FORNA GTAR & SVEAR

Ett sammandrag av kllor hrande till Sveriges tidiga historia

Lars Bgerfeldt

Forna Gtar och Svear

Forna Gtar och Svear. Ett sammandrag av kllor hrande till Sveriges tidiga historia. Lars Bgerfeldt

Falkping 2011.

Frord
Denna skrift r en sammanstllning av mnga av de skrivna kllor som kan anvndas fr att skaffa sig en uppfattning om Sveriges tidiga historia fram till 1200-talets slut. Avsikten r att snabbt f en uppfattning om vilka kllor som finns och vad de har att bertta. Frn brjan gjorde jag detta fr min egen skull, varp materialet vxte fram frn mina frsta studier i brjan av 1980-talet och var i princip frdig 20 r senare. De texter som berr goterna och den ldsta historien fram till folkvandringstiden har redan sammanstllts, redigerats och givits ut. Den som r intresserad kan ska efter boken Lngs Gotiska Vgar. En stor del av de berrda texterna i den skriften omfattar hndelser ute i Europa och tiden fram till 500talet. De kllor som terstr omfattar frmst skandinaviska hndelser och tiden efter 500-talet. Ngon skarp grns mellan dessa delar finns inte. En motsvarande bearbetning r inte utfrd fr dessa kllor i freliggande arbete, utan ska ses som ett utkast eller kort och gott en personlig sammanfattning fr att snabbt kunna repetera och kontroller enstaka uppgifter. Den som r mer intresserad n vad denna skrift kan ge svar p fr vnda sig till andra avskrifter och sammanstllningar eller originaltexter. Mnga gnger kan det ocks vara vrdefullt med olika forskares kommentarer och sikter, vilka bara sparsamt terfinns i texten nedan. Falkping 2011-02-11 Lars Bgerfeldt

Innehll

BEDE ..............................................................................................................8 Historien om den engelska kyrkan och dess folk 8 BEOWULF......................................................................................................9 WIDSI........................................................................................................13 WALDHERE.................................................................................................18 FINNESBURH ..............................................................................................19 DEOR ...........................................................................................................20 HILDIBRAND ..............................................................................................22 OHTHERE OCH WULFSTAN .....................................................................25 "RAVENNA GEOGRAFEN" .........................................................................26 ANGLO-SAXISKA KRNIKAN ...................................................................27 ASSER...........................................................................................................31 Alfred den stores liv Frdrag mellan kungarna Alfred och Gothrum Krnika 31 35 36 ALFRED OCH GOTHRUM.........................................................................35 THELWEARD...........................................................................................36 ANNALES BERTINIANI..............................................................................37 NESTORSKRNIKAN .................................................................................37 AL-GHAZAL ................................................................................................44 IBN FADLAN...............................................................................................45 TJODULF AV HVIN ....................................................................................48 Ynglingatal Heimskringla (Ynglingasagan) 48 53 SNORRE STURLASON................................................................................53 HISTORIA NORWEGIAE............................................................................75 SAXO GRAMMATICUS ..............................................................................76 Danmarks krnika Den ldre Eddan 76 89 SMUND .....................................................................................................89

Kvden om Helge Hjorvardsson, Helge hundingsbane & Helge haddingjaskate

90

HERVARARSAGAN .....................................................................................91 ROLF GTRIKSSONS SAGA ......................................................................95 HERRAUDS OCH BOSES SAGA .................................................................96 SAGOBROTT (OM BRVALLASLAGET) ..................................................97 SAGAN OM RAGNAR LODBROK OCH HANS SNER ..........................102 ARE FRODE ...............................................................................................104 Islndingaboken Landnamsboken Kristningaboken 104 106 110 STYRMER DEN VISE, STURLA TORDARSON, HAUK ERLENDSSON..106 STURLA TORDARSON.............................................................................110 KJALNSINGASAGAN..............................................................................110 HORDS OCH HOLMSBRDERNAS SAGA ..............................................111 SNORRE STURLASON..............................................................................112 Egil Skallagrimssons saga Heimskringla (efter Ynglingasagan) 112 115 SNORRE STURLASON..............................................................................115 NIALS SAGA ..............................................................................................131 GUNNLG ORMTUNGAS SAGA.............................................................131 KNYTLINGASAGAN .................................................................................132 KONUNG SVERRE SIGURDSSONS SAGA (EFTER FLATBOKEN) ......135 STURLA TORDSSON ................................................................................136 Hkon Hkonssons saga Kortfattad historia om Danmarks kungar Rerum gestarum Saxonicarum 136 142 143 SVEN AGGESEN........................................................................................142 WIDUKIND ...............................................................................................143 OLOF TRYGGVASSONS STORA SAGA ...................................................143 DANSK ANNALISTIK................................................................................144 ISLNDSK ANNALISTIK ..........................................................................149 ERIKSKRNIKAN .....................................................................................153 OM 3500 RUNRISTNINGAR ....................................................................160

GODWINE ETC.........................................................................................163 Svenska mynttexter 163 SVENSKT DIPLOMATARIUM ..................................................................165 GRNSTRAKTAT MELLAN SVERIGE OCH DANMARK........................172 MAGNUS BIRGERSSON (LADULS) .......................................................175 Ett kungligt brev - Alsn stadga 175 LANDSKAPSLAGAR ..................................................................................178 LYDEKINUS ..............................................................................................180 Laurentii anteckningar, renskrivna av Lydekinus Biskopslngden fr Skara biskopsstift Konungalngden Lagmanslngden Eddan (den prosaiska) Vita Anskarii (Ansgars liv) 180 182 185 188 191 195 LAURENTIUS ............................................................................................182

SNORRE STURLASON..............................................................................191 RIMBERT...................................................................................................195 CELEBREUM (SIGFRIDSLEGENDEN).....................................................203 BRUNO AV QUERFURT...........................................................................208

_Toc285988221

GUTASAGAN ............................................................................................209 ADAM AV BREMEN .................................................................................212 Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar 212 CODEX ASHBURNHAM 1554 (FLORENSLISTAN).................................225 KONRAD AV EBERBACH ........................................................................227 Exordium magnum Cisterciense 227 NARRATIUNCULA DE FUNDATIONE MINASTERII VITAE SCHOLAE IN CIMBRIA (VITSKLS-KRNIKAN) .........................................................229 BRYNIOLF ALGOTSSON .........................................................................230 Sankta Helena Vita Beati Erici (Erik den heliges liv) 230 232 ISRAEL ERLANDSSON..............................................................................232 ESKILSLEGENDEN ...................................................................................233

BEDE Historien om den engelska kyrkan och dess folk

Fullbordad r 731. Nedan fljer hndelser utspelade fre biskop Augustines missionsverksamhet i England, vilket skedde frn r 596. Herrens r 449 kom angler och saxare p tre lngskepp till Britannien p inbjudan av kung Vortigern, och de erbjds land i de stra delarna av n p villkor att de skyddade landet. Inte desto mindre var deras verkliga avsikt att kuva dem. De sysselsatte fienden som kom frn norr, och sedan de slagit dem, snde de nyheten om sin seger till sitt hemland med tillgget att landet var fruktbart och britterna var fega. Nr en strre flotta snabbt kom ver med en stor samling krigare, vilka, sedan de frenat sig med den ursprungliga styrkan, bildade en overvinnelig arm. Dessa erhll ocks britternas lfte om land dr de kunde bostta sig p villkor att de upprtthll freden och skerheten p n emot alla fiender i utbyte mot betalning. Dessa nykomlingar var frn de tre mest utmrkta folken i Germanien, saxarna, anglerna och jutarna. Frn jutarna hrstammar folket i Kent och Isle of Wight, samt de som bor i provinsen West Saxon mitt emot Isle of Wight vilka kallas jutar nnu denna dag. Frn saxarna - det r det land som nu r knt som Old Saxon - kommer East, South och West Saxon. Och frn anglerna - det r det land som r knt som Angulus, vilket ligger mellan jutarnas och saxarnas provinser och sgs vara obefolkad till denna dag bestr av East och Middle Angeln, Mercia, alla Northumbrier (det r de folk som bor norr om floden Humber), och de andra engelska folken. Deras frsta hvdingar sgs ha varit brderna Hengist och Horsa. Den senare blev drefter ddad i ett slag mot britterna och begravdes i stra Kent, dr ett monument som br hans namn fortfarande str. De var sner till Wictgils, vems fader var Witta, vems fader var Wecta, son till Woden, frn vems hrstamning det utgick kungliga hus i mnga provinser. Det var inte lnge sedan som horder av dessa allierade folk kom tillsammans fr att briljera upp n s att den inhemska befolkningen som hade inbjudit dem brjade leva i skrck. D pltsligt allierade sig anglerna med pikterna, vilka de vid denna tid hade drivit tillbaka ett stycke, och brjade hja vapen mot dem som de var allierade med. De brjade krva en strre ranson av provision, i avsikt att frska skapa ett grl, hotande med att om inte strre utbetalningar kom till dem, skulle de gra slut p deras vlstnd och frda hela n. Inte heller minskades deras hot. I korthet, den eld som hedningarna gav upphov till var bevis p Guds bestraffning av nationens synd, just p samma stt som elden som en gng tndes av kaldeerna frstrde murar och byggnader i Jerusalem. Fr, som den rttvisa domaren pbjd, dessa hedniska ervrare frstrde de omgivande stderna och landskapet, utstrckande storbranden frn den stra till den vstra stranden utan motstnd och vidmakthll en struptag ver nstan hela den dmda n. Publika och privata byggnader raserades, prster flldes vid altaren, biskopar och folk drptes utan tskillnad med svrd och eld oavsett deras rang, och ingen terstod som kunde begrava dem som lidit en sdan dd. Ngra f stackars verlevande fngades uppe p kullarna dr slakten fullbordades, och andra, desperata av hunger, kom ut och verlmnade sig t fienderna fr att f mat, fullt medvetna om att de blev dmda till livslngt slaveri om de rddade sig undan omedelbar avrttning. Ngra flydde ver havet i sitt elnde, andra 8

klamrade sig fast i sitt hemland drog sig ndtorftigt fram i en frtvivlad och skrckfylld tillvaro uppe i bergen , skogarna och klipporna, alltid beredda p farligheter. r de segrande ervrarna hade huggit ner och frdrvat den inhemska befolkningen och tervnt till sina egna bygder, brjade britterna sakta terf sitt mod och sin styrka, utkommande frn sina nsten dr de hade gmt sig, och frenade i bn att Gud m hjlpa dem att undvika fullstndig utrotning. Deras ledare vid denna tid var Ambrosius Aurelianus, en man med goda egenskaper och den enda verlevande frn katastrofen av det romerska folket. Bland de slagna fanns hans frldrar, vilka var av kunglig brd och rang. Under hans ledarskap tog britterna upp sina vapen och utmanade deras ervrare till strid, och med Guds hjlp tillfogade dem ett nederlag. Frn denna stund utfll segern skiftesvis frst till ena sidan och sedan till den andra, fram till slaget vid Badon Hill dr britterna utfrde en avsevrd slakt p inkrktarna. Detta hnde omkring fyrtiofyra r (c:a 493) efter deras ankomst i Britannien.

Germanska folk: angler, saxare, jutar Germanska personer: -Hengist, Horsa, Wictgils, Witta, Wecta, Woden.

* *

* *

* *

Beowulf
terger tiden runt 500-talets brjan, p Jylland. Sammandrag: Skldungatten, Hjort, och Grendel cefingen Scyld, var konung (ttling till Sceaf). Hans son var Beowulf, som var frejdad i hela Scedelandet. Beowulf var scyldingarnas folkkonung. Beowulfs son var Healfdene, och hans barn var snerna Heorogar, Hrogar, och Halga den gode och en dotter som ktade Onela, strids-scylfingen. Hrogar byggde salen Hjort, och en ovnskap vxte mellan honom och Onela. Under tiden kom Grendel och hemskte Hjort i tolv r. Om detta fick Hygelacs hirdman (=Beowulf), god bland gtar, hras talas. Han utvalde bland gtarna de fjorton frmsta bland kmparna och ledde dem till landets grns. Skeppet vntade dem vid bergets fot. Havets strmmar bljade mot sanden. Vid samma tid p nsta dygn sg de land; blnkande havsklippor, branta berg, och breda uddar. Drifrn steg vder-gtarna snabbt upp land. De sg frn strandhjden scyldingarnas utpost, som skulle hlla vakt ver havsklipporna. Vakten frgar vem som kommit till danernas land, och undrar ver deras hrkomst innan han slpper dem vidare in i danernas land. Skarans hvding (Beowulf) svarade: Vi r mn av gtarnas folk, och vr konung Hygelacs hirdmn. Min fader var den dle fursten Ecgtheow. Honom minns alla stormn vida ver vrlden. Vi har kommit frn vdergtarnas kust fr att flla scyldingarnas oknde skademan (Grendel).

I sluten trupp skyndade kmparna mot dalen, tills de kunde se den vltimrade salen. Vl framme (men nnu inte inne i salen) talade vdergtarnas stolte hvding: Vi r Hygelacs bordskamrater, Beowulf r mitt namn. Wulfgar, en vendelhvding, gr i god fr kmparna, varefter Hrogar sjlv talar: Jag knde dig redan som barn; din fader Ecgtheow fick Hreels enda dotter till kta. Nu har dessa kommit till vst-danerna mot Grendels fasa. Sg att de r vlkomna in. Wulfgar gick till salsdrren och sger inifrn att hans herre, st-danernas furste, hlsar dem vlkomna. Beowulf, Hygelacs frnde och hirdman, steg d in. Beowulf talar: Grendel vill jag drpa blott tillsammans med mina mn, fast jag vet att han vill uppta gtamnnen i denna stridssal och nerbloda krrets skrymslen. Om striden bortrycker mig, snd d till Hygelac den bsta av stridsskrudar, den som vrnar mitt brst, den yppersta brynja, ett arv frn Hrela, Welands verk. Hrogar svarade: Din faders hand blev Heaolafs bane bland wylfingarna, och d vgade ej vdergtarna behlla honom av fruktan fr krig. D kom han till scyldingarna, syd-danernas folk. Just d rdde jag ver danernas folk och innehade ung det vida riket. D var Heorogar dd, min ldre broder. Sedan fredade jag denna fejd med skatter, som jag snde ver vattnet till wylfingarna. Ecglafs son Unfer talade avundsjukt: r du den Beowulf som mtte sig med Breca, Beantans son, i kappsimning ver det vida havet? Han vervann dig, och for sedan och uppskte sitt kra arvegods i brondingarnas land. Fram gick d Wealhtheow, Hrogars geml av helmingarnas tt, med hviskt skick, och hlsade de guldsmyckade mnnen i salen. Om aftonen lmnade alla salen utom Beowulf och hans kmpar. D kom Grendel gende frn trsket t det hll dr han visste sig kunna finna vinhuset och guldskimrande sal. Drren som var fastgjord med eldsmidda band, sprang genast upp d han sttte till den med hnderna. En strid uppstod och Beowulf gav honom ett olkligt sr, men Grendel flydde till trsket i full vetskap om att hans levnads slut nu hade kommit. En konungens hirdman, mindes snger och en hel mngd av gamla sagor. Han brjade vist skildra Beowulfs bragder. Han kvad ocks rtt mycket oknt, som han hrt sgas om Sigemund (=far till Sigurd Fafnesbane) och hans bragder, vlsingens kamp. Och om hans vapenbroder och systerson Fitela (=Sinfljte); Vls ttlingar. Om Heremod, som blev vergiven hos jutarna sedan hans krafter i striden sjunkit. Det stod i mngas hopp att detta furstebarn skulle f vxa och vertaga sin faders vrdighet, vrd om folket, skatt och skyddsborg, hjltarnas rike, scyldingarnas arvland. Drefter blev det fest i salen. De tappra frnderna (konung) Hrogar och Hroulf (=hans brorson; Hrolf krake) var dr. Konung Hrogar sknkte Beowulf hjlm, brynja, frejdat och sirat svrd, och tta hstar varav den med guldsmyckad sadel var konungens egen. Allt detta sknkte konungen, ingvinernas skyddsherre. Och de kmpar som kom i Beowulfs flje fick alla dyrbara svrd. D vckte Hrogars skald frjd i salen lngs mjdbnken och talade om Finns sner, nr olyckan drabbade dem. De stred mot scyldingen Hnf som fll i strid i frisernas land, och hans kra Hildeburg, Hocs dotter, klagade ver sin sorg. Striden (mot Hnf) hade bortryckt alla Finns kmpar utom ngra f, s att de inte kunde utkmpa striden mot Hengest, men han gav dem ett fredsfrdrag: Finn, Folcvaldas son, skulle f en ny sal med hgste men bara hlften gentemot jutarnas sner, och d Finn sknkte ringar och dyrbara skatter till frisernas stam fr att elda dem med gvor i lsalen, skulle ock Hengest skara ha lika mycket. Under den kommande vintern bodde Hengest hos Finn, men till vren kom Gulaf och Oslaf. Efter sjresan beklagade de sin sorg, det htska angreppet, och gav Finn skulden fr all olycka. D rdfrgades salen av fienders lik; Finn ddades, drottningen rvades och scyldingarnas skyttar frde landskonungens hela bohag till skeppen. Allt frde de till danernas land. S slutade kvdet, sjunget till harpa. Wealhtheow gick runt i salen och kom till sina sner Hreric och Hromund, som satt bredvid gten Beowulf. Till honom frambars en bgare och framsades en vnlig 10

inbjudning, huldrikt erbjds virat guld, tvenne armsmycken, en ringbrynja och den strsta halsring, som jag ngonsin sport p jorden. Ej har jag hrt talas om ngon bttre skatt bland hjltar under himlen, sedan Hama frde Brosinga-halsbandet, det strlande smycket, till den glnsande borgen. Han flydde undan Eormenrics (=gotisk konung) frst. Denna ring hade gten Hygelac, Svertings sonson, fr sista gngen. Honom bortryckte det d han stred mot friserna. Den mktige fursten bar smyckena ver vgorna, men stupade under sklden. I frankernas vld kom d konungens lik, hans brstbekldnad och ven denna ring. Efter att ha sagt detta sknkte hon skatterna till Beowulf. Sedan kom aftonen, och den mktige Hrogar gick till vila uti sin boning. En mngd jarlar vaktade huset, som de ofta gjort frut, bortflyttade bnkarna, verallt breddes bddar och bolstrar. Vid sina huvuden lg skldar och vapen. Det var deras sed, att stndigt vara rustade till strid, hemma och i hrnad. Striden med Grendels moder m natten kom Grendels moder och ddade schere (uttal: sk-here), Yrmenlafs ldre broder, och konungens frmste rdgivare. Hrogar samlade sina mn och red efter henne lngs branta bergssluttningar och stupande uddar, och p smala vgar och trnga stigar. S fann de Grendels moder och Beowulf rusade stad fr att kmpa. Vild av striden, fattade scyldingarnas kmpe (Beowulf) det lnkprydda fstet, svngde ringsvrdet och slog till vilt, s att det tog hrt i hennes hals, krossade kotorna; svrdet genomskar helt den ddskorade kroppen, och hon fll. Svrdet var blodigt; mannen gladdes t sitt verk. I hennes boning fann de ett stort byte, hribland ett utskt svrd som Beowulf verlmnade t konungen. S kom detta fste att tillfalla den bste av de vrldskonungar vid de tvenne haven, som i Scedenig utdelade skatter. ven p beslagen av rent guld var det med runstavar rikligt ristat. Konungen talade: Du (Beowulf) ska i lnga tider vara ditt folk till trst och dina mn, hjltarna, till hjlp. Ej vart Heremod sdan mot Ecgwelas barn, de rorika scyldingarna. Ej uppvxte han dem till gldje, utan till manfall och till ddskval fr danamnnen; ddade i vredesmod sina bordskamrater. Lr dig drav mannadygder. Vis av vintrar, har jag sagt dig dessa ord. Unvik vermod, du frejdade kmpe. S har jag hrskat i hundra halvr ver ring-danerna. Drefter skildes de t. Beowulf for ter ut p havet.

terkomsten Beowulf kom till Hrelingen Hygelac, dr han bor med sina fljeslagare nra sjvallen. Hygd, Hres dotter (och Hygelacs maka?), var nnu ung och hade bott blott ngon vinter p borgen. Den hrliga folkdrottningen hade ej Thrys, Hemmings frnde, fruktansvrda sinnelag. Vid lbgaren sade mnnen att hon vat frre lmska fientligheter, illdd mot folket, sedan den guldsmyckade kvinnan givits t Offa sedan hon frdats ver det askgr havet. Offa var vida bermd; styrde med vishet sitt rvda land. Av honom fddes Eomr, Garmunds sonson. Beowulfs flje kom snart fram till den unge stridskonungen Hygelac, Ongentheows baneman, som satt inne i borgen och berttade om sin resa. Ocks Hrogars dotter omtalades; att salsgsterna hade kallat henne Freawaru, d hon var trolovad med Frodas blide son. Han Ingeld, strids-bardernas konung, fr henne till maka. Beowulf omtalar vidare Grendels dd och att kampen ocks blev desdiger fr den bltprydde Hondscio som fll allra frst. Slutligen visar han upp sina gvor: Mig gav Hrogar denna krigskldnad, och sade att Heorogar (Hrogars broder) haft densamma en lng tid, men t sin egen son, den kcke Heoroweard, ville han ej ge den fastn han var honom huld. Den underbara halsringen gav han t Hygd, den han hade ftt av Wealhtheow.

11

Striden med draken

r Hygelac stupat och slagsvrdet blivit hans son Heardreds bane under skldens skydd, d strids-scilfingarna (med Hrogars mg Onela?) angrep och i striden kuvade Hererics frnde, d vergick det vida riket i Beowulfs hand. Han styrde det vl i femtio vintrar. Vid denna tid hnde att en hjlte, som verlevat de sina, instngde sig i en grotta med sina skatter, drinne som egentligen var en gravplats. Efter hans dd ptrffades allt av en eldsprutande drake, som ruvade p skatterna. Emellertid lyckades en tjnare, som fallit i ond hos sin herre, att ur skatten stjla ett kostbart krl. D draken upptckte det, frhrjade den bygden och frfljde gtarna. Snart blev fr Beowulf sanningsenligt fasan frkunnad: att hans eget hem, det yppersta hus, gtarnas konungaste, gtt upp i lgor. Elddraken hade med lgor frstrt folkets fste, kuststrckan utanfr, och landets gor. Fr detta mnade vder-gtarnas herre (Beowulf) hmnas p honom. Ej fruktade han fr denna strid, han som rensade Hrogars sal och i striden angrep Grendel. Ej var det det minsta av handgemng, dr man ddade Hygelac, gtarnas konung, i Frisland. Beowulf kom undan genom sin egen kraft och skicklighet i simning. Ej hade hetvarerna (=Chatuarii), som burit fram skldar emot honom, skl att yvas ver kampen; frn denne kmpe (Beowulf) kom blott f ter till hemmet. D han (Beowulf) kom ter till sitt folk, tillbjd Hygd honom skatt och rike, ringar och furstestol. Hon tilltrodde ej sitt barn att kunna frsvara den rvda tronen mot frmmande folk d Hygelac var dd. Men han ville ej bliva herre ver Heardred (Hygelacs son). Istllet hjlpte han honom med rd, och hll honom i ra tills han blev ldre och kunde styra vder-gtarna. Honom (Heardred) uppskte Ohteres landsflyktiga sner (Eadgils och Eanmund). De hade gjort uppror mot scilfingarnas frmste (Onela eller Ohtere), den yppersta av de sjkonungar, som i Svearike utdelade skatter. Detta blev Heardreds slut. Han fick ddssr utav svrdshugg fr sin gstvnskap; och Ongentheows son begav sig ter hem sedan Heardred fallit. Drefter intog Beowulf konungastolen, och rdde ver gtarna. I senare tider tnkte han (Beowulf) p ln fr furstefallet, blev vn med Eadgils, understdde med folk, med krigare och vapen, ver det vida havet; han hmnades sedan och bragte konungen om livet. Beowulf mindes nr han var sju r gammal och (gtarnas) konung Hreel tog honom till sig frn hans fader. Dr var han konungen lika kr som hans egna sner; Herebeald, Hcyn och Hygelac. t den ldste breddes ddsbdd, mot all rtt och sed, genom broderns dd, d Hcyn med en pil frn sin bge trffade honom, frfelade mlet och ihjlskt sin frnde. Sedan konung Hreel dtt blev det tvist mellan svear och gtar. msesidig fiendskap och hrd hrkamp, ver det vida havet och Ongentheows sner (Ohtere och Onela) anstllde ofta blodbad kring Hreosna-berget. Striden medfrde gtafursten Hcyns fall. Beowulf talade: jag har hrt att p morgonen broder hmnas broder. Med svrdets eggar p banemannen, drpte Eofor hmndlystet Ongentheow, den gamle scilfingen. Sjlv har jag ddat Dghrefn, hugernas (=frankernas) kmpe, och ej fick han terkomma till frisernas konung. Scilfingafursten Wiglaf, Weohstans son och lfheres frnde, hette en avhllen skldkmpe. Han mindes den ynnest hans konung (Beowulf) frut visat honom; givit honom Wgmundingarnas rika hemvist, och alla rttigheter bland folket som hans fader gt. Han drog sitt svrd, ett arv frn Eanmund, Ohteres son. Denne flykting hade Weohstan sjlv drpt, och svrdet var en gva frn Onela. Ej talade Onela om denna fejd, fastn han fllt Onelas egen brorson. Alla dessa skatter, svrd och brynja gav han till sin son innan han gick sin vg ur livet. Beowulfs eget svrd hette Ngling. Det brast i den strid d Beowulf ddade draken. Sjlv blev han illa skadad och livet rann ut. Han talade: Du Viglaf r den siste av vr slkt, av vgmund-ingarna. Alla mina frnder har det bortsopat; jag fljer dem nu. Bjud de 12

stridsbermde efter blets brand uppkasta en lysande hg p havsudden, den ska till ett minne fr mina mn resa sig hg p Valudden, och att den sedan m kallas Beowulfs gravhg av sjfarare, som fra hga fartyg frn fjrran ver vgorna. Viglaf talade: Nu har folket att vnta rlog nr konungens fall varder vida knt av vra fiender, franker och friser. Sedan Hygelac kom farande med flotta och hr till frisernas land, ha vi aldrig att vnta vlvilja av Merovingen (=medlem av den frankiska kungatten). Ej heller hoppas jag alls p fred eller tro av sveafolket: vida blev knt att Ongentheow bervade Hrelingen Hcyn livet i Korpskogen, d gtamnnen av vermod frst anfll strids-scilfingarna. Ohteres fruktansvrde fader (Ongentheow) ddade sjkonungen, befriade sin maka, den guldbervade forna jungfrun, Onelas och Ohteres moder, och frfljde sedan ddsfienderna tills de herrelsa ndde fram till Korpskogen. Med en vldig hr omslt han platsen d natten fll. I daggryningen kom trst, d de fick hra Hygelacs horn och trumpets klang nr den gode hjlten kom. Fursten Ongentheow litade ej p att han kunde vrja och frsvara sin skatt, barn och maka, mot de sjfarande, utan den gamle flydde tillbaka till jordvallen. D bjds frfljelse under Hygelacs flttecken efter sveamnnen och de trngde fram till inhngnaden. Den gav vika fr Eofors ensamma kraft. Vilt slog honom (Ongentheow) med vapnet Wonredingen Wulf, s att av hugget blodet sprang i strmmar fram under hret. Rdd blev dock icke den gamle scilfingen (Ongentheow) utan vedergllde strax med vrre vxling detta drpslag. Ej kunde Wonreds raske son (Wulf) giva den gamle ngot mothugg, ty denne skar dessfrinnan snder hjlmen p hans huvud s att han blodbestnkt fll till marken: nnu var han ej ddskorad. D lt Hygelacs hrde hirdman (Eofor), nr hans broder (Wulf) fallit, den breda klingan krossa hjlmen ovan skldmuren. D sjnk konungen (Ongentheow), trffad till dds. Det var d mnga som frbundo hans broder(Wulf) sedan de fingo rda ver valplatsen (=stridsfltet). Under tiden plundrade Eofor den fallne, tog av Ongentheow hans jrnbrynja, hrda hftsvrd och hans hjlm, samt bar dem till Hygelac. Nr Hygelac kom hem vedergllde han Eofor och Wulf, gav dem land och ringar. Vidare gav han Eofor sin enda dotter.

Widsi
Sjlva ramberttelsen kan hmningsfritt fredragas blott p fornkentiskt sprk (sdra England), men inslag av andra engelska dialekter finns ocks. Till strsta delen r den en hoparbetning av fyra sjlvstndiga dikter. I sin helhet torde den inte vara ldre n tidigt 700-tal. Sjlva namnet Widsi r en fiktion och betyder "den som har eller gr en vid frd". Widsi A, vers 1-49: Widsis besk hos bl.a. Ermanarik Widsi B:I, vers 50-87: katalog; furstar och de folk de styrde Widsi B:II, vers 88-130: katalog; goterresan vrigt, vers 131-143: avslutning; skaldens kall och ra Hndelserna i Widsi A kretsar kring 300-talets senare del, medan katalogerna stammar frn 500-talets slut, dock med namn frn 300-talets slut och framt. 13

I den frsta katalogen terfinns blott germanska folkstammar i nrheten av Nordsjn och stersjn, som om upphovsmannen befunnit sig i trakterna av Angeln. Ett flertal av namnen r eljest oknda eller svra att lokalisera. I den andra katalogen upprknas bara folkstammar. Hlften av dessa ingr i furstekatalogen. Den geografiska frdelningen r snarlik den frsta katalogen, och upphovsmannen br ha kommit frn samma trakt. Denna katalog r ngot yngre n den frsta.

idsi talade, sin ordskatt upplt, han som beskt de flesta av stammar, av folk p jorden: ofta han i salen tog mot vrdefull dyrgrip: Han frn myrgingar ledde sitt ursprung: han med Ealhhild, den kra fredsvvarn, fr frsta gngen got-konungens hem beskte: frn ster, frn Angeln, Ermanariks, den lede trolses: han mycket d begynte frtlja. Om mnga bland mn jag sport som stammar styrde, Var furste skall leva efter sed och skick - om en dling efter annan som rdde fr odaln den som nskar sin tron att blomstra. Av dem var Hwala lnge den bste, och Alexandreas allra mktigast, av mnskoslktet, och han mest blomstrade av dem, om vilka jag p jorden hrde talas. Attila styrde huner, Ermanrik goter Becca baningar, burgunder Gifeca: Kejsaren styrde greker och Kalik finnar, Hagena holmrugier och Heoden glommar: Witta styrde sveber, Wada hlsingar, Meaca myrgingar, Mearkhealf hundingar: eodric styrde franker, yle rondingar, Beoca Brondingar, Billing werner: Oswine styrde eower och jutar Gefwulf Finn Folcwalding frisers slkter: Sigehere lnge sjdaner styrde Hnf hokingar, Helm wulfingar: Wald woingar, Wod tyringar, Sfer sygger, swear Angantyr: Sceafthere ymbrer, Sceafa longbearder Hun htvarer och Hole(z)n wrosner: Hringweald var kallad hrfararnas konung: Offa styrde Angeln: Alewih daner: han var bland mnner modigast av alla! Ej likvl han ver Offas mandom hjde sig, utan Offa tillvann sig frst av mnner i ynglingaren det strst av riken: Ingen jmnrig honom genom mandom i strid och blott med svrdet strre markland bestmde! (mot myrgingarna vid Fifeldor) 14

Hllo framgent sedan angler och sveber vad Offa bestmt. Hrowulf och Hrogar hllo lnge fred med varandra, brorson och farbror: Sedan de frdrevo wikingars stam och Ingelds svrdspets de bjde! Nedhggo vid Heorot hadubardernas makt. Furstekatalogen jag genomvandrat mnga frmmande lnder p den vida jord: p gott och ont jag dr prvat skiljd frn slkten! fjrran frn frnder, jag tjnade vida. Frty kan jag sjunga och tlja sgen, bertta fr folket i mjdsalen, hur mig dlingar klenoder sknkte. Jag var hos huner och hos reidgoter, hos svear och hos gtar och hos sdaner. Hos vendler jag var och hos wrner och hos wikingar: Hos gepider jag var och hos vender och hos gefflegar: Hos angler jag var och hos sweber och hos nenar: Hos saxar jag var och hos sygger och hos svrdsmn: Hos hroner jag var och hos daner och hos heaoreamar: Hos tyringar jag var och hos rowendar och hos burgunder. Dr en ring jag fick, mig dr Gundahari gav strlande klenod, fr sngen till ln: ej var det en nidisk konung! Hos franker jag var och hos friser och hos frumtingar: Hos rugier jag var och hos glommar, och hos rom-vlsker: ven i Italien jag var hos Alboine: Han hade bland mnskor, har jag frsport, den snabbaste hand att lov sig frvrva, ett hjrta givmildast vid ringars utdelning, vid glnsande armgulds, Audoines son. Hos serkingar jag var och hos seringar. Hos greker jag var och hos finnar och hos kejsaren han som vinborgar hade till go wiolers och wilners, samt wlskers rike. Hos skottar jag var och hos pikter, och hos skridfinnar. Hos lidvikingar jag var och hos leoner och hos longbearder. Hos hner (jag var) och hos hrear

15

och hos hundingar: Hos israeliter jag var och hos exsyringar: hos ebrer och hos judar, och hos egypter. Hos meder jag var och hos perser och hos myrkingar: Med mofdingar och mot myrkingar, och hos Amoingar. Hos st-tyringar jag var och hos eoler och hos ister och idumingar. Goterresan ch jag var hos Ermanarik hela tiden, dr mig goternas kung med sin gva dugde, han mig en armring gav, borgmnnens furste! P den sex hundra mynt av rent guld berknat var, taget i skillingtal. Den jag Eadgils till go sknkte, min skyddsherre, nr jag till hemmet kom den kra till ln fr han t mig land bortgav! min faders odal, myrgingars herre. Och mig d Ealhhild en annan gav, krigarnes drottning, Eadwines dotter: hennes lov spriddes ver lnder mnga! D jag i sng frtlja mste, var jag under himlen skrast visste guldsmyckad drottning sknker frlna! D jag med Scilling med klar stmma infr vr segerherre sngen hjde hgljutt till harpan: klangfullt ljd orden! D mnga mn med sinnen stolta uttryckligt sade, de som vl visste, att de aldrig en sng som var bttre hrde! Ddan jag helt genomgick goternas odal: uppskte stdse av kamrater de bsta: det var hirden hos Ermanarik! Heca beskte jag och Beadeca, och herelingarna: Emerca beskte jag och Fridla och eastgota: Unwenes fader, den vise och gode Secca beskte jag och Becca, Seafola och eodric, Heaoric och Sifeca Hlie och Ingeneow: Eadwine beskte jag och Elsa, gelmund och Hungar och wi-myrgingars stolta skara: Wulfhere beskte jag och Wyrmhere: Nr som goters hr med hrda svrden vid Wistlaskogen vrja skulle, urgamla tronen mot Attilas skaror, aldrig dr striden trt! Rdhere beskte jag och Rondhere: Rumstan och Gislhere, Wiergield och Freoeric,

16

Wudga och Hama. Icke var det av kamrater de smsta, fastn jag dem sist mst nmna. Stdse frn den hopen vinande flg det sjungande spjut mot fiendens skara. Biltoga dr styrde med vridna guldet mnner och kvinnor Wudga och Hama. Avslutning jag det stdse funnit p min vandring, att den r krast fr jordeborna, t vilken Gud giver mnniskomakten till utvande, medan han hr lever! S gngande fr dets skull vandra mnskors skalder kring lnder mnga, vad tarvas de sjunga, vad tackas de sga, stdse syd eller nord ngon de mta, i snger kunnig, med sknker onjugg, den som infr krigarna vill ran ka, mandom visa, till dess allt frgr, ljus och liv tillika: lov den vinner, har under himlen varaktig ra!

Frklaringar:

del A Ealhhild var sannolikt gift med goterkungen Ermenrik. Ermenrik; 300-talets slut; Attila; dog 453; Heoden; 500-talets brjan??; Teoderik av Frankerriket; regent 511-534; Angantyr (=Egil; 400-talets slut); Sceafa; fre r 400 (?); Offa; 500-tal; Ingeld; 500-talets brjan (?) del B:I Alboine, Audoines son, var langobardisk konung (545? - 572) del B:II Emerca och Fridla, var Ermenriks systersner vilka han lt drpa. Mnga av de andra kommer frn goternas krets.

17

Waldhere
Hndelsen r frn 400/500-talet; den blev sannolikt nedskriven i England runt 700-talet. Endast knd i tv lsa fragment (A och B) vilka bda brjar och slutar miit i hndelser. A.

on uppmuntrade honom ivrigt: Skert r att Welands arbete inte ska svika ngon man, av dem som kan hlla det kraftiga svrdet Mimming (= bermt svrd). Ofta i striderna den ena krigaren efter den andra har fallit blodbeflckade och huggna av svrdet. Attilas bsta krigare, lt inte din makt nu frgs idag, ditt mod svika. Nu har dagen kommit, nr du, son av lfhere, mste gra endera av tv ting - frlora ditt liv eller stadkomma bestende ra bland mn. Aldrig ska jag klandra dig i ord, min vn, att jag sg dig vid svrdsleken fly frn varje mans angrepp som en ynkrygg, eller fly till vallen fr att rdda ditt liv, d mnga fiender brt upp din brstharnesk med svrd. Men du frskte aldrig driva striden vidare. Drfr fruktar jag fr ditt de, att din ngest skte striden fr ivrigt, strid men en annan man p fltet. Vinn bermmelse genom modiga dd, och m Gud skydda dig. Ha ingen misstrstan fr ditt svrd; den utsktaste av skatter var given dig fr att hjlpa oss tv. Med den du ska bryta Guthhere's skryt, sedan han frst skte orttvis strid; han sade nej till svrdet och till skatterna, de mnga ringarna; nu mste han avvika frn denna striden blottad p ringar; herren mste ska sina gamla egendomar, eller fre det d hr, om han d ... B.

tt bttre svrd frutom det som jag ocks har lagt till vila i sin skida prydd med stenar. Jag vet att Theodric tnkte snda det till Widia han sjlv och drtill mycket skatter med svrdet, och det var prytt med guld. Nithhad's slkting, Widia, son till Weland, mottog detta fr gngna dd, drfr att han hade befriat honom frn fngenskap. Genom vidundrens omrde han hastade fram." Waldhere talade, modige krigaren; han hade i sin hand hjlparen i strid, det bitande stridssvrdet; han talade med genomtnkta ord: "Se, skert, du tnkte, vn av burgunderna, att Hagen's hand skulle hjas emot mig och rycka bort mig i envig; kom och tag, om du vgar, gr brstharnesk frn mig, vem d r utmattad av striden. lfhere's arvegods vilar hr p mina skuldror god och brett vvd, smyckad med guld, ingen oansenlig drkt fr en prins att bra, nr hans hand skyddar hans liv emot fiender; den ska inte vndas emot mig nr onda slktmn gr ett nytt anfall, mter med svrd, som ni gjorde mot mig. nnu kan Han ge seger som alltid r omedelbar och vis inom varje slag av rttvisa; han som frtrstar p den Ende Helige fr hjlp, till Gud fr bistnd, finner det redan hr, om han tar omtanken fre hur man har frtjnat det. D m stolthet ge vlstnd, myndighet ver besittningar; det r ..."

18

Finnesburh
Hndelsen r frn 400/500-talet; sannolikt r den nedskriven i England runt 700-talet. Endast knd i fragment. Flera personer terfinns i kvdet om Beowulf. Den brjar och slutar mitt i en mening.

avlar brinner aldrig." Drefter talade konungen, ung i krig: "Detta r inte gryningen i ster, inte heller flyger draken hitt, inte heller brinner gavlarna i denna hall, men vid dem brjar ett pltsligt anfall; fglarna sjunger; gr brstharnesk ringer; spjuten braka ihop; skld svarar pilskaft. Nu glnser den vandrande mnen nedanfr molnen; nu frskrckliga dd kommer att tillerknnas vilka ska uppvisa folkets avsky. Men vakna nu, mina krigare, greppa era skldar, hll modet uppe, kmpa lngst fram i striden, var uthlliga." D reste sig mnga guldprydda ynglingar, omgjordade sig med sitt svrd; d gick mot drren utmrkta krigare, Sigeferth och Eaha, drog sina svrd; och Ordlaf och Guthlaf vid den andra drren, och Hengest sjlv stod bakom dem. Guthere uppmanade Garulf att han i sin rustning inte skulle riskera ett s delt liv (=Garulfs, Gathulfs son, eget liv) vid det frsta anfallet p hallens drr, sedan en djrv frsvarare (=Sigeferth) hade i sinnet att ta livet ifrn honom; men han, den modfyllde hjlten, frgade vem som hll drren. "Sigeferth r mitt namn", sade han, "Jag r en av Secgan's krigare, en hjlte vida bermd. Mnga kraftprov har jag klarat, hrda sammansttningar; nu r det bestmt hr fr dig att du ska vervinnas av mig." D vid vggen uppstod tumult av den ddliga striden; skldar mste frbli i hnderna p de djrva mnnen, hjlmen mste brista - golvet till fstningen klinga - innan Garulf, son till Guthlaf, fll i striden, frst av alla bosatta i landet; runt honom fanns mnga tappra mn. Den flygande korpen cirklade ver kropparna; dunkel och mrkt brun, den kretsade; det glnste av svrd som om Finnesburgh stod i lgor. Aldrig har jag hrt om sextio triumferande krigare som uthrda tillsammans bttre, mer vrdigt i strid, aldrig ngonsin har de yngre gjort bttre tergld fr den sta mjden n vad hans anhngare tergav Hnf. Fem dagar kmpade de utan att ngon av krigarna fll, men de hll drren. D avvek hjlten srad, han sade att hans brstharnesk var bruten, hans stridsdrkt oanvndbar, och att hjlmen likas var genomhuggen. D frgade folkets beskyddare (=ungefr riksfrestndare) genast hur deras krigare hade verlevt sina sr, eller vilka av de unga mnnen ...

19

Deor
(700-tal)

eland, den vlsmidda vapnens mstare, lnge fick prva landsflyktens vda. strngt var hans de, stndig sorg han hyste och lngtan efter vnner under lnga vintrar. Honom olyckan grep med hrda hnder, nr Nidad lmskt hans lemmar fjttrade och smeden band med smidiga senor. Glmd r den sorgen, s ocks min plga skall glmmas. otvild ej srjde brdernas dd s vilt som sitt eget olyckliga de, att bra under hjrtat barn av mrdaren. Gldje ej lngre gavs hennes levnad. Glmd r den sorgen. S ocks min plga skall glmmas. ngen har hrt hur fr Mdhild Geats krlek grnsls lgade. En rasande brnad dem smnen bervade. Glmd r den sorgen. S ocks min plga skall glmmas. eodrik gde trettio vintrar Mringars borg. 20

Det r mngen knt. Glmd r den sorgen. S ocks min plga skall glmmas.

lla vi knna kung Ermanriks varglika sinne. Vida han hrskade i goternas rike. Grym var den kungen. D levde mngen sitt liv i nd. Krigarna, tryckta av tunga tankar, nskade kungen ett olyckligt de. Glmd r den sorgen. S ocks min plga skall glmmas.

ed sorgbundet sinne sitter den man som gldjen har mist. Grubblande tror han sin olycka vara alldeles utan slut. Dock veta han br, att vrldens herre, den vise hrskaren, delar olyckan ut och utskiftar gldjen. Mnga mnskor f makt och ra somliga komma sorger till del. Om mitt eget liv och mitt olycksde vill hr jag sga, att jag i Heodens ttlingars hall rats som hirdskald, hyllats och lskats av hvding och hird. Deor var mitt namn Drotten var lnge mig huld. Men nu Heorrenda har hrskarens ra. Den trgne sngaren trngde mig ut ur hvdingens gunst och huskarlarnas hjrtan. 21

Sin gldje han har t de fagra grdar som gvos mig frut. Glmd r den sorgen. S ocks min plga skall glmmas.

Hildibrand
600- eller 700-tal. Slutet saknas.

D
H

et hrde jag sgas i gamla sgner, att till tvekamp mttes tv kmpar, Hildebrand och Hadubrand, mellan tvenne hrar. Sonen och fadern fattade spjuten, spnde sina brynjor, med svrd sig gjordade. Hjltarna redo rustade till kampen. ildebrand talade, Heribrands son, med korta ord. Den kloke kmpen, av r frad, fmlt sporde, vem hans fader vore bland detta folk. "I vilken frndkrets fddes du, yngling, eller mig sg vad tt du ger. Om du nmner mig en, vet jag de andra. Vl knner jag mnnen i det vldiga rike, dr din kung rder."

adubrand svarade, Hildebrands son: "S ha mig sagt, 22

med sanna ord, folk, gammalt och klokt, som frut hr levde, att Hildebrand hette min fader. jag heter Hadubrand. Fr lnge sedan lngt bort han flydde t ster fr Otakers vrede. Med Teodrik den mktige och mngen av krigare red han t ster. vergivna i landet han lmnade hustrun och ovuxne sonen, p arvet bervade. Lnge varade landsflyktens tid, d min tappre fader var Teodriks std. Han var en frndels man. Av konungens kmpar krast var min fader. vilt var mot Otaker och vldigt hans hat. Stndigt i striderna stod han i spetsen, mest lysten p kamp. Modiga mn minns hans namn. intet hopp jag ger, att nnu han lever."

ildebrand sade, Heribrands son: "Den hge Guden i himlen hrovan skall veta att nnu du aldrig har ord skiftat med ngon mer nrskyld." Frn armen han drog dla ringar, av kejsarguld fltade, som han ftt av kungen, av hunnernas hrskare. "M min gva given med hel hg gra dig huld."

adubrand sade, Hildibrands son: "P spjutets skarp 23

spets skall sdan gva tagas, udd mot udd. Listig du r, kommen ur de lmska hunnernas led. falskt du lockar med fagra ord; mot mig vill slunga ditt slanka spjut. Gammal du r som ditt svek r gammalt. det sade mig sjmn, som segla i vster ver vindlande hav, att i strid han fll, att fallen r Hildebrand, Heribrands son."

ildebrand svarade, Heribrands son: "Vl kan man mrka p vapnen du br, att hemma du ger en givmild herre. Icke blev du driven bort frn hans hrd. det skall flja sitt utlagda spr. Sextio halvr med somrar och vintrar jag vandrade fjrran frn frnders land. I skarpaste striderna stndigt jag stlldes men min bane ej mtte, d borgar brtos. Nu min egen son med eggvass klinga mitt liv skall taga, eller mitt tunga svrd ynglingen bliva till bane. Utan mda du kan, om ditt mod rcker, berva den gamle hans rustning. Min brynja av ringar till buds dig str. Du den rvar med segrarens rtt. rels vore bland mn frn ster 24

den man som nu vgrar att vapnen svinga. Ivrig du r! Fr envig hela din hg str i lga. Nu skall det rnas vem som hr rder, vem av oss tv, som vapnen mister, vem som skall bgge brynjorna ga.

assa flgo i vinande fart spjuten mot skldarna. Sedan i nrkampen svrden ndde de skyddande skivorna. Till skimrande spillror skldarna splittrades. Slagna av svrd ...

Ohthere och Wulfstan

800-talets slut. Ingende som ett tillgg i den av kung Alfred den store, av England, pbjudna engelska versttningen av PAULUS OROSIUS (Historiarum libri VII adversus paganos) Ohtheres berttelse

u vill jag bertta om Europas landgrnser. Vster om syddanerna r den arm av vrldshavet som flyter omkring landet Britannien, och norr om dem r den havsarm som heter stersjn (Ostsae); och mot st frn dem och mot nord bor norddanerna, bde p fastlandet och p arna; och st frn dem (= syddanerna) bor abodriterna; och sder frn dem r floden Elbes mynning och en del av gammelsaxarna. Norddanerna har mot norr samma havsarm som heter stersjn, och ster om dem bor folket osti, och abodriterna mot sder. Osti har mot norr samma havsarm, och venderna och bornholmarna (har det ocks?); och sder om dem bor hevellerna (haefeldan). Bornholmarna har samma havsarm mot vster, och svenskarna (sweon) har det nord fr sig, och ster om dem bor sarmaterna och sder om dem sorberna. Svenskarna har sderut havsarmen och (folket) osti, och mot ster sarmater; och norrut hitom demarkerna r kvnernas land (Cwenland); och mot nordvst r skridfinnarna; och mot vst nordmnnen (Normenn). (Ottar berttar vidare om sin frd norrut och till Kolahalvn, dr han trffade p bjarmer.) verige grnsar till fjllen i den sdra delen av landet (Norge), och lngt norrut, och kvnernas land grnsar mot dem i norr. 25

ttar sade (till kung Alfred), att det omrde dr han bodde hette Hlogaland. Han sade att ingen bodde norr om honom. I den sydligaste del av landet (Norge) finns det en hamnstad som heter Skiringssal. Han berttade att man inte kan segla dit p en mnad, om man har lagt till om natten och var dag har god vind. Och hela tiden skulle han segla lngs kusten. Och till styrbord (hger) hade han frst Irland, och drefter de ar som ligger mellan Irland och detta land (England; grov uppskattning tvrs ver Nordsjn). Drefter r det detta land tills han kommer till Skiringssal, och hela vgen r Norge p babords sida (vnster). Sder om Skiringssal breder ett stort hav in sig i landet; det r bredare n vad ngon kan se ver. Och p den andra sidan r frst Jylland (Gotland), och sedan Sillende (ej Sjlland; sdra Jylland?). Detta hav gr mnga hundra mil (romerska mil 1,5 km?; = omkring 50 mil?) in i landet. Och han berttade att han p fem dagar seglade till den handelsstad som heter Hedeby. Den ligger mellan venderna, saxarna och anglerna och hr till danerna. D han seglade dit frn Skiringssal, hade han p babords sida Danmark, p styrbords sida det ppna havet i tre dagar; och s tv dagar fre han kom till Hedeby, hade han till styrbord Jylland och Sillende och mnga ar. I dessa trakter bodde anglerna, innan de kom hit till landet (England). Och dessa tv dagar hade han till babord de ar som hr till Danmark.

Wulfstans berttelse ulfstan sade, att han reste frn Hedeby och att han var i Truso p sju dagar och ntter, att skeppet hela vgen gick under segel. Vendland var p hans styrbords sida, och om babord hade han Langeland, Lolland, Falster och Skne (Skoneg); dessa lnder hrde alla till Danmark. S hade vi Bornholm (Burgenda land) till babord, och de har sin egen kung. S efter Bornholm hade vi de lnder som heter frst Blekinge, Mre, land och Gotland (Blecingaeg & Meore & Eowland & Gotland), och dessa lnder tillhr svearna (sweon). Och vi hade Vendland till styrbord hela vgen till Weichsels mynning. Weichsel r en mycket stor flod som tskiljer Witland frn Vendland. Witland tillhr esterna (Estum). Estland r mycket stort och har mnga borgar, och det r en konung p var och en av dem. (Hrefter fljer diverse uppgifter om esterna.)

"Ravenna geografen"
Britannien befolkades av saxare som kom fr lnge sedan frn Gamla Sachsen med sin hvding Ansehis.
Germanska folk: saxare Germanska personer: Ansehis

* *

* *

* *

26

Anglo-saxiska krnikan
The Parker Chronicle, The Abingdon Chronicles, The Worchester Chronicle, The Laud Chronicle, m.fl. Urval nedan : r 409-601, 829. r 409. detta r tog goterna staden Rom med storm, och aldrig drefter har romarna styrt England. I allt har de regerat i fyra hundra och sjuttio r sedan Julius Caesar frsta gngen kom till landet.

r 418. I detta r samlade romarna ihop alla skatter som fanns i Britannien och gmde en del i jorden fr att ingen skulle finna dem, och en del tog de med sig till Gallien (=Frankrike). r 443. I detta r skickade britterna ett sndebud till Rom och bad om hjlpstyrkor mot picterna (=Skottland), men det fanns inga fr de frde krig mot Attila, hunnernas konung; och d for sndebudet till anglerna och framfrde samma frga till anglernas dlingar. r 449. I detta r tog Marcian och Valentinian styret ver kungadmet (=romerska riket) och regerade i sju r. I deras dagar inbjd Vortigern anglerna att komma hit, och de kom i tre skepp och anlnde vid Heopwinesfleot (=Ebbsfleet, Kent). Kung Vortigern gav dem land i den sydstra delen av sitt land p villkor att de kmpade mot picterna. Drefter kmpade de emot picterna och hade seger vart de n kom. D snde de bud till Angeln; beordade dem att snda hjlp och berttade om britternas svagheter och landets frtrfflighet. D snde de en strre styrka fr att hjlpa dem. Dessa mn kom frn tre lnder i Germanien; frn gamla Sachsen, frn Angeln, och frn Jutland. Frn Jutland kom folket till Kent och Isle of Wight. Det r dessa som nu bebor Isle of Wight. Frn gamla Sachsen kom folk till st-saxen (=Essex), Syd-saxen (=Sussex), och Vst-saxen (=Wessex). Frn Angeln, som sttt de mellan Jutland och Sachsen, kom folk till stAnglia, Mellan-Anglia, Mercia, och allt omrde vid Northumbria (="norr om floden Humber"). Deras ledare var tv brder, Hengest och Horsa; de var sner till Wihtgils. Wihtgils var son till Witta, son till Wecta, son till Woden (=Oden); frn denna Woden utgick alla vra kungliga tter, och det r allt som r bebott sder om (floden) Humber. r 455. I detta r kmpade Hengest och Horsa emot konung Vortigern vid den plats som kallas gelesrep (=Aylesford, Kent), och hr blev Horsa slagen. Han eftertrddes av sc, sin son. r 456. I detta r kmpade Hengest och sc mot britterna vid den plats som kallas Crecganford (=Crayford, Kent), och slog dr fyra hrar; och britterna vergav Kent och flydde till London i stor skrck. r 465. I detta r kmpade Hengest och sc mot vlska mn (=utlnningar) nra Wippedesfleot och dr stupade tolv vlska dlingar; och en av deras egna dlingar, som hette Wipped, blev slagen dr. r 473. I detta r kmpade Hengest och sc mot de vlska mnnen och ervrade ett orkneligt byte, och de vlska mnnen flydde frn englndarna s fort de kunde. 27

r 477. I detta r kom lle till Britannien med sina tre sner Cymen, Wlencing och Cissa p tre skepp vid den plats som kallas Cymenesora (Owers, sder om Selsey Bill), och de slog mnga vlska mn och drev en del p flykt in i skogen som kallas Andredesleg (=Sussex Weald). r 485. I detta r kmpade lle mot de vlska mnnen nra flodbanken vid Mearcredesburna. r 488. I detta r antog sc kungadmet, och han var konung ver folket i Kent i trettiofyra r (alt. tjugofyra r; till r 521 eller 511). r 491. I detta r belgrade lle och Cissa Andredesceaster (=romerska fortet vid Anderida, Pevensey), och slog alla dess invnare; inte en enda britt undkom. r 495. I detta r kom tv dlingar (av kungligt blod; prinsar) Cerdic och hans son Cynric till Britannien med fem skepp vid den plats som kallas Certicesora, och samma dag kmpade de mot de vlska mnnen. r 501. I detta r kom Port och hans tv sner Bieda och Mgla, med tv skepp till Britannien vid den plats som kallas Portesmua (=Portsmouth), och ervrade omedelbart land och slog en ung britt, en myckel del man. r 508. I detta r slog Cerdic och Cynrik en vlsk konung som hette Nazaleod, och fem tusen man med honom. Omrdet kom att kallas Nazanleog hela vgen nda till Certicesford. r 514. I detta r kom vst-saxarna, Stuf och Wihtgar, till Britannien med tre skepp vid den plats som kallas Certicesora, och kmpade mot britterna och drev dem till flykt. r 519. I detta r frvrvade Cerdic och Cynric kungadme ver vst-saxarna, och samma r kmpade de mot britterna vid den plats som nu kallas Certicesford. Och frn denna dag har de kungliga dlingarna frn vst-saxarna regerat dr. r 527. I detta r kmpade Cerdic och Cynric mot britterna vid den plats som kallas Certicesford. r 530. I detta r ervrade Cerdic och Cynric Isle of Wight, och de slog mnga mn vid Wihtgarasburh. r 534. I detta r dog Cerdic, och hans son Cynric fortsatte att regera i tjugosex r (till 560). De gav allt som hrde under Isle of Wight till deras tv slktingar ("nefan"=sonson, dotterson, eller mg), Stuf och Withgar. r 538. I detta r var solen frmrkad den 16 februari frn tidig morgon till nio p morgonen. (=partiell solfrmrkelse) r 540. I detta r var solen frmrkad den 20 juni, och stjrnorna framtrdde mycket nra, en halvtimma efter nio p morgonen. (=total solfrmrkelse) r 544. I detta r dog Wihtgar och han blev begravd vid Wihtgarasburh.

28

r 547. I detta r erhll Ida kungadme, frn vem de kungliga slktena av Northumbrien hrstammar, och regerade i tolv r. Han byggde Bamburgh, vilket var det frsta fstet med palissad och drefter med fstningsvall. Ida var son till Eoppa, son till Esa, son till Ingui, son till Angenwit, son till Aloc, son till Benoc, son till Brand, son till Bldg, son till Woden (=Oden), son till Freotholaf, son till Frithuwulf, son till Finn, son till Godwulf, son till Geat. r 552. I detta r kmpade Cynric mot britterna vid den plats som kallas Searoburh (=Old Sarum, Wiltshire), och fick dem p flykt. Cerdic var Cynrics fader. Cerdic var son till Elesa, son till Esla, son till Gewis, son till Wig, son till Freawine, son till Frithugar, son till Brand, son till Bldg, son till Woden (=Oden). r 556. I detta r kmpade Cynric och Ceawlin mot britterna vid Beranburh (=Barbury Castle, Wiltshire) r 560. I detta r tilltrdde Ceawlin kungadmet i Wessex, och lle tog kungadmet Northumbria sedan Ida dtt, och bda dessa regerade trettio r. lla var son till Yffe, son till Uxfrea, son till Wilgisl, son till Westerfalca, son till Sfugl, son till Sbald, son till Sigegeat, son till Swebdg, son till Sigegar, son till Wgdg, son till Woden (=Oden). r 565. I detta r tilltrdde thelberth kungadmet av Kent och regerade femtiotre r (=till 616). I hans dagar snde (pven) Gregorius dopet till oss, och prsten Colomba kom till picterna och omvnde dem till tron p Kristus - de r invnarna lngs de norra bergen - och deras konung gav honom den som kallas Iona och dr det finns fem gmmor enligt vad man sger. Dr lt Colomba bygga ett kloster, och han blev abbot dr i trettiotv r, och dr dog han d han var sjuttiosju r gammal. Hans fljeslagare r fortfarande p denna heliga plats. De sdra picterna hade blivit dpta lngt tidigare; biskop Ninian, som blev undervisad i Rom, predikade om dopet fr dem. Hans kyrka och kollegie-katedral r vid Whithorn, helgad t S:t Martin; dr han vilar med mnga heliga mn. Nu mste det alltid finnas en abbot i Iona, men inte en biskop, och alla biskopar av Scoterna (=nordvstra Skottland) mste tillhra honom, drfr att Colomba var en abbot och inte en biskop. r 568. I detta r kmpade Ceawlin och Cutha mot thelberth och drev honom till Kent; och de slog tv kungliga dlingar, Oslac och Cnebba, vid Wibbandun. r 571. I detta r kmpade Cutha mot britterna vid Biedcanford och intog fyra stder ("tunas"), Limbury, Aylesbury, Benson, och Eynsham, och i samma r dog han. Denna Cutha var broder till Ceawlin. r 577. I detta r kmpade Cuthwine och Ceawlin mot britterna och slog tre konungar, Coinmail, Condidan och Farinmail, vid den plats som kallas Dyrham; och de intog tre stder, Gloucester, Cirencester och Bath. r 583. I detta r tilltrdde Maurice tronen av det Romerska imperiet. r 584. I detta r kmpade Ceawlin och Cutha mot britterna vid den plats som kallas Feanlea (=nra Stoke Lyne, O.) och Cutha blev slagen; men Ceawlin ervrade mnga byar och orkneligt byte. r 588. I detta r dog konung lla, och thelric regerade i fem r efter honom.

29

r 592. I detta r tilltrdde Gregorius pvestolen i Rom. Det var en stor slakt i Britannien detta r vid Adam's Grave (i Alton Priors, W), och Ceawlin blev bortdriven. r 593. I detta r omkom Ceawlin och Cwichelm och Crida. thelfrith tilltrdde kungadmet Northumbria. Han var son till thelric, son till Ida. r 596. I detta r sndes Augustine till Britannien av pve Gregorius, och med honom mnga munkar som predikade Guds ord till det engelska folket. r 597. I detta r brjade Ceolwulf regera i Wessex, och han varken kmpade eller slogs mot anglerna, eller mot de vlska mnnen, eller mot picterna, eller mot scoterna. Han var son till Cutha, son till Cynric, son till Cerdic, son till Elesa, son till Esla, son till Gewis, son till Wig, son till Freawine, son till Frithugar, son till Brand, son till Bldg, son till Woden (=Oden). r 601. I detta r snde pve Gregorius pallium till rkebiskop Augustine i Britannien, och vldigt mnga religisa lrare fr att hjlpa honom, och biskop Paulinus omvnde Edwin, konung av Northumbria, till kristendomen.

. . . (inget tergivet hr 602-828)

r 829. I detta r var det en mnfrmrkelse p juldagens morgon. Och samma r ervrade konung Egbert Mercia och allt som var sder om (floden) Humber, och han blev den ttonde konungen som var "regent av Britannien": den frste som regerade ett s stort kungadme var lle, konung av Sussex; den andre var Ceawlin, konung av Wessex; den tredje var thelberth, konung av Kent; den fjrde var Rdwald, konung av East Anglia; den femte var Edwin, konung av Northumbria; den sjtte var Oswald som regerade efter honom; den sjunde var Oswy, Oswalds broder; den ttonde var Egbert, konung av Wessex. Denna Egbert ledde sina styrkor till Dore mot Northumbrierna, dr de erbjd honom underkastelse och fred.

30

ASSER Alfred den stores liv

Boken omfattar tiden frn Alfreds fdelse r 849 fram till r 887, men Alfred dog r 899.

r 849 efter Herrens fdelse fddes Alfred, anglo-saxarnas kung. Angende hans moders familj, s hette hans moder Orburh, en mycket religis kvinna, frnm i sitt stt och frnm till fdseln. Hon var dotter till Oslac, kung thelwulfs bermda kksmstare. Oslac var got till brden, fr han hrstammade frn goter och jutar, och d i synnerhet frn ttlingarna till brderna och hvdingarna Stuf och Withgar. (Anm. Stuf och Withgar var jutar, och inte goter eller gtar etc.) I herrens r 851 kmpade Ceorl, ealdorman av Devon, mot vikingarna och segrade. Samma r vervintrade ocks vikingarna fr frsta gngen i England, p en i floden Themsen, mellan Essex och Kent. Ett utskt kloster finns p den n. Samma r kom en stor vikingaflotta med 350 skepp och hrjade Canterbury. De tvingade kung Berhtwulf, kung av Mercia, p flykten, sedan han kommit dem till mtes med hela sin hrstyrka. Drefter frflyttade sig vikingarna till Surrey dr de slogs under lng tid mot thelwulf, kung av Wessex, och hans son thelbald, och hela deras hrstyrka. Utgngen av striden svngde fram och tillbaka, och ett mycket stort antal av vikingarna fll. S mnga var det, att vi aldrig, varken fr eller senare, eller p andra platser har hrt om ett vrre mannafall. De kristna fick slutligen segern och blev herrar p slagfltet. Samma r hggs en stor vikingastyrka ner av thelstan (Anm. Son till thelwulf, kung av Wessex) och ealdorman Ealhhere, vid Sandwich i Kent, och de tog nio skepp av dem, medan de andra lyckades fly. r 853 efter Herrens fdelse. Ealdormnnen Ealhhere och Huda med sina mn frn Kent och Surrey, kmpade mot vikingarna p n Thanet. Mnga fll och dribland de bda ealdormnnen. r 855 efter Herrens fdelse stannade och vervintrade en stor vikingastyrka p Isle of Sheppey. r 860 efter Herrens fdelse var thelberth kung av Wessex, och i hans dagar kom en stor vikingaflotta och attackerade aggressivt. De delade Winchester och tervnde till sina skepp med stort byte. Dr mttes de av ealdorman Osric, av Hampshire och ealdorman thelwulf frn Berkshire, samt deras mn. Vikingarna hggs ner i stort antal och nr de inte kunde frsvara sig lngre, flydde de likt kvinnor, och de kristna blev herrar p slagfltet. r 864 efter Herrens fdelse vervintrade en grupp vikingar p Isle of Thanet, och ingick ett frbund med mnnen frn Kent. I gengld gav mnnen frn Kent pengar till vikingarna fr att bekrfta uppgrelsen. Men vikingarna brt uppgrelsen, p grund av lngtan efter pengar, och de delade det stra distriktet av Kent.

31

r 866 efter Herrens fdelse blev thelred kung av Wessex efter sin broder thelberht. Samma r kom en stor vikingaflotta till Britannien och stannade ver vintern i East Saxon eller East Anglia som det ocks kallas, och s gott som hela hrstyrkan var understdd av hstar. (Anm. Enligt en krnikr hette ledaren "Igwar", vilket tolkats som Ivar benls, son till Ragnar lodbrok, men enligt sagan kunde han inte g utan bars p en br.) r 867 efter Herrens fdelse begav sig vikingaflottan frn East Anglia till staden York. Vid den tiden hade folket i Northumbria vergett sin rttmtige kung, Osberht, och fljde en tyrann som hette lle och som inte hrstammade frn de kungliga familjerna. Men nr vikingarna anlnde slt Osberht och lle fred och enades i sitt anfall mot vikingarna i York. Nr vikingarna sg dem flydde de i full panik och frskte f skydd bakom stadens murar. Men de kristna brt ner murarna och gick in i staden. D gick vikingarna till hftigt anfall och hgg ner de kristna och fick dem p flykt. De bda kungarna Osberht och lle fll, och de som flydde slt sedan fred med vikingarna. r 867 efter Herrens fdelse begav sig vikingastyrkan frn Northumbria och de kom till Nottingham i Mercia, och dr vervintrade de. Burgred, kung av Mercia, och alla hans ledande mn skickade bud till kung thelred av Wessex och hans broder Alfred, och de bad om understd s att de kunde kmpa mot vikingarna. S blev det och en enorm hrstyrka tgade frn Wessex till Mercia. Nr de ndde fram hade vikingarna frskansat sig och ville inte mte de kristna p slagfltet, och inte heller frmdde de bryta ner vallen. Drfr slts en fred mellan folket frn Mercia och vikingarna, och thelred och Alfred tervnde hem med sin hrstyrka. r 869 efter Herrens fdelse tervnde vikingarna till staden York och stannade dr ett helt r. r 870 efter Herrens fdelse tgade vikingarnas ovannmnda hrstyrka genom Mercia till East Anglia, dr de vervintrade vid Thetford. Samma r kmpade kung Edmund av East Anglia tappert mot dem, men han fll dr tillsammans med ett stort antal av sina mn och vikingarna blev herrar p slagfltet. r 871 efter Herrens fdelse tgade vikingarna vidare frn East Anglia till Wessex och kom till den kungliga egendom som heter Reading. P tredje dagen efter deras ankomst begav sig tv av deras frnma hvdingar ut p plundring med sina styrkor, medan de andra byggde en barrikad mellan de tv floderna Themsen och Kenneth. thelwulf, ealdorman av Berkshire, mtte dem p en plats som kallas Englefield. Striden fortsatte tills en av vikingarnas hvdingar stupade och resten flydde. De kristna fick segern och var herrar p slagfltet. Fyra dagar drefter samlade thelred och Alfred en stor hrstyrka och tgade till Reading. Nr de ndde fram till deras fste hgg de ner alla vikingar som befann sig utanfr och en stor strid uppstod mellan dem. Mnga fll p bda sidor men till slut valde de kristna att fly och vikingarna blev herrar p slagfltet. Bland mnga andra fll ealdorman thelwulf. De kristna knde stor sorg ver detta nederlag och fyra dagar senare gick de p nytt emot vikingarna, vid Ashdown. Men vikingarna delade upp sig i tv grupper och organiserade skldmurar av samma storlek, fr de styrdes av tv kungar och hade mnga hvdingar. De kristna gjorde likadant och delade sig i tv grupper och formade skldmurar. Alfred ndde slagfltet snabbare och i bttre ordning, fr hans bror kung thelred var nnu kvar i sitt tlt och bad och han vgrade p ut drifrn innan mssan var avslutad. Alfred beslt d att g till attack fr att undvika att vnda tillbaka frn slagfltet. Efter en lng strid hade mnga av vikingarna fallit och de vriga flydde. En av deras kungar och fem hvdingar fll tillsammans med flera tusen vikingar. Ledarnas namn var kung Bagsecg, och hvdingarna Sidroc den ldre, Sidroc den 32

yngre, Osbern, Frna och Harold. De verlevande flydde tills natten kom och de fortsatte sedan med sin flykt tills de ndde den befstning som de kommit ifrn. (Anm. Den andra av de tv kungarna var Halfdan, bror till Ivar benls.) Fjorton dagar senare frenades kung lthelreds och brodern Alfreds hrstyrkor och de tgade till Basing fr att mta vikingarna i strid. De anfll hftigt p alla sidor, men det slutade med att vikingarna fick segern och blev herrar p slagfltet. Nr striden var avslutad kom en ny hrstyrka ver havet och frenade sig med de vriga vikingarna. Strax efter psken det ret dog kung thelred och Alfred blev kung. En mnad senare kmpade Alfred p nytt mot vikingarna med ett litet antal krigare, och frlorade. Det var det ttonde slaget det ret. Dessutom hade de mtts i mnga mindre strider. Senare det ret slts en fred mellan de bda parterna. r 872 efter Herrens fdelse tgade vikingarna till London och vervintrade dr, och de slt fred med folket frn Mercia. r 873 efter Herrens fdelse lmnade vikingarna London och tgade mot Northumbria, samt vervintrade i Lindsey. Dr slt de fred med folket frn Mercia. r 874 efter Herrens fdelse lmnade vikingarna Lindsey och tgade mot Mercia, samt vervintrade vid Repton. De tvingade kung Burgred av Mercia att lmna sitt rike efter 22 rs regering och fick honom att bege sig till Rom. Dr dog han kort tid drefter och begravdes i S:ta Marys kyrka i saxarnas kvarter. Drmed hade vikingarna ervrat hela Mercia, men de verlt styret r en av kungens obegvade thegnar som hette Ceolwulf. De krvde gisslan av honom, och begrde att han skulle verlmna styret t dem s snart de nskade. Drtill svor han en ed att bara handla enligt deras nskan. r 875 efter Herrens fdelse lmnade vikingarna Repton och delade sig i tv grupper. Den ena leddes av Halfdan och de tgade mot Northumbria, och de vervintrade vid floden Tyne. De kuvade Northumbria, och skvlade hos pikter och i Strathclyde. Den andra gruppen, under ledning av de tre kungarna Guthrum, Oscetel och Anwend, tgade till Cambridge och vervintrade dr. Samma r kmpade Alfred i ett sjslag mot sex vikingaskepp. Han ervrade en av dem fick de andra p flykt. r 876 efter Herrens fdelse lmnade vikingarna Cambridge en natt och tog sig till den befsta platsen Wareham. Dr slt en fred mellan dem och kung Alfred, som innebar att de skulle lta honom f vara ifred, och att han fick vlja en gisslan och s mnga han sjlv nskade, samt att de skulle svra en ed vid de heliga relikerna att de omedelbart skulle lmna hans rike. Men en natt, oaktat sin utlmnade gisslan och sin ed, brt de avtalet, ddade alla kristna hos sig och tgade till Exeter dr de vervintrade. Samma r frdelade Halfdan, kung av ena delen av Northumbria, landet mellan sig sjlv och sina mn. Tillsammans hll de jordbruket uppe. r 878 efter Herrens fdelse tgade vikingarna frn Exeter till det kungliga godset Chippenham i Wiltshire, dr de vervintrade. De tvingade mnga att fly drifrn och fick dem att segla ver havet. Vid denna tid hade kung Alfred bara en liten hrstyrka, med f dlingar och utvalda soldater och thegnar. De fick ett rastlst liv i de skogiga och sumpiga markerna i Somerset. Enda sttet att verleva var genom pltsliga anfall nattetid eller p dagen mot svl vikingarna som de kristna som hade kuvats av vikingarna. Samma r seglade en broder (Anm. Hans namn var Ubbe, men det nmns inte i denna klla) till Ivar och Halfdan, med tjugotre skepp frn Dyfed, dr de vervintrat och slagit mnga kristna. De kom till Devon dr han fll med ett tusen tv hundra mn mot kungens thegnar i nrheten av befstningen Countisbury, fr mnga av kungens thegnar och deras understllda hade skt skydd i befstningen. Nr vikingarna kom dit, sg de hur illa 33

befst platsen var, och istllet fr att storma den s kuvade de landet runt omkring i tron att de som fanns i befstningen skulle komma ut av hunger och trst. Men de kristna gick till pltsligt anfall en kvllning och hgg ner ett stort antal av vikingarna, och f lyckades fly drifrn p sina skepp. Samma r brjade kung Alfred p nytt att samla ihop en hrstyrka. De tgade till Edington, upprttade en skldmur och kmpade tappert mot vikingarna, tills segern var vunnen. Mnga vikingar fll och s mnga som mjligt av dem som flydde frfljdes och hggs ner. Allting som var kvar beslagtogs, som hstar och boskap. De kvarvarande mnnen drptes omedelbart. Efter fjorton dagar led vikingarna s mycket av hunger, kyla och fruktan, att de frskte f till stnd en fred. Kung Alfred skulle ensidigt f vlja en s stor gisslan han ville av dem, och de skulle svra en ed att omedelbart lmna hans land. Detta gick kung Alfred med p, och vikingarnas kung Gothrum lovade att kristnas och lta sig bli dpt av kung Alfreds hand. Tre veckor senare kom Gothrum och trettio av hans mn till kung Alfred vid hans kungliga gods Wedmore, och lt dpa sig. r 879 efter Herrens fdelse lmnade vikingarna Chippenham och tgade till Cirencester, vilket ligger i den sdra delen av landet Hwicce, dr de stannade ett r. Samma r kom en stor vikingaflotta lngt bortifrn och seglade in i floden Themsen och fick kontakt med hrstyrkan lngre uppstrms, och sedan vervintrade de dr. r 880 efter Herrens fdelse lmnade vikingarna Cirencester och tgade till East Anglia. De frdelade landet och slog sig ner. Samma r seglade de vikingar som vervintrat i Fulham bort frn Britannien och kom till Ghent i stra Frankrike. r 881 efter Herrens fdelse fortsatte vikingarna lngre in i Frankrike. De kmpade mot frankerna, och skaffade sig sedan hstar och blev en fruktad styrka. r 882 efter Herrens fdelse drog vikingarna sina skepp lngre uppstrm i Frankrike, lngs floden Meuse, och de stannade dr ett r. Samma r genomfrde kung Alfred ett sjslag mot vikingarna, ervrade tv skepp och drpte alla ombord. De tv vriga skeppen gav upp, sedan de var utmattade av sr, och de verlmnade sig till kung Alfred och bad om nd p sina knn. r 883 efter Herrens fdelse drog vikingarna sina skepp uppstrms floden Scheldt, till nunneklostret Cond. Dr stannade de ett r. r 885 efter Herrens fdelse delade vikingarna upp sig i tv grupper. Den ena gruppen anfll stra Frankrike, och den andra kom till Britannien och landsteg i Kent dr de belgrade staden Rochester. Vikingarna byggde en stark befstning fr dem sjlva framfr stadsporten, men invnarna hll inkrktarna borta till kung Alfred ndde fram med en stor hrstyrka. Vikingarna flydde till sina skepp nr kungen pltsligt kom, och de lmnade kvar alla de hstar de tagit med sig frn Frankrike, samt alla fngar. Genast seglade de tillbaka till Frankrike. Samma r mtte kung Alfred tretton vikingaskepp i ett sjslag, och alla vikingar ombord hggs ner och allt byte beslagtogs. Nr vikingarna i land fick hra detta, samlade de ihop sig med alla skepp de hade och gick till anfall p samma stlle. Hr fick vikingarna segern. Samma r kom en stark flottstyrka frn gamla Sachsen i Tyskland och de frenade sig med friser och slogs i tv slag mot de kristna, men de kristna fick segern. Samma r brt vikingarna den fredliga uppgrelsen med kung Alfred. r 886 efter Herrens fdelse flydde vikingarna ter igen frn stra Frankrike och kom till vstra Frankrike. De tog sina skepp uppfr Seine s lngt att de ndde fram till Paris. Dr vervintrade de, och slog lger p bda sidorna om floden nra bron s att de hindrade 34

invnarna att lmna staden. Drp brjade de sin belgring, men de lyckades aldrig komma in. r 887 efter Herrens fdelse begav sig vikingarna bort frn Paris. De fortsatte uppstrms en lng strcka och tog sig sedan ver till floden Maine, och fortsatte uppstrms tills de ndde det kungliga godset Chzy. Dr slog de sig ner ett r. Det efterfljande ret tog de sig till floden Yonne dr de stannade det kommande ret, men inte utan omfattande delggelse i den regionen.

ALFRED och GOTHRUM Frdrag mellan kungarna Alfred och Gothrum

Skrivet i England mellan r 886 och 890. P ena sidan stod kung Alfred av England, och p den andra sidan en av vikingarnas kungar, Gothrum, som styrde East Anglia.

Detta r den fred som kung Alfred och kung Gothrum, och alla de engelska rden och folken i East Anglia, enstmmigt har samtyckt till och bekrftad med ed, bde fr levande och ofdda. 1. Frst angende vra grnser: uppfr floden Themsen, och sedan uppfr floden Lea, och lngs Lea till dess klla, sedan en rak linje till Bedford, sedan uppfr floden Ouse till Watling Street. 2. Drefter, om en man r slagen, vi alla berknar engelsmn och daner efter samma belopp, r tta halvmarker (=840 gram) av rent guld, undantaget ceorl som nyttjar arrenderad mark och deras mn. Dessa rknas ocks lika, bda r 200 shillings (=130 gram). 3. Och om ngon anklagar en konungs thegn fr mansslakt, om han vgar rentv sig sjlv m han gra det med tolv av kungens thegnar. Om ngon anklagar en man som har lgre rang n en konungs thegn, m han rentv sig sjlv med elva av hans egen rang och med en konungs thegn. Och s i varje fall som inbegriper fler n fyra manfall. Och om han inte vgar rentv sig sjlv, ska han betala fr det trefaldigt, enligt dess vrde. 4. Och att varje man mste veta sitt ansvar fr mn och fr hstar och fr tjurar. 5. Och vi alla samtycker p den dag nr eden blir svuren att inga slavar eller friborna m g ver till hrstyrkan utan tillstnd, ingen alls av deras till oss. Om det hnder att av ndvndighet ngon av dem nskar idka handel med oss, eller vi med dem, med boskap

35

eller gods, m det vara beviljat p dessa villkor, att gisslan ska vara given som en garanti fr fred och som vittnesml varigenom det blir knt att inget bedrgeri r planerat.

THELWEARD Krnika
Kronika skriven av ealdorman Athelweard. Avser ren 893-899.

893. Efter psken det ret brt (vikingarnas) hrstyrka upp sitt lger och kom hit frn Frankrike. De fljde skogen som kallas Andredesuuda (=The Weald) och kom nda till vstra England. Steg fr steg delade de omrdena och skaffade proviant i Hampshire och Berkshire. Detta blev knt fr prins Edward, son till kung Alfred, som just hade anfrt ett flttg runtom i sdra England, men drefter omfattades ven vstra England. Striden upptogs i Farnham, och efter en vldsam kamp blev tyrannen (=vikingarnas ledare) srad och den oanstndiga massan drevs ver floden Themsen till den norra sidan. Under tiden belgrades de daner som fanns p n Thorney. Kung thelred begav sig frn London och understdde prinsen med frstrkningar. Vikingarna frgade nu efter fred och uppgrelse. Gisslan blev given. De samtyckte till att bege sig ifrn deras kungarike. Dd och ord fullfljdes p samma gng. Hela deras hrstyrka tgade mot stra England, och vervakades av den arm som fanns dr och som leddes av den tidigare kungen St Edmund. Deras skepp satte segel vid Mersea i Kent och de fick god vind. P grund av att denna uppgrelse blev bruten redan samma r, den vilde Hastein med en stor hrstyrka delade allt land i Mercia frn Benfleet tills de kom till grnsen mot walesarna. Hrstyrkan i den stra delen kom till deras understd, och likadant gjorde hrstyrkan i Northumbria. Ealdorman thelhelm attackerade dem med kavalleri, tillsammans med ealdorman thelnoth som ledde Englands vstra hrstyrka. Strax drefter frenade sig kung thelred av Mercia med dem och han ledde en mktig hrstyrka. Engelsmnnen fick till slut segern och herravldet p slagfltet. Det som hnde vid Buttington berttas fortfarande av gamla mn. Drutver, vilket kan betraktas som vansinnigt av danerna s gick de in p en verenskommelse om fred en andra gng, och de vgrade inte att lmna gisslan, och lovade att lmna omrdet. Samma r kollapsade vikingarnas befstningsvall vid Benfleet, utan inblandning frn befolkningen, och de delade ret byte mellan sig. Nr detta hade hnt seglade Sigeferth, en pirat frn Northumbria, ut med en stor flottstyrka. Tv gnger delade han bygder lngs kusten, innan han tervnde igen. 894. Och nr tv r hade gtt sedan den mktiga flottan hade kommit till befstningen vid Boulogne, och hade bringats till Lympne, en engelsk stad, tgade ealdorman thelnoth mot dem frn vstra England. Vid staden York kom han i kontakt med fienden som plundrar stora omrden av kungariket Mercia och nda till trakten vster om Stamford. 36

895. Nr ett r hade gtt, dog Guthfrith, konung av vikingarna i Northumbria, p St. Bartholomeus fest (=24 aug), Jesu apostel. Hans kropp gravlades i katedralen i York. 899. Under tiden, fyra r efter det att den ovannmnda kungen hade dtt, en stor och mktig splittring uppstod hos de engelsmn som terstod ibland inkrktarna i Northumbria. Slutligen i detta r s dog Alfred, kung av Saxarna. Han begravdes i Winchester.

Annales Bertiniani
r 839 nmns mn ur folket Rhos, vilka hade kommit till kejsaren i Konstantinopel.

Nestorskrnikan
Skriven c:a 1110. Nestor avser sannolikt en eller flera munkar. Benmningarna ruser och varjager avser folk boende i trakten av stersjn; se vidare i anmrkning efter texten. VII. Upprkning av olika folk som bebo Rus. Rus ro endast dessa folk slaver: poljanerna, drevljanerna, novgoroderna, polocanerna, dregovicerna, severjanerna, buzanerna, kallade s drfr att de bo vid (floden) Bug; senare har man benmnt dem volynier. Icke-slaviska folk ro dessa, skattskyldiga under Rus; cuderna, merierna, veserna, muromerna cermisserna, mordvinerna, permerna, pecererna, jamerna, lithauerna, zimegolerna, korserna, noroverna, liverna.

XIII. Rusernas frsta upptrdande. r 6360 (=852 e.Kr.), 15:e indikationen r kejsar Michail (i Bysans) tilltrtt sin regering, var det som man frst brjade tala om landet Rus. Vi veta detta drfr, att det var under denna kejsare som ruserna kom till Konstantinopel, ssom det str skrivet i grekernas annaler.

XIV. Bulgarerna underkasta sig grekerna. Varjagerna uppbra skatt. r 6366 (=858). ichail drog ut med krigare till lands och till sjss mot bulgarerna. Nr bulgarerna mrkte att de icke skulle kunna hlla stnd, bad de att man skulle dpa dem, och

37

de gav sig under grekerna. Kejsaren dpte d fursten och alla bulgarerna och slt fred med dem. r 6367(=859). Varjagerna frn andra sidan havet (=stersjn) utkrvde skatt av cuderna och av slaverna, av merierna och av veserna samt av krivicerna. XV. Varjagerna f fast fot i Rus. r 6370 (=862). arjagerna blev frdrivna ver havet, och man utbetalade icke ngon skatt till dem. Man brjade styra sig sjlv, men i landet rdde icke lngre lag och rtt. Stam reste sig mot stam, det uppstod strider, och man brjade fra krig sinsemellan. D sade de till varandra: "Lt oss ska oss en furste som hrskar ver oss och skipar lag bland oss." Och de begav sig ver havet till varjagerna, till ruserna. Ty dessa varjager kallades ruser, liksom andra kallades svear. En del ter benmns norrmanner, anglianer, andra goter. S ha ven dessa sitt namn. Cuderna, slaverna, krivicerna, veserna sade till ruserna: "Vrt land r stort och fruktbart, men dr saknas ordning. Kom och regera och hrska ver oss!" Man utvalde tre brder med deras fljen, och de tog alla ruserna med sig och kom. Den ldste brodern, Rurik, slog sig ner i Novgorod, den andra, Sineus, i Beloozero och den tredje, Truvor, i Izborsk. Det r efter dessa varjager som novgorodernas land blivit rusernas land. Novgoroderna r nu av varjagisk stam, men frut var de slaver. Tv r senare (864) dog Sineus och hans broder Trevo. Rurik tog vldet och delade ut stder t sina mn. En fick Polotsk, en annan Rostov, en tredje Beloozero. Men i dessa stder r varjagerna inflyttade, de frsta bebyggarna var: i Novgorod slaverna, i Polotsk krivicerna, i Rostov merierna, i Beloozero veserna. I Moroma bodde muromerna. ver alla hrskade nu Rurik. Och med honom befann sig tv mn som icke var av hans folk, men vilka likvl var bojaner. Dessa anhll att f draga till Konstantinopel med sitt flje. De drog lngs Dnepr och fick syn p en liten stad p hjderna, nr de hll p att passera. De gjorde frfrgan, sgande: "Vem tillhr denna stad?" Man svarade dem: "Det var tre brder, Kij, Scek och Choriv, som uppfrt den. De r nu dda, och vi r deras ttlingar, som bo hr, betala skatt till kozarerna." Askold och Dir stannade i denna stad och samlade omkring sig mnga varjager. De brjade hrska ver poljanernas land, men Rurik var herre ver Novgorod.

