttligt smittsam virussjuk-
dom, där agens tillhör gruppen poxvirus. Mest barn (men
även brottare!) får denna sjukdom, där den enstaka, hud-
färgade papeln är diagnostiskt typisk med sitt navelliknande insänkta
centrum och sitt innehåll av ljus, amorf substans, som kan tryckas ut
(molluskkropp). Vanligen uppträder 10-15 papler, men de kan vara
många fler eller, mest hos vuxna, t.o.m. enstaka. I detta senare fall är
diagnosen svår, och papeln blir då ofta stor. Sekundär bakterie-
infektion hjälper till med att påskynda den så småningom spontana
regressen, och läkning utan ärrbildning sker till slut. Det atopiska
eksemet predisponerar för utbredda former av molluscum contagi-
osum liksom immunsuppression. Samtidig behandling med steroid-
kräm gör inte saken bättre.
BEHANDLING
Ingen, immunitetsutveckling sker förr eller senare med spontanläkning. Efter
föräldrars önskemål och om barnet tillåter, kan man efter föregående lokal-
bedövning - Emla - knipa eller sleva bort mollusker.
Molluscum contagiosum är en måttligt smittsam virussjukdom med navel-

formade papler hos barn, allra mest hos dem med atopisk dermatit.
25
MOSAIKVÅRTOR

En 17-årig flicka har sedan ett halvt år mängder av vårtor framtill i båda fotsulorna
men mest i den vänstra. Började som enstaka små gropar i hornlagret, vilka sedan
har ökat i antal och delvis konfluerat. Inga besvär förutom de kosmetiska, som
dock är betydande, och patienten äcklas av sina vårtor. Inget på händerna. Har
försökt, halvhjärtat, med salicylsyreplåster men har snarast blivit sämre.
• Fotsvamp (tinea): brukar sitta mellan tårna (Del 1, sid. 52) men en ovanlig
form kan engagera fotsulan med ökad hornbildning. Vid misstanke svampod-
ling.
• Keratodermia palmo-plantaris: är medfödd eller debuterar hos små barn.
Sid. 76.
26
MOSAIKVÅRTOR
V irusvårtor orsakas av papillomvirus, som finns i ett mycket

stort antal varianter, vilka ger upphov till olika kliniska bilder
(verrucae vulgaris d.v.s. ”vanliga” vårtor på händer och fötter,
verrucae planae juvenilis (Del 1, sid. 64), condylomata acuminata,
sid. 28). Vårtorna är smittsamma men fordrar gärna en viss predispo-
sition, alltifrån fotsvett till immunsuppression. Inkubationstiden efter
experimentell inokulation av vårtvirus är någon månad. Spontant ut-
vecklas så småningom en immunitet mot papillomvirus, och vårtorna
kommer då att försvinna restlöst hos de immunologiskt normala. En
signal på förestående läkning är, att vårtan blir svartprickig genom
trombotisering av de lodräta kärlslingorna.
BEHANDLING
Vid mosaikvårtor utan besvär: expektans.
Vid symptom: salicylsyreplåster eller frysning med flytande kväve efter sedvan-
lig förbehandling med fotbad och nedfilning av keratosen. Undvik ärrbildande
terapi.
Mosaikvårtor är sammanflytande verrucae vulgaris, mest i fotsulorna, som trots

sina stora ytor ändå så småningom spontanläker.
27
CONDYLOMATA
ACUMINATA

En 40-årig man har sedan några månader genitala ”vårtor” på glans penis, men
mest på preputiet. De har sakta ökat i antal och dessutom förstorats. Han har inga
subjektiva besvär men är rädd för att vara smittsam.
• Lichen ruber: har genitalia hos man och kvinna som favoritlokaler och kan i sin
platthet där vara svåra att skilja från plana condylomata acuminata.
• Corona glandis papler: är små, hudfärgade bindvävsknottror på kanten av
glans, vilka kan konfundera. En normal anatomisk variant.
28
CONDYLOMATA
ACUMINATA
C ondylomata acuminata är en anogenitalt lokaliserad, måttligt
smittsam vårtmanifestation av HPV-virus, som i denna re-
gion förekommer i ett 30-tal typer. Sexuellt överförd smitta
är regel med en inkubationstid på två till sex månader men som kan
vara år. Flera typer kan smitta samtidigt. Vissa arter (nummer 16 och
18) är associerade till utveckling av anogenital skivepitelcancer (cervix-
cancer). Condylomata acuminata spontanläker på ett till tre år. De
genitala kondylomen debuterar ganska akut, men står sedan relativt
stationära. De multipla vårtorna lokaliseras hos män till glans och
corona penis, penishuden, urinrörsmynningen och hos kvinnor till
vulva, introitus, vagina och cervix. Vårtorna är spetsiga, ljust röda i
slemhinnan men hudfärgade eller grå på huden, där de också kan vara
platta. Stora eller mycket stora kondylom förekommer vid graviditet,
diabetes, immunsuppression. Ger föga besvär förutom de psykolo-
giska.
BEHANDLING
Kondom skyddar partners. Podophyllotoxin i kräm eller lösning är den vanli-
gaste terapiformen.
Condylomata acuminata är smittsamma, genitala virusvårtor, som, sällsynt,

kan vara precancerösa.
29
HAND, FOOT and
MOUTH DISEASE

En 3-årig pojke har varit sjuk ett par dagar, trött och hängig, subfebril och nu med
tilltagande men fåtaliga blåsor på händer och fötter. Vesiklerna är vita, mera avlånga
än runda, och med en smal, röd kant. Han har samtidigt haft ont i munnen, där ett
par små gulaktiga sår syns i tandköttet. Haft svårt att äta. Inga utslag på kroppen.
Man känner inte till likartade utslag bland kamraterna.
• Varicella: också i mun, på händer och fötter men engagerar dessutom bål och
hårbotten. Blåsorna är runda.
• Erythema multiforme: ger ringformade, rödlila utslag, som kan ha blåsor i
centrum. Sid. 96.
30
HAND, FOOT and
MOUTH DISEASE
H and, foot and mouth disease är en virussjukdom, orsakad av
coxsackie- eller enterovirus, vilka kan påvisas i svalg, faeces,
blåsinnehåll och blod i sjukdomens initialskede. Smittsam-
heten varierar. Markanta epidemier förekommer på daghem och i
skolor, men vanligen är fallen solitära eller drabbar endast ett fåtal
barn i den nära sociala omgivningen. Inkubationstiden är tre till sex
dagar. Lätta katarralia och lätt feber förekommer första dygnet, där-
efter fåtaliga, små blåsor, gråvita och strimformade, på händer, föt-
ter och i munnen, där vesikeln lätt brister, och de åtföljande, ytliga
erosionerna gör tuggandet svårt. Benignt förlopp utan klåda och ut-
slagen försvinner på en veckas tid.
BEHANDLING
Ingen. Hemma från daghem/skola.
Hand, foot and mouth disease är en lätt smittsam coxsackievirusinfektion, hos

förskolebarn mest.
31
ERYSIPELAS

En 42-årig man insjuknade för tre dagar sedan akut med frossa, 40,4° i temperatur.
Samtidigt värk framtill, lateralt på höger fot. Dagen efter huvudvärk, allmän sjuk-
domskänsla, kräkningar och fortsatt hög feber. Fotryggen är nu högröd framtill
med skarp gräns mot normal hud. Lokal ömhet. Han har sedan länge haft sprickor
och fjällbildning mellan de laterala tårna, just där den akuta inflammationen bör-
jade. Detta har tidigare behandlats som fotsvamp.
• Akut eksem: är rött med knottrig yta. Brukar klia. Kommer inte urakut och pa-
tienten har ingen feber.
• Fotsvamp: skulle teoretiskt ha kunnat exacerbera med ökad rodnad, men förlop-
pet vore då långsamt och utan feber. Utslaget brukar dessutom fjälla i kanten.
Del 1, sid. 52.
32
ERYSIPELAS
E rysipelas (rosfeber, rosen) är en akut, bakteriell infektion orsakad

av hemolytiska streptokocker, ibland med samtidiga stafylokoc-
ker. Många gånger finns synliga ingångsportar för dessa bakte-
rier genom fissurer vid näsborrarna, bakom öronen, mellan tårna, på
genitalia och genom sår (bensår). Ett föregående ödem predisponerar
också. En genomgången tidigare erysipelasinfektion kan destruera
lymfbanor lokalt och orsaka ett postinflammatoriskt ödem, som i sin
tur predisponerar för ytterligare erysipelasrecidiv. Vid ett förstagångs-
insjuknande har patienten obligat frossa och hög feber, vid återfall är
sjukdomsbilden lindrigare. Den kliniska bilden domineras av ett hög-
rött, välavgränsat erytem och ödem. Vid svårare tillstånd kan bilden
kompliceras av centrala blåsbildningar och svarta, djupa nekroser.
Sjukdomen är då potentiellt farlig och skall inge respekt.
BEHANDLING
Ofta sjukhusfall. Penicillin i hög dos, ev. initialt intravenöst. Samtidig infektion
med stafylokocker, som kan ses särskilt vid erysipelas utgången från ett bensår,
indicerar behandling med penicillinasstabilt penicillin.
Erysipelas är ett akut, högfebrilt, streptokockbetingat tillstånd. Utgår från

fissurer eller sår och behöver intensiv penicillinbehandling.
33
FLATLÖSS

En 40-årig man söker för klåda mest nertill på magen och i pubesbehåringen. Han
har inte observerat några utslag. Vid luppbesiktning syns lusägg fastklistrade nertill
på hårstråna i dessa regioner. Dessutom ett fåtal vuxna flatlöss, som sitter fast, platt
tryckta mot huden. De är svåra att upptäcka p.g.a. sin genomskinlighet och syns
egentligen bara som en grupp av små svarta prickar, som bl.a. är djurets inälvor.
Man ser inga flatlöss på kutan vandring.
• Skabb: ger också klåda gärna nertill på bålen men också på icke-behårade
ställen, t.ex. på händerna. Djur bör påvisas i sina gångar (på händerna). Del 1,
sid. 72.
34
FLATLÖSS
P ediculosis pubis orsakas av en platt, mänsklig lus, ett par mm

lång och lika bred. Den är så platt, att den blir transparant och
svår att avgränsa mot omgivande hud. Den sitter envist förank-
rad med sina klor runt ett hårstrå och för att avlägsna djuret i och för
diagnostik, måste man med pincett dra det ut över hårets spets, innan
det släpper taget. Djuren kan vara fåtaliga och svåra att upptäcka, och
diagnosen får då grunda sig på påvisandet av de fastklistrade äggen
(gnetterna). Sjukdomen smittar veneriskt (observera att undersökning
med avseende på annan samtidigt sexuellt överförd sjukdom kan vara
indicerad). Även icke-venerisk smitta förekommer, exempelvis kan
småbarn få flatlöss från föräldrar. Lössen trivs bäst i kroppsbehåringen,
men fr.a. barn kan ha djur i hårbotten liksom i ögonfransarna och
ögonbrynen.
BEHANDLING
Flatlöss kan behandlas med disulfiram eller malathion. Vid infestation i ögon-
fransarna plockas djuren bort med pincett, vilket kan vara nog så äventyrligt
hos ett vrenskande litet barn.
Flatlöss är en oftast veneriskt överförd sjukdom, lokaliserad till pubesbehå-

ringen.
35
FJÄRILSLARVDERMATIT

En 10-årig flicka har sedan gårdagen intensivt kliande små blåsor i handflatorna,
mest höger. Hon är också röd i ena ögat, där det svider. Har aldrig haft något
liknande tidigare. Modern omtalar, att en kamrat samtidigt har fått liknande klå-
da och utslag i händerna. När flickan utfrågas om fjärilar, särskilt spinnare och
allra mest om dessas håriga larver, får man en livfull beskrivning, om hur sådana
infångats med de bara händerna.
• Akut vesikulöst kontakteksem: kan också ha kliande vesikler i handflatorna, men
blåsorna är ytligare, mindre och tättställda. Del 1, sid. 32.
36
FJÄRILSLARVDERMATIT
S pinnare (olika arter i olika länder), i Norden mest björn- och

processionsspinnare, har hypertrikotiska larver, vars vassa hår
innehåller histaminfrisättande substanser. När barn (mest!) kelar
med djuren, uppstår en omedelbar stingande sensation och snart där-
efter kliande små vesikler. Besvären brukar snabbt klinga av men en
fördröjd (allergisk?) inflammatorisk reaktion förekommer, som kan stå
kvar i en till två veckor. Vid mera våldsamma lekar med larverna kan
giftiga hår lossna, i luften omge patienten och framkalla en irritativ
konjunktivit. Vid misstanke på larvdermatit (caterpillar dermatitis)
kan en remsa av tape klistras över hudförändringarna och sedan sakta
dragas av för mikroskopi i ofärgat preparat. De giftiga larvhåren visua-
liseras som små piggar i tapeklistret. De har samtidigt extraherats
terapeutiskt.
Vissa år kan stora populationer håriga spinnarlarver uppträda geogra-
fiskt begränsat och då ge upphov till veritabla lokala epidemier av
caterpillar dermatitis i händerna hos biologiskt intresserade barn.
BEHANDLING
Starkt kortisonpreparat i lösning. Skall inte gnuggas in i huden, eftersom larv-
hårens kemiska substanser då ytterligare kan frigöras.
Fjärilslarvdermatit orsakas av ludna spinnarlarver, vilket manipulerande