XVI. Anfall p Konstantinopel. r 6374 (=866). skold och Dir gick mot grekerna (=Bysans). Det var i kejsar Michails fjortonde regeringsr detta intrffade. Kejsaren hade tgat ut mot saracenerna. Men nr han kommit till den Svarta floden, snde eparken budskap till honom att ruserna drog mot Konstantinopel. Kejsaren vnde d om. Nr ruserna intrngt i Sundet, anstllde de massmord p de kristna och omslt Konstantinopel med tv hundra skepp. Kejsaren lyckades med nd komma in i staden. Jmte patriarken Fotius begav han sig till den heliga gudsmoderskyrkan i Blachernaj. Man bad hela natten samt frde den heliga gudsmoderns klnning till stranden under psalmsng och doppade ned den i vattnet. Havet var stilla och lugnt, men s uppstod pltsligt en hftig stormvind med vldiga vgor, som kastade de gudlsa rusernas skepp om varandra och vrkte upp dem p stranden, krossade dem. Endast f av dem undgick olyckan. Ruserna vnde d hem till sitt land igen.

XVII. Ruriks dd. r 6377. (=869). ela Bulgarien blev dpt. r 6378. (=870). Vid sin dd verlmnade Rurik styrelsen t Oleg, som var av hans slkt, samt anfrtrodde t honom vrden av sin son Igor, ty denne var nnu helt liten.

38

XVIII. Kiev blir varjagernas centrum. r 6390 (=882). edan Oleg dragit till sig en stor hr bestende av varjager, cuder, slaver, merier, veser, krivicer, brt han upp och kom till Smolensk i krivicernas land, intog staden och besatte den med sina mn. Drifrn tgade han nedt, bemktade sig Ljubec samt besatte ven den med sina mn. De kom s till de kievska hjderna, och Oleg erfor att Askold och Dir var hrskare dr. Han lt krigarna dlja sig i skeppen samt befallde att de andra skulle bli efter, under det han sjlv nrmade sig staden, medfrande den unge Igor. Han seglade ned under den Ungerska hjden, och sedan han ltit sina krigare gmma sig, skickade han bud till Askold och Dir, sgande: "Vi r kpmn. Vi kommer frn Oleg och den unge fursten Igor r p vg till grekerna. Kom ut till oss. Vi r ju landsmn." Askold och Dir kom. Men de vriga dk upp ur skeppen, och Oleg sade till Askold och Dir: "Ni r icke furstar, icke ens av fursteslkt. men det r jag." Och han lt fra fram Igor, sgande: "Se, detta r Ruriks son." S ddade de Askold och Dir och frde upp dem p hjden. De gravsatte dem p den kulle som nu kallas den Ungerska, dr Olim' grd str. P den ena graven lt denne Olim sedan uppfra den helige Nikolajs kyrka. Dirs grav ligger bakom den helige Irenes kyrka. Och Oleg satte sig fast som furste i Kiev. Han sade: "M Kiev bli de ryska stdernas moder." Han var omgiven av varjager och slaver och andra folk, och de kallades ruser. Oleg brjade anlgga stder samt plade slaver, krivicer och merier skatt. Han faststllde ven att frn Novgorod skatt skulle betalas till varjagerna, tre hundra grivnor om ret, fr att fredstillstndet skulle fortfara. Denna skatt betalade Novgorod nda till Jaroslavs dd (=r 1054).

XXI. Olegs tg mot Konstantinopel. r 6410 (=903). gor vxte upp. Han fljde Oleg t och lydde hans rd. Man skaffade honom en hustru frn Pskov vid namn Olga. r 6415 (=907). Oleg gick mot grekerna, lmnade Igor kvar i Kiev. Han samlade en stor hr av varjager, slaver, cuder, krivicer, merier, drevljaner, radimicer, poljaner, severjaner, vjaticer, chorvater, duleber och tivericer. Alla dessa kallades av grekerna StorSkytiens folk. Med alla dessa drog nu Oleg stad, dels till hst, dels med skepp. Och skeppens antal var tv tusen. Oleg kom till Konstantinopel, men grekerna stngde sunden och inneslt sig i staden. (Olegs styrkor skvlar landet runt om; varefter Konstantinopels fretrdare vill sluta fred.) Och Oleg frordnade att skatt skulle betalas till besttningen p de tv tusen skeppen, tolv grivnor till varje man. Men i vart skepp var det 40 man (=totalt 80.000 man). Grekerna gingo in hrp, och de brjade bedja om fred, s att han icke med krig skulle hemska de grekiska landen. Oleg drog sig litet tillbaka frn staden och brjade underhandla om fred med de grekiska kejsarna Leon och Alexander. Han snde till dem Karl, Farlof, Vermud, Rulav och Stemid, genom vilka han lt sga dem: "Frplikta Er att erlgga skatt till mig." Grekerna svarade: "Vi ska betala dig s mycket du vill ha." Och Oleg bestmde att man skulle ge krigarna p de tv tusen skeppen tolv girvnor fr varje tullhl, och sedan skulle man utbetala tribut till rusernas stder: frmst till Kiev, s till Cernigov, till Perejaslav, Polotsk, Rostov, Ljubec och till de andra stderna, ty dr residerade furstar som var underordnade Oleg. (Drtill lades vissa diplomatiska bestmmelser.) Kejsarna Leon och Alexander slt allts fred med Oleg. De frband sig att betala skatt och man ingick msesidig ed, i det kejsaren kysste korset, medan Oleg och hans mn fick beg eden p rusernas vis: de svor p sina vapen, vid sin gud Perun, vid Volos, boskapsguden, och bekrftade freden.

39

Man kallade Oleg trollkarl: mnniskorna var d nnu hedningar och oupplysta. XXII. Utfrligare fredsfrdrag med grekerna. r 6420. (=912). leg snde sina mn fr att faststlla freden och vgabringa ordnade frhllanden mellan ruserna och grekerna i verensstmmelse med den frut gjorda verenskommelsen med kejsarna Leon och Konstantin. "Vi r av rusernas folk: Karl, Ingeld, Farlof, Vermud, Rulov, Gody, Ruald, Karn, Frelav, Ruar, Aktevu, Truan, Lidul, Fost, Stemid, snda av Oleg, rusernas storfurste, ... (tskilliga lagar och frordningar rknas upp dr grekerna kallas rusernas understar, och dr greker och ruser jmstlldes infr lagen oavsett var de befann sig; dribland omnmns ocks "ruser som r i tjnst hos den kristne kejsaren i Grekland".)

XXIII. Olegs dd. Samma r (912). (Oleg dog av ett ormbett.) llt folket begrt honom mycket, och man frde bort honom och gravlade honom p den hjd som kallas Scekovica. Hans gravhg finns kvar nnu idag och kallas "Olegs gravhg". Olegs regeringsr var tillsammans trettiotre.

XXIV. Igors frsta krig (m.m.) r 6421. (=913). gor brjade regera efter Oleg.

I I

XXV. Igor anfaller grekerna. r 6449 (=941). gor tgade mot grekerna. Men bulgarerna skickade bud till kejsaren, att ruserna var p vg mot Konstantinopel med tio tusen skepp. Och de kom ven, seglande ver havet, och (skvlade landet; en mer detaljerad redogrelse.) Sedan anlnde hrstyrkor sterifrn, Pamfilos Domesticus med fyrtio tusen man, patriciern Fokas med makedonier, stratitaten Theodorus med thrakier och drjmte flera hgvrdiga herrar. Och dessa omslto ruserna p alla sidor. Nr ruserna hllit rdplgning, ifrde de sig sina vapen och gick mot grekerna. Och nr den hrda kampen dem emellan var utkmpad, hade grekerna med knapp nd segrat. Ruserna tervnde p aftonen till sina kamrater, och under natten gick de ombord p sina skepp och flydde. (Hr fljer ngra uppgifter om tertget.) Igor brjade samla en stor hr, nr han kommit hem, och skickade bud till varjagerna p andra sidan havet, uppeggande dem mot grekerna. Han ville nmligen ter draga ut mot dem. XXVI. Igor tgar fr andra gngen mot Konstantinopel. r 6452. (=944). r Igor hade samlat en stor hr, varjager, ruser, poljaner, slaver, krivicer och tivericer samt lejt pecenegerna och tagit gisslan av dem, brt han upp mot grekerna till sjss och till hst fr att hmnas. (Bud snds frn olika hll och frvarnar kejsaren i Bysans. Han snder bud till Igor och meddelar att han vill ka skatten om de avstod frn att komma. Efter rdplgning vnde Igor och hans styrkor tillbaka till Kiev.)

N
R

XXVII. Den nya fredstraktaten. r 6453. (=945). omanos, Konstantin och Stefan skickade sndebud till Igor fr att terupprtta den fred som rtt frut. Igor underhandlade med dem om freden. (Hr omnmns bl.a. Igors son Bujefast och hans brorson Akun, samt Ulb (Ulf?) och hans hustru Svanda, drtill Sichbern (Sigbjrn?), Turd, Libi, Arfast, Grim, Svirk (Sverker), Kary (Kre), Slutek, Egri, Anund, Bern (Bjrn), Gunar, Sibrid (Sifred), Aldan, Kol, Klek, Stengi, Alvad, Gudy, Teodi, Truad, Mutur, Elsti, samt ytterligare kpmnnen Adun, Adulb (Audulf), Ingivlad (Ingevald), Oleb (Olav), Frutan, Gomol, Turbid, Fursten (Far40

sten), Bruny, Ruald, Gunastr, Frasten, Ingeld, Turbern (Torbjrn), Sven, Aldan, Aspubran (Aspbrand?), Koboric, m.fl.) "... Den som frn rusernas sida har i sinnet att omintetgra en sdan vnskap skall utst hmnd av Gud, den allsmktige, och dmas till frtappelse i alla sina livsdagar och i det kommande livet, s framt den skyldige r dpt. Men r han icke dpt, skall han icke bliva hjlpt av vare sig Gud eller Perun, och han skall icke skyddas av sin skld. ... (verenskommelsen dikteras och frdigstlls; sndemnnen tervnder till Igor.) Fljande morgon kallade han (Igor) till sig sndemnnen och begav sig ut p en kulle, dr en bild av Perun stod uppstlld. De tog av sig sina vapen och skldar och smycken, och Igor och hans mn begick eden, liksom alla de ruser vilka var hedningar. Men av de kristna ruserna tog man ed i den heliga Eliaskyrkan, som ligger nra strmmen, vid ndan av Pasyncaja-platsen, vid Kozargatan. Detta var deras katedralkyrka, ty mnga varjager var kristna. XXVIII. Igors dd. r 6453 (=945). gor blev begraven, och hans gravhg str nnu i dag utanfr staden Iskovsten i drevljanernas land.

XXXI. Olga lter sig dpas. r 6463. (=955). lga (Igors nka) begav sig till Grekland och kom till Konstantinopel. P den tiden var Konstantin, Leons son, kejsare. Olga kom till honom, och han fann att hon var mycket fager till utseendet samt frstndig. Och han frundrade sig ver hennes klokhet, talade med henne och sade: "Du r sdan, att du borde hrska med mig i denna stad." Olga frstod kejsaren och sade: "Jag r hedning. Men om du vill ha mig dpt, dp mig du! Om icke du gr det, s lter jag mig icke dpas." D dpte kejsaren och patriarken henne. ... Hon fick i dopet namnet Helena ssom den frra kejsarinnan, den store Konstantins moder. Olga levde tillsammans med sin son Svjatoslav, och modern uppmanade honom att lta sig dpas. Men han ville icke ens hra drp. Ville ngon lta dpa sig, hindrade man honom icke, men en sdan blev freml fr spott och spe. (Senare hamnade Svjatoslav i bakhll och drptes. "Man tog hans huvud, och av hans huvudskalle gjorde man en skl och infattade den med metall". Han hade tre sner; Jarospolk, Oleg, och Vladimir.)

XXXVII. Jaropolk blir ensam hrskare i Rus. r 6485. (=977). ch man begrov Oleg i nrheten av staden Vrucij, och dr finns hans gravhg nnu idag. Nr Vladimir i Novgorod fick hra att Jaropolk bragt Oleg om livet, flydde han ver havet. Men Jaropolk snde en stthllare till Novgorod och var ensam hrskare i Rus.

XXXVIII. Vladimir bemktigar sig Kiev. r 6488. (=980). ladimir kom till Novgorod med varjager. Han sade till Jaropolks stthllare: "G till min broder och sg honom: Vladimir tgar mot dig. Gr dig beredd att tillbakasl honom." Och Vladimir slog sig ner i Novgorod. Till Rogvolod (=Ragnvald) i Polotsk skickade han bud och lt sga: "Jag vill taga din dotter till kta." (Men hon svarade nej.) ...Rogvolod hade kommit frn andra sidan havet och hrskade i Polotsk. Vladimirs svenner kom emellertid och underrttade honom om allt vad Rogned, dottern till fursten av Polotsk, Rogvolod, hade sagt. Vladimir samlade d en stor hr: varjager, slaver, cuder och krivicer samt drog mot Rogvolod. Det var vid samma tid som Rogvolod stod i begrepp att fra Rogned som brud till Jaropolk. Och Vladimir kom till Polotsk, ddade Rogvolod samt tv av hans sner och tog hans dotter till hustru. Vladimir tgade mot Jaropolk och kom till Kiev med en stor hr. (Striden slutar med att Jaropolk flyr och till slut sker nd hos Vladimir.) Nr han trdde in genom drren, lyfte

41

tvenne varjager upp honom p spjut som de stack under armarna p honom. Blud stngde drren och tillt icke att Jaropolks mn kom in. Slunda blev Jaropolk avdagatagen. ... Varjagerna sade nu till Vladimir: "Detta r vr stad (=Kiev). Vi har intagit den. Vi vill ha lsepenning av dess invnare, tv grivnor fr varje person." Vladimir svarade dem: "Lt det anst tills om en mnad, d ska man insamla mrdskinn t er." Och de vntade en mnad, men han gav dem intet. Varjagerna sade: "Du har bedragit oss. Visa oss vgen till grekerna." Han sade till dem: "Drag stad. Och han valde ut bland dem duktiga, frstndiga och tappra mn och gav dem stder. Men de vriga drog till Konstantinopel till grekerna." Men fre dem snde han bud till kejsaren och lt sga honom: "Varjager r p vg till dig. Lt dem icke frbliva i staden, ty de ska d bli till men, ssom de blivit det hr, utan frdela dem p olika platser. Lt ingen enda av dem tervnda hit." Vladimir brjade hrska ensam i Kiev. Han lt uppresa avgudabilder p en kulle utanfr den befsta grden: en bild av Perun i tr med huvud av silver och mustascher av guld, bilder av Chors, Dazbog, Stribog, Simargi och Mokos. Och man offrade t dem och kallade dem gudar. Sina sner och dttrar hembar man t dem (som offer), givande dem t djvlar. Med sina offer besudlade de jorden och flckade med blod rusernas land och denna kulle. Men den barmhrtige guden vill ingen syndares dd, och p denna kulle str nu en kyrka, den helige Basilios-kyrkan, om vilken vi senare ska bertta. Vi tervnda till det fregende. Vladimir insatte Dobrynja, sin morbroder, i Novgorod. Nr Dobrynja kommit till Novgorod, uppstllde han en avgudabild nra stranden av floden Volchov och offrade t honom mnniskor frn Novgorod som t en gud. XLII. Vladimir lter sig dpas. r 6496. (=988). et var biskopen av Cherson jmte kejsardotterns prster som dpte Vladimir. Mnga av hans flje som bevittnade detta lt sig ven dpas.

XLIII. Rus kristnas. (Samma r, 988) r han kom till Kiev, befallde han att avgudabilderna skulle frstras. En del hgg de snder, andra verlmnade de t elden. Drefter snde Vladimir ut bud ver hela staden och frkunnade: "Den som icke infinner sig till dopet i morgon vid floden, rik eller fattig, ringa eller trl, den r min fiende." Hrefter befallde Vladimir att man skulle bygga kyrkor p de platser dr avgudabilderna frut hade sttt.

*
Ngra astronomiska uppgifter:

r 6419. (=911). En stor stjrna, som hade formen av en lans, visade sig i vster (= en komet). r 6573. (=1065). Vid den tiden visade sig ett tecken p vstra himlavalvet. Det var en ofantlig stjrna, vars strlar var blodrda. Den framtrdde p aftnarna efter solens nedgng och var synlig i sju dygn. Detta bebdade ingenting gott, och sedan kom ven mnga inbrdes strider och anfall av hedningar p rusernas land. Stjrnan var ssom blod, och detta var ett tecken p kommande blodsutgjutelser. Kort frut undergick solen frvandling. Den var icke lngre klar utan tedde sig ssom mnen. Enfaldiga mnniskor sade att den hade blivit uppslukad. I kejsar Neros tid iakttog man vidare i detta samma Jerusalem en stjrna ver staden i form av en lans. Det var ett varsel om romarnas krigstg. I kejsar Justianus' tid tilldrog sig ter fljande. En stjrna blossade upp i vster, utskickande strlar. Den kallades den skimrande stjrnan, och strlglansen varade i tjugo dagar. Sedan blev det

42

en strm av stjrnor i riktning frn vster mot ster, och folk trodde att stjrnorna skulle falla till jorden. Solen lyste utan att strla. Det betydde att det skulle stunda tider av uppror och ddlighet till fljd av sjukdomar bland mnniskorna. ANMRKNINGAR Nestorskrnikan har p flera punkter ifrgasatts och den kan inte alltid anvndas som en trovrdig klla. En viss frsiktighet r drfr p sin plats. Benmningen ruser avser uppenbarligen ett folk i trakterna av stersjn. Namnet har jmfrts med finskans Ruotsi som avser Sverige. Vissa gr lngre och tolkar det som Roslagen; namnet p Upplandskusten. Men denna del hette under medeltiden Roden. I s fall har namnet Roden gtt via det finska Ruotsi till ryskans Rus. Anmrkningsvrt framgr det i brjan av krnikan att svear och ruser inte r samma folk (kap. XV). Det innebr att Upplandskusten inte tillhrde svearna (!?), eller att ruserna kom frn sydligaste Sverige eller Danmark. Benmningen varjager r beslktat med vringar och virdar, vilket i stort sett betyder krigarna. Dessa br ha frekommit ver hela Skandinavien och tycks inte hra hemma i ett visst omrde. Dock kan landskapet Vrend i sdra Smland, samt socknen Vring i norra Vstergtland vara av intresse i denna frga. De slaviska och andra folk som skandinaverna sgs ha gjort skattskyldiga p 800-talet har mig veterligen inte identifierats mer n undantagsvis; Baltikum, Finland och angrnsande omrde lngre sterut. Dessa uppgifter stmmer med vad som anges i Rimberts krnika ver Ansgars liv. Fredsfrdragen med Bysans r sannolikt starkt verdrivna, om det verhuvudtaget r en fredspakt som avses. Den pakt som uppnddes r snarare dikterad av kejsaren i Konstantinopel i syfte att upprtta handelsfrbindelser, och inte ett hot frn Kiev-furstarna. Stor-Skytiens folk (kap XXI) kallades detta omrde av grekerna enligt skribenten, vilket kan jmfras med uppgiften om Svitjod det stora som nmns av Snorre Sturlason. Sndebuden har pfallande ofta skandinaviska namn, om ock med viss slavisk brytning (kap. XXI, XXII & XXVII). Av gudarna r det bara en enda som jag lyckats identifiera, nmligen Perun som r detsamma som nordiska Fjorgynn, ursprungligen Tors moder, men hennes attribut r s nra frknippade med Tor att det sannolikt r just Tor som avses. I synnerhet d dennsa gudom var manlig hos slaverna. vrigt: Det sgs att man reste hgar ver konungarna lngt in p 900-talet, och att det fanns ett starkt motstnd mot den kristna lran. Likheter finns med Skandinavien i bda fallen.

43

AL-GHAZAL
Om Al-Ghazals uppdrag som ambassadr p en resa frn sdra Spanien till Norden r 845, efter nordbornas ansttning av Sevilla i sdra Spanien.

ultan Abdarrahman fick besk av sndemn frn konungen ver madjus (=skandinaver) som kom fr att f fred. De hade dragit sig frn Sevilla och anfallit dess omgivningar men sedan lidit nederlag, varvid deras amiral hade ddats. Sultanen ansg att han borde tillmtesg deras nskan. Han befallde Al-Ghazal att deltaga i beskickningen tillsammans med kungens sndebud, ty Al-Ghazal var intelligent, rdsnar, snabb i repliken, energisk och visste alltid utvgar. Med honom sndes Jahja ibn Habib. Han begav sig till staden Silvres, dr man fr dessa tv hade stllt i ordning ett vackert skepp, fullt rustat. Konungen skulle f svar p beskickningens frslag och erhlla gengvor. Konungens sndebud reste med sitt eget skepp, det som de kommit med, och avseglade tillsammans med Al-Ghazals skepp. Nr de kommit till den trakt, som nr lngst ut i havet och som bildar Andalusiens grns t vster brjade havet bli stormigt och en hrd vind drev dem vidare. Men till slut blev Al-Ghazal fri frn dessa havets fasor och faror och kom, som den frsta av madjus lnder, till en av deras ar. Dr fick de stanna ngra dagar, reparera skeppen och sjlva hmta sig. Men madjus-skeppet fortsatte till konungen och rapporterade ankomsten av tv sndebud i deras sllskap. Konungen gladdes drver och skickade bud efter dem och de uppskte honom dr han bodde. Det var p en stor i oceanen. Dr fanns vattendrag och trdgrdar och tre floder flyter mellan n och fastlandet. n mter 300 mil i omfng. Dr bor ett otal madjus. I nrheten av n ligger ett stort antal strre och mindre ar. Folket var en gng alla madjus men de har nu kristnats och har nu vergivit den religion de tidigare fljde med undantag fr folket p ngra isolerade ar i havet. Kungen hade ordnat fr dem en fin uppehllsort dr och skickade ut folk fr att mta dem. Man kom dit fr att se p dem och var full av frvning ver deras utseende och klder. (Hrefter fljer mtet mellan Al-Ghazal och kungen och drottningen vid namn Nud, samt deras samtal.) Sedan fick Al-Ghazal skiljas frn dem och sndebuden fljde honom till Santiago med en skrivelse frn madjus-kungen till hrskaren dr.

44

IBN FADLAN
En beskrivning av ruser r 922. ag sg rus som hade kommit dit i affrer och slagit sig ned vid floden Atil (Volga). Jag har aldrig sett s fullndade kroppar, de var som palmtrd, blonda och rdltta. De har varken jackor eller kaftaner, utan mannen br en drkt som tcker ena sidan men lmnar den andra fri. Var och en har med sig en yxa, ett svrd och en kniv, och dessa redskap lmnar de aldrig ifrn sig. Deras svrd r breda, refflade, av frankisk tillverkning. Frn naveln till halsen r de tatuerade i grnt med trd och andra bilder. Alla deras kvinnor har ver brstet en dosa fastgjord, som r av jrn, silver, koppar eller guld, efter mannens frmgenhet och inkomst. Till varje dosa hr en ring vid vilken en kniv r fstad, ocks vid brstet. Om halsen har de halsband av guld eller silver. Ty varje man, som ger tio tusen dirhems, lter gra ett halsband till sin hustru. Har han tjugo tusen, s gr han tv, s att varje tio tusen betyder ett nytt halsband fr hustrun. Ofta har en kvinna mnga sdana halsband. De vrdefullaste smyckena hos dem r grna prlor av samma slags keramik som de har p skeppen. Fr dem betalar de mycket, de ger en dirham fr en enda prla. Av dem gr de halsband t sina kvinnor.

e kommer frn sitt land och frankrar skeppen vid Atils strnder. Den r en stor flod. Vid stranden bygger de stora trhus. I ett hus bor det tio till tjugo personer, ibland ngot mer eller mindre. Var och en har en sng att sitta p. De har med sig skna slavinnor, avsedda fr slavhandlarna. Den ene har umgnge med sin slavinna medan kamraterna tittar p. Ofta beter sig en hel mngd av dem p det sttet, i varandras nrvaro. Kommer de en kpman in fr att kpa en slavinna av en av dem och finner honom i samlag med henne, s fortstter denne tills han tillfredsstllt sina behov. Varje dag tvttar de ansiktet och huvudet i det smutsigaste och snuskigaste tnkbara vatten. Det gr till s, att varje morgon kommer en slavinna med ett handfat vatten. Hon rcker det t sin herre, och han tvttar hnderna, ansiktet och hret och reder ut det med en kam i vattnet. Nr han gjort ifrn sig sitt, br slavinnan handfatet vidare till nsta och han gr detsamma som kamraten. Och s br hon det vidare frn den ene till den andre tills det gjort sin rund till alla i huset. Och var och en snyter sig och spottar i handfatet och tvttar dri ansikte och hr. Nr deras skepp kommer till denna hamn, stiger alla ut och har med sig brd, ktt, lk, mjlk och l. De beger sig till en lng ple nedslagen i jorden. Runt omkring finns det mindre bilder och bakom dessa lnga trplar, nedslagna i jorden. De vnder sig till den strsta bilden, faller ned och tillbeder och sger: "Herren, jag har kommit frn fjrran land och har frt med mig s och s mnga slavinnor, s och s mnga sobelskinn" tills han upprknat alla handelsvaror han frt med sig. S sger han: "Jag har kommit till dig med dessa gvor", och med dessa ord lgger han ned dem framfr trbeltet och sger: "Jag vill att du ska ge mig en kpman som har mnga dinarer och dirhems och som kper av mig allt vad jag vill och inte motstter sig vad jag sger!" Och s gr han bort. men om det blir svrt att slja och dagarna gr, vnder han tillbaka med sin gva en andra och en tredje gng. Om han nd inte fr vad han vill ha, br han sin gva till var och en av de sm bilderna och ber dem om frmedling och sger: "Dessa r min Herres hustrur och dttrar och sner". Och s fortstter han att ska sig till den ena bilden efter den andra, att be till dem och anhlla om deras hjlp och frdmjuka sig infr dem. Men ofta gr frsljningen bra fr honom, och han fr slt, och d sger han: "Min Herre har tillfredsstllt mig, nu mste jag tacka honom!" D tar han och slaktar ett antal fr och 45

hornboskap och utdelar en del av kttet som gvor men br resten fram till det stora trbeltet och de sm som str runt honom, men hnger upp ox- och frhuvudena p trplar, som r nedslagna i marken. Om natten kommer hundarna och frtr alltsammans. Och han som gjorde detta sger: "Min Herre r ndig mot mig och har frtrt min gva".

m ngon av dem insjuknar, stter de upp fr honom ett srskilt tlt i nrheten och lgger honom dr och ger med honom litet brd och vatten. Men de nrmar sig inte till honom och talar inte med honom, och besker honom inte ens en enda dag, i synnerhet inte om det r en fattig eller en slav. Om han tillfrisknar och kan st upp, tervnder han till de andra. Om han dr lter de brnna honom. Men om det r en slav, lter de honom ligga dr tills hundar och rovfglar ter upp honom. Fr de tag i en tjuv eller rnare, s tar de honom till ett starkt trd och slr ett tjockt rep om halsen och hissar upp honom och dr fr han hnga tills han faller i stycken av vind och regn.

et sades mig att de med sina hvdingar har tskilligt fr sig vid deras bortgng, och det minsta r d likbrnningen. Jag fick stor lust att nrvara vid detta, och det hnde ocks en gng, att jag fick veta att en av deras stormn gtt bort. De lade honom d i en grav och tckte honom fr tio dagar, tills de blivit frdiga med att skra till och sy hans klder. Det gr till s, att en fattig sttes i en liten bt som man tillverkat, och brnnes dr. Om det rr sig om en rik man, s samlar de ihop hans frmgenhet och delar den i tre delar - en tredjedel fr hans familj, en tredjedel fr att skra till hans liksvepning och en tredjedel till att brygga det l som de ska dricka d hans slavinna ddar sig och blir brnd tillsammans med sin herre. De hnger sig t ldrickning och super dag och natt. Inte s sllan avlider ngon av dem med bgaren i handen. Nr en av deras stormn avlider, frgar man deras slavinnor och slavar: "Vem av er ska d med honom?" - "Jag", svarar en av dem, och nr man sagt detta r det en plikt och ingen tervndo finns, skulle man frska, tilltes man inte. Det r mestadels slavinnor som tar sig detta. S snart den man som jag talat om dtt, frgade man slavinnorna: "Vem ska d med honom?" En av dem svarade: "Jag". D verlmnade man henne t tv slavinnor, som bevakar henne och fljer henne vart hon gr, ja, de tvttar hennes ftter med egna hnder. Under tiden tar de hand om den dde och skr till hans klder och gr i ordning allt han behver. Och slavinnan dricker och sjunger varje dag, glad och uppsluppen. D den dag kom, d mannen och hans slavinna skulle brnnas, infann jag mig vid floden, dr skeppet lg. Man hade halat upp det och stttat det med fyra plar av chadhank och annat slags tr. Dr omkring stllde man upp stora trstllningar. Sedan drog man upp skeppet p denna trstllning. Man brjade komma och g under uttalande av ord, som jag inte frstod, medan mannen nnu lg i graven och man inte hade tagit fram honom. Sedan kom en man med en bnk, stllde den p skeppet och tckte den med dynor av bysantinskt siden och kuddar av samma material. Sedan kom en gammal kvinna, som de kallar "ddens ngel" och bredde ut ver bnken de tcken jag talat om. Hon hade tagit sig att sy och ordna allting. Det var hon som ddade slavinnorna. Jag sg, att hon var rdltt, skinande, fet och grovlemmad. Nr de begivit sig till den ddes grav, tog de frst bort jorden och sedan trbelggningen och drog fram honom i den svepning, som han hade dtt i. Jag sg att han hade blivit alldeles svart i det kalla klimatet. De hade givit med honom i graven l, frukter och en luta. Allt detta tog man upp. Och han luktade inte alls och hade inte alls frndrats, med undantag fr hudfrgen. 46

Nu satte man p honom kalsonger, byxor, stvlar, en jacka, en kaftan av guldbrokad med knappar av guld och satte p huvudet en mssa av brokad med sobelskinn. Sedan bar de in honom i den paviljong (tlt), som fanns p skeppet, satte honom p dynorna och stdde honom med kuddar och kom till honom med l, frukter och basilikum. Sedan hmtade de brd, ktt och lk och lade framfr honom. Sedan kom de med en hund, som de hgg itu och kastade p skeppet. Sedan kom de med alla hans vapen, och de lade dem bredvid honom. Sedan tog de tv hstar, som de lt lpa tills de blivit svettiga, s hgg de dem i stycken med svrd och kastade deras ktt p skeppet. Sedan kom en med tv kor, som de ocks hgg i stycken och lade dem dit. Sedan kom de med en tupp och en hna, ddade dem, kastade dem i bten. Men den slavinna, som ville lta sig ddas, gick fram och tillbaka och steg in i det ena tltet efter det andra och tltets gare lg med henne och sade till henne: "Hlsa din herre, att detta har jag gjort av krlek till honom!" Nr tiden fr aftonbnen var inne, p fredagen, s frde de fram slavinnan till ngot som man hade uppfrt. Det sg ut som inramningen av en port. Hon trdde med ftterna p mnnens hnder och steg slunda ver denna portal och reciterade ngra ord, sedan lt de henne stiga ned. S hjde de upp henne en andra gng och hon betedde sig p samma stt, och s lyfte de ner henne och lt henne stiga upp fr tredje gngen, och hon gjorde som de tv tidigare gngerna. Sedan rckte de henne en hna och hon hgg av huvudet och kastade bort det, men hnan slngde hon i skeppet. Jag frgade tolken vad hon gjort och han svarade: "Frsta gngen de lyfte upp henne sade hon: 'Jag ser min fader och min moder'. Andra gngen sade hon: 'Jag ser alla mina dda frnder sitta dr'. Och tredje gngen sade hon: 'Nu ser jag min herre sitta i paradiset, och det r hrligt och grnt, och med honom finns mn och slavar och han kallar p mig. Fr mig till honom.'" De frde henne fram till skeppet och hon tog av sina armband och gav dem till en kvinna som de kallar ddsngeln och som skulle dda henne. Sedan tog hon av sig fotprydnaderna och gav dem till de tv slavinnor som hade betjnat henne, och som var dttrar till den kvinna de kallar ddsngeln. Sedan kom mn med skldar och stavar och rckte henne ett stop l, och hon sjng medan hon tog emot och drack ur det. S gav man henne nnu en bgare och hon tog den och fortsatte att sjunga, medan den gamla kvinnan eggade henne att dricka och att trda in i tltet dr hennes herre lg. Jag sg att hon var omtcknad och ville g in i tltet. Den gamla kvinnan tog henne om huvudet och drog in henne i tltet och gick sjlv med henne. Mnnen brjade sl med stavarna p sina skldar, fr att ingen skulle hra ljudet av hennes skrik och hon inte skulle avskrcka de andra slavinnorna att ska dden tillsammans med sina herrar. Sedan trdde sex mn i tltet och lg alla med slavinnan. De lade henne bredvid hennes herre, tv tog hennes ftter och tv hennes hnder och den gamla, som kallades ddsngeln, slog ett rep om hennes hals och rckte de tv ndarna till tv mn, som drog till dem. Sjlv kom hon fram med en bredbladig kniv och sttte den gng p gng mellan revbenen och drog ut den igen, medan de tv mnnen strp henne. Sedan kom den nrmaste slktingen till den dde med ett trstycke och satte eld p det. Sedan gick han baklnges, med ryggen mot skeppet och vnd mot mnniskorna, med den brinnande facklan i sin ena hand och den andra i sin stjrthla, helt naken, fr att stta eld p det tr, som man samlat under skeppet, sedan man dr placerat en slavinna som man ddat vid sidan av hennes herre. Sedan kom folk fram med ved och annat brnsle, var och en brande ett trstycke som man antnt i ena nden och kastade dem p veden. Och elden frtrde brnslet och skeppet och tltet och mannen och slavinnan och allt som fanns med dem. Sedan blste det en stark, frfrlig vind och eldslgorna blev allt starkare och elden hettade p.

47

redvid mig stod en man av rus-folket och jag hrde honom samtala med tolken jag hade med mig. Jag frgade denne vad han hade sagt till honom. Han sade: "Han sger: 'Ni araber r verkligen dumma. Ni tar den mnniska som ni lskar och rar mest, och stoppar ner honom i jorden och insekter och maskar ter upp honom. Vi brnner honom i eld p ett gonblick och han far omedelbart till paradiset.'" Sedan brast han ut i ett hgljutt skratt. Jag frgade varfr och han svarade: "Av krlek till honom har hans Herre snt en vind, som tar bort honom p ett gonblick". Och faktiskt, det hade inte gtt en timme, frrn skeppet och brnslet och slavinnan och hennes herre hade blivit till aska och stoft. Sedan uppfrde de p stllet fr skeppet, som de dragit upp ur floden, en slags rund gravkulle och satte mitt p denna en stor stng av bjrktr och skrev p den mannens namn och namnet p kungen ver Rus. Och s begav de sig ivg.

TJODULF av Hvin Ynglingatal

(c:a 870-tal) I. Gick i fullbordan, dr Frode (=Frey) vistades, det ddsbud som ndde FJOLNER. (Nack)krkarens (=tjurens) spjuts (=hornens) stormfria blja (=mjdet) mste nmligen bringa siklingen (=fursten) p fall. II. Durnes frnders grdsvakt, skygg fr dager, brukade list mot SVEIGDER, d den stormodige dlingen lopp efter den mklige dvrgen in i stenen. Och Sockmimers och hans kamraters lysande boning, befolkad av jttar, gapade mot jovurn (=furste). III. Ett trollvsen kom VANLANDE att beska Viles broder, och en trollboren kvinna med hljt huvud fick trampa ljonernas hrskaras motstndare, och den halsbands-slsare (=rik furste), som maran kvvde, brndes p Skutns flodbdd.

48

IV. Och VISBURS hugborg fick havets frnde (=elden) sluka, d frsvararna av sina rttigheter till tronen hetsade vildmarkens lmske tjuv (=elden) mot sin fader, och gnyende bet gldhunden (=elden) envldshrskaren i hans skepp med lyftning (frhjning fr skeppsbefl). V. Det tilldrog sig fordom, att svrdbrarna frgade marken rd med sin egen drotts blod, och landets manskap bar blodade vapen bort frn den livlse DOMALDE, nr svearnas slkte, ringslystet, drevs att offra jutarnas fiende. VI. Och rrande ynglingens (=yng-tten) gravrr utsporde jag ofta kunnige mn drom, var DOMAR blivit lyft Halfs dnande bane (=det brinnande blet). Nu vet jag det, att, ett plgans offer, brndes FJOLNERS frnde vid Fret. VII. Jag sger ej osant (d jag nmner), att guldfuxens vninna (=den strax nedan nmnda "hstdisen") har den dde DYGGVE till sin gamman, emedan Ulvens och Narfes hstdis (=ddsgudinnan) skulle kora sig (till man) en kunglig person, och Lokes flicka har envldshrskaren ver ynglingakonungens folk till att leka med. VIII. Jag har sport, att DAG, den relystne, mste g bort p ddens bud, d den kloke anvndaren av blotspnen kom till strnderna fr att hmnas sparven. Den underrttelsen frde den vises fljeslagare med sig sterut frn striden, att enligt dets vilja en slungad, fr springarens mltid (=het) avsedd grepe (=htjuga) grep denne krigshjlte. IX. Det rknar jag fr ett under, om fr AGNES folk makterna i Sklv tycktes vara i verensstmmelse med naturens ordning, d ktenskapets dis (=hustrun) medelst guldhalsbandet hissade i vdret klenodens brare, vilken mste med halsringen tmja Signys mans (=Hagbard) kyliga hst (=galgen). X. ALRIK fll fr ERIK hans broders vapen vordo till bane, och det sades, att Dags frnder drpt 49

varandra med ridhstens huvudlag. Ej sporde man frr, att Freys avkomma hade ks ridtyg till strids. XI. Icke var det tillbrligt, att Bera skulle uppegga de skickligt offrande till drp, nr tv brder blevo varandras banemn utan all ndvndighet, fr svartsjukas skull, och den vktare fr det heliga (Freys)tltet som Alf drap blev liggande slagen, nr Dag-ttlingen, hatfull, frgade sitt svrd rtt av blod p YNGVE. XII. JORUND, han som fr lnge sedan dog, lmnade livet i Limafjorden, nr snarans hgbrstade springare (=galgen) fick lyfta upp Gudlaugs baneman, och vad geten lmnade Hagbard (i arv; en av getragg snodd snara) gick om halsen p hersars (=hvdingars) behrskare. XIII. Gubbsjukan lyckades en gng i tiden f bukt med AUN i Uppsala, och den vid livet segt fasthllande mste fr andra gngen mottaga ett spenabarns nring. Och han vnde till sig den smalare delen (=smalnden) av tjurens svrd (=hornet), i det att han, som lt sina slktmedlemmar blda, liggande drack av udden p okrenens (=oxens) vrja (=hornet). sterns grhrige konung orkade icke hlla hjordens svrd (=hornet) uppt. XIV. Och den lovprisade gudattlingen flydde ur landet fr Tunnes makt, och p EGIL frgade sitt galttryne rtt det jttens kringflackande k, som frut hade hnver sterns vildmarker lnge burit omkring (?) sina gonbryns (?) tempel (=huvudet), och beskllarens (=fargaltens) skidlsa svrd (=vildsvinsbeten) stod till hjrtat p skilfingarnas ttelgg. XV. Till ett rov fr rnens klor fll fr danernas vapen OTTAR den kcke. Honom, medvetsls, trampade i Vendel hrgamen med fot, van vid lik. De bedrifterna av Vott och Faste har jag sport bliva till sgner fr svenska folket, att jarlarna ver Frodes land hade drpt stridens befrmjare. 50

XVI. Det sporde jag ytterligare, att ett trollvsen fick bringa ADILS (ordagrant: Adils levande kropp) p fall, och den ddlystne Frey-ttlingen fick till de att falla av hstens bogar, och med sanden blandades skrckinjagarens, furstesonens, hjrna, och det blev les rslle fiendes de att d i Uppsala. XVII. Jag har reda p STENS dolda ndalykt - han som i Lohrad blev instngd livs levande och man har berttat, att jutska mn innebrnde siklingen (=fursten). Och backstngens (=skogens) bitande plga (=elden) verraskade hjlmbraren i skeppet med "brandar" (=hus med utskurna brnder, som p skepp), d tomtens fast timrade bt (=huset), full av sjkrigare, brann kring folkhvdingen. XVIII. Det spred sig som en lpeld, att skattelandets folkstam hade offrat YNGVAR; estniska hren angrep nmligen hjlmbraren, den ljusltte, vid sjns hjrta (=den vid vatten belgna huvudstaden). Och sterns hav kvder djupets sng till gamman fr den fallne jovurn (=fursten). XIX. ANUND blev under himlafjllen (=bar himmel) hejdad (i sitt livslopp) av Jonakers sners sorgeklla (= en okta broder); frillosonens vldsamma htskhet drabbade nmligen esternas fiende. Och denne, som bragte branta fjll att ramla (d han anlade fjllvgar), blev (sjlv) omvrvd av markens ben (=stenar). XX. Och rkens vltrare (=elden) trampade under sina ftter INGJALD, levande, i Rllinge/Rnninge, d hustjuven (=elden) med gldande fjt trdde gudattlingen inp livet. Och bland svearna syntes fr allt folk denna katastrof vara en sannskyldig sdan, i det att han ville g i spetsen med att frgra sitt tappra folk. XXI. Och vid den vg, som pljer vidden, slukade han som tjuter i offerlunden (=elden) OLOFS lik. Och Fornjots gldhete son (=elden) lste rustningen av svearnas jovur (=furste). denne ttling av bermda mns slkt gick bort frn Uppsala fr lnge sedan. XXII. Det har var man sport, att de som medla vid tvister 51

mste undvara HALFDAN, och stenkumlets trnga gmma mottog p Toten konungen ver ett helt folk. Och ryttarskaran i Skiringssal lutar sig (srjande) ver den brynjekldde (ljus)alfens ben. XXIII. STEN for, genom (segel)bommens vllande, till Bylests broders (=Lokes) flicka (=Hel), och nu ligger krigsmannens undfgnare (=konungen) under sjns ben (=stenar) p bdden av mornen, dr strmmen Vodla, kall som en strtskur, invid jovurn (=fursten) uppnr den gtiska bukten. XXIV. Och den (inom den norska ynglingatten) tredje jovurn (=furste), honom inbjd bergakungens flicka (=Hel) till (lskogs)mte, (kallade honom) ur vrlden d HALFDAN, han som bodde p Holtan, hade tnjutit vad nornorna tilldmt honom. Och p Borre gmde sedan segerslle mn sin beflhavare. XXV. GUDRD den storsttlige - han som levde fr lnge sedan blev ett byte fr uselheten; ett huvud drivet av htskhet satte nmligen sin lagda plan i verket mot den rusige styresmannen (=konungen), mot hjlmbraren. Och en lmsk seger vann ver jovurn (=fursten) den lumpna sjl, som gick sas renden, och hrskaren blev nedstucken p Stiflosunds urgamla flodbdd. XXVI. Och styrkepelarens (=kraftkarlen Gudrds) ttegren (=ynglingatten) kom att frodas i Norge. OLOF hrskade fordom ver ofantligt vidstrckt mark hnver Vestmarir, tills fotvrk fick vid Foldens (=Vest- och stfold) brdd bringa p fall den som plgade st mitt i striden. Nu ligger den stridsdjrve hrkonungen p Geirstadir, dr en hg uppkastades ver honom. XXVII. Det vet jag vara det bsta tillnamn under den bl himlen, som ngon konung kan ga, d RAGNVALD, rittens (eller: ryttarskarans) ledare, tilldelats namnet "hederhg" (=den genom hedersbetygelser hgstllde). Och skogsbygdens drott med det givmilda sinnelaget (slutraderna saknas)

52

SNORRE STURLASON Heimskringla (Ynglingasagan)

Hr sges hur lnderna ligger Jordkringlan, lndernas skiva som mnniskoslktet bebor, r mkta vgskuren. Stora hav gr frn utsjn in i jorden. Det r knt att ett hav strcker sig frn Nrvasund nda bort till Jorsalaland, och frn det havet utgr en lng havsbotten t nordost som heter Svartahavet. Det r det som skiljer vrldens tredjedelar t. I ster heter det Asia, i vster kallar somliga det Europa men andra Enea. Men norr om Svartahavet ligger Svitjod det stora eller det kalla. Svitjod det stora kallar somliga mn intet mindre n Srkland det stora. Ngra jmstller det med Blland det stora. Norra delen av Svitjod ligger obebyggd p grund av frost och kld liksom sdra delen av Blland r frdd av solbranden. I Svitjod finns det mnga storhrader. Dr finns det ock mnga slags folk och mnga tungoml, dr bor resar och dvrgar och blmn och dr r det mnga slags underliga slkten. Dr r ocks frfrligt stora djur och drakar. Uppifrn norr frn de fjll som ligger utanfr all bygd faller en lv kring Svitjod. Den lven heter riktigt Tanais, men fordom kallades den Tanakvist eller Vanakvist. Den faller ut i Svartahavet. Vanakvistarnas avvattningsland hette Vanland eller Vanaland. Den lven skiljer vrldstredjedelarna t, i det det ster om den heter Asia och vster om den Europa. Om Odin ster om Tanakvist i Asia kallas landet Asaland eller Asahem, och huvudborgen som var i landet kallade de Asgrd. Och i borgen var en hvding som kallades Odin. Dr var en stor blotstad. Det var p den tiden sed att tolv hovgodar var de frnmsta, de som skulle rda fr bloten och fr domar mnnen emellan, och de kallades diar eller drottar. Dem skulle allt folket tjna och visa hedersbetygelser. Odin var en stor hrman och mycket vittfaren och han tillgnade sig mnga riken. Han var s vnsll att i var strid fick han seger, och s kom det sig att hans mn trodde att vapenlyckan var hans s fort han slogs och att han kunde meddela den t andra. Det var hans sed om han snde sina mn till slag eller andra sndefrder att han frst lade sina hnder p deras huvud och gav dem vlsignelse. De trodde att d skulle det g dem vl. S var det ock med hans mn: varhelst de var stadda i nd p hav eller land kallade de hans namn och tyckte sig fr jmnan f hugnad drav. Dr han var menade de sig ga all frtrstan. Han for ofta s lngt bort att han var p frd i flera r. Om Odin och hans brder Odin gde tv brder. Den ene hette Ve och den andre Vile. De brderna styrde riket medan han sjlv var borta. En gng nr Odin rest mycket lngt bort och varit lnge p frd trodde asarna aldrig han skulle komma hem mer. D gav sig hans brder att skifta hans arv och hans hustru Frigg ktade de tillsammans. Men ngot senare kom Odin hem och tertog d sin hustru. Ofreden med vanerna Odin for med en hr mot vanerna, men de gjorde gott motstnd och vrjde sitt land, och de hade vxelvis seger. De hrjade varandras land och gjorde skada. Men d bdadera trttnade p detta, faststllde de frlikningsmte sinsemellan och gjorde fred och 53

utskiftade gisslan. Vanerna utlmnade sina yppersta mn Njord den rike och hans son Frej, men asarna gav i gengld en som hette Hner och som de sade var frtrffligt skickad till hvding. Han var en storvuxen man och mycket fager. Samman med honom snde asarna och en som hette Mimer, den klokaste bland mn, och i byte mot honom gav vanerna den som var visast i deras flock och som hette Kvaser. Och nr Hner kom till Vanahem vart han genast tagen till hvding, men Mimer gav honom alla rd. Om Hner var stadd p ting eller stmma utan Mimer och ngot svrt ml frelades honom, d svarade han alltid detsamma. "Rde andra", sade han. D misstnkte vanerna att asarna lurat dem i mannaskifte, och s tog de Mimer och halshgg honom och snde huvudet till Odin. Odin tog huvudet och smorde det med rter s att det inte skulle ruttna och kvad ver det och laddade det med sdan kraft att det kunde tala med honom och sga honom mnga frdolda ting. Njord och Frej, dem satte Odin till blotgudar och de var dr diar samman med asarna. Njords dotter hette Freja. Hon var blotgodekvinna och den som frst lrde asarna sejden, som var sed hos vanerna. Medan Njord var bland vanerna hade han haft till kta sin syster, ty sdant var dr lag; deras barn var Frej och Freja. Men bland asarna var det frbjudet att bygga hjonelag mellan s nrskylda frnder. Om Gefjon En stor fjllgrd gr frn nordst till sydvst och skiljer Svitjod det stora frn andra riken. Sder om fjllen r det inte lngt till Turkaland, och dr hade Odin vidstrckta gor. P den tiden for romarhvdingarna vitt kring vrlden och lade under sig alla folk, och mnga hvdingar flydde fr den ofreden ur sina riken. Men eftersom Odin var framsynt och trollkunnig, visste han att hans avkomlingar en gng skulle bebygga nordhalvan av vrlden. D satte han sina brder Ve och Vile ver Asgrd och for med alla sina diar och mycket annat folk. Frst for han vsterut till Grdarike och sedan sderut till Saxland. Han hade mnga sner. Han tillgnade sig rike vida kring Saxland och satte dr sina sner att styra lnderna. S for han norrut till havet och tog sin boning p en som numera heter Odense p Fyn. Sedan snde han Gefjon t norr ver sundet att leta land. Hon kom till Gylfe och han gav henne ett plogland. D for hon till Jotunhem och fdde dr fyra sner med en jtte. Hon frvandlade dem till oxar, spnde dem fr plogen och drog hela landet ut i havet och sedan t vster mitt emot Fyn, och det kallas nu fr Sjlland. Henne fick sedan till kta Skld, Odins son, och de bodde i Lejre. Det finns ett vatten eller hav efter landet som kallas Lgen. Och fjordarna i Lgen ligger alldeles p samma stt som nsen i Sjlland. S kvad Brahe den gamle: Gefjon drog frn Gylfe glad t lvbranden - landet rent om rusande ken rk det; hon Danmark kat. Oxarna hade tta nnesmnar - och rnde I ttt framfr trevna ngsns tjuvgods - men fyra huvud. Men nr Odin sporde att det var gott land sterut hos Gylfe, d for han dit, och han och Gylfe slt frdrag, ty Gylfe menade sig icke ga kraft till motstnd mot asarna. Mycket nappades Odin och Gylfe samman i list och synfrvndningskonster, men jmt fick asarna verhanden. Odin tog sin bostad vid Lgen dr det nu heter Forna Sigtuna och byggde dr ett storhov och hll blot efter asarnas sedvnja. Han gav boningar t sina hovgodar. 54

Njord bodde i Noatun och Frej i Uppsala, Heimdall i Himinbjrg och Tor i Trudvng, men Balder i Breidablick. t dem alla gav han goda platser. Om Odins frdigheter Nr asarnas Odin kom till nordanlanden och diarna med honom, d sges det frvisst att de lrde ut de idrotter som mn haft alltsedan lng tid. Odin var i allt den frnmste, och av honom lrde de alla konsterna, ty han var den frste som kunde dem och drtill de flesta. Men skall det sgas fr vad saks skull han var s hgt i ra, d bidrog drtill detta att han var s fager och storartad att se p nr han satt med sina vnner att hjrtat log i var mans brst. Men nr han var i hren d syntes han sina ovnner bister, och d halp det till att han kunde konsten att skifta ansikte och gestalt p vad stt han ville. En annan konst var att han talade s vist och s enkelt att alla som hrde det tyckte det var sant vart ord. Och allt talade han p klingrim som numera den kvdes vilket kallas skaldskap. Han och hans hovgodar heter nnu sngens smeder, ty frn dem stammar denna idrott i nordanlanden. Odin kunde gra s att hans ovnner blev blinda, dva eller slagna med fasa i striderna, och vapen bet p honom ej mer n videspn och hans mn gick brynjelsa och var galna som hundar eller vargar och bet i skldarna och var starka som bjrnar eller tjurar. De drpte allt folk och varken eld eller jrn verkade p dem. Det r det som nu kallas brsrkagng. Om Odins idrotter Odin kunde skifta hamn. Kroppen lg d som sovande eller dd, men sjlv var han en fgel eller rovdjur, fisk eller orm och for p ett gonblick till fjrran lnder i sina eller andra mns renden. Yttermera frmdde han med sina ord allena slcka eld och stilla sj och vnda vinden vad led han ville, och han gde ett skepp som hette Skidbladner, som han for p ver stora hav och som han nd kunde veckla samman som en duk. Odin hade med sig Mimers huvud, och det sade honom mnga tidender frn andra vrldar, men stundom vckte han upp dda ur jorden eller satte sig under hngda. Drfr kallades han gastakungen och de hngdas herre. Han hade tvenne korpar som han tmjt att tala, och de flg kring vida lnder och sade honom mnga tidender. Av allt detta vart han storligen vis. Alla dessa idrotter lrde han ut med hjlp av runor och det slags snger som heter galdrar. Drfr kallades asarna galdrasmeder. Odin kunde en idrott som mesta makt fljde, och han frmjade den sjlv och den heter sejd; genom den fick han veta mnniskornas de och ting som n ej hnt, liksom han kunde skapa mn bane eller olycka eller ohlsa, s ock ta ifrn dem deras vett eller kraft och ge t andra. Men nr denna trolldom frmjas, fljer s stor knsfrvrngning med, att mn tyckte sig icke utan skam kunna idka den, och s lrde man idrotten t godekvinnorna i stllet. Odin visste allt om skatter i jorden, var de var dolda, och han kunde snger som fick jord och berg och stenar och hgar att ppna sig fr honom, och med sina ord allena band han dem som vaktade skatterna och gick in och tog allt han ville. Av dessa krafter vart han vida fredjad. Hans ovnner fruktade honom men hans vnner frtrstade p honom och trodde p hans kraft som p honom sjlv. Men de flesta idrotterna lrde han t sina blotgodar, som var honom nrmast i visdom och trollkunnighet. ven mnga andra lrde dock mycket av det, och drifrn har trolldomen spritt sig vida och hllit sig lnge. Av Odin hrledde man namnet Audun, som mn kallade sina sner, men av Tors namn kom Tore eller Torarin, eller ock satte man andra ord fre, s att det blev till Stentor eller Havtor, eller ock frndrade man det p andra stt. Odins laggivning Odin faststllde i sitt land de lagar, som frut gllt hos asarna. S bestmde han att man skulle brnna alla dda och bra deras egendom p blet med dem. Han sade, att till Valhall skulle envar komma med de rikedomar han hade med sig p blet. Det skulle han ocks f njuta som han sjlv grvt ner i jorden. Mns aska skulle man fra ut p havet 55

eller grva ner den i jord, men efter stormn skulle man gra hgar till minnelse, och efter alla mn som var karlar som de borde skulle man resa bautastenar, och den seden hll sig lnge sedan. D skulle man vintern i mte blota till god ring, men vid midvinter till god grodd var tredje sommar, och det var segerblot. ver hela Svitjod gldade mnnen skatt t Odin, en penning fr var nsa, och fr det skulle han vrja deras land mot ofred och blota fr ring t dem. Njord fick en hustru som hette Skade. Hon ville inte hlla hjonelaget med honom utan gifte sig senare med Odin, och de fick mnga sner; en av dem hette Sming, och om honom diktade Eyvind skaldespiller detta: Frrn skalders gud en skattman fdde, asars ttling med urskogshxan, d mktig i fredag i Manhem skrudmns vn hos Skade bodde. Lnge i lust de byggde uppe p insjns ben, sundets sten sner mnga skid-disen sknkte Odin. Tillbaka till Sming tljde Hkon jarl den mktige sitt ttartal. Detta Svitjod kallade de Manhem, men Svitjod det stora kallade de Gudhem. Och om Gudhem sade de mnga tidender. Odins dd Odin vart sotdd i Svitjod, och nr han var dden nr lt han mrka sig med spjutsudd och tillgnade sig alla vapendda mn. Han sade att han skulle fara till Gudhem och dr ta emot sina vnner. D trodde svearna att han gtt till Asgrd det forna och skulle leva dr till evig tid. D hov sig p nytt tron p Odin och dyrkan av honom. Ofta tryckte sig svearna se honom innan stora slag stundade: somliga gav han seger, andra bjd han till sig, och varjedera valet tycktes gott. Odin brndes efter sin dd, och det likblet var storartat. Det var deras tro att ju hgre rken steg i luften, desto hgre var han aktad i himlen som gde branden, och desto rikare ju mer gods som brndes med honom. Njord av Noatun blev d vldesman ver svearna och hll bloten uppe och honom kallade svearna d sin drott. I hans dagar var god fred och allskns ring, s stor att svearna trodde att det var Njord som rdde fr ringen och mns rikedomssllhet. I hans dagar dog de flesta diarna och vart brnda alla och blotade t sedan. Han upptog d skatt av dem. Njord sjlv dog sotdden och lt mrka sig t Odin innan han dog. Svearna brnde honom och grt bitterligen ver hans grav. Frejs dd Frej tog d makten efter Njord och vart kallad drotten ver svearna och tog skatteutskylder av dem. Han var vnsll och rsll som far hans varit. Frej reste i Uppsala ett stort hov och satte dr sitt huvudste och lade drunder alla sina intkter i bde land och lsre. D tillkom Uppsala d, som hllit sig alltsedan dess. I hans dagar brjade Frode-freden, d det var ring kring alla lnder, och det tillskrev svearna Frej. Han vart mer dyrkad n de andra gudarna eftersom i hans tid landets folk var rikare n frr s av freden som av rsvxten. Gerd Gymersdotter hette hans hustru, och deras som hette 56

Fjlner. Frej hade ocks namnet Yngve, och Yngve-namnet hll sig sedan lnge i hans tt ssom hederstitel, och hans ttmn fick sedermera heta Ynglingar. Frej tog ond sot, och nr det sedan vart vrre letade folk rd och lt ngra f mn komma till honom. De byggde en vldig hg och gjorde drrar i den och trenne gluggar. Men nr Frej var dd bar de lnnligen in honom i hgen och sade svearna att han nnu levde, och p s vis bevarade de honom i tre vintrar, men hela skatten hllde de i hgen: guldet i ena gluggen, silvret i den andra och i den tredje kopparpenningarna. D fortsatte ringen och freden. Freja hll d bloten uppe, ty hon levde ensam kvar av gudarna och blev s frejdad att med hennes namn skulle alla hgttade kvinnor kallas som nu heter fruar (det r: frejor). S hette ocks envar freja ver sin egendom och husfreja (:hustru) den som bo gde och ger. Freja var ganska mnglynt. Od hette hennes make och hennes dttrar Hnoss och Gersome, och de var mycket fagra. Efter deras namn uppkallas numera de dyraste klenoder. Nr svearna visste att Frej var dd men ringen och freden likvl hll sig n, d trodde de att s skulle det frbli s lnge Frej var kvar i Svitjod och ville inte brnna honom utan kallade honom "all vrldens gud" och blotade mest till honom fr ring och fred i all tid sedan dess. Konung Fjlners dd Yngve-Frejs son Fjlner hrskade d ver svearna och Uppsala d och han var mktig och rsll och fredsll. Den tiden bodde Fred-Frode i Lejre, och dem emellan var hembud och vnskap. Nr Fjlner for till Frode p Sjlland, d var dr tillrett ett stort gstabud och folk bjudet dit vida kring lnderna. Frode hade en stor grd. Dr var gjort ett vldigt kar, mnga alnar hgt och okat samman med spant av stora timmerstockar. Det stod i fatburens golvvning men ett loft var drver och golvtiljorna borttagna s man hllde ner brygden, och karet var fullt av blandat mjd. Det var en mkta stark dryck. Om kvllen fljdes Fjlner till hrbrges i loftburen intill och hans fljemn med honom. Om natten gick han ut i svalgngen att leta sig en plats att gra sitt tarv p, och han var smnyr och ddfull. Och nr han vnde tillbaka igen till smnhrbrget, d gick han fram utmed svalgngen och till fel drr och in dr, miste fotfstet och fll i mjdkaret och omkom. S sger Tjodolf av Hvin: Fullstrckt blev i Frodes grd flld dom mot Fjlners liv, d styrarn i svnghornarns spjut vindlsa vg vltas mste. Om Sveigder Sveigder tog riket efter far sin. Han avlade ett lfte att leta efter Gudhem och Odin den gamle. Sjlv tolfte for han vida kring vrlden. Han kom ut i Turkaland och i Svitjod det stora dr han fann mnga vnner till sig, och p den frden var han i fem r. Sedan kom han ter till Svitjod och vistades ter hemma en tid. Han hade till hustru ftt en som hette Vana och det hade varit ute i Vanahem. Deras son hette Vanlande. Sveigder for nnu en gng att ska Gudhem. sterut i Svitjod ligger en stor grd som heter Stein och dr r ocks en sten, stor som ett hus. Om kvllen efter solnedgngen nr Sveigder gick frn aftondrickat till smnburen, sg han mot stenen, dr det satt en dvrg under. Sveigder och hans mn var mycket druckna och rusade fram mot stenen. Dvrgen stod i bergdrren och ropade p Sveigder och bad honom g in dr, om han ville finna 57

Odin. Sveigder sprang in i stenen, men den slt sig genast efter honom och Sveigder kom aldrig ut. S sger Tjodolf av Hvin: Dagskygg Durners ttmns salsvakt Sveigder svek, d i stenen storhugad Dusles frnde dvrgen fljde och Snk-Mimers slkts sal den bjrta byggd av jttar bjudarn slk. Om Vanlande Vanlande hette Sveigders son, som tog riket efter honom och hrskade ver Uppsala d. Han var en stor hrman och for vida kring lnderna. Han tog vintervist i Lappland hos Sn den gamle och fick till kta hans dotter Driva. Sedan p vren for han bort och lmnade Driva kvar men lovade att komma tillbaka efter trenne vintrars frist, fast han kom inte p tio vintrar. D snde Driva bud efter sejdkvinnan Huld men skickade sin son med Vanlande, Visbur, till Svitjod. Driva gjorde kp med Huld sejdkvinna, att hon skulle sejda Vanlande till Lappland eller i annat fall dda honom. Nr sejden stod p befann sig Vanlande i Uppsala och vart d mycket ivrig efter att fara till Lappland, men hans vnner och rdgivare hindrade honom och sade att hans lngtan mste komma sig av lapparnas trolldom. D blev han smntung och lade sig att sova, men nr han sovit ngot litet ropade han och sade att maran red honom. Hans mn lopp till och ville hjlpa honom, men nr de tog uppe vid huvudet d trampade hon benen s att de nra nog brts. D grep de om ftterna, men hon klmde i stllet hans huvud s att han dog. Svearna tog hans lik och han brndes vid en som heter Skuta, och dr restes hans bautastenar. S sger Tjodolf: P vgen till Viles bror vrngsejds vtte Vanlande bragte, d trollskapet trampa skulle hrars skrck-Hild hirdens hvding och brnd blev p bdd vid Skuta malmdslarn som maran drap. Visburs dd Visbur tog arvet efter Vanlande, far sin. Han gick senare att kta dottern till Aude den rike och gav henne i giftogva tre storgrdar och ett guldhalsband. De fick trenne sner, Gisl och ndur, men Visbur vergav henne och tog en annan kvinna, och hon for till sin 58

far med sina sner. Visbur fick nnu en son, som hette Domalde, men Domaldes styvmor lt sejda ofrd ver honom. Och nr Visburs andra sner var tolv och tretton vintrar gamla for de till sin far att hmta sin mors giftogods, men han ville inte utlmna det. D sade de att guldhalsbandet skulle bli till bane fr den bste mannen i hans tt, och s reste de ivg och hem. Sedan rustades till sejd, och den bereddes i syfte att de skulle kunna drpa far sin. D sade Huld trollkona att hon skulle sejda det s, men drmed fljde att ttedrp alltid skulle vara i Ynglingarnas tt sedan. Det var de med p. Drefter samlade de en hr och verfll ovntat Visbur om natten och brnde honom inne. S sger Tjodolf: Visburs viljas borg svallsjns frnde svlja kunde, d skogens skadetjuv stesvrjarna satt mot far sin och allhrskarn i rilsskeppet gldens gluphund glfsande bet. Domaldes dd Domalde tog arvet efter sin far Visbur och hrskade ver lnderna. I hans dagar vart i Svitjod svlt och dd. D hll svearna stora blot i Uppsala. Frsta hsten blotade de med oxar, men ringen blev inte bttre fr det. Andra hsten tog de till mnniskoblot men ringen var samma eller nnu vrre. Men tredje hsten kom svearna i stort mantal till Uppsala nr bloten skulle hllas. D hll hvdingarna rd sinsemellan och blev ense om att oret mste hrrra frn Domalde, deras konung, och det ocks att de skulle blota med hans liv till rsvxt t sig och anfalla och drpa honom och rdstnka stenhgarna med hans blod, och s gjorde de ocks. S sger Tjodolf: Frr hnt att fltet frgat drpjrnsskaran med drottens blod och landsfolket ur livlse Domalde drog drypande svrden, d till hjlp mot or jutars ovn av svears slkte slaktad blev. Domars dd Domar hette Domaldes son och drnst rdde fr riket. Han hrskade lnge ver lnderna, och i hans dagar var god rsvxt och fred. Om honom r icke sagt annat n att 59

han vart sotdd i Uppsala och frd till Fyrisvallarna och brnd dr p brinken, och dr str hans bautastenar. S sger Tjodolf: Ofta om yngvens grav fornvist folk frgat hade var Domar p dnande Halfs bane hvd vart. Nu vet jag att vrkbiten Fjlners ttling vid Fyris brndes. Dyggves dd Dyggve hette Domars son, som sedan rdde fr lnderna, och om honom r ej annat sagt n att han dog sotdden. S heter det hos Tjodolf: Ej dljas skall att Dyggves lik glittrarns Gn till gamma haft, d Ulvens och Narves onda syster konungen kora skulle och alldrotten av Yngves tt Lokes dotter lurat hade. Dyggves mor var Drott, dotter till konung Danp, son till den Rig vilken frst var konung kallad p dansk tunga. Hans avkomlingar hll sedan jmt konungatiteln som det yppersta bland hedersnamn. Dyggve var bland sina ttemn den frste som hette konung, ty frut hette de bara drottar, deras hustrur drottningar och deras hirdskara drott. Men Yngve eller Yngune kallades var man av tten i all tid, och Ynglingar alla tillsammans. Drottning Drott var syster till Dan den storvulne, som Danmark ftt namn efter. Om Dag den vise Dag hette konung Dyggves son, som efter honom tog kungadmet. Han var en s vis man att han frstod fglalt. Han hade en sparv, som sade honom mnga tidender och flg till Hreidgotalandet till en by som hette Vrve. Han flg dr ner i en gubbes ker och pickade korn, men karlen kom till och tog upp en sten och slog ihjl sparven. Dag tog illa vid sig nr sparven inte kom hem och gick till fargaltsblot att skaffa sig kunskap och fick d svaret att sparven hans var drpt i Vrve. D bdade han ut en stor hr och drog till goterlandet, och nr han kom till Vrve gjorde han landgng med hren och skvlade, och folket flydde vida vgar. Nr det kvllades vnde konung Dag ter till skeppen och 60

hade d drpt mnga och tagit mnga fngar. Men nr de gick ver en vid ett stlle som heter Skjotansvad eller Vapnavad, d lopp en arbetstrl ur skogen fram p brinken och kastade en htjuga in i skaran och den trffade kungen i huvudet. Han fll strax av hsten och fick sin bane. P den tiden kallades en hrjande hvding fr gram, och hrmnnen hette gramar. S sger Tjodolf: Jag sport att Dag p ddens bud frejdlngtande fara skulle; till Vrve kom valplatsspts spridare vis sin sparv att hmna. Det ordet ur sterled drottens frd frn drpet bar att gramen grymt rammat Sleipners mltids slunggaffel. Om Agne Agne hette Dags son, som var konung efter honom, en mktig man och storartad, stor krigare och vldig i alla frdigheter. Det hnde sig en sommar att kung Agne for med sin hr till Finland och gick upp dr och hrjade. Lapparna drog samman mycket folk och for till slag, och deras hvding r nmnd Froste. Dr vart en stor strid och konung Agne fick seger, medan Froste fll och mnga med honom. Kung Agne for d med hrskld ver Finland och lade det under sig och tog ett vldigt byte. Han tog ocks och hade med sig Frostes dotter Skjalf och hennes bror Loge. Men nr han kom hem ur sterled styrde han in till Stocksundet. Dr satte han upp sina tlt p vattungen dr det den gngen vxte skog. Kung Agne bar d guldhalsbandet som Visbur gt. Kung Agne tog till kta Skjalf, men hon bad d kungen hlla arvgille efter hennes far, och han bjd till sig mnga stormn och gjorde ett sttligt gstabud. Han var d vorden mkta frejdad av denna frd. Dr dracks skarpt, och nr Agne var drucken, bad Skjalf honom vara rdd om guldsmycket som han hade om halsen. Han tog d och band stadigt fast klenoden om sin hals innan han gick att sova. Landtltet stod i skogsbrynet med ett hgt trd ver, som skulle ge skugga mot solhettan. Nr nu kung Agne somnat tog Skjalf ett tjockt tg och fastgjorde det under halsbandet. Hennes mn slog undan tltstngerna och kastade repndens gla upp i trdets grenar, drog sedan i repet s att kungen kom att hnga nrmast uppe i grenarna, och det vart hans bane. Skjalf och hennes mn lopp d till skepps och rodde bort. Konung Agne brndes p platsen som sedan kallats Agnafit och ligger p stsidan av Trnen vster om Stocksund. S sger Tjodolf: Under var om Agnes folk Skjalfs rd 61

skapligt funnit, d gode kungen i guldbandet Loges dis i luften hov; han p Trn tmja mste Signys mans svala hst. Om Alrek och Erik Alrek och Erik hette Agnes sner, som var konungar efter honom. De var mktiga mn och stora krigare och idrottskmpar. Det var deras sedvnja att rida hstar och tmja dem bde till gng och lopp. Det kunde de bttre n alla andra och kappades ocks hgeligen om vemdera som red bst eller hade bttre hstar. En gng hnde det att de tv brderna ridit bort frn de andra mnnen p sina bsta hstar, och de red ut ver flten och kom aldrig tillbaka. Nr man for att leta efter dem, d ptrffades bda dda och huvudet var inslaget p dem bgge tv, men inga andra vapen hade de n betslen frn hstarna, och dem tnker man att de drpt varandra med. S sger Tjodolf: Alrek fll dr Erik ock broders vapen bane gav; med sadelhsts stngbetsel Dags frnder drap varandra. Ej sports innan att kens don Frejs ttmn mot folk lyft. Om Alf och Yngve Yngve och Alf var Alreks sner, och de fick drefter kungadmet i Svitjod. Yngve var en stor hrman och alltid segersll, fager och den strsta i idrotter, stark och den vassaste i strider, givmild med gods och en man som jmt var glad. Av sdant allt vart han frejdad och vnsll. Hans bror konung Alf satt hemma ver lnderna och var icke i hrnad. Han kallades Elfse. Han var tystlten, maktsjuk och fga umgngessam. Hans mor hette Dageid, dotter till Dag den store som daglingarna stammar frn. Kung Alf hade en hustru som hette Bera och var den fridaste av kvinnor och mycket klok frutom att hon lskade all gldje. En hst hade Yngve Alreksson kommit ur viking till Uppsala och stod d p hjden av sitt rykte. Han satt ofta vid drickat lnge om kvllarna, men konung Alf gick ofta tidigt att sova. Drottning Bera satt ven hon grna uppe, och hon och Yngve talade mngt samman. Alf muttrade ofta om det och bad henne g tidigare till sngs, sgande att han ville inte ligga vaken och vnta p henne. Hon svarade hetsigt att den kvinna vore sll som hellre finge ga Yngve n Alf. Han blev mkta vred t detta, srskilt som hon sade det mer n en gng. En kvll gick Alf in i hallen d Yngve och Bera satt i hgstet och talades vid. Yngve hade svrdet liggande ver knt. Mnnen var mycket druckna och gav fga akt p att kungen kom in. Konung Alf gick fram till hgstet, drog svrdet under kappan och rnde det rakt igenom Yngve, bror sin. Yngve sprang upp och fick ut sin egen 62

klinga och gav Alf hans banehugg, och bda fll de ner i golvhalmen. Sedan blev Alf och Yngve satta i hg p Fyrisvallarna. S sger Tjodolf: Vldsdrpt av Alf, vi-stallars vrdare, mste den andre mejad ligga, d rdarn rda klingan avundsam ur Yngve drog. Blitt ej var att Bera skulle fiendefllarna fejdegga, d broder brors bane blev svra dumt fr svartsots skull. Konung Hugleiks fall Hugleik hette Alfs son, som tog kungamakten ver svearna efter de bda brderna, ty Yngves sner var nnu barn till ren. Kung Hugleik var ingen hrman utan satt ver lnderna i stillt ste, men han var mkta rik och gridsk p gods. Han hade i sin hird mycket av all slags lekare, harpospelare, gigare och felare, och han omgav sig ocks med sejdmn och all sorts trollkunnigt folk. Hake och Hagbard hette tv brder som var mycket framstende. De var sjkonungar och hade en stor hr, och stundom for de bda tillsammans, stundom var fr sig. Mnga kmpar fljde dem bda. Kung Hake for med sin hr till Svitjod mot konung Hugleik, men kung Hugleik samlade en styrka till vrn. Till hjlp t honom kom ocks tvenne brder, Svipdag och Geigad, storvulet folk och bgge de vrsta verdngare. Kung Hake hade med sig tolv huvudkmpar. Dr var med honom Starkad den gamle, och kung Hake sjlv var den vldigaste stridsman. De mttes p Fyrisvallarna. Det vart en mktig strid, och brtt fll Hugleiks leder. D trngde envigeskmparna Svipdag och Geigad fram, men Hakes huvudkrigare gick emot dem sex mot vardera, och de blev med hnder tagna. D gick kung Hake in i skldborgen mot kung Hugleik och drap honom och bda hans sner med. Sedan flydde svearna, men konung Hake lade lnderna under sig och blev konung ver svearna. Vid makten satt han i trenne vintrar, och under denna fredstid lmnade hans envigesbjssar honom och for i viking och skaffade sig gods p s vis. Konung Gudlaugs dd Jorund och Erik var Yngve Alrekssons sner. De lg ute p hrskepp hela denna tid och var vldiga krigare. En sommar nr de hrjade i Danmark sttte de p Gudlaug hlgakonung och hll slag med honom, och det slutade med att Gudlaugs skepp vart avrjt och han sjlv fngen. De frde honom i land p Strmsnset och hngde honom dr, och hans egna mn kastade upp en hg ver honom. S sger Eyvind skaldaspiller:

63

Gudlaug grymt fick tmja fr stkungars vermod Sigars hst nr sner av Yngve gulddslarn mot gren hivat. Nertyngt av liklast p nset lutar vindpiskat trd dr viken delas; allom kunnigt med kungens grav stensatt stndar Strmsnset. Brderna Erik och Jorund blev hgt frejdade av ddet och tycktes strre mn nu n frut. De sporde att kung Hake i Svitjod snt frn sig sina kmpar, och d styrde de mot Svitjod och drog samman en hr. Men nr svearna fick veta att Ynglingarna var dr komna, d drev tallsa mngder av folk till dem. Sedan lade de upp i Lgen och satte roder mot Uppsala i riktning emot konung Hake, och han gick emot dem p Fyrisvallarna fast hans hr var mycket mindre. Dr vart ett stort slag. Kung Hake gick fram s hrt att han fllde allt i sin nrhet, och till slut fllde han kung Erik sjlv och hgg ner brdernas mrke. D flydde kung Jorund till skeppen med allt sitt manskap. Men kung Hake hade ftt s svra sr att han sg att hans livsdagar inte skulle bli lnga. D lt han ta en snabbseglarsncka som han gde och lasta den full med dda mn och vapen och sedan dra den i sjn och lgga styrran i lag, hissa seglen, tnda eld i trveden och gra ett stort bl p skeppet. Vinden blste rakt ut ifrn land. Hake var dden nr eller redan dd d han lades p blet. Lgande seglade skeppet ut p havet, och den hndelsen vart vida frejdad senare. Jorunds dd Konung Yngves son Jorund var konung i Uppsala och hrskade ver lnderna och var om somrarna ofta ute i hrnad. En sommar for han med sin hr till Danmark och hrjade runt kring Jutland och styrde om hsten in i Limfjorden och skvlade dr. Han lg med sitt manskap i Oddasundet. D kom med en vldig flotta Gylaug hlgakonung, son till den Gudlaug som frut nmnts, och lade till strid mot Jorund. Men nr landets eget folk blev detta varse, d drev de frn alla hrn till med bde stora och sm skepp, och s vart Jorund knckt av vermakten och hans skepp avrjt. D lopp han i sundet men vart infngad och ledd upp i land. Konung Gylaug lt resa en galge och ledde dit Jorund och lt hnga honom, och s lycktade hans livssaga. S sger Tjodolf: Jorund som jmvl fll, lt livet i Limfjorden d hgbrstad hngreps Sleipner Gudlaugs bane bra mste 64

och hersars herre Hagbards hongetskinntamp om halsen fick. Konung Auns dd Aun eller Ane hette Jorunds son, som var konung ver svearna efter far sin. Han var en vitter man och en stor blotare, men icke var han krigare utan han satt hemma ver lnderna . I den tiden d de var konungar i Uppsala som nu sagts, d hrskade ver Danmark Dan den storvulne. Han blev urgammal, och efter honom fljde hans son Frode den storslagne eller den fredstore, p honom ter hans sner Halfdan och Fridleif, som bda var stora hrmn. Halfdan var den ldste och den frmste i allt. Han for med en hr till Svitjod mot konung Aun, och de hade mnga strider dr Halfdan jmt fick segern. Till sist flydde konung Aun till Vstergtland. Han hade d varit konung ver Uppsala i tjugo vintrar, och nya tjugo vintrar var han i Gtland medan konung Halfdan satt i Uppsala. Konung Halfdan vart sotdd i Uppsala och han r hglagd dr. Sedan detta hnt kom kung Aun tillbaka till Uppsala och han var d sextio r gammal. D hll han ett stort blot och offrade till lngt liv t sig sjlv och gav t Odin sin son, som ocks vart blotad. Konung Aun fick av Odin det svaret att han skulle leva i ytterligare sextio vintrar. nnu i tjugo r var Aun sedan konung i Uppsala. Men d kom med sin hr till Svitjod le den djrve, Fridleifs son, och gick rakt mot kung Aun, och de hll flera slag men le fick jmt segern. D flydde Aun fr andra gngen ur sitt rike och for till Vstra Gtland, och le var konung i Uppsala i tjugo vintrar, innan Starkad den gamle drpte honom. Efter les fall reste konung Aun nnu en gng till Uppsala och rdde fr riket i tjugo vintrar till. Sedan hll han ett nytt stort blot och offrade sin andra son. D sade honom Odin, att han skulle leva s lnge han gav t Odin en av sina sner vart tionde r, och det drtill att han skulle ge hradena i sitt land namn efter antalet sner han blotade till Odin. Men d han blotat sju av sina sner, levde han de nsta tio vintrarna p sdant stt att han inte mktade g utan vart buren p stol. D blotade han sin ttonde son, men de tio vintrar han levde sedan kunde han bara ligga i sng. S blotade han sin nionde son och levde nnu i tio vintrar, men mste d dia ur horn som spenabarn gr. Fortfarande hade Aun d en son kvar, och honom ville han ocks blota och ge t Odin sjlva Uppsalarna och de hrader dr ligger runtom och lta kalla det allt Tiundaland. Men svearna frhindrade det, och intet blot vart av. D dog konung Aun, och han ligger i hg i Uppsala. Det har sedan varit kallat anasot om en man dr gagnls av lder. S sger Tjodolf: ntligen fick i Uppsala anasot Aun flla; han livstrstig lapa mste ungars dimat andra gng. Svngde mot sig svinghornarns svrdsklingas smalnde; ttlingdrparn okrenens 65

landsudd liggande sg; ej rvit stkonung orkat hjordspt upprtt hlla. Konung Egils fall Egil hette Aun den gamles son, som vart konung efter far sin i Svitjod. Han var ingen hrman utan satt i fred och styrde lnderna. Han hade en trl vid namn Tunne, som rvts frn Aun den gamle och varit dennes skattvktare. Nr nu Aun var dd, tog Tunne en mngd lsre och grov det i jorden. Men nr Egil vart konung, satte han Tunne bland de andra trlarna, men det likade honom storligen illa och han rymde och med honom flera andra trlar, och de grov d ter upp lsret han gmt. Det gav han t sina mn, och de tog honom till hvding. Sedan samlades kring honom allskns dligt folk, och de lg ute i skogarna, men stundom lopp de ner i bygderna och rnade eller drpte. Konung Egil sporde detta och for att ska dem med sin hird. Men nr han slagit lger en natt, d kom Tunne dit med sin flock och verraskade dem och drpte flera av kungens folk. Nr konung Egil blev varse ofreden, vnde han sig till motstnd och satte upp sitt hrmrke, men mnga flydde frn honom. Tunne och hans karlar anfll med djrvhet, och kung Egil sg sig ingen annan mjlighet n att fly. Tunne och hans folk frfljde honom nda till skogen, sedan vnde de tillbaka ner till bygden dr de hrjade och rnade och mtte intet motstnd. Allt det gods Tunne tog i hradet det gav han t sina mn i bandet, och drav vart han vnsll och folkrik. Konung Egil samlade en hr och drog till slag mot Tunne. De slogs, men Tunne fick segern och Egil flydde och miste mycket folk. Konung Egil och Tunne hade tta strider samman, men Tunne segrade i dem alla. Efter detta flydde konung Egil ur landet ut till Danmark, till Frode den djrve p Sjlland. Han lovade kung Frode svearnas skatt fr att f en hjlphr, och d lmnade honom Frode bde en hr och sina envigskmpar. D for konung Egil ter till Svitjod och nr Tunne sporde det drog han emot honom, och det kom till ett vldigt slag dr Tunne stupade, men konung Egil tertog sitt rike och danerna tervnde hem. Kung Egil snde kung Frode goda och stora gvor vartenda r men han gldade ingen skatt t danerna, och likvl hll sig vnskapen mellan honom och Frode. Efter Tunnes fall rdde Egil fr riket i trenne vintrar. D hnde det i Svitjod att en ungtjur som mnats till blot blivit gammal och s kraftigt gdd att han blivit folkilsken, men nr mnnen ville ta honom, d lopp han till skogs och vart vild och strvade lnge ute i markerna till strsta nidingsrov fr mnniskorna. Konung Egil var en stor jgare och red ofta om dagarna ut i sina skogar att jaga vilt. Det var en gng som han ridit p jakt med sina mn. Kungen hade lnge frfljt ett djur och nu lopp han efter det in i skogen frn alla sina mn. D vart han varse tjuren och red emot den och ville drpa den, men tjuren vnde sig rakt emot honom och kungen fick trff p honom men brt av spjutet. Tjuren rnde honom i hstens sida s att den genast fll till marken och kungen med. D sprang kungen p ftter och ville dra sitt svrd, men tjuren rnde hornet rtt i hans brst s det stod nda till roten. D kom kungsmnnen till och drpte tjuren, men kungen sjlv levde bara en liten stund till och vart hglagd i Uppsala. S sger Tjodolf: Lovsll landet flydde Tyrs ttman fr Tunnes makt; strykarplytets 66

sttklinga tursens k i Egils blodat. I stmark innan han brynens harg burit lnge; skidlst i skilfingssonen djurets jrn till hjrtat stod. Konung Ottars fall Ottar hette Egils son, som tog rike och kunganamn efter honom. Han upprtthll inte vnskapen med Frode, och d snde Frode mn till konung Ottar att hmta den skatt som Egil lovat honom. Ottar svarade att svearna aldrig frut gldat danerna skatt och tillade att han ej skulle komma att gra det, och s for sndemnnen tillbaka. Frode var en stor hrman. Det skedde en sommar att Frode for med skeppshr till Svitjod, gjorde landstigning och hrjade. Mycket folk drap han, andra tog han fngna. Han fick vermttan stort byte och brnde bygderna vida omkring och gjorde det vrsta hrverk. En annan sommar nr kung Frode farit att hrja i sterled sporde Ottar att kung Frode inte var i landet. D steg han sjlv p hrskepp och for ut till Danmark och skvlade dr utan att mta motstnd. Men han sporde att ett stort folkuppbd samlats p Sjlland, varfr han styrde vsterut i resund och sedan seglade mot syd till Jutland dr han lade till i Limfjorden och hrjade i Vendel, brnde och lade allt helt de. Vtt och Faste hette Frodes jarlar, och dem hade Frode satt till landvrn i Danmark medan han sjlv var ur landet. Men nr jarlarna sporde att sveakungen hrjade i Danmark, d samlade de hr och lopp p skepp och seglade sydvart till Limfjorden. De kom hgst ovntat ver konung Ottar och styrde genast till strid. Svearna frsvarade sig vl. Mn fll i mngder p bgge sidor, men efterhand som danerna stupade kom det andra och fler till frn hraderna, och till sist skedde anfallet med allt vad skepp som fanns i nrheten. Slaget slutade med att konung Ottar fll, och med honom strre delen av hans mn. Danerna tog hans lik och bar det i land och lade det p en hg, dr de lt rovdjur och fglar riva aset. S tljde de en trkrka som de snde till Svitjod med budet att mer var deras konung Ottar inte vrd. De kallade honom sedan Ottar vendelkrka. S sger Tjodolf: Ottar fll fr rnklo, dugande, fr daners vapen: slaktgam med slams-trckfot den vittfrn burne p Vendel slet. Verk sitt spordes Vtt och Faste svenska stammar till sgner ge, nr Frodes 67

frejd-s jarlar slaktfrmjarn slagit hade. Konung Adils gifterml Adils hette kung Ottars son, som tog kungadmet efter honom. Han var konung i lng tid och svra rik, och han var ocks ngra somrar i viking. Konung Adils kom med sin hr till Saxland dr en konung hrskade som hette Geirtjof, och hans maka hette lof den mktiga. Icke r ngot sagt ifall de hade barn, men konungen var inte i landet. Kung Adils och hans mn rnde upp till kungsgrden och rnade dr, medan andra drev ner boskapshjorden till strandhugg;. Det var trlfolk som vaktat hjorden, bde mn och kvinnor, och dem tog de ocks alla med sig. Bland dem befann sig en frunderligt fager m som nmndes Yrsa. Sedan for kung Adils hem med sitt byte, men Yrsa sattes inte bland trlkonorna. Snart vart det funnet att hon var vitter och vltalig och vl hemmastadd i alla ting. Mnnen tyckte mycket om henne och kungen allra mest. Det kom drhn att Adils firade brllop med henne, och Yrsa var d drottning i Svitjod och syntes alla vara en mkta frstndig kvinna. Konung Adils dd Konung Helge Halfdansson hrskade den gngen i Lejre. Han kom till Svitjod med en s stor hr att kung Adils inte sg sig ngon annan mjlighet n att fly undan. Kung Helge gick i land med sin hr och hrjade och fick stort byte, och han tog drottning Yrsa fngen och frde henne med sig till Lejre och tog att kta henne. Deras son var Rolf krake. Den gngen Rolf var tre vintrar gammal kom drottning lof till Danmark, och hon frtalte d Yrsa att hennes man kung Helge var hennes egen far och lof hennes mor. D for Yrsa tillbaka till Adils i Svitjod och var drottning dr s lnge hon nnu levde, men konung Helge stupade i hrnad. Rolf krake var d tta vintrar gammal och togs till konung i Lejre. Kung Adils hade stora tvister med en konung som hette le den oplndske och var kommen frn Norge. De hll slag p Vnerns is, och dr fll konung le och konung Adils fick segern. Om denna drabbning berttas vitt och brett i Skldungasagan, dr det ocks frtljes hur Rolf krake kom till Adils i Uppsala. Det var den gngen Rolf krake sdde ut guldet ver Fyrisvallarna. Konung Adils lskade mycket goda hstar och gde de bsta hstarna i sin tid. En av hans hstar hette Slngver och en annan Hrafn. Den hade han tagit frn le efter dennes dd och frn honom var fallen en annan hst som ocks hette Hrafn. Den snde han som gva till konung Gudgst i Hlogaland, och Gudgst red den men fick den ej att stanna frrn han fll av dess rygg och brt nacken. Det hnde i md i Hlogaland. Konung Adils var p disarblot och red sin hst runt disarsalen, men hsten snubblade med foten under honom och kungen fll ur sadeln framt och slog huvudet i en sten s att skallen brast och hjrnan fll ut p stenen. Det vart hans bane. Han dog i Uppsala och sattes dr i hg och svearna kallade honom den store konungen. S sger Tjodolf: n sports att Adils liv vrng sejds vtte vlta skulle, d glavstor frn gngarns bog Frejs ttling falla skulle. Skattkungssonens 68

skalltaks sj med blodgruset blandad vart och ddsll d mste les ovn i Uppsala. Rolf Krakes fall Eystein hette Adils son som drnst rdde fr Sveavldet. Det var i hans dagar som Rolf krake fll borta i Lejre. Den tiden hrjade andra kungar mycket i svearnas rike, bde daner och norrmn. Det fanns ocks mnga sjkonungar som styrde stora hrar men inte gde ngot land. Den ensam ansgs med full rtt kunna kallas sjkonung som aldrig sov under sotad s och aldrig satt och drack i vrn vid hrelden. Konung Slves dd Slve hette en sjkonung, son till Hgne p Njard, och han hrjade d fr tiden i sterled. Han gde annars rike i Jutland. Han styrde med sin flotta till Svitjod, och d var konung Eystein ute p gstning i ett hrad som hette Lovund. Dr kom konung Slve ovntat ver honom om natten, inringade huset kring kungen och brnde honom inne med all hans hird. Sedan drog Slve till Sigtuna och krvde konungs namn och mottagande, men svearna samlade en hr att vrja landet och dr stod ett s vldigt slag att det sgs ha sttt p i elva dygn. Till sist fick Slve segern och var sedan konung ver Sveavldet i lng tid tills svearna svek honom och han vart drpt. S sger Tjodolf: Jag vet Eysteins nde dold, ur livet liden p Lovund; svingarn bland svear sagts av jutar med jmmer brnd. Backens havstngs bitsot i hrdskeppet mot hrskarn lopp, d timmerfast tomtknarren full av fejdmn kring fylkarn brann. Konung Yngvars drp Yngvar hette kung Eysteins son, som sedan var konung ver Sveavldet. Han var en stor krigare och ofta ute p hrskepp, ty d hade tidigare Sveariket mycket plundrats och hrjats bde av daner och sterledsmn. Kung Yngvar slt fred med danerna och hrjade i stllet i sterled. En sommar hade han skeppshr ute och for till Estland och skvlade dr och brnde p en ort som heter Sten. D kom esterna ner med mycket folk och dr vart strider, men invnarnas tal var s stort att svearna inte kunde hlla strid. D fll kung 69

Yngvar och hans manskap flydde, och han lades dr i hg vid sjlva havsstranden, och det r i Adalsyssla. Svearna styrde hem igen efter detta nederlag. S sger Tjodolf: Ut spritts att Yngvar av Sysslas barn slaktad vart; nnesblond vid insjns hjrta alldrott draps av estnisk hr; sterns hav fr huggen kung Gymers galdrar till gamman kvder. Om konung Anund Anund hette Yngvars son som drnst tog kungadme i Svitjod. I hans dagar var god fred i svears bygder och han vart mkta rik p lsre. Kung Anund for med sin hr till Estland att hmnas sin far, landsteg med styrkorna, hrjade landet vitt och brett och tog mycket byte fr att p hsten styra tillbaka mot Svitjod. I hans tid var rik rsvxt i svearnas lnder, och Anund var ocks den vnsllaste bland konungar. Svitjod r ett stort skogsland och dr ligger s vida demarker att det r mnga dagsleder ver dem. Kung Anund lade sig mycket vinn och stor kostnad om att avrja skogarna och sedan s och bygga i svedjelanden. Han lt ocks anlgga vgar ver destrckorna, och man fann s vitt omkring i storskogarna trdlsa omrden och dr bebyggdes stora hrader. P s vis blev landet befolkat, ty mnniskor fanns det nog att bryta ny bygd. Konungen lt bygga vgar kring allt Svitjod, bde ver skogar och myrar och fjll, brtar och frdstigar, och drav vart han kallad Brt-Anund. Kung Anund grundade ocks en kungsgrd i varje storhrad i Svitjod och for kring hela landet p gstning. Ingjald illrdes begynnelse Brt-Anund hade en son, som hette Ingjald. Konung i Fjdrundaland var d Yngvar, som med sin hustru hade tvenne sner, av vilken den ene hette Alf och den andra Agnar. De var bda rtt jmnriga med Ingjald. Vida kring i Svitjod fanns det p den tiden hradskungar. Brt-Anund sjlv rdde fr Tiundaland dr Uppsala ligger och alla svears ting r, och dr var den tiden stora blot dit mnga av kungarna skte sig och det var vid midvintertid. En vinter, d mycket folk samlats i Uppsala var ocks kung Yngvar och hans sner dr, och de var d sex vintrar gamla. Kung Yngvars son Alf och kung Anunds son Ingjald rustade med smpojkslekar och vardera skulle rda fr sitt manskap. Men nr de s lekte samman, visade sig Ingjald ostarkare n Alf, och det tog han s illa vid att han grt mycket. D kom hans fosterbror Gautvid till och ledde bort honom till hans fosterfar Svipdag den blinde och sade honom att illa hade det gtt d han var bde ostarkare och okarskare i lekarna n Alf, kung Yngvars son. P det svarade Svipdag att det var en stor skam. Nsta dag lt Svipdag ta hjrtat av en varg och steka p sten och gav det sedan t Ingjald kungason att ta, och av detta vart han den bistraste och grymmaste och vrste i skarplynnet av alla mn. Och nr Ingjald var till mannar kommen bad Anund om en hustru t honom, och det var Gauthild, kung Algauts dotter. Han var son till konung Gautrek den givmilde, son till den Gaut eller Gt som Gtland ftt namn efter. Konung Algaut tyckte sig veta att hans dotter bleve vl gift om hon finge kung Anunds son och 70

ifall han hade sin fars skarplynne. Och s vart ungmn snd till Svitjod och Ingjald firade dr sitt brllop med henne. Anunds dd Kung Anund for en hst med sin hird mellan sina grdar och kom till ett stlle som r kallat Himinheid. Dr r det trnga fjlldalar med hga berg p bda sidor. Det regnade stritt men frut hade sn legat p fjllen, och d gled ett stort snskred med sten och lera ner frn hjden, och i vgen var konung Anund och hans flje. Dr fick konungen bane och mnga mn med honom. S sger Tjodolf: Anund av Jonakers sners harmdd hggs under Himmelsfjll och alltung p esterknckarn horungens hmnd i huvet kom; Hgnes huggdrpare markens knotor meja mste. Mordbranden i Uppsala Kung Anunds son Ingjald var nu konung i Uppsala. Uppsalakungarna var de frnmsta av kungarna i Svitjod, dr det den tiden ven fanns mnga hradskonungar. Frn den tid d Odin var hvding i Svitjod var de som satt i Uppsalarna envldshrskare ver allt sveavldet tills Agne dog, men d kom riket frsta gngen under brdraskifte som frut skrivits, och sedan fortplantade sig makt och kunganamn i tterna efterhand som de frgrenades, varvid somliga kungar upprjde stora skogstrakter och bebyggde dem och p s vis utvidgade sitt rike. Och den gng konung Ingjald tog makt och konungadme, d fanns det mnga hradskungar som redan sagt r. Kung Ingjald lt tillreda ett stort gstabud i Uppsala d han tnkte dricka arvsl efter kung Anund, far sin. Han lt rusta till en sal, i ingen mn mindre eller mindre prktig n sjlva Uppsalen, och den kallade han Sjukungasalen, ty dr restes sju hgsten. Kung Ingjald snde s mn ver allt Svitjod och bjd till sig konungar och jarlar och andra vldesmn. Till det arvslet kom Ingjalds svrfar kung Algaut, s kung Yngvar av Fjdrundaland med sina sner Agnar och Alf, drp kung Sporsnjall av Nrke och kung Sigverk av Attundaland. Kung Granmar av Sdermanland var bjuden men kom inte. De sex kungarna visades alla till stes i den nya salen, och d stod ett av de hgsten tomt som kung Ingjald ltit bygga. Allt det manskap som kommit vart ocks bnkat i den nya salen, men sjlv hade kung Ingjald gett ste t sin hird och sitt manskap i vrigt i Uppsalen. Det var sedvnja den tiden att nr arvsl skulle hllas efter konungar och jarlar, d skulle den som hll gillet och som till arvs skulle ledas sitta p hgstets fotsteg nda tills det horn bars in som kallades bragarfullet. D skulle han resa sig upp, ta hornet, avlgga ett lfte och dricka det i botten. Sedan skulle han ledas upp i det hgste hans far gt, och d var han kommen till fullt arv efter honom. Nu skedde det hr p s vis, att nr bragarfullet bars in, d hov sig konung Ingjald och tog det stora djurhornet och avlade ett lfte att han skulle gra sitt rike dubbelt strre i varje vderstreck eller ocks d. Och sedan drack han hornet i botten. Men nr mnnen var druckna om kvllen, d sade kung Ingjald till Folkvid och Hulvid, Svipdags sner, att de skulle vpna sig och sitt folk som avtalt var denna samma afton. De gick d ut och stad till den nya hallen och bar eld p den, och snart brjade huset 71

flamma i ljusan lga. Dr brann d de sex kungarna inne med allt sitt folk, och de som skte sl sig ut vart raskt drpta. Sedan lade konung Ingjald under sig alla de riken dessa kungar gt och tog skatter av dem. Hjrvards gifterml Konung Granmar sporde dessa tidender och menade sig frst, att honom sjlv var samma de mnat om han inte iakttagit varsamhet. Samma sommar kom till Svitjod med sin skeppshr den konung Hjrvard som kallas Ylvingen och lade till i en fjord som hette Mrkafjord. Nr konung Granmar sporde detta, snde han mn till honom och bjd honom till gilles med allt hans folk, och de antog budet ty de hade nnu inte hrjat i kung Granmars vlde. Nr han kom till gstabudet var dr stor fgnad, och p kvllen nr de fulla hornen skulle tmmas, d var det de kungars sedvnja som satt i hemmafred eller p gillen de tillrustat, att man skulle dricka tvemnning man och kvinna samman som man helst ville, och sedan det knet inbrdes som var i mertal. Och nsknt de var p gstning var det vikingalag att alla skulle hlla samdricka och ingen slippa. Kung Hjrvards hgste var satt mittemot kung Granmars, och p den sidan lngpall satt ocks alla hans mn. D sade konung Granmar till sin dotter Hildegunn att hon skulle gra sig redo och bra vikingarna l, och hon var den fagraste bland kvinnor. D tog hon en silverkalk och fyllde den och gick fram till konung Hjrvard sgande: Hell alla Ylvingar till Rolf krakes minne! - Och s drack hon ur kalken till hlften och rckte den t kung Hjrvard. Han tog kalken och hennes hand med och sade, att hon skulle g och stta sig bredvid honom. Men hon sade, att det var inte vikingased att dricka tvemnning med kvinnor. Hjrvard sade, att i s fall var det dess mera tillbrligt att han hr gjorde ett skifte och hellre lt vikingalagen fara och drack tvemnning med henne. D satte sig Hildegunn hos honom, och de drack bda samman och talades mycket vid den kvllen. Nsta dag nr kungarna ter mttes, Granmar och Hjrvard, bad Hjrvard om Hildegunns hand. Konung Granmar bar mlet fr sin hustru Hild och sina andra vldesmn och sade att de kunde f ett gott std i kung Hjrvard. Och till det ropades hgt bifall, alla fann rdet gott och det ndade med att Hildigunn trolovades med kung Hjrvard, varefter han hll sitt brllop med henne. Kung Hjrvard skulle d bo hos kung Granmar, som inte hade ngon son att styra riket samman med sig. Striden mellan kung Ingjald och Granmar Samma hst samlade konung Ingjald en hr och mnade anfalla de bda frnderna, och han bdade upp folk frn alla de riken han tidigare lagt under sig. Och nr mg och svrfar sporde detta, d hll de hrbud i sitt eget land, och till deras understd kom kung Hgne och hans son Hilder som hrskade ver stra Gtland. Hgne var far till den Hild som kung Granmar hade till hustru. Kung Ingjald gick i land med hela sin hr och hade en vldig vermakt. De brakade hop till slag, och hrt blev det, men en fga lng stund hade de slagits frrn hvdingar flydde som rdde fr Fjdrundaland och Nrke och Vstra Gtland och Attundaland med hela den hr som farit frn de lnderna, och de gav sig ter av till sina skepp. Efter detta vart konung Ingjald stadd i nd och fick mnga sr och rddade sig ntt och jmnt till sina egna fartyg. Men dr fll hans fosterfar Svipdag den blinde med bda sina sner Gautvid och Hulvid. S stod sakerna nr kung Ingjald for tillbaka till Uppsala. Han var illa tillfreds med sin frd och tyckte sig finna, att det folk var honom otroget som han vunnit med vld. Sedan var det stor ofred mellan kung Ingjald och kung Granmar. Nr det nu fortsatt s i lnga tider, bragte vnner till dem bda det s vitt att de frliktes och kungarna satte stmma sinsemellan och trffades och slt fred inbrdes, kung Ingjald med kung Granmar och hans mg kung Hjrvard. Den freden skulle bli bestende mellan dem s lnge de tre kungarna levde, och det bands med eder och tryggdaml. Senare p vren for kung Granmar till Uppsala att blota som sed varit sommaren i mte den tid fred rtt. D fll blotspnen fr honom p sdant stt 72

att han frstod att han inte hade lngt kvar att leva. Drefter reste han strax hem till sitt rike igen. Konung Granmars dd Samma hst for kung Granmar och hans mg kung Hjrvard till gstning p n Sel, till sina grdar dr, och medan de satt vid gillet kom konung Ingjald med sin hr ver dem mitt i natten, tog hus ver dem och brnde dem inne med allt deras manskap. Sedan lade han under sitt rike allt de bda kungarna gt och satte lnshvdingar ver det. Kung Hgne och hans son Hilder red ofta upp i Sveariket och drpte kung Ingjalds mn, dem som han satt ver de lnder kung Granmar, deras frnde, styrt. Slunda hrskade lngan tid mycken fiendskap mellan kung Ingjald och kung Hgne, ehuru kung Hgne dock lyckades hlla sitt rike fr kung Ingjald intill dddagar. Konung Ingjald hade med sin hustru tvenne barn, av vilket det ldre hette sa och det yngre Olav trtlja. Och Gauthild, kung Ingjalds maka, snde gossen till sin egen fosterfar Bove i Vstra Gtland, dr han uppfostrades samman med Boves egen son Saxe, som kallades skinnaren. Det r mns utsaga, att kung Ingjald i allo drpt tolv konungar och svikit dem alla under trohetsed. Han vart drfr kallad Ingjald illrde, och han var konung ver strre delen av Svitjod. Sin dotter sa bortgifte han med konung Gudrd i Skne. Hon var lik far sin till skarplynnet, och sa vllade att mannen drpte Halfdan, sin egen bror. Halfdan var far till Ivar vidfamne. Slutligen rdde sa ocks dd p sin egen husbonde Gudrd. Ingjald illrdes dd Ivar vidfamne kom till Skne efter sin farbror Gudrds fall och drog genast samman en vldig hr, med vilken han sedan styrde upp till Svitjod. sa illrda hade redan gett sig av upp till sin far. Konung Ingjald var stadd p Rnninge p gstabud nr han fick kunskap om att konung Ivars hr och flotta redan var nra. Ingjald fann sig sakna kraft att kmpa mot Ivar, och ej heller ansg han det mjligt att fly ngonstans hn, ty frn vad hll det n var skulle hans fiender skynda till. D tog han och sa ett rd som blivit vida frejdat. De drack allt folket ddsfullt och sedan lt de lgga eld i hallen. D brann hallen och allt folk som var dr inne samman med konung Ingjald. S sger Tjodolf: Odd Ingjald trddes av rk-resarn p Rnninge d folkhallsrnarn med flamftter ljusgudars ttling genom klev. det fr allt folk sannast bland svear tycktes nr hjlten sjlv sitt djrva liv frst av frejdmn flla skulle.

73

Om Ivar vidfamne Ivar vidfamne lade nu under sig allt sveavldet. Han tillgnade sig ocks hela Danariket och en stor del av Saxland och allt stlandet och femtedelen av England. Av hans tt r sedan komna de dana- och sveakungar som haft allenavldet ver rikena. Med Ingjald gick Uppsalavldet ur Ynglingarnas tt, tminstone s lngt man kan tlja direkt frn far till son. Om Olav trtlja Nr Olav, konung Ingjalds son, sporde sin fars frnflle, d flydde han ur landet med alla som ville flja honom, ty svearnas hela hop reste sig annars som en man att driva bort kung Ingjalds tt och alla hans vnner. Olav gav sig frst till Nrke, men nr svearna sprade honom dit, kunde han inte vara dr lngre. D for han vsterut genom skogarna till den som norrifrn faller ut i Vnern och heter lven. Dr slog han och hans folk sig ner och brjade rja skogen och svedja och brnna och sedan bebygga landet och dr vart brtt stora hrad, som de kallade Vrmaland. Dr var gott land. Men nr det i Svitjod spordes om Olav att han rjde skogar, kallade de honom dr trtlja, och den utvg han funnit syntes dem smdlig. Olav fick en hustru som hette Solveig eller Slva, dotter till Halfdan guldtand frn Solarna i vster. Halfdan var son till Slve Slvarson, och sonsons son till Slve den gamle, han som frst rjde och bebyggde Solarna. Olav trtljas mor Gauthild var dotter till lof som i sin tur var dotter till Olav den skarpsynte, konung av Nrke. Olav och Slva hade tv sner, Ingjald och Halfdan, av vilka den senare uppfostrades p Solarna hos sin morbror Slve och vart kallad Halfdan vitben. Olav trtljas innebrnning Det var mycket folk som for biltogt frn Svitjod, utdrivet av konung Ivar. De sporde att Olav trtlja hade goda frsrjningsmjligheter i Vrmaland, och dit drev till honom en sdan massa mnniskor att landet inte kunde fda dem alla. Det vart svrt or med hungersnd, och fr det gav de sin konung skulden, som svearna alltid varit vana att skylla bde ring och ringslshet p kungen. Konung Olav var inte mycket fr att blota, och det likade svearna illa, d de trodde att drav kom missvxten. S drog svearna samman en hr, for mot kung Olav och inringade hans grd, brnde honom inne och gav honom t Odin som blot till god rslycka. Det skedde vid Vnern. S sger Tjodolf: Vid Vgen, dr viden tmjts och risskog rjts av honom Olavs lik av alvarg slks; ddshet drkten drog Fornjots son av sveadrotten; Uppsala ttmannen av kungar lmnat lngesen. De bland svearna som var klokare fann d, att missvxten vllades av att folkmngden var strre n landet kunde nra och att kungen inte rdde fr saken. De tog nu rdet att med hela hren fara vsterut ver Eidaskog och kom till Solarna hgst ovntat. Dr drap de 74

konung Slve och tog till fnga Halfdan vitben, som de gjorde till sin hvding och gav kunganamn. Han lade d under sig Solarna, och sedan drog han med hren ut i Raumarike och hrjade och skaffade sig landomrden med hrnad.

I den efterfljande texten fljs ttens fortsatta den, via Harald hrfager och hans ttlingar, nda fram till 1200-talets brjan.

Historia Norwegiae
I denna skildring frn 1100-talet av en oknd frfattare terges ynglingattens historia utifrn uppgifterna i Tjodolf av Hvin. Utver namnen finns ocks en kort presentation av dem. Snorre Sturlason frefaller inte ha tagit hnsyn till dess tolkningar av hndelsefrloppet eller turordningen p kungarna.

onungarna i Norge och Sverige

Ingui Neorth Froy Fiolni Swegthir Wanlanda Wisbur Domald Domar Dyggui Dagr Alrik och Erik Hogna, Alriks son Ingialdr Jorundr Auchun Eigil vendilcraco Ottarus Adils Eustein Ynguar Broutonund Ingialdr Olavus tretelgia

(drefter fortstter upprkningen)

*
75

SAXO GRAMMATICUS Danmarks krnika

Han levde under 1100-talets slut och var klerk under Absalon. Hans far och farfar hade tjnat under Valdemar den store som krigsfolk av god brd. Han dog c:a 1210. Krnikan skrevs strax innan Snorre Sturlason skrev Heimskringla.

D
G
K

an och Angel, var Humbles sner, frn vilka danskarna hrstammar. Dan och Angel var de frsta som hrskade i vrt land. Angel, frn vem anglerna sgs hrstamma, gav den del av landet han rdde fr sitt namn. Frn Dan hrstammar vr kungaslkt. Han hade med en hgttad tysk kvinna vid namn Grytha snerna Humble och Loter.

ram, son til kung Skjold, fick veta att den svenske kungen Sigtrygg, Gtalands drott, hade lovat bort sin dotter Gr till en jtte. Detta tyckte Gram var skamligt fr en kungadotter, varefter han drog in i Gtaland och drpte kung Sigtrygg och ktade Gr. D han tagit landet med vapenmakt tnkte han ocks behlla riket fr egen del men Svarin som var hvitsman i Gtaland traktade efter att vinna det fr egen del. Gram utmanade honom p tvekamp och fllde honom. Svarins sexton brder, varav sju var ktfdda, ville d hmnas sin broder med de blev alla slagna. ung Svibdag i Norge drog ut i krig mot Gram och fllde honom och lade Danmark och Sverige under sig. Han var gift med en dotter till Gram. Grams sner Guthorm och Hading hade snts p ett skepp till Sverige av deras fosterfader Brage till de tv jttarna Vagnhoft och Hafle som ptog sig bdas uppfostran och skydd. Svibdag lt d Guthorm f tervnda och styra Danmark, p sin hustrus inrdan, om han lovade att betalade skatt. Men detta godtog inte Hading. Han for i sterled och efter att ha vunnit stora segrar for han med en vldig flotta till Gtaland fr att mta Svibdag. Han fllde Svibdag och tertog sitt fdernerike i Danmark. id den tid dyrkades i hela Europa en viss Othinus under falskt sken, att han var en gudomlighet. Denne brukade emellertid lnga tider uppehlla sig vid Uppsala. Han hedrade stllet genom att bo dr, antingen drfr att invnarne var dummare n andra, eller fr att det var en s angenm plats. Konungarna i Norden, som ivrigt ville dyrka hans gudomlighet, portrtterade honom i form av en gudabild i guld och skickade denna staty, som ett bevis fr sin aktning fr honom, till Byzantium (=Istanbul). Dessfrinnan hade de ocks behngt bildens armar ttt, ttt med armband. Othinus blev glad ver en sdan ryktbarhet och visade sin nd mot avsndarna. Hans geml Frigga tillkallade emellertid hantverkare och lt avtaga guldet frn bilden, fr att hon sjlv skulle kunna f upptrda desto prydligare. Sedan dessa arbetare straffats genom hngning, satte Othinus statyn p en sockel och stllde med stor konstfrdighet om, att den vid berring kunde tala. Men Frigga satte sina intressen att smycka sig hgre n tecknen p hennes makes gudomlighet. Drfr umgicks hon intimt med en av mnnen frn hovet fr att genom hans skicklighet f bilden nedtagen. Sledes lyckades hon komma t att anvnda det guld, som avsattes fr offen-tlig gudstjnst, till sin personliga lyx.

76

Hon ansg, att hon vl kunde sknka sig sjlv fr att tillfredsstlla sin girighet, hon, en kvinna, som skulle vara i ktenskap med en gudomlig hghet. Vad skulle jag vl hr tillgga ngot annat, n att en sdan gudomlighet varit vrd en dylik geml. Mnniskorna gckas p s vis. Othinus hade sledes genom sin makes uppfrande blivit utsatt fr en dubbel skymf. Han var vanrad ej mindre genom skadandet av hans egen bild n genom ktenskapsbrottet. Han var bedrvad ver sin tvfaldiga skam. Skymfen att den friborne mannens ra krnkts trde honom. Drfr hoppades han att han skulle kunna avtv sig den dragna vanran genom landsflykt. Sedan han (Othinus) dragit bort, passade en viss Mithotyn, som var bermd p grund av sina konster, liksom om han var understdd av himmelsk vlvilja, p tillfllet att ge sig ut fr att vara en gudomlighet. Barbarfolk, frvillade genom nya bedrgerier, lockade han genom ryktet om sina grningar att frrtta kulthandlingar till sitt namns ra. Han pstod, att man icke skulle sona gudarnas vrede och skymfer mot de kejserliga hgheterna med samtida i varandra ingende offerhandlingarna, och ville hindra, att de hgtidliga lften, som brukade avlggas fr kejsarens vlgng p nyrsdagarna, till dem uttalades samtidigt med att andra offer frehades samt inrttade srskilda sknkoffer till var och en av gudarna. Men s tervnde Othinus, och tack vare att han inte blev upptckt ndde han (Mithotyn) undan till Fyen, d hans gycklerier inte kunde hjlpa honom lngre. Dr ddades han vid en strid med invnarna. Men ven sedan han avlidit lg hans brott i ppen dag, ty var och en som nalkades hans grav greps av en hastig pkommande sjukdom. Han framkallade ett sdant manfall efter sin bortgng ur livet, att man kan tycka, att han rest sig en lngt hemskare minnesvrd efter n i livet och sledes plade han de skyldiga en hrd bot fr sin brddd. Invnarna blevo frskrckta ver denna olycka, rev fram kroppen ur hgen, avskilde huvudet frn kroppen och genomborrade hans brst med en tillspetsad kpp. Det hjlpte. smund, Svibdags son, grep till vapen och for ivg fr att hmnas sin fader. I den stundande striden flldes hans son Henrik. Asmund for d rasande in i striden med sklden p ryggen. Hading mtte honom, tckt av Vagnhoft, och kunde flla honom. Men han blev sjlv mrkt med ett hugg i foten s att han blev halt i resten av sitt liv. Asmund blev gravsatt i Upsal med kunglig prakt. Hans drottning Gunhild drpte sig sjlv fr hon ville hellre flja honom i dden n att leva utan honom. Drfr lades de i samma grav. Efter att ha vunnit denna seger hrjade Hading i Sverige. Uffe, Asmunds son, for d med sin hr till Danmark och hrjade eftersom han inte ville mta Hading. Drmed gav han lika fr lika. Hadings tervnde d fr att frsvara sitt land, och Uffe vnde ocks hemt och fann sitt land fritt frn fiender.

H U

ading ktade Ragnhild, dotter till nithernas kung Hagen.

ffe lt kunngra att den man som fllde Hading skulle f hans dotter. En man vid namn Tuning samlade d en flock bjarmer och seglade frn Norge. Men Hading seglade honom till mtes och vann slaget. Uffe lt d bjuda in Hading till sig i Upsal, men det slutade med att Hading flydde sedan hans manfolk fllts. Uffe hade ltit bjuda p gstabud men d Hading folk gick ut hggs de ner en efter en. Hadings samlade d en stark hr och for emot Uffe och fllde honom. Fr att ra svl Uffe som sin egen bragd lt han resa en prktigt grav ver Uffe. Fr att frsonas med folket lt han Uffes broder Hunding f styra riket fr att det skulle f vara kvar i Asmunds tt. Lnge regerade Hunding i lugn och ro i sitt rike, men efter mnga stillsamma r for han ter ut med sin flotta. unding fick hra ett rykte om Hadings dd och han ville d dricka dennes gravl. Han lt d bjuda in alla de yppersta mnnen i riket och satte ett stort kar fullt av l 77

mitt i hallen. Fr att ka hgtidligheten sknkte han sjlv upp l t gsterna. Men det slutade illa drvid att han fll i karet och drunknade. Andra boken unding hade varit gift med Thorhild. Hon avskydde sina styvsner Regner och Thorald och satte dem till att vakta kungsgrdens boskap tillsammans med trlarna. D Hadings dotter Svanhvide hrde detta for hon med sina systrar till kungsgrden. Hon gav Regner ett svrd varefter han fllde sin styvmoder Thorild. Han tog riket och ktade Svanhvide. D kung Frode i Danmark, Hadings son, omsider angrep Regner omkom han p frden och striden uteblev.

edan Regnar och hans drottning Svanhvide dtt, tog deras son Hdbrod ver styret. Han fick snerna Adils och Hd, och deras fosterfar var Gevar. Hdbrod frskte utvidga sitt rike i sterled. De segrar han vunnit och det manfall han orsak var honom inte nog. Drfr angrep han Danmark och fllde kung Ro, Frodes son, i deras tredje slag. D Ros broder Helge hrde detta for han mot Hdbrod och fllde honom och hela hans flotta. Efter detta kallades han hdbrodsbane liksom han tidigare hade kallats hundingsbane d han ven fllt Hunding, sachserkungen Syriks son. Drefter var Sverige ett lydrike under Danmark och Adils, Hdbrods son, styrde efter sin fader. Han ktade Yrsa, dotter till Rolv krage som var son till Helge hdbrodsbane, fr att om mjligt f mer frihet fr sitt rike och mildra skatten. S blev det ocks.

jarke ktade Rude, Rolv krages syster som tidigare varit gift med Ingel. Han drog mot Adils och vrkte honom ur riket. Rolv krage insatte d en ung man vid namn Hjartvar som hvitsman ver Sverige i lfte att han betalade skatt. Fr att strka frbindelsena fick han kta Rolvs dotter Skuld.

n gng seglade Hjartvar till kung Rolv i Lejre fr att verlmna skatten. Men med sig hade han lnnligen medfrt vapen. Efter gillet d danskarna sov gick svenskarna upp och hmtade sina vapen i skeppen. S gick de upp i kungaborgen och drpte de sovande. F undkom detta blodbad. En av de f som verlevde var Vgg. Genast frde man fram honom till Hjartvar som frgade om Vgg ville komma i hans sold. Vgg svarade raskt ja och d han skulle svra eden vid svrdet tog han fatt i fstet och drev udden genom Hjartvar och det blev hans bane.

dils broder Hd tog nu ver styret i bda lnderna. Hans fosterfader Gevars dotter Nanna fann behag i honom. Det var inte bara Hd som traktade efter Nanna, utan ocks Balder, Odins son. Tvisten slutade med ett stort slag dr Balder flydde. Hd for till Sjlland med en stor flotta och mtte allmogen som tog vl emot honom som hrskare ver de bda lnderna. Han fick d veta att hans broder Adils var dd. Det hade skett vid ett stort gstabud som Adils ordnat efter budet om Rolv krages dd. Han drack s vldigt att det blev hans dd. Sedan Hd farit tillbaka till Sverige kom Balder till Sjlland och blev strax hyllad som kung istllet fr Hd. D Hd fick bud om detta for han genast Balder till mtes. Men han frlorade och flydde undan. Drp stundade nya slag dr Balder till slut fll.

Tredje boken huru han ansgs ssom den frnmsta av gudarna, vnde Othinus sig till spmn, teckentydare och andra, som han hade hrt frutsga framtiden, fr att f veta, hur han skulle erhlla hmnd fr sin son. Ty i de flesta fall har en dylik ofullkomlig gudomlighet behov av mnsklig hjlp. En finne (=Fyn-bo?) vid namn Rostiophus frut-

78

sade honom d, att han med Rinda, en dotter av ruthenernas (boende i norra Tyskland) konung, skulle avla en annan son, som skulle utkrva hmnd fr broderns drp. Men nr gudarna, som hade sitt ste i Byzantium (=Istanbul), fann, att Othinus hade flckat sitt gudomliga anseende genom att flera gnger frnedra sitt majestt, s beslt de att utesluta honom frn sin frsamling. De bervade honom inte bara regeringsmakten, utan frntog honom ocks hans personliga hedersbetygelser. Ty de ansgo det bttre att den makt deras skndliga verhuvud innehaft undergrvdes, n att den offentliga religionens vrdighet vanhelgades, s att de belastade med en annans brott fick ehuru oskyldiga lida den brottsliges straff. De insg nmligen att de som de hade frfrt att giva dem gudomlig dyrkan, skulle frakta dem i stllet n lyda dem, d det blev bekant, vilken skymf som vederfarits den frnmste guden, att de skulle blygas ver dem istllet att dyrka dem, att offren skulle anses som sakrilegier och de hvdvunna, regelmssiga religionsbruken ssom barnsligheter. Dden stod dem fr gonen och fruktan i sjlen, och man kunde tro, att den enskildes brott kommit ver allas huvuden. P det att den offentliga religionen inte fr hans skull skulle drivas i landsflykt, bestraffade de honom sjlv med landsflykt och inte bara upphjde en viss Ollerus p tronen, utan tilldelade honom ocks gudomlig vrdighet, som om det vore sak samma att vlja gudar och konungar. Trots att de utsett honom till versteprst bara fr tillfllet, gav de honom oinskrnkt myndighet, p det att han inte skulle synas vara bara frvaltare av en annans mbete utan betraktas ssom dennes laglige eftertrdare i vrdigheten. Fr att intet skulle fattas gav de honom ven Othinus namn, p det att den ynnest, namnet tnjt, skulle frtaga oviljan ver revolutionen. D Ollerus vid pass sina tio r hade varit den kejserliga senatens mbetsman, brjade gudarna knna medlidande med Othinus hrda landsflykt och ansg att han nu ftt ett tillrckligt hrt straff och fick drfr utbyta sin frnedrings skepelse mot sin frra glans, ty den mellanliggande tiden hade nu utplnat mrken efter den fregende skndligheten. Dock fanns de som menade att han var ovrdig att tertaga den forna vrdigheten, emedan han genom att upptrda p scenen och genom att ge sig ut fr att vara en kvinna hade tillfogat gudanamnet den grsligaste skymf. De fanns ven de som frskrade att han fr penningar kpt tillbaka sitt frlorade majestt, i det han bevekte ngra gudar med smicker, andra med gvor och att han fr en vldig summa ter frskaffade sig den heder, han frut innehaft. Men frgar man efter priset, s m man vnda sig till dem som vet hur mycket en gudarang kostar. Jag tillstr att mig r det mindre bekant. S blev nu Ollerus av Othinus frdriven ur Byzantium och for till Sverige dr han, som om han var kommen till en helt ny vrld, skte att frbttra sitt anseende, men drptes av danskarne. Ryktet berttar att han var s inne i trolldomskonster att han d han skulle ver havet istllet fr bt begagnade sig av ett ben som han hade ristat fullt med trollsnger, och p s stt kom han lika hastigt fram som om han begagnat sig av ror. Men d Othinus tertagit sina gudomliga retecken, vann han i alla jordens lnder ett sdant anseende att alla folk hlsade honom ssom det till vrlden terkomna ljuset och det fanns ingen plats p jorden som ej hrsammade maktbuden frn detta namn.

G K

evar blev svekfullt tagen av daga av sin stthllare Gunne. Hd rustade sig d fr att fara och hmnas hans dd, fngade Gunne och kastade honom levande p ett bl. Drefter satte han Gevars sner Herlet och Gerit till att rda ver Norge. urerna och svenskarna fick i sinnet att angripa Danmark istllet fr att snda dem skatt. Det var som om Hds dd ftt dem att tro att skatten inte gllde lngre. ven slaverna och mnga andra folk fll ifrn och gjorde sig fria. Kung Rrik, son till Hd, samlade Danmark under vapen och lade under sig lnderna igen.

79

Fjrde boken den tiden hrskade en man vid namn Adils i Sverige. Han for vida omkring och hemskte sina grannar med krig. S kom han med sin hr till jarlen Frovin i Slesvig och det slutade med en tvekamp dr Adils fllde Frovin. Strax senare kom Adils p nytt med sin hr fr att ervra hela Danmark men de frlorade slaget och flydde. Frovins sner Kette och Vig for till Sverige fr att hmnas sin fader. De gick d till den skog de visste att Adils beskte och gmde sina vapen dr innan de kom till tals med honom. Vid detta tillflle lurade de honom, fick fatt i sina vapen och drpte honom.

E F

fter Dan, Uffes son, kom Huglet. Han fllde de tv svenska vldsmnnen Hmod och Hgrim i ett sjslag.

Femte boken rode, son till Fridlev, frdelade sitt krigsfolk runt om i landet och samlade de frrd som tarvades fr vintern. Men det rckte fr att frsrja hans vldiga hr och den kom nstan i lika stor nd som hunnernas hr. D vintern var leden till nda och att frrden minskade dag fr dag snde han Roller till Norge, Olimar till Sverige, kung nev och Glomer till Orkneyarna fr att skaffa livsmedel. Frode hade trettio kungar i sitt flje som dels var hans vnner och dels hyllade honom som sin verkonung. Efter sommaren kom de utsnda tillbaka, men de var rikare p segervind n p livsmedel. Roller hade gjort fylkena Nordmre och Sunmre skattskyldiga efter att ha fllt deras kung Arnthor. Olimar hade vervunnet Thor lnge, kung ver Jmtland och Helsingland, och underlagt sig Estland, land och Kurland och arna utanfr den svenska kusten. Han vnde hem med sju hundra skepp, dubbelt s mnga som han seglade bort med. nev och Glomer hade underlagt sig Orkneyarna, och de vnde hem med nio hundra skepp. Tjugo riken hade under sommaren underlagts Frodes herradme, frutom de trettio som redan nmnts. Med tillit till denna styrka upptog han kampen mot hunnerna. Kung Hun fll och hans broder med samma namn gav upp d han sg att kungen fallit tillsammans med s mycket manfolk att Rysslands tre strsta floder var tckta av lik som av broar, s att man kunde g ver dem. Jorden var versllad med lik s lngt man kunde rida i tre dagar. Efter slaget underkastade sig hundra sjuttio kungar Frodes styre. Frode stmde s kungarna till ting och plade dem att de i framtiden skulle leva under en och samma lag. Olimar satte han ver Holmgrd, nev ver Knegrd (Kvnland?), den fngne kung Hun gav han Sachsland och Revil fick Orkneyarna. En man vid namn Dimar satte han fr styret i Helsingland, Jrnbraland och Jmtland samt bgge Lapplanden. Dag gav han styret ver Estland. Var och en av dessa mn plade han en skatt, och Frodes rike strckte sig nu frn Ryssland till floden Rhen. den tiden kom Alrek, kung av Sverige, i krig med Gest blinde (=Oden), gternas kung. Gest blinde vnde sig till Frode och ville underkasta sig honom om han bara fick hrhjlp. Strax sndes Skalk Skning och Erik till honom med frstrkning. Erik ville inte att de skulle samla angreppet mot Alrek direkt utan frst mta Alreks son Gunthjov som var hvding ver Vrmland och Solerne. I slaget stupade Gunthjov och Alrek drog d ut med sin hr fr att hmnas. Mtet slutade med en tvekamp mellan Alrek och Erik och det slutade s att Alrek fll medan Erik blev svrt srad men hmtade sig efter lng tid. D Erik kom tillbaka till Frode menade han att Sverige, Vrmland, Helsingland och Solerne hade underlagts Frodes rike. Frode gjorde i gengld Erik till kung ver det omrde han vervunnit tillika med Helsingland, bgge Lapplanden, Finland och Estland emot att han betalade rlig skatt. Ingen svensk kung fre honom hade hetat Erik, men frn honom gick namnet ver till de senare.

80

den tiden hrskade Alf i Hedemarken, och Bjrn i Viken. Frode samlade nu en hr frn alla de lnder som lg under honom och seglade med sin flotta mot Norge, medan Erik frde fram landhren. Vid Hlogaland mttes hrarna och det blev en hrd kamp med stort manfall. Frode valde att vnda hemt igen sedan bara ett hundra sjuttio av hans flotta om tre tusen skepp var kvar. Nordmnnen hade ocks ftt stora frluster. Ryktet berttade att det inte var folk kvar till en femtedel av bygden. Frode bestmde att sjfolk skulle ha fri rtt att f ta virke till rer nr s behvdes, och att den som skulle ver en flod fritt fick bruka den hst som fanns nrmast vadstllet, men skulle stiga av medan bakbenen nnu var i vattnet. Red han lngre hade han frbrutit sitt liv. Han bestmde ocks att en man p resa hade rtt till s mycket mat ur en annan mans frrd som var nog till en mltid, men tog han mer var det tjuveri. Hervararsagan, Angantyrs fader de dagarna hnde det att en svensk kmpe vid namn Arngrim kom till Frode efter att i en tvekamp ha fllt Skalk Skning sedan Skalk taget ett skepp frn honom. Han bad att f kta Frodes dotter vura men detta ville inte Frode hra talas om. Erik som styrde ver Sverige rdde honom d att utfra en bedrift och att vga en dust med Egder, kung i Bjarmaland och Thengil, kung i Finnmarken, d dessa var de enda som unddrog sig Danmarks herradme. Finnarna som bor lngst norrut angrep Arngrim och han lade dem under sig. Mantalet rknades och skatten bestmdes till ett sldlass med djurskinn fr var tionde man och det skulle betalas var tredje r. Drefter utmanade han kung Egder p tvekamp och fllde honom. Arngrim fick vura till kta och de fick tolv sner. Sjtte boken id samma tid som Frode dog, dog ocks Erik. Hans son Halvdan tog d ver styret. Riket angreps av tolv brder i Norge, och d Halvdan inte kunde skydda sig emot dem skte han hjlp hos Fridlev, Frodes son, i Ryssland. Brderna hade en borg som lg p en i i en flod. Frst efter mycket list lyckades de besegra dem.

V F S

ridlevs son Frode blev sedan kung ver Danmark. P den tiden kom en man vid namn Starkodder, Storverks son, till Frode sedan han litit skeppsbrott. Han var mycket storvxt och hade ett mod som svarade drtill. Han kom till vrlden i det land som grnsar till Sverige i ster, dr nu ester bor i mngder. Mnga var hans bedrifter. Kung Vikar i Norge fllde han och mnga andra. tarkoddar vnde tillbaka till Sverige innan hans sr hade lkt efter mtet mot Angantyr och hans brder, sner till Arngrim. Dr hade Halvdan blivit drpt och efter att ha kuvat vissa folks uppror insatte Starkoddar hans son Sigvard vid styret. Sjunde boken fter Frode blev hans son Ingild kung, och drefter dennes son Olaf. Han hade tv sner, Frode och Harald. Frode var gift med Ulfhild, dotter till den svenske kungen Sivard, och Harald hade ktat Signe, dotter till Karl som var stthllare i Gtland. De kappades om makten och Frode snde d en av sina hirdmn fr att lnnligen mrda brodern. D ddet var utfrt lt han dda grningsmannen fr att ingen skulle f reda p vem som lejt mrdaren. Trots det visste ryktet att bertta att det var Frode som lg bakom ddet. Vid ett tillflle samtalade Frode och Karl om Haralds ovntade dd och d Karl antydde att det var Frode som snt mrdaren blev Frode s vred att han drpte Karl. Harald och Signe hade tv sner, Harald och Halvdan, och dessa skte nu Frode komma t fr att drpa. Men detta slutade med att brderna brnde Frode inne.

81

Frode var tagen av daga hrskade Halvdan i tre r innan han verlmnade makten t Harald. Halvdan for istllet ut och hrjade som viking runt land. Hr drog han upp sina skepp om vintern. Drp angrep han Sverige och fllde kungen Sivard i ett slag. S ville han ta upp en dust med kungens dotterson Erik, en son till hans farbror Frode och Ulvhild. Erik hade en kmpe som hette Hake som dvade svrd med galdrar. Halvdan angrep vldsamt i slaget men tvingades till slut fly. Han skyndade till en man vid namn Vitolf som bodde i Helsingland och som tidigare hade tjnat hos Harald. Denne man var duktig i lkekonster och hade tillbringat det mesta av sin tid i flt men efter sin hvdings sorgliga dd drog han sig tillbaka. Erik for efter med sin styrka. Till Halvdan slt sig kmpen Thore med deras hr var underlgsen Eriks hr i antal. D slaget brjade mrkte Halvdan att fylkingen vaklade och han snde d upp Thor p berget fr att han skulle vrka ner sten p fienden. Sledes vann Halvdan de framgngar med sten som hans svrd inte frmdde ge. Drav fick han tillnamnet bjrggram (=bergets vildhet). D slaget var vunnet gjorde han sig till kung ver svenskarna. Erik svarade med att fara fram med grymheter inte bara i de omrden som Halvdan lagt under sig utan ocks i Danmark. I det fjrde slaget i Danmark fllde Erik till slut Harald. Det fick Halvdan att lmna Sverige fr att tervnda till Danmark. I gengld for Erik tillbaka fr att ter upptaga styret ver Sverige. Men Halvdan tervnde och seglade med tv skepp rakt mot Eriks flotta. Erik angrep honom och fljde efter d Halvdan seglade undan. Frsent insg Erik att Halvdans flotta lg gmd ett stycke drifrn och de omringade raskt Eriks flotta. Erik tillfngatogs och kastades fr vilda djur och ndade p s stt sitt liv. Drefter blev Halvdan kung ver de bda rikena. var det en viking vid namn Ebbe som var av ringa brd. Utifrn den sjlvtillit han hyste till fljd av sin tapperhet nskade han sig ett fnmt gifterml. Han lngtade efter att f Sigrid, en dotter till gternas kung Yngve, till kta och hlften av riket i giftet. Yngve frgade Halvdan till rds om han skulle g in p detta och Halvdan svarade att det var nog bst s, men ocks att Yngve skulle lta en plats st ppen fr honom sjlv vid gstabudet. Yngve fljde rdet och Halvdan avlade allt som kunde visa att han var av kunglig brd och ptog sig ett oansenligt skick. D han vid nattetid infann sig vid brllopsfesten frgade han vem det var som satt nst intill kungen. D Ebbe svarade att det var kungens kommande svger, frgade Halvdan spydigt om han var galen som tnkt sig att han med sin usla hrkomst skulle f beblanda sig med en hgboren tts hrlighet. Drp utmanade han honom till kamp och sade att intet av detta skulle han f frrn han segrat. Ebbe ndgades slss men Halvdan fick segern och fllde honom. D det gtt ngra r for Halvdan tillbaka till Danmark, och d han inga barn hade sknkte han sina skatter till Yngve och lt honom f bli kung efter honom. Yngve blev senare flld i krig av en rival vid namn Ragnald. Yngve efterlmnade d sonen Sivard (som blev kung i Danmark). ivard hade en dotter vid namn Syrithe som var mycket fager och skn. Ottar, Ebbes son, fick henne till kta efter en frunderlig historia. Sivard sjlv ktade en dotter till Ebbe. Ngon tid drefter stod det ett slag p Sjlland mellan Sivard och Ragnald. I tre dagar slogs de med strsta tapperhet och utgngen var oviss. D kastade sig Ottar med ddsfrakt rakt mot Ragnald dr de bsta av hans krigare stod och fllde honom och skaffade sledes pltsligt danskarna seger. Den svenska hren blev d gripen av sdan rdsla att mnga av de frmsta i hren tog till flykten. Den yppersta av dem, Starkodder, lt sig eljest inte frskrckas om faran var n s stor men nu blev han gripen av en ngest. Alla dessa mn gav sig i tjnst hos Hake, den strste av den tidens vikingar. rp blev Sigar kung i Danmark efter sin fader Sivald. En av hans sner hette Alf. Vid samma tid ska det i Gtland ha varit en kung vid namn Sivard, som hade tv sner, 82

Vemund och sten, och en dotter, Alvilde. Alf nskade kta Alvilde men hennes moder baktalade honom s mycket att Alvilde inte ville ha honom. Drefter bytte hon sina kvinnoklder mot mansklder och frndrades frn en blyg jungfru till en grym viking. Omkring sig samlade hon andra kvinnor som ville kl sig i hrklder och tillsammans utfrde de tskilliga modiga bedrifter. En gng mtte hon Alfs flotta och han tvingade henne d till kta och att byta till kvinnoklder. Deras dotter var Gyrithe.

lla dessa krig och olyckor hade i den grad frsvagat den danska kungaslkten att den bara var Gyrithe, Alfs dotter, som terstod. D danskarna inte lngre hade deras hgborna furstar som kunde st fr styret valde de furstar bland folket. De satte stmar ver Skne och Hunding ver Sjlland, Hane gav de herradme ver Fyn och Rrik och Hother ver Jylland. P s vis skulle de dela makten emellan sig. et berttas att Gunnar var den tappraste bland svenskarna. Han for till Norge och ansatte Jderen. Men istllet fr att samla byte skte han utva mandrp s mycket han kunde. D nordmnnens kung Ragnald hrde hur han for fram fr att tillfredstlla sin blodtrst lt han bygga ett gmsle fr sin dotter Drot och skatter och gick sedan Gunnar till mtes med sin hr. I slaget flldes Ragnald. Fr att straffa folket fr dess feghet satte Gunnar en hund till hvding fr att styra landet, och plade dem dubbel skatt. Gunnar fann ven Ragnalds dotter och tog henne till sig. Med henne fick han senare sonen Hildiger. Han var lika blodtrstig och grym som sin fader och blev omsider landsfrvisad av sin fader och omsider upptagen hos svenskarna. Emellertid fick Borkar reda p att Gunnar hade tvingat Drot till sig och han for d ivg, drpte Gunnar och tog Drot sjlv till kta. Hennes samtycke hade han eftersom Gunnar drpt hennes fader och hon grna ktade den som hmnats honom. De fick sonen Halvdan. Han var en stor kmpe och ktade sedermera Gyrithe. Deras son var Harald hilditann. alvdan hrde att det rasade ett krig mellan den svenske kungen Alver och rutherna. Han for d till Ryssland och kom sin halvbroder Hildiger till mtes. De mttes i tvekamp och Hildiger flldes av Halvdan. arald hilditann ville ter samla Danmark och lgga det under sig. Han fllde Vesete och lade Skne under sig. Drefter angrep han Hader (=Hother, jfr ovan) i Jylland och fllde honom. Drp bemktigade han sig Lejre efter att ha fllt Hunding och Rrik. S hrde han att Asmund, kung ver Viken i Norge, blev bervad sitt rike av sin ldre syster. Uppbragt ver en sdan frckhet av en kvinna drog Harald ut med sin flotta inom kampen var avgjord och fllde henne s att Asmund terfick sitt rike. Emellertid dog svenskarnas kung Alver och efterlmnade snerna Olaf, Yngve och Ingild. Yngve var inte njd med den makt och det anseende som gtt i arv till honom frn fader och fr att utvidga sitt rike gick han i krig mot Danmark. Harald mtte dem och fllde Yngve och Olaf. Ingild ville d ha vapenstillestnd och fick det ocks, men drog sig inte fr att senare rva bort Haralds syster och ta henne till kta. ter brjade kriget mellan dem men efter det att lyckan svngt mellan dem flera gnger slt de fred. id denna tid utkmpades ocks krig om kungamakten mellan trndernas kung Olaf och jungfruna Stikla och Rusta. ter blev Harald uppbragd ver kvinnornas frckhet, for dem till mtes och fllde dem. llt sedan Arilds tid har i Danariket herradmet till lands varit tskilt frn herradmet till havs.

H H

V A

83

E P

mellertid dog Ingild i Sverige och efterlmnade en ganska liten son vid namn Ring. I Danmark rdde fred i femtio r alltmedan Harald regerade. Ingen vgade gra annan ortt.

den tiden hade de tv brderna Skate och Hjale frckheten att rva fagra jungfrur som de krnkte. De fick i sinnet att ven bortrva se, dotter till Olaf som var underkung i Vrmland. De krvde att han utelmnade henne eller stllde upp i tvekamp. I Olafs stllde infann sig Ole, en kungason, som lovades se till kta om han slog kmparna. se fattade tycke fr honom och hans iver fick honom att sl de tv brderna och deras tio kmpar, den ena efter den andra. Kampen skedde p en holme uti i en mosse, och inte lngt drifrn ligger en by som till minne av denna kamp br p bde Hjale och Skates namn i frening. De fick sedermera sonen Omund. Efter flera strider blev han snd av Harald till Ring fr att gra krigstjnst. (Hr fljer skildringen om Brvallaslaget, se istllet Sagu-brot)

edan Ole regerat som kung i Danmark efter Harald och blivit drpt av Starkodder fr sin stora orttfrdighets skull, insatte danskarna hans son Omund som kung. Vid den tiden regerade Ring ver en del av nordmnnen, ett omrde som Omund ansg sig rtt till. I den fljande striden fll Ring. Av hans tv dttrar tog Omund den ena sjlv till kta och den andra gav han till Homod sin trofaste kmpe. mund dog och styret vergick till hans ldste son Sivard. P den tiden hade svenskarnas kung Gtar fallit i grnsls krlek till den ena av Omunds dttrar. Men ngot gifterml blev det aldrig. Hndelserna runt dem gick skilda vgar. om Ermenrik armenrik tog riket i Danmark och fllde mnga furstar, dribland kung Gtar i Sverige och bemktigade sig riket efter honom. ivald tog ver styret i Danmark och d hans son Snie sedermera eftertrdde honom gav han sig vinn om att utvidga riket. Snie fllde kmparna Eskil och Alkil och ervrade s Skne. Omsider blev han vldsamt frlskad i gtakungens dotter och hon gengldade hans knslor. Snie fll in i Gtaland med sin hr och utmanade kungen dr p holmgng. Den som segrade skulle erhlla den andres rike. Kampen begynte och gtakungen fll. D fick Snie veta att kungadottern frts bort och var gift med svenske kungen. Genast snde han en man till den svenske kungen och d han tervnde kunde han bertta att kungadottern grna nskade f Snie. Snie seglade d henne till mtes och bortfrde henne frn min man. Med sig tog hon ocks sin mans skatter. Sedan den hndelsen var det ett stndigt krig mellan Snie och svenskkungen. (Hr fljer Gtriks saga, se istllet Gtriks saga) Nionde boken (Hr fljer Ragnar lodbroks saga, se istllet Ragnar lodbroks saga)

O
J

Tionde boken arald bltand regerade ver Danmark. P den tiden kom Styrbjrn, son till den svenske kung Bjrn, efter att hans farbroder Olofs son Erik hade skilt honom frn riket tillika med hans syster Gyrithe. Styrbjrn ktade Haralds dotter och tillsammans for de mot slaverna och ansatte deras stora stad Julin. Flottan var s stor att de tillfogade folken i Norden stndiga nederlag. Just d de skulle anfalla Halland gick en stor tysk hr 84

in i Jylland. Innan Harald och Styrbjrn hann fram kom tyskarna nda upp till Limfjorden. D tyskarna vnde ter hann Harald ifatt dem och fllde de bakre trupperna. I samma stund for Styrbjrn mot svenskarna med fll sjlv i den stundande slaget. rottning Thyra danabot, Haralds moder, som nnu var i livet lyckades befria Skne som svenskarna en tid lagt under sig och krvt skatt ifrn s att det ter hrde till Danmark.

D S

ven tveskgg tog riket i Danmark efter sin fader Harald. Erik Segersll, kung i Sverige hade inte glmt den hjlp som Harald hade gett Styrbjrn. Fr detta var han frbittrad ver danskarna och Sven tveskgg och snde ivg en hr fr att hmnas. Sven blev vervunnen av honom i ett slag i Skne. Sven flydde d till Olaf Tryggvesson som nnu inte var kung i Norge men som utvade makt och myndighet. Hr hoppades han p hjlp ty hans fader Harald hade hjlp Olafs fader tillbaka till makten i Norge sedan han frdrivits. Men ngon hjlp fick han varken dr eller hos den engelske kungen Edvard. Han drog d till Skottland och fick dr hrhjlp. D Erik dog efter att ha varit kung i sju r terfick han Danmark. Eriks son Olof och hans moder Sigrid vnde d ter till Sverige. ernard hette en man som kom frn England. Han missionerade i Norge innan han kom till Sverige och fick kung Olaf att omvnda sig till kristendomen och hedrade honom drvid genom att ge honom tillnamnet Jacob. Bernard gravlades senare i gravvlvningen i Lunds domkyrka.

(10 : 401ff Slaget vid Svolder, se istllet Snorre Sturlason)

venskarna brt ofta in i Skne. Vid den tiden luckades Ulf med list erhlla Estrid till kta men fr att inte drabbas av kung Knuts hmnd d han terkom valde Ulf att frdas till Sverige med sin hustru. Vl ditkommen frskte han frm Omund och Olaf att angripa Skne med en stor flotta och en stor hr. Omund drog in med landhren i Skne och Ulf for med en flotta och lg vid Helge. Mtet slutade med ett stort slag. Elfte boken ven Estridsson ktade svenskkungens dotter Gyda som var hans frnka. Detta ville biskoparna Egin och Wilhelm inte lta passera utan vidare. D deras frmaningar inte hjlpte vnde de sig till rkebiskopen i Bremen. Men inte heller dennes ord lyssnade Sven p. Fr skerhets skull flyttade rkebiskopen sitt ste frn Hamburg till Bremen d risken fanns att Sven skulle angripa honom med sin flotta. rendet slutade med att Sven frskt sin hustru som drog tillbaka till sitt fdernehem. Hon levde resten av sina dagar i ogift tillstnd.

V S S

id den tiden dog svenskekungen Olaf och eftertrddes av sonen Omund som fick tillnamn av att han levde s lnge.

nut den helige hade tv dttrar som gifte sig i Sverige. Ingrid blev gift med Folke, en storttad svensk med vem hon fdde Benedikt och Knut, och sledes blev hon farmoder till Birger jarl i Sverige som lever nnu. Den andra dottern var Cicilia som gifte sig med Erik, som var stthllare i Gtland med vem hon fdde snerna Knut och Karl frn vem det stammar en talrik kull av de hrligaste dlingar. Tolfte boken ung Nils av Danmark ktade Margareta, en dotter till svenskkungen Inge och hans drottning Helene och som frsta hade varit gift med kung Magnus av Norge. D

K K

85

Magnus som ivrigt angrep svenskarna blev trngd av vapenmakt nda ner till Halland tvingades han barfota fly tillbaka upp p sina skepp. Av detta fick han tillnamnet barfot. Fr att vinna fred dem emellan gav Inge sin dotter Margareta till Magnus. Med honom hade Margareta inga barn men med Nils fdde hon barn som det dock inte var ngon lycka med. Sonen Inge blev redan som barn avkastad en vild hst och ihjltrampad, och Magnus drpte i unga r en frnde. Margareta hade ftt sin broder Ragnalds dotter gift med Henrik och sin systerdotter Ingeborg med Knut. Sitt fdernegods delade hon i tre delar, en tog hon sjlv och de andra tv kvinnorna fick varsin del. Drav uppstod det splittring mellan svenskarna och danskarna. Trettonde boken mellertid dog kungen av Sverige, och d det egentligen tillkom svearna att vlja en ny kung tog trots det gtarna till sig den vrdigheten med tillsttandet och dristade sig till att vlja Magnus. Svearna ville inte ge dem den myndigheten, och lta ett folk som var mindre ansenliga n de sjlva, och som sedan Arilds tid tillkommit dem. Drfr frklarade de valet av Magnus som ogiltigt d gtarna inte hade rtt att vlja kung och valde en ny kung. Men han blev strax efter drpt av gtarna och vid hans dd gick herradmet ver p Magnus. Han fick d lust att gifta sig och snde bud till Polens kung Boleslaus och trolovade sig med dennes dotter. Strax efter seglade han med sin flotta, som var ansamlad p hans faders Nils befallning och ledd av honom, till Venden vars kung Vartislaus i lnga tider hade legat i fejd med danskarna och polackerna. Frst belgrade de staden Osna och tvingade dem ett betala en ansenlig summa fr att belgningen skulle upphvas. Drp seglade de till Julin och fick hrhjlp av kung Boleslaus innan de ervrade staden. Efter detta for de hem tillsammans med Magnus brud fr att fira brllop i Ribe.

Margareta fick vattensot s hennes ben svulnade upp vldsamt, och det blev hennes dd.

K E

ungen Nils mtte allmogen p tinget utan att ha sin son Magnus med sig, och fick inte frsvara sig med mindre n att han svor att frvisa sonen frn riket och inte lta honom f komma tillbaka frrn folket gav honom lov drtill (efter mordet p hertig Knut). Kungens rdgivare menade att Magnus kunde stanna i Gtaland medan landsfrvisningen varade. S blev det ocks. mellertid hade svenskarna d de fick nys om att Magnus var upptagen av krig i Danmark tagit en av deras egna landsmn, en man av ringa hrkomst vid namn Sverker, till kung. Nils hade efter Margarets dd gifts sig med Ulvhilde frn Norge. Till henne skickade Sverker sndebud som framfrde hans krlek till henne, och kort tid drefter lt han hemligen bortfra henne frn hennes man och fick henne till kta. Med denna frilla som han falskeligen kallade sin kta hustra fick han sonen Karl som blev kung i Sverige efter honom. Fjortonde boken nut, Magnus son, valdes till kung av jyllnningarna. Efter en tid av inre strider stod det p alla stt illa till i Danmark. Inom riket rasade kriget fr fullt och utanfr gjorde sjrvarna all mjlig frtret. Knut begav sig frn Aalborg till Ldse och uppehll sig en tid i landsflyktighet hos sin styvfader Sverker som efter Magnus dd hade ktat Knuts moder. Knut blev frst vl mottagen av sin styvfader i Sverige men det varade inte lnge frrn han begynte att vara honom till besvr, s att han behvde slja de jordagods han 86

hade i landet fr att skaffa sig livsmedel. Det finns nmligen inget folk som r s villiga att ta emot landsflyktiga som svenskarna, men heller inga som s snart vill bli av med dem igen. Sverkers son Hans var mycket tapper men inte srskilt hvisk, smdade Knut fr utgngen i ngra av de slag som Knut hade hllit samt att han hade flytt. Denna nidvisa sjng han fr att verdra sin gst hn och frakt. Det tog Knut s hrt att han kpte sig skepp och livsmedel och for till sin morbroder i Polen. Men varken dr eller i Sachsen blev han mottagen. Frst hos rkebiskop Hartvig i Hamburg blev han mottagen. p samma dag som Karl, stthllare i Halland, hade rest ut ur landet blev kung Sverkers son Hans upptnd av krlek till Karls hustru och till hans syster som var nka. Betagen av deras sknhet lt han bortfra dem till Sverige fr att tillfredsstlla sin lust. Han ska ha handlat s skamligt mot dem att han tvingade dem att skiftesvis sova hos honom varannan natt, och krnkte sledes dessa kyska kvinnor. Till sist d bde hans fader och folket frbannade hans dd snde han dem hem igen. Sven (Eriksson) beslutade att hmnas detta tilltag p hela det svenska folket, men han blev frhindrad av sitt eget brllop med en dotter till hertig Konrad av Sachsen.

den tiden kom den romerske kardinalen Nikolaus seglande ver Nordsjn upp till Norge, som hittills hade hrt under rkestet i Lund, men som han nu gav sjlvstyre, i det de fick en egen rkebiskop. Han ville ocks i kraft av den makt och myndighet pven hade givit honom gra detsamma med Sverige, men d svearna och gtarna inte kunde bli eniga om vilken stad och vilken man de skulle betro med denna vrdighet, undlt han att ge dem den ra det inneburit eftersom de inte var vrdiga n att f ett kyrkligt huvudste. Eftersom det drog sig mot vinter valde han att resa tillbaka via Danmark. Han skrev d till Eskild och lovade honom en ny vrdighet istllet fr den han mist d Norge blev undandraget hans verhghet, i det han skulle f bli Sveriges kyrkofurste. Eskild tog med gldje emot detta besked och d kardinalen mtte honom fick han tecknen p den svenska rkebiskopsvrdigheten och kardinalen verlt p honom att giva dem till den person som svearna och gtarna blev eniga om att vlja. Innan han tervnde till pven frskte han frm Sven att ge upp tankarna p att angripa svenskarna, eftersom landet var vanskligt att fra krig i och folket var fattigt. Men d kardinalen rest rustade Sven sin hr. Detta mer fr begret att ervra Sverige n fr att hmnas missddet. Nu var tiden lglig fr detta eftersom Sverker var en gammal man som inte dugde till att fra krig, Drtill rdde splittring mellan kungen och folket sedan landets allmoge hade drpt hans son Hans p tinget. Redan innan angreppet var Sven s sker p segern att han utlovade delar av landet till sitt krigsfolk. Emellertid snde Sverker gng p gng bud till Sven och bad om fred men det hjlpte inte. Om vintern gick Svens hr in i Sverige sedan de sumpiga trakterna var istckta. Han drog till Finnveden dr han hrjade och brnde verallt. Folket lade sig under honom och erbjd allt han nskade. Drp gick han in i Vrend dr han verallt for fram med eld och svrd. Denna vinter var ohyggligt kall och danskarna var mer rdda fr klden n fr fienden. Vrendsborna fllde trd och sprrade vgarna i de trnga passagerna. Detta retade Sven som strax for t detta hll fr att straffa de bnder som ville hindra hans framfart. Detta tillsammans med klden fick hren att lngta hem och till slut frmdde Sven inte mer utan tervnde till Danmark. Karl och hans bror Knut nskade tervnda till Halland. D de nstan kom till grnsen blev de inbjudna av folket i Finnveden p gille. D de var redigt druckna anvisades de sovplatser och s snart de fll i djup smn stngde finnvedsfolket drrara och tnde eld p byggnaden. Elden fick dem att vakna och de ville hellre frska sig p ett utfall och mta svrden utanfr n invnta dden i elden. De sprngde d mot drren och lyckades ta sig ut men bara fr att mta dden utanfr. Ngra togs till fnga och snktes ner under isen i Nissan. Detta blev deras dd och deras grav.

87

ung Sven gav Knut (Magnusson) och Valdear (son till Knut den helige) lov att resa till Sverige. Deras rende sades vara att de ville se till sina gods, men avsikten var att Knut ville be om Sverkers dotter till kta. Sverker tog vl emot dem och lngtade efter ett sdant svgerskap. D de terom till Danmark var kungen nnu mer vred p dem n tidigare eftersom de funnit vnskap i hans fiende. id denna tid blev kung Sverker en natt d han lg och sov drpt av sin kammarsven. Det var Magnus som stod bakom detta drp ty han traktade sjlv efter att bli kung i Sverige. Men Magnus fll i ett slag mot Sverkers son Karl. Knut blev d ndd att fara till Sverige fr att trsta sin moder, men ombads terkomma till Danmark s snart det var mjligt eftersom tyskara frt in en hr i Jylland. D Knut i Sverige fick bud om lget for han frst till Sjlland och sedan till Jylland.

V V K S E

aldemar den stores drottning Sofia fdde honom en son vid namn Knut. D biskop Absalon betjnade med det heliga sakramentet var vid den hgtidliga handlingen den svenske hertien Guttorm nrvarande. Han var nmligen kommen till Danmark fr att hemfra Valdemars systerdotter som var trolovad med den svenske kungen Karl. ung Hkan i Norge hade gjort en man vid namn Sigurd till jarl i ln fr den tapperhet han visat. D kungen fll flydde Sigurd till Sverige och d han efter en tid tervnde till Norge blev han drpt av Erlings krigsfolk. Hkans krigsfolk flydde d till kung Karl i Sverige som ocks var ngot slkt med de norska kungarna. Men d han inte ville hjlpa dem i kampen om Norge skickade de sndebud till Valdemar den store som lovade dem hjlp. D for de vidare frn Sverige till Danmark. tefan av Uppsala och Helge av Oslo frskte medla i kriget om Norge och mtte danske kungen som sndebud frn Erling i Norge.

n man som i Norge falskeligen utgav sig fr att vara av kungaslkt kallde sig sjlv Magnus och fick med sig allmogen p sin sida. Han anstlle blodbad i hela Norge. Sverre beskte, innan han blev kung i Norge, en gng Birger jarl (=jarlen Birger brosa) i Sverige och dr ska han ha frrat en prst, hos vem han hade njutit gstfrihet, en msshake som r prstens yppersta skrud, tillika med en altarbok. nut och Karl flydde frn Danmark d de rddes att inte lita p kungens pstdda mildhet. De for med ett skepp frn Randers till Birger jarl i Gtaland i tillit till den frndskap som rdde dem emellan. refter bjd Valdemar den store in Danmarks och Sveriges stormn p gstning fr att fira sin sons brllop.

Femtonde boken edan den danske kungen befann sig i Jylland fll Knut och Karl in med en skara folk i Halland fr att hmnas p sitt fderneland. De hade vntat sig att hallnningarna skulle ta emot dem men istllet blev de drivna tillbaka, och de ville d hellre lta sina liv i skogen n fly. De uppstllde sig i slagordning intill den skog som skiljer Halland frn Gtaland. Knut fick i striden en mngd sr och infngades, medan Karl blev ddligt srad och dog ett stycke drifrn. Det drjde dock innan man fann hans lik och den var d stadd i stark frruttnelse. Kung Valdemar lade drefter beslag p deras gods.

88

Sextonde boken fter Valdemars dd upptndes skningarnas lust fr andra gngen att slss fr sin frihet. tskilliga stormns gods brndes ner och plundrades, och mnga av de stormn som inte gjorde uppror flydde. Upprorsmakarna fann att de intet frmdde i lngden om de inte hade en anfrare varfr de inkallade en man frn Sverige vid namn Harald som visserligen var av kunglig brd men han var sl och saknade talets gva. D han brt in i Skne med det krigsfolk han ftt med sig av kung Knut av Sverige och Birger jarl, strmmade allmogen ivrigt till honom. Hren var dock mer manstark n modig och d de mellan Lund och Lomme mtte en av den danska kungens hrar som var liten till antalet blev de strax slagna utan blodutgjutelse. Efter denna frlust flydde Harald tillbaka till Sverige med den ke som ftt honom att trakta efter kronan.

SMUND Den ldre Eddan

Ur: Helga kvida Hjorvardssonar Sammanfattning: jorvard hette en kung. Han kom att ga fyra hustrur. Den frsta av dessa hette Alvhild, och de hade en son som hette Hedin. Den andra hustrun hette Sreid, och i detta ktenskap hade han sonen Humlung. Den tredje hette Sinrjod, och hennes son med Hjorvard hette Hymling. Kung Hjorvard hade avlagt det lftet att ga den kvinna som var den vnaste han fick hra talas om. Han fick hra att kung Svvne hade en den fagraste dotter, som nmndes Sigrlinn. Idmund hette Hjorvards jarl. Dennes son Atle for fr att kungens vgnar anhlla om Sigrlinns hand. Han vistades en vinter igenom hos kung Svvne. Dennes jarl hette Frnmar. Han var fosterfar till Sigrlinn, och han hade sjlv en dotter vid namn lov. Jarlen gav det rdet att kungens dotter blev vgrad Hjorvard, och drp for Atle hem. Kungen bjd att de skulle fara nnu en gng och for sjlv med dem. D de nu kom upp p fjllet och sg ut ver Svvaland (Suebernas land?) s fick de se hur bebyggelserna ver hela landet brann, och ven stora dammoln efter hstar. Kungen red d ner frn fjllet och fram i landet och tog nattlger vid en . Atle som hll vakt for ver n. Han fann dr ett hus p vars tak en stor fgel satt p vakt, men den hade insomnat. Atle ddade fgeln med ett spjutkast. Inne i huset fann han kung Svvnes dotter Sigrlinn och jarlens dotter lov och frde dem bda bort med sig. Fgeln var Frnmar jarl, som hade ikltt sig rnhamn och vrjt dem mot fienderna genom trolldom. Hrodmar hette en kung som friade till Sigrlinn. Denne hade drpt kung Svvne och plundrat och brnt landet. Kung Hjorvard fick Sigrlinn och Atle fick lov.

jorvard och Sigrlinn gde en son som var storvxt och fager. Han var tystlten och intet namn fste sig vid honom. En gng satt han p en hg och sg d nio valkyrjor 89

rida frbi, men en av dem var frnmst av dem alla. Hon gav honom namnet Helge och i namngva fick han beskedet att det gmdes svrd p Sigarsholm (nra Holk p Sjlland). Eilime hette en kung. Hans dotter var Svva. Hon var valkyrja och red genom luft och ver hav. Hon var den, som gav Helge hans namn, och hon skyddade honom sedan ofta i strider. Hjorvard svarade att han ska ge Helge understd om denne ville hmnas sin morfader. D skte Helge upp det svrd som Svva hade utpekat fr honom. Drp drog han stad tillika med Atle. De fllde Hrodmar och utfrde mnga bragder. Kung Helge var en vldig hrman. Han kom till kung Eylime och anhll om hans dotter Svva. Helge och Svva gav varandra trohetslften, och de lskade varandra mycket hgt. Svva vistades hemma hos sin fader men Helge var i hrnad. Svva var dock nnu valkyrja ssom frut.

edin vistades hemma hos sin fader, kung Hjorvard i Norge. En julafton kom han ensam hem ur skogen och mtte d en trollkvinna som red p en varg och hade ormar som tmmar. Hon bjd Hedin sitt fljeskap. Men han nekade henne och hon sade att han skulle f umglla detta vid bragebgaren. Om kvllen avlades lften. Offergalten leddes fram, mnnen lade sina hnder p den och angav lften vid bragebgaren. Hedin gav d lftet att han skulle vinna Eylimes dotter Svva, sin broder Helges lskade. Men det ngrade han s mycket, att han gick bort p villande stigar till landet sderut, dr han trffade sin broder Helge. Helge skulle strax senare g holmgng. Alf Hrodmarsson hette den kung som hade utstakat en stridsplats t Helge p Sigarssltten med en frist p tre dygn. Dr stod en vldig strid, och drav fick Helge sitt banesr.

Andra kvden i denna Edda handlar bland annat om Helge Hundingsbane och Vlund.

SMUND etc Kvden om Helge Hjorvardsson, Helge hundingsbane & Helge haddingjaskate
Frfattad av bland annat Smund Sammandrag. Helge Hjorvardssson: (500-talet) onung Hjrvard bodde i Norge och han hade fyra hustrur; en hette Alfhild, deras son hette Hedin; den andra hette Sreid, deras son hette Humlung; den tredje hette Sinrjod, deras son hette Hymling. Men Hjrvard nskade ocks gifta sig med Siglinn, kung Svafnes dotter, varfr han snde Atle, sonen till sin jarl Idmund fr att

90

framfra sitt frieri. Hos kung Svafne fanns jarlen Franmar, Siglinns fosterfader, och jarlens dotter Alof. Men kungen nekade till frieriet. Hjrvard njde sig inte med det, utan begav sig sjlv till kung Svafne. Men kungen hade drpts av kung Hrodmar, och Hjrvard frde med sig bde Siglinn till sig sjlv och Alof t Atle. Hjrvard och Siglinn fick en son som var storvuxen och skn, han var stum och han fick inget namn. Om sider fick han namnet Helge av Svava, dotter till kung Eylime. Sedermera for han ut och hmnades sin morfader och drpte Hrodmar, samt trolovade sig med Svava. Vid ett tillflle svor Helges halvbror Hedin att han skulle kta Svava, men kom snart p vad han hade sagt. Han gick sderut i landet fr att trffa sin halvbror. Efter deras samtal, for Helge fr att mta Alf, Hrodmars son, dr han fll vid Frekasten. Helge hundingsbane: (500-talets slut - 600-talets brjan; sannolikt i trakterna av stergtland) onung Sigmund, Vlsungs son, var gift med Borghild. Deras slkt kallades vlsungar och ylfingar. De fick sonen Helge hundingsbane som fddes i Brlund. Han blev uppkallad efter den fregende Helge, och rvde mnga grdar, dribland nmns Ringstad och Htun. Han blev uppfostrad hos Hagal. Femton r gammal for han stad till slktens fiender och drpte kung Hunding som regerade i Hundland. Drefter trffade han Sigrun som han senare gifte sig med. I de kommande striderna fllde han ocks fyra av Hundings sner (Alf, Eyolf, Hjrvard och Havard) och den Hoddbrodd, son till Granmar, som Sigrun var trolovad med. Till den sistnmnda drabbningen samlade Helge en stor hr, och samtidigt uppbdade Hoddbrodd en hr vida ver bygden. Hr nmns Mrkveden och Sparins hed, samt personerna Hogne (Sigruns fader), Brage (Sigruns broder), Rings sner, Atle och Yngve, och Alf den gamle. Den ende av fienderna som verlever r Dag, son till Hogne, och kan kom senare att drpa Helge.

Helge haddingjaskate: Kan vara samma person som i den ldre eddan kallas Helge hundingsbane. (skate = hvding) Romund Gripssons saga: Helge stupade vsterut p Vnerns is. Hans broder, Rngvid, blev kung Kres baneman. ANM: Nra stranden av Vnern ligger Dalslands strsta hg, kung Kres hg, i Bolstads socken.

Hervararsagan
Sammanfattning: innmarkens norra del hette Jotunhem, och landet ner till Hlogaland (=runt Finnveden) hette Ymesland. Vid denna tid skedde en stor folkblandning mellan Jotunhem och Ymesland. Konungen i Jotunhem hette Gudmund, och hans son

91

Hvund. Hrgrim frn Jotunhem rvade bort ma Ymesdotter frn Ymesland, och deras son var Hrgrim halvtroll. Han rvade i sin tur bort Agn alvasprnge frn Jotunhem och ktade henne. Deras son var Grim. Agn var trolovad med Starkad lekmpe, och han drpte d Hrgrim halvtroll, och Agn tog sitt eget liv, ty hon ville inte vara Starkads maka. Han ktade d Alfhild, dotter till konung Alf i Alfhem, men Tor drpte honom sedan och hon for tillbaka till sina frnder. Grim ktade Starkads dotter Bggerd, och de bosatte sig p n Bolm i Hlgaland. Deras son var Arngrim, som ocks han bodde p Bolm.

den hade sonen Segerlame som var konung, och som i sin tur hade sonen Svaverlame. Han rvde riket efter sin fader, och hans svrd hette Tyrving. Han fick dottern fura. Arngrim anfll Svaverlames rike, drpte konungen, tog stort byte och samt fura som han ktade, och for hem till Bolm. Med henne hade han tolv sner. Den ldste var Angantyr som var huvudet hgre n alla andra, de andra var Hervard, Hjorvard, Sming, Rane, Brame, Barre, Remne, Tind och Bue, samt de tv Haddingarna. De var yngst, och drtill tvillingar. En julafton gjorde Angantyr lftet att han inte skulle kta ngon annan kvinna n Ingeborg, dotter till kung Yngve i Uppsala. Om sommaren for han dit och framfrde sitt frieri, med d gick ocks Hjalmar den hugstore till konungen och friade. De beslt att mtas i holmgng p Sams ret drp fr att avgra frieriet. ret efter om vren, for Angantyr till jarlen Bjartmar som hrskade ver Aldejoborg, och gifte sig med hans dotter Tova. Strax efter for han med sina brder till Sams. Hjalmar och Udd den vittbereste, som ven bar namnet Pil-Udd, hade kommit. Kampen slutade med att Angantyr flldes av Hjalmar och alla hans brder av Udd, men Hjalmar dog strax drefter av sina sr. D Ingeborg fick budskapet att Hjalmar stupat, tog hon sitt eget liv. ret drp fdde Tove ett flicka som fick namnet Hervar. Hon blev en stor krigare och kldde sig i karlklder, och hon kallade sig d Hervard. Hon blev snart ledare fr en hop vikingar. En gng kom de till Sams. Dr lg hennes fader och hans brder lagda i hg med alla sina vapen. Hon ppnade hgen och hmtade svrdet Tyrfing. Drp for de vidare tills de kom till konung Gudmund p Glasevallarna. Efter en tid ktade hon Hvund, Gudmunds son. De fick tv sner; Angantyr och Hedrek. Bde Hervar, hennes fader Angantyr och sonen Hedrek, ansgs vara onda, och frn dem kom inget gott. Omsider blev Hedrek frdriven ur landet av sin fader Hvund, och med sig fick han d svrdet Tyrfing av sin moder. Men innan han reste hgg han ihjl sin broder med svrdet. Hedrek kom till Reidgotaland (Jutland, Gotland eller del av gotiska riket?), dr konung Harald regerade. Konungen var gammal och tv jarlar hade lagt hans rike under sig, varfr konungen betalde dem skatt varje r. Hedrek blev konungens beflhavare, och drog ut i strid. Han fllde de bda jarlarna och lade ter hela landet under konungen. I gengva gav konungen sin dotter Helga till honom och halva riket. P sin lderdom fick konungen en son, och Hedrek fick en annan vid namn Angantyr. Efter en lng tid av missvxt, gick Hedrek till anfall mot konungen. De ddade hans mn och Hedrek sjlv drpte konungen och hans son. Han hustru Helga tog sitt liv i disarsalen. Drefter korades Hedrek till konung. En sommar for han sderut till Hunaland. Dr kmpade han med konung Humle och segrade ver honom. Han dotter Sifka tog han med sig, och snde henne havande tillbaka ret drp. Barnet blev en pojke som kallades Lod. Konung Hedrek drog ter ut i hrnad och kom till Saxland. De bjd varandra fred, och dr ktade han konungens dotter Oluf. Efter en tid for hon hem och de skildes frn varandra. ter ute i hrnad kom Hedrek till Finland dr han tog som byte en kvinna som ocks hette Sifka. 92

En sommar for Hedrek i sterled och kom till konung Rollg i Holmgrd, och bad att f uppfostra dennes son Herlg. Efter mnga skilda hndelser kom Hedrek att kta Rollgs dotter Hergerd. Och med henne fljde som hemgift Vendland som grnsar upp till Reidgotaland. De fick en dotter vid namn Hervar, och hon blev uppfostrad i England av en man som hette Ormar. Drefter hll sig Hedrek lugn i sitt rike och blev mycket vis. I Reidgotaland bodde Gestumblinde. Han dyrkade Fr och hade lovat att offra den strsta galt han kunde erhlla. Sedan Hedrek svarat p en lng rad gtor, blev han ddad av ngra hgttade trlar som han tagit i vsterled. De tog ocks svrdet Tyrfing innan de flydde. D blev hans son Angantyr korad till konung, och han for genast ut och hmnades sin fader och terbringade svrdet. Han lt reda till ett stort gstabud p den grd i Danparstad, som heter rhem. Hr tog han arvet efter sin fader. Lod som vuxit upp hos sin fader Humle i Hunaland, red ster ifrn tills han kom till rhem i goternas land, och krvde hlften av arvet, dribland skogen Mrkved. Angantyr erbjd honom dock bara en tredjedel av Godtjod, vilket Lod ogillade och begav sig hem igen. Vl hemma smidde Lod och hans fader Humle planer, och till vren rustade de hunnernas hr. D alla samlat sig, red de genom Mrkveden som skiljer Reidgotaland frn Hunaland. S snart de kom ut ur staden sg de en fager borg ute p sltten. ver den rdde Angantyr och hans syster Hervar, samt hennes fosterfader Ormar. De tv sistnmnda vore satta att vrna landet emot hunnernas hr, och de hade i borgen mycket folk. Strid uppstod och Hervar fll med mnga av sina kmpar. Ormar lyckades fly och kom till Angantyr i rhem. Hos Angantyr fanns konung Hedreks fosterfader Gissur Grytingalide. Han for tillbaka till hunnerna och bestmde att den avgrande striden skulle st vid Dylgjadalen p Dunheden, vid foten p Jsurfjllen, dr goter fordom mnga gnger ftt seger. Hrarna mttes och efter en strid som varade i mnga dagar, och efter en hrd kamp fllde Angantyr bde Lod och Humle. Hunnerna gav sig p flykt men goterna hgg ner dem. Drefter regerade Angantyr lnge ver Reidgotaland. Konungatter stamma frn honom. Konungalistan ngantyr var lnge kung i Reidgotaland. Hans son var Heidrek ulfhammar, som fick dottern Hild. Hon var moder till Halfdan snlle, som fick sonen Ivar vidfamne. Ivar lade under sig allt Sveavlde, Gtland, Saxland, och allt rike sterut till Ryssland, och en del av England som kallas Northumbria. Han lade ocks Danmark under sig och satte Valldar ver landet och gav hon sin dotter till kta. Deras sner var Harald hilditann och Randver. Nr Valldar dog, tog Randver danernas rike medan Harald hilditann tog Gtaland och hela Sveavldet. Randver ktade Asa, kung Haralds dotter i Geiradar grd i Norge. Deras son var Sigurd Ring, och han eftertrdde fadern. Han slogs med Harald Hildetann p Brvalla, och detta slag r vida bermt. Sigurd Ring son Ragnar lodbrok tog ver styret i Danmark efter fadern. Harald hilditanns son hette sten Illrda. Han tog Svearike efter sin fader och regerade dr tills Ragnar lodbroks sner slog ihjl honom och Ragnar son Bjrn jrnsida tog ver Sveariket. Nr Ragnar dog tog hans son Sigurd ver Danmark, medan sonen Vitsrk fick de stra rikena, och Ivar benls tog England. Bjrn jrnsidas sner hette Erik och Refill. Erik tog riket efter sin far, och Refill var en sjkonung. Men Erik levde inte lnge, och d fick Refills son Erik riket. Bjrns sner var dessa: Upsala-Erik och kung Bjrn. De tv tog riket efter Erik Refillsson. Kung Bjrn bodde p Hga, och kallades Bjrn p Hga. Hos honom var Brage skald. Kung Amunds son hette Erik, som tog riket efter sin fader i Uppsala. Han var en rik konung. I hans dagar kom Harald hrfager till riket i Norge. Kung Eriks son i Uppsala hette Bjrn. Han tog ver riket efter sin fader och regerade lnge, och fick snerna Erik segersll och Olaf. I deras tid dog Harald hrfager. Olaf fick sonen Styrbjrn starke, och han slogs mot sin farbror Erik segersll p Fyrisvallen och dr

93

fll han. Erik segersll regerade sedan Sveariket till sin dd. Han ktade Sigrid storrda, och deras son var Olaf svenske som blev tagen till kung efter Erik. I hans tid blev Svitjod kallat kristet. Olaf svenskes son hette Amund, och han tog riket efter sin far och dog sedan sotdden. Efter honom blev hans bror Emund kung. I hans dagar hll de svenske illa kristendomen och han var inte kung lnge. Stenkil hette en mktig och ttestor man i Sveariket. Hans mor hette Astrid och var dotter till Finn Skjalges son Nial frn Hlogaland (i norra Norge), men hans far var Ragnvald den gamle. Stenkil var frst jarl i Svitjod, men efter konung Emunds dd tog svearna honom till konung. D gick konungadmet ur de forna konungarnas tt i Svitjod. Stenkil var en stor hvding och gift med konung Emunds dotter. Han vart sotdd i Svitjod nr kung Harald fll i England (r 1066). Inge hette Stenkils son, vilken svearna togo till konung nst efter Hkan. Han var lnge konung och vnsll och kristen. Han gjorde slut p bloten i Svitjod och bjd allt folket dr att kristnas, men svearna hade alltfr stor tro p hedna gudar och hll fast vid forna seder. Kung Inge ktade en kvinna som hette Maer, hennes bror hette Sven. Ingen tyckte srskilt om kung Inge, och s vart Sven den mktigaste mannen i Svitjod. Svearna menade att kung Inge brt mot de forna landslagarna, d han ptalade mnga ting som hans fader Stenkil ltit vara ofrndrade. P ett ting, som svearna hll med kung Inge, stllde de honom tv villkor, om han hellre ville hlla de forna lagarna med dem eller lmna kungadmet. D talade kung Inge och sade sig ej vilja kasta den tro som var den rtta. D ropade svearna hgt och betrngde honom med stenkastning och drev honom frn tinget. Kungens svger Sven var kvar p tinget. Han erbjd svearna att hlla bloten fr dem om de gav honom kungadmet. Detta sade alla svearna ja till, och s vart Sven tagen till konung ver allt Svitjod. D framleddes p tinget en hst som hggs snder och frdelades till spis, och blottrt rdfrgades med blodet. Alla svearna kastade kristnan och bloten brjade igen, men kung Inge drev de bort, och han for till Vstergtland. BlotSven var tre vintrar konung ver svearna. Men kung Inge red med sitt flje och en skara mn, fast hans hr var ringa. Han red sterut ver Smland till stergtland och s till Svitjod, red bde dag och natt och kom ofrvarandes ver Sven tidigt p morgonen. De omringade huset och slog eld och brnde inne allt folk dr var. Tjof hette en lnderman som dr brndes inne och som tidigare fljt Blot-Sven. Sven gick ut och blev genast drpt. Inge tog s p nytt kungadmet ver svearna och stadfste n en gng kristnan och hrskade ver riket till ddsdagar och vart sotdd. Hallstein hette kung Stenkils son, kung Inges bror, som var konung samman med sin bror kung Inge. Hallstens sner var Philippus och Inge, som tog kungadmet i Svitjod efter kung Inge den gamle. Filippus var gift med Ingegerd, kung Harald Sigurdarsons (hrdrdes) dotter. Han var i kort tid konung.