barnahänder kan få erfara.
37
LARVA MIGRANS

En 28-årig kvinna återkom för en vecka sedan från ett par veckors semester på Sri
Lanka, där hon tillbringat sin vakna tid på Colombos badständer. Hon hade redan i
flygplanet på vägen hem intensiv klåda på höger fot, där en liten röd fläck också
syntes. Denna har under de följande dagarna övergått i en vindlande, röd, ett par
mm bred strimma, som vuxit någon centimeter per dag in under fotsulan. Patien-
ten känner sig frisk.
• Manet-dermatit: är också strimformad och kan vara förvärvad vid bad i tro-
piska oceaner. Den kan ha ett egendomligt tvåfasförlopp, och nya strimmor
kan komma först efter turistens hemkomst. Emellertid har förvisso denna känt
den stingande, svåra smärtan redan vid primärkontakten med maneternas
bränntrådar.
• Strophulus: kan ha strimformiga lokala lymfangiter, som perifert strålar ut från
det centrala, kliande insektsbettet. Del 1, sid. 70.
38
LARVA MIGRANS
L arva migrans (creeping eruption) orsakas av nematodlarver, vanli-

gen från Ankylostoma (hakmask), och allra mest från hundens
och kattens arter. Masken utsöndrar ägg, som blir till larver i
varm och fuktig sand i alla tropiker. De penetrerar huden hos barfota-
gående och i sanden liggande turister. Mest fötter och skinkor angri-
pes. Larven kryper sedan omkring i huden med en röd, smal, inflam-
matorisk strimma efter sig. Det lilla djuret, som bara är 0,5 mm långt,
befinner sig i till synes normal hud ca 1 cm framför fronten av den
migrerande strängen. Det självdör vanligen på 6-8 veckor men kan då
ha hunnit en dryg dm på sin vindlande väg i huden. Längre tidsför-
lopp (och behandlingsresistens) finns. Ibland attackerar flera larver
samtidigt, var och en med sin röda svans. Klådan kan vara betydande.
BEHANDLING
Thiobendazol som kräm eller mebendazol systemiskt.
Larva migrans är en inflammatorisk strimma efter en i huden migrerande

hakmasklarv, erhållen från tropisk sandstrand, där hundar och katter också
trivs.
39
SPONTANA STELLATA
PSEUDOÄRR

En 80-årig kvinna uppvisar i sin av ålder tunna, blåröda och finskrynkliga hud på
handryggarna och underarmarna egendomliga, vita ärrbildningar. De är knivskarpt
avgränsade, delvis strimformade, delvis bisarrt konfigurerade, vilket för tanken till
föregående skär- eller rivskador. Patienten förnekar dock ihärdigt, att ärren skulle
ha föregåtts av någon sårbildning. De har tilltagit i storlek och antal, började, när
patienten var 65-70 år. Lika uttalat på höger som på vänster sida. Inga obehag men
patienten undrar, vad detta är.
• Verkliga vita ärr: efter föregående traumatisk sårbildning kan ha samma bild
och finns ibland samtidigt med pseudoärren.
40
SPONTANA STELLATA
PSEUDOÄRR
D etta är ett utomordentligt vanligt, ibland iögonfallande till-
stånd på armarna hos gamla, kvinnor såväl som män. Det
långa diagnosnamnet sammanfattar karakteristiskt och didak-
tiskt den kliniska bilden:
Pseudoärr - vita ärr, som inte haft en föregående sårbildning, såsom
vid äkta ärr. Huden har i stället ”spruckit” nere i läderhuden under en
intakt överhud och har sedan läkt med ett massivt bindvävsärr.
Spontana - patienten känner inte till några utlösande skador utan
ärren uppträder omärkligt och sakteligen.
Stellata - de vita pseudoärren kan ibland vara stjärnformiga (stella =
stjärna). Ibland uppträder samtidigt större blåsvarta åldersblödningar
inuti huden (se bokens framsida). Om då ett vitt pseudoärr finns i
närheten, gör den subkutana hudblödningen abrupt halt vid detta,
och en mycket bisarr, spräcklig hud uppträder dramatiskt och kan
falskligen ge intryck av en svårare hudsjukdom.
Solande under många år spelar nog roll för uppkomsten av pseudoärr.
BEHANDLING
Ingen. Den framkallande gamla solskadan är förvisso sedan länge passé. Huru-
vida dagens unga på sin ålderns höst kommer att få vita pseudoärr på armarna
efter ett träget smörjande med moderna solskyddsmedel återstår att se.
Spontana stellata pseudoärr är ett vanligt, iögonfallande men oskyldigt till-

stånd på underarmarna hos äldre.
41
SUNBURN FRECKLES

En 27-årig man undrar över sina bruna fläckar på den ena skuldran. De är ljust
och jämnt bruna med en antydan till stjärnform och med ca en centimeters dia-
meter. Huden inom området är i övrigt normal. För fem år sedan brände han sig i
Mallorcas sol just inom den yta, som nu är brunfläckig. Stora vattenfyllda, smär-
tande ”brännblåsor” uppstod. Så småningom har de bruna fläckarna tillkommit.
Dessa är nu stationära och har inte gett några bekymmer, förrän bekanta haft
synpunkter på den kliniska bilden.
• Fräknar (efelider): är ljust bruna, godartade fläckar, genetiskt betingade och
mest hos rödhåriga barn. De behöver ingen extra svårare solskada för att
etablera sig men mörknar i solen och försvinner med åren (samtidigt som det
röda håret blir brunt).
• Lentigo benigna: är åldersrelaterade bruna fläckar, som mest sitter i ansiktet
och på handryggarna hos äldre. De har också med solen att göra men kommer
inte efter akut ”brännskada” utan är en kumulativ effekt av många års trägen
exposition för UV-strålning.
42
SUNBURN FRECKLES
S
’’ unburn freckles” kommer på platsen för en intensiv, akut sol-
bränna, oftast på axlarna, vilken varit av sådan intensitet, att
större vattenblåsor uppstått inuti hudrodnaden. Efter en latenstid
på månader-år uppträder jämnt färgade, ljust bruna, flikiga, cm-stora
fläckar inuti den skadade huden. De står oförändrade i många år som
ett kosmetiskt minne av ungdomens oförstånd på solstekta stränder.
Ett godartat tillstånd, som är ett exempel på att en enda överdosering
av ultraviolett strålning kan ge en lokaliserad, permanent skada på
pigmentsystemet.
BEHANDLING
Ingen.
Sunburn freckles uppträder i form av ljust bruna, bestående, benigna pigment-

fläckar efter akut solbränneskada med blåsor.
43
SOLEKSEM

En 17-årig flicka har sedan tre somrar bekymmer med solen. Redan i maj månad,
när solen börjar sticka till, uppträder kliande röda utslag på kinderna. Hon vet
mycket väl, hur de provoceras och har försökt med lokala solskyddsmedel med en
viss effekt. Hon kommer nu för att höra, om det finns någon medicin, så att hon
kan sola obegränsat, inkluderande en planerad vistelse på Kanarieöarna. Klådan är
värst på senvåren men blir bättre fram i augusti. När utslagen väl är borta på
hösten, verkar huden normal fram till nästa maj månad.
• Eksem av annat slag: kontakt-, atopiskt och seborroiskt eksem kan i ansiktet
morfologiskt likna soleksem. Anamnesen är utslagsgivande.
• Lupus erythematosus, både diskoid och systemisk: kan försämras av sol. Den
diskoida kan ge ärrbildning, vilket soleksem inte gör. Sid. 58.
44
SOLEKSEM
S oleksem eller polymorft ljusutslag (PMLE) är en utomordentligt

vanlig ljusdermatos i vårt land (nästan var femte vuxen är mer
eller mindre drabbad). Tillståndet varierar från ett mycket lätt
obehag till på högsommaren invalidiserande former, som utesluter
vistelse i solen. Dermatiten är lokaliserad till områden, dit solstrå-
larna når, men mest känsligt är ansiktet, öronen, halstrekanten, ar-
marna och skuldrorna. Den latinska benämningen polymorft talar om
variabiliteten i utslagets utseende. Det behöver bara bestå av en lätt
rodnad och antytt förtjockad hud men har oftast papler och ibland
vesikler. Kan någon gång vätska. Dermatiten kan också likna erythe-
ma multiforme, sid. 96.
Soleksemet kommer påfallande tidigt på våren, men fram på efter-
sommaren har huden ofta härdats. Sjukdomen kan genom åren ha
olika tidsförlopp, den kan minska i intensitet men också, kanske
oftare, försämras. Den kan debutera efter akut, stark UV-exposition i
sol eller solarier och framkallas oftast av långvågigt ultraviolett ljus
(UVA). Eksemet kan därför utlösas och försämras genom en glasruta,
också i bilen. Även vistelse i intensivt soliga dagars skugga kan vara
riskabel för svårt drabbade. En ärftlig faktor kan finnas vid soleksem.
BEHANDLING
Solskyddsmedel med hög faktor och brett spektrum räcker i de flesta fall.
Lokala kortisonpreparat vid behov (klåda och utslag) på kvällen. I svåra fall
remiss till hudklinik för ljustestning och ev. härdning genom ljusbehandling.
Systemisk behandling (sommartid) med betakaroten och klorokinpreparat kan
bli aktuell.
Soleksem är en mycket vanlig ljusdermatos, som i svåra fall behöver utredning

på hudklinik.
45
DERMATOSIS
PAPULOSA NIGRA

En 26-årig studentska från Egypten söker för små, ännu påtagligt diskreta, mörka
knottror i ansiktet. De är välvda, 1-3 mm stora, mest uttalade i pannan och på
kinderna. Färgen varierar från ljust brun till nästan svart. Patienten bejakar frågan,
om förekomst av dessa bruna papler såväl inom sin släkt som hos egyptiska kompi-
sar. Men hon önskar icke desto mindre nu få en helt slät hy.
• Lentigo benigna: är små, bruna fläckar, oftast i ansiktet, som ligger i hudens
nivå och inte kan palperas.
46
DERMATOSIS
PAPULOSA NIGRA
D ermatosis papulosa nigra är ett mycket vanligt, benignt,
papulöst tillstånd, bundet till mörk hud av olika kulörer. Det
förekommer hos de mörka folken i Asien, Afrika och Sydame-
rika. Paplerna debuterar tidigt, t.o.m. vid puberteten, och tilltar sedan
i antal och storlek med favoritlokalisationen ansiktet (panna, kring
ögonen, på kinderna). De är välvda, något glänsande och brunsvarta.
Med åren kan tillståndet bli mycket kosmetiskt störande. Mikroskopet
visar samma godartade, histologiska bild som hos de för oss välkända
seborroiska vårtorna, vilka på svenska också kallas senila, eftersom de
uppstår hos äldre i motsats till dermatosis papulosa nigra, del 1,
sid. 80.
BEHANDLING
Paplerna är ytliga och kan med fördel skrapas eller frysas bort (flytande kväve).
Alla ingrepp i mörk hud kan emellertid efterföljas av förskjutningar i hud-
pigmentetet, både hyper- och hypopigmentering. Särskilt frysning kan efter-
lämna tråkiga vita fläckar. Därför först provbehandling av några utvalda svarta
papler, innan resten attackeras.
Dermatosis papulosa nigra är svarta, glänsande, benigna papler i ansiktet hos,

även unga, individer med mörkare hy.
47
PITYRIASIS
AMIANTACEA

En 12-årig pojke har sedan ett halvt år en starkt fjällande fläck med 5 cm´s
diameter mitt på hjässan. Den började enkronestor men har sedan sakta vuxit till
sig. De iögonfallande gråvita fjällen ser konstiga ut genom att de kryper upp som
skidor på hårstråna. En lätt uttunning av hårväxten syns, och håren inom fläcken
lossar lätt, om man drar i dem. Behandling med olika mjällschampon har varit
utan effekt. Patienten är frisk och har inga andra hudförändringar. Ingen psoriasis i
släkten.
• Psoriasis: kan sällsynt i hårbotten ha utseende som pityriasis amiantacea men
då har patienten oftast också typiska psoriasisfläckar på kroppen. Den vanliga
bilden av psoriasisfjällning i hårbotten är emellertid densamma som på icke
behårade ställen. Sid. 50 och Del 1, sid. 38.
• Seborroiskt eksem och mjäll: finns också fläckvis med fjällning i hårbotten men
saknar amiantaceans typiska fjällskidor. Mycket ovanligt före puberteten.
• Tinea capitis: ger avgränsade fjällande fläckar med uttunning av håret. Den
inflammatoriska reaktionen varierar från antydd rodnad till djup varbildning.
I tveksamma fall svampodling. Sid. 20.
48
PITYRIASIS AMIANTACEA
K allas ibland enbart amiantacea. Sjukdomen drabbar typiskt

barn i åldern 8-15 år, både pojkar och flickor, och lokaliseras
mest till en fläck mitt på hjässan med några centimeters dia-
meter. Fjällen, som klättrar upp på hårstråna, är gråvita och liknar
asbest, ett tråddragande mineral (amiantacea = asbestliknande). Om
man drar hårdhänt i håren mot deras växtriktning, reser sig fjällski-
dor kring dessa och lämnar samtidigt gropar med röd botten efter
sig i huden, som dock inte blöder. När man sedan lägger ner håren i
ursprungsriktningen, passar fjällen in i sina gropar i hårbotten och
man kan ”ricka” dem, upp och ner, fram och tillbaka, som taktegel.
Sjukdomsförloppet, utan behandling, sträcker sig över månader till år
och kan som ett resttillstånd ge en bestående fläck med starkt ut-
tunnad hårväxt, ibland med samtidig atrofi av huden, vilket kan
palperas som en grop. Med behandling kan utläkning förväntas. Till-
ståndet smittar inte. Orsaken är okänd, kanske infektion eller trauma.
BEHANDLING
Fetkräm ingnides på kvällen, tvättas ur på morgonen. Ett kosmetiskt dystra-
re alternativ är 5% salicylsyreolja. Behandlingstiden ofta ett par månader. Vid
terapisvikt kan lokalbehandlingen kompletteras med en peroral erytromycinkur.
Pityriasis amiantacea är en, inte särskilt sällsynt, fjällande hårbottensjukdom

hos barn med god prognos vid behandling.
49
PSORIASIS
I HÅRBOTTEN

En 30-årig kvinna har sedan ett års tid bekymmer med sin hårbotten. Högröda,
starkt vitfjällande, välavgränsade fläckar sitter på flera ställen i huvudsvålen, mest
i nacken och i pannan, där utslaget dessutom kryper ut ca en cm på den icke
behårade, nakna huden. Hårväxten tycks inte ha påverkats. Patienten har pso-
riasis på knän, armbågar och över sakrum, men det är först på senare tid hon fått
påtagliga bekymmer från hårbotten. Kliar inte men hon kan inte låta bli att pilla
bort fjällen, varvid en röd, glänsande yta blottas.
• Seborroiskt eksem: mera diffust avgränsat, mindre rött, mindre uttalade fjäll,
mindre infiltrerat. Ibland svår differentialdiagnos, särskilt när endast hårbotten
engageras.
• Pityriasis amiantacea: självläkande sjukdom på hjässan hos skolbarn. Psoriasis
kan dock ibland ha dessa asbestliknande fjäll. Sid. 48.
• Diskoid lupus erythematosus: den diskoida varianten kan ha röda, fjällande
fläckar i hårbotten (och i ansiktet, vilket psoriasis sällan har). Ger senare kala,
ärriga, vita atrofier (vilket psoriasis aldrig gör). Sid. 58.
50
PSORIASIS
I HÅRBOTTEN
D enna sjukdomsmanifestation är oftast ett delfenomen i en
utbredd psoriasis med sina typiska, lättdiagnostiserade fläc-
kar. Men den kan finnas enbart i hårbotten och då ge diffe-
rentialdiagnostiska bekymmer. Vanligen ser psoriasis i hårbotten ut
som annorstädes på kroppen. Hårstråna kan dock retinera lösa fjäll,
som därvid ansamlas till en magnifikare fjällbildning. I dystra fall kan
fläckarna växa samman till en kalott över hela huvudsvålen. Ju större
yta som engageras, desto svårare behandling. I ovanliga fall kan fjäll-
ningen ha asbestutseende (sid. 48).
Man kan få intrycket av att psoriasis gillar hårväxt, särskilt vid sprid-
ning från kapillitiet till nyanlagda polisonger och skägg. Den sparar
däremot oftast den kala skalpen vid manligt håravfall. Pubesbehåring-
en är ett annat predilektionsställe.
BEHANDLING
Som vid annan psoriasis avfjällning med fetkräm, som ofta har samma effekt
som salicylsyrepreparat, men bättre kosmetik, lättare att tvätta ur. Dessutom
starka steroidlösningar och/eller lokalt D-vitaminpreparat. Svåra fall bör hand-
läggas av dermatolog, som ibland ger mjukröntgen (Bucky-behandling).
När psoriasis finns enbart i hårbotten, kan diagnosen vara svår.
51
PSORIASIS GUTTATA

En 19-årig flicka har sedan 10 dagar ett akut, generellt utslag med många, röda,
solitära knottror, som dels blivit allt fler, dels vuxit i storlek, nu 3-4 mm stora. Alla
knottrorna ser likadana ut. De har ett litet vitt fjäll på toppen. Fjällen syns inte på
alla utslagen men kommer fram, om man skrapar försiktigt med en öronpinne.
Utslagen har spridit sig över hela kroppen t.o.m. i hårbotten och något i pannan.
Hon har inte själv haft några hudbesvär tidigare, men psoriasis finns i släkten. En
vecka före debuten av de första knottrorna hade hon halsfluss med hög feber under
några dagar.
• Pityriasis rosea: kan vara en marig differentialdiagnos, om denna sjukdoms
primärmedaljong saknas. Fjällar dock mindre. Del 1, sid. 42.
• Lichen ruber planus: kan vara mycket utbredd över kroppen. Paplerna är
violetta, fjällningen syns knappast. Histologin är typisk. Sid. 56.
• Toxikodermi: av virus eller läkemedel ger också akut mängder av likartade,
små, röda fläckar eller knottror över hela kroppen, men de fjällar inte. Sid. 98.
52
PSORIASIS GUTTATA
P soriasis har många morfologiskt karakteristiska former. En av de

viktigaste är den guttata (gutta = droppe). Den kommer akut
över hela kroppen under loppet av några dagar. De första röda
paplerna är punktformiga men växer därefter likartat och blir alla till
sist 2-5 mm i diameter. Paplerna har ett litet, vitt fjäll på toppen som
en vanlig myntformad psoriasis i miniatyr. Guttat psoriasis har karak-
teristika:
• den drabbar ungdomar
• den är ofta första tecknet på en tidigare latent, symptomlös psoriasis.
Men en del patienter har haft andra symptom på sjukdomen tidi-
gare, t.ex. fläckar på armbågarna, och andra åter har psoriasis i
släkten.
• den är ”godartad”, brukar försvinna, mer eller mindre spontant, på
6 till 8 veckor
• den kan men behöver inte åtföljas av ytterligare psoriasis senare
under livstiden
• den kan dock senare provoceras av en ny halsfluss och blir då åter
guttat. Om streptokocker påvisas vid nya halsinfektioner, skall anti-
biotika mot dessa ges inom två dygn för att försöka förhindra ett
recidiv av psoriasis guttata.
BEHANDLING
Sol eller ultraviolett ljusbehandling är nyttig. I stillsamma fall kan indifferent
kräm eller fetkräm vara välgörande. Starka steroider kan vara befogade vid
långvariga eller svåra utbrott. Observera att halsinfektioner bör behandlas, se
ovan.
Guttat psoriasis kan komma efter halsfluss hos ungdomar. Ofta första mani-
festationen av psoriasissjukdomen.
53
PUSTULOSIS
PALMO-PLANTARIS

En 46-årig kvinna hade för 10 år sedan ett utslag, av samma typ som nu, i båda
handflatorna och i båda fotsulorna. Det varade i ett års tid och försvann först,
när hon hade fått ljusbehandling. Nu, efter alla dessa år, har sjukdomen kommit
tillbaka, ännu så länge endast som en avgränsad fläck i vänster handflata. Huden
har blivit röd och tunn, spricker lätt med sveda som följd. Inuti fläcken uppträder
de för patienten så välkända gula varblåsorna i attacker med några dagars mellan-
rum. Ingen i släkten har denna sjukdom, inte heller psoriasis.
• Handeksem: kan visserligen ha pustler p.g.a. sekundärinfektion men primär-
elementen är små papulo-vesikler utan gult var. Del 1, sid. 32.
• Mykos: kan imitera pustulosis palmo-plantaris vid lokalisation till fotsula och
handflata. Svampodling kan behövas.
54
PUSTULOSIS
PALMO-PLANTARIS
P ustulosis palmo-plantaris (PPP) är släkt med psoriasis. Vissa
patienter har båda tillstånden samtidigt men vanligen bara en-
dera. En kronisk, tråkig sjukdom, som dock håller sig enbart till
handflator och fotsulor, vilket också namnet indikerar. Alla fyra regio-
nerna kan vara engagerade men ibland endast någon. De gula
varbildningarna är sterila,och sjukdomen är inte smittsam, även om
det kan se så ut. Den nyfödda, gula pusteln skiftar färg under några
dagar till ljust brun, mörkt brun och sist svart. Lesionerna blir samti-
digt mindre och stötes sedan av. En röd, tunn, torr hud återstår. PPP
kan vara förenad med ledsmärtor. Rökare drabbas oftare. Typiskt är
det intermittenta förloppet, dels under pågående skov, då ett flertal
pustler samtidigt kommer och går med dagars uppehåll, dels i det
långa tidsperspektivet, då sjukdomen kan vara borta några år i sänder.
Sjukdomen läker till sist utan ärrbildning.
BEHANDLING
Kortisonsalva, också starkare preparat, och D-vitaminsalva kan hjälpa tillfälligt-
vis. Steroiderna medför dock, förutom atrofitendens, risk för reboundfenomen,
d.v.s. sjukdomen blossar upp, när man slutar efter en tids intensiv behandling.
Ljusbehandlingar (UVB och PUVA) kan vara effektiva liksom mjukröntgen
(Bucky-behandling). Mjukgörande krämer, fetkrämer och lotioner är ett välgö-
rande komplement till annan terapi, mest mot den sekundära torrheten och
åtföljande sprickbildningar.
Pustulosis palmo-plantaris är en kronisk, psoriasisbesläktad sjukdom. Den är

inte smittsam trots sin gula varbildning.
55
LICHEN RUBER PLANUS

En 43-årig man söker för kliande utslag sedan några månader. De började på
underarmarnas insidor och har så småningom spridits till skenbenen. Någon en-
staka papel på bålen. Klådan kan störa sömnen. Patienten har lagt märke till
att utslagen uppstår på ställen, där han skadat huden, som strimmor efter långa
rivmärken. Han är frisk för övrigt. På en direkt fråga om han inte känt något
ovanligt i munnen, meddelar han dock, att kindernas insidor känns sträva vid
beröring med tungspetsen.
• Psoriasis guttata: kan också sitta på armar och ben men här engageras också
sträcksidor. Är rödare, fjällar mer och kliar mindre. Sid. 52.
• Eksem: kan i halvakut skede imitera lichen planus men har mindre och rödare
knottror, kanske minimala blåsor. Kan då vätska, vilket lichen aldrig gör.
56
LICHEN RUBER PLANUS
L ichen ruber tillhör de violetta sjukdomarna. Den finns i en akut

form med ett förlopp över månader, vilken patienten på bilden
har, och en kronisk form med duration över år. Lichen ruber
planus´ primärelement är en papel, vilken är så karakteristisk, att det
räcker med ett par mm´s hudförändring för diagnos: den är platt
(vilket framgår av sjukdomens namn) och glänser därför, när man
ändrar ljusinfallet. Den är också kantigt polygonal (eksemets papel är
rund), den är lila (eksemets röd) och den har vita strimmor i ytan.
Dessutom har denna lilla papel en karakteristisk histologi, och en
hudbiopsi bekräftar lätt diagnosen. Lichenpaplernas favoritlokal är
handlovarna. Här kan man se dem anordnade i linjer efter föregående
rivmärken. När paplerna sitter på skenbenen kan de med tiden - år
eller månader - ändra utseende och bli vårtformigt upphöjda och
kallas då lichen ruber hypertrophicus (verrucosus). En lichenvariant
engagerar munslemhinnan, antingen som ljust violetta, symptomfria
strimmor (”mjölkstänk”) eller som bekymmersamma, smärtsamma
sårbildningar i kinderna och på tungan. Lichen ruber är en godartad
sjukdom. Den är inte smittsam men kanske virusbetingad. Den plana
varianten brukar spontanläka inom ett halvår.
BEHANDLING
Vid stark klåda stark lokal steroid. Systemisk steroidbehandling i avgränsade
kurer kan behövas i svårare fall liksom ljusterapi.
Lichen ruber planus är en godartad, violett, papulös dermatos, som spontan-

läker, men som kan bli kronisk på skenbenen.
57
DISKOID LUPUS
ERYTHEMATOSUS

En 53-årig patient har haft utslag i ansiktet i mer än 10 år. Han har likartade
förändringar på sin vänstra kind, som inte syns på bilden. De började som ett
par små, röda, sparsamt fjällande fläckar, vilka mycket sakta, under åren, tillvuxit
perifert. En vit, ärrbildande utläkning har samtidigt delvis skett i centrum av
fläckarna, vilket gett upphov till antydd ringbildning. På senare år har han dess-
utom fått ett par hårlösa, ärriga fläckar i hårbotten. Utslagen är rödare på somma-
ren, och ibland på vintern. Ingen klåda. Patienten känner sig frisk för övrigt.
• Psoriasis: har också röda, fjällande, välavgränsade fläckar. Ger aldrig ärrbild-
ning och är sällsynt lokaliserad enbart till ansiktet.
• Aktinisk keratos: lokaliseras också till ansiktet som röda, men mindre fläckar
med fastsittande sparsamma fjäll. Orsakas av solen. Äldre, ljushyllta patienter.
Del 1, sid. 82.
• Eksem:, seborroiskt och atopiskt främst, kan ge röda, oskarpt avgränsade
fläckar i ansiktet, vilka är småknottriga. Kliar. Ger inga ärr. Del 1, sid. 28.
58
DISKOID LUPUS
ERYTHEMATOSUS
L upus erythematosus finns i två former, dels denna enbart till
huden lokaliserade diskoida varianten - DLE - (disk = skiva) med
välavgränsade, röda fläckar i ansikte och hårbotten, dels en syste-
misk, svår allmänsjukdom bl. a. i leder, hjärta, lever, njurar. Den
senare kan också drabba huden med rodnad och svullnad, mest som
en symmetrisk fjärilsform ut på kinderna. Mellanformer finns mellan
dessa två sjukdomsvarianter, den lokala och den systemiska.
Bilden visar den lokala formen av lupus erythematosus. Den brukar
börja i ansiktet eller hårbotten med en eller ett par välavgränsade röda
fläckar och växer sedan sakta perifert med en extra röd kant. De fjällar
sparsamt och fjällen sitter fast. Efter åratal ärrvandlas centrum till en
glansigt tunn, vit yta. Genom att huden då kan visa fortsatt inflamma-
torisk aktivitet med rodnad i periferin, kan sjukdomen få ringform.
En del fläckar kan ” bränna ut” helt och stå kvar som vita, insänkta ärr
utan rodnad. Sitter sjukdomen i hårbotten, kan resultatet då bli bestå-
ende, hårlösa fläckar. Munslemhinnan kan drabbas med sårbildning.
Sjukdomen blir sämre av sol men ibland också av kyla. Lokaliserad LE
ger inga allmänsymptom.
BEHANDLING
I beskedliga och tidiga fall lokalbehandling med starka kortisonpreparat i ku-
rer. Dessa potenta medel användes, trots att de kan ge en viss atrofi i ansiktet,
eftersom obehandlad sjukdom ger ännu mera uttalade atrofier (ärr). Solskydds-
medel mot såväl UVB som UVA. I svåra fall systemisk behandling och då i första
hand med klorokinpreparat.
Diskoid lupus erythematosus är en godartad, långvarig och tråkig sjukdom i