ANMRKNINGAR: Aldejoborg, avser Ladoga sder om sjn med samma namn i det gamla Grdarike (Ryssland). Holmgrd, r det fornnordiska namnet p staden Novgorod i det novgorodska riket i Grdarike (Ryssland). Miklagrd, (=den stora staden) var det forntida namnet p Bysans, nuvarande Istanbul. Redgotaland, fastlandsgoter.

94

Rolf Gtrikssons saga

Sammanfattning: ung Gte regerade i Vstergtland, som ligger mellan Norge och Sverige. Han var p resa d han mtte Snotra. Med henne fick han sonen Gtrik som blev kung efter sin fader. Hundtjoser heter en kung som rdde ver Hordaland. Han var son till Fritiof den stolte och Ingeborg den fagra. Han hade tre sner: Hertiof, som sedan blev kung i Hordaland, Geirtiof, upplndingakungen, och Fritiof kung ver Telemark. I Agder bodde kung Harald hin Egdska, och hans son var Vikar. Storvekr var Starkodr Alodrngs son, och han tog Alfhild, kung Alfs dotter, ur Alfhem med vld. Kung Alf drpte Storverkr och terfrde sin dotter, som senare fdde en son som fick namnet Storverk efter sin fader. Han gav sig till kung Harald hov p Agder och blev hans landvrnsman. Dr bodde han p Truma, en plats som kungen givit honom. Han tog nna, kung Frekis dotter av Haleigaland, med vld och de fick sonen Starkodr. Fjorvi och Fyrvi, kung Frekis sner, reste sig mot Storverk och brnde honom inne med hela sitt folk. Starkodr var ung d detta hnde och blev upptagen i kung Haralds hov. Hertiof, Hordalands kung, drpte kung Harald och tog hans son Vikar till fnga samt underlade sig hela hans rike. I hans hrstyrka fanns en man vid namn Grani, som kallades Hrossharsgrani. Han bodde p n Fenring i Hordaland i en by som heter Askr. Dit frde han Starkoter. Vikar och Starkoter tog sig omsider drifrn p ett skepp och nr de tervnde efter en tid drpte Starkoter sjlv kung Hertiof och mnga fll med honom. Vikar blev kung ver Agder och Jren och han lade under sig Hordaland och Hardanger. En sommar for han i hrnad och steg i land ster om Viken och hrjade i Vstergtland och tog stort byte. Nr han kom till Vnern mtte honom dr kung Sisar. Dr fll mycket folk men Vikar fick segern och Sisar fll. Drefter for han till Oplanden fr att slss mot Gertiof som nskade hmnas sin broder. Gertiof fll och Vikar lade under sig Oplanden och Telemark, ty Fritiof som var kung ver Telemark var inte hemma d. Vikar fick snerna Harald och Neri. Olaver hin Skygni heter en kung i Svitjod dr det heter Nrke. Han fljde Vikar mot Fritiof sedan denne frskt terf sitt rike i Telemark. Fritiof gav upp och fick segla drifrn. Reiner hette en rik man som bodde p n Sida norr om Jder i Norge, och fljde alltid kung Vikar i strid. Han hade sonen Refer. Vikar drptes av Starkotr som flydde frn Hordaland till Erik och Alrik, Agna Skefs sner, Uppsalakungar. Omsider drptes Alrik av brodern Erik som regerade ensam lnge drefter. Kung Gtrik regerade i Gtlandet. I Venden bodde kung Harald. Dit fot Gtrik och friade till hans dotter Alfhild. Hon fljde med honom tillbaka och fdde dottern Helga. En av Gtriks vnner var Hroskel. Alfhild dog och Gtrik lt uppkasta en stor jordhg ver henne. Harald tog ver styret ver sin fader Vikars lnder och Neri jarl lt honom f det. Refr, Reiners son, begav sig till Neri jarl. Dr fick han i uppdrag att fara till kung Gtrik i Gtland, kung Ella i England och kung Rolf Krake i Danmark. Slutligen for han ter till Gtrik och gifte sig med hans dotter Helga och blev jarl under Gtrik. Tore hette en herse i Sogn som hade dottern Ingeborg. Dit kom Gtrik samtidigt som en kungason vid namn Olafr. De friar bda till henne men hon vljer Gtrik. Hon fdde frst Ketil och sedan Rolf. 95

I Danmark bodde kung Ring och han hade sonen Ingjald. Dit kom Rolf sedan Ring erbjudit sig att bli hans fosterfar. I Sverige regerade kung Erik och hade dottern Torborg. Hon slog sig ner p Ullerker och brjade regera ver en tredjedel av Sverige samt kallade sig kung Torgerger. Gtrik dog och Rolf fick verta riket. En dag mtte Ketil och Rolf en vid namn Amund, kung Olofs son i Skottland, som inbjds att bli deras man. Rolf gifte sig med Torborg och blev kvar i Sverige medan han bror Ketil styrde ver Vstergtland. Nr kung Ring dog for Rolf och Amund till Sjlland dr de mtte och slogs mot Grimer Grimolfsson, men Rolf utgick med segern. I Ryssland var en kung som hette Halvdan. Han hade en dotter Olof (=Alf), och hos honom fanns landvrnsmannen Tore Jrnskld. Tore vervanns och Ketil fick gifta sig med Olof. Drefter for Ingjald hem till Danmark, Ketil till Vstergtland och Rolf till Sverige dr kung Erik dtt samma r. Kung Rolf regerade nu Sverige och han fick sonen Gtrik. Slutligen dog Rolf Gtriksson sotdden.

Herrauds och Boses saga

Sammanfattning: ing hette en kung ver stergtland. Han var kung Gtes son och Odins sonson. Denne kung Ring var kung Gtrik den mildas broder p fdernet. Till hustru hade han Silgia, Sevara jarls dotter i Smland. Hennes brder Dagfare och Nattfare levde uti kung Harald Hilditanns hov som d rdde ver Danmark och en stor del av Nordlandet. Ring hade sonen Herrd och frillosonen Siod. (m.m. m.m.)

ANM: Innehllet och stilen skiljer sig mycket frn mer trovrdiga sagor frn denna tid.

96

Sagobrott (om Brvallaslaget)

enligt lundensiska annaler Frfattad enligt egen uppgift av Stark-Odder. Slutligen redigerad omkr. 1000-1100 i Telemark i Norge. I de lundensiska annalerna finns fljande version som sannolikt r mer ursprunglig. Delvis i sammandrag:

r han (Harald) drog till Svea rike fr att indriva skatter, mtte honom konung Ring med krig p ett flt, kallat Bravel, dr p Haralds sida skola kmpat fanbrande mr, av vilka den ena nmndes Heth, den andra Visna. I denna drabbning stupade Harald, och med tilltelse av sveakonungen Ring satte danerna ungmn Heth till konung ver sig. Denna, som ven hrskade ver Dacien, grundade i en slesvigiansk hamn vid Jutland en stad som hon efter sig kallade Hetheby. Frst skildras, hur konung Ivar vidfamnes dotter Aud fr friarbud av konung Helge frn Danmark, som hon lskar, men genom faderns list tvingas att avst frn. Helge far senare ter till konung Ivar, som d var den mest bermde konungen och friade till Aud sin broder Rriks vgnar. Konung Ivar spelar ven nu falskt spel. Aud avslr frieriet men ger strax vika och fljer Helge till Danmark. P vgen dit rjes under deras samsprk konung Ivars svek mot dem. Rrik fr med Aud sonen Harald, som hade stora och guldfrgade framtnder. Emellertid kommer konung Ivar en sommar ned till Sjlland och bereder Rrik ett hnfullt mottagande sin flotta. Han sger, att det r i var mans mun, att Harald var Auds son med Helge. Nr Helge terkommer frn ett vikingatg fordrar Rrik en envig till hst med honom, varvid han ddar Helge. Mnnen rusa till och frga honom, varfr han ddat sin broder. Han sger sig frvisso ha sport, att Helge frfrt hans hustru. Men alla frnekade det. Drp flyr Aud med sin son, och Ivar lter dda Rrik. Aud drog sedan frst till stergtland, sedan till Grdarike. Dr gifte hon sig med konung Radbard. Ivar blir s frgrymmad hrver, att han samlar sin flotta och anfaller Radbards lnder. Men i Finska viken strtar han sig en morgon efter en drm i havet och omkommer, och krigstget instlles. Nr konung Radbard hrde detta, satte han sin styvson Harald ver hren och for d Harald med densamma till Sjlland och blev dr tagen till konung. Drnst drog han till Skne till det rike, som hans mdernefrnder hade haft, och blev han dr vl mottagen och frstrkt med manskap. Drp drog han upp till Sverige och underlade sig hela detta rike och Jylland, som hans morfader Ivar vidfamne hade hrskat ver. Han insatte dr nyo fylkeskonungar, vilka konung Ivar hade bervat sina riken. Konung Harald styrde riket med verksamhet och kraft under frsta delen av sin levnad, men d han var mycket ung, syntes det mnga, vilkas riken hade intagits av konung Ivar eller konung Ingjald (illrde; ynglingatten), ssom skulle det vara en ltt sak att tertaga deras fdernearv. Harald var 15 vintrar gammal d han kom till riket (=fick besittningsrtten), och eftersom hans vnner insg, att han skulle draga mnga rikets fienders anfall till fljd av sin ungdom, s lade man rd och anstllde en stor sejd och det sejdades fr konung Harald, att jrn ej skulle bita p honom, och s var det sedan, att han aldrig bar skyddsvapen i en strid, och bet inga vapen p honom. Han blev en vldig hrman, och ingen i hans tt hade haft s mycket krigsfring i riket, drfr kallades han Hildetand (Hilditnn). Han frvrvade sig med hrnad allt det land, som Ivar vidfamne hade haft, och n mer, s att ingen konung i Sverige eller Danmark fanns, som ej gldade honom 97

skatt. Han lade under sig den del av England, som Halvdan snlle och sedan konung Ivar hade haft. Han satte konung Hjormund, Hervard Ylfings son, ver stergtland, som hans fader hade gt och konung Granmar. D konung Harald begynte ldras, satte han sin brorsson Hring ver sin hr att vrna lnderna sina, och Hring dvaldes hos Harald lnga tider. Och d ldern brjade ta ut sin rtt ver konungen, satte han in sin frnde Hring till konung i Uppsala och gav honom Svitjod och vstra Gtaland till att rda ver, men sjlv hade han vlde ver hela Danmark och stergtland. Hring gifte sig med Alfhild, konung Alfs dotter frn landet mellan Gtalven och Romlven (nu Glommen). Hring fick en son vid namn Ragnar. Nr konung Harald hildetand var s gammal vorden, att han rknade halvannat hundrade vintrar, d lg han i sngen och kunde ej g. D vikingar anfll hans rike, ville ngra mn, som tyckte att illa gick riket, d landstyret sviktade, och som fann honom fullgammal, drnka honom i badet. De lade grenar ver karet och bar sten ovanp och ville kvva honom i badet. D han frstod, att de ville frgra honom, bad han, att de skulle slppa honom upp ur badet: jag vet, ni tycker mig fullgammal. Det r ock sant, och vl mtte jag d en naturlig dd. Icke vill jag denna dd, att d i badet, jag vill d mycket kungligare. Ngra vnner kom till och hjlpte honom bort. Snart drefter snde han mn upp i Svitjod till sin frnde konung Hring med det budskapet, att han skulle samla sig hr ver allt det land, han rdde ver, och komma emot konungen vid landmret och kmpa mot honom, och lt sga honom alla skl, varfr danerna tyckte honom gammal. Drefter samlar konung Hring hrfolk ver allt Sveavlde och Vstergtland, och mnga fick han frn Norge. Det r sagt, att nr svear och norrmn for ut med flottan om Stocksund (Stokksund), var dr 2500 skepp. Men konung Hring red med sin hird och vstgtarna ovanom ver resund (Eyrasund; se anm. nedan) och skte sig s den vstra (se anm.) landsvgen till skogen Kolmerker (=Kolmrden?) som skiljer Svitjod och stergtland. D konung Hring kom ut ur skogen i vster till det, som heter Brvik, d kom dr emot honom hans skeppshr, och slog s konung Hring upp sina hrtlt p sltterna vid Brvalla under skogen, mellan denna och viken (=mellan skogen och viken). Konung Harald drager nu samman en stor hr frn allt Danavlde, och mycket hrfolk kom frn stersjlnderna och frn Kvnagrd och Sachsland. D hans hr var samlad p Selund (Sjlland) p den ort som heter Kgja, kunde mnnen g ver frn Landr till Skanr liksom p ett skepp, ty hela sjn tycktes betckt av hans flotta. D snder han den man, som heter Herleifr, och med honom sachsarnas hr konung Hring till mtes, och fr att hassla till vall (=inhngna stridsplatsen med hasselstnger), och vlja valplats (stridsplats) och sga upp friden och smjan dem emellan. Konung Harald for med hren sju dagar, innan han kom ster ut i Brvik. Och d gjorde sig bgge redo till strid och fylkade sitt folk. I Haralds hr var hvdingen Brune. Han var mest frfaren av alla de mn, som var med konung Harald. Denne lt Brune fylka hren och frdela hvdingarna under mrkena. Konung Haralds mrke stod i den mellersta fylkningen, och hans hird fanns omkring mrket. (Hrefter upprknas Haralds frmsta kmpar, bland vilka nmns en skldm Veborg, som kom till konung Harald med en stor hr sunnan frn Gotland.) Konung Harald frdades i vagn, ty han var icke s vapenfr, att han kunde g i striden. Konungen snder Brune och Heidh att sknja, huru Hring fylkat sin hr och om han var redo till strid. Brune sger: Tyckes mig, att Hring r redo till strid och hans folk. Underligt har han fylkat det. Han har svinfylkat sin hr, och blir det icke ltt att kmpa med honom. D sger konung Harald: Vem mnde ha lrt Hring att s fylka? Jag trodde ingen utom mig och Oden kunde det, eller mnde Oden vilja upphra att tillskifta mig seger. Det har aldrig frr hnt, och nnu beder jag honom, att han ej m gra det. Men vill han ej giva mig seger nu, d lte han mig falla i striden med all min hr, om han 98

ej vill, att danerna skola f seger som frr. Och alla de kmpar, som falla p denna sltt, giver jag Oden. Det var s, som Brune hade sagt, att Hring hade svinfylkat all sin hr. Fastn fylkningen tycktes ttast att verskda, dr trynet var i brstet (den utskjutande falangen i centern), var den dock s lng, att ena armen ndde den som heter Vat (se anm.), och den andra ovan till Brvik. Konung Hring hade med sig till strid mnga konungar och kmpar. Dr var med honom en ypperlig man, den konung som hette Ale den djrve, som hade stort hrflje, och mnga andra bermda konungar och kmpar. Med honom var den kmpe, som var den yppersta i fornsagorna, Starkad Storverksson den gamle, som hade uppftts p n Fenring i Hardaland i Norge och hade farit vida i lnderna och vistats hos mnga konungar. Mnga andra kmpar var komna frn Norge, uppifrn Sveavlde, uppifrn Sigtuna. Bland kmparna (som upprknas) var Sigvald, som kommit till konung Hring med 11 skepp, Tryggve och Tvivivill med 12. Erik helsing hade en stor drake (=skepp), vl bemannad, Lser hade ett lngskepp. Nr denna hr var redo till strid, lt bggedera blsa i lurar, och hrskri upphovos drp. D drabbade fylkingarna samman och blev striden s skarp och vldig, att det sges i fornsagorna, att ingen strid i Nordlanden hade varit, dr urvalet av kmpar varit jmnstort och jmngott med dennas. Nr striden stndat en stund, trngde sig i konung Haralds hr den kmpe fram, som hette Ubbe friser, och anfll spetsen p konung Hrings fylking. Han kmpade frst med Ragnvald lyftingshvde, och var deras vapenskifte mycket hrt och fruktansvrda hugg gavs d i hren, nr dessa tv ofrvgna kmpar drabbade samman. Bgge gav varandra mnga och stora hugg. En sdan vldig kmpe var Ubbe, att han ej hll upp frrn han skilt deras envig genom Ragnvalds fall. Drp lpte han mot Tryggve och gav honom banesr. D Alreikssnerna se, hur fruktansvrt han for fram i hren, g de lst p honom. Men s kmpastark var han, att han drper dem bda. Drefter drper han Yngve, och for han s vldsamt fram i hren, att alla flyktade av skrck fr honom, och fllde han alla dem, som stod frmst i fylkingsspetsen, utom dem som stred mot andra kmpar. D konung Hring sg detta, eggade han hren, att icke skulle en man vinna ver alla, s verddiga mn som de var, vilka stred med honom. Eller var r kmpen Starkad, som hittills alltid bar segerrik skld. Vinn oss seger! Han svarade: Ha vi fullt upp att gra, och vi skall se till att vinna den seger, vi mkta, men Ubbe r man att stta envar p hrt prov. P konungens eggelse lper han fram mot Ubbe, och blir dr en vldig kamp mellan dem med stora hugg och mycken kmpakraft. Bda var vermttan modiga mn. Efter en stund gav Starkad honom ett stort sr, och drefter fick Starkad sex sr och alla stora, och tyckte han sig nppeligen frr ha satts p ett slikt prov av en enda man. Men emedan fylkingarna var s mansstarka, skildes de frn varandra, och slutade drfr detta envig. Sedan anfll Ubbe den kmpe som hette Agnar, och rjde vgen fri fr sig, och hgg med bgge hnderna, och bgge hans armar var blodiga till axlarna. Drp vnde han sig mot dem frn Telemarken. Och d de sg honom, sade de: Nu tarvar oss (behver vi) ej att ska oss annorstdes i hren, och lt vra pilar en stund ska denna man, och ju mindre alla tycka oss vara dugliga, desto mera skall vi anstrnga och visa oss som raska mn! De tappraste bland Telekarlarna, Hadd hrde och Hroald t, tog till att skjuta p honom, och de var s drpliga bgskyttar, att de skt honom tv tolfter (=24) pilar mitt i brstet, ty det ville mycket till att f livet ur honom. Dessa mn gav honom banesr. Men d hade han drpt sex kmpar och givit elva kmpar svra sr, och drpt 16 mn av svearna och gtarna, som stod framme i fylkingen. Under detta gick skldmn Veborg hrt fram mot svearna och gtarna. Hon gick mot den kmpe, som hette Soknarsote. Och s hade hon vant sig med hjlm och brynja och svrd, att hon var lngt hunnen i riddarskap, som Starkad den gamle sger. Hon ger kmpen vldiga hugg, anfaller honom lnge, och med ett hugg hugger hon i kinden och 99

klyver snder kften och ett stycke av hakan. Han slog skgget in i munnen och bet i det och hll s upp hakan. Och hon utfr stora bedrifter i hren. Litet drefter mter henne Torkel styvsint, konung Hrings kmpe, och blev dusten hrd mellan dem. Innan han hll upp drpte han henne, sedan hon ftt mnga sr och visat stor djrvhet. Nu blev det stora tidender p en kort stund, och bgge fylkingarna segrade msomt. Dr gick mngen kmpe miste om hemkomst frn striden, eller blev han lemlstad, mse sidor. Nu gr Starkad mot danerna. Han angriper den kmpe, som heter Hunn, och drper honom, och drp den som vill hmnas honom och heter Ella, och sedan den som heter Borgar, och drabbade de samman i hrd strid, och slutade deras envig s, att Starkad drpte honom. Starkad lper nu omkring i fylkingarna med draget svrd och hugger vem han mter. Och sedan hgg han den som hette Hjort. Nr konung Harald sg s stort manfall i sin hird och bland sina kmpar, d reste han sig p kn och tog tv svrd och krde vldeliga fram med hsten, som var fre vagnen. Han hgg svrden med bgge hnderna och gav mngen man bane med egna hnder, trots att han varken kunde g eller sitta p hsten. S frlpte striden en stund, att konungen utfrde mnget storverk. Efter denna bragd blev konungen Harald hildetand slagen med en stor klubba i huvudet, s att hjssan rmnade itu, och var detta hans banesr. Och drpte Brune honom. Nr konung Hring sg konung Haralds vagn tom och frstod, att konungen mnde vara fallen, lt han blsa och bjuda, att hren skulle st stilla. Nr danerna blev detta varse, avstannade striden, och bjd konung Hring fred t konung Haralds hr, och det tog alla emot. Dagen drp om morgonen lter konung Hring rannsaka valplatsen och leta efter sin frnde konung Haralds lik, och hade stort manfall gt rum p den plats, dr liket lg. Det var vid middagen, som liket fanns och de dda uppsamlats. Konung Hring lt taga konung Haralds lik, sin frndes, och tvtta av blodet och reda det omsorgsfullt efter den forna sedvnjan. Han lt lgga liket p den vagn, som konungen Harald hade i striden. Drefter lt han kasta upp en stor hg och lt hans lik ka i den vagn, efter den hst, som konung Harald hade i striden, och lt honom s ka in i hgen; och sedan vart hsten drpt. D lt konung Hring taga den sadel, som han sjlv hade ridit i, och gav sin frnde konung Harald, och bad honom gra som han sjlv ville: antingen rida till Valhall eller ka. Drp lt han gra ett stort gstabud och fira konung Haralds, hans frndes, likbegngelse. Innan hgen var sluten efter honom, ber konung Hring alla stormn och kmpar, som var drstdes, att g fram och kasta i hgen stora ringar och goda vapen till konung Harald hildetands ra. Drefter slts hgen omsorgsfullt. Sigurd Hring var konung ver Svitjod och Danmark efter konung Harald hildetand. Hans son Ragnar vxte upp i sin faders hird. Nr konung Hring tog till att ldras och bli tungfr, brjade hans rike minskas. Mest minskades det som var honom fjrmast. Konung Adalbrikt - av konung Ellas tt, han som hade drpt Halvdan Ylfing - underlade sig det stycke av England, som konung Hring gde. D Sigurd Hring var gammal, var det en hst som han hade ridit omkring i sitt rike vstra Gtland, att dma landslag. D kom mot honom Gandalfs sner, hans svgrar, och bad att han skulle giva dem folk att rida mot den konung, som hette sten, som hrskade i det rike som d hette Vestmarar och nu heter Vestfold. D hlls blot i Skiringssal, till vilket folk begivit sig frn hela Viken ... (slutet saknas)

ANM.:

Hndelsen utspelar sig i mitten av 700-talet (omkring 740-talet?). En avsevrt smre tergivning av hndelsen finns ocks hos Saxo.

100

Eyrasund = grus/gyttja/lerig jord-sundet; tolkas av Arthur Nordn som trakten kring rmohult, d den stgtska landskapsgrnsen av lder gtt hrver, liksom huvudvgen frn Nrke-Vstergtland till trakten av Norrkping. Dr denna vg i norr passerar landskaps-grnsen, kommer den ut p en mosse av betydande utstrckning. P ett stlle smalnar mossen och tv landtungor skjuter fram mot varandra, och erbjuder ett lmpligt vadstlle ver sumpmarkerna. De tv stora landsvgarna frn Linkping och Norrkping mts strax sder om mossen fr att sedan passera krret. ven jrnvgen gr hrver. Tolkningen kan klassas som osker. vstra / stra = dessa bda hnvisningar anger hrens respektive flottans rrelseriktning. Hrings hr tgade vster ut landsvgen (stti sva vestr landveg), och tycks visa att de frdades mot vster frn Svitjod-Vstergtland. P samma stt sgs Haralds flotta komma frn Sjlland styrande t ster. Dessa orienteringar ger ingen naturlig mtesplats, eftersom Harald hamnar i stersjn och Hring till slut vid Vstkusten. Nordn freslr att partierna i originalet har haft lsningen vsterifrn och sterifrn, sett frn sjlva slagfltet, vilket istllet skulle innebra att hren gtt frn Vstergtland och norr om Vttern vsterifrn till Brviken, medan flottan kommit frn stersjn och styrt in i Brviken och sledes kommit sterifrn. andra sidan kan hren faktiskt ha tagit den vstra landsvgen och drmed menat vgen frn Hjlmaren, och inte en mer stlig vg som ocks gick till Kolmrden och Brviken men frn den stra delen av Mlaren. Ytterligare en mjlighet r att de just frdades i vstlig riktning, men lngs den vg som gr frn den stra delen av Mlaren. Likas r det naturligt att hvda att Haralds flotta, som samlades vid Sjlland, frdades t ster fr att komma till stergtland, ven om han efter ett par dagar mste ha tagit av t norr. Hade Haralds flotta frdats mot vstra Gtaland, hade de istllet frdats mot norr, och detta vderstreck nmns ingenstans. Vat = anses av Nordn motsvara ett ursprungligt Var, dock ej namnet p en . Hren uppstlldes mellan Vat och Brviken enligt sagobrott, och mellan Vik och Verund enligt Saxo (det sistnmnda har flera gnger tolkats som Vrend i Smland), men sannolikt tergr bde Vat och Verund p ett och samma namn i originalversionen. Det oknda namnet har ocks jmstllts med Varins vik och Varins i kvdena om Helge hundingsbane i Eddan, ett plats som antas ha legat just i trakterna av Ringstad i Brbygden, vid Brviken, eller vid Vtterns utlopp vid Motala dr viken vid sjlva utloppet heter Varviken. Man ansg lnge att slaget sttt i .Husby sn, men en nrmare underskning i brjan av 1910talet visade att s knappast var fallet. Istllet framkom det hgst ovntat att man i trakten runt Norrkping berttade att slaget sttt hr. Enligt folktraditionen hade slaget sttt mellan Herstabergsbcken (sockenskillnadsbcken) och by eller Brviken (Norrviken). De inseglande flottorna landade nedom bcken utt Brviken till, och gick ej upp s lngt som till Marieborg. Det stod frmst i trakten av den nuvarande Stockholmsvgen, p Kvillingesltten eller nrmare betraktat p Herstadbergsgorna eller Herstadbergsgrdet, och slaget flyttade sig ngot under sin gng och var som vrst vid Bjrnsns. Slaget pgick p mer n ett stlle, och ven trakten kring Svensksundsgor, vid Vilhelmsberg och vid Trns omnmns i folktraditionen. Kung Rings hr kom frn Ringstad och Klingsbergsdalen, den andra frn sjn. Freden kom sedan att slutas vid Fristad i Tby socken. Allt enligt folktraditionen. Sigtuna = ett visst antal kmpar kom hrifrn och platsen frlggs norrut frn Brvalla. Orienteringen stmmer med Sigtuna vid Mlardalen, men bevisligen fanns inte denna stad vid denna tid. Den anlades omkring r 1000, och var nnu ung d den slutgiltiga versionen av Brvallaslaget skrev ner. Ett vervgande stort antal kmpar uppges vara frn Norge (ungefr lika mnga som de vriga p respektive sida!!, dock utan att dda ngra norrmn). ven de frmsta bedrifterna i slaget sgs ha utfrts av norrmn.

101

Sagan om Ragnar lodbrok och hans sner

Frfattad enligt egen uppgift av Stark-Odder. Slutligen redigerad omkr. 1000-1100 i Telemark i Norge. I de lundensiska annalerna finns fljande version som sannolikt r mer ursprunglig n Sagobrott. Delvis i sammandrag:

eime i Hlymdalarna sporde att Sigurd (Fafnesbane) och Brynhild var dda. Deras dotter Aslaug, som han fostrade var bara tre r gammal. Fr att skydda henne frn frldrarnas fiender kte han till Norge och kom till Aake och hans hustru Grima i Spangareid. Dr lmnade han flickan. Herrud hette en rik och mktig jarl i Gtaland. Han hade dottern Thora, som de kallade borgarhjort. Fadern lt bygga henne ett loft i nrheten av kungasalen. En dag skickade han henne en liten lindorm, som snabbt kom att vxa, och till slut var den s stor att den omgjrdade hela loftet. Ingen vgade g i nrheten av ormen, och jarlen ngrade sig. Han lovar bort sin dotter till den som kan dda ormen. Vid den tiden rdde Sigurd Ring ver Danmark. Han var vida knd efter det stora slaget som han hll mot Harald hilditonn vid Brvalla; dr fll Harald. Sigurd hade en son som hette Ragnar. Denne fick hra om Herrud jarl och mnade bege sig dit. Han tog ett par ludna broker (=byxor) och en luden kappa, vilka han hade kokat i beck, och gmde dem. En sommar hll han till i Gtaland med sina skepp och sin hr. Ragnar ikldde sig sina gmda klder, drpte ormen, och fick Thora borgarhjort till hustru. Med henne fick han snerna Eirik som var den ldsta och Agnar. Kort drefter blev Thora sjuk och dog. Det tog Ragnar s tungt att han lmnade landet och styrde ut med sina skepp. En sommar hll Ragnar till med sina skepp i Norge, i nrheten av Spangareid. Hr trffade han en ung fager kvinna som kallade sig Kraka. Men snart frstod Ragnar lodbrok att hon inte kunde vara dotter till de som bodde dr, utan mste vara av dlare brd. Ragnar satte henne p ett flertal prov, och hon klarade dem alla. D fste han sig med henne och hon blev hans hustru. Tiden gick och hon fdde en gosse. Han fick namnet Ivar, men han var benls (Ivar benls); dr det skulle vara ben fanns bara brosk. Men nd blev han mer storvxt n ngon annan. De fick sedan fler barn; Bjrn, Hvitsrk, och Ragnvald. De var alla duktiga i idrotter, men Ivar kunde inte g. Han blev buren p ett par stnger. Nu fll de dem in att bege sig ut p hrskepp, och de valde staden Hvitby. Den staden hade mnga frskt inta, ven Ragnar, men ingen hade lyckats. De gav sig stad och ansatte borgen. Deras broder Ragnvald fll men de lyckades inta staden, varefter de plundrade den och brt ner murarna. Eystein (sten) hette den man som rdde ver Svithiod. Hans dotter hette Ingebjorg. Eystein var en mktig man, men mycket folk om sig, han var klok och en stor blotman. Han bodde i Uppsalarna (Uppsolum), och dr var p den tiden det strsta blotet i hela nordlandet. Folket dr trodde s starkt p en ko, som de kallade Sibilja. Till henne blotade de, och kon gick fre hren i orostider. Det rdde stor vnskap mellan Eystein och Ragnar, och de brukade gsta varandra var sommar. En sommar gick det som s att Ragnar trolovade sig med Eysteins dotter Ingebjorg, sedan alla omkring honom uppmanat honom att lmna den fattiga kvinnan frn Spangareid. P vgen hem frbjd han alla sina mn att bertta om nyheten, men detta knde Kraka redan till. Hon avsljade d att hennes rtta namn var Aslaug och att hennes frldrar var Sigurd fafnesbane och Brynhild Budlesdotter. Hon berttade ocks att det barn hon vntade skulle bli en gosse, och hans skulle ha ett mrke i form av en orm i gat. D Aslaug fdde, visade det sig bli en gosse med tecknet av en orm i gat. 102

Ragnar sa att denna orm var ett arv frn Sigurd fafnesbane (=Fafne var en orm), och att det visade att hon var av Odens tt, varp Ragnar gav honom namnet Sigurd. Efter detta beslt Ragnar att inte fara till Eystein och kta hans dotter. D Eystein mrkte att Ragnar uteblev, blev han mkta arg till sinnet och brt vnskapen dem emellan. Nr Ragnars sner Eirik och Agnar sporde detta, samlade de mycket folk och for till Svithiod fr att hrja. Vl framme mtte de snart en stor hr som leddes av Eystein och kon Sibilja. Svearna vann seger och bda Ragnars sner fll. Detta bud fick Ragnars sner att rusta en stor hr. Sigurd orm-i-ga, nnu liten, hade fem skepp, Hvitsrk och Bjrn hade fjorton skepp, Ivar benls hade ensam tio skepp, och ven Aslaug hade tio skepp; tillsammans trettionio skepp. ven Aslaug ville flja med p denna frd, men hon fick istllet leda den hr som tog landvgen, och de kallade henne d fr Randalin. Och vl framme drpte de alla de hann ifatt. Men budet ndde fram till konung Eystein, han rustade sin hr och lt den ledan av kon Sibilja. D Ivar sg kon sade han t sina brare att de skulle ta sig fram dit och frska slnga av honom p kons rygg. S skedde ocks och kon fick sin bane. Nu var inte svearna s modiga lngre, och striden vndes till brdernas frdel. Konung Eystein fll och mnga med honom. Drefter gav de landet fred och tervnde hemt. Efter detta bestmde brderna att de skulle hrja i Sderrike. De kom till en stor borg som styrdes av Vifil, och av hans namn kallades borgen Vifilsborg. Efter lng tid och kloka rd lyckades de inta borgen, varefter den plundrades och brts ned. Flera andra borgar, som Luna, intog de ocks, och de blev vida bermda i Sderrike. Ragnar satt hemma utan varken sner eller hustru. D fick han lust att bege sig till England. Han lt bygga tv skepp vilka bda var de strsta man dittills sett. Vl framme hamnade han i en storm som frstrde skeppen, men Ragnar och hela hans manskap kom i land med klder och vapen. Den konung som d rdde ver England, hette Ella. Han samlade en mycket stor hr och gick mot Ragnar. Deras hrar mttes och kampen var ojmn. Alla i Ragnars led fll och sjlv blev han inklmd mellan skldarna. Ensam kvar av sitt flje, utfrgades han om namn och hrkomst, men han svarade inte. De tog d av honom verkldnaden och slngde honom i ormgropen. D kvad Ragnar: Grymta mnde grisarna om de visste vad galten lider. (=snerna m bli hmndlystna om de visste hur fadern har det stllt). S fortsatte han att kvda Krakuml, och frtljde de femtio slag han utkmpat; och drp dog han. Frst d de hrde detta frstod de att de hade ddat Ragnar lodbrok, och att de kunde vnta hmnd frn hans sner. Innan sndebuden frn Ella hunnit fram, hade Ragnar sner (Ivar benls, Bjrn jrnsida, Hvitsrk raske och Sigurd orm-i-ga) tervnt till Danmark. Sndemnnen berttade om Ragnars dd. Ivar beslt att ska bter fr drpet p fadern, medan de vriga brderna ville hmnas med hrskld. De for alla ver, men Ivars brder blev slagna p flykten fr Ellas hr. Ivar sjlv bars d till Ella dr han begrde i bter ett s stort stycke land som en oxhud kunde tcka. Ivar skar sedan ut en rem som var den tunnaste de sett, och den blev s lng att alla frundrades. Den lt han sedan utstrcka runt omkring en sltt, och omrdet blev stort nog fr att kunna bygga en borg. Hr lt han ocks bygga en borg som fick namnet Lundunaborg, och som nu r den strsta och ryktbaraste av alla borgar. Ivar vann mycket folk p sin sida, fr han var givmild. D snde han bud till sina brder och bad dem rusta s mnga skepp som mjligt och komma ver. Med detta bud frstod brderna att de hade den strsta utsikt till seger, och de samlade krigsfolk frn hela Danmark och Sverige och frn alla de riken deras vlde ndde ver. Deras hr var mkta stor, men Ella fick inte alls s mycket folk som frr d Ivar vunnit mnga p sin sida. Striden var ojmn och Ragnars sner fick seger. Efter slaget drpte de Ella, och delade riket sinsemellan. Ivar tog fr sin del England och avstod allt annat. Sedermera drog snerna ut t olika hll p hrjningstg. Hvitsrk dog i sterled. Frn Sigurd orm-i-ga nedstammar en stor tt. Hans dotter hette Aslaug och var moder till Sigurd hjort, och han blev i sin tur fader till Ragnhild som fdde. Den frste som ensam 103

hrskade ver hela Norge (=Harald hrfager). Frn Bjrn jrnsida hrstamma mnga mn, en vldig tt; frn honom Tord, den store hvdingen, som bodde p Hofde vid Hofdastranden. D alla Ragnars sner voro dda skingrades den hr som fljt dem, men inga som varit hos Ragnars sner kunde trivas hos andra hvdingar.

ARE FRODE Islndingaboken

Nedtecknad omkring 1130. alfdan vitben, konung av Oplandene, var son till sveakonungen Olov trtlja och far till Eystein fjrt, som var far till den Halfdan den givmilde och matsnle, far till Gudrd jgarkonung, far till Halfdan den svarte, far till Harald hrfagre, vilken som den frste av denna tt vart konung ver allt Norge. Island bebyggdes frst frn Norge i Harald hrfagres dagar, han som var son till Halfdan svarte. Det var vid samma tid som d Ragnar lodbroks son Ivar lt drpa anglerkungen Eadmund den helige. Men d rknades tta hundra sjuttio vintrar efter Kristi brd, enligt vad som skrivet r i hans saga. Ingolf hette en norsk man, om vilket med sanning r sagt, att han var den frste som for drifrn till Island, och det var nr Harald hrfagre var sexton vintrar gammal. Kristnan kom till Island, enligt Smund prsts utsaga, samma sommar som Olav Tryggvasson stupade. D hll han slag mot danakungen Sven Haraldsson och sveakungen Olov Eriksson den svenske i Uppsala samt den Eirik som sedan vart jarl av Norge. Det var ett hundra trettio vintrar efter Eadmunds drp, och tusen efter kristi brd, efter allmn rkning. Gissur biskop, Isleifs son, vart vigd till biskop p landsmnnens bn i konung Olav Haraldssons dagar och tv vintrar efter det Isleif dog. D fanns det en Gissur hr i landet och en annan i Gtland, men den andres namn var med rtta egentligen Gisrd. Detta sade han oss sjlv. Nr Gissur i allt varit biskop i trettiosex vintrar, dog han. Detta samma r avled pven Pacshalis secundus (II) samt Baldvin Jorsalakonung och patriarken Arnaldus i Hierusalem och sveakungen Philippus, och senare samma r dog grekerkungen Alexius, sedan han suttit trettiotta vintrar p stolen i Miklagrd. Och trenne vintrar drefter var det sekelskifte.

Dessa r namnen p ynglingarnas och breidfjordingarnas anfder. Yngve turkakonung Njord sveakonung Frej Fjlnir som dog hos Fred-Frode 104

Svegder Vanlande Visbur Domald Domar Dyggve Dag Alrek Agne Yngve Jorund Aun den gamle Egil Vendelkrka Ottar Adils i Uppsala sten Yngvar Brt-Anund Ingjald Illrde Olav Trtlja Halfdan Vitben, konung i Oplandene Godrd Olav Helge Ingjald, dotterson till Sigurd, Ragnar Lodbroks son Oleif den vite Torstein Rd Olav Feolan, den frste av tten som byggde p Island Tord Gellir Eyjolf, som var dpt p sin lderdom nr kristnan kom till Island Torkel Gellir, far till Torkel, far till Brond och till Torgils, min egen far. Jag heter Are.

Anm: Ordningsfljden hos hans frfder i ynglingatten r inte korrekt.

105

STYRMER DEN VISE, STURLA TORDARSON, HAUK ERLENDSSON Landnamsboken

Nedtecknad omkring 1200, frmst av de personer som terges i rubriken ovan. Urval: FRSTA BOKEN en gngen d Island upptcktes och bebyggdes frn Norge d var Harald Hrfager kung ver Norge och Erik Emundsson och hans son Bjrn i Svitjod, men Gorm den gamle var i Danmark och Elvrd den mktige i England samt Jatvard, hans son. Kjarval satt i Dublin och Sigurd jarl den rike i Orkneyarna. En man hette Gardar, son till Svarar den svenske. Han gde jordar p Sjlland men var fdd i Sveariket. Han for till Suderarna fr att hmta sin hustrus fdernearv, men nr han seglade genom Pentlandsfjorden, d rev vinden honom ur kurs och han drev vsterut i havet. Han kom till land stan fr stra Hornet, dr d var god hamnlgenhet. Gardar seglade runt hela landet och fick d vetskap om att det var en . Han var vintern ver norrut i Husavik vid Skjalvande och byggde dr hus. Nsta vr nr han var segelklar och skulle till havs slets skeppsbten frn honom med en man i som hette Nattfare och en trl och trlkona. Han satte sedan bo p en ort som heter Nattfarevik. Gardar for d till Norge och lovordade mycket landet.

Den sommar, d Ingolf och hans svger for som nybyggare till Island, hade Harald hrfagre varit konung i Norge i tolv r, men han hade blott tvenne vintrar varit envldskonung ver allt Norge efter det slag som stod i Haversfjord. Det var fyra vintrar efter kung Eadmund den heliges fall i England. Det hade d frflutet efter vr hulde Drottens brd tta hundra och sjuttiofyra r. Kvll-Ulv och hans son Skallagrim rustade ett skepp och tnkte fara till Island. De lg till havs ute i Solunder. Dr tog de en knarr som kung Harald frut ltit frnta Torolf, KvllUlvs son. Det var nr hans mn nyss var komna frn England. De drpte dr Hallvard hrdfare och Sigtrygg snarfare som hade styret fr skeppet. Dr slog de ocks ihjl snerna till Sigurd hjorts son Guttorm, kungens kusiner p svrdssidan, och hela deras besttning utom tv mn, som de slppte fr att de skulle kunna bertta om hndelsen fr kungen. ANDRA BOKEN TREDJE BOKEN und-Steinar hette en jarl i England. Han var gift med Ragnar lodbroks dotter lf. Deras barn var Bjrn, far till Audun skackel, och Eirik, far till Sigurd diskskalle, samt Isgerd, gift med Tore jarl i Vrmaland.

Kettil raum hette en mktig herse i Raumsdalen i Norge. Kettil var gift med n bgspnnarens dotter Mjll, och deras son hette Torstein. Han drpte i skogen vid Oplandenes grns p eggan av sin fader den Jkul, som var son till jarl Ingimund av Gt106

land. Jkul sknkte honom livet. Sedan fick Torstein hans syster Tordis till kta, och deras son var Ingimund den gamle. Han vxte upp i Hevnir hos Tore. Vlvan Heid spdde att de skulle bebygga ett land som lg vsterut i havet och d nnu var oupptckt, men Ingimund sade, att mot det skulle han nog vidta tgrder. Vlvan sade, att det skulle han aldrig kunna, och anfrde till jrtecken att just nu var en liten malmgubbe frsvunnen ur hans pung, och den skulle terfinnas dr han grvde grundhl fr sina hgstesstolpar i det nya landet. Ingimund blev en stor viking och hrjade fr jmnan i vsterled. Senare tog han rdet av kung Harald hrfagre att flytta till Island, och nr han kom dit terfann han sin malmgubbe, som var en frejsbild i silver. Gorm hette en mktig herse i Svitjod. Han var gift med Tora, dotter till konung Erik i Uppsala. Deras son hette Torgils och var gift med Elin, dotter till konung Burislav i Grdar i ster och Dagstygg resakonungs syster Ingigerd. Deras sner var Hergrim och Herfinn. Groa hette Herfinns dotter, som blev gift med Hroar, och deras son var SlettuBjrn som frst tog landet mellan Grjtn och Deildarn. Tord hette en god storbonde. Han var son till Bjrn brdesmr, son till Hroald hrygg, son till Bjrn jrnsida, Ragnar lodbroks son. Fridleif hette en man, gt till fdernet, medan hans mor som hette Bryngerd var frn Flandern. Fridleif tog Slettalid i dess helhet och Fridleifsdalen och bodde i Holt. Hans son var Tjodar, far till Are och Bryngerd, mor till Tungu-Stein. Tord knapp hette en svensk man, son till Bjrn p Hga, och en annan svensk man hette Navar-Helge. De for med samma skepp till Island och ndde kusten vid Hagans. Bjrn hette en storbonde i Gtland, son till Hrolf frn ar. Han var gift med Hliv, dotter till Hrolf, son till Ingjald, son till konung Frode. Eyvind hette deras son. Bjrn blev osams om jordgor med Sigfast, Slvar gtakonungs mg, och Bjrn brnde honom inne med trettio man. Sedan for Bjrn till Norge med elva man, och Grim herse tog emot honom, och han uppehll sig hos honom en vinter. D ville Grim drpa Bjrn fr att ta hans gods. Drfr begav sig Bjrn vidare till ndott krka, som bodde i Hvinesfjord p Agder, och han tog honom som gst. Om somrarna var Bjrn i vsterviking men om vintrarna hos ndott, tills hans hustru dog borta i Gtland. D kom hans son Eyvind och vertog sin fars hrskepp. Bjrn gifte om sig med Helga, ndott krkas syster, och de fick sonen Trond. Eyvind for d i vsterviking och uppbar gld till fred frn Irland. Han blev gift med irerkungen Kjalvalks dotter Rafarta och vart bofast i landet. Drfr var han kallad Eyvind stmannen. Deras son var Helge den magre, som gifte sig med Kettil flatnsas dotter Torun hrna, och de hade mnga barn. FJRDE BOKEN Une var son till den Gardar, som frst upptckte Island. Han for till Island med konung Harald hrfagres rd och tnkte lgga under sig landet, varefter kungen lovat att gra honom till sin jarl dr. Une kom i land dr det nu heter Unaoset och byggde hus dr. Han tillgnade sig hela bygden nda till Unabck. Men nr landets folk fick veta vart han syftade, brjade de visa honom ovnlighet och vgrade slja honom bde boskap och mat, s han kunde inte hlla sig kvar dr. D red han vsterut med elva man och kom p vintern till Leidolf kmpen i Skogahvervet, som tog emot dem alla. Une vnslades med Leidolfs dotter Torun, och till vren var hon med barn. D ville Une sticka ivg med sina mn, men Leidolf red efter dem. De hann upp dem och de slogs. Dr fll ngra av Unes mn och han for d tillbaka fast ogrna, eftersom Leidolf ville att han tog flickan till kta och satte bo och tog arvet efter honom sjlv. Ngot senare rymde Une igen nr Leidolf inte var hemma, men p nytt red Leidolf efter honom och de mttes p Karlagravarna. 107

D var han s vred att han slog ihjl bde Une och alla hans fljeslagare. Unes och Toruns son var Hroar Tungu-gode. Han tog hela arvet efter Leidolf och var den vrsta kaxe. Bdvar den vite var son till Torleif ngorlunda, son till Bdvar snstormsbrak, son till Torleif valstorlabb, son till n, son till konung rn hrna, son till konung Tore, son till Svina-Bdvar, son till konung Slge, son till Hrolf av Bergs fylke. Han och hans frnde Brand-Anund for frn Vors till Island och kom i land i Sdra Alptafjorden. Bdvar tog land in frn Leiruvgen, alla de dalar som dr ligger, och sedan utt p andra hllet till Mule. Han bodde p Hov, dr han reste ett stort gudahov. S brjade den hedna lagen, att ingen man fick fara med skepp med drakhuvud ver havet, och hade de sdana skepp, d skulle de ta av huvudena innan de fick land i sikte och inte segla mot kusten med gapande huvuden eller grinande kftar, s att landvttarna blev skrmda. En ring av tv rars vikt (= drygt 50 gram) eller strre skulle ligga p altarstallen i varje huvudhov. Den ringen skulle varje gode ha p sin arm till alla lagting, som han sjlv gde att ppna, och den skulle han doppa dessfrinnan i runnet ntblod av det djur, han blotade sjlv med egen hand. Varje man som infr nmnden tarvade fria sig frn laga klagan skulle frst avlgga ed p denna ring och nmna sig tv eller flera vittnen. "Jag nmner mig vittnen p det", skulle han sga, "att jag gr ed p ring som laga ed. S hjlpe mig Frej och Njord och den allsmktige Asen, som jag s skall detta ml ska eller vrja, vittne eller misstanke bra eller ock dma som jag vet rttast och sannast vara och mest enligt lag och lsa mig av hnder alla laga skl och omstndigheter, som kommer mig vid, s lnge jag r tillstdes p detta ting." Landet var skiftat i fjrdingar, och det skulle vara tre tingslag i var fjrding men tre huvudhov i vart tingslag. Efter vett och rttskaffenhet valdes s mn att frest hoven. De skulle bilda nmnd och sga dom p tingen och styra sakfallen, och drav vart de kallade godar. Var man skulle utreda samma avgift till hoven, som nu tionde till kyrkan. FEMTE BOKEN Hravn den dumme hette en man, son till Valgard, som var son till Vemund ordhyvel, son till Torolf vgnsa, son till Hrrek kastenringe, danakonungen Harald hildetands son. Han for frn Trondheim till Island och tog land. Harald gullskgg hette en konung i Sogn. Han var gift med Salvor, dotter till jarl Hundolf och syster till Atle jarl den smale. De hade tv dttrar, av vilka Tora blev gift med konung Halfdan svarte av Oplandene och Turid med Kettil hlleflaga. Harald den unge hette Halfdans och Toras son. t honom gav Harald gullskgg bde sitt namn och sitt rike. Kung Harald var den frste av de tre som dog, sedan dog Tora och sist Harald den unge. D kom riket under konung Halfdan, och han satte ver det jarl Atle den smale. Sedan blev kung Halfdan omgift med Sigurd hjorts dotter Ragnhild, och deras son var Harald hrfagre. Nr konung Harald tilltrdde makten i Norge och blev svrson till jarl Hkon Grjotgardsson, d gav han t sin svrfader Hkon jarl Sognerfylket, och sjlv for konung Harald sterut i Viken. Men Atle jarl ville inte lmna frn sig styret, frrn han sjlv trffat kung Harald. Jarlarna trtte om detta med kraft och drog bda samman hrar. De mttes och hll slag. Dr stupade Hkon jarl, men Atle blev srad och frd till Atl, dr han dog av sina sr. Kettilbjrn hette en storkarl i Naumudalen. Han var son till Kettil och sa, jarl Hkon Grjotgardssons dotter. Kettilbjrn var s rik p lsre att han bjd sina sner sl tvrbalken i det gudahov de lt bygga, av purt silver. Det ville de inte, men d lt han kra upp silvret p fjllet efter tv oxar med hjlp av sin trl Hake och trlkona Bot. De gmde malmen s att ingen kunde hitta den, och sedan drpte han Hake i Hakeklyftan och Bot i Botarklyftan. 108

Vetorm, son till Vemund den gamle, var en mktig herse. Han flydde fr kung Harald sterut till Jmtaland och rjde dr skogarna till bygd. Hans son hette Holmfast och hans systerson Grim. De lg i vsterviking och drpte i Suderarna jarl sbjrn skrblsen samt tog i hrfngst hans hustru lf och hans dotter Arnheid. Henne fick Holmfast p sin lott, men han gav henne t sin far, som lt henne tjna som trlkvinna. Grim blev gift med Tord vaggagdes dotter lf, som tidigare varit jarlens hustru. Grim for sedan till Island och tog land. Ngra av de landnamsmn som bebyggt Island var dpta, men tron gick inte lngt ner i tterna, ty snerna till flera av dem reste gudahov och blotade, och hela landet var stockhedet i nra hundra vintrar. Bjrn Jonsson den lrdes tillgg: En svr ndrsvinter timade p Island i heden tid det r d kung Harald grfll stupade och Hkan jarl den mktige tog makten i Norge (r 977). D t folk korpar och fjllrvar, och mngt annat ont som otligt var blev spisat, och somliga lt drpa gamlingar och smbarn och strta dem utfr klipphamrarna. D svalt mnga ihjl, och en del gav sig ut att stjla och blev fr dens skull frklarade fredlsa och drpta. D tog skogegngsmnnen livet av varandra, ty det vart p Eyjolf Valgerdarsons rd taget i lag, att envar skaffade sig ter sin fred som drpte tre fredlsa. Kung Sigmunds sin Sigurd, som vart kallad Fafnesbane, fick med Brynhild Budladotter en flicka som hette slaug. Hon vxte upp i Hringadalarna hos jarl Heimer, tills denne vart drpt. Sigurd hrings son Ragnar lodbrok var gift med Herrd gtajarls dotter Tora. Deras sner var Agnar och Eirik, deras dotter Olf, som blev gift med jarl Hund-Steinar i England. Deras son var Bjrn, far till Audun skackel, far till Tora mosshals, mor till Ulvhild, som blev gift med Gudbrand kula, och det parets dotter var sta, mor till konung Olav den helige. En annan son till Hund-Steinar och Olf hette Eirik. Han var far till Sigurd diskskalle, far till Vikinga-Kre, far till brderna Bdvar och Vigfus och Eirik p Ovrustad. Eirik var far till Astrid, mor till konung Olav Tryggvasson. Ragnar lodbrok blev senare gift med slaug, Sigurd Fafnesbane dotter. Deras sner var Sigurd orm-i-ga och Hvitsrk och Bjrn jrnsida och Ivar den benlse. Deras dotter var Ragnhild. Kung Halfdan svarte p Oplandene, son till Gudrd ljungelden, var gift med Tora, dotter till kung Harald gullskgg i Sogn och Salvor, dotter till Hundolf jarl i Fjordane och syster till Atle jarl den smale. Halfdans och Toras son var Harald, men nr han var ung till r dog frst hans mor och sedan svennen kort drefter. Ngot senare gifte Halfdan om sig med Ragnhild, dotter till Sigurd hjort. Sigurds mor var slaug, dotter till Sigurd orm-iga. Deras son var Harald hrfagre. Nr han bara var tio vintrar gammal drunknade hans far Halfdan p Hringerike i en sj som heter Rand, nr han kte dr ver isen. isen brast nr de kom till kreatursvakarna utanfr Svrdsstad i Rykinsviken, och dr omkom han med hela sitt flje. D tog Harald konunganamnet. Nr han var tjugo r gammal lade han frst under sig Sogns fylke, dr Atle jarl aldrig gldat honom skatt. Och sedan lade han under sig hela Norge. Oxa-Tore hette en storman i Agder, och rik var han med. Han gde tre ar med ttio oxar p vardera n. Nr konung Harald hrfagre bad att f hugga nt p hans strand, d gav han honom en av arna med alla de oxar dr var. Drav vart han kallad Oxa-Tore.

*
109

STURLA TORDARSON Kristningaboken

Nedtecknad under 1100-talet. orgeir talade p lagberget och frtalte ocks om de tv kungarna Dag i Danmark och Tryggve i Norge, som lnge legat i fejd sinsemellan tills folket i bgge rikena tog saken i egen hand och gjorde fred mellan lnderna fastn kungarna var emot saken. Men det blev likvl s att efter bara f vintrar snde kungarna varandra sknker, och deras vnskap bestod s lnge de levde bda. Nr Torgeir slutade hade hans tal stadkommit att bgge parterna frklarade sig villiga att ha en och samma lag, och det skulle bli den han frelade dem. Det vart d Torgeir lagavgrande, att alla p Island skulle bli dpta och tro p den ende Guden, men betrffande utsttningen av barn och tandet av hstktt skulle den forna lagen ga bestnd. Mn skulle f blota i lnn om de ville men dmas till halv fredlshet om deras blot kunde styrkas med vittnen. ven den hedendomen blev dock bortlagd ngra f vintrar senare. Denna sommar dptes hela tingsmenigheten nr mnnen red hem. D hade det frlidit frn vr hulde herre Jesus Kristus jmnt tusen vintrar. Samma sommar frsvann Olav frn Ormen lnge sydp vid Svolder den fjrde idus Septembris (9 sept).

Biskop Gissur hll en folkrkning p alla bnder p Island, och d fanns det i stfjordingafjrdingen sju hela hundraden, i Sunnlnningafjrdingen tio hundraden, i Vstfjordingafjrdingen nio hundraden och i Nordlnningafjrdingen tolv hundraden. D var endast de rknade som gde glda fr underhll till tingsfarande mn. Biskop Gissur dog i Skalhult nr han varit biskop i trettiosex r. Samma r avled ocks pven Paskalius och Kirjalax grekerkungen och Baldvin jorsalakonungen och patriarken Arnaldus i Jerusalem och sveakungen Philippus. D hade Island varit bebyggt i tv hundra fyrtio vintrar. D var lidna frn vr hulde Drottens Jesu Krists brd elva hundra arton r.

Kjalnsingasagan
Tillkommet vid 1300-talets slut. Torgrim byggde p vren en grd p Hov. Det gick snart storstligt fr honom, men s stod det ocks mnga strvor under det, bde vnner och frnder. Han fick makten i bygden och hade hvdingaskapet nda ut till Nyahraun, det som kallades Bundalingagodordet. Sjlv kallades han Torgrim gode, och han var en stor blotman. Han lt uppfra ett stort gudahov p sitt tun. Det var ett storhundrade fot i lngd och sextio fot brett. Till det skulle alla erlgga hovskatt. Tor var dr den som var hgst rad. Det var avdelat 110

inifrn runtom som om det var en huva, och dr var gluggar verallt och bonader upphngda. Tor stod dr i mitten och andra gudar p bda sidor om honom. Framfr dem stod en altarstall gjord med stor hndighet och upptill beslagen med jrn. Dr skulle det brinna en eld som aldrig slocknade, och den kallade de vigd eld. P altarstallen skulle ligga en stor ring av silver. Den skulle hovgoden ha om sin arm vid alla mannamten. P den skulle man ocks avlgga ed i alla brottmlen. P altarstallen skulle jmvl st en stor skl av koppar. I den skulle uppsamlas allt blod som rann ur den boskap eller de mnniskor man blotade till Tor. Blodet kallade de "hlaut" och sklen "hlautbolle". Det blodet skulle man stnka ver bde mnniskor och boskap, men de kreatur som slaktats och vilkas blod det var, deras ktt skulle has till gstabudet nr blotgillena hlls. De mnniskor man blotade skulle strtas ner i ett trsk som lg ute framfr drren och som kallades Blotkllan. I manshallen p Hov satt sedan de tvrbjlkar som suttit i hovet nr Olav Jonsson lt riva detta. Han lt klyva dem alla p lngden och de var otroligt tjocka.

Hords och holmsbrdernas saga

(skriven p 1300-talet)

n vr, nr Harald grfll regerade i Norge, talade Torbjrn med Hord och hans fosterbror och sade att han ville snda dem stp till Gtland. "Dr ska ni uppska min vn Harald jarl", sade han, "och det med tydliga vrdtecken, fr jag vet att det inte drjer lnge innan Gunnhild kommer hit, och gentemot henne blir det inte lnge jag mktar skydda er." Hord och de andra gjorde d sitt skepp segelklart. De styrde mot ster tills de kom i land och instllde sig hos Harald jarl. Han tog vnligt emot dem s snart han synat vrdtecknen frn Torbjrn, sin vn. Jarlen hade en son vid namn Hroar som d befann sig ute i hrnad, samt en dotter som hette Helga och var den vnaste bland kvinnor. S stannade de ver sommaren och om hsten kom Hroar hem och det vart snart god vnskap mellan Hord och Hroar. Om vren red Hroar och Hord ivg med tolv man fr att bryta upp Sotes hg och ta fremlen som lg dr. Det lyckades och de tervnde. Nsta vr ville Hord fara vidare till Island men jarlen och Hroar nskade att han inte for sin vg, ty en sdan man hade aldrig frr gstat dem, menade de. S blev det. Hord fick jarladotters Helga till kta, och lg sedan i hrnad om somrarna med Hroar, och med Geir och Helge som fljt med frn Island. De hade fyra skepp, och var och en styrde sitt eget. De fick fullt upp av gods och rykte och det gick dem vl p deras hrfrd. Ngra vintrar senare for Hord tillbaka till Island tillsammans med sin hustru Helga. D var han trettio vintrar gammal och hade varit borta i femton. P Island intrffade mnga hndelser. Hord dmdes fredls och hggs slutligen ner. Hord och Helga fick snerna Grimkel och Bjrn, men Grimkel fll tillsammans med dem han skulle hmnas p, fr sin faders dd. Bjrn var d nnu liten och for med sin mor Helga till Gtaland. Dr stannade de en tid innan Bjrn tervnde till Island och drpte tjugofyra mn som hmnd fr sin faders dd.

*
111

SNORRE STURLASON Egil Skallagrimssons saga

Skriven runt 1200-talets brjan.

igtrygg snarfare och Hallvard hrdfare hette tv brder frn Viken, som var hos konung Harald hrfagre. Sina mdernefrnder hade de i Vestfold och de rknade slktskap med kungen. Deras far hade haft slktingar p bda sidor om Gautlven (=Gta lv). Han hade gt en grd p Hisingen och varit en storrik man, och vid denna tiden hade tagit arv efter honom. De var fyra brder. De tv yngre hette Tord och Torgeir och var hemma och styrde grden. Sigtrygg och Hallvard foro alla slags sndefrder t kungen, bde inomlands och utomlands, och mngen farlig frd hade de gjort, ibland fr att bringa mn om livet och ibland fr att lgga beslag p egendom fr dem, som kungen lt gra hemgng hos. De hade kring sig ett manstarkt flje. Stor ovnskap rdde mellan Torolv Kvll-Ulvsson och de bda brderna Sigtrygg och Hallvard. Nr Torolv var p vg norrut med sina tv skepp styrde han lngs kusten oh kom fram till Gautalven. Dr lade de sig stilla och vntade p nattens inbrott. Nr det blev mrkt rodde de lngskeppen upp i lven och styrde mot den grd som Sigtrygg och Hallvard gde. De kom fram fre dagningen, omringade grden och gvo hrrop. Folket inne i husen vaknade och sprang till sina vapen. Torgeir flydde ut ur sovstugan och sprang till en hg skidgrd, som omgav husen, grep med handen om en str och svingade sig ut ver skidgrden. Torgils gjallande stod nra intill och hgg efter Torgeir med sitt svrd. Han trffade handen och hgg av den mot grdsgrdsstren. Torgeir flydde till skogs, men Tord, hans bror, blev nedhuggen och mer n tjugo mn med honom. Drefter tog Torolvs folk med sig all egendom och brnde grden. En tid drefter kom Hallvard och Sigtrygg upp till Norge, dr de mtte Kvll-Ulv och hans sner Torolv och Skallagrim, och de gick i strid mot varandra. Dr fll bde Hallvard och Sigtrygg. Men Kvll-Ulv och hans sner begav sig till Island. Skallagrim fick sonen Egil, och han blev med tiden en stor kmpe. Vid den tiden hade Harald Gormsson vertagit styret i Danmark efter sin fader som var dd. Landet var mycket hemskt av vikingar, som lg dr utanfr. Egil for med sina skepp och kom till Eyrarsund (resund), och de beslt att frska anfalla staden Lund. Runt om staden var en trborg och kpstadsmnnen samlades till motstnd. Egil trngde frst innanfr borgen. D tog kpstadsmnnen till flykten och det blev stort manfall. Vikingarna plundrade staden och brnde den, innan de drog bort och tervnde till sina skepp. Torolv styrde med sitt folk norrut frbi Halland och lade sig dr i hamn, men de plundrade inte. Ett kort stycke uppt landet bodde en jarl vid namn Arnfinn. Dr fick Egil och Torolv och trettio man bo ver natten, och nr de skildes vxlade de gvor. De styrde d till Brnnarna. Dr var p den tiden ett stort tillhll fr vikingar, ty mnga kpfararskepp seglade fram mellan arna dr. P sommaren skulle ett stort blot ga rum p Gaular, ett mycket frejdat huvudhov. Dit skte sig en myckenhet folk frn Fjordane, frn Fjalar och frn Sogn och nstan alla stormn. ven kung Eirik (blodyx, son till Harald hrfagre) for dit. Dr var de vapenlsa allesammans, ty gudahovet var fridlyst mark.

112

Egil och hans bror Torolv for till konung Adalstein av England. Kungen bad Torolv och Egil att lta primsigna sig, ty det var allmn sed bde bland kpfarare och bland dem som tog sold hos kristna hvdingar. De som var primsignade, kunde fritt umgs med bde kristna och hedningar men hade den tro som var mest efter deras sinne. Egil och Torolv lt primsigna sig. De hade med sig tre hundra man, som tog sold hos kungen. Olav rde hette kungen i Skottland. Han var skotte p fdernet, men dansk p mdernet och hrstammade frn Ragnar lodbrok. Skottland rknades vara tredjedelen s stort som England, Northumbria femtedelen och det hade i forna tider haft danska kungar. Nu rdde Adalstein i England, men skottarna, danerna och norrmnnen hrjade mycket i landet och gjorde ansprk p att rda dr, ty alla de mn i Northumbria, som ngot betydde, voro av danska tt p fdernet eller mdernet, och av bda slagen fanns det mnga. D Harald hrfagre brjade bli gammal, satte han sina sner till att styra i Norge. Eirik gjorde han till verkonung ver alla de andra, och nr Harald hade varit konung i sjuttio r, verlt han riket helt t Eirik. Drefter slog sig Harald till ro och vistades mest i Rogaland eller Hordaland. Tre r senare dog konung Harald i Rogaland, och vid Haugasund uppkastades en hg efter honom. En gng i tiden, hade Brage rkat ut fr Bjrn sveakonungs vrede. Han diktade en tjugostrofig drapa p en natt och fick fr den sitt huvud i ln. Konung Harald hrfagre hade i ster lagt under sig Vermaland. Den frste som intagit Vermaland var Olav trtlja, far till Halvdan vitben som var den frste kungen i Norge av sin tt. Frn honom hrstammade konung Harald, och alla hans frfder hade rtt ver Vermaland, tagit skatt av landet och insatt mn till uppsikt och vrn. Nr konung Harald blivit gammal, rdde ver Vrmland en jarl som hette Arnvid. Det gick sedan dr som p s mnga andra hll, att skatterna erlades smre n d kung Harald var i sin krafts dagar. Men nr kung Hakon (adelsteinsfostre) blev kung, frskte han ter komma i besittning av lika stor makt som Harald, hans fader, hade haft. Kung Hakon hade skickat sndemn sterut till Vermaland, tolv till antalet. de hade uppburit skatt av jarlen, men nr de var p tervg ver Eidaskogen, fll stigmn ver dem och drpte dem alla. P samma stt gick det med andra sndemn som kung Hakon skickade till Vermaland: de blev drpta och ngon skatt drifrn kom inte. Fr tredje gngen beslt kungen att inkrva skatten. Kungen skickade en man till Torstein Torasson med befallning att han skulle draga ut till Vermaland fr att utkrva skatt t kungen. Mannen som framfrde kungens bud hade frdats i mnga lnder och varit lnge bde i Danmark och i Sveavldet. Han knde drfr vl till bde vgar och folk. Ocks i Norge hade han farit vida omkring. De for vidare till Vermaland och med dem var Egil, i allt ett flje p tolv man. De hade hstar och sldar. Mycket sn hade fallit och alla vgar var utplnade. De kte uppt landet och for sterut mot Eidaskogen. Innan de ndde fram delade de sig i tv grupper. Kungsmnnen tog gstning hos en bonde vid namn Arnald, som var vn till dem, och de andra hnvisades att ta gstning hos Armod skgg som var en storrik man. Drnst skulle de ta gstning i Eidaskogen hos en god bonde som hette Torfinn, och hr skulle de mtas. Men kungsmnnen for genast tillbaka till kung Hakon s fort Egil och de vriga var ur sikte. Egil och de andra ndde fram till Armods grd dr de blev vl mottagna. Armods huskarlar tog hand om hstar och krtyg. De sattes i stugan, och s bars det fram stora askar med skyr. Armod beklagade sig att de inte hade bttre mat eller l att bjuda dem p. Egil och hans folk t och drack s mycket de frmdde, och mest t Egil. Men Armods hustru och dotter talades sinsemellan och dottern kom sedan och skvallrade och sade att det visst fanns annan mat och dryck. Armod blev arg, men s fick husets folk stta sig till bords och d sattes kttstycken och annat gott in. Drefter bars l in. Egil och hans mn 113

fortsatte att ta. Till slut gick Egil fram till Armod, tog honom med bda hnderna i axlarna, klmde upp honom mot hgstesstolparna och sttte upp en stor spya rakt i ansiktet p honom, i gonen, nsan och munnen, s att det rann ner p brstet. Armod var nra att tappa andan. Nr han frmdde andas igen, sprutade han upp spyan. Alla Armods huskarlar sade att Egil bar sig t som den vrsta usling, d han inte gick ut nr han ville spy. Egil svarade att det inte bara var han, utan ocks Armod som spydde p samma stt. Om morgonen nr Egil och hans mn var resklara, gick Egil fram till Armod sovstuga, sparkade upp drren, grep tag i Armods skgg och slet honom ur sngen och drog sitt svrd. Hans hustru och dotter bnade och bad att han skulle f behlla livet, och fr deras skull lt Egil mannen f leva. Drp skar Egil av honom skgget, och krkte fingret in i ena gat p honom s att det lg ute p kindbenet. Egil och hans mn for vidare till Torfinns grd vid Eidaskogen. Dr blev de vl mottagna. Torfinn och hans son Helge berttade att sex av Armods huskarlar lg p lur i skogen, och de bda ville grna sl flje med Egil och hans fem mn. S blev det men nr Egil mrkte att huskarlarna gmt sig i skogen, sade han t Torfinn och Helge att bege sig hem igen. P vg genom skogen blev de anfallna av huskarlarna, men Egil drpte tv av dem och de andra flydde. Senare p dagen kom de fram till Alv rike. Han var gammal och rik, men besynnerlig och egensinnig. Dagen efter skildes de med vnskap och Egil for vidare och kom p kvllen fram till jarl Arnvids hird. De blev vl mottagna och fick sitta nrmast hgstesmannen. De framfrde till jarlen sitt rende och norske kungens bud, att han ville ha hela den skatt frn Vermaland som hittills inte erlagts, sedan Arnvid sattes till jarl ver landet. Jarlen svarade att han hade lmnat ifrn sig hela skatten till kungens sndemn, men att han ville betala den skatt som kungen hade rtt till. Egil och hans flje stannade dr en tid, och innan de for bort utbetalade jarlen skatten, delvis i silver och delvis i grverk (=skinn). D de skildes, sade Egil till jarlen att skatten var mycket mindre n vad kungen menade sig ha rtt till, och d var nd inte medrknat mansboten fr hans sndemn som folk sade att jarlen hade ltit drpa. Jarlen svarade att det inte var sant, och drmed skildes de. S snart de farit snde jarlen ivg trettio man fr att lgga sig i bakhll i Eidaskogen och drpa hela Egils flje. Genom skogen fanns det tv vgar. Den ena frde ver en s med ett brant klev och en smal stig att ta sig fram p, och den vgen var kortast. Den andra vgen gick nedanfr sen, dr var det stora moras med frhuggningar. Ocks dr mste man ta sig fram en och en p en smal stig, och vid vardera vgen lg femton man i bakhll. Egil for frst till Alv rike och stannade dr ver natten. Om morgonen nr de skulle frdas vidare varnades de av Alv som visste att mn snts in i skogen fr att lgga sig i bakhll. Nr de kom in i skogen tog de av sig sina kappor och andra lsa klder, lade med i sldarna, och gjorde sig beredda p strid. Egil tog en stor flat sten och band fast den med det bastrep som de alltid hade med sig i sldarna, ifall ngot skulle g snder. Eidaskogen r slunda beskaffad, att p bda sidor strcker sig storskog nda fram till bygden, men mitt i skogen utbreder sig buskskog och snr, och p somliga stllen r det alldeles skoglst. Egil och hans mn tog den kortare vgen, som lg ver sen. Allesammans hade skld, hjlm, huggvapen och stickvapen. Egil gick fre nr de drog uppt sen. Dr hade de skog nedanfr sig, men uppe p hjden var det skoglst. Nr de hunnit upp p branten, kom sju mn lpande fram ur skogen och skt p dem bakifrn, medan andra kom rusande frn andra hllet. Egil sprang framt och fllde alla tta. Drefter slungade han sten p de vriga, drpte tre av de vermske och fyra kom undan, srade och snderslagna. De flydde tills de ndde fram till de andra som var gmda i det andra bakhllet. Tillsammans skyndade de tillbaka fr att teruppta kampen mot Egil och hans mn. ter lade de sig p lur lngs vgen, p ett stlle dr stigen var mycket smal. Nr Egil och hans flje ndde dit, sprang de andra emot dem, bde framifrn och bakifrn. Egil fllde sjlv elva av dem, och vnde sig sedan mot de terstende tta som slogs mot Egils mn, dr de var srade p mse sidor. Tre av dem fllde han, men fem kom undan, alla svrt srade. Egil hade mnga sr, men inga stora. De for drefter vidare vsterut, och stannade till hos Torfinn dr de vilade ut och frband 114

sren. Torfinn och hans son ville flja dem genom skogen fr att vrna sig mot Armod, men nr ryktet spreds mot vilken vermakt som Egil hade vrjts sig, stannade Armod hemma med allt sitt folk. Kung Hakon mottog skatten och fick hra hela berttelsen om jarl Arnvid. P sommaren drog han sterut till Viken och drifrn till Vermaland med en stor hrstyrka. Arnvid jarl flydde, och kungen insatte d en annan jarl ver Vermaland och tog gisslomn av svl honom som av bnderna. P detta tg drog kung Hakon vida omkring i vstra Gautland och lade det under sig, ssom r omtalat i hans saga.

SNORRE STURLASON Heimskringla (efter Ynglingasagan)

Skriven omkring 1230. Utdrag och sammanfattning efter Ynglingattens fall: HEDNAKUNGARNA ung Harald (hrfager) friade till Gyda (c.862) som sade att hon svarade ja om han fr hennes skull frst ville lgga under sig hela Norge och hrska ver det lika fritt och mktigt som kung Eirik (Emundsson) gjorde med Sveavlde eller kung Gorm (=dog 936) med Danmark. Kung Harald hade lagt under sig stora delar av Norge d han fick hra att sveakungen Erik Emundsson lagt under sig Vrmaland och upptog skatt dr av alla skogsbygderna och kallade det vstra Gtland alltsammans till Svinesund i norr och s vsterut lngs med havet (c.870). ver det hade han satt en jarl som hette Hrane den gtske och hade rike mellan Svinesund och Gta lv. Man berttade ven fr kung Harald att sveakungen sagt att han inte mnade ge upp frrn han hade lika stort rike i (Oslo-)viken som frut Sigurd ring och hans son Ragnar lodbrok haft, och det var Raumarike och Vestfold nda ut till Grenmar och drtill Vingulmark och allt sder drom. Folk i alla dessa fylken hade redan vnt sig till lydnad under sveakungen. D for Harald till detta omrde och frskte tvinga folken under sig igen. Dribland vann han tillbaka Vrmland. Kung Harald gav sig om vintern (c.870) ut till Tunsberg till sina skepp, och styrde sterut, och lade under sig hela Vingulmark. Hela vintern lg han ute och hrjade p Ranrike. Gtarna hll hrsamling till vrn kring hela landet. Om vren plades Gta lv s att Harald inte skulle kunna styra upp i landet med sina skepp. Men kung Harald lade sig vid plraden och hrjade och brnde bygden p bda strnderna. Sedan red gtarna ned med en stark hr och hll slag med kung Harald, och dr vart ett stort manfall, men kung Harald hade segern. Guthorm hertig satt fr det mesta i Tunsberg och hade styret ver Viken nr kungen inte var tillstdes, och han uppehll landvrnet dr (c.870-tal). Det var mycket utsatt dr fr vikingar och det var ofred mot Gtland s lnge kung Erik Emundsson levde. Han dog nr kung Harald hgfager i tio r varit kung i Norge (c.871). Efter Erik var i femtio

115

vintrar hans son Bjrn konung i Svitjod (c.871-921). Han var far till brderna Erik segersll och Olov, Styrbjrns far. (ANM: Bjrn fr snerna Erik och Olov. Denne Erik fr sedan Emund, som i sin tur fick de nmnda snerna Erik segersll och Olov, Styrbjrns far.) Nr kung Harald var femtio r gammal (c.901) skiftade han riket. t Guthorm hade han lmnat styrelsen frn (Gta) lven till Svinasund ver Ranrike, och i ster vid riksgrnsen hade han tillsatt landvrn som frut skrivits. Kung Hkon (kallad den gode, och Adelsteinsfostre, son till Harald hrfager; av Norge; c.935-951) seglade med sin flotta mot danerna (c.935-940) och vann seger var n han kom. Sedan styrde kung Hkon sterut lngs Sknes kust och skvlade allt. Han for sterut nda till Gtland och hrjade dr och fick ven dr mycket byte av landet. Stor ofred rdde i landet (c.940-tal) och mnga hvdingar och mycket folk flydde ur landet. Kettil jmte, Anund jarls son frn Sparabo, for sterut ver Klen och en stor mngd mnniskor med honom, och de hade allt sitt rrliga gods med sig. De rjde skogarna och bebyggde dr stora hrader, och det vart sedan kallat Jmtland. Kettils sonson var Tore helsing. Han for fr mandrps skull frn Jmtaland och sterut ver skogarna och kom till Hlsingland, och en stor mngd folk med honom. Helsingland bebyggde svearna alltsammans sterut lngs havet. Men nr Harald hrfager rjde riket t sig (c.860-tal) d flydde en mngd mnniskor ur landet, och d blev flera bygder till sterut kring Jmtland, och ngra for nda bort till Hlsingland. Helsingarna hade sina kpfrder till Svitjod och lydde i allo drunder, men jmtarna var nrmast mitt emellan, och ingen fste avseende vid landet frrn Hkon satte fred och faststllde kpfrder till Jmtland och slt vnskap med vldesmnnen dr. De skte sig sedan vsterut till honom och gav honom sin lydnad och sina skatteutskylder och blev hans mn. ung Gudrd Bjrnsson (sonson till Harald hrfager och underkung i Vestfold) fll i strid mot sin kusin kung Harald grfll (son till Hkon Adelsteinsfostre; av Norge c.951-965). Gudrd fick sonen Harald grenske. Denne Harald for (c.963) efter sin faders dd sterut till Svitjod och skaffade sig skeppslgenhet och kom i lag med mn som for i hrnad att skaffa sig gods. Toste hette en man i Svitjod, som var mktigast och hgst ansedd dr i landet bland dem som inte hade vldesnamn. Han var den strste krigare och lg lnge i hrnad och vart drav kallad Skoglar-Toste. Harald grenske var om sommaren i viking samman med Toste. Sigrid hette Tostes dotter, ung och fager men mkta hgmodig. Hon vart senare gift med sveakungen Erik segersll. Deras son var Olov den svenske (sktkonung) som lngre fram blev konung i Svitjod. Erik dog sotdden i Uppsala tio vintrar efter Styrbjrns fall. Hkon jarl (hrskare ver Norge; -c.995) for p hsten (c.963) till Helsingaland, dr han satte upp sina skepp, varefter han sedan drog landvgen ver Helsingland och Jmtland och s vsterut ver Klen och kom ner i Trondheim. Hkon jarl hll sitt vlde i Trondheim och var dr mest om vintrarna, men om somrarna var han stundom sterut i Helsingland, dr han tog sina skepp och for i sterled p sommarhrjning. Underkung Tryggve (Olavsson, sonson till Harald hrfager) ddades (c.963) av Gudrd Bjrnsson innan denne sjlv fll samma r. Gunnhild (nka efter Erik blodyx, Harald hrfagers son) som styrde mycket vid denna tid, fick bud om att Tryggves hustru Astrid bar p hans barn och snde ivg sina mn fr att hmta den nyfdde gossen (Olav Tryggvason). Hennes fader Eirik bjodaskalle lt genast snda ivg henne (c.964) sterut till Svitjod till sin vn Hkon den gamle, en mktig man dr. De for om natten och kom efter en tid fram i Svitjod till Hkon den gamle. Dr vistades Astrid och hennes son Olav en lng tid i god fgnad. Gunnhild konungamoder fick veta att Astrid och hennes son Olav befann sig i Sveavldet. D snde hon p nytt Hkon med gott frdsllskap sterut till Erik sveakonung (segersll), medfrande goda gvor och vnskapligt tal. De fick kungens std att bege sig till Hkon den gamle fr att hmta gossen Olav Tryggvason. D de kom dit 116

svarade Hkon att endast han moder kunde rda ver vart barnet skulle fara, och Astrid ville till intet pris att gossen frdes bort. rendet slutade med att sndemnnen fick bege sig hem igen till Norge utan gossen. Kung Harald (bltand av Danmark) vgrade dela riket med sin frnde Guld-Harald, och sade att ingen begrt av hans fader kung Gorm, att han skulle bli halvkonung ver danernas vlde, ej heller Gorms fader Hardeknut eller av Sigurd orm-i-ga eller av Ragnar lodbrok. Olav Tryggvason vxte upp, fick skepp och kom till Gotland (o. 980?) och hll en strid som han vann. Hkon jarl seglade frn Danmark (o.965) och gjorde verklig landstigning frst d han ndde sterut till Gtaskren. Dr hll han ett stort blot. D kom dr tvenne korpar, vilket jarlen tolkade som att Odin tagit blotet och att det var tid att slss. D brnde jarlen alla sina skepp och tgade upp i landet med hela sin hr och for med hrskld ver det hela. Mot honom kom Ottar jarl som rdde ver Gtland, och de hade ett stort slag samman, dr Hkon jarl fick segern men Ottar fll och med honom en stor del av hans hr. Hkon jarl for s ver ver bda gtlnderna och verallt med hrskld, tills han kom fram till Norge. D kung Sven (tveskgg) eftertrdde sin fader (r 980/986) Harald i Danmark, gifte han sig med kung Burislavs dotter Gunnhild. Med henne fick han snerna Harald och Knut den mktige (den store; fdd 988). (ANM: Ocks Erik segersll sgs ha varit gift med Gunnhild, men frst c.992(-995) eller
c.980(-995), vilket stller till kronologiska problem. Hon var sannolikt inte moder till Olov sktkonung, som vissa antar eftersom Knut kallas broder till Olov.)

arald grenske var (under-)kung i Vestfold. En sommar (c.994) for han i hrnad i sterled fr att skaffa sig gods, och d kom han ocks till Svitjod. Konung var dr Olov den svenske (sktkonung), son till Erik segersll och Skoglar-Tostes dotter Sigrid. Sigrid var nka och gde mnga och stora grdar i Svitjod, och nr hon hrde att hennes fosterbroder Harald grenske kommit i land ej lngt frn dr hon bodde, d snde hon mn dit och bjd honom till gstabud. Hr sade hon bland annat att hon ansg sina egna egendomar och hennes makt i Svitjod var lika med Haralds eget i Norge. Sommaren drp (c.995) for han ter i sterled och styrde till Sigrid, snde bud till henne varefter hon red ner till honom. D framfrde han sitt frieri, men hon svarade att det gifte han redan hade var gott nog t honom. Strax efter red han efter henne upp i landet. Samma afton kom en annan konung vid namn Vissavald frn Grdarike dit fr att fria till henne. Kungarna anvisade plats med allt sitt folk i en stor och gammal hall, och gavs drycker s stark att de alla somnade. D lt Sigrid anfalla dem med eld och vapen och brnde dem inne, och alla som tog sig ut vart drpta. Sigrid sade att hon skulle vnja smkungarna av med att fara frn andra lnder att fria till henne. Sedan vart hon kallad Sigrid storrda. Senare samma r (c.995) fddes Haralds son Olav Haraldsson den helige. lav Tryggvason blev tagen till norsk kung (c.995) och hela vintern och sommaren drefter for han fram och lade landet under sig. Jarl Eirik Hkonarson och hans bror Svein och andra deras frnder och vnner flydde landet och skte sig sterut i sveavldet till kung Olov den svenske, dr de fick ett gott mottagande. Drottning Sigrid storrda i Svitjod satt ver sina grdar. Den vintern (c.995/996) for mn mellan Olav Haraldsson och drottning Sigrid, och kung Olav framfrde sitt frieri till henne. Hon mottog saken vl, och mte dem emellan skulle ske om vren vid landamret i lven, vid Kungahlla. Men den guldring han snde henne, visade sig best av koppar inuti, och hon befarade mer svek. Om vren trffades de i Kungahlla, och han yrkade p att hon skulle lta dpa sig fre brllopet, vilket hon vgrade. Han slog henne d i ansiktet med en handske, och hon svarade att detta torde bli hans bane, varefter de skildes. Kungen for norrut till Viken, men drottningen sterut i Sveavldet. 117

Eirik jarl som for sterut och blev vl emottagen av kung Olov den svenske (se ovan), fick av konungen fredland dr och stora gillesintkter, s att han anstndigt kunde hlla bde sig och sitt folk dr i riket. Frn Norge skte sig till Eirik jarl mngder av folk, som blivit landsflyktiga fr kung Olav Tryggvason. Eirik jarl tog d det rdet att han kpte sig skepp och for i hrnad att skaffa sig och sitt manskap gods och frndenheter. Frst styrde han till Gotland (c.995) och lg dr lnge och anfll kpskepp, som seglade till n, eller vikingar. Ibland gick han upp i landet och hrjade vida lngs kusten. Han for vidare sydp och kom till Vendland dr han hrjade. Om hsten for han tillbaka till Svitjod och var dr en vinter till, men p vren (c.996) for han p nytt ut i sterviking och hrjade i kung Valdamars rike och for vida omkring i Grdarike. Eirik jarl befann sig sammanlagt fem somrar (c.996-1000) i hela denna hrnad. Eirik jarl for till Danmark nr han varit en vinter (c.999/1000) i Sveavldet, och friade till danakungen Sven tveskggs dotter Gyda som han fick. Eirik jarl uppehll sig sedan om vintrarna i Danmark men stundom i Sveavldet, och om somrarna var han i hrnad. Vid denna tid (c.998-1000) dog Svein tveskggs hustru Gunnhild, venderkungen Burislavs dotter, och han gifte sig med Sigrid storrda, Skoglar-Tostes dotter, och mor till sveakungen Olov. Sigrid eggade sin man att kriga mot Olav Tryggvason, och d Olav Tryggvason var p hemfrd frn Vendland anflls han (r 1000) av Svein tveskgg, Olov den svenske och Eirik jarl. Dr fll Olav Tryggvason. De skiftade det norska vldet mellan sig. D fick Olov sveakonung fyra fylken i Trondheim samt dessutom bde Mre och Raumsdal jmte Ranrike nere i ster, frn Gtalv till Svinesund. Eirik jarl innehade fyra fylken i Trondheim samt drtill Hlogaland och Naumudal, Fjordane och Fjalar, Sogn och Hordaland, Rogaland och Agder i norr nda till Lidandesns. Svein danakonung hade d p nytt Viken, som han frut haft, men han gav Raumarike och Hedamarken t Eirik jarl. Hkon jarl andre son Svein hade fst sig Olov sveakonungs dotter Holmfrid, och han fick jarlsnamn av kung Olov samt sattes som underkung ver det norska landet. r det led mot hst (c.1007) seglade Olav Haraldsson, blott tolv r gammal, sterut i Sveavldet och tog dr till att hrja och brnna landet, ty han ansg sig ha skl att lna svearna med full fiendeskap, d de tagit livet av hans fader. Den hsten utkmpade Olav vid Sotaskr sin frsta strid. Det var inne bland sveaskren. Kung Olav styrde d vidare lngs Svitjods stkust och lade in i Lgen och hrjade p bda strnderna. Han stvade nda upp till Sigtuna, dr han lade sig vid Forn Sigtuna grd. Svearna frtljer att man dr nnu kan se de stenhgar Olav lt hopkasta under sina bryggndar. Men nr det vart hst, sporde kung Olav att Olov sveakonung drog samman en stor hr samt ocks att han dragit jrnlnkar tvrsver Stocksundet och satt folk dr p vakt. Sveakungen trodde att kung Olav rnade ligga och vnta dr tills det frs. D for kung Olav till Stocksundet, men ut kom de inte. ster om sundet var ett kastelltorn och i sder en mannahr. Nr de nu sporde att sveakungen kommit till skepps och hade en stor hr, d lt kung Olav grva tvrs igenom Agnafit och ut till havet. Det regnade mycket, och ver allt Svitjod faller vart rinnande vatten ut i Lgen, men frn Lgen r en enda lvmynning ut till havet och det s smalt att mngen r bredare. Nr det r mycket regn och stark snsmltning, d strmmar vattnet s stritt att det r forsfall ut genom Stocksundet, medan Lgen sjlv gr s lngt upp i landet att vida versvmningsomrden bildas. Nr nu graven de grvde ndde havet, d rann vattnet och strmmen ut. Men svearna for till Olov sveakonung och sade honom att Olav digre tagit sig ut p sjn. Det r sedan kallat Konungssund. Kung Olav styrde till Gotland och redde sig att hrja dr. Men gutarna hll samling och skickade mn till kungen som erbjd honom gld (=skatt) av landet istllet. Det anbudet tog kungen och inhstade gld av landet och satt dr ver vintern. Om vren (c.1008) for kung Olav Haraldsson sterut och hrjade p sel.