ansiktet, som kan ge bestående ärrbildning.
59
VENÖST BENSÅR

En 71-årig kvinna har i många år haft sår på insidan av höger underben. De har
varit läkta under kortare perioder men sedan recidiverat på samma ställe. Nu sedan
ett halvt år åter aktivitet. Den tidigare, gulspräckliga, fuktiga sårytan har under de
allra senaste veckorna efterföljts av röda, rena granulationer. Smärtorna ej så påtag-
liga och minskar, om hon ligger med benet högt. Den ljusröda ytan omkring såret
kliar, vilket är ett uttryck för venöst eksem. Kompressionsbandage mot det svullna
underbenet och många salvor har prövats med tillfällig förbättring.
• Arteriellt bensår: sitter ofta mera distalt, smärtar mer, gärna svart nekros.
Sid. 62.
• Vakulitsår: smärtsamma nekroser, omgivna av en violett randzon. Sid. 64.
60
VENÖST BENSÅR
D et venösa kärlsystemet i benen består av tre komponenter, de

ytliga venerna, de djupa venerna och förbindelserna mellan
dem (kommunikanter, perforanter). Klaffar i venerna hindrar
tillbakaflöde. Venstas kan uppträda genom defekter på olika lokaler.
En primär insufficiens i de ytliga venerna orsakas av en medfödd
svaghet i kärlväggarna, som ger åderbråck, varicer. Venklaffarna fun-
gerar inte optimalt. En insufficiens i det djupa vensystemet beror
vanligen på genomgången trombos, som sedan ger defekta perforan-
ter, som i sin tur ger insufficiens också i det ytliga venplexus. Såren
lokaliseras mest ovanför malleolen och allra mest den mediala. De
är ofta gulaktigt fibrinbelagda, inte svart nekrotiska. Sällan kliniskt
bakteriellt sekundärinfekterade, men ofta växer bakterier vid odling
från icke-inflammerade sår. Vid ren venös insufficiens normala fot-
pulsar. Smärtorna måttliga och lindras vid högläge av benet. Andra
sekundära hudförändringar vid venös stas är eksem och lipodermato-
skleros (hård, brungul, glänsande hud).
Utredningen av det venösa systemet innefattar bl.a. undersökning av
ytlig och djup venös reflux med handdoppler. I vissa fall för ytterli-
gare kartläggning (t.ex. inför operation) kan duplex ultrasonografi och
flebografi göras.
BEHANDLING
Kirurgi, om möjligt, för att eliminera den venösa insufficiensen. Bäst resultat
vid ytligt engagemang och perforantinsufficiens, sämre vid djup insufficiens.
Behandling av ödem med högläge av benet under natten och kompressions-
behandling under dagen. Kompressionsbandage av olika ”styrka” utprovas indi-
viduellt. Denna terapi kan bli livslång.
Lokalbehandling av sår kan variera geografiskt och tidsmässigt, vilket avspeglas
i olika vårdprogram. Transplantation (t.ex. pinch graft) kan påskynda sårläk-
ningen i selekterade fall.
Den sekundärt torra huden mår väl av mjukgörande preparat.
Venöst bensår kan ofta läka efter operativ restitution av det venösa flödet men i
vissa fall fordras livslång kompressionsbehandling
61
ARTERIELLT BENSÅR

En 85-årig man har sedan några månader ett starkt smärtande sår på höger stortås
utsida och ytterligare ett par på spetsen av två småtår. Smärtorna lindras, om
patienten håller benet lågt. Han sitter därför uppe på sängkanten nattetid med
benet hängande. Fotpuls kan inte palperas. Patientens allmäntillstånd är nedsatt.
Står på hjärtmedicin jämte analgetika för bensmärtorna.
• Venöst bensår: sitter oftare på underbenet än på foten. Goda fotpulsar. Sid. 60.
• Vaskulitsår: de större sårens favoritlokal är skenbenen. Svart sårbotten, blåröd,
smärtande, inflammatorisk zon omkring. Sid. 64.
62
ARTERIELLT BENSÅR
D et arteriella bensåret orsakas vanligen av arterioskleros, vilken

kan försämras av hypertoni, rökning och hyperlipidemi. Det
sitter perifert, på tår, fotryggar, hälar, men också i ankelhöjd.
Såret tenderar att bli djupt med delvis svarta nekroser. Senorna kan
framträda i sårbotten. Starkt smärtande men smärtorna lindras, om
benet sänkes. Foten bleknar, när benet höjes över horisontalplanet.
Pulsen på fotryggen kan inte palperas, och huden känns sval.
Utredning av den arteriella cirkulationen innefattar bl.a. mätning av
blodtrycket i benet (ankelvärde), vilket sättes i relation till blodtrycket
i armen. Angiografi ger ytterligare vägledning om den arteriella cirku-
lationen.
Diabetes innebär risk för arteriella sår. Dessa sår lokaliseras ofta till
tårna. Smärtorna kan lindras eller helt maskeras av en samtidig senso-
risk, diabetisk neuropati. Ankeltrycket kan vara svårt att värdera hos
dessa patienter (tåtrycksmätning).
BEHANDLING
Efter kärlutredning kan de arteriella förträngningarna ofta behandlas med
ballongdilatation och/eller kirurgiskt med by-pass teknik.
Beträffande lokalbehandling har regionala vårdprogram utarbetats, vilka kan
skilja sig åt i detaljer. Den arteriella insufficiensen försämras av kompressions-
bandage.
Arteriellt bensår drabbar mest äldre, sitter fr.a. på fötterna och ger smärtor, som
förvärras vid högläge av benet.
63
NEKROTISERANDE
VASKULIT

En 62-årig kvinna med flera interna sjukdomar, diabetes, reumatoid artrit och
hypertoni, men med tidigare friska ben, slog för en månad sedan hål på vän-
ster skenben. Det initialt lilla, stillsamma såret har nu ganska plötsligt börjat växa
perifert under svår smärta. En, ett par centimeter bred, blåröd, inflammatorisk zon
utanför själva sårkanten har föregått progressen. I sårkanten tendens till bildning av
en svart nekros. Intensivt ömt, stör sömnen, behöver mycket smärtstillande. Olika
lokalbehandlingar har inte kunnat stoppa utbredningen av såret.
• Andra bensår: sid. 60 och 62.
64
NEKROTISERANDE
VASKULIT
N ekrotiserande vaskulit är en inflammatorisk, destruerande pro-
cess i hudens små kärl, arteriolae och venulae. Lokaliseras
företrädesvis till underbenen. Ett spektrum av kliniska bilder
förekommer alltifrån några få, cm-stora, smärtande sår med svart
nekros och med en violett, cm-stor, perifer, inflammatorisk ring fram
till sårhålans kant (”vaskulitreaktion”) till många ärtstora papler med
purpura och små centrala nekrosprickar. Den mikroskopiska bilden
innehåller sönderfallande leukocyter (s.k. leukocytoklasi) i de destru-
erade kärlväggarna, och sjukdomen har härigenom också fått ett annat
namn: leukocytoklastisk vaskulit. Deposition av immunglobuliner
förekommer i kärlväggarna.
Allmänsjukdomar som malignitet, diabetes, reumatiska tillstånd pre-
disponerar för nekrotiserande vaskulitsår, men de kan också utlösas av
läkemedel. Det kan vara farligt att provokationstesta genom att åter ge
misstänkta utlösande mediciner, när patienten väl är läkt. Om man
”träffar rätt”, kan det skyldiga läkemedlet nämligen ge svåra vaskulit-
sår men också symptom från njurar, leder, mag-tarmkanal. Dessa
organ kan också vara primärt engagerade vid sjukdomens debut, obe-
roende av genesen.
BEHANDLING
Försök att utreda orsaken. Misstänkta läkemedel utsättes eller utbytes till andra,
kemiskt icke-besläktade preparat. Svåra tillstånd kräver specialistvård. Behand-
ling med perorala steroider och andra immunmodulerande preparat blir ofta
aktuellt.
Nekrotiserande vaskulit kan på underbenen ge progredierande, svarta, starkt

smärtande sår med blåröd, inflammatorisk zon omkring.
65
BLÖJDERMATIT

Denna 3 månaders gosse har varit irriterad i stjärten under några veckor, kinkig
vid blöjbyten. Trots behandlingsförsök med zinksalva har tillståndet förvärrats un-
der sista veckan och då visat tendens till vätskning. Normal avföring. Det ilskna,
subakuta utslagets utbredning motsvarar ganska exakt blöjans yta. Hudvecken är
delvis fria, medan konvexa hudytor är mest irriterade.
• Psoriasis: kan, sällsynt, engagera enbart blöjregionen. Svår differentialdiagnos.
• Bullös impetigo: är stafylokockbetingad och ger multipla bullae på normal hud.
Kort anamnes. Sid. 68.
66
BLÖJDERMATIT
B löjdermatiten beror på flera samverkande faktorer, som också

var för sig ger hudirritation. Faeces och urin (ammoniakbild-
ning) i blöjan ”fräter” på huden, och dermatiten kan utlösas
under en diarréperiod eller då blöjbyten fördröjes. Den irritativa effek-
ten brukar börja perianalt och sedan involvera hudens konvexa ytor
(som på bilden här). Candidainfektion (från gastrointestinalkanalen)
kan adderas, varvid också böjvecken engageras. En ren candidabild
kan förekomma i macererade ytor. Också bakteriell infektion med
stafylokocker och streptokocker kan försämra dermatiter i stjärten.
Såväl seborroiskt som atopiskt eksem kan debutera under blöjan, men
även i dessa fall kan sekundärt irritativa faktorer och candida samverka
i en komplex etiologi.
BEHANDLING
Luftning av stjärten, täta blöjbyten. Initialt en måttligt stark steroidkräm i
kombination med anticandidamedel som nystatin eller imidazol. Sedan ned-
trappning i steroidstyrka och så småningom hudskyddande preparat som Silon-
salva och zinkpasta. Uppmjukande fetkrämer kan också användas.
Blöjdermatit kan ha många orsaker; irritation, candida, seborroiskt och ato-

piskt eksem.
67
BULLÖS IMPETIGO

En 18 månader gammal flicka har sedan 10 dagar ett blåsformigt utslag på vänster
skinka. Blåsorna med klart innehåll har ökat till cm-storlek och har delvis kon-
fluerat. Vissa bullae har rupturerat, och blåstaket återfinnes i kanten som en liten
fjällkrage. På några ställen ses en rest av blåsan som en perifer söm med vätske-
innehåll, som kan vara grumligt. Några lesioner visar tendens till upptorkning och
läkning i centrum. Flickan är frisk i övrigt. Har inte haft feber.
• Blöjdermatit: av olika genes (sid. 66) kan bli sekundärinfekterad med stafylo-
kocker och kliniska drag av bullös impetigo adderas.
• Strophulus: är grupperade, kliande insektsbett, som i sig själva kan ge bullae
och som dessutom kan impetiginiseras vid rivningen. Del 1, sid.70.
68
BULLÖS IMPETIGO
I mpetigo contagiosa (svinkoppor) orsakas av stafylokocker och/eller

streptokocker. I båda fallen är det primära elementet i huden an-
tingen en minimal vesikel eller pustel, ytligt belägen strax under
hornlagret. P.g.a. detta brister blåsorna lätt, och det är sällan man ser
dem intakta. Detta gäller dock inte den stafylokockbetingade sjuk-
domen, där blåsorna kan växa till bulla-storlek, d.v.s. mer än en halv
centimeter i diameter. När de sedan brister, återstår rester av blåstaket
i kanterna som på bilden. Sårytan är ”ren”. Men vid den streptokock-
betingade sjukdomen ansamlas snabbt, under ett dygn efter avtvätt-
ning, nytt gult sekret som koagulerar till en skorpa på ytan.
Bullös stafylokockimpetigo drabbar mest barn, ibland epidemiskt på
daghem och i skolor, inte minst på hösten. Friska, kroniska bacill-
bärare med bakterier bl.a. i näsan kan ge upphov till ihärdiga utbrott
av impetigo.
Pyokockerna kan också ge en djupare infektion än impetigo med
sårbildning i dermis och ibland feber (ektyma).
BEHANDLING.
Lätta former får lätt lokalbehandling. Avtvättning med tvål och vatten eller
klorhexidin. Vätesuperoxiden har upplevt en renässans i nya krämbaser. Res-
triktivitet med lokala antibiotika p.g.a. risken för resistensutveckling. Syste-
misk antibiotikabehandling krävs oftare vid den bullösa än vid den icke-bullösa
varianten av impetigo. Penicillinasstabilt penicillin föredrages ofta.
Bullös impetigo brukar orsakas av smittsamma stafylokocker. Epidemier hos

barn på daghem.
69
ATOPISKT
MAMILLEKSEM

En nu 17-årig flicka har under sin uppväxt haft ett besvärligt, ”vanligt” atopiskt
eksem i de stora böjvecken (handlovar, armbågsveck, knäveck, fotleder). Hon och
föräldrarna är väl förtrogna med hennes torra hud med goda somrar och besvärliga
vintrar. Under det senaste året har eksemet delvis ändrat favoritlokalisation och
nya hudregioner har drabbats: ansikte, hals, glutealveck men mest bekymmersamt
båda brösten. Eksemet har fått en påtaglig tendens till extra vätskning med åtföl-
jande krustabildning. Smärtsamma hudsprickor uppträder emellanåt, och klådan är
uttalad.
• Pagets sjukdom: är en fruktad eksemliknande form av bröstcancer. Är dock
ensidig och drabbar så gott som uteslutande äldre kvinnor. Vid minsta miss-
tanke är biopsi indicerad.
70
ATOPISKT
MAMILLEKSEM
T onårsflickors atopiska eksem engagerar med förkärlek brösten och
glutealregionen med extra bekymmer genom särskild benägenhet
för vätskning, vilket är ovanligt på övriga atopilokaler genom att
eksemreaktionens vesikel brukar drunkna i den samtidiga förtjock-
ningen av huden, lichenifiering. Vid mamilleksem är sekundärinfek-
tioner frekventa och smärtsamma fissurer vanliga. Som vid övriga
manifestationer av atopiskt eksem underhålles en ondskefull klåd-
cirkel av idogt rivande. Både mamill- och glutealeksemet läker med
åren, men det är mycket långa år för en ung flicka, som ibland måste
tillgripa kompresser och näsdukar i BH och trosor mot vätskningen.
BEHANDLING
Den vid atopiskt eksem sedvanliga, initiala, intensiva lokalbehandlingen med
ett starkt kortisonpreparat fungerar väl också vid perimamillär lokalisation,
kanske i kombinationspreparat med antibiotika. Därefter nedtrappning i
steroidstyrka, varvid man växlar om med steroid och fuktighetsbevarande
fetkräm. Målet är att övergå till enbart mjukgörande preparat, också för att
förebygga recidiv.
Atopiskt eksem sitter ibland bilateralt kring mamillerna (och i glutealvecken)

hos tonårsflickor.
71
”SJÄLVSPRICKOR”

En 44-årig kvinna söker för smärtande hudsprickor på fingrarna. Fissurerna sit-
ter mest volart, där huden är förtjockad men kan dessutom uppträda i till synes
normal hud på fingertopparna. Sprickorna kan komma ganska plötsligt. Patienten
har åratals erfarenhet av orsaken: vått och grovt arbete utomhus i vinterkylan med
bara händer. Feta salvor hjälper en del.
• Dermatoser med fissurer: se nästa sida.
72
”SJÄLVSPRICKOR”
D jupa fissurer, ragader, kan uppstå sekundärt i ett förtjockat

torrt epidermis, som kan vara uttryck för ett hyperkeratotiskt
eksem (sid. 74), kroniskt kontakteksem, psoriasis, pustulosis
palmo-plantaris (sid. 54), medfödd keratodermia palmo-plantaris
(sid. 76) och svampinfektioner. Men ibland uppstår de i till synes
normal men torr hud. Kallas därför ibland också för torrsprickor. Kyla
medför uttorkning av huden, låg luftfuktighet likaså (särskilt när
några dagars disig väderlek plötsligt ersättes av hög, klar luft). Vått och
mekaniskt påfrestande arbete ger ytterligare utarmning av hudens vat-
ten, likaså stark vind. Till alla dessa uttorkande faktorer sällar sig en
samtidig barriärskada.
BEHANDLING
Allmän hygglighet mot händerna, särskilt på vintern, samt trägen ingnidning
med fetkräm. Mot själva fissuren ocklusivt hydrokolloidalt förband, zinkplåster,
kollodium.
”Självsprickor” i förtjockad eller (bara) i torr överhud är vinterdagarnas gissel

hos dem, som glömt handskar och uppmjukande preparat.
73
HYPERKERATOTISKT
EKSEM

En 51-årig man fick förra senhösten välavgränsade, torrt fjällande förändring-
ar i båda handflatorna. Ingen klåda men ofta smärtsamma sprickbildningar, sär-
skilt vid påfrestande arbete. Tillståndet har växlat men aldrig helt läkt. Inga hud-
förändringar annorstädes på kroppen och inga hudsjukdomar i släkten.
• Kontakteksem: av allergisk och icke-allergisk typ måste uteslutas. Del 1, sid. 32.
• Psoriasis: har ofta samtidiga lesioner på andra kroppsdelar.
• Svampinfektion (tinea): kan ha liknande klinisk bild men då ofta även föränd-
ringar på fötterna. Svampodling visar Trichophyton rubrum.
• Keratodermia palmo-plantaris: har framträdande ärftlighet och debuterar tidigt.
Sid. 76.
74
HYPERKERATOTISKT
EKSEM
H yperkeratotiskt eksem, som också kallas tylotiskt, ses i hand-
flatorna hos båda könen. Det debuterar ofta i medelåldern och
gärna efter hårt manuellt arbete. Förändringarna sitter mitt i
eller proximalt i handflatan, gärna bilateralt men ibland ensidigt och
då relaterat till upprepad traumatisering. Någon gång kan fotsulorna
samtidigt drabbas på tryckställen. Etiologin är oklar. Ingen koppling
till psoriasis eller atopisk sjukdom. Lapptest med avseende på aller-
giskt kontakteksem utfaller negativt liksom svampodling. Under den
förtjockade överhuden framträder små vattenblåsor, vilka också kan
påvisas i hudbiopsi. Sjukdomen har tendens till kronicitet. Obetydlig
klåda men smärtsamma sprickbildningar, särskilt vintertid, kan inva-
lidisera.
BEHANDLING
Konsekvent användning av mjukgörande preparat. Hydrokolloidalt förband till
sprickor. Ljusterapi och mjukröntgen (Bucky-behandling) kan försökas.
Hyperkeratotiskt handeksem ger förtjockad hud med sprickbildningar mitt i

handflatorna. Orsaken okänd.
75
KERATODERMIA
PALMO-PLANTARIS

En 60-årig kvinna har sedan barnaåren haft bekymmer med sina fotsulor och
handflator, där den förtjockade huden ständigt spruckit sönder med smärtsamma
fissurer som följd. Särskilt hälarna har varit utsatta. Mamman och en syster har
samma besvär och hon har hört ryktas, att också andra släktingar haft detta. En
försämring har sakta skett över åren, särskilt inom ytor på fotsulorna, vilka varit
utsatta för belastning. Hon måste alltid smörja sig med feta krämer eller salvor.
• Fotsvamp (tinea pedis): (utan keratodermi) av s.k. mockasintyp i fotsulan är
inte medfödd och debuterar sällan före puberteten.
• Psoriasis: har en hyperkeratos men med starkare bakgrundserytem. Ofta ty-
piska lesioner på andra kroppsdelar. Ärftligheten inte så framträdande och i
regel senare debut.
• Eksem: av s.k. hyperkeratotisk typ har förtjockat hornlager med tendens till
sprickbildning. Sen debut. Sid. 74.
76
KERATODERMIA
PALMO-PLANTARIS
K eratodermia palmo-plantaris är en dominant ärftlig rubbning i
hudens keratinisering (hornbildning) i handflator och på fot-
sulor med åtföljande tjocka, fastsittande hyperkeratoser. Belast-
ning av huden medför försämring på tryckytorna, och besvären ökar
med åren från att vid födelsen eller vid späd ålder ha varit ganska
beskedliga. Den förtjockade, ibland vaxliknande huden når några cen-
timeter upp på fotens sidor räknat från fotsulan och slutar här abrupt i
en skarp linje. Sekundär svampinfektion med trådsvamp (tinea) är
vanlig och försämrar. Sjukdomen är särskilt frekvent i Norrland. Kera-
todermin kan engagera hela fotsulorna (handflatorna) men kan också
vara strimformad eller punktat. Vid sidan om den vanliga ärftliga
formen av keratodermi i fotsulor och handflator finns liknande former
hos vuxna, associerade till klimakteriet och vissa allmänsjukdomar.
BEHANDLING
Keratolytiska och uppmjukande krämer utprovas individuellt av patienten för
kontinuerlig behandling. Peroral A-vitaminsyrebehandling vid svåra tillstånd,
specialistfall. Antimykotisk långtidsbehandling vid sekundär tineainfektion,
som först verifierats genom svampodling.
Keratodermia palmo-plantaris är en ärftlig sjukdom med förtjockad hud i

handflator och fotsulor, som sekundärt kan infekteras med trådsvamp.
77
ICHTYOSIS VULGARIS

En 16-årig flicka har sedan späd ålder torr hud mest på skenbenen, som ger en
gråbrun färg genom fastsittande, tunna fjäll. Hon måste smörja sig ständigt med
uppmjukande krämer. Bättre, mjukare på sommaren. Samma torra hud finns hos
flera släktingar.
• Andra iktyossjukdomar: förekommer i flera, sällsynta, delvis svåra varianter
(lamellär iktyos, könsbunden iktyos). Specialistundersökning på hudklinik
kan erfordras för exakt diagnos, särskilt hos spädbarn med uttalad fjäll-
bildning.
• Torr hud: finns hos patienter med atopisk dermatit, där en glidande övergång
till manifest ichtyosis vulgaris ses. Del 1, sid. 10.
78
ICHTYOSIS VULGARIS
V id iktyossjukdomarna finns en rubbning i bildningen av över-

hudens hornlager, som medför en förtjockning av detta. Vid
vulgaris-varianten bildar stratum corneum ett torrt, ytligt rut-
mönster mest på extremiteterna (skenbenens framsidor) med centralt
fastsittande fjäll i cm-stora kvadrater. Fjällen vikes upp i ytterkanterna.
Den engagerade hudytan får en smutsgrå färg. Sjukdomen är domi-
nant ärftlig och vanlig och har för att vara iktyos ett relativt milt
förlopp. Den debuterar strax efter födelsen, och symptomen brukar
minska i vuxen ålder. Böjvecken sparas. Tillståndet förbättras av fuk-
tigt, varmt klimat och försämras därför vintertid. Kan höra samman
med atopisk dermatit med dess allmänt torra hud (xeros).
BEHANDLING
Sol och salta bad, ljusbehandling. Lokalbehandling med mjukgörande krämer
och lotioner utprovas individuellt. De kan innehålla mjölksyra, propylenglykol,
koksalt, urea, ämnen som påverkar hudbarriären positivt men också attraherar
vatten och därvid gör huden lenare. Specialkompositioner har på senare tid
framtagits med god effekt på iktyossjukdomar.
Fastän hornlagret är tjockt, är barriärfunktionen defekt, varför stor försiktighet
vid lokalbehandling med vissa substanser måste iakttagas. Sålunda resorberas
salicylsyra (som kan användas keratolytiskt vid förtjockat stratum corneum)
särskilt hos barn med deras relativt stora hudyta.
Peroralt A-vitaminsyrepreparat kan ha god effekt men bör utprovas av specia-
list.
Ichtyosis vulgaris är en medfödd, vanlig rubbning i hudens keratinisering.

Svåra iktyossjukdomar behöver dermatologisk bedömning.
79
KERATOSIS PILARIS

En 15-årig flicka söker för en torr piggighet i huden på utsidan av överarmarna,
låren och skinkorna. Hon har haft detta i flera år men inte brytt sig vidare om
tillståndet. Men med ålderns rätt har ett kosmetiskt bekymmer nu tillkommit.
Förändringarna kan klia något och bli rödprickiga efter bad. Hon är bättre på
sommaren och var så särskilt efter en vistelse på Kanarieöarna. Smörjer sig ivrigt
med diverse krämer och blir då tillfälligtvis något mjukare i huden.
• Follikulära, piggiga hyperkeratoser: finns också, lokaliserat eller utbrett, sekun-
därt vid specifika, sällsynta dermatoser.
80
KERATOSIS PILARIS
K eratosis pilaris är ett autosomalt dominant ärftligt tillstånd, som

debuterar i skolåldern. Hornlagret i hårfolliklarnas mynningar
tillväxer och blir en minimal pigg. Ett rivjärn av små taggar
känns mera med fingret än det syns vid inspektion. Den sträva huden
är mest uttalad över axlar, överarmar, höfter, lår och skinkor men
ibland också i ansiktet. De follikulära paplerna är hudfärgade men kan
bli övergående röda t.ex. av tvål. Tillståndet är värre på vintern. Pa-
tienten trivs extra väl med solen. En spontan förbättring kan förväntas
vid puberteten.
Atopipatienterna har ofta lätt follikulär keratos tillsammans med sin
allmänt torra hud och kanske dessutom en viss ichtyosis vulgaris
(sid. 78).
BEHANDLING
Uppmjukande preparat, fetkrämer och lotioner, efter individuell utprovning
användes regelbundet. A-vitaminsyrekräm kan prövas men retar ibland. Ljus-
behandling (UVA, UVB), vintertid, kan hjälpa.
Keratosis pilaris ger hos unga rivjärnsliknande piggar, mest på extremiteternas

sträcksidor. Bättre av pubertet och sol.
81
MONGOLFLÄCK

En 5 månader gammal flicka remitteras till hudklinik för blågrå fläckar på ryggen
ner över skinkorna. Hon kommer från Marocko och är mörk i hyn. Medföljande
föräldrar är - sannolikt inte bara genom språkförbistringen - oförstående till
specialistundersökningen. För dem är dessa fläckar välkända hemifrån. En frisk och
välnärd flicka. Hudstatus som på bilden. Något ytterligare framkommer inte vid
undersökningen.
• Barnmisshandel: är en mycket viktig differentialdiagnos genom att mongol-
fläckar liknar hudblödningar (blåmärken).
82
MONGOLFLÄCK
M ongolfläckar finns i 80% hos vissa mongolfolk men också i

mycket hög procent hos mera pigmenterade folkslag. Säll-
synt i skandinavisk befolkning. Fläckarna är medfödda eller
debuterar strax efter födelsen och lokaliseras mest nertill på ryggen
och på stjärten men kan finnas var som helst på kroppen. De åter-
bildas successivt och har i allmänhet försvunnit i tidig skolålder. Den
egendomliga, blågrå färgen beror på att vilsekomna pigmentceller an-
samlas nere i dermis. Det svarta melaninet ger här samma blå färg som
exempelvis tatueringar utförda med svart tusch, vilket ligger på samma
djupa, dermala nivå som mongolfläckens pigment. Tillståndet är god-
artat. Den viktiga differentialdiagnosen är barnmisshandel.
BEHANDLING
Ingen. Fläckarna försvinner spontant (dock finns mycket sällsynta fall med
persisterande mongolfläckar).
Mongolfläckar är mycket vanliga bland småbarn hos vissa mer eller mindre
hyperpigmenterade folkslag. Sitter mest över sakrum och försvinner spontant.
83
MELASMA