118

OLAV DEN HELIGES SAGA

rling Skjalgsson ansg att de borde segla norrut i landet och skaffa mer folk och n en gng kmpa mot kung Olav Haraldsson. Men emedan de frlorat s mycket manskap rdde de flesta jarlen Svein att fara ur landet (Norge) till sin svrfar sveakungen och f hrhjlp av honom, och det rdet fljde ocks Einar. S upplste de flottan. Jarlen och Einar tambarsklver seglade sderut, medan andra for tillbaka till Norge. Svein jarl for (om vren c.1016) frst till sin svrfar Olov sveakonung i Svitjod och berttade fr honom om sitt vapenskifte med Olav digre (Haraldsson) och skte sveakungens rd vad han skulle ta sig till. Kungen sade att jarlen skulle bo hos honom om han s ville och dr ha det rike att styra som han funne passeligt, men i annat fall ville han ge den hrhjlp han behvde fr att terta Norge. Jarlen valde det senare och de bestmde att de under den fljande vintern skulle fara landvgen ver Hlsingaland och Jmtaland och drifrn ner i Trondheim. Men frst skulle de om sommaren fara i sterled i hrnad och skaffa sig gods. Svein jarl for med en flotta sterut till Grdarike och hrjade dr. Nr det led mot hst for han ter till Svitjod dr han fick sot som ledde till dden. Sveakungen var mkta misslynt ver att Olav digre satt sig fast i hans skattland och drivit bort Svein jarl. Denna samma hst (c.1016) kom sterifrn ur Svitjod sndemn frn sveakungen Olov den svenske, och fr dem rdde tvenne brder, Torgaut skarde och sgaut rman, och de hade tjugofyra man i flje. Nr de kom vsterut ver Klen instmde de bnderna till ting och talade till dem och uppbar skatt sveakungens vgnar. Bnderna rdfrde sig inbrdes och vart verens om att glda det sveakungen krvde, men blott om kung Olav inga landintkter (=jordskatt) begrde av dem fr egen del, ty de sade sig inte kunna betala skatt t tv herrar. Sndemnnen for vidare och p varje ting de hll fick de av bnderna samma svar men inga skatter. D for de till Olav digre och framfrde sitt uppdrag att hmta skatt till sveakungen. Olav digre svarade att Olov den svenske inte hade ngon rtt till skatter, och bad sndemnnen fara drifrn samt instmma sveakungen till mte vid lven ret efter. sgaut frskte p nytt indriva skatter d de lmnat kungen, men d Olav digre fick hra detta infngade han honom med sina mn och lt hnga dem p en plats dr de kunde ses frn fjorden. Torgaut kom undan och berttade allt fr sveakungen som blev mkta vred. Olav digre for om vren (c.1017) frn Trondheim, via Viken till Svinesund dr sveakungens vlde brjade. Denne hade dr satt sysslomn ver landet dr, Eiliv gtske ver norra delen och Hroe skelgd ver stdelen nda till lven. Hroe hade tt p bda sidor om lven men stora grdar p Hisingen, och han var en mktig man och stenrik med. ven Eiliv var hgttad. Nr kung Olav digre kom med sin hr till Ranrike, instmde han landets folk till ting. Dr talade Bjrn stallare och bad bnderna hylla konung Olav digre som redan skett p andra stllen i Norge. Brynjolf ulfalde hette en storbonde, han talade: Vi vet, vi bnder, vad som r det rttaste landaskiftet sen forno mellan norgekungen, sveakungen och danakungen. Gta lv har utgjort grns frn Vnern ner till havet, men i norr Markerna intill Eidaskog, och drifrn Klen nda till Finnmarken uppe i norr. Men vi vet ocks att kungarna vxelvis har tillgnat sig varandras lnder. Nu har svearna lnge haft vlde nda till Svinesund. Sveakungen har rike bde ster och sder om oss och vi kan vnta att Norgekungen brtt far norrut upp i landet dr folkstyrkan r strre, och d saknar vi kraft att hlla krig med gtarna. Det slutade med att Eiliv gtske ddades och att bnderna hyllade Olav digre. Efter att ha styrt ner mot lven vnde kung Olav digre ter norrut. Om hsten frbjd han alla varutransporter frn Viken upp i Gtaland, bde av sill och salt. Det var saker gtarna inte grna kunde vara utan. Den vintern (c.1017/1018) for Trond den vite ur Trondheim sterut till Jmtaland att indriva skatt fr konung Olav digre. Men nr han dragit samman skatten, d kom 119

sveakungens mn dit och drpte Trond och hans elva fljeslagare, tog skatten och frde den till sveakungen. Om vren (c.1018) snde kung Olav digre bud att Eyvind (tambarsklver som satt i Sveavldet) skulle infinna sig hos honom, och de tala lnge samman. Efter detta redde sig Eyvind brtt i viking. Han seglade sderut lngsmed Viken och lade till vid Eikerarna (cker) utanfr Hisingen. Dr sporde han att Hroe skelgd hade farit norrut till Orust och dr bde dragit samman ledung och samlat hop landsutskylder och man vntade honom nr som helst lngre sydp. De mttes och slogs. Dr fll Hroe med nra trettio man och Eyvind lade beslag p allt gods Hroe haft. Eyvind for sedan i sterled och vistades dr hela sommaren. Gudleik grdske frn Agder (i Norge) for om vren (c.1018) till Holmgrd p Olav digres uppdrag fr att inhandla dyrbarheter. P hsten d de for tillbaka fick de motvind och lg mycket lnge vid land. Torgaut skarde hade hrt om denna resa och styrde mot Gudleik med sitt lngskepp och lade till strid. Gudleik fll, och Torgaut tog allt byte och Olav digres klenoder. De skiftade bytet men Torgaut menade att klenoderna skulle sveakungen ha. Torgaut for s sterut till Svitjod. Eyvind uroxhorn kom ngot senare till land och hrde om detta. Han seglade vidare sterut efter Torgaut och de rkade varandra i sveaskren och slogs. Dr fll Torgaut och hans folk, och Eyvind tog allt gods, ven det som sveakungen skulle f. Eyvind for tillbaka till Norge p hsten och gav det till Olav digre. Samma sommar hade kung Olav digre ledung ute och for n en gng till lven och lg dr lnge under sommaren. D gick ordsndning mellan ena sidan kung Olav, och den andra Ragnvald jarl och jarlens hustru Ingeborg Tryggvadotter vilka satt i Vstergtland. Hon vilje stdja kung Olav fr hennes nra frndskap med honom, och fr att sveakungen hjlp till att f hennes bror Olav Tryggvason flld. Fr hennes ords skull blev ocks jarlen vnligt sinnad mot kung Olav. De trffades vid lven och dryftade mnga ting. Innan de skildes t slt de fred sinsemellan till sommaren drp. Kung Olav snde Bjrn stallare och Hjalte Skeggjason med tio man till sveakungen Olov fr att begra fred och fasta landgrnser. Hjalte var islnning och skulle frambra budet som skulle gra sveakungen rasande. Han hade hrt att islndska mn satt i god vlfgnad hos svearna, och kungens bda skalder Gissur svarte och Ottar svarte var hans bekanta. De for frst till Ragnvald jarl och sedan vidare till sveakungen Olov. Hjalte talade till sveakungen och sade att det bste vore om det slts fred mellan honom och kung Olav digre och att denne Olav fick till kta Olovs dotter Ingegerd. D svarade sveakungen att han var den tionde kungen i Uppsala i en tt dr envar tagit fders arv och varit envldskung ver Sveavldet och mnga andra stora lnder och likas varit verkungar ver de andra kungarna i nordlnderna. Men i Norge r bebyggelsen ringa och spridd. Dr har bara suttit smkungar, till Harald hrfager vart den strste kungen dr i landet och kuvade fylkeskungarna. Vid samma tid lade Harald Gormsson under sig danavldet och tog skatt av det, men han var ringare n uppsalakungarna, ty honom underkuvade vr frnde Styrbjrn s att kung Harald vart hans man. Men ver Styrbjrns huvud steg min fader Erik den segerslle den gng de prvade sina krafter mot varandra. Drefter talade hans dotter till honom och sade att det vore bttre om han riktade sin hg sterut och lmnade Norge, men kungen ville inte lyssna. (Om landsindelning och lag i Svitjod; under Snorres tid:) Svitjod var det forn landssed medan hedendomen rdde att huvudblot skulle hllas i Uppsala i gjemnad. D skulle man blota till fred och seger fr sin konung, och dit skulle folket ska frn hela Sveavldet. Dr skulle ocks stnda alla svears ting. Dr var likaledes marknad den tiden och kpstmma som varade en hel vecka. Nr sedan kristendomen kom i Svitjod, d hll sig likvl lagtinget och marknaden. Men nu, sedan kristendomen blivit enda sed i Svitjod och kungarna slutat sitta i Uppsala, d r

120

marknaden vorden flyttad och kyndelsmssa hllen istllet. Detta har hllit sig lnge, och numera varar det inte lngre n i tre dagar. Dr r svearnas ting och dit sker man frn hela riket. Sveavldet snderfaller i mnga delar. En del r Vstra Gtland med Vrmland och Markerna och allt som ligger intill (=Dalsland), och det riket r s stort att under den biskop som styr dr finns det elva hundra kyrkor. En annan landsdel r stra Gtland, dr det r ett annat biskopsdme. Med det fljer nu Gotland och land, och det r allt tillsammantaget ett nnu mycket strre biskopsstift. I det egentliga Svitjod finns en landsdel som heter Sudermannaland och som r ett biskopsdme fr sig. Sedan heter det Vstmannaland eller Fjdrundaland, och det r eget biskopsdme. Tredje parten av egentliga Svitjod heter Tiundaland och den fjrde Attundaland. Den femte r Sjland och det som ligger nrmast drtill lngs havet i ster. Tiundaland r det frnmsta och bst bebyggda landet i egentliga Svitjod. Dit bugar hela riket, dr r konungastolen och rkebiskopsstolen och drav har Uppsala d sitt namn. I varje landsdel r ett lagting med egen lag i mnga hnseenden. ver varje lagsaga r en lagman som r den som rder mest hos bnderna, ty det ensamt skall vara lag som han lter upplsa. Och om konung eller jarl eller biskopar far kring landet och hller ting med bnderna, d svarar lagmannen p bndernas vgnar, och de fljer honom alla s trofast att knappast trs vldsmn komma p deras allting utan lov av bnder och lagman. Men verallt dr det r skillnad i lagarna skall sakerna rttas efter Uppsalalagens bestmmelser, och alla de andra lagmnnen skall vara understllda den lagman som r i Tiundaland.

en gngen satt i Tiundaland den lagman som hette Torgny. Hans fader nmndes Torgny Torgnysson och hans frfder hade varit lagmn i Tiundaland under mnga kungars ldrar. Bjrn stallare kom p nytt till Ragnvald jarl och efter vintern for de sterut nda till Svitjod. P vgen snde de bud i frvg till kungadottern Ingeborg att de skulle mtas p hennes stora grd som hette Ullerker. De trffades och samsprkade. Senare red jarlen och lagmannen till Uppsalatingen, dr en vldig mngd folk samlats, och mtte kung Olov som var dr med hela sin hird. Nr s Torgny lagman talade fr fred mellan Sverige och Norge nmnde han sin farfar Torgny som var lagman under kung Erik Emundssons (kung Olofs farfars farfars far; -871) tid, och berttade att kung Erik d han var i vapenfraste ldern hade ledungen ute var sommar och for till olika lnder och lade under sig Finland och Kirjaland, Estland och Kurland och sterlanden vida omkring. Torgnys far var med under kung Bjrns tid (kung Olofs farfars farfar; 871-920), och hans rike stod starkt och mattades inte av. Sjlv mindes Torgny kung Erik segersll och var samman med honom i mnga hrfrder. Han kade svearnas rike. (ANM: Talet utgr frn att Eriks segerslls fader hette Bjrn, vilket han inte gjorde. Allts r det en komposition utfrd av Snorre sjlv.) Efter sitt tal gick kung Olov med p att sluta fred med Norge och bortgifta sin dotter, varefter jarlen och Bjrn red tillbaka till Gtaland. Brllopet skulle stnda samma hst sterut vid lven invid landamret. Nr tiden var inne for Olav digre i brudfrd fr att hmta sin fstekvinna Ingegerd, Olov sveakonungs dotter. Men varken sveakungen eller ngra av hans mn fanns dr. D snde han bud upp till Ragnvald jarl, men inte han visste ngot. Svearnas kung Olov Eriksson (sktkonung) hade frst en frilla som hette Edla och var dotter till en jarl i Vendland. Hon hade dessfrinnan blivit hrtagen och var kallad kungens tjnstekvinna. Deras barn var Emund, Astrid och Holmfrid. Kungen fick en son till, som var fdd p Jakobsvakans dag, och nr svennen skulle dpas, lt biskopen honom heta Jakob (ANM: han var ej kristen d han fddes.). Alla kung Olovs barn var fagra att se och vl till vett borna. Drottningen var hgmodig och icke vnlig mot sina styvbarn. Konungen snde sin son Emund till Vendland, dr han uppfostrades hos sina mdernefrnder, och det var inte lng tid han hll sin kristtro. Astrid kungadotter uppfostrades i Vstra Gtland hos en storman som hette Egil. Hon var en den vnaste 121

kvinna och klok i sitt tal, gladmlt och folklig och givmild med pengar. Nr hon var fullvuxen vistades hon ofta med sin far och var avhllen av alla. Kung Olov var hgdragen och fga folklig i sitt tal. Efter en tid visade det sig att Olov inte tnkte hlla uppgrelsen med Olav digre, och hans dotter Ingegerd snde d bud till Ragnvald jarl och varnade honom fr Olav digre som kunde komma och hrja i hans omrde. Men Ragnvald jarl snde bud till Olav digre och pminde honom om deras vnskap och bad honom att inte hrja i hans jarladme. Sedan Olav digre hrt sina mn tala bestmde han att upplsa ledungen fr denna sommar, men att terkalla den till sommaren drp d han skulle bda ut ledung frn hela landet och styra sveakungen till mtes och hmnas lftesbrottet. I brjan av vintern snde Olav digre Sighvat skald till Ragnvald jarl. Han for frn Borg och sterut ver Markerna och sedan till Gtland, dr de kom till grden Hov. De vart inte inslppta eftersom folket firade Alvablot. Efter besket hos Ragnvald jarl for de hem till Norge igen. Vid denna tid kom det sndebud till sveakungen Olov frn kung Jarosleif (Jaroslav) stp i Holmgrd som friade till hans dotter Ingegerd. Medan Sighvat var kvar i Gtland fick de bud om detta. Med dem p gstabudet satt Astrid kungadotter, och Sighvat freslog d att det vore gott om Olav digre ktade henne istllet, och detsamma tyckte ocks Astrid. Nr Olav digre hrde hur god Astrid var, samtyckte han till frslaget. Utan Olov Eriksson samtycke frdes Astrid till Norge och var framme vid kyndelsmsstid (februari r 1019), varefter de gifte sig. Med dem var ocks Ragnvald jarl, och efter brllopet red han hem igen. Om vren (r 1020) kom kung Jarisleifs sndebud frn Holmgrd till kung Olov och ville slutfra mlet om ktenskap med kungadottern Ingegerd. Fr att g med p ktenskapet begrde hon bland annat att hennes frnde Ragnvald Ulvsson jarl skulle flja henne. Kung Olov gick med p det men sade att fr sitt sveks skull fick han inte terkomma till Svitjod s lnge han levde. Jarlen red upp till stra Gtland, skaffade sig skepp och for med kungadottern om sommaren till Holmgrd. Sedan vart hon gift med Jarisleif, och deras sner var Valdemar, Vissivald och Hjolte den djrve. Ragnvald jarl fick ett annat jarladme i Holmgrd, och han och hans hustru Ingeborg fick snerna Ulv jarl och Eiliv jarl. (ANM: Ingegerd fick inte ngon son vid namn Anund - enligt Snorre, som ibland har antagits.) Emund i Skara var lagman i Vstra Gtland vid denna tid. Han var hgttad och stenrik och hade mnga vnner, och han var den mktigaste mannen i Vstra Gtland nr jarlen farit bort. D kungen befarades vilja lna vstgtarna fr sveket d Astrid kungadotter giftes bort, valde de att snda Emund till kungen fr att frska f fred. Emund for med trettio man och kom fram i stra Gtland. Sedan de samtalat med de klokaste mnnen dr, for de upp i Svitjod tills de ndde Uppsala. Han framfrde sitt rende p tinget i dolda ord, och frambar ett rende som till innehll liknade striden mellan kungarna, och fick dom drp. Frst dagen efter blev sveakungen medveten om vad de hade dmt, men d hade Emund lagman farit bort, och kungens mn avfll frn honom. Samtidigt rustade sig svearna mot kungen och en av de tolv mn som kung Olof Erikssons hade i sitt rd sade till hrsamlingen: Om detta storfretag skall frmjas att vi vrker Olov Eriksson frn vldet, s synes det mig att vi uppsvear skall g i spetsen. Hr har det ju alltid varit s, att det uppsvearnas hvdingar stadfst sinsemellan, det rdet har sedan landets vriga folk fljt. Icke tarvade vra frfder att ta rd av vstgterna om sin landsstyrelse, och nu br vi inte vanslktas drhn att vi lter Emund lgga rd fr oss. Drefter leddes Jacob kungason till tinget och gavs kunganamn. Han var nu tio eller tolv r gammal. Drefter for sndemn dem emellan och de ingick frlikning. Olov skulle vara konung ver riket s lnge han levde, och han skulle ing fred och frlikning med Norges kung och de som deltagit i upproret Anund Jacob skulle ocks ha kunganamn och rda ver den del av 122

riket han kom verens om med sin fader. Senare under ret for kung Olov Eriksson till Konungahlla och ingick fred med Olav digre. Till Olav digre kom Ottar svarte, sedan Olov Eriksson dtt under vintern (r 1022/1023) och Anund Olovsson tagit riket. ven Einar tambarsklver for till Olav digre om vren (r 1023) fr att ska frlikning. Han hade uppehllit sig hos Olov sveakung sedan Svein jarl dog, kungens svrson, och blivit sveakungens man och tagit ett stort ln av honom. Danakungen Knut drog ihop en vldig hr i England. Om hsten snde Olav digre bud sterut till Svitjod att ska hans svger kung Anund, och sade att Knut gjort ansprk p Norge och om han skulle lyckas med det trodde han nog att Anund en ringa tid finge ha Sveavldet i fred frn det hllet. De beslt att hjlpa varandra om Knut anfll ngon av dem. Kung Anund hade planer p att om vintern fara ner lngs Vstra Gtland. Kung Knut kom samma hst till Danmark med en vldig hr, och snde bud till kung Anund och lt sga att han kunde sitta alldeles trygg under striden mellan Knut och Olav digre. Men sndemnnen for ter och berttade fr Knut danakung att han inte kunde vnta vnskap frn kung Anund. Anund sveakung red samma vinter kring i Vstra Gtland och hade mer n trettio hundraden mn i flje. Det sndes bud mellan honom och Olav digre, och det bestmdes att de skulle mtas vid Kungahlla om vren. Men Knut danakung for vsterut till England, och Olav digre och Anund mttes i Kungahlla. Om Jmtlands bebyggelse ettil jmte hette en man, son till Anund jarl frn Sparabu i Trondheim. Han hade flytt fr konung Eystein illrde sterut ver Klen. Han rjde skogarna och brt bygd dr det nu heter Jmtaland. Kettils sonson var Tore helsing, efter vilken Helsingaland ftt sitt namn. Dr brt han bygd. Men nr sedan Harald hrfager (862-932) rjde riket fr sig, d stack ter en mngd mnniskor ur landet fr honom, bde trnder och naumdalingar, och d uppstod nya bygder i ster i Jmtaland, och ngra for nda till Helsingaland stfrn havsvgen, och de var underlydande under sveakungen. Men nr Hkon Adelsteinsfostre styrde Norge, d stadgades fred och kpfrder frn Trondheim till Jmtland, och fr kungens vnskaps skull skte sig jmtarna vstp till hans mte och gav honom sin hyllning och gldade honom skatt. Och han gav dem lag och landsrtt. De ville hellre ty sig under hans kungadme n under sveakungen, ty de var alla av norrmns tt, och detsamma gjorde alla de helsingar som var ttade norr om Klen. Detta hll sig lnge sedan, nda tills Olav digre och sveakungen Olov svenske tvistade om riksgrnserna. D vnde sig jmtarna och helsingarna under sveakungen, och d sattes till landgrns i ster Eidaskog och sedan Klarna nda upp i Finnmarken. Jmtarna bibehll (c.1025) sin underdnighet under sveakungen.

lav digra hade hela sin ledung ute om sommaren (1027), men d Knut sades vara i England skickade han hem dem han inte behvde och for sderut och hrjade p Sjlland, och det vart intet motstnd. ven kung Anund hade sin ledung ute och for med en stark hr stifrn kring Skne och hrjade dr. Det var d knt att de bda kungarna rnade lgga under sig Danmark, och d kung Knut var borta valde folket att ge dem sin hyllning. Kung Knut fick reda p allt detta och rustade brtt en vldig hr. Hkon jarl var den andra huvudmannen fr denna styrka. I Danmark samlades styrkorna i Jylland dr Danavldets strsta styrka fanns. De stannade dr eftersom de inte ansg sig ha kraft nog att sl bda kungarna. Men nr kungarna Olav Digre och Anund hrde att kung Knut kommit till Danmark for de sterut och hrjade i Skne, innan de for vidare. Kungarna styrde sterut lngsmed landet och lade till dr det heter Helge , och dr uppehll de sig en tid. Olav digre for upp i landet med en del av sitt folk till den sj ur vilken Helge rinner, och i mynningen byggde de 123

en frdmning. Kung Knut for till Helge och hade en dubbelt s stor styrka som de bda andra tillsammans. Men Olav digre lt rasera frdmningen och vattnet brjade vrka emot danerna i stritt forsfall, och med vattnet fljde stora stockar som drev mot deras skepp. Stor frvirring rdde bland danernas skepp. Kung Anund styrde upp sin flotta mot kung Knut och striden brjade, men d de tyckte att de stridit nog, lt de ro skeppen baklnges och lste sig frn kung Knuts hrstyrka. Kung Anund tog rdet att fara sterut lngsmed landet. Och nr de sg att kung Knut inte frfljde dem, reste de masterna och satte segel. Bde kung Anund och kung Olav digre seglade sterut lngs med sveakungens vlde, och mot kvllen lade de till land vid en plats som heter Barvik (=Brviken?). En stor del av sveahren styrde under natten vidare stp lngs kusten och de stannade inte frrn var och en kom hem till sitt. Kung Anund hade sjlv haft tre och ett halvt stor hundrade med skepp (3 x 120 = 420), och lika mnga hade Olav digre men bara sextio av dem hade fljt honom till Danmark. De hrde att Knut styrt till resund och lg dr med sin hr, och sjlva upplste de flottan. En natt hll Egil Hallsson och Tove Valgautsson vakten ver kungens skepp. Tove stammade frn Vstra Gtland och var hgttad. Olav digre tog rdet att inte fara tillbaka till Norge med flottan, utan frdas landvgen genom vre Gtland och drifrn till Norge. Flottan och all packning snde de till sveakungen fr att han skulle vakta dem fr deras rkning. Skeppen forslades sterut till Kalmarne. Kung Olav brjade nu sin frd och for frst upp ver Gtland samt kom fram i Vstra Gtland. Kungen for nda tills han kom fram i Viken. Bjrn rman hette en man som var gt till hrstamningen. Han var vn och bekant till drottning Astrid och avlgset i slkt med henne, och hon hade skaffat honom rmannaskapet och sysslan i vre Hedemarken. Kungen Olav digre tyckte inte om Bjrn, och inte heller var han lskad av bnderna. Bjrn stmde till ting och i ett av mlen kom Rd frn sterdalen och svarade fr folket dr. Rd var gift med Ragnhild, och deras sner var Dag och Sigurd. Rd bjd in kung Olav digre p gstning, och berttade att han var svensk till nedstamningen, hgttad och rik, men att han hade rymt fr sin kvinnas skull. Hon var syster till konung Hring Dagsson. D visade det sig att Bjrn var en tjuv och han frdrevs ur riket. Bara fr sin slktskaps skull fick han behlla livet. ret efter om vren (r 1028) snde Olav digre sin hird till Gtland fr att hmta den flotta de lmnat hsten innan. De hrde att kung Knut hade ute tolv stor hundraden (12 x 120 = 1440) med skepp. Senare for kung Knut med sin flotta och lade hela Norge under sig. Som styresman valde han jarl Hkon. De mn som Olav digre snt sterut till Gtland efter sina skepp, for stad med de farkoster de ansg bst och brnde de andra, men de tog med sig all utrustning och all annan last som kungen och hans mn gde. De for till Norge medan kung Knut var norrut i Norge. Men Olav digre valde att fara ur riket. Han for frst sterut ver Eidaskogen till Vrmaland och drifrn till Vatsbo och vidare ver skogen dr som leden ligger, och han kom ner i Nrke. Dr bodde det en rik och mktig man som hette Sigtrygg. Han son hette Ivar och vart sedan en stor man. Kung Olav uppehll sig om vren hos Sigtrygg, men nr det led mot sommar (r 1029) skaffade han sig skepp och seglade stp till Grdarike, dr han trffade kung Jarisleif och drottning Ingegerd. Drottning Astrid och kungadottern Ulvhild stannade kvar i Svitjod, men kungen hade med sig sin son Magnus sterut. Senare om sommaren for jarl Hkon till England fr att hmta sin fstekvinna och de frndenheter till brllopet som var svra att skaffa i Norge. Skeppen styrde ut frn Katans (i Skottland) och hamnade i svr storm. Inte en enda man blev rddad och alla skeppen gick under. D Norge var utan styresman valde Olav att fara tillbaka och frska terf sitt land, men han lmnade Magnus. S styrde kung Olav sin frd vsterut (r 1030), frst ver 124

tillfrusna vatten ut till havet. Nr det vrades rustade de sina skepp, och nr de var klara och fick vind, seglade de ut och kom till Gotland. Hr hrde de nyheten att jarl Hkon verkligen omkommit, och styrde vidare till Svitjod. Dr lade kungen med sitt manskap in i Mlaren och stvade flodleden uppt nda till (stra) Aros (=senare staden Uppsala), dr han snde sina mn till Anund sveakonung och fastsatte ett mte med honom. D kom ocks drottning Astrid (Olav digres hustru, Anunds halvsyster) och det blev ett stort gldjemte mellan dem alla. I Norge utbdades ledung fr att frsvara landet frn Olav digre, men de som ville vara honom trogen samlades och begav sig sterut ver Eidaskogen till Vrmaland, och vidare sterut ver skogarna till Svitjod. Kung Anund gav honom fyra stor hundraden (4 x 120 = 480) mn som utvalts bland hans eget hirdfolk, samt tilltelse att fara fritt i landet och ska vinna fler fr sin sak. Drottning Astrid stannade i Svitjod med sin dotter Ulvhild. De tog sig upp i landet till skogarna och kom fram dr det r kallat Jrnbraland. Dr mtte han dem som farit honom till mtes frn Norge. De hade allt som allt tolv hundraden av mn. P vgen snde Olav digre bud till Dag Hringsson, son till den kung Hring som tvingades fly ur landet fr kung Olav. Hring och hans son Dag hade satt sig fast i Sveavldet och dr ftt ett landomrde att styra. Han samlade kring sig tolv hundraden med mn, och med den styrkan drog han till mtes med kung Olav. Han gjorde inte uppehll frrn han kom fram i Jmtaland, och sedan drog han vidare ver Klen. Den 29 juli 1030 stod slaget vid Stiklestad, och dr fll Olav digre, och mnga med honom. Dr fll Arnljot gelline ttad frn Jmtland och Hlsingland, Gka-Tore och Avrafaste och deras mn frn Svitjod. Efter sin dd blev Olav digre helgonfrklarad och kallades Olav den helige. NORSKA MEDELTIDSKUNGAR

idigt om vren (1034) brjade Einar tambarsklver och Kalv Arnason sin frd och hade en vldig mngd hrfolk med sig. De for sterut ver Klen till Jmtaland, sedan till Helsingaland och kom ner i Svitjod, dr de skaffade sig skepp och for om sommaren till Grdarike. D skickade de bud till kung Jarisleif i Holmgrd att de ville gra Magnus till Norges konung. Vren drefter (1035) rustade de sina skepp och styrde vsterut till Svitjod och upp till Sigtuna. Konung i Svitjod var d Anund Olovsson och dr var d ocks Astrid, som helige kung Olav haft till kta. Hon lt genast stmma till ting p en ort som heter Hnger, och talade vl och fick mnga att vilja flja Magnus fr att gra honom till Norges kung. Magnus Olavsson (den gode) gav sig p frd frn Sigtuna och hade en ansenlig hr, som han ftt av svearna. De tgade till fots upp till Helsingland. Sedan drog han vsterut ver Jmtaland och Klen och ner i Trondheim, och allt landets folk tog genast vl emot honom. Sighvat skald var p frd till Rom och hade inte varit med i Olav digres sista strid. D han kom hem reste han i brjan av vintern (c.1034) sterut ver Klen till Jmtaland och drifrn till Helsingaland och kom fram i Svitjod, dr han genast begav sig till drottning Astrid (Olav digres nka). Han var ocks hos hennes broder och fick av honom tio marker (2 kg) i brnt silver. Kort tid drefter kom Magnus Olavsson till Svitjod frn Grdarike, och vid detta mte blev alla glada och han lovade att flja Magnus. Samma vinter (1042/1043) nr Svein Ulvsson (Estridsson; efter moderns namn) ftt styrelsen ver Danavldet, gav han sig konungs namn. Men p vren (1043) nr han fick veta att kung Magnus for sderut frn Norge och hade en stor hr, de gav sig Svein till Skne och drifrn upp i Gtland och vidare till Svitjod till sin frnde kung Anund. Nr han hrde att kung Magnus hade slppt ifrn sig en stor del av sitt manskap samt drtill att han befann sig i Jylland, d red Svein ner frn Svitjod i spetsen fr en stor hr, som 125

sveakungen gett honom. P vgen blev han hyllad i Skne, Sjlland och p Fyn, och fick fler folk i sin hr. I tv slag frlorade Sven, och om vintern flydde han ter till Skne, och upp till Skne och vidare till Svitjod. Magnus for efter och lade Fyn och Sjlland och Skne under sig. D Sven hrde detta drog han ihop en flotta och seglade sydp till Danmark. Och de mttes och drabbade samman i slaget vid Helgans (hsten 1045). Men Sven frlorade p nytt och han flydde ter upp till sveakungen dr han satt vintern igenom (1045/1046). Harald hrdrdes saga arald hrdrde, Sigurd suggans son och Olav digres sammdra bror, var med i slaget vid Stiklestad och kom undan srad med de andra flyende. Nr sren var lkta for han sterut ver Klen och vidare ver Jmtaland och Helsingaland och drifrn till Svitjod. Dr trffade han Ragnvald Brusason och en mngd andra frn kung Olavs hr som undkommit i slaget. Vren efter (r 1031) skaffade de sig skepp och for om sommaren sterut till kung Jarisleif i Grdarike. Dr vart Harald hvding ver kungens landvrnsmn och nrmast under honom var Eiliv, Ragnvald jarls son. Senare (c.1035) for Harald sderut till Grekland och gick i tjnst hos drottningen i Miklagrd (Konstantin-opel). Men Harald hade inte varit lnge i hren frrn vringarna tydde sig mycket till honom. S kom det drhn att Harald vart hvding ver alla vringarna. En vinter bortgifte kung Jarisleif sin dotter Elisabeth, som nordmnnen kallar Ellisiv, med Harald. Vren drefter (r 1045) gav han sig p frd frn Holmgrd och for p frsommaren till Aldeigjuborg (Ladoga), dr han skaffade sig skepp och seglade p sommaren vsterut. Frst styrde han frden till Svitjod och lade till i Sigtuna. I Sigtuna trffade han Svein Ulvsson (Estridsson) som den hsten (1045) flytt fr kung Magnus vid Helgans. Nr de rkades mottog de varandra hjrtligt. Sveakungen Olav den svenske hade varit morfar till Ellisiv, Haralds hustru, och Sveins mor Astrid var kung Olovs syster. Alla svear var Sveins vnner, och nu blev alla svear ocks Haralds vnner och hjlpare. Drefter skaffade de sig skepp, Harald och Svein, och brtt samlades kring dem en vldig hr. Nr hren var frdigrustad seglade de vstver till Danmark, och hrjade p Sjlland och Fyn och brnde Roskilde. Men Harald ingick frbund med kung Magnus i Norge och de delade p riket. Efter Magnus dd (r 1047) tog Harald ensam styret ver riket, och Svein blev ter kung ver Danmark. Kung Svein lt Hkon Ivarsson bli hans landvrnsman (c.1050) mot de vikingar som mycket hrjade i Danmark, vender och kurer och andra sterledsmn. Han lg ute vinter som sommar. Men efter en tid lmnade han tjnsten. Jarl Hkon (Ivarsson) blev kung Haralds man och fick jarladme i Norge, men kom i ond och flydde sterut och kom till Sveavldet och kung Stenkil, dr han blev ver sommaren (1062). Sommaren drefter (1063) for han tillbaka till Norge men tervnde till Vrmaland dr han satt ver vintern och fick styrelsen ver Vrmaland av kung Stenkil. Men mot vinterns slut (1064) drog han vstver och hade med sig en stor hr som han ftt av gtar och vrmer. Han upptog skatt av oplndingarna och tervnde till Gtland dr han satt under vren med en stark hr. Nr det led mot sommarens slut lt kung Harald fara sydp mot Konungahlla och tog dr alla ltta skepp han kom ver och stvade uppfr lven. Han lt slpa dem ver land vid forsarna och frde p s vis skeppen upp i Vnerns vatten. Drp rodde han sterut ver sjn dit dr han hrt att jarl Hkon var. Gtarna hade stllt en massa folk till jarl Hkons frfogande. Kung Harald styrde med sina skepp upp i en lvmynning och beredde sig till landgng, men han lmnade kvar en del av sitt manskap att vakta skeppen. Kungen och en del av hirden red, men de flesta gick till fots. De skulle genom en skog, och framfr dem lg krattbevuxna myrar samt efter dem en lvhult. Nr de kom upp i hultet fick de syn p jarlens folk. En av myrarna lg d mellan dem, och vardera sidan ordnade sig i fylkning. Kung Harald avvaktade fr att se om Hkon jarl skulle anfalla. Det var frost i vdret och ngot snfall.

126

Harald och hans mn satt under sina skldar, men gtarna var tunt kldda s de brjade frysa. Gtarnas lagman hette Torvid (=Tore rv?), och han satt till hst. Norrmnnen hjde hrrop, slog p skldarna och gick upp fr backen dr striden brjade. Kung Harald vann seger, och for tillbaka till sina skepp. Om morgonen hade isen lagt sig och den var s tjock att man kunde g p den. Mnnen brjade genast hugga upp en rnna ut till vattnet tills isen var frihuggen nda ut till sjn, och p s vis kom de drifrn. Kung Harald hrdrde stupade senare i England (r 1066). Olav kyrres saga lav kyrre (den fredlige; 1069-1093), Harald hrdrdes son, blev ensam kung ver Norge efter sin broder Magnus dd. Han lt bygga katedralen i Nidaros och flyttade dit kung Olav den heliges ben. Dit kom en kvinna som skt sig dit frn Svitjod i ster, och p frden lidit mycken nd fr sin synlshets skull. Hon leddes blind in till mssan p dagen, men innan tidegrden sjungits slut, sg hon p bda gonen och var bde skarpsynt och bjrtgd sedan hon frut varit blind i fjorton vintrar.

Magnus barfots saga agnus (1093-1103), son till Olav kyrre, blev kung i Norge efter sin fader. Stenkil sveakonung dog strax efter Haraldarnas fall (r 1066; Harald hrdrde i Norge och Harald Godwinsson i England). Den kung som i Svitjod kom nrmast efter kung Stenkil hette Hkan. Efter honom kom Stenkils son kung Inge (d..), en god och mktig hrskare samt den strste och starkaste bland mn. Han var kung i Svitjod samtidigt med att Magnus var det i Norge. Kung Magnus sade att det sedan gammalt var riksskifte mellan lnderna att Gta lv skilt sveakungens och norske kungens riken t samt drefter Vnern upp till Vrmaland. Konung Magnus gjorde ansprk p att ga all bygd vster om Vnern, det r Sunndalen och Norddalen, vearna och vardynjarna (folket i Vedbo och Valbo hrader) och alla Markerna (Nordmarka) dr ligger intill. Men detta hade allt i lng tid legat under sveakungens vlde och hrde till Vstra Gtland i utskylder. Nu ville Markernas folk vara under sveakungens vlde som frut. Kung Magnus red frn Viken upp i Gtland med en stor och sttlig hr. Nr han kom till skogsbygderna hrjade han och brnde och for s ver alla bygderna, och folket gick under honom och tillsvor honom lnderna. Men nr han kom upp till Vnerns sj led det mot slutet av hsten (1099). De gav sig d ut p Kvaldins (Kllands) och byggde sig dr en borg av torv och timmer och grvde kring den ett dike. Nr virket stod frdigt forslades dit proviant och andra frrd som tarvades. Kungen satte sig fast dr med tre hundraden av mn. Hvdingar dr var Finn Skoptason och Sigurd ullstrng, och de tog ut det bsta manskapet, medan kungen med resten vnde tillbaka ut till Viken. Nr sveakungen fick veta detta, bdade han samman hrfolk, och ryktet gick att han skulle rida ner dit, men det drog ut p tiden. Men nr is lagt sig p Vnerns vatten, d red kung Inge ned och hade nra trettio hundraden man med sig. Han snde ord till de norrmn som satt i borgen och bjd dem fara bort med sina frrd och ta sig tillbaka till Norge, men de nekade hrtill. D gav sig kung Inge ut till n med hela sin hr, och det blev anfall av och man skt p varandra. Kungen lt bra fram sten och trd och fylla ut diket, och sedan lt han ta ankaren och binda dem vid lnga bjlkar som han frde upp mot timmervggen. Mnga mn hgg tag och drog p s vis snder vggen. S tnde han stora bl och lt skjuta flammande eldbrnder in ver dem. D bad de om nd och kungen bjd dem g ut, men vapenlsa och utan verklder. Nr de s kom ut fick var och en av dem duktiga rapp med videkppar. P s vis kom de undan och tervnde hem till Norge. Allt folket i Markerna gick ter under kung Inge. Genast om vren (1100) nr isarna brt, drog kung Magnus med en stark hr stp till lven, styrde upp lngs dennas stra arm och hrjade hela sveakungens vlde. Nr han kom upp till Foxerne, gick alla i land frn skeppen. Men nr de gtt ver en dr rinner, kom gtarnas hr emot dem, och d vart det strid. Norrmnnen krossades av vermakten 127

och rkade p flykt och mnga av dem drptes vid en fors dr. Kung Magnus flydde men gtarna frfljde dem och drpte alla de kom t. Kung Magnus kom undan och styrde ut lngs n och drp norrut mot Viken. Sommaren drefter (1101) fastlades en konungastmma vid Konungahlla i lven, och dit kom Magnus norrmanna-konung, Inge sveakonung, och Eirik Sveinsson danakonung, och mtet var bundet med lejd och fred. Grnserna mellan lnderna bestmdes och kung Magnus skulle f Margreta, kung Inges dotter, till kta. Hon vart sedan kallad Fredkulla. Eysteins och Sigurd Jorsalafares saga fter kung Magnus barfots fall, tog hans sner Eystein, Sigurd och Olav kungadmet. Kung Eystein snde bud (o.1110) till de klokaste och frnmsta mnnen i Jmtaland och bjd dem till sig och tog emot dem med strsta blidhet nr de kom, ledde dem p bortfrd med vngvor och drog dem s till vnskap med sig. Detta skedde flera gnger. P s vis fick han alla de mns trofasta vnskap som rdde fr landet. Efter en tid valde jmtarna sjlva att ge allt sitt land under kung Eysteins vlde. Konung Eystein vann Jmtaland med klokhet och inte med anfall som somliga av hans frfder gjort. Kung Sigurd uppehll sig mycket i Konungahlla och gynnade mycket denna kpstad. Han uppfrde dr ett stort kastell och lt runt kring det grva ett mktigt dike, och borgvallen var byggd av torv och sten. Inne i kastellet lt han resa hus och gra en kyrka. Det helga korset lt han frvara i Konungahlla. Kung Sigurd fick till kta Malmfrid. Hennes mor var Kristin, dotter till sveakungen Inge Stenkilsson. Malmfrids syster Ingeborg var gift med Knut lavard, son till danakungen Eirik den gode och sonson till kung Sven Ulvsson. Knuts och Ingeborgs barn var Valdemar, som senare blev danakung, samt vidare Margreta, Kristin och Katrin. Margreta var gift med Stig vitalder, och deras dotter var Kristin som giftes med sveakungen Karls Sverkersson. Deras son var kung Sverker. Nikolas danakung (1104-1134), Svein Ulvssons son, fick sedermera till kta (c.1105) Inges dotter Margreta fredkulla, som frut kung Magnus barfot varit gift med. Nikolas snde bud till kung Sigurd Jorsalafare och bad om hrhjlp frn hela riket fr att fara stp vid Sveavldet till Smland fr att kristna folket dr. I den tiden var vida omkring i Sveavldet nnu mngt folk hedet och mngt illa kristnat, ty dr var d ett par konungar som kastade kristnan och hll bloten uppe - s som frst Blot-Svein gjorde och senare Erik rsll. Kung Sigurd lovade komma och kungarna bestmde mte i resund (c.1125?). Kung Sigurd hade gott och vl tre hundraden med skepp, men d han kom hade danernas ledung upplsts d de inte trodde att norrmnnen skulle komma. De for d och plundrade i Skne och kom sterut till kpstaden Kalmare. Dr skvlade de och likas i Smland och lade som kostgld (matskatt) p Smland femton hundraden av nt och d tog smlnningarna kristnan. Kung Sigurd lt s mycket strka och gynna kpstaden i Kungahlla att det vart den frnmsta i Norge, och han satt dr lnge som vakt vid rikets grns. Dr i kastellet lt kung Sigurd bygga Korskyrkan. Det var en trkyrka, och stor omsorg var nedlagd bde p virket och p timrandet. Den invigdes nr kung Sigurd varit konung i tjugofyra vintrar (r 1127). Dr lt kungen frvara det heliga korset och mnga andra reliker. Framfr altaret dr lt han stta en tavla som han ltit gra i Grekland och som var arbetad i koppar och silver och fagert frgylld, satt med smltsten och delstenar. Dr var en plenariebok, ritad med guldbokstavar, som patriarken sknkt konung Sigurd. Tre r senare dog han.

Magnus blides och Harald gilles saga fter kung Sigurds dd (1130) blev hans son Magnus blide kung i halva riket, och likas Harald gille, son till Magnus barfot. Kung Harald fick till kta Ingrid, dotter till Ragnvald, konung Inge Stenkilssons son. Fem vintrar efter kung Sigurds dd (1135) intrffade en mrklig hndelse i Konungahlla. Sysslomn dr var d Harald flettes son Guthorm samt Smund husfreja,

128

gift med prsten Andreas Brunssons dotter Ingeborg. Deras sner var Pl flipp och Gunne fis. Andreas Brunsson var gift med Solveig, och de hade dottern Helga som var gift med Einar. Smund hade en lnnboren son som hette smund. Det hnde sig i Konungahlla natten till frsta sndagen efter pskveckan att det hrdes ett vldigt gny ute p gatorna i hela staden som om kungen frdats dr med sin hird, och hundarna ylade s svrt att man inte kunde hlla dem utan de slet sig lsa. Men alla som kom ut vart galna och bet allt i sin vg, mn svl som boskap. Och alla som vart bitna till blods vart vansinniga och alla havande miste fostren och blev galna. Sdana varsel intrffade nstan varje natt frn psken fram till himmelfrdsdagen. Folket var ddsfrskrckt fr dessa under och mnga gav sig bort och slde sina grdar och for ut i bygden eller till andra kpstder. Tretton lastskutor gjorde sig redo och lmnade staden fr frd till Bjrgvin (Bergen), men elva gick under med man och allt ombord. Det var p Lavransvakans dag (=10 aug) som lastskutorna gick under. Eirik danakung snde ord till Konungahlla och bad folket vrna om sin stad, sgande att venderna hade ute en vldig flotta och hrjade vida mot de kristna och fick jmt seger. Lavrans-vakans dag kom Rettibur venderkonung till Konungahlla med fem och ett halvt hundrade vendiska snckor, och p varje sncka fanns det fyrtiofyra mn och tv hstar. Dunimits, kungens systerson, och Unibur rodde med en del av hren upp i stra lvgrenen kring Hisingen och kom drifrn ner mot staden, medan andra styrkor rodde upp till staden lngs vstgrenen. De lade i land ute vid plraden och frde upp hstarna och red ver Brattss och s upp kring staden. Einar bar bud om detta till kastellkyrkan, ty dit hade stadens folk gtt till hgmssan. D lpte allt folket ner i staden och vpnade sig och gick ner till bryggorna. D sg de en otrolig hrstyrka och att det stundade svr ofred. I den frsta framstten frlorade venderna halvtannat hundrade skepp av sin hr. Nr striden var som hetast stod stadsborna p bryggan och skt mot de hedna, men sedan flydde de upp till kastellet. Venderna plundrade och tog vad de ville ha innan de lade eld i staden och brnde ner den helt och hllet jmte skeppen. Sedan anfll de med hela sin styrka kastellet och ordnade fr en stormning. Tv lndermn, Filippus bror Sigurd Gyrdarson samt Sigard, kom med sex hundraden mn till Skrbga, men Sigurd vnde tillbaka med fyra hundraden, medan Sigard begav sig med de tv hundraden ner till staden och slogs dr mot hedningarna och fll med allt sitt folk. Venderna anfll kastellet tills de som skyddade sig gav upp och gick ut och blev tagna till fnga. Alla srade eller barn som de inte vill slpa med sig drptes, innan de skiftades p manskapet. Drefter brnde venderna kyrkan och alla hus som var i kastellet. Bara Andreas prst fick g. Kung Rettibur for tillbaka till Vendland och mnga av dem som tillfngatagits var sedan lnge i trltjnst i Vendland, men en del av dem frikptes och kom tillbaka. Kpstaden Konungahlla blev aldrig mer vad den frrut varit. Inge krokryggs och hans brders saga fter kung Haralds gilles fall (r 1136) blev hans sner Inge och Sigurd kungar. Magnus blide som tidigare varit kung, men gtt i kloster (1135), togs drifrn och han flydde stp till Gtland och vidare till Danmark. Den tiden satt Karl Sonason som jarl i Gtland, han var mktig och rekr. Magnus sade att Norge lg fritt fr dem ifall ngra storhvdingar ville ska sig dit. Och emedan jarl Karl var lysten efter makt och lyhrd fr vertalningar samlade han trupper och red vstver till Viken, dr mnga gick under hans lydnad fr sin rdslas skull. D samlades en styrka under kung Inge och gick mot jarl Karl och gtahren och de mttes i en strid vid Krokaskog dr kung Inge fick segern. Sigurd slemmedjkne kom om sommaren (c.1136) sterifrn till Norge, men fortsatte sderut dr han hade flera strider med vendiska mn s snart han mtte deras skepp. Han styrde sedan upp i den stra armen av lven, dr han ervrade tre skepp av det manskap som styrdes av Tore hvinantorde och hans egen systerson Olav, son till Harald kejsa och Ragnhild som var dotter till Magnus barfot. Olav jagade han upp i landet, Tore var i

129

Konungahlla med en hrsamling till hands. Sigurd styrde dit och de vxlade skott, mnga fll p bda sidor och mnga vart srade. Sigurd och hans mn lyckades inte tillkmpa sig landvinning. Sigurd for d vidare norrut mot Viken. Brigida hette kung Harald gilles dotter. Hon var frst gift med sveakungen Inge (d.y.) Hallsteinsson, sedan med jarl Karl Sonason, och drp med Magnus (Henriksson; 116061) sveakung. Sist var hon gift med jarl Birger brosa, och de hade fyra sner samman. Den frste var Filippus jarl, den andre Knut jarl, den tredje Folke och den fjrde Magnus. Av deras dttrar blev Ingegerd gift med konung Sverker, och deras son var kung Jon. Den andra var Kristin, den tredje Margreta. Hkon hrdabreds saga kon, kung Sigurds son, blev tagen till kung av sina mn d han var tio r gammal (1157), men kung Inge regerade i Norge. De for frst upp i Gtland, och kung Inge gjorde dem fredlsa. (248) Sommaren efter (1158) kom Hkon och hans mn ner frn Gtland och for till Konungahlla med mycket och vlrustat manskap. Han kunde rkna fyrtio hundraden. Efter en strid med Gregorius Dagsson for han vidare mot Viken. ven ret efter utkmpade norrmnnen strider vid Konungahlla. Kung Inge fll (= 4 feb 1161) och hans broder (p mdernet?) Orm flydde till sin broder Magnus (Henriksson) i Svitjod, ty han var d konung dr, och deras broder Ragnvald satt dr som jarl. De var alla sner till Ingrid (?tidigare gift med Harald gille, och dotter till Ragnvald?) och Heinrik den halte, son till danakungen Svein Sveinsson. Det svrd som Olov Haraldsson hade haft vid slaget vid Stiklastad (r 1030), och som kallades Hneitir, hade han kastat ifrn sig i striden d han vart srad. En man ttad frn Svitjod hade d tagit upp svrdet d hans eget var brutet. Efter striden kom han undan med de flyende och hade med sig svrdet till sin grd. Den rvdes av hans son och gick sedan vidare i arv, och det fljde stdse med innehavet av svrdet att envar sade den andre vad det hette och var det kommit ifrn. Lngt senare hnde det i miklagrdskejsarens Kirjalax dagar att dr var stora skaror av vringar i staden. Det var deras sed nr de lade sig till smns att de hade hjlm p, skld ver sig och svrdet under huvudet, varvid hger hand skulle vila kring greppkaveln. D kejsaren hrde om svrdet gav han guld fr det till tre gnger svrdets vrde, och lt sedan fra det till Olavskyrkan som vringarna underhll, och det lades dr vid altaret.

Magnus Erlingssons saga ystein, son till Eystein Haraldsson, var helt ung och nnu inte fullvuxen d han en sommar (c.1172) for sterut i Sveavldet och uppskte Birger brosa. Han var gift med Brigida, Eysteins faster. De gav honom manskap och goda penningar, och lovade honom sin vnskap. Hans for tillbaka till Norge och samlade kring sig mnga mn vilka kom att kallas birkebeinar. De hade sitt folk mest frn Markerna och gtalvsbor och en mngd mn frn Telemarken. Den flock som kallades birkebeinarna samlades ter (1174) och var mkta manstark. Av det manskap som kom undan var mnga srade och hade frlorat vapen och klder, och alla var de utan pengar. Ngra tog sig stp till Markerna, mnga till Telemarken, mest de som hade slkt dr. En del gav sig nda sterut i Sveavldet. Alla var de rdda fr de trodde sig ha fga nd att vnta av kung Magnus eller Erling jarl.

130

Nials saga
Omfattar frmst 900-talet. Nedtecknad omkring 1100-talet. omkring 960 n man hette Atle, son till Arnvid jarl frn stergtland. Han var en stor viking. Med sina tta skepp lg han ute i Mlaren. Hans fader hade frhindrat konung Hkon Adelsteinsfostre frn att f skatterna av Jmtland, och drifrn flydde far och son till Gtaland. Atle styrde med sin flotta ur Mlaren genom Stocksund och s sderut till Danmark. Nu var han i resund. Han var av bde svea- och danakungen lyst fredls fr de rn och drp han vat i bgge rikena. (Dr mtte de Rut och Sote, som hgg ner dem alla.)

Gunnlg Ormtungas saga

Omfattar tiden 980-1008. Nedtecknad omkring 1200. unnlg ormtunga beskte olika kungar och framfrde olika kvden, och kom p denna frd till Norge och Irland samt till jarlen ver Orkneyarna. Frn den sistnmnde for han med kpmnnen till Norge och sedan vidare till Kunglv. Hr fick de en vgvisare, som ledsagade dem upp till vstra Gautaland (Vstergtland), dr de ndde fram till den kpstad som heter Skara. Hr hade jarlen Sigurd sitt ste. Han var d tmligen gammal. Gunnlg trdde fram fr honom, hlsade honom hviskt och sade sig ha diktat ett kvde om honom. Jarlen bjd djup tystnad i salen och Gunnlg framsade kvdet, som var en flock, och jarlen lnade honom vl och bad honom taga uppehll dr om vintern. Sigurd jarl hade sedan ett stort julgille. Dagen innan julen gick in kom sndemn frn jarl Erik i Norge. De var tolv mn i fljet och frde med sig sknker till Sigurd. Denne tog med stor fgnad emot dem och gav dem plats i salen bredvid Gunnlg. Dr gick det mycket muntert till vid dryckeslagen. Gtarna ordade om att ingen jarl fanns som var mer frejdad n Sigurd deras egen. Men norrmnnen menade p att jarl Erik var mer frtrfflig. Hrom trttes de och bgge flockarna tog omsider Gunnlg till skiljeman. Han kvad d dennan visa: Jarl, varom I orden r nu gr och gammal. Dock har vita, vilda vgor gubben skdat. Men jarl Erik minnes muntert ifrn hrtg 131

sterut bland skren nnu flera sjar. (Samnma dikt igen, men enligt en annan versttning:) Hgt m, hrmn, grna ni grhrige jarlen prisa, vldiga vgor sg han ofta vlta. Dock sg segerslle Eirik slungas fler bla bljor runt om bogen i sterled. Alla var vl tillfreds med hans utslag. Norrmnnen dock mest. Nr julen gtt, vnde sndemnnen ter hem med de gvor Sigurd snde jarl Erik. P Gunnlgs begran skaffade Sigurd jarl honom en ledsagare till Tiundaland i Svitjod. Svitjods kung var vid denna tid Olof svenske, sonen till Erik segersll och Sigrid storrda, Skoglar-Tostes dotter. Han var en mktig och bermd kung, mycket regirig. Gunnlg kom till Uppsala om vren nr svearnas ting dr hlls. D han lyckats komma infr kungen och hlsat honom vart han vl mottagen och kungen frgade honom vem han var. Han sade sig vara en islnding. Gunnlg framfrde senare ett kvde fr Olaf svenske (vilket inte terges) och fick belning innan han for drifrn, frst till England och sedan vidare.

Knytlingasagan
Tiden c:a 940-1200. tergiven efter en engelsk versttning. Drav frloras alla ortnamnens egentliga form och lydelse. Drfr ska namnen ses som versttningar vilket skett i enlighet med den personens uppfattning. 2. (Slaget vid Fyrisvallarna) nder Harald Gormssons regering (c.940-986), snde Styrbjrn starke, son till Olof Bjrnsson, Sveriges konung, ut en flotta sterut mot Baltikum, och invaderade Danmark och tog tillfnga kung Harald Gormsson. D gav kung Harald honom sin dotter Thyra till kta och for med honom till Sverige. Innan han steg iland, brnde Styrbjrn alla sina skepp, och d kung Harald insg att Styrbjrn inte lngre hade ngon flotta, seglade han men sina skepp in i Mlaren och drifrn tillbaka till Danmark. Styrbjrn kmpade p Fyrisvallarna emot sin farbror Erik Segersll, kung av Sverige, och han fll dr tillsammans med de flesta av sina mn, medan ngra av dem flydde. Svenskarna kallade detta fr slaget vid Fyris.

132

5. (Slaget vid Svolder) ... kung Sven (Tveskegg) ktade Sigrid storrda, dotter till Skoglar-Toste, och mor till kung Olof av Sverige. Hon var tidigare gift med kung Erik Segersll. ... Tillsammans med sin styvson kung Olof av Sverige och Erik jarl (i Danmark), sin mg, orsakade Sven Tveskgg kung Olof Tryggvassons dd vid slaget vid Svolder. Efter kung Olof Tryggvassons dd (r 1000), delade var och en av de tre, kung Sven av Danmark, kung Olof av Sverige och Erik jarl, och tog en tredjedel av Norge. 22. (Strider mot Magnus den gode; 1042-1047; och Stenkil) ... Kung Sven Ulfsson (Estridsson; reg. 1047-1074) gick ombord och seglade med sina skepp till stra Skne, dr han lade till. Han frdades vidare frn ster, genom Sverige fr att trffa sin slkting kung Anund Olofsson, dr han stannade till vren. ...Ytterligare en gng flydde Sven till Sverige, och stannade dr ver vintern, medan Magnus vnde tillbaka till Norge. Till vren (r 1046) kom Harald Sigurdsson, som var slkt med Sven genom ktenskap, till Sverige frn Ryssland sterifrn. Haralds hustru, Ellisif, var dotter till kung Jaroslav av Novgorod, och hennes moder Ingegerd var dotter till Olof svenske, Sven Ulfssons farbror. ... men Sven flydde ter till Sverige, men s snart kungarna (Magnus den gode, och Harald Sigurdsson) hade frdats till Norge, vnde han tillbaks till Danmark, och han stannade dr under vintern. (ret drp, r 1047, dog Magnus den gode) ... Kung Sven stred ocks mot kung Stenkil i Sverige, som frde sina styrkor mot kung Sven men utan att ervra ngon del av hans kungadme. 82. (slktskap) Harald kesja (son till kung Erik Svensson den gode av Dm som reg. 1095-1103) hade sonen Bjrn jrnsida, som ktade Katrin, dotter till Inge (d..) Stenkilsson av Sverige. Deras dotter var Kristin, som ktade Erik Edvardsson den helige, av Sverige, och deras barn i sin tur var kung Knut (Eriksson) av Sverige, och drottning Margret som ktade kung Sverre (Sigurdsson) av Norge; och Katrin som ktade Nikulas Blaka, vems dotter var fru Kristin, hustru till jarl Hkon galen av Norge: deras son var Knut stump, en jarl i Norge. 88. (slktskap) Vid den tiden (1100-talets brjan) var Harald kung sterut i Novgorod. Han var son till kung Valdemar, son till Jaroslav, son till Vladimar som var fosterfar till Olav Tryggvasson. Kung Haralds moder var Gyda, dotter till kung Harald Godwinsson av England. Kung Harald (Valdemarsson) ktade Kristin, dotter till kung Inge (d..) Stenkilsson av Sverige och syster till drottning Margret som vid denna tid var gift med kung Nikulas av Danmark (reg. 1104-1134) (Denne Harald hade ocks dottern Engilborg som ktade hertig Knut Eriksson, son till kung Erik Svensson den gode av Dm.) 93. (slktskap) Hertig Knut och Engilborg hade tre dttrar: Margret, Kristin och Katrin, som gifte sig sterut. Kristin ktade kung Magnus den blinde av Norge. Margret ktade Stig Hvidelder av Skne, och deras barn var Nikulas, och Kristin som ktade Karl Sorkvisson (Sverkersson) , kung i Sverige. Deras son i sin tur var Sorkvir (Sverker), kung av Sverige, som ktade Ingegerd, dotter till jarl Birger brosa, vems son var Jon (Sverkersson), kung av Sverige. 108. (Vid Ldse; brjan av perioden 1146-1157.) 133

... De mttes i ett slag vid Viborg (i Jylland), och kung Svein (Eriksson) och Valdemar (Knutsson) fick segern, medan kung Knut (Magnusson) flydde, frst till lborg, sedan norrut till Kunglv (=Kungahlla) i Norge (=Bohusln), och slutligen upp till Ldse. I Gtaland mtte han sin styvfader Sorkvir (Sverker) Karlsson som hade gift sig med Rikiza, kung Knuts moder, och frgade honom om hjlp att samla styrkor. Kung Sorkvir erbjd honom en provins i Sverige tillrcklig fr att tillgodose hans krav p uppehlle, medan han sjlv skulle ta ver kung Knuts provinser i Danmark, men kung Knut ville inte hra om detta. Drefter reste kung Knut sterut till Ryssland och tillbaka igen, sedan sderut till Rostock. 110. (Ervringen av Smland; slutet av perioden 1146-1157.) Kung Svein reste ett uppbd under vintern fr en frd utomlands i samtycke med kung Knut och Valdimar, med avsikt att anfalla Sverige. Han snde bud till kung Knut och Valdimar och bad dem komma med honom, men de vgrade, eftersom Sorkvir kung i Sverige var ktad med Rikiza, moder till kung Knut och Suffia. Sedermera drog kung Knut ut mot Sverige och ervrade den del av Sverige som kallas Vrend. Biskopligt r landskapet indelat i fem omrden, och det utgr en enda biskopsstift, i vilket det r femtiosex kyrkor. Han ervrade ett annat landskap som heter Finnveden, som bestr av tre omrden, kallade stbo, Sundbo och Vstbo. Dessa landskap och omrden ligger nrmast det danska kungadmet. Nikulas nodder blev ddad p denna frd. Kung Svein for hem, och lmnade sina mn efter sig i Faurs i Halland under ledning av de tv hvdingarna Karl och Knut. Nr gtarna hrde om detta, gav de sig av och verraskade dem i deras hus, och ddade alla som kom ut, medan alla de vriga togs som fngar. Gtarna hgg upp ett hl i isen och slngde ner dem dr. 111. (Kung Sverkers dotter) ...och vid denna tid hmtade kung Knut sin utlovade brud, kung Sorkvirs dotter, frn Sverige. 126. (Ny rkebiskopsstol; omkring 1175-1182) Denna vinter snde pve Alexander pallium till rkebiskop Absalon, och gav honom full aktoritet som rkebiskop ver Danmark, Sverige och bda Gtalanden. 127. (slktskap) Kung Valdimar Knutssons dotter Engilborg ktade kung Philip av Frankrike, fader till kung Louis av Frankrike, som ervrade Damiette. En annan dotter till kung Valdimar var Rikiza, som ktade Eirik Knutsson, kung av Sverige, deras barn var kung Erik (Eriksson, den lspe och halte) och Rikiza som ktade kung Hkan unge av Norge.

134

Konung Sverre Sigurdssons saga (efter Flatboken)

Omfattar tiden r 1152-1202. 5. (Julen r 1176; hos Birger brosa) rn Kongahlla for han (Sverre) till Ljodhus (Ldse) och fick mycket brk och besvr. Han kom med stor mda till stergtland. Tre ntter fre jul anlnde han till Birger brosa, vilken var gift med hans faster, som hette Birgitta. Dr bar han fram sitt vanskliga ml (att g i strid mot norske kungen) infr jarlen och sin frnka. ... Sedan jultiden gtt vnde han frden till Vrmland frty att han tyckte sig icke av jarlen f sdana svar, som syntes innebra ett avgrande fr honom.

5-10. (r 1177; Jrnbraland, och Jmtland) (Sverre samlar folk i Vrmland. Jarlen Birger brosas tre sner omtalas som sm och nnu ej vuxna. Det kommer brev till Sverre frn kung Knut och jarl Birger vilket ld att de inte kunde hjlpa Sverre.) Onsdagen drefter, vilken vi kalla askonsdagen, tog Sverre ledning av denna flock och antrdde sin frd frn Hammar i Vrmland (=i Norge?) och hade icke strre skara n sjuttio man och vnde sig mot (Oslo-) Viken. (Han tervnde till Vrmland och fortsatte norrut till Edaskog. (Efter psken 1177 skulle han avtga men fann att vgarna norrut var sprrade. Han tog d rdet att frdas mot stersalt (stersjn?) och frdades genom en skog som var tolv raster lng tills han kom till Ekeshrad. Drifrn frdades de genom en skog som var lika lng tills de kom till Malung. Drifrn frdades de ytterligare genom en tolvrastersskog till Jrnbraland.) Jrnbraland lyder under sveakonungens vlde och var d nnu hedet. De hade ock aldrig frr sett en konung komma i sitt land och var de ovana vid en konungs genomresa. (Frn Jrnbraland frdades de genom en skog, som hade en utstrckning av aderton raster, till ett hrad. Drefter for han genom en skog som upptog trettiotta raster till genomfrd. Slutligen ndde han fram till Jmtland, och strax drp for han vidare till Norge. Efter en tid i Norge for han senare under ret ter till Vrmland, och till Edaskog.) 17-21. (r 1178; samma frd igen) (Sverre tgade tidigt under ret ter mot stersalt med tv hundra man, kom till Jrnbraland, och drefter frst till Alfta i Hlsingland och sedan till Jmtland. Hr drabbade de samman i ett slag p isen mot jmtarna men vann seger. Drefter for de vidare ver fjllet till Norge.) 91. (r 1184; slktskap) En vinter efter konung Magnus fall fick Sverre till kta Margreta, dotter till sveakonungen Erik Edvardsson den helige. Han vilar i skrin i Uppsala. Hennes broder var sveakonungen Knut. 100. (r 1185; Gtaland och Svitjod.) De (Sverre och hans mn) hrjade vid Estland dr som heter Vik och Tunta och fick gods och vnde ter till Gtaland och vart oense med saxarna och vann av dem tv koggar och

135

tog dr ofantligt mycket gods, for drefter till Svitiod och fann dr kung Knut, och var dr i god undfgnad. 104, 112, 121, 122. (Filip Birgersson) (Jarl Birger brosas son Filip fljde Sverre frn brjan av 1190-talet till sin dd 3 jan 1200.) 106. (r 1195?; Knut Eriksson dr.) Eftert p denna hsten avled konung Knut i Svitjod och kom dr till rike och konungadme Sverker Karlsson efter honom. 115. (sensommar r 1198; Karl Sverkersson) Dr hade tidigare varit i staden (Trondheim) Karl, son till konung Sverker, som d var frmld med Ingeborg, konung Sverres dotter. Herr Karl hade ftt ngot dunkelt rykte om baglernas (= Sverres motstndare) frd och begivit sig om kvllen upp ver bron och var i den by/stad, som heter Berg. Baglerna kom under natten och var dem sagt var herr Karl mnde vara; kom de dit, dr han var, och vart herr Karl drpt och nstan hela hans svit. 135. (r 1202, Birger brosa dr.) D dog jarl Birger brosa. D tog svearna till konung Jon, som var son till Sverker. Han var d vintergammal (fdd ret innan). Hade d svearna en byxls konung.

STURLA TORDSSON Hkon Hkonssons saga

(tiden 1203-1263) 1. kungar r 1203, Sverker Karlsson var konung i Svitjod.

29. r 1216; Eskil lagman. Fru Kerstin, nka efter Hkon galen, vart gift sterut i Gtland. Det var Eskil lagman, son till Magnus minneskjold, brorson till jarlen Birger brosa, som fick henne. Hos dem vart junker Knut uppvxt, son till Hkon jarl och fru Kristin. Om hsten d kung Hkon och Skule jarl satt i Kungahlla, snde de brev upp i Gtaland till lagmannen om att han skulle snda junker Knut till dem, och sa att de skulle fara tillsammans med honom. Det vart fastsatt mte mellan dem, och p stmmodagen kom jarlen, men inte lagmannen, eftersom han inte litade helt fullt p birkebeinarna (ett parti i Norge). 35. r 1218, efter psk i Ljodhus.

136

Eskil lagman var d i Ljodhus (Ldse). Han hade ftt nys om slittungarnas frd, och att de rvade vida omkring (lvens mynning). Junker Knut var med Eskil, men lpte till skogs nr lngskeppen kom lngs lven. Strax efter flydde ocks Eskil och hans mn. Slittungarna tog deras skepp, mssklder och mnga andra dyrbarheter varefter de for sin vg. 104-107. r 1224 Sigurd ribbung for s sterut till Vrmland. D kom mycket folk till honom. Dribland tolv hvdingar och alla hade mycket folk. Och vrmlnningarna tog emot dem alla. D kom emot dem mycket folk under en annan ledning. De for sedan tillbaka till Norge. Norske konungen snde d fr andra gngen brev till sveakungen och pminde honom om den skada som vrmlnningarna gjort, och att han borde stoppa detta. Kung Hkon seglade sterut till Konga-hlla sent p hsten. D kom Eskil lagman till honom. Han var gift med fru Kerstin, mor till junker Knut. De talade mycket om ofreden som vrmlnningarna och markemnnen gjorde i Norge tillsammans med ribbungarna. Kungens lndmn var ocks tillstdes och berttade om den skada de ftt av vrmlnningarna och gtarna, de sade att norrmnnen inte lngre kunde tla denna skada. Eskil bad Hkan att skriva ett tredje brev, s skulle han se till att vara hos kung Erik d det lstes vid julen. 109-117. r 1225; Vrmland skvlas. Kung Hkon mnade fara till Vrmland strax efter jul. Han for frn Tunsberg 11 jan. En prst vid namn Jon kom d till Oslo och fick hra av biskopen att kungen tnkte brnna bde kvinnor och barn, men prsterna skulle de lgga p stigar och hudflnga. Prsten for genast ivg och varnade alla han mtte p sin vg tillbaka till Vrmland. P s vis blev nyheten knd innan kung Hkon kom. Han kom med 3000 man till Eidskogen som r tolv mil lng, och dr r en kyrka mitt i skogen. Denna vg r bra d isen ligger. D kom spejarna och frtalte att landet var de, och att bde folket och ribbungarna hade gett sig av. D begav sig hren till Moraster som ligger nordligast i landet. Drefter red kungen till en bygd som heter Eidar (Ed), och han stannade p en grd som heter Medalb, som Odd Eiriksson gde. Detta var fredagen fre nioveckorsfastan. Drefter for hren ut och brnde vida omkring, men ingenstans ptrffade de ngon som stannat kvar. Framfr dem p vgen till Nykyrka hade vrmlnningarna fllt trd till hinder, men kungen snde dit mn som strax togs bort dem och fick de ftaliga vrmlnningarna p flykt. De for d vidare till en bygd som heter rvik (Arvika). D kom ngra frn en bygd som heter Strand och bad om nd, och alla tjugofyra grdar som fanns dr fick nd. Drefter for de vidare och brnde till de kom till Gladafors, och ven hr brnde de bygden. Hr vnde kungen och for tillbaka till Strand och vidare till Saurvik vid Klen (Kla), och for till den bygd som heter Holmedal. D kungen kom till vstra Holmedal kom bde prster och bnder till honom och bad om nd. Drefter for kungen vsterut genom skogen till Aurmark i Borgarsysle. 139-140. r 1226; mte i Kungahlla. D kung Hkon var i Kungahlla, kom Eskil lagman och fru Kristin dit till honom. Lagmannen sade att kung Erik (Eriksson lspe och halte) och alla gtarna hade stora klagoml mot Norges kung fr den frd han gjort i Vrmland. Men kungen svarade att lagmannen knde till hur ofta han hade bett om att sveakungen skulle jaga bort frn riket sitt de tjuvar (ribbungar) som dagligen stal och rnade i norgekungens rike. 148-150. r 1227; Vrmland, Kungahlla, och Ljodhus. Herr Knut flydde via Gudbrandsdalen till Vrmland. Dr fick han folk och for med dem norrut till Norge. Nr vintern kom var kung Hkons sndemn p vg frn Danmark till Norge. De blev liggande vid Marstrand fr isens skull, och Knut var d i Ljodhus. Knut 137

lt d anfalla med hjlp av en mngd smskepp. ven om det var fullt med skepp i hamnen var det ingen som ville hjlpa sndemnnen, vilka med en stor del av sitt flje blev drpta. D kung Hkon hrde detta lt han hugga upp isen och for med sina skepp frn Oslo till Ljodhus. D de kom fram var Knut och de flesta av hans mn borta. Bjrn backe var deras hvding. Han hade satt sig i kastellet norr om staden. Birkebeinarna omringade kastellet och de drinne kom ut s snart de fick lfte om nd, varefter de brt ner och brnde kastellet. 154-156. r 1227; Kungahlla, ofred i Vrmland. D kung Hkon tnkte fara sterut till landsnden, kom det brev frn Knut och fru Kristin och lagmannen. De skte grid (fred) hos kungen fr Knut och sa att han ville ge sig i kungens vld s snart han kom sterut. De bad om att de skulle ske i lnn, s att inte ribbungarna fick reda p det, fr de ville drpa Knut. Detta gjorde kungen glad och han lovade bde fred och heder till sin frnde. D kung Hkon kom sterut till (Gta) lven, sades det att ribbungarna var uppe i Vnern. Kungen snde d bud till fru Kristin, som genast svarade att hon skulle komma sjlv och fredhelga sin son Knut. Kungen satt i Kungahlla en halv mnad och fick dagligen sndebud frn fru Kristin, allt medan Hkon drog sina skepp ver Eidaskog dr ingen frr dragit sina skepp. Kungen snde bud sterut till Vrmland och sade till bnderna att de antingen skulle jaga ut ofredsflocken ut ur sina bygder eller ocks s skulle han komma dit och stlla till det sjlv. D bnderna sg detta brev, samlade de sig och for emot Magnus, tog honom och hngde honom med flera av hans mn. Drefter slutade ribbungarnas tid. 165. 1230 vren, Birger brosas slkt. Den dag som tinget var i slutet av vintern kom Magnus broke, kung Hkons frnde, ster frn Sveavlde. Han var son till Knut jarl, som var son till Birger brosa. Magnus var gift med Sigrid, dotter till Knut sveakonung, och Knut hette son deras. 216. 1240, sndebud till Svitjod. Hertig Skule hade snt Jatgeir skald med brev sterut till Jmtland, och drifrn till Helsingland och vidare till Svitjod. S snart som kungen hrde detta snde han Gunnar och 15 man med honom efter Jatgeir. De drpte en man i Jmtland, som hette Tore risbit, som var hertigens syssloman. I Helsingland hann de upp Jatgeir och de tog hans brev och vnde tillbaka igen. 243. 1241, uteblivet kungamte i Kungahlla om Vrmland. Under vren blev Jatgeir skald drpt i Kaupmannahamn. Jatgeir var d kommen ned frn Sveavldet och hade farit den stra vgen hela tiden, efter det att Gunnar tagit hans brev i Helsingland. Kung Hkon for frn Norge till Kungahlla och vntade sig att finna Eirik sveakonung, fr svearna klagade d mycket p kung Hkon fr att han brnt Vrmland. Men kung Eirik var d uppe i Gautland och ville icke mta kung Hkon, och han snde till honom herr Birger (=Birger jarl), sin svrson, som d var gift med Ingeborg, syster till kung Eirik. D kung Hkon kom till Kungahlla, kom en man till honom som hette Matheus och var snd av kejsar Fredrik med mnga gvor. Tillsammans med honom kom fem blmn (svarta) till landet. Drefter for kung Hkon tillbaka till Norge. 259, 262-264. (1248-49, nytt uteblivet kungamte om Vrmland) Vid denna tid var Eirik Eiriksson kung i Svitjod, han var systerson till kung Valdemar i Danmark. Men jarlen Ulv fase var den som rdde mest i Svitjod i lag med kungen. Han var son till jarlen Karl dve och var en stor vn till kung Hkon och norrmnnen. Han talade fr att kungen inte skulle bry sig s mycket om brnningen i Vrmland, medan andra eggade kungen att hmnas. Herr Birger, son till Magnus minneskjold, som var gift med Ingeborg, syster till kung Eirik, var d den tredje strsta rdsmannen i Svitjod. 138

Denna vinter (1247/1248) kom Ivar Torsteinsson av Dal frn Svearike. Han var snd av sveahvdingarna fr att hra efter vad bot kungen ville ge svearna fr den ofred han hade gjort i Vrmland. Men kungen svarade att han brnt Vrmland fr att vrmlnningarna sttt rvarflocken, och att han ville ha ett mte. Med detta svar for Ivar ter. Om vren (1248) kom svar sterifrn att svearna samtyckte i en stmma. Kung Hkon drog om hsten till Viken, och hade mycket folk hos sig. Eirik sveakung hade dragit ihop en stor hr i Svitjod, och for om sommaren vsterut till Gtland. Med honom var Ulv jarl och herr Birger jarl, mg till kungen, och mnga andra hvdingar. De hade mycket folk och de flesta hade hstar. De kom till Ljodhus, men kung Hkon hade nnu inte kommit. Svearna hade lite kost med sig, och efter en tid red de upp i Svitjod. Efter detta blev Ulv jarl sjuk och dog om hsten. Strax efter jarlen var dd, gav kungen herr Birger Magnusson jarlsnamn, och han vart d den strste hvdingen och hade allt landstyre i lag med kungen. En liten tid efter jarlen hade fallit ifrn lt Eirik och Birger jarl ta livet av Holmgeir, son till Knut lnge, frnde till Ulv jarl och de andra folkungarna (= hr som partibeteckning). Men herr Filippus, som frr varit den strsta sttta fr herr Holmgeir, for d frn Svitjod. Holmgeir hade frr varit gift med Helena, Filippus mor, dotter till Peter Strangesson. Filippus var dotterson till Filippus jarl som fll p Aker vid Oslo och som gjorde tjnst hos kung Hkon i Norge. Kung Hkon kom till Kungahlla om hsten ngot efter det att svearna hade farit bort, och han snde Einar smrbak och Olav prost upp i Svitjod till Birger jarl. Han snde dem tillbaka om vintern med beskedet att han grna ville vara vn med kung Hkon och att han ville att de skulle mtas vid lven om sommaren (1249). Hr kunde de ocks tala vidare om det frieri som kungens son Hkon unge (son till kung Hkon Hkonsson) framfrt till Birger jarls dotter Rikitsa. 266-270. 1249-50, mte mellan Birger jarl och kung Hkon i Ljodhus. Om vren (1249) for kung Hkon frn Oslo till mtes med svearna. Med dem var ocks Filippus Lavransson, som var fredls i Svitjod. D kung Hkon kom till Kungahlla hrde han att Eirik sveakung, Birger jarl och mnga andra hvdingar hade kommit sterifrn. Men d svearna fick reda p hur mycket folk kung Hkon hade med sig, ville de inte komma till mtes, d de inte visste om kungen ville ha fred. Kung Eirik red upp i Gtland, men jarlen stannade en tid i Ljodhus. Det sndes bud mellan Birger jarl och kung Hkon, men inget blev beslutat d kung Eirik ridit till stra Gtland. Jarlen sjlv var uppe i Gtland. De bestmde dock att mtas i Ljodhus, och kung Hkon red dit med hela sin hr, och sina stora och vlbyggda skepp. Kung Hkon lg vid Torskebacken vster om lven, mitt fr Ljodhus. D jarlen kom sndes det gisslan dem emellan, och s mttes de sjlva. De bestmde att det skulle vara fred mellan rikena och att Hkon unge skulle fste Rikitsa, dotter till jarlen. Drefter skildes de i strsta vnskap och jarlen for upp i Svitjod och kung Hkon till Kungahlla. Vren efter (r 1250) kom budet att Eirik sveakung var dd. Det var d stort tvekan hos folket om kungavalet. De flesta hade den meningen att sonen till Birger jarl var kungadmet nrmast, kung Eiriks systerson. Andra frordade Filippus, son till Knut lnge eftersom fadern hans hade varit kung i lag med Eirik Knutsson, eller Knut som var son till Magnus broke fr att han var dotterson till kung Knut Eiriksson. Sedan vart Valdemar, Birger jarls son, vald till konung. Detta ogillade de som ansg sig st lika nra till kungamakten. Om vintern (1250-51) kom herr Knut, son till Magnus broke, sterifrn Svearike. Han var i Trondheim hela vintern och frambar det fr kungen att Birger jarl inte ville ge honom den ra, som han tyckte sig ha rtt till. Senare kom ocks Filippus, son till Knut lnge och frambar samma rende, men kungen svarade att han inte ville hjlpa dem s lnge som fred rdde mellan lnderna. 139

272, 274. 1251, ofred mot Svearike, och brllop. D gav de sig ivg; Knut, son till Magnus broke, och Filippus, son till Knut lnge. Frst for de sderut till Vendland och rustade en hr, bde vender och tyska mn. Drp begav de sig till Svearike och reste ofred mot Birger jarl. Denna hst var det stor ofred i Svitjod mellan Birger jarl och de nmnda herrarna. Bgge parterna hade stora hrar och for emot varandra. Fr ofredens skull kunde han inte komma till brllopsstmman som avtalat var, utan snde sin dotter med ett vrdigt flje. Det var tv biskopar med henne, Lavrans biskop i Skara och Magnus biskop i Svearike, samt herr Karl, son till Ulv jarl, och mnga andra. Detta folket fann kung Hkon i Oslo och han tog emot dem med strsta krlek. Hkon unge och Rikitsa hll brllop, och d gstabudet var slut for svearna hem. De for sin vg och fann Birger jarl, men medan de var borta hade stora ting hnt i Svearike. Det hade d sttt ett slag vid Hervadsbro. Bgge Filipparna och Knut Magnusson och alla andra kom i Birger jarls vld, och jarlen lt halshugga dem alla och mnga med dem, mest tyskar. Men de flesta av svenskarna gav han grid (fred). 276-277, 279-281. 1252-54, avtal och kungamten. Om vren (1252) vid fastan for kung Hkon till lven och fann dr Birger jarl, och talades vid om mnga ting. Jarlen sade att danerna hade gjort svearna stor skada med rn och mannadrp, och att de hjlpt herrarna (Filip och Knut) med hrmakt till att fara upp i Svearike. De tog d rdet att bda ut stora hrar till ret drp. Kung Hkon skulle ha en skeppshr frn Norge och Birger jarl skulle ha fem tusen man frn Svearike. De skulle mtas vid lven och fara tillsammans till Danavlde. Efter detta beslut skildes de t. ret efter (1253) mttes de som avtalat var, och Birger jarl kom med sin hr till Gullbergseid. I hans hr fanns herr Karl, bror till Ulv jarl, och herr Karl, son till Ulv jarl, herr Holmgeir, son till Folke jarl, Karl kveisa, son till Jon Engel, och mnga andra stora hvdingar frn Svitjod. Dr var ocks med jarlen kung Andres av Sursdalar, bror till kung Alexander i Holmgrd, som hade flytt vsterut fr tatarena. D kom det sndemn frn Danavlde, tv biskopar och femton riddare och mnga andra mn, och det blev avtalat vad daner och norrmnnen skulle betala fr att de skulle frlikas. De skildes t och ngra av riddarna for med kung Hkon som gisslan och andra med Birger jarl. Senare om hsten blev det bestmt att de tre kungarna skulle mtas hsten drefter och sluta fred. ret efter kom om sommaren (1254) kung Hkon till lven, och Birger jarl och danakung Kristofer till Gullbergseid. Med de skildes utan att frlikas, d danakungen menade att hans sndebud ret innan lovat fr mycket. 285. 1256, sndebud. Om vren (1256) snde kung Hkon Torlaug bose och ngra mn som sndebud till Danmark fr att efterfrga hur det gick med frlikningen. Men d danakungen hrde att de var i Lund, snde han bud att gripa dem, men biskopen gav dem hstar s de kunde rida upp i Svearike och vidare till Norge. 288. 1256-57, kungamte i Lena. Kung Hkon unge (samregent med fadern Hkon Hkonsson) for sderut till Kungahlla efter julen (1256) och satte sig i borgen p holmen vid Kungahlla och var dr till fastan. Han for ter norrut p askonsdagen och d han kom till Oslo, fick han bud sterifrn Gtland frn Birger jarl att han skulle komma honom till mtes s snart rd var. Han gick d ombord p ett skepp och seglade sderut till Kungahlla, och drifrn vidare till Ljodhus. Valdemar sveakung var dr och de for tillsammans upp i Gtland. D Birger jarl hrde att kung Hkon unge var kommen i Sveavlde sade han till alla sina mn att de skulle ta emot honom s vrdigt de kunde, och han sade att ifall ngon man gjorde narr av norrmnnen eller kallade dem baggar eller anvnde andra knamn, s skulle han mista sitt huvud. 140

De trffades och var alla i lag i Vstra Gtland under psken (1257) p den grd som heter Leinar (Lena). Vid mssan frsta pskdagen ledde kung Valdemar och Birger jarl kung Hkon unge till altaret och gav honom den strsta ra. De satte kung Hkon unge emellan sig, och sedan skildes de i strsta vnskap. Kung Hkon red ner till Kungahlla men d han kom tillbaka till Norge insjuknade han och dog den 5 maj. 295-296, 298. 1258-59, hrhjlp till Danmark. Kung Hkon och hans son kung Magnus for (1258) frn Norge till lven till mtes med Birger jarl. D hade danakungen Kristofer snt bud bde till Norge och Svearike om att de skulle komma med hrhjlp, fr det var stor ofred i Danmark. Kungarna Hkon och Magnus trffade Birger jarl, och de bestmde att de skulle snda varsin hr om fyrtio hundraden (40 x 120 = 4800 man). Fru Rikitsa, nka efter Hkon unge, for med far sin upp i Sveavlde. Om vren (1259) bdade kung Hkon ut ledung, men p vg sderut fick de budet att kung Kristofer var dd, men han for vidare ner till Danmark och trffade drottningen. Birger jarl hade ledungen ute denna sommar, men kom aldrig lngre n till Blekinge. 301. (1260-61, ledung till resund) Om sommaren (1260) for kungarna Hkon och Magnus sderut till lven och mtte dr Birger jarl, och hade ett stort gstabud fr att behlla vnskapen. ret efter (1261) for kungarna p nytt till lven, men Birger jarl var inte dr. Senare om sommaren for Birger jarl med hela ledungsflottan till resund, men d hade redan norrmnnen farit hem igen. 312. 1262, arv frn Danmark. Tidigt om vren for kungarna Hkon och Magnus till lven fr att finna Birger jarl. De skulle rdgra om den egendom som kung Eriks dttrar gde i Danmark, fr detta hade bde kung Magnus och sveakung Valdemar krav p. Han hade d ftt Sofia, dotter till kung Eirik, syster till drottning Ingeborg. Men Birger jarl snde bud och lt sga att han inte kunde komma fr alla sina gromls skull. 316. 1263, mte i Ldse. ter bestmdes att kung Hkon och Birger jarl skulle trffas i Ljodhus i pskveckan. Men d kungen kom var jarlen borta.

141

SVEN AGGESEN Kortfattad historia om Danmarks kungar

Skrivet kring 1100-talets slut. kap. 9 ung Knut (den store) frde mnga biskopar och prster till Danmark (frn England). Ngra av dem behll han hos sig sjlv och andra utsnde han fr att predika, och dessa spred ut sig ver hela Sverige, Gtalandet och Norge.

kap. 14 Kung Niels frdrev sin brorson Erik, som begav sig till Skne. Niels drog samman en flotta och for till Skne, lade raskt till i en hamn som hrde till staden Lund och som folket dr kallar Fotevik. Men skningarnas folk samlade d alla sina styrkor och gick emot honom. I striden drpte de Magnus, kungens son, tillika med tv biskopar och snde dem till helvetet. Kung Niels, som blivit slagen och bervad sin son och arvinge, drog d bort p ett skepp till Slesvig, dr stadens borgare trolst mrdade honom sedan de givit honom rtt att f vistas innanfr deras murar. kap. 19 Kung Valdemar gifte sig med Sofia, en (halv-) syster till kung Knut av Roskilde, och gjorde henne till drottning. Hon hade en utskt sknhet i sin kroppsform, som naturen i srskilt hg grad hade beflitat sig med att frlna med ynnest. ven om alla skribenters skrivarfrmga frskte skildra detta, skulle de dock oundvikligen komma till korta. Men vad gller lovprisningen av hennes underbara vsen, vill jag inte hnvisa till andras sikter. Jag har ju nmligen mnga gnger sjlv beskdat det hgt beundransvrda verket som naturen hr har skapat, och kan lita p mina egna gons vittnesbrd.

Kommentar: Slaget vid Foteviken var den 4 juni 1134. Fem biskopar fll i slaget enligt andra kllor och en sjtte blev allvarligt srad. Sofias mor Rikissa hade varit gift 3 gnger, frsta gngen med danske prinsen (och svenske kungen) Magnus Nielsson som gav henne sonen Knut, sedan med en rysk furste Vladimir som gav henne dotterns Sofia, och tredje gngen med sveakungen Sverker den ldre.

142

WIDUKIND Rerum gestarum Saxonicarum

Skriven c:a 870

en tyske kejsaren Henrik I vnde sig mot Gnupa och besegrade honom. Gnupa tvingades mottaga dopet och gjordes skattskyldig under kejsaren.

Anm. Gnupa var son till den Olov som styrde Danmark frn Hedeby 902-906. Olov hrstammade frn det svenska kungahuset och hade ervrat danernas rike med vapenmakt. Orsaken till kejsarens anfall kan ha varit en vedergllning rrande danska anfall mot friserna.

Olof Tryggvassons stora saga

orm anfll Gnupa och drpte honom, samt ervrade hans rike.

Anm. Hndelsen intrffade omkring 935. Gorm r den Hardeknut Worm som ven kallas Gorm den gamle (dog 936). Gnupa var son till den Olov som styrde Danmark frn Hedeby 902-906. Olov hrstammade frn det svenska kungahuset och hade ervrat danernas rike med vapenmakt.

143

Dansk annalistik
Annales Lundenses, Annales Ryenses, Annales Slesuicenses, Annales 841-1006, Annales Ripenses, Annales Colbazenses, Annales Nestvedienses 1130-1228, Annales Waldemariani, Sorani 1130-1300, Chronica Sialandie, Chronica Jutensis, Sorrsboken
(r 902-1300)

Fritt tergivet av texter i den danska annalistiken som berr Sverige:

900- & 1000-tal

Annales Lundenses, Annales Ryenses, Annales Ripenses, Annales Slesuicenses, Annales 841-1006. 902: Erik barn, danernas kung , dog och eftertrddes av svearnas kungattling Olov som tog danariket med vapenmakt. 906: Olov dog och eftertrddes av Olovs dotter Gurd, samt av Olovs son Gnupa.
Anm: Gurd var gift med Sigtrygg frn danernas rike, och sannolikt var det han som styrde riket, och eftertrddes frst 915 vid sin dd av Gnupa som uppenbarligen regerade samtidigt som Lotknut.

915: Gurd drptes av danerna och eftertrddes av Lotknut (Lothnknut), son till Erik barn. 924: Lotknut dog. c. 935: Den tyske kejsaren Henrik I tgade mot Gorm, gjorde honom till sin underlydande, skattelade landet och flyttade grnsen norrut till grnsen mellan Slesvig-Hedeby. c. 1030-35: Knut den store, regent ver Danmark, England, Norge samt en del av Sverige. c. 1035-40: Hardaknut, regent ver Danmark, England samt en del av Sverige.

144

Anm: Uppgiften antas terg p Knut den stores anfall p Sverige och slaget vid Helge c.1026 dr han frlorade. Samma r begav han sig till Rom, och ret efter utropade han sig till konung ver England, Danmark, Norge och en del av Sverige. En del av Knuts mynt har inskriften Cnut Rex Sv(eonum). Anledningen till besket i Rom anses vara att han ville f kyrkans godknnande p den nordiska makt han inte kunde erhlla genom strider. Varken Sveriges eller Norges kung hade han underkuvat. Han erhll sannolikt pvens std om han avstod frn sin orientering till den anglosaxiska kyrkan och istllet erknde deras motstndare Hamburg-Bremen som primat ver de nordiska lnderna. Pven br ha erknt Knuts suvernitet ver Norge och en viss del av Sverige. r 1028 lyckades han dock ervra Norge fr en tid, men en norsk kungattling (Magnus) tertog makten r 1040. Den danske kungen Hardaknut regerade sannolikt ver en del av Sverige under sin regeringstid (efter fadern och brodern; 1035-1042). Han har slagit mynt fr Sverige, och inskriften br hans namn tillsammans med myntmstaren Osbern, som var myntmstare i Sigtuna. Antingen har han regerat ver Sigtuna med omnejd, eller s har Osbern arbetat fr Hardaknut p annan plats.

1100-tal

Annales Lundenses, Annales Colbazenses, Annales Waldemariani, Annales Nestvedienses 1130-1228, m.fl. 1134: Slaget vid Foteviken i Skne mellan Sven Estridssons son kung Nils Svensson och hans brorson Erik emune. Nils Svensson frlorade och mnga dlingar stupade tillsammans med fem biskopar och sextio prster.
Anm: Slaget vid Foteviken den 4 juni slutade med kung Nils Svensson fullstndiga nederlag. En av de biskopar som stupade var svensk. Han hette Henrik och hade frdrivits frn Sverige. Enligt en uppgift kom han frn Sigtuna, och enligt en annan frn Uppsala.

1150-1151: Kung Knut Magnusson av Jylland (sonson till kung Nils Svensson), flydde frn Jylland och vistades en tid i Sverige och Ryssland. Han tog vgen via Konungahlla och Ldse.

Anm: Striderna i Danmark utvecklades senare till ett inbrdeskrig som avgjordes frst r 1150. Hrmed tvingades kung Knut Magnusson att leva i landsflykt 1150-1151. I Sverige regerade d Sverker d.. som hade gift sig med hans moder Rikissa. Knut Magnusson frliktes med den danske kungen och tervnde till Danmark.

c. 1156: Kung Knut Magnusson reste till Sverige fr att hmta sin trolovade. Hon var dotter till kung Sverker d.. och dennes tidigare hustru Ulfhild, och hette Helena (?). Vid denna tid trolovades hans son Valdemar Knutsson i Danmark med Sverker d.:s (styv-?) dotter Sofia.
Anm: Kung Knut Magnusson kom till Sverige (i dec 1156?). ret efter dog Knut. Hans okta son Valdemar, blev sedermera bde biskop och rkebiskop av Bremen, och kom att bekmpa Danmark.

145

1183: Harald Skreng, en danskt kungattling, inkallades frn Sverige till Skne fr att regera ver skningarna.

Anm: r 1182 blossade det andra sknska allmogeupproret upp, vilket frmst var riktat mot den danske rkebiskopen Absalon. Harald skreng valdes till konung av skningarna. Han var sannolikt sonson till kung Harald kejsa. Som understd hade han trupper frn kung Knut Eriksson av Sverige, och dennes jarl Birger brosa. Vid Lomma blev de dock besegrade och Harald tvingades fly tillbaka till Sverige.

1191: rkebiskop Valdemar Knutsson av Bremen, son till den danske kungen Knut Magnusson, begav sig i landsflykt till Sverige. ter drp tervnde han till Danmark med en hrstyrka och antog kunganamn.

1200-tal
Annales Lundeses, Annales Ryenses, Annales Nestvedienses 821-1300, Annales Sorani 1130-1300, Chronica Sialandie, Chronica Jutensis, Sorrsboken, Ringstedtavlan. Uppgiften fr r 1231 och 1276 finns ven i de svenska annalverken Annales Sigtunenses, Grbrdraannalerna, Visbykrnikan, rsboken 1160-1320, och den svensk-danska rsboken 916-1263 eller Chronologia anonymi. Uppgiften fr r 1275 finns ven i den islndska Gottskalksannalerna. 1220: Rikissa, nka efter den svenske kungen Erik Knutsson, dog den 8 maj.
Anm: Hon var syster till kung Valdemar sejr av Danmark och gravlades i jungfru Maria kyrka i Ringsted, dr mnga av hennes kungliga slktingar gravlagts. r 1216 fdde hon sonen Erik Eriksson i Danmark sedan hon lmnat Sverige efter det att hennes make dtt. Sonen valdes till svensk kung runt vintern 1222-1223 och krntes i Strngns den 3 juni 1224. D var han bara 8 r gammal.

1231: Kung Erik Eriksson av Sverige tervnde till Sverige, dr Knut Filipsson lnge regerade.
Anm: Efter slaget vid Olustra den 28 nov 1229 frlorade kung Erik Eriksson (bara 13 r gammal) makten i Sverige. Drefter stannade han i Danmark tills r 1232 d han tervnde till Sverige. Under tiden regerade hans frnde Knut lnge, och han dog 1234. Mjligen tervnde Erik Eriksson vid femton rs lder fr att frsonas med Knut Filipsson lnge och blivit hans medregent till dennes dd. I s fall r det naturligt att Ulf fase frst var Knut lnges jarl, och sedan Erik Erikssons.

1257: Kung Hkon av Norge seglade till Kpenhamn och till kung Kristoffer av Danmark.

146

Anm: P ett mte vid Gullbergshed r 1253 medlade Birger jarl mellan den danske och den norske konungen. Ett nytt mte hlls p samma plats ret efter, och det visade sig d att parterna inte ville hlla verenskommelsen. Vren 1257 hll Birger jarl nya mten och medlingsfrsk vid Eretorp i Halland, medan den norska ledungshren gjorde sig i ordning och seglade till Kpenhamn, och frst d slts freden.

1261: Birger jarl av Sverige seglade till resund och Kpenhamn med sin ledungsflotta. Ett slag mellan Erik Abelsson och nkedrottning Margareta vid Lohede.
Anm: r 1261 for Birger jarl med hela sin flotta in i resund, dock utan att strider uppstod. terfrden skedde i juli. Den 20 juli befann han sig i Sdermanland och frde diskussioner med sndebud frn Hamburg. Mjligen framfrdes d frslaget angende ett ktenskap mellan Birger jarl och den danske kungen Abels nkedrottning Mechtild. Bakgrunden till frden var de ndrade frhllandena i Danmark. Den danske kungen Kristoffer I hade dtt r 1259 och hans elvarige son Erik menved eftertrdde honom. Under Kristoffers tid hade ett avtal slutits, att Sofia som var dotter till Erik plogpenning (kung av Danmark, till 1250) skulle gifta sig med kung Valdemar av Sverige, son till Birger jarl, vilket skedde r 1260. Birger jarl framstllde krav att Sofia skulle f ut det rika gods, som tillkom henne efter fadern Erik plogpenning. Han hade ingen anledning att tro att den danska frmyndarregeringen skulle tillmtesg denna fordran utan vidare. Dessutom skedde mnga inrikespolitiska frndringar i Danmark under dessa r, vilket bidrog till att skapa oro. Dribland var nkedrottningen Margareta, Kristoffers hustru, indragen i inrikesstrider i sdra Jylland under sommaren 1261. Hennes motstndare var drottning Mechtilds son Erik Abelsson, son till kung Abel av Danmark, som ret innan terftt ett hertigdme i sdra Jylland. Den ppna striden slutade med slaget vid Lohede den 28 juli dr nkedrottning blev tillfngatagen. Strax drefter br Birger jarls flotta ha ankommit och han br d ha anslutit sig till hennes motstndare kung Erik Abelsson, och senare under ret ktat hans moder Mechtild. Hsten 1263 utskiftades arvet efter Erik plogpenning, men drottning Sofia av Sverige hade vid sin dd r 1286 nnu inte utftt sin part.

1262: Den danske rkebiskopen Jakob Erlandsson gick i landsflykt till Sverige. 1275: Hertig Erik i Sverige dog. 1276: Kung Valdemar av Sverige gick i landsflykt och kom till Danmark. Hans broder kung Magnus Birgersson anfll Halland och Skne men blev slagen av drotsen Uffe Nilsson och drevs tillbaka. Magnus Birgersson gifte sig den 11 nov i Kalmar med Hedvig, dotter till greve Gerhard av Holstein.
Anm: Hertig Erik Birgersson, son till Birger jarl, dog 17 december 1275. Hans broder kung Valdemar gick i landsflykt till Danmark i juli 1276, efter ett misslyckat fredsmte vid Gta lv. Hans geml och sonen Erik fljde efter frst i november. Magnus laduls ktenskap med Hedvig skedde av rent politiska skl. Det skedde fr att hindra en allians mellan den danske kungen, som var hans fiende, och grevskapet Holstein. ktenskapet var olagligt enligt den kanoniska rtten, eftersom Magnus redan var trolovad med Hedvigs slkting Sofia.

147

1278: Sveriges rkebiskop Jakob Israelsson invigdes i sitt mbete i Lunds domkyrka av rkebiskop Trugotus i Lund. 1281: En dotter till kungen av Danmark har utlovats till konungens son i Sverige.
Anm: Avser Magnus laduls son Birger, fdd 1280, och Erik klippings ldsta dotter Rixa (Rikissa) eller hennes syster Margareta.

1285: Erik Knutsson, hertig av Halland, slogs till riddare av Magnus laduls. Hertig Valdemar av Snderjylland tillfngatogs vid Helsingr nr han ville resa till Sverige fr att uppbda en hrstyrka mot den danske kungen. 1286: Sofia, hustru till den avsatte kung Valdemar Birgersson av Sverige, dog. 1288: Mechtild dog.
Anm: Hon var nkedrottning en frn Danark som senare gifte sig med Birger Jarl. Efter Birger jarls dd 1266 vistades hon i Kiel och senare i Cismars kloster i Holstein.

1296: Erik menved av Danmark gifte sig med Ingeborg, dotter till den svenske kungen Magnus Birgersson.

148

Islndsk annalistik
Annales Reseniani, Annales Vetustissimi, regii, Henrik Hyers annaler, Skalholtsannalerna, Annalbrottstycket frn Skalholt, Lgmannsannalerna, Gottskalksannalerna, Flatannalerna, Oddveriaannalerna
(r 871-1300)

800- & 900- & 1000-tal

r 871: Erik svia konung. Bjorn hans son tog rike. r 922: Bjorn svia konung. Erik segersll och Olaf tog riket, hans sner. (Den nmnda Erik har felaktigt ftt tillnamnet segersll, vilket hans sonson senare skulle bra.) c.1000: Vid denna tid var Sven tveskgg konung i Danmark. Till sitt land kom sveakungens flotta, och sveakonungen Erik segersll hrjade och drev Sven ur landet. (Hndelsen intrffade omkring r 980.) c.1000: (Om slaget vid den lilla n Svolder) Efter striden delade de segrande konungarna p Norge, och Olof sveakonung fick en tredjedel av Norge. (Den ldre traditionen frlgger slaget i resund mellan Skne och Sjlland, och till den (9/)10 september r 1000.) 1007: Olaf Haraldsson (den helige) for i hrnad sterut med ledungsflottan och kmpade vid skret Sote och Svitjod-skren. 1017: Mte mellan jarl Ragnvald Ulvsson och Olov sveakonung. 1018: Bjrn stallare for till Svitjod och medlade mellan kg Olaf Haraldsson och Olov sveakonung, varvid Olov utlovade sin dotter Ingegerd till Olof Haraldsson.

149

1019: Olaf Haraldsson fick Astrid, Olof sveakonungs (okta) dotter, och konung Jaroslav i Holmgrd (=Gardarike) fick Ingegerd. Olaf Haraldsson och Olof sveakonung trffas (och slt fred) vid lven. 1022: Olof sveakonung dog (under vintern). Anund hans son tog riket.
Anm: Ottar svarte kom samma vinter frn Norge till Anund. r 1016 hade norrmannen Einar tambasklve fljt sin svger Sven jarl till Sverige, och efter Svens dd hade han tjnat Olov sveakonung och drmed blivit stor lntagare. Nr nu Olov var dd, skte Einar och Ottar upp Olaf Haraldsson vid lven under vren 1022, fr att sluta fred.

1026: Olof Haraldsson och Anund mttes vid lven. 1027: Strider utbrt vid Helge mellan Olaf Haraldsson och Anund sveakonung, och Knut danakonung.
Anm: Oskert om norrmnnen deltog i kriget mellan Sverige och Danmark. Svearna behll valplatsen, och blev inte slagna. Under de kommande tiden stod Norge och Sverige varandra nra, innan Sverige nrmade sig Danmark istllet. Den norska hren vid slaget vid Stiklestad 1030 bestod i hg grad av svenskar, och genom svensk bistnd frdrev Olaf Haraldssons son Magnus Olafsson de danska styresmnnen i Norge omkring r 1035. Ngra r senare ervrade Magnus Danmark medan danakungen Hardaknut var i England. Anund Jacob insg faran av detta stora rike och understdde istllet Magnus motstndare Sven Ulfsson (Estridsson).

1041: Ingvar den vittfarne dog.

Anm: tskilliga runstenar i Mlardalen berttar om detta vikingatg som slutade i en katastrof.

1045: Harald Sigurdsson kom till Svitjod.

Anm: Enligt ett samtida skaldekvde tervnde Harald frn Grdarike till Norden och landsteg frst i Sigtuna. Han erhll hjlp av svearna i sina ervringsplaner p Norges rike.

1048: Magnus den gode (kung av Norge) dog.

Anm: Uppgiften finns att han dog i Sverige, vilket r felaktigt. Under kriget 1042-1047 mellan Danmark och Norge, kom den danske kungen Sven Estridsson mnga gnger till Sverige efter nederlag i striderna fr att ska bistnd.

150

1076: Sven Ulvsson (=Estridsson) konung i Danmark, dog. Han var gift med Gyrid, dotter till sveakonungen, men p grund av den nra slktskapen med sin hustru bannlystes han av rkebiskop Adalbert av Bremen.
Anm: Detta ktenskapet, som var Svens andra sedan hans hustru dtt c:a 1054, ingicks omkring 1060 och fick upplsas. Hon br ha varit dotter till Anund Jacob eller Emund gamle. Han gifte sig sedan fr tredje gngen r 1067. Svens farfars far var Styrbjrn, vilken var Anunds och Emunds farfars bror.

1100- & 1200-tal

1118: Filippus sveakonung dog.

islndska annaler, ett mindre urval

1152: Erik den helige regerade 10 r i Svitjod. 1160: Magnus Henrikssonregerade ett r i Svitjod. 1162: Karl Sverkersson regerade 8 r i Svitjod. 1170: Knut Eriksson regerade 30 r i Svitjod. 1195: Kung Knut Eriksson i Sverige dog. 1200: Sverker Karlsson regerade 12 r i Svitjod. 1207: Erik drpte Ebbe Sunason. 1208: Erik regerade i 9 r i Svitjod. Slaget vid Lena ("Leinvm) mellan sveakungen Sverker Karlsson och Erik Knutsson. 1210: Sverker Karlsson fll vid Gestilren ("Gestelreini"). Erik Knutsson fick Rikiza Valdemarsdotter, syster till danakungen Valdemar gamle. 1216: Jon Sverkersson regerade 6 r i Svitjod. Erik Knutsson blev sveakung. 1222: Sveakung Jon Sverkersson dog, och Erik Eriksson regerade efter honom i 27 r. 1225: Kung Hkon brnde Vrmland.

151

1229: Slaget vid "Ialngrvm" mellan Erik sveakung och folkungarna. 1230: Erik sveakung flydde till Danmark fr folkungarna. 1234: Detta r dog Olof rkebiskop i Sverige och kung Knut lnge. 1248: Detta r dog Ulf fasi, jarl i Sverige. Herr Birger Magnusson tog jarldmet i Sverige. Han drpte herr Holmger Knutsson. 1249: Mttes kung Hkon och Erik sveakonung vid Gtalven. 1250: Detta r dog sveakungen Erik Eriksson. Valdemar Birgersson tog kungadmet i Sverige. 1251: Drptes tre junker och herrar i Sverige, Filip, Knut och Filip. 1261: Birger jarl ktade drottning Mathilda i Danmark. 1266: Detta r dog Birger hertig i Sverige. 1267: Detta r dog Laurentius rkebiskop i Sverige. 1268: Mttes kung Magnus och Valdemar sveakung i Ldse.

ANM. De islndska kllorna r inte tillfrlitliga vad gller rtalen, men ngorlunda vl vad gller antalet regeringsr. Dessa kllor ger fljande regeringslngd. Erik den helige Magnus Henriksson Karl Sverkersson Knut Eriksson Sverker Karlsson Erik Knutsson Johan Sverkersson Erik Eriksson 1152-1162 1160-1161 1162-1170 1170-1200 1200-1212 1208-1217 1216-1222 1222-1249 Enligt svenska kllor: 1150-1160 1160-1161 1161-1166 1167-1195 1196-1208 1208-1216 1216-1222 1222-1250

DANMARKS KRISTNANDE
Harald Gormssons regering (936-986) var betydelsefull fr Danmarks kristnande. Enligt de skrivna kllorna gick Harald och det danska folket ver till kristendomen under rkebiskop Brunos mbetstid (953-965). En annan uppgift gr gllande att Harald klack (c.821), kung ver Jylland, tog dopet.

152

Sammanfattning och kommentarer: Uppgiften kan jmfras med att sydligaste Jylland ervrades av Henrik I av Tyskland r 934, och att resten av Jylland lades under tysk verhghet. Med Harald Gormssons trontilltrde 936 fljde flera strider, bla. i trakten av Hedeby dr danerna var tvungna att fly. I den fljande freden fick Harald sitt land som ln av den tyske kejsaren, och lt senare dpa sig. r 948 indrogs Jylland i den tyska stiftsindelningen. Efter Otto I:s dd r 973 frskte danskarna gra sig fria frn tyskarna, men frst med krigstgen efter Otto II:s dd r 983 uppnddes ett fullstndigt oberoende frn tyskarna. Strax senare uppstod stridigheter mellan Harald Gormsson och hans son Sven tveskgg, vilka slutade med att Harald frdrevs r 986. Svens politik innebar ocks en hednisk reaktion. Efter en tid av frfljelse av de kristna kom dock Sven att omvnda sig. Frn Sverige finns uppgiften att Emund Eriksson (- c.965) var god mot de kristna, liksom hans son kung Erik segersll (kg c.965-995) som lr ha gtt ver till kristendomen men avfallit. Frst med dennes son Olof sktkonung mottogs dopet fullt ut, vilket lr ha skett c:a 1015. P Island infrdes kristendomen frn England och Norge r 1000 genom beslut p alltinget, och i Norge infrdes kristendomen frn England i omgngar under loppet av 900-talets senare del och 1000-talets brjan. Framgngar och motgngar efterfljde varandra.

Erikskrnikan
Det inledande kapitlet: Birger jarl ed konung Erik begynner sngen. Han lspade i talet och haltade i gngen; p allvar frstod han sig vl men ej p krigiska riddarspel och tornej. P husra hll han och dla seder, och bonden levde i frid och med heder. Han styrde grna lag och rtt och vrdade sig om sin egen tt Ingeborg s hette hans syster. Henne gick, som mngen lyster. att hon gifte sig, d hon ntt sina r; p s stt r det, som vrlden bestr. Bland friarnas hop fll konungens val p en stgte Birger, som sedan blev jarl. Paret blev rtteligen sammangivet, ssom i kyrkans rtt var skrivet, och efter den lag, som d var vr, och levde samman i mnga r. n gng ville konung Erik snda en hr t ster att gra en nda p de vilda tavasternas mord och brand. 153

Han bdade upp ver allt sitt rike allmoge, riddare, riddares like att draga ut till det hedna land. Han trodde sin svger bst av alla, och drfr skulle denne befalla. Envar ville gra, som konungen bad, och gjorde sig redo att draga stad. De skldmn mnde ej lnge tva, alla fingo de brtt att prva, om rustningen dugde fr en sdan frd. Mnget gammalt fdernesvrd, som icke p lnge varit draget, blev d ned av nageln taget, och hjlm och brynja togos fram och fejades rena frn rost och damm. Nr allt var bragt i rtta laget, blevo snckor och skutor skjutna frn land och penningpsar med givmild hand lsta upp och givna t mngen, som kanske man sg fr sista gngen. Fast Gudi till ra var denna frd och vl kunde synas sorgen vrd, sgs mngen fru och brud och moder vrida hnderna i trefloder, d mnnen de farande ned till stranden, hlsade vl och tryckte handen och kysste mngen med rdan mund, som aldrig mer kysstes av hjrtans grund. Seglen fylldes, och mnnen foro; tavasterna sporde den resan med oro. De mtte vl grta mer n le; ute p havet fingo de se otaliga gyllene stammar glimma av skepp, som sgos mot stranden simma. De kristne togo baner i hand och gingo i land och lto skldar och hjlmar sina vida ut ver landet skina upp till de stora sjarnas rand. Ringa var det motstnd de funno, de hedna flydde, de kristna vunno och togo sedan, vad dem trt av guld och silver och feta nt. Envar, som icke undergivet mottog dopet, miste livet. Till det hedniska folkets oro och sorg byggde de kristnas hr ett fste och lade in som vakt sina bste; det fstet kallades Tavastborg. De kristne besatte hela landet, men ryssarna srjde, att Sverige vann det. Till hren i Finland kom det bud, att konungen dtt. Med klagoljud 154

togs tidenden mot kring allt hans rike, och alla bdo till Gud fr hans sjl. Han hade velat alla vl; var skulle nu man finna hans like? Hemma i Sverige levde d en mktig herre Joar bl; han skipade s vid herredagen, att Valdemar, jarlens son, blev tagen. D jarlen kom hem, var han svra vred och sporde, vem som frt in den sed, att fadern frsmddes och barnet blev taget, "Vill du veta", sad' Joar, s gjorde jag det. Du sjlv r ju redan en ldre man och lr drfr d lngt frr n han, ty syntes oss bst, att riket blev givet t den, som hade framfr sig livet. Men str icke den konung vi valt dig an, s gr med honom, vad du gitter; Vi vetom nog, var en annan sitter. Jarlen drjde med svaret en stund och sg sig om i herrarnas skara och sporde s, att det skulle vara. D upplt Joar ter sin mund: "Kanhnda under min egen trja, ifall du icke vill lta dig nja." Jarlen infll: "Hellre d m det, som redan r gjort, best." Makten skulle nd han taga, s lnge sonen var vermaga.

n tuktomstare stlldes an att fostra den unge till konung och man, ty ingen kan styra, som icke ftt lra att tala med vett och leva med ra. Drtill fick han att leva p ollonskog, kvarnar och sjar bl, grdar med landbor och slikt i frlning samt svenner och dla mn till betjning. Bengt het jarlens yngste son; om jordiska ting var han fga mn. Magnus och Erik, de andra bda, fingo venledes land att rda. De tvenne voro alltid som ett och delade trofast ljuvt och lett. vckt J arlens myndighet hadesamma slkt, avund hos stormn av som efter hgsta makten stodo. De samlade folk frn skilda land, men innan striden slog ut i brand, gjordes tvisten upp i godo. Medan de lgo vid Herrevadsbro, bjds dem glmska av fiendskapen, 155

ifall de lade ned sina vapen. De gjorde s i godan tro, men sedan glmde man de lften man gav dem, och slog istllet huvuna av dem. S fick nu Folkungatten ett slag, som icke glmdes p mngen dag, och sedan tordes ingen klaga, vad jarlen n mtte fretaga.

n av de frmste bland stormnnens tal var jarlens anfrvant junker Karl, som for i sterled att strida vid tyska ordensriddarnas sida. En hr av lettiska hedningar drog mot ordenslandet tt som en skog. D brderna redo stad att frsvara sig och sporde Karl, om han mnade spara sig eller taga plats i deras led, gav han riddarna detta besked: Det tillfllet aktar jag icke frsumma. Skulle ven letterna trumma bucklor p pansarplt och hjlm, alltid fller jag ngon sklm. Gud kan vl st mig bi i striden, men dr jag, unnar han mig allt gott, och ven d bliver segern min lott, ty d haver jag vunnit den eviga friden. Slaget brjde. Hrt den stod; ftterna vadade djupt i blod. Svrdshugg fllo, hjlmarna skrllde, bland riddarna blev mnga fllde. D ljd ett rop i stridens gny: fly, junker, fly! Blott nederlag vntar p vr lilla skara. Han sg sig kring fr att sedan svara: Jag ser ej ngon av eder fly. Huru kunnen I d begra, att ensamt jag skall flcka min ra? Junker, de skall det rtt frst: fr kristenheten hllom vi vakten; Komme ock hela hednamakten, mste vi hlla stnd nd. Att fly r ett brott, som vr regel frbjuder, skulle vi ven mte en hr, tiofalt strre, n vr egen r. Den kitteln, som i helvetet sjuder, bidar hednamnnen till sist; oss bidar ett liv hos Jesus Krist. S vittna i Skriften de heliga orden: innan vrt blod haver kallnat i jorden, r vr frigjorda sjl s visst redan hos Gud i hans himmelrike. I det, sade Karl, vill jag vara eder like. 156

Jag tror, den Gud, som skapat mig, han skall vl ock varkunna sig och frlsa mig frn den eviga glden, om jag fr hans skull fr lida dden. r detta eder i regeln sagt, ligger det hos mig i blodet. S lnge I ej tappen modet, flyr jag ej heller fr hednamakt. S drog han ter sitt svrd ur bltet, och nr sedan han stupade, lg p fltet en sdan hop av lettiska mn, att de mste gra ett bl av den.

Danmark rdde vid denna tid mycken tvedrkt och brdrastrid. Hertig Abel hade mrdat konung Erik, som alla vrdat, och sedan snkt sin broders lik obarmhrtigt i Sliens vik. Fattiga fiskare varseblevo kroppen p havets botten och fngade upp den och lade den sedan ned i sin bt, ynkeligt dd och illa vt. Vart de sedan buro det heliga liket, brunno ljus dem nglar tnt, som Gud i sin nd frn himlen snt att lysa dess vg genom jorderiket. En gng, d det fallit jarlen in att brja ett samtal med husfrun sin, sade han till Ingeborg detta: Ibland finna ven kvinnor det rtta. Vad synes dig om vr son, som r oss bgge i lika mtto kr? Vore det icke till rikets bsta, om han finge en jungfru att fsta? Av konung Eriks dttrar fem ro Jutta och ven Sofia nnu mr och till ktenskap fria. Vr son kunde vl f en av dem. D gav hon jarlen till svar p stunden sta ord av den rda munden: I sprjen frst edra goda mn, biskop, riddersman och sven. Vad dessa sga, mgen I hra och sedan, som bst eder synes, gra. En gng, d stormnnen bjudits att gsta hos jarlen Birger, sporde han, vad jungfru som bst stode Valdemar an. dem syntes Sofia vara den bsta; henne borde konungen fsta. D rustades ut i hovmannadrkt mn av rik och del slkt, 157

som vl kunde skicka sig, tala och svara. Till danske konungen mnde de fara. Denne gav dem gunstigt svar och sporde, hur gammal Valdemar var. De sade: han r p det tjugonde ret, tuktig och sund till frnuft och sjl, mild och manlig och skapad vl frn fotabjllet upp till hret. Konungen sade: r det s, haver jag visserligen aldrig skdat en furste, den Gud s rikt bendat; grna giver jag mitt bifall d. Gud lte dem bgge leva samman i mnga r med frid och gamman! Valdemar mottog med hugnad det bud, att jungfrun lovats honom till brud, och gldjen blev lika fr bggedera. Jungfrun Sofia fick stort behag till sin blivande herre frn denna dag. Hon knde sig stolt ver lyckan att bra drottningkrona i Sverige med ra och bad Guds moder innerlig: Giv mig lycka med honom och honom med mig! D tiden kom, att hon skulle fara, fljdes hon av en talrik skara och mottogs i Sverige, vart det bar, med gldje och hyllning av en och var. De danska bnderna ville man skona. Drfr fick hon ej tunnan full av ldigt silver och hamrat guld. Hon fick i stllet av Danmarks krona stderna Malm och Trlleborg, och det blev bonden till ringa sorg. Nr sedan det led till brllopstiden, skuros och smmades drkter av siden, kostbart sindal och baldakin. Dr var en sal, dr herrarna sto I hrlighet samman och drucko och to och fgnades vl med kost och vin; lika s litet ute som inne brast i frplgnad och del sed, skick och ordning, tukt och fred, fagra ord och hviskt sinne, och ingen, som frmdde, svek I dust och kamp, i dans och lek. D gav Birger jarl en lag, som sedan sttt sig i mngen dag, att syster skulle rva med broder tredings efter bde fader och moder och likas hon svl som han efter annan nrskyld man. Drtill gav han hemfridslagen om den, som blev inom grdsled slagen: 158

trnger ngon p grden in och haver ont mot bonden i sinn och han d varder drpt eller slagen med sr, vare ogillt, evad han fr. Bliver dremot husbonden srad och slagen, r vldsverkarn fridls frn samma dagen, till dess han sonat det han brt och den gr frbn, som skadan ljt.

tor var den plga, som Sverige led av de hedna esternas grymma sed att trnga in genom Mlarsunden, drpa, hrja och brnna i grunden. En gng i tiden hade det hnt att sjlva Sigtuna blivit brnt och stad och folk s illa farit, att det aldrig blev, som det fordom varit; till fgnad fr mngen hednasjl blev rkebiskopen drpt jmvl. Frn Sverige hade en korshr dragit i sterled under jarlen Jon och kmpat i nio r fr tron och bde givit sr och tagit. Jarlen kom oskadd hem likvl, men samma natt blev han slagen ihjl. Hans hustru, som flytt frn Askansborgen, blev ej rdls med sammandrog en manstark hr, som for dit och slog rvarhopen och hmnades sorgen. P ett berg, som sedan het Esta-skr, drptes esternas hela hr, och hon aktade ej att tervnda, innan esternas alla skepp voro brnda.

r att hindra plundringstg som detta grundades Stockholms stad och slott, som allt ifrn den dagen sttt och kallades Mlarens ls med rtta. den sjn r s rik p ar och mn, att nitton kyrksocknar ligga i den och dromkring sju handelsstder, dr folket nu lever i ro, vars fder kvaldes av stndig fruktan frr att se esterna utanfr sin drr.

jarlen dog i Bjlboljung, fick han ven av gammal och ung endast goda eftermlen. Kvinnorna gav han bttre rtt och npste envar, som den vertrtt, ty bdo de Gud bevara sjlen. Fljd av mn utav del brd blev den dde till Varnhem frd, 159

dr de munkar med gra kpor rdde, som bodde p landet och pljde och sdde. I klostret lades han under en sten; dr vila till yttersta domen hans ben.

Om 3500 runristningar
Den ldre runraden eller futharken utgr frn bde grekiska och romersk skrift och r en anpassning till nordiska frhllanden. Det har antagits att runorna uppkommit i Illyrien i samband med goternas ankomst c:a r 200. I Norden, och d i synnerhet p Fyn, och p de spridda stllen i vriga Europa dr den ldre runraden ptrffats, kan den dateras till perioden r 200-800. I England verlevde den ldre runraden nnu en tid, och drifrn fr vi information om de enskilda tecknens symboliska betydelse vid sidan av dess ljudvrde. Den yngre runraden eller futharken ersatte den fregende. Det medfrde att antalet tecken minskades frn 24 till 16. Runornas storhetstid, vad gller kvarvarande ristningar, infaller under 1000-talet i Uppland, i form av resta runstenar. Runor ristades ocks p annat material, vilket gr att vi inte knner till skrivsprkets fulla betydelse och anvndning. Totalt r omkring 3500 texter knda i Sverige vilka r skrivna med runor.

LDRE FUTHARKEN
Grdlsa-spnnet, Skne, c:a 200. En av de ldsta pvisbara runristningen Jag Unwod Kylverstenen, Gotland, c:a 400-talets brjan. terger hela futharken. f u th a r k g w h n i j p e R s t b e m l ng d o sueus Istabystenen, Blekinge, c:a 600-tal. Efter Hrjulf. Hdulf, Hjorulfs ttling, ristade dessa runor.

YNGRE FUTHARKEN

Sparlsastenen, Vstergtland, c:a 700-talets slut. A: IA : iulskaf : AirikissunRkafalrik _ _ II:1 _ _ _ t _ _ _ lAkAfrAu _ AtkiAlti ... 160

II:2 II:3 III:1 III:3 III:4 III:5 B:1 B:2 B:3 B:4

... AsA _ fAiRubsAlfAiRsuAA _ A _ u _ _ bA ... _ aMAsnatuAuktAkAR : Aslrikulu _ _ Ruk _ tAiuisl ... s _ _ _ nuR _ A _ _ AtsikmarAiti makuRairikis una : III:2 makiniaru AftAiuisukrA runaRARrAki _ ukutuiuArsuAAli rikulubufAi uiu _ am ... _ _ ukrsarsksnuibin _ _ _ _ kunRuklius _ _ ... iu

B+C. A:I-III yuls gaf, iriks sunR, gaf Alrik[R] ... gaf rAul (el. rAut) at gialdi ... []a(?) sa[t] faiR Upsal(?), faiR sva ... ntR ok dagaR. AlrikR lu[bi]R ug[i]t(?) yuls ... at Sigmarr (el. sigmrr) [h]iti maguR iriks. Mginjaru(?) ... Aft yuls. Ok ra runaR aR rginkundu ar, sva AlrikR lubu fai. juls, Eriks son, gav, (likas) gav Alrik ... gav ... i gengld ... D(?) satt fadern i Uppsala(?), fadern som ... ntter och dagar ... Alrik lu[bi]R fruktade(?) ej(?) juls. ... att Sigmar (el. segerfredjad) heter Eriks son ... vldig strid(?) ... Efter juls (t minnesvrden rest. Och tyd runorna dr, de frn gudarna stammande, som Alrik lubu ristade. ... B:1-4 Veor m. Hiok runaR R sa rais kunni -, sni i bndi. (Fari?), kunnr ok ljus! _ _ _ _ _ _ _ _ jo(?) Vevrdaren (prsten) r jag Jag hgg dessa runor den rde dem som kan -, jag gr dem bindande. (Fare han??), frejdad och ljus! (Styre och Frj sin?) hst(?)

Den yngre inskriften: A. : kisli : kari : iftiR : kunar : bruur : kubl : isi B. Gisli gri ftiR Gunnar, brour, kumbl essi. C. Gisle gjorde detta kummel efter Gunnar, sin broder. Rkstenen, stergtland, c:a 800. Till minne av Vmod st dessa runor. Men Varin skrev dem, fadern, efter den dde sonen. Jag sger det folkminnet vilka de tv stridsbytena var, som tolv gnger togs som stridsbyten, bda en gng frn mse mn.

161

Jag sger som det andra, vem som fr nio slktled sedan miste livet hos Reidgoterna, och han dog hos dem till fljd av sin skuld. D rdde Tjodrik den djrve, sjkrigarnas hvding ver Reidhavets strand. Nu sitter han rustad p sin gotiska hst med skld ver axeln, Mringars frmste. Det sger jag som det tolfte var Gunns hst ser fda p slagfltet, dr tjugo konungar ligga. Det sger jag som det trettonde, vilka tjugo konungar som satt p Sjlland under fyra vintrar, med fyra namn, sner av fyra brder. Fem Valke, Rdulfs sner, fem Reidulv, Rugulvs sner, fem Hassel, Hords sner, fem Gunnmund, Bjrns sner. Nu sger jag allt: Ngon ... Jag sger det folkminnet, vem av Ingvaldsttlingarna som blev gldad genom en hustrus offer. Jag sger ett folkminne, t vem en frnde r fdd t en ung kmpe. Vilen r det. Han kunde sl en jtte. Vilen r det. Nit. Sibbe frn Vi avlade en son, nittio r gammal. Jag sger ett folkminne: Tor. Yttergrde, Uppland, c:a 1030-tal. Men Ulf har i England tre glder tagit. Den frsta som Toste gldade. S gldade Torkel. S gldade Knut. Kyrkstigen, Uppland, 1000-tal. Runorna lt Ragnvald rista. Han var i Grekland, han var krigarfljets hvding. Gripsholm, Sdermanland, c:a 1045, efter det misslyckade Ingvarstget 1041. Tola lt resa denna sten efter sin son Harald, Ingvars broder. De for manligen efter guld och sterut gav rnen fda. De dog sderut i Srkland. Frsn, Jmtland, 1000-tal. stman, Gudfasts son, lt resa denna sten och gra denna bro, och han lt kristna Jmtland. sbjrn gjorde bron. Tryn ristade, och Sten, dessa runor. Haddebystenen 2, Danmark, c:a 900 Efter den svenska Hadebytten. sfrid gjorde detta kummel efter Sigtrygg, sin och Gnupas son. Haddebystenen 2, Danmark, c:a 900 Efter den svenska Hadebytten. sfrid Odinkars dotter gjorde detta kummel efter kung Sigtrygg, sin och Gnupas son. Gorm ristade runorna. Jellingestenen 1, Danmark, c:a 925 Efter den danska kungatten. Kung Gorm gjorde detta kummel efter Thorvi sin hustru. Danmarks prydnad. Jellingestenen 1, Danmark, c:a 925 Efter den danska kungatten. Kung Harald bad gra dessa kummel efter Gorm, sin fader, och efter Thorvi, sin moder. Detta var Harald som fr sig sjlv vann hela Danmark och Norge, och gjorde danerna kristna.

162

Rda-stenen, Vstergtland, c:a r 1000 / 1040. Avser sannolikt slaget vid Svolder eller vid Helge. Torkel satte denna sten, efter sin son Gunne, som fann dden i striden d kungar kmpade. Hllestad, Skne, c:a 1000. Eskil satte denna sten efter Toke, Gorms son, sin hulde herre. Han flydde ej vid Uppsala. Hans kmpar satte efter sin broder stenen p berget. Den str fast med runor. De gick i striden nrmast honom, Gorms son Toke. Sjrup, Skne, c:a 1000. Saxe satte denna sten efter sin stridskamrat Esbjrn, Tokes son. Han flydde ej vid Uppsala, men kmpade s lnge han hade vapen. Hgby, stergtland, 1000-tal. Torgrd reste denna sten efter Assur, sin morbroder, vars liv ndades sterut i Grekland. Gode bonden Gulle fick fem sner: Fll vid Fret djrve kmpen smund. Assur ndades sterut i Grekland. Halvdan blev p Bornholm drpt. Kre dog vid Dundee. Dd r ocks Boe. Torkel ristade runorna. Tby, Uppland, 1000-tal. Jarlabanke lt resa dessa stenar efter sig, medan han nnu levde. Och gjorde denna bro fr sin sjl. Och gde ensam hela Tby. Gud hjlpe hans ande.

GODWINE etc Svenska mynttexter

Myntningen i Sverige, Norge och Danmark brjade ungefr samtidigt, men dessfrinnan hade danska och norska kungar och hvdingar tillverkat mynt i norra England. Det skedde bde under Danelagens tid och nr Erik blodyx rdde ver York, allts frn 890-talet till 954. Hr nmns Sigfrid, Knut, Regnald Guthfridsson, Anlaf Guthfridsson, Sihtric, Olaf Sihtricsson, Sihtric Sihtricsson, Erik (blodyx).

Olof sktkonungs och Anund Jacobs mynt

Olof sktkonungs mynt tycks endast ha blivit prglade ren c:a 995-1002. Myntningen terupptogs av hans son Anund Jakob men skedde endast i brjan av hans regeringstid c:a 10251035. Vikten p Olofs mynt varierar mellan 1,0 -4,0 gram, medan Anund Jakobs mynt vger 0,81,8 gram. Mynten r i frsta hand imitationer av mynt som prglades av kung Ethelred II av England (979-1004), och i vissa fall kan ven myntmstarnas namn frkomma svl i England som i Norden. I en del fall r texten p mynten olsbar p grund av att tecken inte kan anses avbilda bokstver. Olofs myntmstare har i regel engelska namn: Aelfric, Godwine, Snelling, Leofman, Ulfketil, Sceut, Thregr, Referen och Notinc. Det hade ocks mnga av Anund Jakobs myntmstare: Thormoth, Thorketil, Wulf, Dunstan, Ulah, Castra, Sewine.

163

Text p Olof sktkonungs mynt Typ 1 2a 2b 2d 3a 3b tsida + OLAF REX AN ZTNETEI + ONLAFA RX ZITUEN + ONLAF REX AN ZITUEN + OLAF REX AN ZITUN + OLAF RX AON ZTUNE + OLAF REX AN ZNETE + OLAF REX AN ZTE 4a + ONLAF REX AN ZTUE 4b + ONLAF REX AN ZTUE 4c + ONLAF REX AN ZTUE 5a + OALAVZ REX ZVEN 5b + OALAVZ REX ZVENO 6a + VLVAAZ REX ZVENO 6b + VLVAAZ REX ZVENO 7 + VLVAAZ REX ZVENO 8a + VLVAAZ REX ZVENO 8b + VLVAAZ REX ZVENO 8c + VLVAAZ REX ZVEVOX 9 + OLAF REX ZPEVOX 10 + OLAF REX ZPEVOX 11 + OLAF REX ZPEVOX 12 + OLAF REX ZBEVOX 12b + OLAF REX ZBEVOX 13 + OLAFA REX ANCOL 14 + OLAFA REX ANCOL 15 + OLAFA REX ANCOL 16a + OLAFA REX ANCOL 16b + OLAFA REX ANCOL 16c + OLAFA REX ANCOL 16d + OLAFA REX ANCOL 16e + OLAFA REX ANCOL 17 + AACUNE IGNVN DEI 18 + OLFAF ON SIDEI 19 (frvirrad) 20a + OLFA REX A Z 20b + OLFA REX A Z 21 + OLAF IRX ON OA 22 + OLAF IRX ON OA 23 + VLVAAZ REX ZVENO 24 + ZCEAT NONETA ON 25 + ZCEAT NONETA ON 26 + ZCEAT NONETA ON 27 + OLFA REX A Z 28a + OLFAF ON SIDEI 28b + OLFAF ON SIDEI 29 + ELRD REX ANGLO 30 + OLPAX (frvirrad) Ipswich) 31 + A OLEP REXEM - MEOG Frnsida AELFRIC A PALIGNEFOD + GOPINE MO ATANA ZIT + GOPINE MO ATANA + GOPNE MO ATAAN + ZNELLING ME PROF + ZNELLING ME PROF + ZNELLING ME PROF + GOPINE MO ATANA GOPINE MO TAOIA Z + GOPNE MONATA AN ZT + VLFCTE MOT AN ZT + VLFCTE MOT AN ZT + VLFCTE MO TAN ZT + VLF MOTANO ZTVNE + IN NOMINE DNI M C + (frvirrad) + (frvirrad) + (frvirrad) + IN NOMINE DNI M C + IN NOMINE DNI COD + GODPINE MO ZIHT + ZNELLING MO ZIN + ZNELLING MO ZI + GODPINE MO TAOIA Z + GODPINE MO ZIHT + IN NOMINE DNI M C + LEOFMAN MO ZIH + LEOFMAN M AN + LENAN MO TANC + LENAN O AMANO + LENAN NOTAN CI + REFEREN MO TA ON R EGR ON ZIT (frvirrad) + O UV IIU (frvirrad) + LF MAN OAN SED (frvirrad) + IN NOMINE DNI M C + IN NOMINE DNI M C + ZNELLING MO ZI (frvirrad) + IN NOMINE DNI M C (frvirrad - DT ON MI PL) (frvirrad) + IN NOMINE DNI M C + (en reguljr engelsk inskription frn + IN NOMINE DONE A M 164

32 33 34 35 36 37 38 39

(frvirrad) (frvirrad) + EELRED REX AICO + NHTINC SIV (frvirrad) + RFFENMONATNAI + EDELRED REX ANG + SIL EFRA DONS IHT (frvirrad) (frvirrad) (frvirrad) (frvirrad) (bysantinsk imitation med frvirrad text) (bysantinsk imitation med frvirrad text)

Svenskt Diplomatarium
(r 817-1200) Brev (diplom) som skrivits till eller frn ngon person som varit boende i Sverige, eller dr Sverige nmns p annat stt. En del av dessa brev finns endast bevarade genom avskrifter, och i en del av dem frekommer senare tillgg, varfr deras kllvrde kan ifrgasttas. S gott som samtliga brev fram till 1300-talet r skrivna p latin. Nr 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. datum 817-824 834. Aachen 835 846 849 mars 858 31 maj odaterat 865 i dec 872 i nov 891 i maj (895) 905 2 feb 911 19 maj 913 29 okt 952 2 jan 954 27 sep Rom 988 8 nov 996 i juni 1044 i mars innehll Pven ger ett missionsuppdrag t Ansgar och Simeon. Kejsaren i Tyskland gr Ansgar till rkebiskop norr om Elbe. Pven stadfster Ansgars mbete. Pvlig frordning att de nordliga folk som Ansgar lt omvnda, skulle tillhra hans rkebiskopsdme. (som nr 4) Pvlig frordning att Hamburg och Bremens stift gr samman, och att rkebiskopstiteln fljer Hamburg. rkebiskop Ansgars uppmaning till prelaterna i kejsar Ludvigs rike att bedja gud fr den i Norden nybrjade frsamlingens tillvxt. Pvlig fullmakt fr Rimbert, rkebiskop i Hamburg efter Ansgar. (som nr 8) Pvlig fullmakt fr Adalgarn, rkebiskop i Hamburg efter Rimbert. Bremens stift lggs under Klns stift. Pven upphver fregende stadga. Pvlig fullmakt fr rkebiskop Hoggerus i Hamburg. Pvlig stadfstelse till rkebiskop Unno i Hamburg. Pvlig stadfstelse fr rkebiskop Adaldag i Hamburg. Pvlig stadfstelse p grnsskillnad mellan Sverige och Danmark. Anses vara en frfalskning. Pvens stadfstelse rrande rkebiskop Libentius' i Hamburg verinseende ver svenska och danska biskopar. Pvlig stadfstelse fr rkebiskop Libentius. Pvlig fullmakt fr biskop Adalbert i Hamburg, att vara legat och rkebiskop 165

20. 21. 22. 23. 24.

1047 24 apr 1055 29 okt (odaterat) 1073 2 feb 1080 4 okt

25.

1080. Rom

26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38.

1085 1106 1133 1133

21 maj Canterbury 7 jan Lund 27 maj Rom

1133 27 maj Rom 1133 27 maj Rom 1133 27 maj Rom 1135 6 jan Lund 1145 1145 1 sep 1150-1162 1151-1153 1153 28 nov

39. 40. 41.

1156-1178 1158 16 mars Frankfurt 1161 6 juli Tusculanum 1162-1178 1162-1178 1162-1178 1162-1178 1162-1178 1162-1178 1163 18 okt

42. 43. 44. 45. 46. 47. 48.

ver Sverige och andra nordiska riken. Som ovan, men med tillgg. Pvlig stadfstelse fr rkebiskop Adalbert i Hamburg. rkebiskop Adalberts brev till biskopen i Roskilde om mtet i Schleswig och biskop Adalvard i Sigtuna. Pvlig stadfstelse fr rkebiskop Liemar i Hamburg. Pve Gregorius VII:s skrivelse till konungen i Sverige med betygande av sin tillfredsstllelse ver svenska folkets omvndelse, och uppmaning att snda en biskop eller skicklig klerk till Rom, vilken kunna lmna underrttelse om svenska bruken, och istllet bliva underrttad om apostoliska stolens stadgande, jmte frmaning att styra riket med rttvisa m.m. Pven Gregorius VII:s skrivelse till konungarna INGE och HALSTEN med betygande av sin tillfredsstllelse ver den genom biskop Rodulvard erhllna underrttelsen om svenska folkets omvndelse, tillika med uppmaning att ska det evigt goda, bibehlla fred, lska, ra och lyda klerkar och biskopar, giva tionde och ofta snda klerkar till Rom, och drtill vlja sdana personer som voro skickliga bde att underrtta sig om Romerska kyrkans bruk och att sedermera drom upplysa sina landsmn. Kung Knut den heliges, i Danmark, gvobrev till domkyrkan i Lund. Brev till rkebiskopen i Lund. Brev rrande domkyrkan i Lund. Pvligt beslut att danska, svenska och andra nordiska rikens biskopar ska lyda under rkebiskopen i Hamburg. Pvligt brev till Lunds rkebiskop. Pvligt brev till konungen (i Sverige) att hans rike ska lyda under rkebiskopen i Hamburg. Pvlig befallning till svenska biskopar i samma mne. Brev rrade Lunds domkyrka. Donationsbrev av rkebiskopen i Lund. Som ovan, men med tillgg. Brev till rkebiskopen i Lund. (som ovan) Pven Anastasius IV:s brev till konung SVERKER och Sveriges frnmsta mn med uppmaning att frbliva vid romerska kyrkans lra, iakttaga de stadgar kardinalen Nicolaus Albanensis under sitt vistande i Sverige givit om kyrkans frihet, ktenskapet, vapnens avlggande m.m., samt framhrda i den gudaktighet de begynt och till bevis p sin tillgivenhet erlgga av sin jord S:t Peterspenningen, vilken biskoparna till pven versnda. Brev frn rkebiskopen i Lund. Kejsarens stadfstelse att rkebiskopen i Hamburg ocks var Nordens rkebiskop. Pve Alexander III:s skrivelse till konung KARL SVERKERSSON, Sveriges biskopar och jarlen, s ock samtliga andliga och vrldsliga i Gta land, med apostoliska stolens stadgande rrande 1.) ktenskap 2.) biskopars, munkars och deras gods helgd, 3.) tionde, 4.) arv, 5.) nykterhet. Brev till rkebiskopen i Lund. Brev till pven rrande kristendomen i Norden samt om biskop Folke. (som ovan) Om biskop Folke. Om rkebiskopen i Lund. (som ovan) Hertig Henriks av Bayern och Sachsen stadfstelse p Gotlndingarnas, av kejsar Lotharius erhllna, fri- och rttigheter fr sig och sina varor, och vara 166

49.

1164 5 aug

50. 51. 52. 53. 54.

1164 5 aug 1164 -1167 1164-1181 26 juli Viterbo 1164-1182 1165-1181 10 sept Tusculanum

fria frn tullavgifter, samt i allmnhet Gotlands invnare skulle dr tnjuta samma rtt som infdda handlare, med villkor att hans understar hos dem tnjt detsamma, s ock att i synnerhet Lbecks hamn besktes. Pve Alexander III:s brev till rkebiskop Stefan och hans eftertrdare i mbetet, att honom gives pallium och rkebiskops vrdighet ver Sverige och biskoparna i Skara, Linkping, Strngns och Vsters, med Uppsala stad till rkebiskopsste, jmte stadgande att s han som eftertrdare ska invigas av rkebiskopen i Lund vilka de ska vrda ssom primas. (som ovan till biskoparna i Sverige) rkebiskop Stefan lser en tvist rrande arvejord. Pvligt brev till Sveriges biskopar. Brev till konungen i Sverige, om biskop Folke. Pve Alexander III:s befallning till rkebiskopen i Uppsala och hans lydbiskopar i Svea och Gta riken att rtta flera, rrande prsterskapet, inrotade oordentligheter, ssom att vrldsliga personer, i synnerhet de mktigare i socknen, efter behag eller fr penningar, utan de andliga myndigheternas samtycke, tillstta prster, varibland ofta frrymda munkar, mandrpare och andra brottslingar, som icke ens r prstvigda vensom att de andliga underkastas vrldslig domstol, landets lag, jrnbrd m.m., samt avstraffas och drpes, vilket allt rkebiskopen borde frekomma genom att hindra de vrldsliga taga befattning med kyrkor och andliga bestllningar; genom att avstta och bannlysa den prst, som av vrldslig man mottager sin vrdighet: att ej frordna andra prster n dem, svenska biskopar vigt och erknt: att ej tillta prster instllas fr vrldslig domstol eller lggas jrnbrd, vattuprov eller envig, utan avdma de andligas renden efter kanoniska eller romerska lagen varjmte han skulle, genom frestllningar och vid behov genom bannlysning frm folket giva tionde samt bannstta den, som lgger hand p ngon prst; vilka stadganden bekrftas genom anfrandet av kyrkofders och mtens beslut. Pve Alexander III:s uppmaning till Sveriges och andra nordiska rikens konungar, furstar och andra kristna att troget framhrda i kristen tro och lydnad mot pven och prsterskapet och att fretaga hrfrder till kristendomens utbredande i Estland, med lfte om ett rs eller lika avlat med vad som plgar givas fr vallfart till helige graven (i Jerusalem), fr dem som tappert strida mot hedningarna, och syndernas fullkomliga frltelse fr dem som falla i striden. Pvlig uppmaning till rkebiskopen i Uppsala och hans lydbiskopar, med befallning att strngt bestraffa barnamord och tidelag, och stadgande av 3 rs penitens fr mdrar som kvvt dpt barn, och 5 fr odpt; att ktenskap ej fick ings utan prstlig vigsel, ej heller mellan nrmare slktingar n i 7:e led, dock behvde de redan i 4:e och 5:e slktskapsledet sammanvigda ej tskiljas, men sdana gifterml ddanefter ingalunda tilltas. Pvlig stadfstelse p valet av Kol till biskop i Linkping efter biskop Stenar, som nedlagt sitt mbete och gtt i kloster. Pvligt brev till biskop Wilhelm i Strngns. Pvligt brev till rkebiskopen i Uppsala och dess lydbiskopar samt Guthorm jarl, med befallning att genom fstningarnas besttande hindra finnarna att avfalla frn kristendomen. Om biskop Folke, Estland och rkebiskopen i Trondheim. Pvligt brev till Linkpings stift med befallning att visa biskop Kol den 167

55.

1165-1181 11 sep Tusculanum.

56.

1165-1181 11 sep Tusculanum.

57. 58. 59. 60. 61.

1165-1181 8 sep Tusculanum. 1165-1181 7 sep Tusculanum. 1165-1181 9 sep Tusculanum. 1165-1181 9 sep Tusculanum. 1165-1181 17 sep

62. 63. 64. 65. 66. 67. 68. 69. 70. 71.

Tusculanum. 1167-1178 8 nov Benevent 1167-1185 1167-1185 1167-1185 1167-1185 1167-1199 1167-1199 1167-1199 1167-1199 1167-1199

72. 73. 74. 75. 76. 77. 78. 79. 80. 81. 82. 83. 84. 85. 86. 87. 88. 89.

1168-1177 19 jan Anagni. 1166 6 juli Sklandetorp. 1177 17 mars Lateran. 1177 1177 1177-1178 1178 1178-1182 1178-1182 i Lund 1178-1182 1178-1196 1178-1196 1178-1196 1178-1196 1178-1196 1178-1196 1178-1196 1178-1201

vederbrliga lydnad, som de frut visat biskop Gisle. Pvligt brev till Uppsala stift med befallning att ingalunda draga ngon kyrkans prelat infr vrldslig domstol, helst dessa hra under rkebiskopen i Uppsala, vilken ter r ingen annan n pvens dom underkastad. Konung KNUTs frsvarelsebrev fr munkarna i Wiby och stadfstelse p deras erhllna gods. Konung KNUTs brev rrande ett jordabyte. Konungen ville, ssom detta klostrets grundlggare och beskyddare, frsvara allt vad dem tillhrde. Konung KNUTs gvobrev p grdar i lvkarleby ssom en allmosa till Julita kloster. Konung KNUTs intyg att han p jarlens begran med brev och kungligt sigill bekrftat gvan av en grd i lvkarleby. Konung KNUTs brev angnde tv grdar som vergtt till Julita klosters go. Konung KNUTs brev till Julitaborna med tillknnagivande att han till munkarna dels slt, dels sknkt Julita med tillhrigheter, som konungen frut gt, ven som tvenne grdar drstdes, dem en prst uppodlat. Konung KNUTs befallning till lvkarlebyborna att erstta all den skada som de gjort p tvenne grdar i lvkarleby, dem konungen, enligt vad lngt frut dem tillknnagivet, sknkt munkarna i Julita. Konung KNUT ERIKSSON stadfster fr Nydala kloster p fisket i Sken, som av kronan var inkpt fr 3 mark guld (=630 gram). Konung KNUTs skrivelse till lagman Nils och inbyggarna i Finnveden, Vrend och Njudung med befallning att ingen vid livstraff skulle vga bist Jacob Agmundsson att gra ngra ingrepp vid fisket i Ruskan, vilken dennes brder, hvdingarna Peter och Germund, i konung KARLs nrvaro, offentligen avsttt till Nydala kloster; och erinran tillika om frbudet att icke ens med mat och dryck frse denne, genom biskopens bann, ifrn alla kristnas umgnge uteslutna frbrytare. Pven Alexander III:s brev till nunnorna i Gudhem med stadfstelse p vad detta kloster av konung KNUT, dess broder eller fretrdare erhllit. Danske kungen Valdemars gvobrev rrande jord i Halland. Pvligt skyddsbrev till Linkpings biskopsstol med drtill givna gods. Danske kungen Valdemars befallning till hradsborna i Faurs. Brev frn rkebiskopen i Lund rrande jord i Halland. Abbot Peters i Remi skrivelse till Lunds rkebiskop Eskil. rkebiskop Absalons gvogrev p V. Abbot Peters i Remi skrivelse till Lunds rkebiskop Eskil. Abbot Peters i Remi skrivelse med biskop Folke till rkebiskop Absalon. Abbot Peters i Remi skrivelse till rkebiskop Absalon i Lund. Biskop Stephans i Tournai brev till rkebiskop Absalon i Lund. Biskop Stephans i Tournai brev till rkebiskop Absalon i Lund. Biskop Stephans i Tournai brev till rkebiskop Absalon i Lund. Biskop Stephans i Tournai brev till rkebiskop Absalon i Lund. Biskop Stephans i Tournai brev till rkebiskop Absalon i Lund. Biskop Stephans i Tournai brev till rkebiskop Absalon i Lund. Biskop Stephans i Tournai brev till rkebiskop Absalon i Lund. Sveriges primas, Lunds rkebiskop Absalons varning till de rttsinniga i Njudung, Vrend och Finnveden, att icke p Nydala kyrkas tillhrigheter gra ngra ingrepp, eller mot de andeliga drstdes beg vldsamheter, vilka 168

90. 91. 92. 93. 94. 95. 96. 97. 98. 99.

1178-1201 1178-1201 1182-1183 1182 21 dec Velletri 1182 30 dec Lateran? 1183-1185 21 mars Verona 1185 5 nov Verona 1186 Lund . 1188-1197 1191 28 dec Rom

100. 1191 31 dec Rom 101. 1194-1195

102. 1196-1210 103. 1197 104. 1197

105. 1197-1202 106. 1198 26 sept Perugia 107. 1198 6 okt Civita Castellana? 108. 1198 13 nov Lateran

109. 1198 16 nov Lateran

110. 1198 23 nov Lateran 111. 1198 5 dec Lateran

skulle medfra en bannlysning. rkebiskop Absalons stadfstelse p alla Esroms klosters givna gods. Abboten Wilhelms brev till abboten Hugo. Abboten Wilhelms brev till prior Laurentius i Kunglv. Pve Lucius III:s stadfstelse p frbundet fr kyrkans prelater att taga ngon tionde av den jord, som cistercienserordens medlemmar med egna hnder eller p sin kostnad bruka. Pve Lucius III:s frord hos kung KNUT fr den efter ILIAN utnmnde biskopen i Vsters EGIDIUS. Pve Lucius III:s ytterligare stadfstelse p frbundet fr kyrkans prelater att taga ngon tionde av den jord, som cistercienserordens medlemmar med egna hnder eller p sin kostnad bruka. Pve Lucius III:s skyddsbrev fr Uppsala rkebiskopsstol och dess erhllna gods. Kung Knut Valdemarssons (i Danmark) stadfstelse p framfarna konungars gvor till Lunds domkyrka och dr gjorda inrttningar m.m rkebiskop PETERS i Uppsala gvobrev till kanikerna drstdes. Pve Celestinus III:s befallning till biskop STENAR i Vxj att lmna biskop KOL i Linkping i ostrd besittning av vad han och fretrdare okvalt gt. Pve Celestinus III:s fullmakt fr en pvlig legat, samt rkebiskop PETER i Uppsala och biskop JERPULF i Skara, att avgra tvisten om grnsen emellan Linkpings och Vxj stift. Abbot Vilhelms skrivelse i rkebiskop Absalons namn till pve Celestinus III rrande konungens och drottningens i Frankrike ktenskapsskillnad, utredande tillika denna danska prinsessas hrkomst ifrn svenska konungahuset. Kung SVERKER d.y. rannsakning rrande fisket i Rusken och stadfstelse detsamma fr munkarna i Nydala. rkebiskop Absalons gvobrev p biskopstionden av Toaker i Halland till Sor kloster i Danmark. rkebiskop Absalons skrivelse till pven angende primatet ver Sverige, med anhllan, att Sveriges rkebiskopar och biskopar, vilka ofta, med frebrande av kungliga befallningar ssom hinder, ej hrsammat kallelser av deras primas. Abbot Wilhelms brev till biskop JERPULF i Skara. Pve Innocentius III:s brev till den nyvalda rkebiskopen OLOF i Uppsala att pallium skulle, genom rkebiskopen i Lund, honom tillsndas. Pve Innocentius III:s uppmaning till konungarna i Sverige och Danmark, samt svenska jarlen att frsvara kyrkan och de andeliga i Norge emot konung Sverre (i Norge). Pve Innocentius III:s brev till rkebiskop Absalon i Lund, rrande avskaffandet av tskilliga ifrn kristendomens brjan i landet bibehllna missbruk, srdeles proste-ting, som hllas istllet fr biskopsvisitationer, och vid gifterml i frbjudna led. Pve Innocentius III:s svar till rkebiskop Absalon och domkapitlet i Lund, rrande sttet att genom sktning, d.v.s. jords lggande uti en flik av pallium eller p sjlva altaret i ett klde, gra testamente till kyrkor och kloster i Danska riket. Pve Innocentius II:s stadfstelse fr rkebiskop Absalon i Lund och hans eftertrdare p den av pve Adrianus IV givna rttighet att vara Sveriges primas, och i anledning drav inviga rkebiskoparna i Uppsala. Pve Innocentius III:s befallning till rkebiskopen i Uppsala att underska 169

112. 113. 114. 115. 116.

sanningen av den uppgiften att tvenne prster, okta fdda, tvrt emot Lateranska mtets beslut blivit vigda till biskopar, och, om s frhll sig, dem avstta och dylikt fr framtiden frekomma, med tilltjnnagivande drjmte det rkebiskopen i Lund var befullmktigad att tillse verkstlligheten hrav. 1198 9 dec Lateran Pve Innocentius III:s befallning till rkebiskopen i Lund att till allmosors insamlande begagna icke vrldsliga olrda personer, som genom sitt uppfrande vcka frargelse, utan vlsinnade andeliga. 1191 (kan lsas 1199) Kung KNUT ERIKSSONS gvobrev p en del av lvkarleby fiske till Julita kloster. 1199 5 okt Rom Pve Innocentius III:s uppmaning till alla kristna norr om Elbe (=Hamburgs gamla stift) att med krigsmakt frsvara de kristna i Livland mot kringboende hedningars anfall. 1200 Kung SVERKER d.y:s gva av hemmanet Sunby p Munsn till Gamla Uppsala kyrka, fisket drav dock fr Alsn kungsgrd behllet. 1200? Kung SVERKERS stadfstelse p andelen av Skens fiske, kpt av Nydala kloster.

ORTER och PERSONNAMN i SVERIGE

Nr. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 9. 14. 15. 16. 17. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 29. 32. 35. 38. 40. 41. 49. datum 834. Aachen 835 846 849 mars 858 31 maj odaterat 872 i nov 913 29 okt 952 2 jan 954 27 sep Rom 988 8 nov 1044 i mars 1047 24 apr 1055 29 okt (odaterat) 1073 2 feb 1080 4 okt 1080. Rom 1133 27 maj Rom 1133 27 maj Rom 1145 1 sep 1153 28 nov 1158 16 mars Frankfurt 1161 6 juli Tusculanum 1164 5 aug Nmnda platser eller personer i Sverige (exkl. Skne, Halland) Danorum, Sueonum Islandan, Scridevindum, Slavorum) Vimodiorum, Norblingorum, Danorum, Noruenorum, Sueonum Vimodiorum, Norblingorum, Danorum, Noruenorum, Sueonum Sveorum sive Danorum Danos, Sueones Wimodiorum, Norblingorum, Danorum, Noruenorum, Sueonum gentibus Sueonum, seu Danorum, Norvegiorum, Island, Scrideuinnum, Gronlandon ... Slavorum Danorum, Norvenorum Sueonum (avses vara frfalskat, och namnen uppdiktade) gentibus Sueonum, siue Danorum Danorum, Svenorum, Norvenorum, Hislandicorum Sueonum seu Danorum Sueonum seu Danorum, Norwegorum, Island, Scrideuinum, Gronlandon Sictonensis ... Scariensem Norvenorum, Danorum, Sueonum ... Islandicorum Regem Sueci ... Sueonum Gregorius VII Visigothorum Regibus ... I. & Hal. aut Al gloriosis Visigothorum Regibus Dacia, Sueci, Norwegi, Farri, Gronlandi, Halsingaldi, Islandi, Scridivindi & Slavorum Suedi Gislo Liungacopensis. Otgrimus Skaronensis Swechie Danorum, Sueonum, Norwegiorum, Farri, Gronlandonum, Hallingolandonum, Islandonum, Scedevindonum; bland vittnena nmns: Fridericus Dux Sueonum K. illustri sweorum et gothorum Regi ... clero et populo per gothiam vpsalia temporibus stephani archiepiscopi ... caroli illustris regis sweorum et gothorum, ... vlfy ducis regni ... swecie ... vpsalisam urbem ... 170

50. 51.

1164 5 aug 1164 -1167

52. 53. 54. 55. 56. 57. 58. 59. 61. 62. 63. 64. 65. 66. 67. 68. 69. 70. 71. 72.

1164-1181 26 juli Viterbo 1164-1182 1165-1181 10 sept Tusculanum. 1165-1181 11 sep Tusculanum. 1165-1181 11 sep Tusculanum. 1165-1181 8 sep Tusculanum. 1165-1181 7 sep Tusculanum. 1165-1181 9 sep Tusculanum. 1165-1181 17 sep Tusculanum. 1167-1178 8 nov Benevent. 1167-1185 1167-1185 1167-1185 1167-1185 1167-1199 1167-1199 1167-1199 1167-1199 1167-1199

scarensem lincopensem strengenensem & arusiensem ... vpsalensem ... swecie ... stephanum olim vpsalensis ... C. illustris regis sweorum & gothorum ... vlfy ducis regni illius ...swecie ... vpsalensem vrbem STEFHANUS VPSALENSIS K. rex sueonum atque gothorum Wlf comes. Coli de sco. Biorn de streme. Petrus quoque de occidentali gocia. Johannes prepositus de sictonia. Walterus prepositus de enescopinge. Ricardus prepositus de arusia. Sueciam Regi Sueonum Vpsellensi ... in Suetia videlicet quam in Gothia Sueonum, Gothorum, Danorum & Noruegiensium Vpsellensis Colon Lingacopensi ... Stenar quondam Lingacopense Guillelmo Stranensi ... Neeric Vpsellensi ... Guthermo duci Lingacopensis ... Coloni Episcopo ... Giloni vpsalensis KANUTUS dei gratia sweorum rex atque gothorum ...(ngra grdar nmns) Ego KANUTUS sweorum rex ... Byrgyr dux ...Joarus filius eduardi ... KANUTUS dei gracia Rex sweorum atque gotthorum Byrgerus dux magnus & karolus fratres (fler platser och personnamn nmns) KANUTUS dei gracia rex sweorum atque gothorum ... eluekarlebui KANUTUS dei gracia sweorum rex ... B. dux ... K.M. frater ducis (fler platser och personnamn nmns) KANUTUS dei gracia rex sweorum (fler platser nmns) K dei gracia rex suueorum (fler platser nmns) K dei gracia rex sweorum rex filius herjcjs ... Byrgo sweorum & guttorum dux jnclitus philippus frater meus. Magnus & karolus fratres ducjs (fler platser och personnamn nmns) KANUTUS swecia rex ... finnethiam, werendhiam, niwdhwngiam ... KAROLUS quondam rex ... (fler platser och personnamn nmns) Gudhem ... Regis Canuti Coloni lincopensi episcopo ... (fler platser och personnamn nmns)

1168-1177 19 jan Anagni. 74. 1177 17 mars Lateran. 89. 1178-1201 94. 1182 30 dec Lateran? 96. 1185 5 nov Verona 98. 1188-1197 99. 1191 28 dec Rom 100. 1191 31 dec Rom 101. 1194-1195 102. 1196-1210

suethie primas ... Nythingiam Weringiam finnodhiam Kanuto illustri Regi Svecie ... Egidium ... Arosiensem .. Iliani (flera grdar nmns) Petrus dei gracia sancte upsalensis ... helsingelond ... (flera grdar nmns) Stenaro wexionensi ... C. lingacopensem P. vpsalensi ... J. scarensi ... C. lingacopensem et S. wexionensem Christiana ... Ingonis Suevorum Regis & Helen Regin SWERCO filius Karoli regis rex Sweorum ... nouavalle ... Petro et 171

104. 105. 106. 107. 110. 111. 113.

115. 116.

Germundo ... Jacob filius agmundi ... Karolo rege ... Kanuto rege ... finnethiam nwdhwngiam werendiam 1197 Sueti ... Sueti 1197-1202 I. dei gratia Scarensi 1198 26 sept Perugia Vpsalensis 1198 6 okt Civita Regi Sueti ... Comiti Sueti Castellana? 1198 23 nov Lateran Sueti ... Stephano quondam Vpsalensi 1198 5 dec Lateran Vpsalensi ... Sueti 1191 (kan lsas 1199) Kanutus dei gracia rex sweorum ... lwakarlabv ... iolath ... Byrgerus dux sweorum. Karulus frater eius. Kanutus frater regine. Holmgerus nepos meus. Finwidus. Petrus archiepiscopus vpsalensis. Wilhelmus strengenensis episcopus. Colo lyngacopensis episcopus. Jarpulfus scariensis episcopus. Stenarus wegsonensis episcopus. 1200 SWERCHERUS dei gratia rex sueorum ... upsalensi ... regiam alsnu ... (fler grdar nmns) 1200? Suerco Dei gratia S. rex filius Karoli ... byrgho sweuorum & guttorum dux inclitus. Philippus frater regis Kanuti Magnus & karolus fratres ducis. finuidus struch. ... tovo filius styrgi. conuersi. haghbardus. gwrther. Aco. ..

Grnstraktat mellan Sverige och Danmark

Denna text har av mnga betraktas som en frfalskning, eftersom det veterligen inte har funnits ngon kung i Sverige med namnet Emund som var samtida med Sven tveskgg (980/986-1014). Brevet finns med i Svenskt Diplomatarium fr r 954 (nr 16) , dr texten frst terges p latin, och drefter p fornnordiska samt dessutom skrivet med runor. Drtill finns den inskriven i bilagan till ldre vstgtalagen. Hr talas om riksgrnsen. Emund slemme var konung i Uppsala och Sven tveskgg i Danmark. De satte grnsstenar mellan Sverige och Danmark. D utnmnades frn Sverige: Ragnvald frn Tiundaland, Botn frn Fjdrundaland, Gse frn Vstmanland, Grimalde frn stergtland, Nnne frn Smland, Torsten frn Vstergtland. Frn Danmark: Tolle, Tote och Toke frn Jylland, Gymkil frn Sjlland, Dan frn Skne, Grimmulv i Grimeton frn Halland. Dessa tolv satte sex stenar mellan rikena. Den frsta r p Suntrusen, den andra Danabck, den tredje r Kinnesten, den fjrde i Vraksns, den femte Vitasten, den sjtte Brmsesten mellan Blekinge och Mre. Danaholmen r uppdelad i tre lotter. En ger Uppsalakonungen, en annan danakonungen, den tredje Norges konung. 172

D deras mte var, d hll danske konungen i betslet fr Uppsalakonungen och norske konungen i hans stigbygel. Hr brjar landamret mellan Halland och Vstergtland, frst i Danaholmen frn Danaholmen till Strmnusund frn Strmnusund och i Klvjar frn Klvjar och till Sltts frn Sltts och till Flagbcken frn Flagbcken och i Saugsjn frn Saugsjn och till Allmnna brcka frn Allmnna brcka och till Dverred frn Dverred och till Knipan frn Knipan och till nnu os frn nnu os och till Klintarmosse frn Klintarmosse och till Sinus frn Sinus och till Djupadal frn Djupadal och till Lygnern frn Lygnern och till Djupedalen frn Dkupedalen och till Tgslus frn Tgslus och till rnaberg frn rnaberg och till Ganerr frn Ganerr och till Medalsns frm Medalsns och till Veselngen frn Veselngen och till Uneberg frn Uneberg och till Juls frn Juls och till Sktrus frn Skutrus och till Klockeberg frn Klockeberg och till Mjlkesjn frn Mjlkesjn och till Msern frn Msernoch till Bjur frn Bjur och till Spekuos frn Spekuos och till Astaberg frn Astaberg och till Straka frn Straka och till Hstuboga frn Hstuboga och till Danabck frn Danabck och till Skategl frn Skategl och till Boxsjn (Botn) frn Boxsjn och till rsjn frn rsjn och till Rbck frn Rbck och till Konungavad frn Konungavad och till Mjodyrtedal frn Mjodyrtedal och till Bocksjn frn Bocksjn och till Bokebck frn Bokebck och till Fygdesvik. Hr trffar varandra vrt land och Finnveden och Halland. Nu frn Fygdesvik och till Barn frn Barn och till stfegen frn stfegen och till Spaden frn Spaden och till Spadebo frn Spadebo och till Svsjn (Bergsjn) 173

frn Svsjn och till Harasjn (Tolersj) frn Harasjn och till Asoerun (Saxsjn) frn Asperun och till Mejusjn frn Mejisjn och till Skrvsjn frn Skrvsjn och till Ana frn Ana och till Mal frn Mal och till Snda frn Snda och till Samsjn frn Samsjn och till Skuasjn frn Skuasjn och till Skuabck frn Skuabck och till Ekebck frn Ekebck och till Aneniss frn Aneniss och till rerydssjn (vata) frn rerydssjn och till Valdsjn frn Valdsjn och till Rasjn frn Rasjn och till Rkalven frn Rkalven och till Grnasal frn Grnasal och till Skaftemosse frn Skaftemosse och till Hjordss frn Hjordss och till Nissaklla frn Nissaklla och till Hinds frn Hinds och till Dummeklla frn Dummeklla och till Dummemosse frn Dummemosse och till Domnaryd frn Domnaryd och till Vttern. Nu brjas p Dal i Surteberg frn Surteberg och till Hjrtturvns mosse frn Hjrtturvns mosse och till Djupudal frn Djupudal och till Hllevad frn Hllevad och till Femgrenta furan frn Femgrenta furan och till Vitrisfjll frn Vitrisfjll och till Musren smala frn Musren smala och till Musren onda frn Musren onda och till Tranemosse frn Tranemosse och till Tronukvist frn Tronukvist och till Anetrana frn Anetrana och till Myklemosse frn Myklemosse och till Speta frn Speta och til r frn r och upp till rsvattnet och s till Agga frn Agga och till Hedan frn Hedan och till Almstarslid frn Almstarslid och till Nslen frn Nslen och till Hovestrm (Hjrtehuvud) frn Hovestrm och till Hjrterudssunden (Tjudmare sund) frn Hjrterudssunden och s till Vnern. Nu brjas i Putuholmen, frn Putuholmen och till Tjrkilen (Tjrngla) frn Tjrkilen och till nimmen upp lngs hela nimmen och till Gradna frn Gradna och s till Hrskigsbrckan (Hardemarsliden) 174

halva nimskog och hela Tisselskog allt vstan fr Frskog, det r upp ver kleven, s hvs det i Vargsns, sedan i Fulabck fr mossen och s till Stena digra som ligger mellan mossarna s till Hrbnksund och s till Klearmosse och s till Rsen vid Hjordshus s till Lovns och s till Vnern.