En 30-årig chilenska, som vistats tre år i Sverige, har bekymmer med symmetriska,
bruna fläckar på kinderna. De har successivt tilltagit i omfång och mörknat med
åren. Varje sommar har gett ett tillskott av hyperpigmentering. Under en graviditet
för två år sedan mörknade den bruna färgen ytterligare. Tar inga mediciner, ej heller
P-piller. Pigmenteringen sitter huvudsakligen maxillärt hos denna patient.
Diagnosen är i allmänhet uppenbar.
84
MELASMA
M elasma (chloasma) drabbar mest kvinnor i yngre medelål-

dern. Överrepresenterat hos vissa folkslag som asiater och
ibero-amerikaner. Det bruna, kosmetiskt bekymmersam-
ma, symmetriska mönstret i ansiktet kan ha olika formationer och
vara koncentrerat till överläpp, panna, kinder, haka, var för sig eller i
kombination. Färgen kan vara gyllenbrun eller blåaktig, vilket avspeg-
lar de olika nivåer, som det nytillkomna, extra melaninpigmentet
intar, nämligen epidermis resp. dermis. Detta är en viktig kunskap för
ev. försök med blekande behandling. Denna fungerar nämligen bäst
vid ytligt pigment i epidermis, sämst vid djupt pigment i dermis.
Melasma kan framkallas av graviditet (fullgången eller avbruten) och
P-piller. Solen spelar stor roll.
BEHANDLING
Konsekvent solskydd (UVB + UVA skydd). Blekkrämer för den epidermala
hyperpigmenteringen finns. I svåra fall kan laserterapi försökas.
Melasma förekommer mest i ansiktet och hos kvinnor med etniskt måttligt
hyperpigmenterad hud. Solen försämrar.
85
CLAVUS

En 73-årig kvinna har under flera år haft svårt att gå p.g.a. ömhet under båda
framfötterna. Belastningssmärtor utgår särskilt från de avgränsade förhårdna-
derna över benprominenserna, mest vid basen av stortårna. I centrum av vissa
hyperkeratoser ses små taggar, som är extra ömma vid tryck. Patienten har använt
salicylsyreplåster med viss effekt på den tjocka hornbildningen och på smärtorna.
• Fotvårtor: visar vid nedskärning en granulerad, ibland svartprickig yta i stället
för en blank keratosyta med en solitär, central liktorn. Sid. 26.
• Ärrbildning: bl. a. efter tidigare destruerande vårtbehandling.
• Fotsvamp: förväxlas gärna med ”inre liktornar” mellan tårna. Del 1, sid. 52.
86
CLAVUS
C lavus (liktorn) är en åkomma på fötterna hos äldre, som

uppstår genom abnormt tryck mot benutskott, som saknar
polstrande fett. Hårda, hyperkeratotiskt tjocka liktornar bil-
das på tåledernas dorsalsida och på fotens volarsida motsvarande hu-
vudena på metatarsalbenen samt på lilltårnas utsidor. Clavi är smär-
tande och ömma särskilt vid direkt tryck mot den centrala tornen,
mindre vid kompression från sidorna. Den centrala piggen framträder
tydligare efter nedskärning av den omgivande keratosen.
Sportaktiviteter av varierande slag kan ge clavi på utsatta tryckställen,
även utanför fötterna.
Mjuk clavus sitter mellan tårna (”inre liktornar”) och drabbar två
intilliggande ytor, som pressas mot varandra, mest i det fjärde tå-
interstitiet. Huden blir här inte hård utan snarare mjukt macererad
med ett gulvitt, poröst hornlager. Bilden kan då påminna om fot-
svamp, vilken också föredrar just detta tåmellanrum. Svampodling vid
tveksamhet.
BEHANDLING
Nedskärning av den ömmande hyperkeratosen men med viss försiktighet för att
inte orsaka ev. svårläkt sårbildning. Tryckavlastande åtgärder (bra skodon, in-
lägg, liktornsringar), salicylsyreplåster, hydrokolloida förband.
Clavus är en belastningseffekt på äldres fötter, vilken fordrar avlastande åt-

gärder.
87
PIGMENTNEVUS

En 32-årig kvinna söker för ett mörkbrunt ”födelsemärke” på höger kind. Det har
funnits där så länge hon minns men har nog med åren blivit lite större, lite svartare
och har oroat. Ingen klåda. Det plana märket är en halv centimeter i diameter och
kan knappast kännas med fingret.
Egentligen ingen. Märket ter sig som nevus av s.k. junctiontyp. Vid tveksamhet
excision för mikroskopi.
88
PIGMENTNEVUS
B runa s.k. födelsemärken syns inte vid födelsen (utom enstaka -

kongenitala- som inte beröres här). De kommer i stället allt fler
under uppväxten och fram till 35-års åldern. Det enskilda nevus
har makroskopiskt en individuell utveckling: först en liten, slät, brun
prick, då de nervbesläktade, pigmenterade nevuscellerna ligger uppe i
gränszonen mellan epidermis och dermis och därför kallas ”junction
nevus”. Sedan brukar det bruna märket växa till ytan men blir sällan
mer än 1 cm i diameter. Efter decennier kan antalet nevusceller tilltaga
så mycket, att märket blir tjockare. Det blir samtidigt ofta blekare.
Nevuscellerna har nu också börjat släppa kontakten med epidermis.
Det är denna kontakt, som teoretiskt kan medföra en utveckling till
malignt melanom. Atypiska nevi, som ser ”obehagliga” ut, stora,
spräckliga, oskarpt avgränsade, kallas dysplastiska nevi. Dessa har
större risk att bli elakartade och föranleder därför ofta kirurgisk
excision. Patienter, som söker för nevus, bör erbjudas inspektion av
samtliga nevi på hela kroppen.
Vid hög ålder minskar antalet vanliga pigmentnevi genom återbild-
ning av nevuscellerna.
BEHANDLING
Excision är inte medicinskt indicerad vid säker klinisk diagnos. Patien-
ten bör informeras om att ändringar i nevus´ utseende kan vara tecken på
malignisering: tillväxt, ändringar i färgen, ojämna kanter, klåda, sårbildning,
blödning. Alla exciderade pigmenterade hudförändringar bör undersökas mik-
roskopiskt. Destruerande behandlingar som laser och diatermi är olämpliga.
Pigmentnevus, som kliniskt ser benignt ut, kan i normalfallet tillåtas expektans
efter information till patienten.
89
DERMATOFIBROM

En 43-årig man söker för en cm-stor knuta på låret. Den har funnits i minst ett år
men har nu blivit lite brun i kanten, vilket oroar. En förfrågan, om han inte har
flera liknande knottror, besvaras nekande. Men vid en rutinundersökning av hela
huden, hittas ytterligare en mindre knottra av samma utseende på ena överarmen.
Båda ”kulorna” är brun-blå-röda, den ena med extra bruna strimmor i kanten. De
är påtagligt fasta och känns som små hårda skivor i huden, vilka kan förskjutas
undertill men sitter fast upptill i överhuden. Oömma.
• Pigmentnevus: är mjukare och kan inte förskjutas som en skiva. Vid oklar
diagnos, excision för mikroskopi. Sid. 88 samt Del 1, sid. 88.
• Malignt melanom, nodulärt: är också mjukare. Excision vid osäkerhet.
90
DERMATOFIBROM
D ermatofibrom kan också kallas histiocytom, beroende på vil-

ken celltyp, som dominerar i knutan, fibroblaster resp. histio-
cyter. Namnet ”nodulus cutaneus” kan dock användas om
båda. Detta är en mycket vanlig, godartad tumor, ibland solitär men
ofta ses flera likartade förändringar (som hos vår patient), mest på
extremiteterna och skinkorna. Det kliniskt mest typiska är den fasta
skivformen, som sitter förankrad upptill i huden men är fritt rörlig
nertill mot subkutis. Om man kniper hårt över den hårda skivan,
uppstår en grop i mitten. Detta kallas följdriktigt för ”naveltecknet”.
Färgen växlar: ibland normal hudfärg, ibland blårött, ibland inslag av
brun färg, som kan oroa. De flesta dermatofibrom blir 4-5 mm i
diameter, men cm-stora kan ses. De är ibland ömma. Många patien-
ter erinrar sig, att den lilla knutan kommit på platsen för en tidigare
hudförändring, som kan ha varit myggbett eller follikulit.
BEHANDLING
Vid helt klar diagnos med den hårda, skivformade linsen: ingen. Vid oklar
diagnos, särskilt vid hyperpigmentering: excision och mikroskopi.
Dermatofibrom är en fast, linsformad, godartad skiva i huden på ben och/eller

arm, mest efter tidigare insektsbett.
91
KELOID

En 25-årig kvinna från Egypten tatuerades på höger axelparti för 7 år sedan.
Tatueringen avlägsnades kirurgiskt för 2 år sedan. Efter några månader började
ärret klia och svullna. Det spred sig också ut över de ursprungliga kirurgiska
snittens yta. Det upphöjda ärret mörknade först i kanterna och sedan som helhet.
Förändringen har också blivit allt ömmare, och patienten är rädd för att stöta till
armen.
• Sarkoidos: är en sällsynt allmänsjukdom, som ännu mera sällsynt kan lokali-
seras till ärr, både färska och gamla. Dessa svullnar och blir blåröda. Biopsi ger
diagnos.
92
KELOID
K eloid är en okontrollerad men godartad cellnybildning av fibro-

blaster i läderhuden initierad av en hudskada. Denna kan vara
en ärrtatuering, följdtillstånd efter exstirperat nevus, traumatisk
skada, akne etc. En sekundär infektion i skadorna ökar risken för
efterföljande keloidbildning. Bröst och axelregioner är predisponera-
de lokaler, därför försiktighet med kirurgiska ingrepp på dessa regio-
ner och särskilt då hos individer med etniskt ökad pigmentering i
huden (kan variera från asiatiskt brun kulör till afrikanskt mörkt
svart). Det vanliga tidsförloppet för utvecklingen av en keloid innebär
tillbakabildning efter några år. Så småningom ersättes då den tumo-
rösa bildningen av ett vanligt insänkt, atrofisk ärr. Men innan dess kan
bekymret med kosmetik, klåda och ömhet vara betydande.
BEHANDLING
Profylaktiskt vid operation i huden på keloiddisponerade individer och vid
kirurgisk excision av redan etablerade keloider kan modern teknik med tryck-
förband m.m. användas.
Färska keloider kan lokalbehandlas med kortisoninjektioner för att påskyn-
da den förväntade, spontana regressen. Indikationen för detta kan också vara
påtaglig smärta eller klåda i keloiden. Försiktighet med injektionerna i mörk
hud p.g.a. risken för efterföljande, vit, långvarig depigmentering på och kring
injektionsställena.
Keloid är ett förtjockat ärr efter hudskada. Den tillbakabildas spontant, men
detta tar år. Mörk hud är mest utsatt.
93
YTLIG BASALCELLS-
CANCER

En 60-årig man söker för en sakta, perifert tillväxande, rödbrun, skarpt avgränsad
fläck på bröstet. Den började för åtminstone 3-4 år sedan och har trots tillväxten
behållit sin ytliga bild. Man anar små knottror inuti. Antydan till fjällning. Inga
obehag men patienten oroas. Har provat kortisonsalva utan effekt. Han är annars
frisk inklusive huden.
• Psoriasis: är också en ytlig, röd, välavgränsad fläck men den skulle säkert vuxit
till sig mera på 3-4 år. Fjällar betydligt mer. Normalt har under denna tid
huden också hunnit angripas på fler ställen. Del 1, sid. 38.
• Bowens sjukdom: är en precanceros från stratum spinosum i överhuden, som
liknar den ytliga basalcellscancern. Mikroskopi behövs för att skilja dessa båda
hudcancerformer.
• Kroniskt eksem (neurodermit): kliar, svarar på lokal kortisonbehandling.
94
YTLIG BASALCELLS-
CANCER
D enna tumörform kommer från och har fått sitt namn av det
understa lagret i överhuden (stratum basale). Basalcellscan-
cern har i sina olika former, trots sitt namn, ett påtagligt
godartat förlopp, d.v.s. den ger ytterst sällan dottersvulster. Detta
gäller särskilt den här illustrerade, ytliga formen. Denna är gärna
multipel, men många patienter har enstaka fläckar. Diagnosen säker-
ställes i mikroskopet efter provexcision, gärna från kanten, där en rad
minimala, pärlliknande tumörkulor brukar finnas. Den ytliga basal-
cellscancern är relativt vanlig, ses mest hos medelålders och äldre, men
kan någon gång förekomma hos unga personer.
BEHANDLING
Tumörcellerna skall avlägsnas kirurgiskt eller med destruktion (frysning med
flytande kväve, skrapning med skarp slev, laser eller elkoagulation).
Ytlig basalcellscancer är godartad med en eller flera, ytliga, röda, välavgränsade

fläckar. Små knottror i kanten.
95
ERYTHEMA
MULTIFORME

En 37-årig man har sedan två veckor ett kliande, symmetriskt utslag på händerna
(dorsalt och volart), underarmarna och kinderna. Började akut som små diskreta,
röda papler. De har sedan tillvuxit och utvecklat sig till lilafärgade, koncentriska
ringar samtidigt som det har tillkommit många nya utslag. Han har känt sig lite
vissen, varit subfebril och haft ont i lederna. Patienten omtalar, att han väl känner
igen sin sjukdom efter erfarenhet från två tidigare utbrott. De brukar vara ett par
veckor, sedan torka in och fjälla bort.
• Tinea corporis: är också ringformad (”ringorm”), men lesionerna är fåtaliga,
knappast symmetriska och fjällar i kanterna. Del 1, sid. 50.
96
ERYTHEMA
MULTIFORME
E rythema multiforme är en av de lila dermatoserna. Lesionerna
är karakteristiska med koncentriska ringar, som måltavlor, i olika
röd-violetta nyanser: t.ex. en mörkröd prick i mitten, utanför en
ljust röd ring, utanför denna en violett ring och utanför denna en
mörkt röd ring. Ringarnas antal kan variera. De är oftast lokaliserade
till ansiktet (kinderna) och extremiteterna. Vid svåra utbrott kan ut-
slaget generaliseras över kroppen och också drabba slemhinnor: ögon,
munhåla, genitalia. Patienterna har då också allmänsymptom med
feber, ledvärk och kan bli svårt medtagna. Ett ”vanligt” utbrott av
erythema multiforme brukar vara ett par veckor och läker restlöst.
Ofta flera identiska attacker tidigare. Tillståndet är ett symptom och
kan provoceras av infektioner (oftast herpes simplex, streptokocker),
läkemedel, sol. Men ibland hittar man ingen orsak.
BEHANDLING
Vid klåda stark steroidkräm. Vid utbredda förändringar kan systemisk steroid-
terapi vara indicerad.
I de recidiverande fall, då herpes simplex visats vara orsaken, kan aciklovir sättas
in tidigt vid nytt virusskov för att förhindra sekundärt utbrott av erythema
multiforme.
Erythema multiforme är en ibland recidiverande dermatos. Provoceras av in-

fektioner, särskilt herpes simplex, och läkemedel.
97
TOXIKODERMI

En 62-årig man insjuknade för en vecka sedan i en influensaliknande sjukdomsbild
och behandlades med penicillin, analgetika och hostmedicin. Han blev efter tre
dagar förbättrad och var på femte dagen feberfri. På kvällen denna dag observerade
han små röda prickar flerstädes på kroppen. Nästa morgon hade dessa tilltagit i
antal och storlek och delvis konfluerat till handflatestora, högröda ytor. Lätt klåda
men inga nya allmänsymptom.
• Generaliserat akut eksem: ger epidermalt i erytemet små, tättställda knottror
och/eller vesikler, kan vätska.
98
TOXIKODERMI
M ed toxikodermi menar man ett symmetriskt mer eller min-

dre generellt, rödprickigt utslag, som kan likna de epidemi-
ska barnsjukdomarna och därigenom få namn som mor-
billiformt, skarlatiniformt, rubeoliformt exantem. Ibland liknar toxi-
kodermin erythema multiforme (sid. 96), ibland konfluerar de små
fläckarna till större, sammanhängande, erytematösa ytor. Särskilt ned-
till på underbenen kan blödningar inne i huden tillkomma med pur-
pura som följd. Den mörkt röda färgen signalerar en svårare sjuk-
domsbild.
Toxikodermin är uttryck för en speciell form av allergi, vilken samti-
digt också kan drabba inre organ som njurar och leder. Infektioner
och särskilt läkemedel, var för sig eller i kombinationer, kan provocera
toxikodermi, som ibland också kallas ”läkemedelsutslag”. Det finns
ingen hud- eller blodtest, som helt säkert kan bekräfta eller avvisa en
misstanke på ett visst läkemedel som orsak. Det är en delikat uppgift
för läkaren att gå igenom medicinlistor för att utsätta eller utbyta
suspekta läkemedel.
BEHANDLING
I lindriga fall kan det vara tillräckligt att sätta ut misstänkt skyldigt läkeme-
del. Vid klåda kortisonkräm efter behov. Svåra tillstånd kan indicera systemisk
behandling med kortison.
Toxikodermi orsakas oftast av läkemedel och/eller infektion.
99
ERYTHEMA NODOSUM

En 48-årig kvinna söker för röda, smärtande, ömma knutor på båda underbenens
framsidor. De har under tre veckors tid tilltagit i antal och storlek. Hon har känt sig
allmänt hängig och trött, haft värk i lederna, huvudvärk och varit subfebril. De
några cm-stora lesionerna sitter djupt nere i läderhuden och i underhudsfettet. De
färska är ljust röda, varma och ömma, de äldre blåbruna, mindre i storlek och i
ömhet. De enskilda förändringarna har haft ett cykliskt förlopp, kommit på 2-3
dagar, stått oförändrade i en vecka, och därefter sakta återbildats. Patienten har
tidigare varit frisk.
• Andra inflammationer i hudens fettväv (pannikuliter): skiljer sig från erythema
nodosum genom ett mera långdraget förlopp.
100
ERYTHEMA NODOSUM
E rythema nodosum (knölros) är en pannikulit d.v.s. inflamma-

tion i hudens subkutana fett. Debuterar akut - subakut med
allmänsymptom, subfebrilitet, ledvärk, huvudvärk, trötthet och
hudförändringar. Förlöper gärna i flera vågor, då nya, djupt belägna,
några cm-stora, ljust röda, ömmande knutor uppkommer med några
dagars mellanrum. Knutorna åldras sedan på tio dagars tid, blir då
mindre ömma och smärtande, och färgen skiftar till blårött och sedan
brunlila, samtidigt som det underliggande infiltratet successivt mins-
kar och försvinner. Durationen av tillståndet vanligen 4 - 6 veckor.
Aldrig sårbildning. Lokaliseras till skenbenens framsidor. Infektioner
kan framkalla knölros. Förr var erythema nodosum synonymt med
börjande tuberkulos, och denna diagnos bör övervägas även idag, fr.a.
hos invandrare. Streptokocker och yersinia liksom allmänsjukdom
som sarkoidos, kollagenos, inflammatoriska tarmsjukdomar och läke-
medel kan också provocera knölros. Dock upptäckes ingen utlösande
orsak i bortåt hälften av fallen.
BEHANDLING
Riktad terapi mot upptäckt utlösande sjukdom. Symptomatiskt mot hud-
förändringarna: strängt sängläge med benen högt. Antiflogistiska ges ibland och
någon gång steroider peroralt.
Erythema nodosum sitter på skenbenen och kan utlösas av infektion, läkemedel

och allmänsjukdom.
101
ACNE CONGLOBATA

En 17-årig yngling har sedan två år stora bekymmer med en svår akne i ansiktet,
över skuldrorna och över bröstbenet. Han har märkt, att finnarna inte ser ut som
de gör hos kompisarna med små gula toppar. I stället har han cm-stora, blåröda,
ömma bulor djupt nere i huden. När dessa brister, missfärgas kläder och sänglinne
av ett oljeliknande, brungult innehåll. Cystan läker så småningom, men detta sker
med en tråkig ärrbildning. Han har försökt ”allt” externt mot sin akne utan någon
effekt men har inte fått invärtes tablettbehandling.
• Vanlig akne: har ytligare follikuliter och ger inga stora cystor. Del 1, sid. 44.
102
ACNE CONGLOBATA
A cne conglobata kallas också cystisk akne. Den ingår i ett brett
spektrum kliniska bilder, som tillhör acne-sjukdomen, vars
innersta orsak är okänd. Kliniken sträcker sig från ytliga,
minimala, tättsittande pustler (och komedoner), mest i pannan hos
unga flickor, till en våldsam purulent cystisk bild som hos den illustre-
rade patienten. Den cystiska varianten drabbar mest tonårspojkar och
lokaliseras fr.a. till ansikte och övre delen av bålen. Primärelementet är
en liten, djupt liggande, röd, öm papel, som utvecklas till en bönstor
cysta. Denna får ett slemmigt, brunt, blodtingerat innehåll och har
tendens att brista. Sänglinne och kläder kan missfärgas, och patien-
terna ligger ofta på natten sönder abscesserna på ryggen och i ansiktet.
Acne conglobata är utan behandling ett långvarigt tillstånd över år
men spontanläker ändå till sist, dessvärrre under svår ärrbildning.
Förändringarna kan se smittsamma ut, men cystornas innehåll är inte
kontagiöst.
BEHANDLING
Sedvanlig lokalterapi för acne vulgaris är otillräcklig vid svår cystisk akne.
Specialistfall. A-vitaminsyrepreparat, som i andra sammanhang användes lokalt,
kan här ges peroralt (licenspreparat) med mycket god effekt på denna svåra
aknesjukdom. Preparatet eliminerar talgproduktionen, en förutsättning för
akne. Nackdelen är den långa biverkningslistan, där svåra teratogena effekter är
allvarligast.
Acne conglobata är en allvarlig sjukdom, till vilken effektiv men biverknings-

diger behandling nu finns.
103
NAGEL-TIC

En 40-årig kvinna söker för likartade nagelförändringar på båda tummarna. Na-
gelbanden är borta, mest på mitten, där huden också är röd och antytt fjällande.
Ovanför dessa små hudskador sträcker sig mediala, 3 mm breda, pelare av horison-
tella räfflor upp längs hela naglarna, delvis brunaktigt missfärgade. Under konsulta-
tionen börjar patienten ”pilla” med ena handens pekfinger mot nagelbandet på
samma hands tumme. Hon kan dessutom i stressituationer bita på naglarnas sidor,
(vilket förklarar de små defekterna, som syns på bilden).
Egentligen inga. Diagnosen är lätt, om man känner den.
104
NAGEL-TIC
I en stressad situation kan man mer eller mindre omedvetet skada sin
nagelfals, ibland på ena, ibland på båda händerna. Det vanligaste är,
att pekfingrets nagel traumatiserar tummens nagelband på samma
hand. Den mekaniska - inflammatoriska reaktionen i nagelbandet ger
sekundärt en trofisk rubbning i nagelväxten just distalt om det 3-4
mm breda, skadade området. En rad missfärgade, horisontella, tätt-
ställda räfflor sträcker sig från nagelbandet upp till nagelns fria ände.
När traumatiseringen upphör, kan nageln förväntas bli normal. En
egendomlighet, som delas med andra självförvållade hudskador, är, att
fastän patienten med all tydlighet själv framkallat skadan, ändå, be-
kymrad, söker läkare för denna. De flesta nagelartefakterna av typ
”pillenagel” är mediala, men kan också drabba t.ex. ena yttre hörnet av
nagelbandet, varvid räfflorna följdriktigt lokaliseras till denna nagel-
kant i stället för till mitten.
Andra hudartefakter kan samtidigt (eller enbart) drabba händerna,

såväl nagelbitning som hyperkeratotiska små noduli på fingrarna
(”bitknutor”).
BEHANDLING
Upplysande diskussion med patienten om den uppenbara mekanismen vid
nagel-tic är oftast samtidig terapi.
”Pillenagel” uppstår, när nagelmatrix, mest på tummen, vanemässigt och halvt

omedvetet traumatiseras av samma hands pekfinger. När man slutar, blir na-
geln normal.
105
ALOPECIA AREATA