MAGNUS BIRGERSSON (Laduls) Ett kungligt brev - Alsn stadga

Skrivet 1285 p Alsn slottet p Adels. Magnus, svea konung och gta med Guds nde, snder alla de mn som detta brev se och hra Guds hlsning och sin nd. Vi knnes dr vid, att av det vlde Gud har oss skipit i, hrer det oss till att hugsa och stadga det som r Guds heder och de mn till tarv som riket bygga. 1. Men hr har varit i vrt rike en osed lnge, att alla de mn kring riket fara, r de aldrig s rika, att de vill gsta i fattiga mns hus och all sin kost ha utan penningar och nta det upp p en liten stund som den fattiga har lnge arbetat fr. Och med ty att av slik osed kommer ofta mycken vda bde till livet och s sjlen, d har vi det s skipat med kloka mns rd, bde biskopars och andra rliga mns, att alla vgfarares mn ska sjlva sig kost rda, och ingen ska dr skyldiger vara till, det ngot att giva. Och drtill att detta mtte hellre hllas, d vill vi att en man skipas till i varje by, den slja ska till vgfarande mn det de tarva, eller ock dem till andra mns rtta, de dr dem skaffa vad de tarva fr deras penningar. Om vgfarande man varder rttad till man, och den vill ej som han r rttad till slja honom hans tarv, bte tre marker: en till konungen och en till vgfarande mannen, som ej fick sitt tarv, och den tredje skiftes i tv delar - tage sexton rtugar hradet och tta rtugar rttaren. Var hradshvding skipe rttare i sitt hrad eller bte till konungen tre marker. Vill ej bnder honom mottaga, bte envar tta rtugar. Rtte ej mera till en bonde n tv hstar, och slje bde h och korn och allt hans tarv fr hans penningar. Men d rttaren vill varken till vgfarare man av sitt slja eller honom till annan rtta, med ty att han r mktigare n den andre, d bte han ock s mycket mera fr brott sitt, och vare det sex marker: tv till konungen, tv till hradet och tv till vgfarande mannen. Men om de trta sinsemellan, rttaren, vgfarande mannen och den som han r rttad till, och sger var annan sig ej ha rtt gjort mot andra, d stter vi dem alla fjrdingsnmnd av hradet till vrn, med det skl, att vgfarande mannen lyste fr grannar eller fr skliga mn av hradet d han bort for, att han fick ej sitt tarv att kpa i den byn fr sina penningar. Men det r s stundom, att mn vill alltfr dyrt sitt gods slja till vgfarande mn, och ity vill vi att till vgfarande man sljes hans tarv s som 175

allmnneligt kp r i landet. Men om ngon r som det vill hemligen taga till sig och kpa det in, som han har ej sjlver, att han mtte vgfararde mannen det ut slja, d slje han som han dyrast gitter, s likvl att laga pris fljas m. Nu frty att det r intet att stta rtten utan att den hlles efter, s vill vi denna vr skipan s i lag fsta, att den som tager ngot utan dens vilja, som ger det, d vill vi att den mannen gripes lindrigt, utan slagsml, och frs till oss, likvl s att han har frist om sex veckor att bta fyrtio marker fr rnet det han gjorde; och om han d ej bter fyrtio marker inom de sex veckorna, d vill vi att han frs till oss. Dessa fyrtio marker ska skiftas i tre lotter: tar konungen en lott, den andra hradet, den tredje den som rnet var gjort hos. Varder det s, att den som rnat har flytt undan och skrs upp budkavle, budas hradet att taga den mannen: den som ej kommer till, bte tre marker. Varder det ock s, att ngon skr upp budkavle oskligen och fara mn efter hans ord, vill taga sakls man, bte tre marker den upp skar nd att de likvl ej fnga mannen. Om han d var fngad och fr han sedan fjrdingsnmnd fr sig att han r sakls, d bte den som budkavlen upp skar eller den frst frde tolv marker: tage konungen fyra, hradet fyra och fyra den som oskligen vart tagen. Men dem alla som fljde hradet till att taga honom, dem ger vi saklshet. Flyr den bort undan, som slik sak varder given, d ska man honom en rumman tvist giva att till svars komma. Frn den dagen ska han ha en mnads frist att bta s mycket som frr r sagt, om han flls eller varder sedan fredls. Varder ock s, att ngon som sann r till slik grning hr ngon herre till i landet och hller den herren honom sedan han fr vrt brev, att han ska den samma bort lta om fjorton ntter, bte fyrtio marker, eller vrje sig med sin ed ensamt. Om d nnu ngon annan man hller honom, nd att han ej vrt brev fr, d bte han likvl fyrtio marker. Det varder ock s ofta, att den som grningen gr, att han kallar sig med annat namn varder tagen fr honom, den ej ngot gjorde. Den som s varder tagen, han ska vrja sig med tolv mn, som han d var med nr grningen sgs vara gjord. Fr man ej fda vare sig med bn eller penningar, ro drtill vittnen, d lovar vi honom att taga s mycket som han sig i frstom m hjlpa med, och glde s mycket drfr som allmnneligt kp r drp. Med ty att det r ock vl vrdigt, att de ha mer frihet som vrdigare r, s ock de som mera arbeta fr oss, s tar vi undan denna gstning frst alla vra grdar, s biskoparnas och riddarnas och svennernas till vapen, s att de ska ingen skyldighet bra drtill, att antingen giva eller slja, utom om de sjlva vill. 2. Fr vrigt vill vi ock de ml, som vr fader skipade riket till frlses och till nde, ter frnya och fster dem med vr makt och vr ed och alla de frmsta mnnens som i riket r. Ett r det att den som hugger eller drper ngon i hans eget hus eller annan mans hus, d ska allt det han ger skiftas i tre lotter: tager konungen en, hradet andra, sakskaren tredje. Och den som grningen gjorde vare fredls nda tills den beder fr honom, som han har brutit emot, och bte sedan fyrtio marker. Slik samma hmnd ska alla de ha som kvinna vldfra. Eller som drpa och sarga i kyrka, kyrkogrdar eller p ting, eller grdar mot grid och gjord frlikning eller tar man fr annan mans grning eller hugger lem av man. Och att denna vr skipan mtte enalunda hllas ver allt riket, s vill vi, att den som rkar att gra ngot av detta som nu r upptalt, att han vrjes antingen med all hradsnmnden eller flles, och den som rkar gra ngot av detta som nu r upptalt, han ska aldrig fred f frrn densamme ber fr honom, som huset gde dr grningen var gjord i. 3. Yttermera med ty att det r vl vrdigt, att de som flja oss nrmare bde med rd och hjlp, att de ha mera ra, s giva vi alla vra mn och vr kre broder Benedikt och alla deras brytar och landbor och alla de i deras gods go, fria frn all konungslig rtt, s ock alla rkebiskopens svenner och alla biskopens svenner. Vi vill ock att alla de mn som med hors (=stridshst) tjna, att de ha samma frlse, vem som helst som de tjna.

176

4. Vi har s skipat, att ingen den som ln har lgge ngon plaga eller tunga p bnderna, s visst han vill ej sitt ln mista, utan att det r med deras godvilja. Vi frbjuda ock att bnderna gra gengrd t lnsmannen, utom om de sjlva vilja, ej heller d det tingas eller utanfr tinget. Vi vill ock, att ingen man tar sig skjuts av bnderna utan att han har vrt brev drtill. Den som eljest tar skjutshst frn bnder och fr ngon komma av garna, hon vare ogill; och fr ngon komma av garna, hon vare ogill; och varder han fngen, d lse han sig s som garens dom r till och hans frmgenhet r, som gngen vart. Ity lggom vi hr hrd rfst emot, att de flesta som s tar r s hnsynslsa att de frga ej efter om bonden fr sitt ter eller ej, blott de gitta utrtta sin syssla och ftt sitt tarv. 5. Vid denna vr skipan var tillstdes mnga rliga mn och gvo ja drtill och svuro att de skulle henne hlla och styrka med allt de gitte. Dr var nrvarande biskopar: Jakob (Israelsson) rkebiskop av Uppsala, biskop Anund (Jonsson) av Strngns, biskop kettil av Finland, biskop Assur av Vxj. Dr var och tillstdes riddare: frst vr broder Benedikt (Birgersson, hertig av Finland), s herr Ulvar Karlsson, herr Benedikt (Magnusson) lagman (i stergtland), Magnus Jonsson, Svantepolk (Knutsson), Ulvar Holmgersson, Anund Haraldsson (lagman i Sdermanland), Knut Mattiesson (riksdrots, lagman i Nrke), Rrik Algotsson, Karl Haraldsson, Torsten Hunvidsson, Benedikt Jonsson, Ragnvald rv, Ragnvald Ingesson, Brynjolf Botillarson. Dr var och nrvarande herr Peter (Elofsson/Erlandsson, biskop i Vsters) vr kansler, herr Benedikt (Johansson ngel) rkedjkne av Uppsala, prost Andreas (Andreasson And) och prost Jon (i Strngns). Nu, drtill att dessa ml, som vi har nu upptalt, mtte ha full fasthet, d lter vi vrt insegel fr detta brev stta. Och detta var skipat och skrivet i Alsn efter Vr Herres fdslodag tusen r och tuhundrade och ttatio och fem r.

*
Kommentar:

Punkt 3 ger skattefrihet ("fria frn all konungslig rtt"), fr kungens, rkebiskopens, biskopens och alla stridsryttares grdar. Drmed fick Sverige ett vrldsligt och ett andligt frlse, det vill sga de i samhllet som var befriade (frlsta) frn skatt till kungen och riket. Denna skatt utgick frn jorden, och den kompletterades p 1500-talet med mantalsskatter etc som de nu befriade grdarna dock inte var befriade ifrn. Inte heller var grdarna befriade frn tionde till kyrkan, varken under medeltid eller senare.

177

Landskapslagar
Landskapslagarna skrev ner frn 1200-talet brjan till mitten av 1300-talet, d de ersattes av Landslagen. Nedan fljer ngra exempel, och urvalet berr texter som handlar om kungen eller annat som r vsentligt i kungafrgor.

VSTGTALAGEN, den ldre (c.1220-tal)

Rttslsabalken Swer gho konong at tak oc swa wrk. Han skal m gislum ovn far ok i strgtland. Svearna ga taga konung och likas vrka. Han ska med gisslan fara ned och till stergtland. Sedan ska han skicka sndebud hit till alla gtars ting. Sedan ska lagmannen utse tv gisslomn frn sdra delen av landskapet och tv frn norra delen. Sedan ska han skicka fyra andra frn landskapet jmte dem. De ska fara till Junabck att mta kungen. stgtarnas gisslomn ska flja honom dit och vittna att han kommit in i deras landskap p stt som deras lag bjuder. Sedan ska man sammankalla alla gtars ting honom till mtes. D han kommer till tinget ska han svrja alla gtar trohetsed, att han inte ska bryta rtt lag i vrt landskap. Sedan ska lagmannen frst utropa honom till kung och sedan andra, som han beder drom. Kungen ska sedan giva fred t tre mn, som inte har begtt nidingsverk. Anm. Originaltextens "Han ska med gisslan ovan fara..." verstts i regel "Han ska med gisslan nedan fara ... " fr att stmma bttre med den allmnna uppfattningen att kungen red norrifrn och ner i stergtland. Under medeltiden fanns dock inga kartor, med norrpil uppt, varfr begreppet "ovan fara" eller "nedan fara" inte ndvndigtvis avser ett srskilt vderstreck. Om nu s nd r fallet, r begreppet nedan/ner och norr komna ur samma ursprungsord, vilket innebr att "nedan fara" skulle betyda norrut, och "ovan fara" sderut. D stmmer ocks textens mening. Mandrpsbalken Drper ngon en svensk man eller en smlnning, en man frn kungariket som inte r vstgte, bte drfr tta rtugar och tretton marker, men ingen ttebot. Anm. 13 marker 8 rtugar = 2,8 kg silver Valbestmmelser (Tillgg till ldre Vstgtalagen, skrivna c:a 1300) 4. En bondeson ska vara lagman. Fr valet ska alla bnder rda med Guds nd. Konungen ger lta nmnd sammantrda infr sig och likas lagmannen. Det heter dock alltid alla gtars ting, d lagmannen r tillstdes. Dr kan man tteleda folk och kungra frlikningar.

178

VSTGTALAGEN, den yngre (c.1270-tal)

Mllebalken Vad och kull, Vartofta, Gudhem, Lungbo, Holesj, Asar och Skalunda, de ro Uppsala der. De m aldrig bortfrlnas. Dem gde alltid den samma konung som rdde fr landet.

STGTALAGEN
Och drpare komme aldrig ter i fred frrn rtt arvinge beder fr honom. Utom d en kung r nyvald till riket och han rider Eriksgata och mottager sin hyllningsskatt i landskapet, det r fyrtio marker av varje hrad, d m han giva tre mn fred, s att de ej ska bta som har samvaro med dem. Likvl r de ogilla fr de drptas rtta arvingar, nda till dess de ha btat till dem.

UPPLANDSLAGEN
(skriven p 1290-talet) Gud sjlv skipade den frsta lagen och snde den till sitt folk med Moses, som frste lagman var fr hans allmoge. S snder ocks en vldig konung ver svear och gtar, Birger, son av kung Magnus alla dem som bygga mellan havet och Svastrm och dmrden, denna bok med Vigers flockar och upplndsk lag. Kungabalken Frsta flocken Nu tarva landen vlja konung. D ska de tre folklanden, det r Tiundaland och Attundaland och Fjdrundaland, frst taga konung. Upplands lagman ska vid Uppsala frst dma honom till kung, drefter de andra lagmnnen, den ene efter den andre: sdermnnens, stgtarnas, Tiohrads, vstgtarnas, nrkingarnas och vstmnnens. De ska dma honom till krona och kungadme, att rda ver landen och styra riket, att styra lag och hlla fred. D har han ftt laglig rtt till Uppsala d. Andra flocken Nu ska han rida Eriksgata. De ska flja honom och giva honom gisslan och svrja honom ed. Och han ska lova att hlla deras lag och svrja dem fred. Frn Uppsala ska man flja honom till Strngns. Dr ska sdermn taga emot honom och med lejd och gisslan flja honom till Svintuna. Dr ska stgtar mta honom med sin gisslan och flja honom genom sitt land till mitt p skogen Holaveden. Dr ska smlnningar mta honom och flja honom till Junabck. Dr ska vstgtar mta honom med lejd och gisslan och flja honom till Ramunderboda. Dr ska nrkingar mta honom och flja honom genom sitt land till Uppbga bro. Dr ska vstmn mta honom med lejd och gisslan och flja honom till stens bro. Dr ska upplnningar mta honom och flja honom till Uppsala. D r denne kung lagligen kommen till land och rike hos uppsvear och sdermn, gtar och gutar och alla smlnningar. D har han ridit rtt Eriksgata.

179

HLSINGELAGEN
Konungabalken Elfte flocken Dessa ro Uppsala der. Sunnarsta Hger, Hager i Sunded, Hger vid Nordstigen, Ns i Selnger, Nordstig i Sjbor samt Kutuby. Dessa grdar m ingen undan kronan skifta eller slja och intet det dr till ligger.

SKNSKA STADSRTTEN
Bjrke rtt Detta r den rtt som man kallar vara bjrkertt, den i Lund r.

LYDEKINUS Laurentii anteckningar, renskrivna av Lydekinus

Skriven c:a r 1300 och ingr som bilaga till ldre Vstgtalagen

Allmnningar
Allmnningsskogar: Vriguhsten, Hattsen, Kuselid, Hammarhultm Strandveden, Brun, Glaveden, Lygnersveden, Artuskog, Bsshult, Sandhult, rskog, Rnneskog (Rnn), sterveden, Sderveden, Edsveden, Lrkeskogen, Risveden, Vttlefjll, Rydeskogen, Kuleskogen, Rlken, Hillet, Gryten, Kiliamossen (Kili), Ellemyr, Almaren, Brten (Granbrt), Ormeskogen, Klyftamon, Traneskogen, Stpen (Stipi), Skeppsvidahult, Sveamo, Ruslingen, Lngesked, Axevall, Nordsala, Sdersala, stersala. Allmnningsberg: Gerumsberget, Varvsberget, Kungslenaberget (Lenboaberg), lleberg, Msseberg, Halleberg (Hal), Hunneberg, Billingen, Kinnekulle. Allmnningssjar: Strken, Brengen, Tidern, Lyngern, Lunden, sunden, kern, Lngen, Frisjn, Svsjn, Anten, Vandryvatten, Mjren, rsjn, Tolken, Trehrningen, Vnern, Vttern, Lnen, sten, bda Skagern. 180

Allmnningsar: Lidan, Tidan och Nossan.

Huru tingslott ska falla

Vads bo, det r helt bo, tager man lika mycket som man. (kulls bo, som dock inte str utskrivet) Kinne hrad halvt bo. Valle hrad och Kkind halvt bo.Valle hrad tar tv tredjedelar och Kkind en tredjedel. Gudhems bo. Gudhems hrad och Frkinds hrad ett halvt bo. En femtedel tillfaller Frkinds hrad, fyra femtedelar Gudhems hrad. Vilske hrad, s hrad och Mark, det r halvt bo. Mark tar femtedelen och sedan delas lika mellan Vilske hrad och s hrad. Lungs bo skall delas i tredjedelar. En tredjedel r Als hrad och Barne hrad och Laske hrad. Barne hrad tar tv femtedelar och tre femtedelar Als hrad och Laske hrad. Den andra tredjedelen r Gsene och Vedens hrad och Bollebygd.Vedens hrad och Bollebygd tar en femtedel och Gsene fyra femtedelar, sedan tar Bollebygd femtedelen mot Veden. Den tredje tredjedelen av Lungs bo r Kullings hrad och alla utlanden. Tv tredejdelar tillfaller Kulings hrad och en tredejdel utlanden. Nu brjar s bo. Sknings hrad r ett halvt bo, se hrad, Viste hrad och Nordal halvt bo. Nordal tar en ttondel, sedan tar se hrad tv tredjedelar och Viste hrad tredjedelen. Hr tar Skningsborna Dalbornas lott, ty de ska underhlla taket p Mariakyrkan i Skara. Nu brjar Hullsj bo. Ale och Bjrke hrad halvt bo. Flundre och Vne hrad halvt bo. Nu brjar Skalunda bo. Tv tredjedelar t Klland och en tredjedel tVedbo hrad och hela Sundal. Nu brjar Vartofta bo. Vartofta hrad halvt bo. Redvg och Kind halvt bo, vardera tar hlften. Frst dela tre bon med fem. Vartofta bo, Gudhems bo och Lungs bo, de tar lika med de andra fem.

Vstergtlands kyrkor
I Vadsbo r 53 kyrkor, Valle hrad 12, Sknings hrad 23, Kkind 15, 181

Gudhems 25, Vartofta hrad 47, Redvg 24, Vilske hrad 12, Frkinds hrad 7, s hrad 17, Mo hrad 12, Kind 39, Mark 24, Vedens hrad 8, Bollebygd 3, Gsene 23, Kinne hrad 28, Klland 27, Als hrad 4, Barne hrad 15, Viste hrad 10, se hrad 11, Vne hrad 10, Flundre hrad 5, Bjrke hrad 5, Laske hrad 8, Kullings hrad 24, Vtle hrad 5, Ale 10, Svedal 4, Askims hrad 5, Hisingen 2 kyrkor.

LAURENTIUS Biskopslngden fr Skara biskopsstift

Skriven c:a 1325 av diakon Laurentius i Laske-Vedum, eller Vidhemsprsten. Ingr i bilagan till ldre Vstgtalagen. Omfattar tiden c:a 1000 - 1250.

igfrid (c:a 1015) var den frste biskopen som hr i landet kom och kristnade. Han for frn England och vigde tre kyrkogrdar och mrkte ut tre kyrkostllen. En r i Friggerker, en annan i (stra) Gerum och den tredje i Agnestad. Sedan for han till Vrend i Smland och kristnade, och dr dog han. I Vxsj vilar hans ben. nglar tog hans sjl och frde honom till paradiset. Den r sll som fr sdan ln fr sin mda som han fick. 182

Den andra var rkebiskop Unni rkebiskopen (c:a 1020). Han vigdes i England och sndes s hit. D ville folket hr s ogrna taga emot kristnan. De tog biskopen och drpte honom med stenar. Sedan tog Gud och helgonen emot hans sjl. Tredje var Asmund (c:a 1030-1060). Han var den frste som satte stav och stol (=biskopens vrdighetstecken och viktigaste symboler) i Skara. t honom sknktes frst bostllen hr av allmnningen utanfr Domprostgrden vid Mildeshed. I Skara ligger han begravd. Fjrde var Stenfinn (c:a 1060-1065), en vnlig man och en god tjnare. Han var den frste som fick folket inom biskopsdmet att lyda kyrkan. I Skara ligger han gravlagd. Femte var Adalvard gamle (c:a 1065). Sjtte var den helige Adalvard unge (c:a 1065-1070). Han lt anlgga grunden fr Sankta Maria kyrka i Skara. Dr ligger han i Guds och helgonens frid. Sjunde var Rodulvard (omkr. 1080), en ldre thgn (=mbetsman). Vid den tiden var 7 bo (=storgods) frda till stav och stol (=till biskopsstolens go). Var och en av biskoparna hade tillfrt ett bo. I Skara ligger han gravlagd. ttonde var Rikulf. Han kom frn England, och i Skara ligger han begravd. Nionde var Hervard, en engelsk man. Han hade bde hustru och barn i England. Han gick ifrn dem och kom hit och blev biskop. Men han kade inte biskopsstolens egendom. Istllet samlade han guld och silver, stal det och for ter till England till sin hustru och sina barn. Tionde var Styrbjrn. Han kade mycket av biskopsstolens frmgenhet, och han fullndade mycket av Sankta Maria kyrka i Skara. De frsta biskoparna frn Sverige var Adalvard unge och Styrbjrn. I Skara ligger han begravd. Elfte var dgrim (omkr. 1140). Han var en god man och klok. D blev Sankta Maria kyrka frdig i hans dagar. Han invigde henne, och varje bonde i hela Gtland betalade fem mrka penningar, (ty p en tiden gick kopparpenningar i hela Gtaland) eller fem skppor havre eller tre skppor korn. I Skara ligger han begravd. Tolfte var den gode biskop Bengt (c:a 1150-1190). Sdan som han fanns varken frr eller efter. Som biskop tog han emot elva bon (=storgods) och efterlmnade nitton. Han tog emot halvt hundrade landbo (=50 trl / arrendebonde), och efterlmnade hundra. Han lt mla koret i Sankta Maria kyrka och sdra kapellet (=korsarmen?) och gra det frdigt. Han betalade en halv mark guld fr att frse de huvuden, som finns dr, med glorior. Han lt restaurera "dbnnen helga" och kapellet som den nu str i. Han lt ocks gra tavlorna framfr hgaltaret. Han lt restaurera bda relikskrinen och se ver relikerna i dem. Han lt gra en uppsttning av den heliga handen och lt lgga in reliker i den. Han lt gra boken "Bono". P hans initiativ kom (klockan) Cantabona till Skara, och han kpte henne fr sina egna penningar. En Bibel lt han kpa i England och gav den till Maria kyrka i Skara. Han lt bygga en fjrdedel av Sankt Peters kyrka i Skara p egen bekostnad. Det mesta av det som Sankt Nikolaus kyrka i Skara kostade, slppte han till. Och han gick in i dess gille. Han gav Nikolaikyrkan bda klockarna. Han gav ven klockorna t Eriksbergs kyrka. Han lt gra kyrkan i Gtala. Han lt bygga kyrkan i Agnestad och inreda henne. Han lt bygga kyrkan i Dimbo och inreda henne. Han lt bygga kyrkan i Ving och inreda henne, och han vigde henne utan ett re. Vart han n for i sitt biskopsdme och sg att ngot saknades, med vars avhjlpande han kunde tjna Gud, dr hjlpte han dem med sina egna penningar, manligt och redbart. Medelplana gav han bde klockor, kyrkbcker och msskrud. Han lt ven bygga broar. Han lt bygga bron i s, en annan i Uvered, en tredje i Trvad, en fjrde i Bjrnabro, och en femte Ullerva bro. Han lt brolgga tv strckor av vgen i Tiveden och en strcka i Vderveden (=Vtterskogen) och en strcka i Hkenss. I skatt tog han inte ut mer n fem mrka penningar av varje bonde eller fem skppor havre eller tre skppor korn. Men ingen man i denna vrld mktar upprkna alla hans goda grningar, utan blott Gud sjlv, som ledde honom drtill. Det oaktat lmnade han 183

efter sig gods och penningar, stora silverkrl, mnga horn, klder och grverk i sdan myckenhet, att tjugo hstar ntt och jmnt orkadedra det i vglag. Drmed fljde tjugo lispund silver. Och ndock gav han de fattiga bde klder och mat. Gud frjde hans sjl fr alla hans goda grningar. I Maria kyrka i Skara ligger han begravd. Trettonde var biskop Jrpulf (c:a 1190-1200). Han var fdd i Varv. Han var den frste som frmdde bnderna att betala tionde till biskopen. Det bestmdes vid ett ting som hlls vid Askeberga. Fjortonde var Jon hyrne, en klok och nyttig man mot alla. Femtonde var Bernhard, en stor thgn. Var frikostig bde mot rika och fattiga. Sextonde var Bengt unge (nmnd 1219-1228). Han samlade hrvapen, brynjor och skldar. S sktte han sin biskopsstol. Hrdsint och hftig var han bde mot prster och lekmn. Mycket av stiftets gor frlorades i hans dagar. I Upplandet (p Kinnekulle) dog han och i Varnhem ligger han begravd. Sjuttonde var Stenar (c:a 1228-1238), stgtsk till sin dla brd, och en godvillig man. Men lrde mn bra bedja Gud fr hans sjl, ty han skyddade dem vl i allt, som kunde lnda dem till heder.

ANM: P den ena graven av typen eskilstunakista vid Husaby kyrka, r namnet UNI inristat med runor p ena gaveln.

Biskopslngd
kursivt: endast i ovannmnda lngd fetstil: tillgg frn Adam av Bremen etc Sigfrid (o.1010) Unni (av Hamburg-Bremen?) (o.1010) Thurgot o.1014-1030 Gotskalk o.1030 Sigfrid junior Osmund (o.1050) Stenfinn Adalvard gamle (d.) (c:a 1060-1065) Acilinus (tilltrdde aldrig) Adalvard unge (d.y.) (c:a 1065-1070) Rodulvard nmnd 1081 Rikulf Hervard Styrbjrn dgrim runt 1140-1151 Bengt den gode c:a 1155-90 Jrpulf nmnd o.1190-1200 Jon hyrne Bernhard Bengt unge nmnd 1219-1228 Sten o.1228-1238

184

Konungalngden
Skriven c:a 1325 av diakon Laurentius i Laske-Vedum, eller Vidhemsprsten. Ingr i bilagan till ldre Vstgtalagen. Omfattar tiden c:a 995 - 1222.

FORNSVENSKA: lawer skotkonongr war fyrsti konongr, sum cristin war i Sweriki. Han war dptr i kyldu erre, wi Hosby liggr oc heter Byrghitt, af Sighfrii biskupp. Oc han sktte aghr alln byn till staffs oc stols. Annar konongr war munr colbrnn. Oc ht y colbrnn, at war riwr i rfstum sinom at brnn hus mann. rihi war mundr slem. Oc ht y slem at war slizskr oc eygh gor at ra i y mali, han wildi ffrmmi. Och han grhe skil mllin Swerikis oc Danmark, swa sum sighx i Landmrum. Fyari war Hakun rhe. han war fr i Lifwine i Wist hrdhi. rttan wintr war han kononggr oc liggr i Lifwini, sum han boren war. Fmti war Stnkil konongr. Han lskhi wstgt vm fram all e mn. i hans riki waru. Oc han war gohr skyttri oc starkr, swa sum n stan hans skotmark i Lifwini. Callr eth Konongsten; annar sten stanr wi konongs listolpp; ridhi a Stanzbyrghi. Oc e glddus wstgtr af hanum, mhn hans liffdaghr waru. Stti war Ingi konongr. Han styrdhi Sweriki m drngskapp oc brt aldrigh lagh y, tal waru oc takin i hwariu lanzskappi. Syundi war Halsten konongr, broher Ing konongs, hofsambr oc golynr. Hwart mal fore ham kom, a war han btndi at. Fore y wslhis Sweriki att hans ffrafallum oc h. Attundi war Philipus kononghr, Halstens sun. Oc nt at fahurs oc fahursbrohors sins, at er foro wl m Sweriki. Ingin matti oc hanum lagh spil kynne. Niuni war Ingi konongr, broher Philipusr konongs. Oc heter ptir Ing kononge, Halstens konongs brhr. Hanum war firi gjort m ondom dryk i strgtllani, oc fek aff y ban. n Sweriki for e wl, mhn er frndlingr rdhu. Tiundi war Rangwaldr konongr, baldr oc huxstor. Re a Karllpitt at vgislldhu; oc fore a swirningh, han giorhe allum wstgtom, a fek han skiamr dh. Stryrhi a gohr laghmar Wstrgtllandi oc lanz hffdhengir; oc waru a allir tryggir landi sinu. lliufti war Swrkir konongr gambli. Han war Cornub sun i strgtllani. Hans hstswen myri han iul otto, sum han skuldi till kyrkyu far. Oc han r iorhr i Alwastrum. Oc han byrii fyrst oc lfti han t clostr, som Gu lti sial hans nu t nyut. Tolfte war Erekr konongr. Han war vsini swa brat af aghum takin. Han girhi e go me, mn han liffhi. Oc Gu gaff hanum r go ln fore. Nu r hans sial i ro m Guhi oc hans nglum. Oc ben hans hwils i Wpsalum. Oc hawir r teeth oc oppenbart nargh faghr irtingni m gudz nahum. rttandi war Karll konongr, Swrkirs sun gambl. Nt sons go faurs till nams. Hann styrhi Sweriki m spkth oc gowili. Oc han tok aff aghum Magnus konong fyurtand i rbro. n han sialwr fl i Wisingxs. Oc han liggr i Alwastrum hos fdr sinum. - n sun hans, Swrkir, war boren i Danmark i kiltu, oc war mblegh hans fr. Fmtandi war Knutr konongr. Han wan Sweriki m swrhi oc tok aff daghum Karl konongh oc Koll konongh oc Byrisleph konongh oc atti marghr orostr widr

185

Sweriki oc fek i allum sighr oc hafhi mykith arwui, fyr n han fek Sweriki m ro. Sin war han gohr konongr, r han tok wir wax. Oc re wintr oc tyghu war han konongr oc lt sit liff i Erexbiarghi i Gisini. Oc han liggr i Warnem. Sextandi war Swrkir konongr, snillr man oc gor rngr. Rndes sinu riki wl. n folkongr toko liff aff hanum. Hans sialfs maghr grhe hanum t i Gystilren. Oc i Alwastrum liggr han. Oc r hans e gitit at goo. Syutani war Erekr konongr. Han flydi i Noreghe re imlang. Sin wan han Sweriki m swri oc hlt sighr oc war syu wintr konongr; oc war godr aarkonongr, fore y at e waru go aar vm alt hans riki, mn han liffhi. Han straoo i Wisingxs oc liggr i Warnem hos brrom sinum oc frnum. Attrtandi war Ion konongr, Swrkirs sun, brnskr at alri oc mykit gowilir. re wintr war han konongr oc strao i Wisingxs. Alt Sweriki harmhi hans dh mykit, at han skuldi eygh liw lngr. Oc i Alwastrum liggr han. Oc e gme Gu syal hans!

versttning till nutidssvenska

Olav sktkonung (c.997-1022) var den frste konung som kristen var i Sverige. Han var dpter i den klla, vid Husaby ligger och heter Brigittas, av Sigfrid biskop, och han tillsktade (sknk fr underhll) strax allan (hela) byn till stavs och stols (katolska kyrkans fretrdare). Den andra konungen var Anund kolbrnna (c.1022-1051; son till Olov sktkonung) och hette frty kolbrnna, att han var rivande i rfster sina och brnde folks hus. Den tredje var Emund slemme (gamle; c.1051-1055; son till Olov sktkonung), ty han var snl och ej god att trotsa i de ml han ville frmja, och han gjorde grnsskl (bestmde grnsen) mellan Sverige och Danmark, ssom sgs i landamren. Den fjrde var Hkan rde (o.1070-1082?; samregent med Inge d..?); han var fdder i Levene i Viste hrad. Tretton vintrar var han konung, och han ligger i Levene dr som han boren var. Den femte var Stenkil konung (c.1055-1066; gift med Emunds dotter). Han lskade vstgtarna framfr alla de mn i hans rike voro, och han var god skytt och stark, s som n stnda hans skottmrken i Levene; ett kallas konungssten; ett annat stndar vid konungens ledstolpe, ett tredje p Stansberget. Och alltid gladdes vstgtarna av honom medan hans livsdagar voro. Den sjtte var Inge konung (den ldre; c.1078-1110; Stenkils son; samregent med Hkan rde eller Hallsten.). Han styrde Sverige med drngskap (mbetsmn?) och brt aldrig lag den, som talad var och antagen i varje landskap. Den sjunde var Hallsten konung (c.1067-1070; Stenkils son; samregent med brodern Inge?), konung Inges broder, hovsam och godlynter. Nr ml infr honom kom, d var han btandes (vidtog tgrder) drt. Fr ty uslades Sverige av hans frnfall och dd. Den ttonde var Filippus konung, Hallstens son (c.1110-1118; samregent med brodern Inge d.y.), och han njt av sin fader och faderbroder att de farit vl med Sverige. Ingen kunde honom heller lagbrott tillvita (anklaga). Den nionde var Inge konung (den yngre; 1110-1122; Hallstens son; samregent med brodern Filippus), konung Filippus broder och heter efter konung Inge, konung Hallstens broder (kallades Inge Hallstensbroder). Han vart frdriven med ond dryck (ddad med gift) i stergtland och fick han drav bane. Men Sverige for alltid vl medan de frnderna rdde. Den tionde var Ragnvald konung (knaphvde; c.1124; son till Inge d..?), bld och hugstor, red till Karleby utan gisslan, och fr den sidvrdnad (skymf) han gjorde alla

186

vstgtar d fick han en skamlig dd. D styrde en god lagman och landshvdingar Vstergtland, och voro d alla trygga i land sitt. Den elfte var Sverker konung den gamle (den ldre; 1130-1156; gift med Inge d.y.s nka). Han var Cornubas (Kol nuba?, Korn-Kol?, Korn-Bjrn?) son i stergtland. Hans hstesven mrdade honom i julottan, som han skulle till kyrkan fara, och han r jordad i Alvastrum, och han brjade frst och byggde klostret dr, som Gud lte nu hans sjl det njuta. Den tolfte var Erik konung (den helige; c.1156-1160; vars svrmoder var dotter till Inge d..), han vari en olycksstund s brtt av daga tagen. Han gjorde alltid gott fredme medan han levde och Gud gav honom dr goda ln fre (god ln fr detta). Nu r hans sjl i ro med Gud och hans nglar, och hans ben vila i Uppsalom och hava dr framtett och uppenbarat mnga fagra jrtecken med Guds nd. Den trettonde var Karl konung (c.1161-1167), Sverker gamles son; njt sin gode faders namn att f makt. Han styrde Sverige med saktmod och godvilja, och han tog av daga konung Magnus, den fjortonde, i rebro. Men han sjlv fll i Visings och han ligger i Alvastrum hos fader sin. Men Sverkers son vart buren till Danmark i sktet och var mklig hans frd. Den femtonde var Knut konung (1167-1195; Erik den heliges son). Han vann Sverige med svrd och tog av daga Karl konung och Burislev konung och gde (hade) mnga slag mot Sverige och fick i alla seger och hade mycket arbete frrn han fick Sverige med ro. Sedan var han en god konung nr han tog till att vxa, och i tre vintrar och tjugo (23) var han konung och lt (slutade) sitt liv i Eriksberg i Gsene, och han ligger i Varnhem. Den sextonde var Sverker konung (Karlsson; 1196-1208), en klok man och god drng, rntes sitt rike vl, men folkungarna togo livet av honom. Hans egen svger gjorde honom det i Gestilren, och i Alvastra ligger han, och han nmnes alltid i godo. Den sjuttonde var Erik konung (Knutsson; 1208-1216). Han flydde till Norge i tre r, sedan vann han Sverige med svrd och med seger och var sju vintrar konung. Och han var en god rkonung, frty att alltid voro goda r ver allt hans rike medan han levde. Han strdog i Visings och ligger i Varnhem hos brderna sina och frnder. Den adertonde var Jon konung, Sverkers son (Johan Sverkersson; 1216-1222), barnsker till ldern och mycket godviljad. Tre vintrar var han konung och strdog i Visings. Allt Sverige srjde hans dd mycket, att han skulle ej leva lngre, och i Alvastra ligger han, och alltid gmme Gud sjl hans.

*
Registrum Upsalense

Latinsk tergivning av kungalistan ovan. Angende den sjuttonde kung Erik Knutsson (1208-1216) tillgger Registrum Upsalense att han flydde till Norge sedan hans brder ddats vid lgars.

Thetta rw krisna kununga nampn som haffua varit i swerik. Ffrste war olaffuir skoth kunungir han var kristnadhir aff sancto sigfrido. nnar var dmundir kolbrnna. Tridhi var dmundher slma. Ffirdhe var hakon rdh. Ffempte var Stenkil kunungh. Settae var jnge kunungh. Siuende var kunungh halsten. Attende var kunungh philippus. 187

Riksarkivets Skoklostersamling, tillhrig lagcodex:

Niende var kunungh inge. Tiende var kunung ragualdir. lleffthe var kunungh swerkir. Tolfthe var rofullir kunungh sancte Erikir. Trettende var kunungh karl. Ffiortonde var kunungh magnus. Ffemptonde var kunungh knut. Sxtonde var kunungh swrkir. Siwttonde var kunungh erig. Adirtonde var kunungh jnis swerkirson. Nittonde var kunungh erik erikxson. Tiwghunde var kunungh waldemaar birghirsson. En ok tiwghunde var kunungh magnus waldemars brodhir. Annar ok tiwghunde var kunungh birghir. Tridhi ok tiwghunde var kunungh magnus. Ffierde ok tiwghunde var kunungh albrikt.

Lagmanslngden
Skriven c:a 1325 av diakon Laurentius i Laske-Vedum, eller Vidhemsprsten. Ingr i bilagan till ldre Vstgtalagen. Omfattar tiden c:a 1000 - 1250. FORNSVENSKA:

yrsti war Lumbr, och af hanum ru Lums lagh call, fore y at han sigh hawe huxt oc grt en mykin loth aff laghum warum. Han war fr i Wangum oc r liggr han i enom coll, fore y at han war heen.

Annar war Biorn kialki. Han war af Malby. r war han iorr i enom coll, fore y hanum war eygh kunnugh hlgh crisn. n a em sam coll standr clocn hus err nu i Mdalby. rii war av Gkem, orer rfwr. Fyarhi war Alli. Han war fdr i Sighlis Langem och han taldi lagh a Lincorn wallum, n war wrangwis, oc fore sins wrangleks sakir casthi han i lagh war krok margh oc ilh braghd oc wrtti. Oc y war han kallr kring-Alli. Fmti war Tubbi stallri. Han war laghmar litl stund, oc war grimbr oc wrangwis a stund han war. Stti war ndr aff ssungi. Syundi war Wluar af Trlghu. Han olde bort wrkilsi, swa at han bahi tapphi wal laghmanz oc namn fore sin folsko oc vsihi. Attuni war yrnir. Han war fr i Wplandum. 188

Niundi war Wluar, hans sun. Tyiuni war Aszur af Hru. Han taldi wstgt lagh al a enom agh, y eno sinni oc aldrigh mer, fore y at han do skampt r ptir. liupti war Karlli af Ezwari. Han flti eygh egn llr a r cost, swa mykit sum raslekr hans hyartt oc snilli oc hawesk hans hghe han til s wlz. Han spuri ptir em mannum spaklik, r lgh spil gro i landi waru. Han rfsti hwarium ptir sinni gir. Oc lan sith frlshi han fore ondom mannum oc vdmum. Hwan aff war han saghr m myldri hyggiu lagh styrri oc y war han saghr kumilik fair af fostrlani. Tolfte war Algutr, hans sun, ptir han, mykilhughr mar oc girughr. Nu firi y at Sitryggr, hans sun, wildi eygh ptir sins faurs d a byrd a sic bind, at atti wstgt formli, for y at warvngr oc eygh at sr gior n i all lte, oc y tok nder aff grolandum rttandi wir laghmanzdme, rtwis man oc stalikr. Han talti rt lagh oc gmde err i hwarn stad. Sin tok ptir han Naghlli, broer hans, fyghurtani wi sam wali. Han fylghi sium oc mfrum broors sins, hans hof i ordum oc athwum allum, yndi rtwisi oc laghlik wrn allum wstgtum. ptir han tok Sitryggr, Alguz sun, fmtani wi laghmanzdme, a fulkomen at wali oc witi sinu m Guz trst. Sexstandi war Algutr, hans sun. Syutani war skil laghmar. Han spuri innurllik oc let i all Lums lagh oc annarr, r waru at nytri hf lanzins forlris. Sin han fan lanszins lagh, a huxi han em m myklli snilli oc syalfsins forseo. Han war margh wgh wl fallin til s walz. Han hafi a giff af Gui, at han atti snilli mykll fore arum mannum. Han hafi oc clrkdom rlikn, imth goom clrkum. Oc iuir all lte stykti han wstgt oc err hofdhengi. Han war Mangnusr sun minniskiolz aff Bialbo. Han war mykin madr for sic til aldr ra oc rtr, swa at war iuir all rikissins hffhengi. Swa sum han war mykin for sic til alr ra, swa war han oc gor drngr till swrh oc till alr tak i stri. Hwat ma ik nu mer af hanum sighi? vtn tt, at sent fes annar slikr mar. Atrtandi war Gstawr laghmar, spakr mar oc rtwis. Nitani war Folke laghman, warskr oc milr i daghum sinum. Tok marghr hener warum laghum, oc frillubrn gengu fra arwi sinum.

versttning till nutidssvenska

Den frste var Lumber, och efter honom r lagen kallad Lumbers lag, ty han sgs ha uttnkt och frfattat en stor del av vr lag. Han var fdd i (Norra) Vnga och dr ligger han begravd i en hg, ty han var heden. Den andre var Bjrn klke. Han var frn (Bjrka-) Mellby. Dr gravlades han i en hg, ty han var inte kunnig i heliga kristnan. P samma hg str nu deras klockstapel i Mellby. 189

Den tredje var Tore rv frn Gkhem. Den fjrde var Alle. Han var fdd i "Siglis" Lngjum och frtljde lagen vid Linkornavallen. Men han var vrngvis och fr sin vrnghets skull satte han mnga lagkrokar och illistiga pfund i vr lag, och drfr blev han kallad Kring-Alle. Den femte var Tubbe stallare. Han var lagman en kort tid, och var hrd och orttvis den tid han var. Sjtte var nd frn Essunga. Den sjunde var Ulvar frn Trlge. Han blev frdriven s att han miste bde sin makt och sitt lagmansnamn fr sina oseder och sin drskap. Den ttonde var Thrner. Han var fdd i Uppland. (Anm. Kinnekulle: Vsteruppland = nu
Vsterplana, steruppland = nu sterplana, Medeluppland = nu Medelplana).

Den nionde var Ulvar, hans son. Den tionde var Aszur frn Hra (= Hrbol i Sknings hrad?). Han frtljde hela vstgtalagen p en enda dag, drfr blott en dag och aldrig mer, att han dog strax drefter. Den elfte var Karl frn Edsvra. Han frvrvade ej jordagods eller annan egendom, utan fastmer var det hans duglighet, hans sinnesstorhet och hans begvning som upphjde honom till mbetet. Han skte med klokhet efter de mn som begick lagbrott i vrt land. Han straffade envar efter hans grning. Och sitt land rddade han frn onda mn och skndligheter. Drfr nmnes han i krleksfull hgkomst som en lagens vktare. Och frdenskull blev han med fog kallad fosterlandets fader. Den tolfte var Algot, Karls son, en mycket stolt och vinningslysten man. Emedan nu Sigtrygg, Algots son, inte ville efter faderns dd binda den brda p sig att fra ordet vstgtarnas ting, emedan han var ung och inte frsigkommen i alla stycken, drfr tog nd frn Grolanda vid som den trettonde av lagmansdmet. En rttvis och karaktrsfast man. Han framfrde rtt lag och vrdade den i alla stycken. Sedan efter nder tog Nagle vid, hans broder, som den fjortonde i samma vlde. Han fljde sin broders seder och tgranden, var hovsam i sina ord och hela sitt framtrdande och skaffade alla vstgtar rtt och lagligt vrn. Efter honom tog Sigtrygg vid, Alguts son, s som den femtonde i lagmansdmet, d fullt kommen till kraft och frstnd med guds hjlp. Den sextonde var Algot, hans son. Den sjuttonde var lagman Eskil. Han frgade innerligt efter Lumbers och andra lagar, sdana de voro efter fdernas goda sed. Sedan han funnit landets lag, d genomtnkte han den med mycket skarpsinne och egen omsikt. Han var mycket vl fallen till denna uppgift. Han hade den gvan av Gud, att han gde ett skarpt frstnd. Han hade ocks en gedigen lrdom, dri jmngod med goda klerker. Och i alla avseenden stdde han vstgtarna och deras hvdingar. Han var son till Magnus Minneskld frn Bjlbo. Han 190

var en mycket frstende man att giva rd i alla saker och att giva riktiga rd, s att han stod framom alla rikets hvdingar. Liksom han var en utmrkt rdklok man, s var han ven en duglig man i att fra svrd och i vrigt i strid. Vad m jag nu mer om honom sga, frutom detta, att sent fds en annan liknande man? Den artonde lagman var Gustav, en fridsam och rttvis man. Den nittonde var lagman Folke, klok och mild i dagarna sina. Tog mnga hedniska bruk ur vr lag, och frillobarn gick ifrn arvet sitt.

SNORRE STURLASON Eddan (den prosaiska)

urtiden, innan det nnu fanns jord och himmel eller ngot hav som slog mot kusten, lg mitt i vrlden ett ofantligt stort svalg. Detta svalg kallades Ginnungagap. Norrut lg det kalla Niflheim dr fasansfulla stormar ven i mrkret, och sderut lyste det brinnande Muspelheim s hett och gldande att endast de som var frtrogna med elden kunde vistas i detta land. Surt heter den som vaktar Muspelheim, och hans svrd r den bevingade lgan. Det r han som en gng i tiden kommer att delgga vrlden med eld och strta gudarna. Men vid den tiden d gudarna nnu icke var fdda, lg mktiga ismassor i Ginnungagap. Ty ut ur det ofantliga svalget strmmade brusande lvar, och nr dessa forsade ut i Niflheims tcken och rusk, frs de till och skred framt som mktiga isjklar liksom slagg som rinner ut ur en eld. Det tcken, vilket tungt vilade ver isen, stelnade till ett kallt rimfrosttcke. Men frn Muspelheim drev den varma vinden mot isen och stod stilla och dallrade som p en varm sommardag. Rimfrosttcket smlte i vrmen och fll ned som levande droppar, vilka antog mnsklig skepnad. P detta stt uppstod den vldige Ymer, alla rimtursars fader. Medan Ymer nnu lg och sov, sprang svetten fram ver hela hans kropp. Under hans vnstra armhla framvxte en man och en kvinna, hans hgra fot avlade en son med den vnstra, och frn denne hrstammade en talrik avkomma, varfr vrlden snart uppfylldes av hiskliga jttar. Det fortsatte att droppa frn rimfrosttcket. Av dropparna fddes kon Audhumbla, och Ymer diade kons juver. Medan jtten diade, stod kon och slickade de salta stenarna i jkeln. P aftonen frsta dagen vxte hret p en man upp ur stenen, fljande dag stack hela huvudet upp, och tredje dagen trdde mannen fram ur stenen och stod nyskapad p marken. Han var fager att skda, stor och stark och hans namn var Bure. Han frkade sig, och dels frn honom, dels frn tursarnas slkt hrstammade de tre gudarna Odin, Vile och Ve. Nr gudarna vuxit och blivit kraftiga, slog de ihjl jtten Ymer, och blodet rann frn honom i s strida strmmar ut ver vrlden att hans tt drunknade i floden. Endast en av dem, Bergelmer, rddade sig sjlv och sin kvinna upp p en kvarn och blev slunda vid liv. Dessa bda avlade en ny jtteslkt , och det r den som fortfarande huserar i vrlden. 191

Men gudarna tog Ymers lik och kastade den i Ginnungagap och skapade jorden av hans kropp. Hans blod rann ut som hav och floder, hans ktt blev till jord, hans ben till fjll, tnder och benstumpar till stenar och block. Gudarna ledde ut vattnen, tills de flt i en ring runt om jorden. P detta stt befste de den med det stora havet. De satte Ymers huvudskl ver Jorden och gjorde drav himlavalvet, och de stllde en dvrg som vaktare vid vart och ett av dess fyra hrn: norr, ster, sder och vster. Under himlen svvar Ymers hjrna, och drfr r molnen lika kalla och grymma som jttetankar. Alla de gnistor, som flg ut frn Muspelheim och virvlade omkring, tog gudarna och snde till himlen, s att de lyste ver jorden. De bestmde banor fr alla himlakropparna, s att de skrida fram den ena efter den andra, liksom dag fljer p dag och r p r. Slunda kommer det sig att jorden ligger mitt i det villsamma havet. Lngst ute vid havsstranden anvisade gudarna vistelseort t jttarna. Men mitt p jorden kringgrdade de ett omrde med Ymers gonhr, och denna inhgnad kallade de Midgrd. En dag gick de tre gudarna utmed stranden. De fann tv trdstammar, som drivit in utifrn havet. Dessa frlnade de mnniskogestalt och gav dem blossande rodnad p kinderna. Den ene sknkte dem andedrkt och liv, den andre vett och frmga att rra lemmarna, den tredje syn, hrsel och alla sinnen. De gav mnniskorna klder och nmnde dem vid namn. Mannen hette Ask och kvinnan Embla. Dessa bda avlade de slkten, som fortfarande bo i Midgrd. Sedan gudarna satt mnniskorna i Midgrd, kringgrdade de i deras mitt ett hem t sig sjlva och kallade det Asgrd. Mitt i Asgrd ligger en vidstrckt och hrlig sltt, som heter Idasltten. P den uppfrde gudarna hus med salar. De byggde en smedja och frfrdigade slgga, tng och std och andra redskap, som de behvde. Med dem smidde de jrn, hgg stenar och skar i tr, och guld hade de i s stor mngd att de kunde gra alla sina krl och andra freml av rent guld. Sltten verskyggas av asken Yggdrasil, den r s stor att dess grenar breda ut sig ver hela vrlden och dess rtter n djupt ned i jorden. Den har en rot i rimtursarnas hem, det som fordom var Ginnungagap, en annan grenar ut sig ver Niflheim, men den tredje str fast och skert i gudarnas rike. Vid den rot, som gr ned till Niflheim, finns en klla, Hvergelme. Vid den, som strcker sig ned till rimtursarna, framvller kllan Mimers brunn, vars vatten sknker klokhet och mannavett. I denna klla bor Mimer. Han dricker dess vatten ur Gjallarhornet, och drfr besitter han vishet och framsynthet. Men vid den av askens rtter, som vxer bland gudarna, finns den heligaste kllan, och den heter Urds brunn. Vid den mtas gudarna, nr de rdsl med varandra. Vid brunnen under asken bo ven nornorna, de tre kvinnorna Urd, Verdandi och Skuld, vilka t varje man bereda hans de med lycka och sorg, allt efter hans stnd. Stor och mktig lycka t hvdingasner och enkla frhllanden t dagakarlar. Mnga djur och onda vttar tra p asken. I Hvergelme ligger draken Nidhugg och gnager p roten, och omkring den vimlar det av flera elaka drakar n ngon kan rkna. En ekorre, Ratatosk, springer uppfr och nedfr dess stam, och hjortar gnaga p dess blad. Men de nornor, som bo vid Urds brunn, sa vatten kring asken och lgga fuktig mylla frn kllan omkring dess rot, s att grenarna icke ska torka eller frmultna. ver de hga himmelsfjllen vid Asgrds grns gr regnbgen Bifrost. Den strlar i tre frger, och den rda beror p att det brinner en eld i bron, s att ingen ond vtte kan fara ver den. Denna bro leder till Asgrd ver stora och djupa vatten. Runt om Urds brunn ha gudarna byggt sina bostder. Den prktigaste av dessa r Odins sal, Valaskjalf, som r tckt med glnsande silver. I denna str Odins hgste Hlidskjalf. Detta ste r s beskaffat att nr guden stter sig i det, ser han ut ver hela vrlden, och intet av allt som sker r dolt fr honom. Av de gudar, som bo i Asgrd, r Odin den strste och ypperste, och honom kalla mnga av de andra gudarna sin fader. Han har flera namn, n ngon mnniska har reda p. S mnga r de stora grningar, efter vilka mnniskorna uppkallat honom. Odin frdas mycket omkring bland mnniskorna, n till fots som en gammal engd man, n till 192

hst p den ttafotade Sleipner. Han leder de stora krig, under vilka mktiga konungar och ervrare strida om makt och rike, och han bestmmer, vem som ska segra och vem som ska stanna kvar p valplatsen. Han r vis och djupsinnig. Han kan kvda och tolka runor och vet allt, som skett i gngna tider. Det finns ett kvde, som berttar att han lrde runornas hemlighet genom ett svrt lidande. I detta kvde sger han sjlv: "Jag vet: att jag hngde i det stormpiskade trdet nio ntter rad, srad med spjut och vigd t Odin, vigd t mig sjlv. F r de, som veta, var detta trd har sin rot. Ingen gav mig att ta, ingen vederkvickte min tunga med hornet, jag sg nedt och lrde mig runor, lrde dem under skrik och sjnk tillbaka till livet." S lyder kvdet, men ingen frstr numera, vad det betyder. Odin har blott ett ga, och det sges att han givit det i pant till Mimer fr att f dricka ur hans vishetsklla, Mimers brunn. Odins maka heter Frigga. ven hon r vis och vet allt, som ska hnda, men hon r samtidigt tystlten och rjer aldrig, vad som ska intrffa. Den starkaste av alla gudar r Tor, som kallas jordens son. Hans fruktade vapen r hammaren Mjlner. Nr han lyfter denna, darra alla jttar och troll, ty mnga av deras frnder ha ftt pannorna sprckta, nr den ven genom luften. Mjlner r ett s frtrffligt vapen att den alltid trffar det ml, som guden siktar p, och den tervnder alltid till hans hand, nr han slungat den. P hnderna br Tor jrnhandskar, och nr han drar p dem, slinter aldrig hans grepp om hammarskaftet. Om sin midja spnner han Megingjord, kraftbltet, och d kas hans gudsstyrka till det dubbla. Tor ker ofta i en vagn, frspnd med tvenne bockar Tanngnjostr och Tanngrisner. En stor gud r ocks Tyr, en vldig stridsman och god att kalla fr att vinna seger. Vidar heter den tystltne asen. Han trampar hrt med tjocka skor p ftterna, och en gng kommer han att med sin tjocka fotsula trampa ulven i gapet. Ullr r en gud, som r skicklig i skidkning och en sker bgskytt. Honom kalla mnga, innan de g till en tvekamp. Hder heter en annan gud, men han r blind. Om honom vet man endast att han en gng rkade drpa Balder, och det var den strsta olycka, som hnde gudarna. Vid bron Bifrost sitter guden Heimdal och vaktar gudarnas bostder mot jttarna. Hans blick nr hundra mil, och han ser lika bra om natten som om dagen. Han kan hra grset gro p marken och ullen vxa p frens rygg. Intet troll kan smyga sig frbi honom, ty han sover lttare n en fgel. Vid sin sida har han Gjallarhornet, och nr han stter i det, hres dess klang ver hela vrlden. En lsklig gud r Balder. Han r s fager och blond att mnniskorna uppkallat den ljusaste rten p marken efter honom och givit den namnet baldersbr. Han r ven en vis gud, fredsstiftande och honungsmild i sitt tal, men det felet vidlter hans rd att de sllan fljs. Balder har en son, som heter Forsete. Han r god att rdfrga, om man ligger i tvist med ngon, ty nr han dmt en tvist, bli folk frlikta och skiljas t i frid. Brage r en gud, som frstr vltalighet och skaldeskap. Hans maka heter Idun. Hon frvarar en del pplen, som gudarna ta av, nr de knna att ldern trycker dem, och tack vare dessa pplen hlla de sig evigt unga till dagarnas nde. Alla dessa gudar kallas ocks asar, och efter dem heter deras hem Asgrd. Till en annan slkt hr de stora gudarna Njord och Frej, och de ha sina srskilda egenskaper. Njord r s rik p guld och lycka att han kallas av de kpmn, som far ver havet, fr att han ska ge dem god vind och rikedom i ln fr deras mda. Det berttas att Njord hade sitt hem hos den tt, som kallas vaner. En gng lg asarna och vanerna i krig med varandra. Somliga anse numera att detta krig utkmpades mellan de mnniskor, som frlitade sig p asarna, och ett folkslag som hette vaner, och emedan dessa hade andra gudar, kallade man deras vanegudar eller helt enkelt vaner. Det gick som man kunde vnta. Nr mnniskorna krigade med varandra, stred deras gudar fr dem och drfr kunde det sgas att asar och vaner kmpade med varandra. Nr striden var slut ingick asar och vaner frbund och lmnade var sin man i gisslan. Frn asarna gick Hder till vanerna och dessa snde Njord till Asgrd och sedan dess har han alltid vistats dr. Hans son r Frej, som har makt ver regn, solsken och markens grda, och folk pkallar hans hjlp fr att f goda r i landet. Liksom Odin rider p Sleipner och Tor kr med sina 193

bockar, har Frej sitt eget djur, en stor galt, som heter Gullinbursti eller Gyllenborst. Ibland heter det att han rider p galten, och ibland att han spnner den fr sin vagn. Frej har en syster som heter Freja. Om henne gr det mnga historier, och i de flesta omtalas hon som en gudinna, vilken har karltycke. Freja ser milt till mn och kvinnor, som r krlekskranka. Hon hade en man, som hette Odd, men om honom r fga att bertta. Det sgs att han ofta befann sig ute p lnga resor, och medan han var borta, grt Freja strida trar, vilka droppade ned i hennes kn och frvandlades till rent guld. Hon ker i vagn och har katter till frspann. Men hon beger sig ven till valplatserna, och nr hon kommit dit, tar hon och Odin vardera hlften av de fallna kmparna. Hennes dyrbaraste smycke r en halsring, som kallas Brisingemen. Det berttas att Heimdal och Loke en gng simmade i kapp i slgestalt efter smycket ut till en i havet. Heimdal kom frst, och drfr kallas han guden som hmtade Frejas smycke. Andra sger att Brisingemen kommit frn dvrgarna liksom s mnga andra gudars och mnniskors hrligaste dyrbarheter. Frej sades ven vara en alf, och hans hem hette Alfhem. Som bekant kallade man p vissa platser sina gudar alfer, liksom andra stammar och slkter kallade sina asar. Bland asarna lever en man, som rknas till gudarna, fastn han r av jtteslkt. Han heter Loke. Han samkar gudarna mycket bekymmer, ty han r slug och har stort nje av att smida rnker och frstta andra i trngml. Han r lsmynt och tvetungad och gr ogrna raka vgar. Han anvnder alltid list fr att driva sina sklmstycken igenom. Fastn han hrstammar frn jttarna, r han fager och blond och skicklig i att lmpa sina ord efter behovet fr tillfllet. Ofta har han varit nra att frstta gudarna i den strsta olycka, men han frstr ocks alltid att genom sina sluga phitt befria dem ur deras trngml. Men hans slughet r alltid strst, nr han mrker att han med sitt eget huvud kommer att f bta fr det onda som han gjort. Det kan sgas att hans slughet var strre n hans mod. P gudarnas sida st alla de varelser som sprida ljus och skapa ordning i vrlden. I begynnelsen stadkom asarna ljus ver himmelen och jorden av de gnistor, som virvlade ut frn Muspelheim. Av dessa gnistor gjorde de vagnar och satte krsvenner att kra dem ver himlen. Dag kr med sin hst Skinfaxe, och Natt kr med Rimfaxe, och frn dess betsel droppar den dagg, som om morgonen glnser i de djupa dalarna. Solen har tv hstar fr sin vagn, Arvakr, den vaksamme, och Alsvinn, den raske, och framfr henne str en skld, som kallas svalkande. Den skyddar jorden mot de brnnheta solstrlarna. Det finns mnga andra nornor n de tre, som bo vid Yggdrasils klla. Till varje barn kommer nornan den dag d det fds, och inviger dess liv. Dessa nornor r sinsemellan mycket olika. Ty de ga makt och lycka allt efter den tt de tillhra, somliga r av gudatt, andra hr till alferna, och det finns till och med nornor som r slkt med dvrgarna. De mn som bereder sig sjlva vanra och olycka, r mrkta av elaka nornor. Dessa nornor tillhr slkten och kallas fylgior. Varje tt hade sina fylgior, och ofta benmns de helt enkelt ttens diser eller kvinnor. De fljde sina frnder frn vaggan till graven och vakade ver deras vlfrd. Det var en stor lycka att ga starka och visa fylgior, men deras styrka var beroende av att tten vakade ver sin ra och att dess mn och kvinnor efterstrvade en kning av det anseende som de rvt frn frfderna genom att stndigt utfra bragder, vilka var vrdiga frfderna. Ibland uppenbarade sig diserna synligt eller i drmmen fr sina vnner fr att ge dem goda rd eller varna dem fr hotande faror, och det gick aldrig vl om man icke noga tog hnsyn till vad de sade. Inte sllan antar fylgian djurgestalt. Om man ser en annan mans fylgia i drmmen, betyder det att dennes tankar kretsar kring den plats dr man befinner sig, antingen i god eller dlig avsikt. Personer med fin knsel kan knna andras fylgior omkring sig, och d vet de att ett besk kan vntas, eller att ngon fiende riktar onda anslag mot dem. Inte sllan visar sig fylgian kort innan den man, som hon fljt i livet, ska d.

*
194

RIMBERT Vita Anskarii (Ansgars liv)

Rimbert var rkebiskop i Hamburg; nedskrivet r 865-876. Sammandrag:

H
7.

r begynner den bok, som innehller vr herre Ansgars liv och grningar och dd, han som var den frste rkebiskopen ver omrdet norr om Elbe och den heliga apostoliska stolens sndebud till svear och danskar och drjmte slaver och vriga folk, som r bosatta i norr och nnu ha hednisk gudsdyrkan.

refter intrffade det, att en konung Harald, som hrskade ver en del av danskarnas omrde (= Jylland), blev utsatt fr hat och ovnskap av andra konungar i samma land och frdriven frn sitt rike. Han uppskte d (= r 814) Hans Majestt kejsar Ludvig och begrde, att han skulle aktas vrdig att tnjuta hans hjlp fr att bli i stnd att tervinna sitt rike. Kejsaren behll honom hos sig och uppmanade honom svl i egen person som genom andra att antaga den kristna tron, fr att det s skulle kunna rda mer frtrolig vnskap dem emellan. (... Ansgar utses att flja Harald till danernas land, och missionera.) 9. mellertid intrffade det, att ett sndebud frn svearna kom till den frut omtalade kejsar Ludvig. Bland andra renden, som deras beskickning angick, gvo de ock den ndige kejsaren meddelanden drom, att det bland deras folk funnes mnga, som nskade antaga kristen gudsdyrkan: ocks deras konung vore ganska vlvilligt stmd fr tanken att lta Guds prster vistas dr, om blott kejsaren ville lta dem vederfaras den nden att snda dem lmpliga predikningar. ... Nr han (Ansgar) s frdes infr kejsaren och av honom tillfrgades huruvida han ville taga sig denna sndning, svarade han med frimodig stmma, att han vore beredd till allt, vad kejsaren i kraft av sin myndighet beslutade lgga honom fr Kristi namns skull. 10. fann den vrdnadsvrde abboten genom den gudomliga frsynens ledning en fljeslagare av Edert brdraskap, nmligen munken Vitmar, som var i hg grad bde vrdig och villig till detta stora fretag. S ptog sig Ansgar den sndning, som lagts honom av kejsaren, nmligen att fara till svearnas land och underska, huruvida detta folk vore berett att taga emot tron, ssom de frut omtalade sndebuden meddelat. Hur stora och svra olyckor han hade att utst p denna sndefrd (avfrd hsten 829 eller vren 830), det kan den nmnde fader Vitmar, som sjlv var med, bttre bertta. Fr oss m det vara nog att omtala, att de sttte p sjrvare (vikingar), nr de var mitt p vgen. Och fastn kpmnnen, som reste med dem, frsvarade sig manligt och till en brjan vann seger, blev de dock vid andra angreppet besegrade och vervunna av samma sjrvare, s att dessa tog frn dem deras skepp och allt vad de hade och de sjlva med knapp nd kunde n land och undkomma till fots. Dr miste de slunda bde de kungliga sknkerna, som de skulle ha frt med sig till svearnas land, och allt vad de gde, med undantag av det obetydliga, som de mjligen, nr de hoppade av skeppet, kunde taga med sig och fra bort. Bland annat frlorade de nra fyrtio bcker, som de samlat ihop t sig fr bruk vid gudstjnsten, och vilka fll i rvarnas hnder. 195

D efter denna hndelse ngra var hgade att vnda tillbaka och andra att fortstta, kunde Guds tjnare p intet vis frms att avsts frn den pbrjade resan. 11. nder stor svrighet fortsatte de slunda till fots den synnerligen lnga resan och for, dr det lt sig gras, p bt ver de mellanliggande vattnen (=insjar, havsvikar) och kom omsider fram till hamnstaden i svearnas rike, vilken kallas Birka. Dr blev de vlvilligt mottagna av deras konung, som hette Bjrn, vars sndebud omtalade, av vad orsak de kom. Nr han s ftt veta ndamlet med deras sndning och frhandlat med sina tromn om detta rende, gav han dem med allas enstmmiga bifall och samtycke tillstnd att stanna kvar dr och frkunna Kristi evangelium; han gav ven fritt tillstnd t var och en, som ville, att ska deras undervisning. Med glatt hjrta sg nu Guds tjnare, att de haft framgng i vad de nskat, och brjade frkunna frlsningens ord fr folket p platsen. Det var ocks flera, som var gynnsamt stmda mot deras sndning och grna lyssnade till Herrens lra. Hos dem hlls ocks mnga kristna fngna, som gladdes ver, att de nu omsider kunde f del av de heliga sakramenten. Och s blev det klart, att allt i verkligheten frhll sig s, som deras sndebud berttat fr Hans Majestt kejsaren, och ngra begrde med fromt sinne dopets nd. Bland dem var denna stads hvitsman vid namn Herigar, som var konungens rdgivare och av honom hgt lskad; han mottog det heliga dopets ndegva och stod oryggligt fast vid den allmnneliga kyrkans tro. Icke lngt drefter byggde han ock en kyrka p sitt arvegods och vade sig sjlv med stort nit i att tjna Gud. 12. r dessa Guds tjnare hade tillbragt halvannat r hos dem, tervnde de till Hans Majestt kejsaren med skert bevis fr sin sndnings framgng samt med ett brev, som konungen skrivit med egen hand p det hos svearna brukliga sttet. ... Nr nu den fromme kejsaren hrde detta, frjdade han sig p det hgsta, och d han tillika tnkte p, vilken begynnelse, som redan var gjord fr trons utbredning bland danskarna, bragte han Gud allsmktig lov och pris och brjade, upptnd av nit fr tron, att tnka ver, huruledes han uppe i norr, d.v.s. p grnsen av sitt rike, skulle kunna upprtta en biskopsstol, varifrn den biskop, som dr hade sitt ste, lmpligen kunde gra ttare besk i dessa trakter fr att predika. Vid denna tidpunkt, d redan tron p Kristus genom Guds nd hade brjat bra frukt i danskarnas och svearnas land, fick han (kejsar Ludvig) knnedom om sin faders nskan; och fr att ej ngon del av hans strvan skulle bli ouppfylld, s upprttade han med biskoparnas och ett talrikt beskt kyrkomtes bifall ett rkebiskopsste i staden Hamburg, i frut omtalade yttersta del av saxarnas land bortom Elbe. Under detta skulle hela den nord-elbiska kyrkan lyda, och med detta skulle vara frbunden makten ver alla Nordens lnder att instta biskopar och prster, som frordnades till dessa trakter fr Kristi namns skull. Till detta mbete lt slunda kejsaren hgtidligen inviga vr helige herre och fader Ansgar ssom rkebiskop ... 13. ven Gregorius gav honom (Ansgar) fretrde och utnmnde honom till sitt sndebud hos alla kringboende folk, bde svear och danskar, drtill slaver och andra folk, som bo i de nordiska lnderna, tillika med Ebo, rkebiskop av Rheims, som frut erhllit denna sndning. (Anm. Ebo gjorde ett par missionsresor till danskarna p 820-talet) ... Denna sndning hade, ssom vi redan sagt, av pven Paschalis frut blivit uppdragen t rkebiskopen Ebo av Rheims. Ty driven, som vi tro, av Guds ande, brann han av 196

gldande nit fr hedningarnas kallelse, i synnerhet danskarnas, som han ofta sett vid kejsarens hov, och ver vilkas bundenhet i djvulens villfarelser han srjde, ... 14.

en efter vr helige herre och fader Ansgars invigning, som frut omnmnts, rdgjorde han och Ebo sinsemellan om denna sndning och fann det ndvndigt, att ngon frordnades som medhjlpare t Ansgar fr att skta biskopens liggande i svearnas land, alldenstund en biskop borde vara nrvarande i ett s avlgset land och Ansgar ensam ej kunde rcka till fr bda platserna. Med kejsarens samtycke och goda vilja utvalde den hgvrdige Ebo en sin slkting Gautbert till detta vrv och snde honom, bekldd med biskoplig vrdighet, till svearnas land. Vad som behvdes fr gudstjnsten och ndiga penningmedel lmnade han honom rikligen svl av egna tillgngar som ock av vad kejsaren gett, och frordnade honom liksom i sitt stlle att vara sndebud bland svearnas stammar; han hade ju sjlv frut genom apostolisk myndighet erhllit samma uppdrag att frkunna evangelium. S kom nmnde Gautbert, som man vid invigningen hedrade genom att giva honom det apostoliska namnet Simon, till svearnas land och blev mottagen med heder av bde konung och folk. Med allas enstmmiga bifall brjade han dr bygga en kyrka och offentligen frkunna trons evangelium. Det blev nu frlsningsgldje fr de dr boende kristna, och de troendes antal kade dag fr dag. 15. mellertid sktte vr herre och herde i det honom anfrtrodda stiftet och i danskarnas land sitt mbete med nit, och genom sitt exempel och sin goda umgngelse drog han mnga till trons nd. Han brjade ock att kpa gossar av dansk och slavisk brd och drjmte att lskpa fngar fr att uppfostra dem till Guds tjnst. Somliga av dessa behll han hr hos sig, andra satte han i det nmnda Turholts kloster fr att f undervisning. 16.

M
17.

edan detta p bda hll bedrevs p ett bermligt och Gud vrdigt stt, hnde det (=r 845), att sjrvare (vikingar) ofrmodat kom till Hamburg och inneslt staden med sin flotta. ... Fienden hade nu bemktat sig staden och plundrade allt, som fanns i den och p den nrliggande landsbygden. De hade kommit dit vid aftonen och stannade dr denna natt och fljande dygn; sedan allt blivit stucket i brand och utplundrat, drog de bort. Dr blev kyrkan, som var hrligt byggd under herr biskopens ledning, lagd i aska, tillika med det underbart inrttade munkklostret. ...

intrffade (= r 845?) ocks p grund av djvulens eggelse, att svearnas folk blev gripet av rasande nitlskan och lmskt brjade frflja den nmnde biskop Gautbert. Och det begav sig, att en del av folket rotade sig tillsammans och strtade mot det hus, dr han bodde, fr att plundra, och drpte med svrd hans frnde Nithard och gjorde honom, som vi tro, till Guds martyr, ssom mrdad av hat till det kristna namnet. Men Gautbert sjlv och hans vriga fljeslagare, som jmte honom var tillstdes, band de, plundrade dem p allt vad de kunde finna hos dem, och drev dem under skymf och smlek ut ur landet. Detta skedde dock inte p kunglig befallning, utan frvades allena i ett folkupplopp. 18. (Om olyckor som drabbade dem som ingick i upploppet.) 19. var denna plats hdanefter i nstan sju r utan prst (= 845-851 ?). Hrver var vr herre och herde Ansgar mycket sorgsen och ngslig och kunde ej lida, att den kristna

197

tron, som dr begynt, skulle g under. I synnerhet var han bekymrad fr sin kre son (i tron), den frut nmnde Hergeir. Han snde drfr en eremit vid namn Ardgar till dessa trakter och lade denne att framfra att sluta sig till Hergeir. Denne kom s dit, blev hvligt mottagen av Hergeir sjlv och beredde med sin nrvaro de dr bosatta kristna stor gldje. Ej heller vgade ngon av de otrogna att stta sig emot hans frkunnelse, emedan de med bvande hjrta erinrade sig det straff, som drabbade dem, vilka drivit Guds tjnare drifrn. P Hergeirs tillstyrkan och p den dvarande konungens befallning och tilltelse brjade Ardgar att offentligen frvalta de heliga sakramenten. ... En gng satt han (Hergeir) i en tingsfrsamling, i ett tlt (senare benmnd lvsal), som var uppfrd p fltet fr samtal. (Hr berttas om Hergeirs starka tro.) Vid ungefr samma tid hnde det ocks, att en svensk konung vid namn Anund, som blivit frdriven frn sitt rike, vistades som landsflyktig hos danskarna. D han nskade att vinna tillbaka det rike, som en gng var hans, brjade han ska hjlp hos dem och frskrade, att mnga skatter kunde tillfalla dem, om de ville flja honom. Han stllde fr deras gon den nmnda staden Birka, emedan dr funnes mnga rika kpmn, verfld p alla godelar och mycket penningar och dyrbarheter. Han lovade nu att fra dem till denna stad, dr de utan stor frlust fr sin hr skulle kunna komma i tnjutande av vad de hade behov av. Glada ver de utlovade frmnerna och lystna efter att frvrva skatter, utrustade de till hans hjlp tjugoen skepp med stridbart manskap och stllde dem till hans frfogande. Drtill hade han elva egna skepp. De seglade sledes frn danskarnas land och kom ofrmodat till den nmnda staden. Det fogade sig s, att landets konung just d var lngt borta och hvdingarna och folket ej hann samla sig. Blott den nmnde Hergeir, hvitsman p platsen, var tillstdes med de kpmn och de folk som fanns kvar. I detta svra trngsml flydde de nu till den nrliggande borgen. De brjade ock att gra lften och utlova och bringa offer i mngd t sina gudar eller snarare djvlar fr att genom deras hjlp bli rddade i denna stora fara. Men d borgen sjlv just ej var stark och de sjlva fr f fr att gra motstnd, skickade de sndebud till fienden fr att begra vnskap och frbund. Konung Anund lt sga dem, att de skulle betala hundra mark silver (= drygt 20 kg) i lsepenning fr sjlva staden. S skulle de f fred. Detta snde de genast till det belopp, som begrdes, och konungen tog emot det. Men danskarna var missnjda med denna frlikning, emedan det ej gtt s, som de gjort upp, och ville gra ett pltsligt angrepp p svearna och i grund utplundra platsen och avbrnna den. De frklarade, att varje kpman dr gde mer n vad som bjudits dem, och att de p intet vis ville tla ett s skymfligt bedrgeri. Medan de nu avhandlade detta sins emellan och rustade sig att frstra och plundra borgen, dit invnarna flytt, fick dessa ocks kunskap hrom. De samlade sig drfr ter, och d de ej alls hade krafter att gra motstnd och det ej fanns ngot hopp att komma undan, uppmanade de varandra msesidigt att bringa sina gudar strre lften och offer. ... (Hergeir uppmanar de instngda att frtrsta p hans gud istllet) ... Man godtog s hans rd, och endrktigt och frivilligt drog de alla ut p ppna fltet, ssom sedvnja r hos dem, och utlovade fr sin befrielse fasta och allmosor till Herrens Kristi ra. Emellertid brjade konung Anund att frhandla med danskarna om, att de skulle utrna genom lottkastning, om det var gudarnas vilja, att denna plats skulle delggas av dem. "Dr finns", sade han, "mnga mktiga och stora gudar. Dr har ocks frr i tiden en kyrka blivit byggd, och dr dyrkas Kristus av mnga kristna, han som r den starkaste bland gudarna och kan hjlpa dem, som stta sitt hopp till honom, p vad stt han vill. Det r sledes ndvndigt att utrna, om det r gudarnas vilja, som driver er till detta." Detta kunde de ej sga nej till, emedan s r sed hos dem. Man frgade sledes genom lottkastning om gudarnas vilja och fann, att det ej alls var mjligt att utfra detta utan olycka fr dem sjlva, och att Gud ej gav dem denna plats till plundring. nyo frgade de, till vilken trakt de skulle bege sig fr att skaffa sig penningar, p det att de icke skulle komma tomhnta hem, svikna i sina frvntningar. Lotten utfll s, att de borde begiva 198

sig till en stad, som lg lngt drifrn i slavernas land. Danskarna trodde nu detta, som om de ftt en gudomlig befallning, och drog sig tillbaka frn denna plats och skyndade raka vgen till den andra staden. Ofrmodat strtade de sig ver invnarna, som levde i lugn och ro, tog borgen med vapenmakt och tervnde hem efter att dr ha tagit mycket byte och mnga skatter. Men denne konung Anund, som kommit fr att utplundra svearna, slt fred och frbund med dem, gav tillbaka det silver, som han nyligen mottagit av dem, och stannade en tid kvar hos dem, emedan han nskade att frlika sig med sitt folk. S befriade Herren i sin nd fr sin tjnare Hergeirs tros skull folket p platsen frn fiendens anfall och tergav det dess godelar. Hrefter frkunnade nu Hergeir ppet, vart han kom, fr alla Guds makt och trons nd... S kmpade han den goda kampen nda till sitt livs slut. Och nr han fullbordat sitt lopp i goda grningar, och hans svaghet tog till, s blev han anbefalld t Guds mildhet av den nmnde prsten Ardgar, som stod vid hans sida, mottog den heliga nattvarden och avsomnade saligt i Kristus (=r 851?). 20. Om en from kvinna bland svearna, vid namn Frideborg, och hennes dotter Katla. fter Hergiers dd drog den nmnde prsten Ardgar av krlek till det ensamma liv, han tidigare frt, bort frn dessa trakter och begav sig ter till sin uppehllsort. S mste de kristna, som bodde dr, nyo vara utan prst.

21. Om kejsar Ludvigs dd. 22. Om biskopsstiftens grnsndringar, r 848. 23. Om beslut vid kyrkomtet i mars 857. ch denna vr son, den nyssnmnde Ansgar, meddela vi offentlig myndighet att predika evangelium ssom vrt sndebud hos alla kringboende folk, bde svear och danskar, drtill slaver och andra folk, var de n bo i dessa trakter, och varhelst Guds nd ppnat en drr. Vi bestmma ock, att biskopsstet bland folken norr om Elbe vid namn Hamburg invigt till vr helige Frlsares och hans heliga och obeflckade moder Marias ra, fr framtiden skall vara ett rkebiskopsste. (Strax drefter kom Bremens stift att lggas under Hamburgs stift.)

O
24.

han (Ansgar) nmligen vertagit Bremens stift och sledes numera hade ngot att ge bort, brjade han nyo i sin sjl gldande lngta efter att om mjligt f arbeta fr Kristi namn i danskarnas land. Drfr beskte han ofta Hrik, som d ensam var konung ver danskarna, och skte gra honom sig bevgen genom gvor och alla tjnster, han kunde, i hopp om att med hans tillstnd kunna utva predikoverksamhet i hans rike. Flera gnger blev han nmligen skickad till honom som kungligt sndebud och verkade med nit och trohet fr fred och frbund och de bda rikenas nytta. Denne konung Hrik lrde drvid knna den helige mannens trohet och godhet och brjade s att hjrtligt vrda och lska honom, grna lyssna till hans rd och i allt behandla honom som sin frtrogne vn, s att han till och med lt honom vara nrvarande vid hemliga verlggningar, nr han frhandlade med sina rdgivare om rikets angelgenheter. ... Nr han s vunnit konungen vnskap, brjade han ska vertala honom att bli kristen. ... Sedan han uttalat denna nskan, brjade ocks vr helige fader tillstyrka honom att visa Herren Kristus den tjnst, som skulle vara Honom krast av allt, nmligen tilltelse att bygga en kyrka i hans rike, dr en prst stndigt kunde vara tillstdes och uts ordets sd och meddela dopets nd till var och en, som ville taga emot den. Konungen gick i hjrtlig vlvilja in drp och tillt honom att bygga en kyrka p en plats i riket vid namn Slesvig (=samma plats som, eller i nrheten av Hedeby), en 199

hamnstad, som r hgst lmplig fr detta ndaml och ligger nra dessa (vra) trakter; en plats dr kpmn strmma samman frn alla hll. Han upplt ocks en plats, dr prsten kunde bo, och gav likaledes tilltelse, att var och en i hans rike, som ville, fick bli kristen. (Om den kristna frsamlingen dr, samt uppgiften att en del i staden redan var kristna, dribland ngra av de frnmsta.) 25.