En 40-årig man söker för kala fläckar i hårbotten. Han har haft liknande mindre
fläckar för ca 10 år sedan, då håret kom tillbaka efter några månader. För ca 8
månader sedan upptäckte patienten en ny hårlös fläck på hjässan. Denna har sakta
ökat i storlek samtidigt som ett par mindre har tillkommit. En viss återväxt av
hår har noterats centralt i den första kala ytan. Huden är till synes normal inom
fläckarna. Inga besvär frånsett det kosmetiska.
• Diskoid lupus erythematosus: ger också hårlösa fläckar men till en början med
en inflammatorisk, röd färg. I senstadiet kan fläcken bli vit men då i form av
ett insänkt, blankt ärr. Ringform kan uppstå, vitt i centrum, rött i kanten.
Sid. 58.
• Svampinfektion: antingen ytlig med rodnad och fjällning eller djup med gul
varbildning.
• Manligt håravfall: symmetriskt på hjässan, inte avgränsade kala fläckar.
106
ALOPECIA AREATA
S jukdomen är vanlig och finns i alla åldrar. Orsaken okänd, möjli-

gen autoimmun. Andra organ som sköldkörteln kan drabbas
samtidigt. Viss ärftlighet. Alopecin har olika svårighetsgrader,
alltifrån en enstaka, någon cm-stor, hårlös fläck på capillitiet till ett
generellt håravfall, som drabbar allt hår på kroppen. I det första fallet
talar man om alopecia areata (areata = fläckvis), i det sista om generell
alopeci. Begreppet total alopeci användes ibland om total skallighet på
hjässan. Tillstånden, det lokala och generella, kan gå över i varandra.
Vid den begränsade formen uppträder vanligen ett fåtal, några centi-
meter stora fläckar under en kortare tid, står några månader och följes
av total återväxt. Efter några år kan ett nytt avgränsat, likartat skov
uppträda.
Alopecia areata drabbar ibland även skäggbotten, vilket hos svart-

muskiga kan upplevas tråkigt. Förlust av ögonbrynen ger ett påtag-
ligt kosmetiskt bekymmer, medan förlorade ögonfransar kan tillskapas
artificiellt. Patienter utan ögonfransar inser omedelbart naturens vis-
het, när även en beskedlig vårlig vind ger ”grus i ögonen”.
BEHANDLING
Alopecia areata har god prognos. Lokala potenta steroidlösningar prövas vid
långdragna tillstånd. Svåra fall remitteras till hudklinik. Hudspecialist kan om-
besörja peruker som hjälpmedel vid utbredd sjukdom.
Alopecia areata är en godartad, i regel övergående sjukdom med kala fläckar i

hårbotten.
107
TATUERING

En 28-årig kvinna lät för 4 år sedan sticka in en liten fjäril på sin högra skuldra
på en tatueringsinrättning i Köpenhamn. Hon var till en början förtjust i dekora-
tionen, men entusiasmen har successivt falnat för att bytas i avsky. Den ska nu till
varje pris bort. Hon har inga fysiska besvär av sin fjäril.
Ingen.
108
TATUERING
V id dekorativ tatuering stickes olösliga färgpartiklar med nålar

in i dermis. Svart kol blir på grund av ljusbrytningen omedel-
bart blått djupt nere i huden. Tatueringen är permanent under
hela livet, även om den kan blekna något, när en del av pigment-
kornen konsumeras av hudens makrofager och av dessa transporteras
till regionala lymfkörtlar för att i stället upplagras där.
Riskerna vid tatuering är i första hand inympning av infektioner ge-
nom osterila nålar under själva tatueringsproceduren. Lokal varbild-
ning med pyokocker förekommer liksom svåra allmäninfektioner (he-
patit och HIV). Som presumptiv kund i en tatueringsstudio måste
man förvissa sig om att instrumenten där har steriliserats på ett be-
tryggande sätt. Allergiska reaktioner i särskilt röda tatueringar kan
uppträda också efter lång tid. Tatueringarna följer modets nycker och
ångras ofta, det sägs mest av yngre kvinnor och äldre män!
BEHANDLING
Små tatueringar kan med fördel excideras, större ibland med efterföljande
transplantation. Laserteknik kan användas. I princip är tatueringar utförda med
maskin lättare att avlägsna än de av amatörer handgjorda.
Tatueringar avlägsnas vanligen inte i offentlig sjukvård enbart på kosmetiska
indikationer, och försäkringskassan bidrar inte. Kostnaderna kan i privat vård
bli mycket stora.
Tatueringar är livslångt permanenta. Om man ångrar sig, måste de vanligen

avlägsnas operativt eller med laser.
109
REGISTER
Aciklovir 23, 97 Erysipelas 32
Acne conglobata 102 Erytem 6
Aktinisk keratos 58 Erythema migrans 12
Alopecia areata 106 Erythema multiforme 30, 96, 99
Alopecia totalis 107 Erythema nodosum 100
Amiantacea 48 Excoriation 6
Angiografi 63
Fetkräm 48, 50, 54, 76, 78, 80
Ankylostoma 39
Fissur 6, 72, 74
Arteriellt bensår 62
Fjärilslarvdermatit 36
Arterioskleros 63
Flatlöss 34
Asbestliknande 49
Flebografi 61
Atopiskt eksem 25, 79, 81
Follikulär keratos 80
Atopiskt glutealeksem 71
Fräknar 42
Atopiskt mamilleksem 70
Fästing 11, 13
Atrofi 6
A-vitaminsyra 77, 79, 81, 103 Glutealeksem, atopiskt 71
Granuloma annulare 12
Balanit 15
Ballongdilatation 63 Hakmask 39
Barnmisshandel 82 Handdoppler 61
Basalcellscancer, ytlig 94 Hand, foot and mouth disease 30
Bensår, arteriellt 62 Hepatit 109
Bensår, venöst 60 Herpes genitalis 22
Betakaroten 45 Herpes simplex 23, 97
Bitknutor 105 Herpes zoster 22
Blöjdermatit 66 Histiocytom 91
Borrelios 11, 13 HIV 109
Bowens sjukdom 94 Hyperkeratotiskt eksem 74
Buckybehandling 51, 55, 75 Hypertrofi 6
Bulla 6 Hyperpigmentering 47, 85
Bullös impetigo 66, 68 Hypopigmentering 47, 93
Håravfall, manligt 106
Candidainfektion 15, 17, 67
Ichtyosis vulgaris 78
Candidaparonychi 14
Iktyoser, övriga 78
Caterpillar dermatitis 37
Imidazol 15, 17, 19, 21, 67
Cervixcancer 29
Impetigo, bullös 68
Chloasma 85
Infiltrat 6
Cicatrix 6
Intertrigo 15
Clavus 86
Condylomata acuminata 28 Keloid 92
Corona glandis papler 28 Keratodermia palmo-plantaris 26, 76
Coxsackievirus 31 Keratos, aktinisk 58
Creeping eruption 39 Keratosis pilaris 80
Cysta 6 Klorokin 45, 59
Cystisk akne 103 Knölros 101
Koksalt 79
Dermatofibrom 90 Kollodium 79
Dermatosis papulosa nigra 46 Krusta 6
Diabetes 63 Kryoterapi 47, 95
Diskoid lupus erythematosus 58
Disulfiram 35 LABC 11
D-vitaminpreparat 51, 55 Larva migrans 38
Laser 95, 109
Efelider 42 Lentigo benigna 42, 46
Efflorescenser 6 Leukocytoklasi 65
Eksem, hyperkeratotiskt 74 Lichen ruber hypertrophicus 57
Eksem, tylotiskt 74 Lichen ruber planus 56
Erosion 6 Lidocain 23
110
Liktorn 87 Ragader, munvinkel 16
Lipodermatoskleros 61 Rosacea 58
Ljusbehandling 53, 55, 57, 75, 79, 81 Rosfeber 33
Lupus erythematosus 44, 50, 59, 106
Salicylsyra 9
Lymfadenosis benigna cutis 10
Salicylsyreplåster 87
Lymfödem 33
Sarkoidos 92, 101
Läkemedelsutslag, fixt 22
Seborroisk keratos 47
Läkemedelsutslag, toxikodermi 52, 98
Seborroiskt eksem 48, 50
Macula 6 Silonsalva 67
Malassezia furfur 19 Självsprickor 72
Malathion 35 Skabb 34
Mamilleksem, atopiskt 70 Skleros 6
Manet 38 Solbränna 43
Mebendazol 39 Soleksem 44
Melanin 83 Solskydd 45, 59, 85
Melanom, malignt 89, 90 Spinnarlarver 37
Melasma 84 Spontana stellata pseudoärr 40
Microsporon 21 Squama 6
Mjölksyra 79 Stafylokocker 33, 69
Molluscum contagiosum 24 Streptokocker 33, 53, 69, 101
Mongolfläck 82 Strophulus 38, 68
Mosaikvårtor 26 Sunburn freckles 42
Munvinkelragader 16 Svinkoppor 69
Nagel-tic 104 Tatuering 108
Nagelsvamp 14 Terbinafin 15, 17, 21
Nekrotiserande vaskulit 64 Thiobendazol 39
Nevus, dysplastiskt 89 Tic-nagel 104
Nevus, pigment- 88 Tinea capitis 20, 48
Nickeleksem 10 Tinea corporis 12, 58, 6
Nodulus 6 Tinea pedis 26, 76
Nodulus cutaneus 91 Tinea unguium 14
Nystatin 15, 67 Torrsprickor 73
Pagets sjukdom 70 Torsk 15
Pannikulit 100 Toxikodermi 52, 98
Papel 6 Trichophyton 21, 74
Papillomvirus 27, 29 Tuberkulos 101
Paronychi 14 Tumor 6
Pediculosis pubis 35 Tylotiskt eksem 74
Perforantinsufficiens, venös 61 Ulcus 6
Perlêche 15, 17 Ultraljudsdoppler 63
Pigmentnevus 88 Urea 79
Pinch graft 61 Urtica 6
Pityriasis alba 18 UVA-strålning 45
Pityriasis amiantacea 20, 48, 50
Pityriasis rosea 52 Varicella 30
Pityriasis versicolor 18 Varicer 61
Plaque 6 Vaskulit, nekrotiserande 64
Podophyllotoxin 29 Venöst bensår 60
Polymorft ljusutslag, PMLE 45 Venöst eksem 61
Poxvirus 25 Verruca vulgaris 27
Propylenglykol 79 Vesikel 6
Psoriasis 14, 48, 50, 52, 55, 74 Vitiligo 18
Psoriasis capillitii 50 Vårtor 27
Psoriasis guttata 52 Väteperoxid 69
Pseudoärr 40 Xeros 79
Pustel 6
Pustulosis palmo-plantaris 54 Ärrbildning 93
Ragader 6, 72, 74 Örsnibb 10
111
112

Hudatlas 2

Uploaded by

Document Information

Original Title

Copyright

Available Formats

Share this document

Share or Embed Document

Sharing Options

Did you find this document useful?

Is this content inappropriate?

Copyright:

Available Formats

Hudatlas 2

Uploaded by

Copyright:

Available Formats

HUDATLAS

Alf Björnberg Eva Tegner

Båda författarna har under en lång följd av år undervisat blivande

Hudatlas del 2, är en direkt fortsättning på Hudatlas för sjuk-

Hudatlas, som är den enda moderna svenska läroboken i der-

Denna del 2 av Hudatlas innehåller hänvisningar till bilder i del 1 av läroboken

1:a upplagan 5000 ex. Febr 2004

Förord 3 Diskoid lupus erythematosus 58

KOMMENTARER TILL BILDEN

KOMMENTARER TILL BILDEN

F ästingen har ofta sjukdomsframkallande spiroketer av borrelia-

Erythema migrans är en röd, inflammatorisk ring, som orsakas av en borrelia-

KOMMENTARER TILL BILDEN

J ästsvampen Candida albicans angriper hud, naglar, slemhinnor

Candidaparonychi är en kronisk, svårbehandlad jästsvampinfektion, som hu-

KOMMENTARER TILL BILDEN

M unvinkelragader (perlêche) är en vanlig candidamanifesta-

En speciell form av fissurer i förgrovad hud i mungiporna (”gåsfot”)

Munvinkelragader hos vuxna beror oftast på candidainfektion.

KOMMENTARER TILL BILDEN

Pityriasis versicolor är en icke smittsam jästsvampsjukdom med hög recidiv-

KOMMENTARER TILL BILDEN

KOMMENTARER TILL BILDEN

G enital herpesinfektion hos man och kvinna orsakas av herpes

Herpes genitalis är en vanlig, smittsam virussjukdom. Recidiv på samma ställe

KOMMENTARER TILL BILDEN

Molluscum contagiosum är en måttligt smittsam virussjukdom med navel-

KOMMENTARER TILL BILDEN

V irusvårtor orsakas av papillomvirus, som finns i ett mycket

Mosaikvårtor är sammanflytande verrucae vulgaris, mest i fotsulorna, som trots

KOMMENTARER TILL BILDEN

Condylomata acuminata är smittsamma, genitala virusvårtor, som, sällsynt,

KOMMENTARER TILL BILDEN

Hand, foot and mouth disease är en lätt smittsam coxsackievirusinfektion, hos

KOMMENTARER TILL BILDEN

E rysipelas (rosfeber, rosen) är en akut, bakteriell infektion orsakad

Erysipelas är ett akut, högfebrilt, streptokockbetingat tillstånd. Utgår från

KOMMENTARER TILL BILDEN

P ediculosis pubis orsakas av en platt, mänsklig lus, ett par mm

Flatlöss är en oftast veneriskt överförd sjukdom, lokaliserad till pubesbehå-

KOMMENTARER TILL BILDEN

S pinnare (olika arter i olika länder), i Norden mest björn- och

Fjärilslarvdermatit orsakas av ludna spinnarlarver, vilket manipulerande

KOMMENTARER TILL BILDEN

L arva migrans (creeping eruption) orsakas av nematodlarver, vanli-

Larva migrans är en inflammatorisk strimma efter en i huden migrerande

KOMMENTARER TILL BILDEN

Spontana stellata pseudoärr är ett vanligt, iögonfallande men oskyldigt till-

KOMMENTARER TILL BILDEN

Sunburn freckles uppträder i form av ljust bruna, bestående, benigna pigment-

KOMMENTARER TILL BILDEN

S oleksem eller polymorft ljusutslag (PMLE) är en utomordentligt

Soleksem är en mycket vanlig ljusdermatos, som i svåra fall behöver utredning

KOMMENTARER TILL BILDEN

Dermatosis papulosa nigra är svarta, glänsande, benigna papler i ansiktet hos,

KOMMENTARER TILL BILDEN

K allas ibland enbart amiantacea. Sjukdomen drabbar typiskt

Pityriasis amiantacea är en, inte särskilt sällsynt, fjällande hårbottensjukdom

KOMMENTARER TILL BILDEN

När psoriasis finns enbart i hårbotten, kan diagnosen vara svår.

KOMMENTARER TILL BILDEN

P soriasis har många morfologiskt karakteristiska former. En av de

KOMMENTARER TILL BILDEN