E
26.

mellertid knde vr herre och fader Ansgar ett stort och hjrtligt medlidande ocks med svearnas folk, emedan det d var vergivet och utan prst, och han brjade bedja den nmnde konung Hrik, som i allt var hans frtrogne vn, att hjlpa honom att ter kunna beska deras rike. Konungen upptog ven denna bn med den strsta vlvilja och lovade att p allt stt ska frverkliga dem. (Om beslutets verkstllande.)

r nu Ansgar skulle antrda denna resa (r 852, eller 853?), fick han med sig ett sndebud tillika med ett tecken frn nmnde konung Hrik. Han lt meddela svearnas konung vid namn Olef (Olov) fljande budskap frn sig: ...Nu bad han konungen, att han likaledes ville giva honom tillstnd att i sitt rike upprtta kristen gudsdyrkan, s som han nskade, ty Ansgar ville ej gra annat, n vad som vore gott och rtt. Ansgar fullfljde s den resa, som han antrtt, och efter omkring tjugo dagars sjfrd framkom han till Birka. Dr fann han konungen och folkmassan i frvirring genom en frskrcklig villfarelse. (En man, snarast en "hednaprst", talade i starka ordalag emot Ansgar:) "... Om ni dock nskar att ha flera gudar och vi ej r Er nog, s upptaga vi enhlligt i vr frsamling Eder forne konung Erik, s att han m tillhra gudarnas tal." Detta djvulska budskap, som ppet frkunnades vid herr biskopens ankomst, frvirrade allas sinnen, och mktig villfarelse hade bragt oro i allas hjrtan. Ty de lt bygga ett tempel till ra fr den nmnde, lngesedan avlidne konungen och brjade ven bringa lftesgvor och offer t honom ssom t en gud. Nr nu herr biskopen kom dit, brjade han utfrga sina vnner, som han knde frn fordom, p vad stt han borde vnda sig till konungen i denna sak. Alla avrdde de honom med all kraft och frskrade, att hans sndning denna gng alls intet kunde utrtta, men om han hade ngot av vrde, borde han ge bort det fr att slippa drifrn med livet. ... D han nu befann sig i stort bekymmer fr denna sak, antog han till sist det rd, man gav honom, och inbjd konungen till sitt hrbrge. Han gjorde ett gstabud fr honom, bragte honom de gvor, han var i stnd till, och framstllde ndamlet med sin sndning. Redan frut hade ju orsaken till hans ankomst blivit meddelad konungen bde genom Hriks sndebud och genom herr biskopens vnner, som fanns p platsen. Han fann nu behag bde i hans krleksfulla vlvilja och i de gvor, han gett honom, och svarade, att han mycket grna ville gra, vad han tillrtt. "Hr", sade konungen, "fanns dock frr prster, som blev bortdrivna hrifrn genom ett folkupplopp, ej p kunglig befallning. Drfr varken kan eller vgar jag ge mitt bifall till vad ni avser med Er sndning, innan jag genom lottkastning sport vra gudar till rds och frgat efter folkets vilja i denna sak. Lt ditt sndebud vara med mig p nsta ting, s ska jag tala till folket fr din sak. Och om gudarna ge sitt bifall och folket gr med p din nskan, kommer det att g lyckligt med vad du begrt. Varom icke, ska jag ocks lta dig veta det." Ty det r sed och skick hos dem, att varje offentligt rende mer beror p folkets enstmmiga vilja n p konungens makt. 27. (Ansgar fick en ingivelse.) snart konungen ftt sina hvdingar samlade, brjade han frhandla med dem om vr faders sndning. Dessa beslt, att man genom lottkastning skulle utrna, vad som i

200

denna sak var gudarnas vilja. De gick sledes, som det var deras sed, ut p fltet och kastade lott, och lotten utfll s, att det var gudarnas vilja, att den kristna gudsdyrkan dr skulle grundas. ... Nr drp dagen fr tinget kom, vilket hlls i staden Birka, lr konungen, ssom sed r bland dem, genom en hrold utropa fr folket vad syftet med deras sndning var. S snart de ftt hra detta, brjade de, betagna av villfarelse som de frut var, att under oro och stoj ge uttryck t skilda meningar. Under det allmnna larmet reste sig bland folket en gammal man och sade: (Hr fljer ett lngre allmnt tal). S slutade han sitt tal, och folkmassan blev enig och beslt, bde att prster skulle f vistas hos dem, och att vad som hrde till de heliga sakramenten skulle f ske hos dem utan hinder. Konungen steg nu upp frn tinget och skickade genast sin budbrare jmte herr biskopens sndebud och meddelade honom, att folket enhlligt gtt ver till hans mening. Detta var konungen mycket krt, men han kunde icke nnu ge honom fullt tillstnd, innan han p ett annat ting, som skulle hllas i en annan del av hans rike, hunnit meddela beslutet t det folk, som bodde dr. Och se, tiden fr tinget kom, och konungen lt genom en hrold utropa syftet med herr biskopens sndning och tillika meddela, vad som sagts och gjorts p fregende ting; nu enades genom Guds ndiga frsyn allas hjrtan s, att de samfllt antog beslutet frn fregende ting och frklarade, att de till alla delar ville instmma dri. 28.

fter dessa hndelser kallade konungen till sig herr biskopen och omtalade, vad som hade skett. Och s frordnade han med allas endrktiga vilja och bifall, bde att kyrkor skulle f byggas hos dem och prster vistas dr, och att vilken av folket, som ville det, skulle utan hinder f bli kristen. Vr herre och herde anbefallde d den nmnde systersonen till den hgvrdige biskop Gautbert vid namn Erimbert t konungen, fr att denne genom hans hjlp och skydd drstdes skulle kunna frvalta de heliga sakramenten. Honom gav konungen en tomt i nmnda stad att bygga en bnesal p; och herr biskopen kpte en annan tomt med hus till bostad fr prsten. Och konungen visade mot herr biskopen sin vlvilliga tillgivenhet och ynnest och lovade, att han verallt ville visa sig som en trogen beskyddare av hans vnner genom Guds nd allt blivit vederbrligt utfrt, tervnde herr biskopen till sitt.

29. (Ansgar fick en inre syn.) 30.

i br ej heller frbig, hur Guds kraft efter Ansgars resa blev uppenbarad fr dessa svear. Det fanns nmligen ett folk, kurer kallat, som bor lngt frn svearna och fordom hade lytt under deras vlde, men det var redan d lnge sedan de gjort uppror och ej velat finna sig i att lyda under dem. Detta visste danskarna, och p frut nmnda tid (r 852/853), d herr biskopen redan kommit till svearnas rike, samlade de en mngd skepp och styrde till detta land (=ret drp) i avsikt att rva invnarnas egendom och ven lgga dem under sig. Riket hade fem stder. D nu landets invnare fick hra om deras ankomst, samlade de sig och brjade gra manligt motstnd och frsvara sin egendom. De vann seger, hgg ned hlften av danskarna, tog ven och plundrade hlften av deras skepp och vann guld, silver och mycket byte. D frut nmnde konung Olov och svearna, vilka ville frvrva sig den bermmelsen, att de kunde gra, vad danskarna ej frmtt, hrde detta, samlade de en ofantlig hr och drog till dessa trakter, s mycket hellre som invnarna frr lytt under dem. Och frst kom de ofrmodat till en stad i kurernas rike vid namn Seeburg (=sannolikt Seleburg vid

201

Dna), dr det fanns sju tusen stridbara mn, hrjade och plundrade den i grund och brnde den. Deras mod kades hrigenom. De lmnade sina skepp, gjorde ett hastigt tg p fem dagar och skyndade i vild upphetsning till en annan stad i landet, som hette Apulia (=Pilten vid Windau?); men i denna stad fanns det femton tusen stridbara mn. Nr nu svearna kom dit och invnarna inneslt sig i borgen, brjade de frra utifrn kraftigt angripa staden och de senare att inifrn gra manligt motstnd - de drinne frsvarade sig, de drute stormade an. Nu frgingo tta dagar p s stt, att de varje dag frn morgon till afton hll p med striden, och mnga stupade mse sidor, men ingendera sidan segrade. Men d, p nionde dagen brjade svearnas manskap, trtt av det lngvariga blodbadet, att knna sig i trngml, ngslas och bva och blott tnka p, hur man skulle komma drifrn. "Hr", sade de, "utrtta vi ingenting, och vra skepp r lngt borta." Ty det var, som sagt, fem dagars frd till den hamn, dr deras skepp lg. D de nu i sin stora frvirring ej alls visste, vad de skulle gra, beslt de att med lottkastning utrna, huruvida deras gudar ville hjlpa dem, s att de antingen kunde vinna seger eller med livet slippa drifrn. De kastade allts lott, men kunde ej finna ngon av gudarna, som ville vara dem till hjlp. D detta omtalades bland folket, uppstod vldig grt och klagan i lgret och de frlorade allt mod. (Drefter rdfrgar de Kristus, och fr svaret att han str p deras sida varefter de med full kraft anfaller staden.) Nr de omringat staden och skulle brja anfallet, bad de, som var drinne, att de skulle f tillflle att tala. D sveakonungen gav sitt bifall drtill, fortsatte de: "Nu behagar oss fred mer n krig, och vi nska ing frbund med Er. Och fr det frsta ge vi Er som en frbundsgva det byte i guld och vapen, vi tog frn danskarna frra ret. Vidare bjuder vi fr var man, som bor i denna stad, en halv marker silver (=drygt 1 hg), och dessutom vilja vi betala Er den skatt, som vi frr plgade erlgga, stlla gisslan och hdanefter vara Ert vlde lydiga och hrsamma, som vi frr varit." (Detta frslag godtog svearna, varefter de seglade hem igen) 31-32. (Om kung Hriks de och dd (= r 854) i Schlesvig; Hrik den yngre uppstiger p tronen.) 33. edan detta pgick (= r 854; eller 855?), snde den frut nmnde hgvrdige biskop Gautbert till svearnas folk en prst vid namn Ansfrid, som var av dansk hrkomst och av herr Ebo blivit uppfostrad till herrens tjnst. Nr han kom dit, tervnde den nmnde prsten Erimbert drifrn; Ansfrid uppehll sig dr tre r eller mer och tnjt stort anseende hos alla. Men nr han drp fick hra om herr Gautberts dd, tervnde ven han drifrn, och efter att ha vistats en tid hos oss angreps han av en plgsam sjukdom och avled under tilltagande smrtor. (D utsgs en prst vid namn Ragenbert som sndes till svearna. Men han fll i bakhll och ddades redan innan han kom till Slesvig. D sndes istllet en annan prst vid man Rimbert (ej frfattaren sjlv), av dansk brd, och han blev vl mottagen av konung och folk.) 34-42. (Diverse kyrkliga hndelser; Ansgar dog r 865)

202

Celebreum (Sigfridslegenden)
Gestra beati Sigfridi (Sigfridslegenden) skrevs i Vxj r 1206, men det mste ha funnits en ldre nedtecknad version. Under 1200-talet frfattades ett officium, som kallas Celebreum, och det bestod av legenden samt andra erforderliga liturgiska texter vilka behvdes p Sigfridsmssodagen den 15 februari. Ett nytt Sigfrids-officium diktades omkring r 1400, och det kallas Sanctus Sigfridus. Nedan fljer en versttning av Celebreum.

FRSTA VESPERN Antifon till psalmerna lskade brder, ltom oss hgtidligt fira den helige Sigfrids rliga minnesfest. Hans heliga sjl gjorde i dag lyckligen sitt intrde i himmelens boning. ngla-skaran gladde sig med honom och tog rofullt emot honom. Kapitel Se, en stor prst. Responsorium Kristi stridsman odlat har ofruktbara marker, gjort av skogar och av snr vingrdar och parker, kuvat jrnhrt hednafolk lrt det kristna seder. Versikel Ja, till himmelrikets ljus, mrkrets barn han leder. Antifon till Magnificat Ltom oss med hymner och lovsnger prisa Herren, som med trons nd kallade den helige Sigfrid frn England. Av dennes gyllene lra strlar numera svenskarnas kyrka. Rik p frtjnster som han r, m han med sina frbner st oss bi infr Gud. Kollektbn Gud, du har genom den helige Sigfrid, din beknnare och biskop, ltit oss komma till kunskap om ditt hgt heliga namn. Unna oss, det bedja vi, att undervisas av hans hlsobringande lra och att f del av hans eviga belning. genom vr Herre. Invitatorium Ltom oss med fromt hjrta jubla i beknnarnas Herre, honom som frlnade den dle Sigfrid himmelriket. FRSTA NOKTURNEN Antifon Den stora hgtiden till ra fr den helige Sigfrid, den utmrkte biskopen, r nu inne. Upptnd av krlek till Gud frsmdde han fdernesland, slktingar och vrldslig ra. Mtte Jesus Kristus p hans frbn gra oss vrdiga att f vara i hans sllskap. 203

Antifon P det av konung Mildred utlysta konciliet av kyrkofder och dlingar bestmde han sig fr att gra en pilgrimsfrd fr Herrens skull. Han styrde kosan mot Sverige men kom genom Guds ledning till Danmark. Antifon Nr konung Sven av Danmark ftt veta hans ankomst, blev han glad, tog hedersamt emot honom och gav honom vlvilligt all den hjlp som stod i mnsklig frmga. Lsning 1 Omkring r 845 sndes den helige Ansgar, Bremens rkebiskop, av kejsar Ludvig till Sverige fr att dr uts Herrens ord. Detta gjorde han verkligen. Han omvnde mnga i detta rike till kristendomen. Sedan sdde emellertid ovnnen ogrs i vetet. Folket vnde tillbaka till hedendomen och frdrev biskop Simon, som den helige Ansgar snt till dem. Rttfrdighetens strlglans hll alldeles p att slockna i detta land. Men d befallde Gud sina moln, det vill sga sina predikanter, att de skulle regna ndens och frlsningens skurar ver denna bygd. Responsorium Nr den dle mannen Sigfrid, Herrens dyrbare beknnare, ftt kunskap om drpet p sina systersner, utstod han allt tligt och tackade Gud. Sedan rustade han sig till arbete, gav icke vika fr djvulskt vld utan fresatte sig att skyndsamt tervnda till sitt biskopsste. Versikel Nr konung Olov ftt veta allt detta, srjde han djupt. Han fruktade att Sigfrid skulle ge vika fr sin vldsamma sorg och tervnda till sitt eget land. Lsning 2 Det fanns d i Sverige en konung vid namn Olov, kallad Sktkonung, som, ehuru hedning, likvl var vlvillig till sin lggning. Genom den milda frsynens ingivelse bad han sin vn, konungen av England, att skicka honom ngon, som var kunnig i den katolska tron, i det att han frskrade att han ville bli kristen. Responsorium Nr gudsmannen tervnt till sitt biskopsste, fann han kyrkan frhrjad av fiender och den nyplanterade vingrden luta mot sitt fall. Under vakor, fastor och bner bemdade han sig att teruppbygga den. Versikel Han fann att Kristi vingrd saknade ngon som kunde odla den, men han anbefallde den entrget t Herren. Lsning 3 Nr engelsmnnens konung hrde, att hans hjrta blivit gstat av Herren, kallade han sitt rikes biskopar, prster och dlingar till koncilium och skickade honom sedan med allas samtycke den helige Sigfrid, rkebiskop av York. Denne sndes liksom frn himmelen. Han lmnade sin rkebiskopliga vrdighet och for som en fattig pilgrim, upptnd av nitlskan fr tron, till de otrogna fr att predika Kristi evangelium. Responsorium Han hll ut i bn och frkunnelse, och han bad ivrigt att Herren mtte frlna den nya planteringen sin rikligaste nd. 204

Versikel En trofast och klok tjnare, som Herren satte ver sitt husfolk. ANDRA NOKTURNEN Antifon Efter en tid tog han farvl av den danske konungen och anlnde s till Sverige. Antifon Dr slog han upp sitt tlt och unnade sig att vila. Enligt den anvisning, som en ngel gav honom i smnen, utstakade han mtten fr bnehuset. Antifon Folk skyndade till frn alla hll. Man blev snart troende, och man beundrade kraften i det heliga ordet, genom vilket de skulle kunna renas och frsonas, sedan de frkastat avgudarna. Lsning 4 Icke skrmd av tanken p lidande utan ikldd trons och krlekens vapenskrud, begav han sig stad, tog vgen genom Danmark och kom genom Herrens ledning till det land som heter Vrend, den sydligaste provinsen i Sverige, och till den ort som heter Vxj. Dr slog gudsmannen upp sitt tlt och unnade sina lemmar en kort vila. I smnen sg han Herrens ngel st i underbar strlglans bredvid sig och sga: "St upp, du Guds lskade, och flj mig!" Han fljde honom i tankarna, och ngeln ledde honom till den plats, vilken han med skra tecken utstakade fr den kyrka han skulle bygga, varefter han frsvann. P denna plats byggdes en stenkyrka till ra fr detta helgon och helige Johannes Dparen, och den r biskopsste nnu i denna dag. Responsorium Av vilken prisvrd krlek glder du icke, du Kristi kmpe, nr du t Guds fiender utverkar frsoning och himmelrikets hrlighet. Versikel Den som r full av nd och frtjnst, anbefaller din hjord t Herren! Lsning 5 Gudsmannen genomvandrade detta land, ikldd rttfrdighetens pansar, skyddad av trons skld och frsedd med andens svrd, som r Guds ord, och predikade stndaktigt kristendomen. Av hans utomordentliga frkunnelse upptndes mnga till nitlskan fr tron, brjade bygga tempel fr helgonen och riva ned avgudatemplen och hugga ned offerlundarna, dr man frut framburit hedniska offer. Responsorium Guds lskade kmpe Sigfrid bnfll ofrtrutet och bad ideligen Herren att terfinna sina systersner. Han bad att Herren i sin nd mtte visa honom deras kroppar. Versikel Herren hrde hans bnerop och uppenbarade frn ovan, barmhrtig som han var, vad som varit frdolt. Lsning 6 Som Kristi ljuvliga vllukt spred sig ryktet om biskopens helighet och ndde fram till den nyssnmnde konung Olovs ron. Denne skickade hedersamt legater och bad honom komma till sig. Gudsmannen lmnade i Vrend sina tre systersner, fullrda i den 205

katolska tron, och befallde dem att stndaktigt predika Guds ord fr folket. Glad begav han sig till konungen, vilken han trffade i Vstergtland p den grd som heter Husaby. Konungen gladdes sig t hans ankomst och mottog honom med den strsta hedersbetygelse. Responsorium Nr Sigfrid, Guds prst, hndelsevis vandrade en natt lngs sjn, ivrigt bedjande, sg han p lngt hll tre klart skinande ljus svva sterut ver vgorna. Versikel Gudsmannen blev glad, kastade sig till marken och tackade Gud. TREDJE NOKTURNEN Antifon Nr Olov, Sveriges konung, ftt underrttelse om hans ankomst, skickade han hedersamt legater och mottog honom rofullt. Antifon Nr gudsmannen predikade den eviga frlsningens ord, blev konung Olov troende och tog emot Kristi dop med de sina. Antifon Djvulen led ondlig skada, nr sjlarna blev tervunna t Kristus. Lsning 7 Gudsmannen predikade nu frlsningens ord fr folket. Konungen blev troende, och i en liten klla vid kungsgrden drstdes mottog han det heliga dopet med hela sin hird. Renad i det frlsande badet understdde den store konungen p ett lysande stt den kristna tron och sknkte till kyrkan hela grden Husaby till evrdelig egendom. Responsorium Kristi kmpe blev glad, skyndade sig och gick snabbt ljusen till mtes. Den heliga klenoden visades honom av Gud. Den skulle framdeles bliva fromma sjlar till gagn. Versikel Nr den helige Sigfrid fann att hans nskan hade blivit uppfylld, frde han genast sina systersners huvuden i land med stor gldje. Lsning 8 Djvulen sg emellertid med avund hur hans dyrkan dagligen frminskades, de troendes antal mngdubblades och Kyrkan triumferade. Under den helige Sigfrids frnvaro frn Vrend bemdade han sig att bringa dennes tre systersner om livet, s att fren ur den frskingrade hjorden skulle kunna bitas ihjl av vargar frn avgrunden. Till sist uppvckte denne fiende hos ngra illasinnade mn, som ville tervnda till satan, ett bittert hat till dessa trons frsvarare. Ty nr de sg, att dessa icke ville tillta den otilltliga avgudadyrkan, trngde de om natten in i det hus, dr de lg och sov, drog svrden och hgg huvudena av dem. Responsorium Nr den helige Sigfrid satt och betraktade sina systersners huvuden, grymt avhuggna av de gudlsa och nnu begjutna av rosenrtt blod, greps han av medlidande och sade sorgset: "M Gud hmnas!" genast svarade ett av huvudena: "Det blir hmnat!" Det andra frgade: "Nr?" D svarade det tredje: "P barnbarn." 206

Versikel Genom Herren har detta skett, p det att mnga hjrtans tankar ska bli uppenbarade. Lsning 9 Nr den helige Sigfrid blivit underrttad om drpet p sina systersner, tackade han innerligt Gud, som genom martyrdden kallat dem hem till sig frn denna vrlden. En lng tid utvade han, under idel mda och arbete, sin pilgrimsfrds och sin heliga frkunnelses mbete, som bar mngfaldig frukt. Han avsomnade sedan, en lycklig pilgrim och en Guds sanne kmpe, saligen i Herren. Responsorium Du brann av omtlig krlek till frlsaren, o Sigfrid, d du av tillgivenhet fr honom vergav ditt fderneland och vrldslig ra. Frdenskull har du frtjnat att f hra: "Tag i besittning det rike som r berett t sig frn vrldens begynnelse." Versikel Eftersom du fordom uppfattade hans honungsljuva rst, fr du numera njuta den, nr du sger: "Kom du min Faders vlsignelse!" Te Deum LAUDES Antifon En ny sol bryter fram, den sprider en ny strlglans, den frdriver hednafolkens vantro. Antifon Den trofaste biskopen bringar frid t folken. t dem som lngta efter frid giver han frid frn himmelen. Antifon Han lmnar England, sitt fderneland, och sin frsamling. Den hgste Konungens hrold kommer fattig till Sverige. Antifon Den klara dagen gryr, natten viker. Den sanne Guden dyrkas och sknker ljus t dagen. Antifon Syndarna kalla dig, du frtrfflige fader. Br fram de bedjandes kallan i Guds syn! Antifon till Benedictus Sveriges fader, 207

hr dina sner som ropa! Hjlp oss i striden, och sl ned vra ovnner. Led de vilsegngna in p rttfrdighetens vg, och fr oss med jubel in i hrlighetens rike! Antifoner frn Laudes Antifon till Magnificat Sigfrid, svenskarnas apostel och fader, trons tjnare, de frlorades frlsning, du vktare fr Herrens vingrd, du sedernas lrare, giv oss medborgarskap hos helgonen!

BRUNO av Querfurt Ett brev till kejsar Henrik II

Skrivet r 1008. Bruno bedrev en omfattande missionsverksamhet i stersjomrdet, och blev vigd till rkebiskop fr att f strre auktoritet. Han blev preussarnas och slavernas apostel. Bruno lter meddela att han ngra r tidigare anmodat ngra tyska och polska prstmn, bland annat en biskop och en munk, att bege sig till Sverige fr att frkunna evangelium. De fick dr en inte obetydlig framgng, och lyckades omvnda flera folk till kristendomen, och till och med en storman.

Jag vill icke undanhlla Eders majestt, att vr biskop hade skickat (en mission) med den frtrfflige munken Rodbert, som Eders majestt knner, bortom havet fr att predika evangelium fr svearna. Enligt vad tervndande budbrare tillfrlitligt berttat, har han dpt sjlve svearnas hvding, vars hustru lnge varit kristen. Gud vare drfr lovad, jmte vilken tusen mnniskor och sju grannelag med samma ocks mottagit nden. detta ville de vriga hindra, (men) i hopp att alla skulle terg med biskopen(s tervndande), gvo de tills vidare med sig. Sndebud hava snts fr att f reda p dessas stllning och omvndelse. D de terkomma, skall jag eder tjnare till eder, ssom den konung, den dr givit mig missionsuppdraget, lmna vederbrlig upplysning om de uppgifter, de lmnat.

*
208

Kommentar:

Somliga antar att biskopen som munken Rodbert frdades med var biskop Turgot som blev den frste skert knde biskopen i Skara, och det antas vidare att stormannen var kung Olof Sktkonung. Dessa antaganden r lngt ifrn skra och de tv namnlsa personerna i texten kan avse helt andra personer.

Gutasagan
Denna berttelse r knd i ett enda exemplar vilken ingr i Gutalagen frn 1300-talets mitt. Den anses terg p en tidigare nedteckning frn 1200-talets brjan. 1. Tjlvars ervring, och den stora utvandringen otland fann frst en man, som hette Tjlvar. D var Gotland s frtrollat, att det om dagarna sjnk och om ntterna stod uppe. Men denne man bar frst eld till landet, och sedan sjnk det aldrig. Denne Tjlvar hade en son, som hette Havde. Och Havdes hustru hette Vitstjrna. Dessa tv var de frsta, som bodde p Gotland. Frsta natten, som de sovo tillsammans, drmde hon en drm. Det var som om tre ormar var slingrade samman i hennes barm, och det tycktes henne, som om de krp ut ur hennes barm. Denna drm berttade hon fr Havde, sin man. Han uttydde den s:

"Allt r bundet i ringar Bebyggt land ska detta vara och vi ska f tre sner." Dem gav han alla namn, innan de var fdda: "Gute skall ga Gotland, Graip skall den andre heta och Gunnfjaun den tredje." De skiftade sedan Gotland i tre tredingar, s att Graip, den ldste, fick nordligaste tredingen, Gute den mellersta och Gunnfjaun, den yngste, den sydligaste. Frn dessa tre frkades sedan folket p Gotland s mycket under en lng tid, att landet ej frmdde fda dem alla. D lottade de bort frn landet var tredje man, s att de fick behlla och fra bort med sig allt som de gde ovan jord. Sedan ville de ogrna fara bort, utan for till Torsborg och slog sig ned dr. Sedan ville landet icke tla dem, utan de drev bort dem drifrn. Sedan for de bort till Frn och slog sig ned dr. Dr kunde de icke uppehlla sig utan for till en vid Estland, som heter Dag, och slog sig ned dr och byggde en borg, som nnu synes. Dr kunde de icke heller uppehlla sig utan for uppfr en flod, som heter Dyna, och upp genom Ryssland. S lngt for de, att de kommo till Grekland. Dr bad de grekernas konung att f bo i ny och nedan. Konungen lovade dem det och trodde, att det ej var mer n en mnad. Nr sedan en mnad hade gtt, ville han visa bort dem. Men de svarade, att ny och nedan varade alltid, och sade, att s hade de blivit lovat dem. Denna deras tvist kom omsider fr drottningen. D sade hon: "Min herre konung! Du lovade dem att bo hr i ny och nedan. Det r fr all tid. D kan du ej taga det ifrn dem." S bodde de dr och bo dr nnu, och nnu hava de ngot av vrt sprk. 209

Fre den tiden och lnge drefter trodde man p hult och p hgar, helgedomar och stavgrdar och p hedniska gudar. De offrade sina sner och dttrar och boskap jmte mat och dryck. Det gjorde de efter sin vantro. Hela landet hade fr sig det hgsta blotet med mnniskor. Eljest hade var treding sitt blot. Och smrre ting hade mindre blot med boskap, mat och dryck. De kallades offerbrder, ty de offrade alla tillsammans. 2. Gotland under sveariket nga konungar stred om Gotland, medan det var hedniskt. Dock behll gutarna alltid seger och sin rtt. Sedan snde gutarna mnga sndemn till Sverige. Men ingen av dem kunde gra fred frr n Avair strben frn Alva socken; han gjorde frst fred med svearnas konung. Nr gutarna bad honom fara, svarade han: "Ni vet, att jag nu r nrmast dd och fall. Ge mig d, om ni vill, att jag ska fara i en sdan vda, tre mansbter, en fr mig sjlv, en annan fr min fdde son, och en tredje fr min hustru." Ty han var klok och mngkunnig s som sgner g om honom. Han ingick i stadgad rtt med svearnas konung. Sextio marker silver (c:a 12 kg) vart r, det r gutarnas skatt, s att Sveriges konung skall hava fyrtio marker silver av de sextio och jarlen skall hava tjugo marker silver. Denna stadga hade han gjort med landets rd, frrn han for hemifrn. S gick gutarna frivilligt under svearnas konung, fr att de mtte fria ska sig till Sverige p alla stllen utan tull och alla avgifter. S ga ock svearna ska till Gotland utan kornband eller andra frbud. Hgn och hjlp skulle konungen giva gutarna, om de tarvade det och krvde det. Sndebud skall ock konungen och likaledes jarlen snda till gutarnas ting och lta dr upptaga sin skatt. De sndebuden ska lysa fred fr gutarna och fara ver havet till alla platser, som tillhra Uppsala konung, och likas fr dem som den vgen ga ska hit.

3. Olov Haraldssons besk refter (r 1029) kom konung Olov den helige flyende frn Norge med skepp och lade sig i en hamn, som heter kergarn. Dr lg helge Olov lnge. D for Ormika frn Hejnum och flera mktiga mn till honom med sina gvor. Denne Ormika gav honom tolv vdurar jmte andra dyrbarheter. D gav helge Olov honom ter i gengva tv dryckesbollar och en bredyxa. D tog Ormika emot kristendomen efter helge Olovs lra och byggde sig bnehus p samma stlle, dr nu kergarns kyrka str. Drifrn for Olov till Jaroslav i Holmgrd.

4. Gotlands kristnande astn gutarna var hedningar, seglade de likvl med kpmansvaror till alla lnder, kristna och hedniska. D sg kpmnnen kristna seder i kristna lnder. D lt somliga dr dpa sig och frde till Gotland kristna prster. Botair frn Akebck hette han, som frst byggde kyrka, p det stlle, som nu heter Kulstde. Det ville landet ej tla, utan brnde den. Drfr kallar man nnu stllet Kulstde. Efter den tiden var det blot i Vi. Dr byggde han en annan kyrka. Denna kyrka ville landet ocks brnna. D gick han sjlv upp p kyrkan och sade: "Vill ni brnna den, d skall ni brnna mig med denna kyrka." Han var sjlv mktig och hade till hustru en dotter till en mycket mktig man, som hette Likair den vise, boende p det stlle, som heter Stenkyrka. Han rdde mest p den tiden. Han hjlpte Botair, sin mg, och sade s: "Vga er inte p att brnna mannen eller hans kyrka, ty den str i Vi", nedanfr klinten. Drmed fick den kyrkan st obrnd. Den blev satt dr med alla helgons namn, p det stlle, som man nu kallar Peters kyrka (= i Visby). Det var den frsta kyrka p Gotland, som fick st. Sedan ngon tid drefter lt hans svrfar Likair den vise dpa sig och sin hustru, sina barn och allt sitt husfolk, och han byggde kyrka p sin grd, p den plats som nu kallas Stenkyrka. Det var den frsta kyrkan i landet uppe i norra tredingen. Sedan gutarna hade

210

sett kristna mns seder, lydde de Guds bud och lrda mns lra. De tog d allmnt emot kristendomen frivilligt utan tvng, s att ingen tvang dem till kristendomen. Sedan de allmnt hade blivit kristna, byggdes en annan kyrka i landet, i Atlingbo; det var den frsta i mellantredingen. Sedan byggdes den tredje kyrkan i landet i Fardhem i sdra tredingen. Efter dem frkades alla kyrkor p Gotland, ty mn byggde sig kyrkor till strre vlmak. 5. Gotland under Linkpings stift rrn Gotland varaktigt fick en biskop, kom till Gotland biskopar, som var pilgrimer till det heliga landet Jerusalem och for hem drifrn. Den tiden gick vgen sterut genom Ryssland och Grekland till Jerusalem. De vigde frst kyrkor och kyrkogrdar, p deras bn, som lt bygga kyrkor. Sedan gutarna hade omvnt sig till kristendomen, snde de bud till hgste biskopen i Linkping, ty han var dem nrmast, s att han med stadgad rtt skulle komma frn Gotland fr att lmna hjlp med de villkor, att biskopen skulle komma frn Linkping vart tredje r till Gotland med tolv sina mn, som skulle flja honom genom hela landet med bndernas hstar, s mnga och ej flera. S ska biskopen fara ver Gotland fr att viga kyrkor och taga emot sin gengrd: tre mltider och ej mera vid var kyrkovigning, jmte tre marker; altaresvigning en mltid jmte tolv rar, om altare ensamt ska vigas; men om bda ro ovigda p samma gng, altare och kyrka, d ska bda vigas fr tre mltider och tre marker penningar. Av varannan prst ska biskopen, d han kommer, taga gengrd, tre mltider och ej mera. Av varannan prst, som ej gjorde gengrd det ret, ska biskopen taga lsen, s som det fr kyrkorna r stadgat. De som ej gav gengrd den gngen, de ska d ge gengrd, d biskopen kommer tillbaka p tredje ret. Och de ska d ge lsen, som frra gngen gav gengrd. Uppst tvister, som biskopen ska avdma, ska de slutfras i samma treding, ty de mn veta mest om sanningen, som bo dr nrmast. Blir tvisten icke dr slutfrd, d ska den hnskjutas till alle mns samtal och icke frn en treding till en annan. Uppst strider eller tvister, som de tillhr biskopen att dma, d ska man hr bida biskopens hitkomst och icke fara ver, om ej trngsml ndgar drtill och det r s stor synd, att prosten ej kan giva avlsning. D skall man fara ver mellan valborgsmssan och allhelgonamssan, men ej drefter under vintertiden till valborgsmssan. Bter till biskopen r p Gotland ej hgre n tre marker.

6. Ledungsflottan edan gutarna hade tagit sig biskop och prster och mottagit full kristendom, d tog de sig ocks att flja sveakonungen i hrfrd med sju snckor mot hedniska lnder, men ej mot kristna; dock s, att konungen skall pbjuda gutarna ledung efter vintern och giva dem en mnads frist fre ledungsstmman, men ledungsstmman skall vara fre midsommar och ej senare. D r det lagligen pbjudet, men ej annars. D har gutarna rtt att fara i ledung, om de vilja, med sina snckor och tta veckors skeppsvist, men ej mera. Om gutarna icke kunna flja, d ska de lmna fyrtio marker penningar fr varje sncka, men dock frst fljande r och ej samma r som ledungen blev pbjuden. Det heter ledungslame. I den mnaden ska under en vecka budkavle g omkring och ting utsttas. Om de bliva eniga om att ledungen ska g ut, d ska de sedan en halv mnad rusta sig till frden, och sedan sju dygn fre ledungsstmman ska ledungsmnnen vara frdiga och vnta p vind. Om s hnder, att det ej kommer god vind i den veckan, d ska de nnu bida sju dygn efter ledungsstmman. Men om god vind ej kommer under den tiden, d kunna de saklst fara hem, ty de kunde ej roende fara ver havet utan seglande. Kommer pbud om ledung inom kortare tid n en mnad, d ska man ej fara utan saklst sitta hemma. r det s, att konungen ej vill tro, att buden kom olagligt eller att vinden hindrade i rtt tid, d ska konungens sndemn, som upptaga skatten p det ting, som r nst efter sankt 211

Petersmssan, taga ed av tolv nmndemn, som konungens sndemn vilja utse, att de satt hemma med lagligt frfall. Ingen nmnded skall givs p Gotland utom konungens ed. Kan s illa hnda, att krnt konung blir med ngot vld bortdriven frn sitt rike, d ska gutarna icke utgiva skatt utan hlla den kvar i tre r. Och dock ska de vart r sammanskjuta skatten och lta den ligga, men giva ut den d, nr tre r r frlidna, till den som d rder ver Sverige. Slutet brev med konungens insegel ska sndas om all konungens rtt, och ej ppet.

ADAM av Bremen Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar

Gesta Hammaburgensis Ecclesiae Pontificum
(Skriven p 1070-talet av rkebiskop Adam av Bremen) bok 1-2: stifts- och missionshistoria, frn 780-talet och framt bok 3: biografisk, Adalbert och hans tid bok 4: beskrivning av Norden m.m. FRSTA BOKEN kap 7

e (germanerna) gnade t.o.m. dyrkan t lvrika trd och t kllor. De tillbad ocks en ovanligt stor trdstam, som de rest i hjden under bar himmel. Denna kallade de p sitt eget sprk Irminsul, vilket p latin betyder universalis columna (alltets pelare), som bar den upp hela vrlden. Dessa detaljer har jag lnat frn Einhards bcker om sachsarnas ankomst, seder och vidskepelse. Detta tycks fortfarande slaverna och sveonerna gna sig t p hedniskt vis. kap 14 Den segerrike kejsar Karl (den store, dd 814), som lagt under sig alla riken i Europa, sgs till sist ocks ha brjat ett krig mot danerna. Dessa och vriga folk, som bor bortom Danmark, kallas alla nordmn av frankernas historieskrivare. Deras kung Gottfrid hade redan frut gjort friserna, nordalbingerna, obodriterna och andra slaviska folk skattskyldiga under sig och hotade nu Karl sjlv med krig. Det var denna strid som framfr allt frdrjde uppfyllandet av kejsarens avsikter med Hamburg. Sedan slutligen genom en Guds skickelse Gottfrid avlidit, eftertrddes han av sin brorson Hemming, som snart slt fred med kejsaren och erknde Ejder som grns fr sitt rike.

212

kap 15 Sedan Hemming, danernas kung, dtt, avgjorde vid samma tidpunkt Sigfrid och Anulo, Gottfrids brorsner, maktens frdelning genom en strid, d de inte kunde komma verens om vem som skulle regera. I denna drabbning stupade 11000 mn, bda kungarna fll, och sedan Anulos anhngare vunnit en blodig seger, insatte de Reginfrid och Harald p kungatronen. Snart blev Reginfrid frdriven av Harald och gnade sig t sjrveri med sina fartyg. Harald ingick ett frdrag med kejsaren (Ludvig den fromme; 813-840). ... Vid samma tidpunkt kom Harald, danernas kung, som av Gottfrids sner hade bervats tronen, till Ludvig fr att be om hjlp. Han blev snart undervisad i den kristna trons grunder och lt dpa sig i Mainz tillsammans med sin geml, sin broder och en stor mngd andra daner. Kejsaren personligen lyfte upp honom ur den heliga kllan, och nr han beslutat att terinstta honom p hans tron, gav han honom en frlning p andra sidan Elbe samt upplt t hans broder Horich en del av Frisland, fr att han skulle kunna hlla stnd mot sjrvarna. kap 25 (Danernas kung Horich omvnds och dps av Ansgar; c. sent 830-tal). kap 26 Nordmnnen hade farit uppfr Loire och satt Tours i brand, vidare farit uppfr Seine och belgrat Paris, varefter Karl (den skallige; 843-877) greps av rdsla och gav dem ett landomrde till att sl sig ned i. Sedan omnmns (i frankernas historia) att de delagt Lothringen och ervrat Frisland, och att de riktat sin segrande hand mot sitt eget ktt och blod. Ty nr Guttorm, nordmnnens hvding, kmpade mot sin farbroder, nmligen Horich, danernas kung, gick bda parterna s mordiskt lst p varandra, att allt krigsfolk omkom och att av kungatten ingen av dem alla verlevde utom en pojke vid namn Horich. Nr denne senare steg upp p danernas tron, kastade han sig i medftt raseri ver de kristna, drev ut Guds prster och lt stnga kyrkorna. kap 48 Fljande har jag hrt direkt av den plitlige danske kungen Sven (Estridsson), nr han p min begran rknade upp sina frfder: Efter nordmnnens nederlag, sade han, hrskade, s vitt jag har mig bekant, Helge, som var lskad av sitt folk p grund av sin rttvisa och helighet. Han eftertrddes av Olof, som kom frn sveonernas land och med vapenmakt ervrade danernas rike (= r 902). Han hade mnga sner, av vilka Gnupa och Gurd bemktigade sig tronen efter faderns dd. kap 52 tskilligt meddelade mig danernas bermde kung p min anmodan. Efter Olof, sveonernas hvding, sade han, som med sina sner hrskade i Danmark, intog Sigtrygg hans plats. D han hade hrskat en kort tid, bervade honom Svens son Hardeknut (=Gorm) frn nordmnnens land hans tron. Men huruvida ngra av dessa danernas mnga kungar eller snarare tyranner regerat p en gng eller den ene efterfljande den andre efter kort tid r oskert. kap 59 Drefter for han (rkebiskop Unni), i den store predikanten Ansgars spr, ver stersjn och kom inte utan mda fram till Birka. Efter den helige Ansgars dd hade p sjuttio r ingen from lrare vgat fara nda dit, frutom, efter vad jag ser i skrifterna, Rimbert ensam. Till den grad hade frfljelsen hindrat de vra. Birka r gtarnas stad och belgen mitt i sveonernas land, inte lngt frn det tempel som heter Uppsala och som sveonerna rknar som allra mest ansett nr det gller gudarnas dyrkan. Hr bildar en vik av det hav 213

som kallas det baltiska eller barbariska en hamn, som vetter mot norr och som r vlkommen fr de vilda folk som bor spridda runt detta hav, men som r mycket riskabelt fr dem som r ofrsiktiga eller obekanta med nejden. Ty invnarna i Birka hemsks ofta av angrepp frn de i trakten talrika sjrvarna, och d de inte kan st dessa emot med vapenmakt, frsker de att med list bedra sina fiender. De har blockerat havsviken p en strcka av ver hundra stadier genom osynliga stenmassor och gjort infarten riskfylld lika mycket fr sina egna mn som fr rvarna. Emedan denna ankringsplats r den skraste i sveonernas kustomrde, brukar alla skepp, tillhriga daner och nordmn svl som slaver och sember och andra stersjstammar, samlas dr regelmssigt i och fr olika ndvndiga affrer. kap 61 Jag har hrt av danernas ofta citerade kung Sven, att sveonerna vid denna tid styrdes av en viss kung Ring tillsammans med hans sner Erik och Emund. Det r samma Ring som fre sig haft Anund, Bjrn och Olof, om vilka man kan lsa i den helige Ansgars levnadsbeskrivning. kap 62 Nr Guds budbrare (rkebiskop Unni) hade fullgjort sitt missionsuppdrag och slutligen beslt sig fr att fara hem, insjuknade han i Birka och lmnade dr sin trtta kroppshydda. ... Hans kropp begrov de i staden Birka och tog endast med hans huvud till Bremen, vilka de under tillbrliga hedersbetygelser bisatte framfr altaret i S:t Petersdomen. ANDRA BOKEN kap 18 achsens grns lper sedan utmed denna nda till den skytiska havsbukten och det hav man kallar stersjn. Om detta havs natur har Einhard kortfattat skrivit i kejsar Karls levnadsbeskrivning p tal om kriget med slaverna.

kap 19 "Frn den vstliga Oceanen, sger han (Einhard), strcker sig mot ster, med oknd lngd men med en bredd som ingenstdes verstiger 100 romerska mil (=15 mil) och som p mnga stllen r mindre, ett hav, runt vilket mnga folkstammar bor. Danerna och sveonerna, som vi kallar nordmn, bebor bde dess norra strand och alla ar i det. Men den sdra stranden bebos av slaver och andra folk, bland vilka srskilt mrkes wilzerna (ven kallade liutizerna; kap 22), som kungen d frde krig mot. Genom ett enda flttg, som han personligen ledde, slog och underkuvade han dem s grundligt, att de i fortsttningen ansg det vara klokt att inte lngre vgra att lyda hans befallningar. kap 20 S sger Einhard. ... tack vare vr rkebiskop Adaldags (937-988) nitlskan, nstan samtliga sgs ha blivit omvnda till kristendomen. kap 21 Slavernas land, som r Tysklands strsta landskap, bebos allts av vinulerna, som frr kallades vandalerna. (ANM: jfr langobarderna som tidigare kallats viniler, och som kmpade mot vandaler.) ... De av dem som bor mest centralt och r allra mktigast r redarierna. Deras mycket knda samhlle r Rethra, som r ett ste fr avgudadyrkan. Dr har uppfrts ett stort tempel t avgudarna, av vilka Radegast r den frnmste. ... man sger att det tar fyra dagar att resa frn Hamburg till detta tempel. 214

(ANM: jfr finnarnas benmning routsi p ruserna eller folket ster ifrn.) kap 22 P andra sidan liutizerna, som med annat namn kallas wilzer, mter vi Oder, den mest vattenrika floden i slavernas land. Vid dess mynning, dr den flyter ut i de skytiska trsken, erbjuder det bermda samhllet Jumne en mycket beskt ankarplats fr de vilda folk och grekiska katoliker, som bor i dess omnejd. Eftersom tskilliga mrkliga och knappt trovrdiga ting brukar anfras till denna stads bermmelse, anser jag det vara av intresse att hr ge ngra f upplysningar, som r vrda att nmna. Det r frvisso det strsta av alla de samhllen som Europa rymmer, och det bebos av slaver jmte andra folk, greker och barbarer. Till och med ditresande sachsare har ftt tilltelse att bostta sig dr p lika villkor, om de nmligen inte, s lnge de vistas dr, talar om att de r kristna. Ty alla r nnu fngna i hedniska seder och vanfrestllningar, och dock kan man inte finna ngot folk som r mera hederligt och vnsllt, nr det gller karaktr och gstfrihet. kap 25 (Om Haralds regering i Danmark.) Emund, Eriks son, regerade d i Sverige. Denne stod i frbund med Harald (bltand av Danmark) och var vnligt instlld till de kristna som kom till honom. kap 26 Man berttar att Odinkar den ldre av Adaldag vigdes (mellan 948-c.970) fr sveonernas land och att han energiskt genomfrde sitt missionsuppdrag bland hedningarna. ... Bland de vriga biskoparna knner den gamla traditionen knappast till ngon som var s bermd som Liafdag frn Ribe (vigd r 948), vilken ocks skall ha varit namnkunnig p grund av sina underverk och som predikade p andra sidan havet (=d.v.s. i sveonernas land och Norge). kap 30 Sveonernas mktige kung Erik (segersll), som hade samlat en krigshr, talrik som sanden i havet, tgade nmligen in i Danmark (= c:a 982/990), dr Sven mtte honom, nu vergiven av Gud och frgves litande till sina avgudar. Dr utkmpades p bgge hll mnga strider till sjss - s brukar nmligen detta folkslag kmpa - och danernas samtliga stridskrafter blev tillintetgjorda. Kung Erik segersll behll Danmark. Sven frdrevs ur sitt rike och fick av en nitlskande Gud en ln som var vrdig hans grningar. kap 34 Skottarnas kung rrdes slutligen av hans (Sven Tveskggs) olyckliga belgenhet och tog vnligt emot honom. Dr vistades kung Sven i landsflykt i tv gnger sju r, nda till Eriks dd. kap 35 "Erik, sade han (Sven Estridsson), fick herravldet ver tv riken, danernas och sveonernas. ven han var hedning och mycket fientligt instlld till de kristna. ... Skolie (Nr 24): Erik, sveonernas kung, slt ett frdrag med polanernas mycket mktige kung Boleslaw (992-1025). Denne gav Erik sin dotter eller syster till kta. P grund av detta frbund angreps danerna av slaverna och sveonerna gemensamt. Boleslaw, som var en mycket from kristen kung, ingick frbund med (kejsar) Otto III (av Sachsen; 9831002) och underkuvade hela slaverlandet.

215

kap 36 Bermd var ocks i Danmark vid denna tid Odinkar den ldre, salig i minnelse, om vilken jag ovan skrivit. Han predikade p Fyn och Sjlland, i Skne och i Sverige och omvnde mnga till kristen tro. kap 37 Andra uppger att bde tidigare och vid denna tid ngra engelska biskopar och prster hade lmnat sitt land fr att predika evangelium. Av dessa skall Olav (Sktkonung) ha blivit dpt och dessutom andra. Den mest bekante av dem var biskop Johannes, samt ytterligare ngra, om vilka jag skall tala lngre fram. kap 38 Erik, svenskarnas kung, blev allts omvnd till kristendomen i Danmark och dpt dr. Av denna anledning fick predikanter tillflle att komma ver frn Danmark till Sverige, dr de verkade frimodigt i Herrens namn. Av danernas mycket kloke kung har jag ftt hra att Erik, efter att ha antagit kristendomen, nyo terfallit i hedendom. kap 39 Efter att ha vntat lnge p Eriks dd kom Sven tillbaka frn sin landsflykt och tog sina fders rike i besittning. Detta skedde i fjortonde ret efter hans frdrivande eller utlandsvistelse. Han ktade Eriks efterlmnade geml, mor till Olof (Sktkonung). Hon fdde t honom sonen Knut. Men den, p vilken Gud r vred, har ingen nytta av svgerskap. [Sveonernas kung var ivrig kristen och tog en slavisk flicka vid namn Estrid, av obodriternas stam, till geml. Hon fdde honom (Anund) Jacob och dottern Ingegerd, som den fromme kungen i Ryssland Jaroslav tog till kta.] Olof som efter sin faders dd fick vldet i sveonernas land, anfll helt ovntat, i spetsen fr sin hr, den olycklige Sven, frdrev honom ur riket och tog sjlv Danmark i besittning. ... Olof terinsatte honom i hans rike, emedan han hade ktat hans moder. De ingick med varandra en obrottslig verenskommelse att bevara den kristendom som var planterad i deras land och utbreda den till frmmande folkslag. kap 40 Han (Olav Tryggvason av Norge) samlade allts en flotta av tallsa skepp och angrep danernas kung. Det skedde mellan Skne och Sjlland, dr kungarna brukar utkmpa sjdrabbningar. Det smala sundet i det baltiska havet vid Helsingborg, dr Sjlland kan ses frn Skne, r ett omtyckt tillhll fr sjrvarna. Sedan de allts sammandrabbat dr (r 1000; slaget vid Svolder), blev nordmnnen slagna och jagade p flykten av danerna. kap 41 Vid denna tid insatte han (Sven Tveskgg) en viss biskop Gotebald, som kom frn England, till att undervisa i Skne. Denne skall en tid ha predikat i Sverige, men ofta ocks i Norge. kap 43 Vid denna tid och ven lngre fram blev i Hamburg mnga ur prsterskapet och bland medborgarna bortfrda i fngenskap, och nnu fler drabbades av hatet mot kristendomen och bragtes om livet. ... Nr jag stllde nnu fler frgor till kungen (Sven Tveskgg) angende detta, sade han: Sluta nu, min son. Vi har s mnga martyrer i Danmark och i slavernas land, att de knappt kan rymmas i en bok.

216

kap 52 Knut (den store av Danmark; 1019-1035; fadern Sven dog 1014), som knde sig hotad frn tv hll, ingick d ett frbund med sin broder Olof (Sktkonung), Eriks son, som regerade i Sverige, och planerade att med hans hjlp ta makten frst i England, sedan i Norge. Utrustad med tusen stora skepp for Knut allts ver det britanniska havet (Nordsjn). Efter vad sjmn uppger, kan man segla ver detta frn Danmark till England p tre dagar, om man har sydostlig vind. kap 55 Nr Knut efter mnga segrar tervnde frn England, hade han i mnga r herravldet ver Danmark och England. Under denna tid hmtade han mnga biskopar frn England till Danmark. ... ver detta upprrdes vr rkebiskop Unwan. kap 57 Han (Olav Haraldsson av Norge; 1015-1030) hade ocks hos sig mnga biskopar och prster frn England, med hjlp av vilkas frmaningar och undervisning han sjlv vnde sitt hjrta till att ska Herren, och han uppdrog ocks t dem att vgleda hans understar. Bland dem var Sigfrid, Grimkil, Rudolf och Bernhard bermda fr lrdom och kraftanstrngningar. P kungens befallning beskte dessa ocks Sverige, Gtalandet och alla ar som ligger bortom Nordanlandet. kap 58 Den andre Olov (Sktkonung) sgs ha utmrkt sig fr en lika stor krlek till religionen i Sverige. I sin avsikt att omvnda sina understar till kristendomen lade han ned stor mda p att riva det hedniska Uppsalatemplet, belget mitt i sveonernas land. Hedningarna, som med rdsla sg hans avsikter, sgs ha trffat ett avtal med sin kung av den innebrden, att om han sjlv ville vara kristen fick han utva sina kungliga befogenheter i det landskap i Sverige som han fredrog. Nr han dr grundade en kyrka och infrde kristen gudstjnst, fick han emellertid inte med vld tvinga ngon invnare att avsga sig dyrkan av sina gudar, fr s vitt denne inte sjlvmant nskade omvnda sig till Kristus. Kungen som var njd med denna verenskommelse, grundade en kyrka t Gud samt inrttade ett biskopsste i vstra Gtalandet, som ligger nrmast danerna och nordmnnen. Det r det stora samhllet Skara, fr vilket, p den mycket fromme kung Olofs begran, rkebiskop Unwan vigde Thurgot som den frste biskopen. Denne man sktte energiskt sin mission bland hedningarna. Genom sin verksamhet vann han de tv namnkunniga gtiska folkstammarna fr Kristus. Under frmedling av denne biskop snde kung Olof ofantliga gvor till rkebiskop Unwan. kap 59 Denne kung sgs fr vrigt ha haft tv sner. Dessa bda lt han dpa tillsammans med sin geml och sitt folk. Den ena av dem, som fddes av en bihustru, fick namnet Emund. Den andre, Anund, som kungen hade avlat med sin lagliga geml, fick trons och ndens tillnamn Jacob. Han var visserligen ung till ren men vertrffade alla sina fregngare i visdom och fromhet. Ingen kung var s lskad av sveonernas folk som Anund. kap 61 Men Olav (Haraldsson), som satte allt sitt hopp till Gud, brjade p nytt krig fr att betvinga avgudadyrkarna. Slunda samlade han dels frn sveakungen, vars dotter var hans geml, dels frn folken p arna en mycket stor mngd krigsmn och lyckades terervra sitt land med vapenmakt.

217

kap 62 Ryktet berttar att vid samma tid (1020-tal) en man vid namn Wolfred frn England, driven av krlek till Gud, hade kommit till Sverige och med stor frtrstan predikat Guds ord fr hedningarna. Nr han genom sin predikan hade omvnt mnga till kristen tro, tog han sig fr att uttala sin frbannelse ver en av folkets avgudar vid namn Tor, vars bildstod var uppstlld p hedningarnas tingsplats. Samtidigt grep han en yxa och hgg stoden i bitar. Fr att han hade vgat gra detta blev han strax nedstucken och fick mngder med sr, och snde s sin sjl, som var vrdig martyrkronan, till himlen. De vilda mnniskorna slet sner hans kropp, och sedan den skndats p flera stt, drnkte de den i ett krr. kap 64 Vid denna tid vistades bermda predikanter hos rkebiskopen (Libentius II; 1029-1032): biskoparna Odinkar den yngre frn danerna, Sigfrid frn Sverige och Rudolf frn Norge. kap 66 Ledningen av detta kloster (i Lneburg) lg i hnderna p gtarnas biskop Gottskalk. kap 78 ... Man berttar om mnga strider mellan Sven (Estridsson) och Magnus (den gode av Norge; 1035-1047). Nr Sven hade besegrats i alla dessa sjslag (=c.1042), flydde han till sveonernas kung Anund. TREDJE BOKEN kap 15 r detta hade intrffat (Anm. att danerna frlorat England; 1042), gick sveonernas mycket fromme kung (Anund) Jacob ur tiden, och hans broder Emund slemme eftertrdde honom. Denne var son till en av Olovs (Sktkonung) frillor, och fastn han hade blivit dpt bekymrade han sig inte mycket om vr religion. Han hade hos sig en viss biskop Osmund, som inte lydde under ngot kyrkligt verhuvud och vars uppfostran en gng av Sigfrid, nordmnnens biskop, hade uppdragits t skolan i Bremen. Men glmsk av dessa vlgrningar begav han sig senare till Rom fr att bli biskopsvigd, och nr han avvisats drifrn, reste han runt som en vagabond till den ena platsen efter den andra och lyckades s till sist bli vigd av en polansk rkebiskop. Drp kom han till Sverige och pstod sig av pven ha blivit vigd till rkebiskop fr detta land. Men nr vr rkebiskop skickade sina sndebud till kung (Emund) Gamle. Ptrffade de dr den nmnde omkringresande Osmund, som p rkebiskopligt vis lt bra ett kors framfr sig. De fick ocks hra, att han frfrde de nnu nyomvnda vilda folken genom oriktig undervisning i vr tro. Skrmd som han var av sndebudens nrvaro, frmdde han genom sedvanlig list att f folket och kungen att avvisa dem, fregivande att de inte hade pvlig bekrftelse p sitt uppdrag. ... Nr sndemnnen slunda hade blivit avvisade av sveonerna, sgs en viss man - jag vet inte om det var en brorson eller en styvson till kungen - ha fljt dem till vgs under trar och dmjukt anbefallt sig t deras bner. Han hette Stenkil. Denne som var den ende som knde medlidande med brderna, erbjd dem gvor och sg till att de vlbehllna kunde passera bergstrakterna i Sverige och komma fram till den helgonlika drottning Gunhild (=Guda, dotter till Anund Jacob), som, efter att ha blivit skild frn danernas kung (Sven Estridsson) p grund av sin slktskap med honom, nu levde utanfr Danmark och gnade sig t gstfrihet och andra fromma verk. Hon tog mycket rofullt emot sndebuden, som om de hade skickats av Gud, och snde med dem stora gvor till rkebiskopen. skolie (nr 66): Gunhild, Anunds nka r inte densamma som Gude, som Thora ddade.

218

ANM: Sven Estridssons frsta hustru Gunhild (dog 1054) var dotter till Sven jarl av Norge, men uppgiften avser hans andra hustru Guda dotter till Anund Jacob ven om namnet r omkastade i skolien. Det upplsta ktenskapet br ha skett ungefr d Anund dog, och detta kan vara orsaken till sammanblandingen med hans nka. I skolie nr 72 (kap 21) sgs att Guda ddades med gift av Svens frilla Thora. kap 16 Under tiden ndde Guds hmnande hand sveonerna, som hade avvisat sin biskop. Frst sndes en son till kungen vid namn Anund stad fr att utvidga riket, och nr han hade kommit till Kvinnolandet, som jag tror r amazonernas land, omkom bde han och hans trupper av det gift, som dessa blandade i kllvattnet. Vidare trffades sveonerna, jmte andra olyckor, av en sdan torka och missvxt, att de skickade sndebud till rkebiskopen fr att f tillbaka sin biskop, varvid de lovade bot och bttring samt folkets omvndelse. ver detta gladde sig rkebiskopen och gav hjorden p dess begran dess villige herde. Nr denne sedan kom till sveonernas land, blev han mottagen med s stor gldje av alla, att han vann hela vrmlnningarnas folkstam fr Kristus och ven sgs ha utfrt underverk bland folket. Vid samma tid dog sveonernas kung Emund, och efter honom uppsattes hans brorson Stenkil, som jag ovan talat om, p tronen. Denne var trogen Herren Jesus Kristus, och alla vra brder, som beskte detta land, kunde vittna om hans gudsfruktan. Nr herr rkebiskopen Adalbert i ett sttligt tal, ssom han brukade, beskrev allt detta som hade hnt sveonerna under hans tid (rkebiskop i Bremen 1043-1072), var han noga med att tillfoga en syn som biskop Adalvard (i Skara) hade haft, i vilken han blev uppmanad att inte drja att g stad och predika evangelium. kap 51 (Hamburg plundras och raseras av slaverna.) ... Frdrivandet av rkebiskopen och (hertig) Gottskalks dd intrffade allts inom ett enda r, nmligen rkebiskopens tjugoandra mbetsr (1064/1065). Om jag inte tar miste, frebdade den hemska komet (=Halleys komet), som just detta r blev synlig vid psktid (=r 1066), att dessa olyckor skulle drabba oss. kap 53 I sveonernas land avled vid samma tid (c.1066) den mycket fromme kung Stenkil. Efter honom kmpade tv med namnet Erik om kungamakten, och i detta krig skall alla svenskarnas stormn ha stupat. Bda kungarna omkom ocks d. Nr hela kungaslkten slunda var fullstndigt utdd, bde ndrades frhllandena i riket och strdes kristendomen dr i hg grad. De biskopar som rkebiskopen hade ltit viga fr detta land stannade hemma av fruktan fr frfljelser. Endast biskopen i Skne hade hand om gtarnas kyrkor, och sveonernas jarl Gnif styrkte sitt folk i den kristna tron. skolie (nr 84): Sedan de tv med namnet Erik hade stupat i striden, uppsattes kung Stenkils son Hallsten p tronen. Nr denne snart hade blivit frdriven, tillkallades Anund frn Ryssland, och sedan ocks han hade avsatts, valde sveonerna en viss Hakon (rde), vilken tog den unge Olavs moder till kta. ANM: Hkan rde kan ha gift sig med Elisabeth, dotter till Jaroslaw I av Kiew, tidigare gift med Harald hrdrde av Norge (1047-1066), vilka fick sonen Olav kyrre (fdd 1050; norsk kung 1069-1093) kap 54 Han (Sven Tveskgg) hade nmligen litterr bildning och var mycket frikostig mot frmlingar och skickade sina egna klerkar fr att predika i hela Sverige och i nordmnnens land samt p arna i denna del av vrlden. Genom hans sannfrdiga och vlformulerade framstllning fick jag veta, att under hans tid mnga mnniskor bland de vilda folken hade omvnts till kristen tro, och att vidare tskilliga svl i Sverige som i 219

Norge hade lidit martyrdden. Bland dessa, sade han, fanns en utlndsk man vid namn Erik, som, nr han predikade bland de lngst upp boende sveonerna, vann martyrkronan genom att bli halshuggen. FJRDE BOKEN A.

nsgar var den frste missionren, sedan kom Rimbert, drefter Unni, och nu krvdes det att han sjlv (Adalbert; 1043-1072) blev den fjrde evangelisten i ordningen. ... Denna resa, som han redan ppet planerade, lt han i rttan tid vertala sig att avst frn, avrdd av danernas mycket kloke kung. B. ... Han (Adalbert) vigde nmligen mnga biskopar fr Danmark, Sverige och Norge och arna i havet (Island, Grnland, Orkney m.m.). E. Adalbert, den helige romerska och apostoliska stolens representant, rkebiskop ver alla Nordens folk och ovrdig ledare av kyrkan i Hamburg, hlsar Wilhelm, biskop i Roskilde. Jag skulle med gldje ha emottagit bud om att ni hade kommit eller snt ett ombud frn er till den synod som jag har beslutat avhlla i Slesvig. Men hrom vill jag tala en annan gng. Nu dremot nskar jag, att ni, min broder, inte skall vara okunnig om vilken frtret biskop Adalvard (den yngre) har vllat mig, vilken jag har vigt till biskop fr kyrkan i Sigtuna med er som vittne, d ni ju var nrvarande vid hans vigning. D det vilda folket inte nskade ha honom som verhuvud, fretog han sig att lgga beslag p kyrkan i Skara. Jag ber er drfr, att ni skall skicka mitt sndebud, som r p vg dit, till biskopen i Dalby. F. Antalet mn, som rkebiskopen (Adalbert) invigde fr mission bland hedningarna, r ganska stort. ... Fr Sverige invigde han sex: Adalvard och Acilin, vidare Adalvard och Tadiko och drtill Simeon och munken Johannes. skolie (nr 94): Adalvard den ldre sattes i spetsen fr bda Gtalanden, Adalvard den yngre sndes till Sigtuna och Uppsala, Simeon till skridfinnarna och Johannes till arna i det baltiska havet. G. Av pven fick han (Adalbert) vidare den hedrande srstllningen, att den apostoliske herren verlt all sin bestmmandertt p honom och hans efterfljare, s att han sjlv verallt i Norden, p de platser dr det syntes lmpligt, ofta mot kungarnas vilja upprttade biskopsdmen och invigde till biskopar dem av sina kaplaner, som han nskade vlja ut. BESKRIVNING AV NORDENS AR kap 1 (Danmark: Frn Slesvig till lborg r det 5-7 dagsresor.) ... Det (Hedeby) ligger vid en vik av stersjn som invnarna kallar Slien, ... Frn dess hamn brukar skepp lpa ut till slavernas land och till Sverige och Baltikum, ja nda till det grekisk-katolska landet (= t.ex. Ryssland). 220

kap 5 (Sjlland r tv dagsresor lng och nstan lika bred. Dess mycket stora samhlle r Roskilde, danernas kungaste.) kap 6 Dr (i Danmark) finns gott om guld, som samlats genom sjrvarfrder. Dessa sjrvare, som invnarna kallar vikingar, vra landsmn dremot askomanner, betalar skatt till den danske kungen fr att f tilltelse att ta byte frn de vilda folkslag som bor i stort antal runt detta hav. Drfr hnder det ocks att de gentemot sina egna landsmn missbrukar den frihet, som de har ftt betrffande fiender. De r helt trolsa mot varandra, och s snart en av dem har tagit en annan tillfnga, sljer de honom utan frbarmande som slav antingen till en vn eller till en frmling. ... det (Skne) r nu fullt av kyrkor. Skne r tv gnger s stort som Sjlland - det har nmligen 300 kyrkor, medan Sjlland sgs ha hlften s mnga, Fyn tredjedelen. ... (landet ster om Skne, utgr grnsen mot sveonernas land.) kap 9 Denne hgsinnade man (biskop Egino i Dalby; 1060-1072) sgs ocks vid den tid, d en svr frfljelse mot de kristna uppblossade i Sverige, ofta ha beskt kyrkan i Skara och vriga trogna, drfr att de inte hade ngon herde. Han trstade dem som hade kommit till tro p Kristus och frkunnade ihrdigt Guds ord fr de icke troende. Dr hgg han ocks den vittbermda statyn av Frey i stycken. P grund av dessa mrkliga och kraftfulla insatser hlls gudsmannen i fortsttningen i stor ra hos den danske kungen. Nr sedan fete Henrik (biskop i Lund) avlidit, fick han ledningen av Sknes bgge stiftsomrden, det i Lund och det i Dalby. Han tog snart sitt ste i Lund. kap 11 Vad angr bredden (p stersjn; avser hr Skagerack, Kattegatt) anmrker Einhard att den ingenstans verskrider hundra romerska mil (15 mil) men befinns vara smalare p mnga stllen. Detta kan man se vid brjan av denna havsbukt, vars inlopp frn Oceanen (Nordsjn) mellan danernas udde lborg eller Vendel och Nordlandets klippor (vstra Sverige?) r s trngt, att btar ltt kan segla ver det p ett dygn. kap 12 "Runt om detta hav, sger Einhard, bor mnga olika folk. Danerna och sveonerna, som vi kallar nordmn, bebor nordkusten och alla ar i havet. Vid sydkusten bor slaver, ester och tskilliga andra stammar. kap 14 Men om vi vnder tillbaka till det baltiska havets mynning i norr, mter vi frst nordmnnen, drefter skjuter det danska landskapet Skne fram, och ster drom bebor gtarna ett vidstrckt omrde upp till Birka. Drefter kommer sveonerna, som hrskar ver stora landomrden nda fram till Kvinnolandet. ... De som knner dessa trakter pstr att det finns mnniskor som landvgen farit frn sveonernas land nda till Grekland. Men en sdan frd r omjlig med tanke p de vilda folk som mste passeras. Drfr riskerar man hellre en resa till sjss. kap 16 I denna havsarm (stersjn, Kattegatt, Skagerack) finns mnga ar, som samtliga behrskas av daner och sveoner, vartill kommer ngra som hlls av slaverna. ... Den ttonde, som ligger helt nra Skne och Gtaland, heter Holm (sannolikt Bornholm), en mycket knd dansk hamn och en sker ankarplats fr de skepp som brukar fara till de vilda folkslagen och till de grekisk-katolska omrdena. ... Lngre in finns nnu flera 221

ar, som ligger under sveonernas herravlde. Den strsta av dem r Kurland. Den har en lngd av tta dagsresor. Dess mycket grymma befolkning skys av alla p grund av dess ivriga avgudadyrkan. Dr finns gott om guld och prktiga hstar. Alla hus r fulla av hednaprster, spmn och trollkarlar, vilka ocks r kldda som munkar. Hela vrlden, srskilt spanjorer och greker, hmtar orakelsvar dr. ... Man har dessutom upplyst mig om att flera andra ar finns i detta hav. En av dessa r det stora Estland, inte mindre n den som vi nyss talade om. ... Denna skall ligga nra Kvinnolandet, medan den frutnmnda inte ligger lngt frn sveonernas Birka. skolie (nr 123 till kap 19): Nr sveonernas kung Emund hade snt sin son Anund till Skytien fr att utvidga sitt vlde, kom denne sjvgen fram till Kvinnolandet. Kvinnorna blandade genast gift i kllvattnet och bragte p s stt kungen sjlv och hans hr om livet. Detta har jag ven omtalat tidigare. Det r biskop Adalvard sjlv som har berttat det fr mig, och han frskrade att dessa och andra uppgifter var sanna. kap 20 Dr, sger han (Martianus), bor geter, daker, sarmater, alaner, neutrer, geloner, antropofager, troglodyter. Av medlidande med deras villfarelse bestmde vr rkebiskop Birka som huvudort fr dessa folk. Det ligger i centrum av sveonernas land, mitt emot det slaviska samhllet Jumne, och har lika lngt till alla kuster vid detta hav. Den frste av vra landsmn, som han vigde fr samhllet Birka, var abboten Hiltin, som han sjlv ville skulle heta Johannes. skolie (nr 126): Man kan segla frn danernas Skne till Birka p fem dagar. P samma stt tar det fem dagar att segla frn Birka till Ryssland. kap 21 Nordlandet (Norge) knappt kan genomfaras p en mnad, medan sveonernas land svrligen lter sig passeras p tv mnader. Detta, sade han (Sven Estridsson), har jag sjlv kunnat konstatera, nr jag en gng under kung (Anund) Jacob i tolv r (c.10351047) gjorde krigstjnst i dessa lnder, som bgge r omgivna av mycket hga berg, srskilt Nordlandet, som med sina fjll omsluter sveonernas land. ... De vgrar inte ens biskoparna att deltag i deras offentliga folkfrsamling, som hos dem kallas WARPH (warc, warh, warch, warph). Dr lyssnar de ofta villigt till talet om Kristus och den kristna religionen. kap 22 Sveonernas stammar r mnga, utmrkta i frga om styrka och vapenfring, och dessutom framstende krigare bde till hst och till sjss. Drfr ser det ut som om de genom sin kraft blir herrar ver vriga nordiska folk. Kungar har de av gammal tt, men deras makt beror av folkets vilja. kap 23 Av Sveriges folkstammar bor de gtar, som kallas de vstliga, nrmast oss. Det finns ocks stliga gtar. Vstergtland grnsar till danernas provinser Skne. Drifrn skall man p sju dagar kunna n gtarnas stora samhlle Skara. Drp strcker sig stergtland utmed det baltiska havet nda till Birka. Gtarnas frste biskop var Thurgot, den andre Gottskalk, som prisas som en vis och god man, bortsett frn att han stannade hemma och fredrog overksamhet framfr mda. Som den tredje biskopen invigde vr rkebiskop Adalvard den ldre, en i sanning bermvrd man. Nr han sedan kom till folken utanfr vrt rike, levde han s som han lrde. Ty genom ett heligt leverne och en god undervisning sgs han ha vunnit en stor mngd hedningar fr den kristna tron. ... Efter honom invigde rkebiskopen fr dessa landskap en viss Acailinus, som inte kunde uppvisa ngot annat som var vrdigt biskopstiteln n en vldig kroppshydda. D han lskade 222

kttets bekvmligheter, stannade han i vllevnad i Kln nda till sin dd, medan gtarna frgves skickade bud efter honom. skolie (nr 135): Ehuru danska och engelska biskopar predikade i Sverige fre dessa, blev Thurgot vigd speciellt fr Gtaland, med ste i Skara. skolie (nr 136): Nr Adalvard den yngre vid denna tid kom till Gtaland, fann han sin namne vara sjuk. Fylld av sorg ordnade han med dennes begravning och skyndade sedan till Sigtuna. Men nr han sedermera blev frdriven av hedningarna, fljde han en inbjudan att tervnda till Skara. Vr rkebiskop gillade emellertid inte detta utan kallade honom tillbaka till Bremen med den motiveringen, att han hade brutit mot de kanoniska reglerna. kap 24. Mellan Nordlandet och sveonernas land bor vrmlnningar, finnvedingar (finnedi, finnwedi) och andra folk. De r nu kristna och hr till Skarakyrkan. Norrut i grnslandet mellan sveoner och nordmn bor skridfinnarna, som psts lpa fortare n vilda djur. Deras stora samhlle heter Hlsningland, fr vilket rkebiskopen utsg Stenfi som den frste biskopen, vilken han med en ndring av namnet kallades Simeon. Frutom de nmnda finns det tallsa andra svenska stammar, om vilka vi vet att endast gtarna, vrmlnningarna och en del av skridfinnarna har blivit omvnda till kristendomen. kap 25 Jag skall nu ge en kort beskrivning av sveonernas land eller Sverige: i vster innefattar det gtarna och samhllet Skara, i norr vrmlnningarna med skridfinnarna, som styrs frn Hlsingland, i sder det frut omtalade baltiska havet i hela dess lngd. Dr ligger det stora samhllet Sigtuna. kap 26 Detta folk har ett bermt tempel som kallas Uppsala, belget inte lngt frn samhllet Sigtuna. I detta tempel, som r helt och hllet prytt med guld, dyrkar folket bilder av tre gudar. Den mktigaste av dem, Tor, har sin tron mitt i salen. P var sin sida om honom sitter Oden och Frej. Man sger att de har fljande betydelser: Tor, sger man, hrskar i luften och rder ver ska och blixt, vind och regn, solsken och grda. Oden, det vill sga raseriet, styr krigen och ger mnniskan kraft att bekmpa sina fiender. Den tredje, Frej, sknker de ddliga fred och njutning. De frser ocks hans bildstod med en vldig stende manslem. Oden framstller de bevpnad, liksom vra landsmn Mars. Tor dremot med sin spira tycks likna Jupiter. De dyrkar ocks till gudar upphjda mnniskor, som de sknker oddlighet till tack fr stora bedrifter. I den helige Ansgars levnadsbeskrivning kan man lsa att de gjorde s med kung Erik. skolie (nr 138): Nra detta tempel str ett mktigt trd, som strcker ut sina grenar vitt och brett och som alltid r grnt, bde vinter och sommar. Ingen vet av vilken art det r. Dr finns ocks en klla, vid vilken hedningarna brukar offra och i vilken man brukar kasta ned en levande mnniska. Om denna inte terfinns, gr folkets nskan i uppfyllelse. skolie (nr 139): En guldkedja omger templet. Den hnger ver husets tak och strlar mot de ankommande p lngt hll, drfr att sjlva tempelomrdet, belget p slt mark, har berg placerade omkring sig liksom en teater. kap 27 De har tilldelat alla sina gudar prster, som frambr folkets blot. Om en farsot eller hungersnd hotar, offrar man till Tors bildstod, om ett krig frestr, till Oden, om ett brllop skall firas, till Frej. Vart nionde r (=9-rs cykeln avser vart ttonde r korrekt versatt) brukar man dessutom i Uppsala fira en gemensam fest med deltagande av folk frn alla sveonernas landskap. Ingen har lov att utebli frn denna fest. Kungar och 223

folkstammar, alla och envar snder sina gvor till Uppsala, och de som redan har antagit kristendomen mste kpa sig fria frn deltagande i dessa ceremonier, ngot som r grymmare n varje annat straff. Offerriten tillgr p fljande stt: av varje levande varelse av manligt kn offras nio stycken, med vilkas blod man brukar blidka gudarna. Kropparna hngs upp i en lund nra templet. Denna lund hlles s helig av hedningarna, att varje trd anses ha en gudomlig kraft som fljd av de offrade kropparnas dd och frruttnelse. Dr hnger ocks hundar och hstar jmte mnniskor, och en av de kristna har berttat fr mig att han har sett sjuttiotv kroppar hnga dr om varandra. Fr vrigt sjunger man, som vanligt r vid dylika offerhgtider, mngfaldiga snger, som r oanstndiga och drfr bst br frtigas. skolie (nr 140): Nr nyligen sveonernas mycket gudfruktige kung Anund vgrade att fullgra folkets offer till avgudarna, sgs han ha blivit frdriven ur sitt rike och lmnat tinget i gldje ver att han hade ansetts vrdig att utst vanra fr Jesu namns skull. (ANM. Uppgiften kan avse den Anund som valdes till kung c.1066 men som avbjde erbjudandet sedan han vgrat blota.) skolie (nr 141): I nio dagar firades festmltider och dylika offerhgtider. Varje dag offrar de en mnniska jmte djur dessutom, s att det p nio dagar blir sjuttiotv levande varelser som offras. Detta offer ger rum vid vintersolstndet. (ANM. Felaktigt versatt, det datum som anges r vrdagjmningen.) kap 29 Han (rkebiskop Adalbert i Bremen) vigde fr detta omrde (vid Uppsala) Adalvard den yngre frn domkapitlet i Bremen, en man som utmrkte sig genom lrdom och redbar karaktr. Under medverkan av sndebud frn den bermde kung Stenkil (c.1060-1066) upprttade han fr honom ett biskopsste i samhllet Sigtuna, som ligger p en enda dagsresas avstnd frn Uppsala. Man kommer dit p fljande stt: frn danernas Skne kan man segla p fem dagar till Sigtuna eller Birka: ty de ligger nra varandra. Men om man reser landvgen frn Skne genom gtarnas land och ver Skara, Tlje och Birka, nr man Sigtuna frst efter en mnads frlopp. kap 30 Adalvard kom allts till Sverige gldande av iver att predika evangelium, och p kort tid omvnde han alla invnare i Sigtuna och dess omnejd till kristendomen. Han avtalade ocks med den hgvrdige biskop Egino i Skne att de gemensamt skulle beska det bekanta hednatemplet som kallas Uppsala fr att prva om de dr kunde bringa Kristus ngon frukt av sin mda. De var villiga att med gldje utst all slags pina, om blott det hus nedrevs, som r centrum fr den vilda vantron. Nr detta nedbrutits eller nnu hellre nedbrnts, skulle nmligen fljden bli att hela befolkningen omvnde sig. Nr den fromme kung Stenkil hrde att denna avsikt hos Guds beknnare med ogillande omtalades bland folket, fick han dem med sluga ord att avst frn sin avsikt. Han frskrade nmligen att de genast skulle bli dmda till dden och han sjlv bli avsatt eftersom han slppt in ogrningsmn i landet. D skulle alla de som nu trodde ltt terfalla i hedendomen, ssom man nyligen sett att det skedde i slavernas land. Biskoparna fogade sig efter kungens argument och reste i stllet runt till alla gtarnas samhllen, dr de slog sner avgudabilder och drp vann mnga tusen hedningar fr kristendomen. Nr Adalvard drefter avlidit, insatte rkebiskopen hos oss i hans stlle en viss Tadiko frn Ramelsloh, som av krlek till buken hellre ville svlta hemma n vara apostel utomlands. Dessa upplysningar om sveonernas land och dess religisa seder m rcka. kap 32 P mnga platser i Nordlandet (Norge) och Sverige utgrs ven de som ger boskapshjordar av hgttade mn, som likt patriarkerna lever av sina hnders arbete. 224

kap 33 Om man gr ombord p ett fartyg i danernas lborg eller Vendel, kan man p en dag segla ver till (Oslo-)Viken, ett samhlle hos nordmnnen. Drefter seglar man till vnster utmed Norges kust och nr p femte dagen det samhlle, som heter Trondheim. kap 34 Men eftersom kristendomen ganska nyligen har infrts bland nordmnnen och sveonerna, har nnu inga stift ftt fasta grnser, utan alla biskopar som accepterats av kung och folk uppbygger gemensamt kyrkan, reser runt i landet, vinner s mnga de kan fr kristendomen och vgleder dem s lnge de lever, utan att avundas varandra.

Codex Ashburnham 1554 (Florenslistan)

Skriven c:a 1100 med anledning av behovet av en srskild lista ver den katolska kyrkans alla biskopsdmen infr en pvlig upprttelsebulla r 1104. Hr ingr uppgifter om kyrkoprovins, dess rkebiskopsste och biskopsste..

ORIGINALTEXT:

Prouincia danorum. Metropolis ciuitas lunda. Nomina ciuitatum in dania. Ciuitas. Lunda. Roskeada. Othensia. Hethabia. Ripa. Arosa. Vibiarga. Birgila. Nomina ciuitatum in norgueca. Alpsa. Biargina. Nithirosa. Nomina ciuitatum in suethia. Scara. Lionga. Kaupinga. Tuna. Strigin. Sigituna. Arosa. Nomina insularum. de regno sueuorum. Gothica australis. Gothica occidentalis. Guasmannia. Suder mannia. Nerh. Tindia. Fedundria. Atanht. Guthlandia. Guarandia. Findia. Hestia. Helsingia. Guarmeland. Teuste.

-------------------VERSTTNING och TOLKNING: Danernas kyrkoprovins. rkebiskopsste: Lund. Biskopssten i Danarike: Biskopsste Lund, Roskilde, Odense, Hedeby, Ribe, rhus, Viberg, Brglum. Biskopssten i Norge (Norrvgen): Biskopsste Oslo, Bergen, Nidaros. 225

Biskopssten i Svitjod: Biskopsste Skara, Ljunga, Kping, Tuna, Strngns, Sigtuna, Aros. Vstergtland, stergtland, Vstmanland, Sdermanland, Nrke, Tiundaland, Fjdrundaland, Attundaland. Namn p landsdelar (som r tillgngliga sjvgen?) fr svearnas rike: Gotland, Vrend, Finnveden, Estland, Helsingland, Vrmland, (Tjust). * * * Anm. Ljunga = Liungakping = Linkpinga Kping =Sderkping eller Kping p land ? Tuna = Stora Tuna i Dalarna eller Tuna i Hlsningland, men inte Eskilstuna. Aros = Vstra Aros = Vsters Utifrn den mall med kolumner som skrivaren har haft finns det anledning att omtolka var placeringen av rubriken fr Sverige har sttt i originalet. Jmfrt med Adam av Bremens lista frn 1070, som inrymmer de 4 stiften Skara, Halsingland, Sigtuna och Birka har visa frndringar skett vid vergngen till 7 stift r 1100. Skara har delats och gett upphov till Liunga (senare Linkping). Halsingland avser och Tuna i Dalarna eller Stora Tuna i Hlsingland. Sigtuna har delats och gett upphov till Vstra Aros (Vsters), och eventuellt Strngns. Birka ersattes av Kping (p land eller ngon ort som slutar p -kping i stergtland). Kan ha ersatts av Strngns i ett senare skede. Tjust (eller Tavasteland) r troligen ett senare tillgg.

Tore Nybergs geografiska tolkning, frenklad: Biskoparna med residens i Skara, Linkping och "Kping" srjer fr kristendomen i sina stift samt p Gotland, i Vrend, Finnveden och i Estland. Biskoparna med residens i Tuna och Strngns srjer fr kristendomen i sina stift samt i Hlsingland och Vrmland. Biskoparna med residens i Tiundaland, Fjdrundaland och Attundaland (= blivande Uppland) srjer fr kristendomen i sina stift samt i Tjust eller Tavasteland. (Egen tolkning: Birka, Kping och Tjust hr ihop stiftsmssigt).

226

KONRAD av Eberbach Exordium magnum Cisterciense

Skrivet p 1190-talet i Clairvaux

Detta kapitel handlar om Gerhard, Alvastra klosters frste abbot. Kronologi: 1143 - Alvastra och Nydala kloster grundlggs. 1150 - Varnhems kloster grundlggs, efter tidigare frsk frst p Lur och sedan i Lugns.

edan den vldige rnen med de vida vingarna och de mnga fjdrarna, den store fader Bernhard, stor genom sina frtjnster, stigande i hjden p den heliga kontemplationens vingar, prydd med en mngfald dygder, hade planterat cederns mrg, det r frn den gudomliga ndens hjd, i Malrtdalens ken, p det att samma dal genom botens bitterhet mtte frvandlas till en hrlig dal (= Clara Vallis = Clairvaux), s brjade snart detta munkliv utplanteras ver mnga vatten, det r, bja skilda nationers nackstyva och stolta viljor, liksom svallande bla bljor, till den sanna fromhetens vning. D allts samme vrdade fader ville ha ngon frukt bland de nordliga trakternas folk liksom bland vriga nationer, s snde han p anhllan av en from kvinna, drottningen av Sverige, ett brdrakonvent till dessa trakter. De utsedda munkarna och lekmannabrderna ber emellertid frfrade Bernhard att f slippa att resa till dessa avlgsna och barbariska nejder. Men Bernhard frebrr dem: Vad betyder detta, lskade brder? Vad gr ni? Varfr bedrvar ni min sjl med dessa ofrstendiga trar och bner? r det d min vilja, som jag fljer i detta rende, och icke snarare Guds, som vi alla br lyda? D lg dr bredvid kyrkokrl och skruder, som brderna skulle fra med sig. Och fr att gra dem vissa p, att detta tal var utgnget frn Herren, tar d Bernhard en skl av det slag, som prsten anvnder fr handtvagning under mssan, trycker sitt finger mot botten av sklen och sger: Se, detta skall vara er till ett tecken, att Guds Ande har snt er. Ett under sker: kopparkrlet visar en tydlig buckla efter fingret. Munkarna frjdar sig, d de ser detta ptagliga tecken p Guds nds nrhet; och ehuru de icke utan bvan i hjrtat kunde g till de avlgsna folken i Nordens kyla, s hoppades de dock i from tillfrsikt, att samma Guds nd, p grund av vr helige faders frtjnster och frbner, skulle ledaga dem. Och sklen bevaras som ett vittnesbrd om underverket med den strsta vrdnad i det sedan anlagda klostrets lnnkammare. Nu fanns dr bland de andra en ung broder av del natur och duvolik enfald, vid namn Gerardus, brdig frn staden Utrecht i Tyskland. Hans smrta var otligare n de andras, och han sade med trar till gudsmannen Bernhard: Helige fader, jag olycklige yngling lmnade mitt fdernehem, frsakade allt, som i denna vrlden kunde vara mig efterstrvansvrt och krt, och kom av krlek till munklivet till dig, fader, i hopp att f njuta av din ljuva nrhet, uppfostras genom din lra och ditt exempel, f hjlp av dina frtjnster och bner och under denna heliga skaras skugga skyddas frn frestelsernas storm och de ungdomliga begrelsernas hetta, och - vad jag med all makt trr - f hr 227

bland vra p denna kyrkogrd vilande brders heliga kroppar bida den yttersta dagen. Och se, du kastar mig idag bort frn ditt ansikte, jag frlorar gemenskapen med denna heliga krets, och till rga p allt skall jag bervas min efterlngtade grav. Fr detta r det, just fr detta, som jag s bittert srjer, ty mitt hjrta r bedrvat i mig. D fattade Bernhard medlidande med den unge brodern och, frutseende med profetisk ande vad som skulle ske femtio r eftert, trstade han honom och sade: G, kre son, dit den Helige Ande vrdigas snda dig, och arbeta p Herrens ker som en trogen arbetare. Jag lovar och tillfrskrar dig i Herrens namn, att du, som du nskar, skall f d i Clairvaux och hos oss bida den himmelse brudgummens hrliga ankomst. Den unge brodern frjdade sig storligen, d han fick den fromme faderns lfte som underpant p sin lngtans uppfyllelse, och drog s stad med de andra. I det kloster, som man grundade, tjnade han frst nitiskt som prior och syssloman och blev sedan upphjd till abbot. Ehuru han, heter det, ogrna uppsteg till denna hga vrdighet, d han hellre ville frlsas p en ringa post n rka i fara p en hg, prydde han den dock, sedan han mottagit den, med glansen av den frommaste umgngelse. Men d p grund av prsternas ftalighet knappast ngon av landets barn blev omvnd till munklivet, snde Herren sin trogne tjnare frn Tysklands och Englands trakter kunniga och frstndiga personer, genom vilka det nu i det riket grundade regelbundna ordenslivet p tillbrdigt stt vxte och bar frukt bland folk, som vl hade hrt namnet munk, men frut icke sett ngon sdan. Men herr abboten sjlv verlmnade t sin syssloman, som hette Abraham, en frstndig man, hela klostrets sktsel i vrldsliga ting och alla yttre renden och gnade sig helt och hllet t de andliga uppgifterna: att ska vinna sjlar, att befinnas vaksam och omsorgsfull i gudstjnsten, att vara trgen i kroppsarbete, d han hade tillflle drtill, och vens i lsning, att icke taga sig ngra fretrdesrttigheter framfr de andra i avseende p levnadsstt och att i allt beflita sig om att vara ett fredome fr sina brder i fromhet och i regelns iakttagande. Men om en ptaglig ndvndighet krvde, att han fr ngra rendens skull gick ut ur klostret, upptrdde han infr vrldsliga personer med all tukt och hviskhet p ett s imponerande stt, att svl konungen som furstarna i det landet respekterade och vrdade honom som en verklig gudsman, rdfrgade honom i mycket, innan de handlade, och hrde honom grna. Och jarlen i det landet, en driftig och mktig man, bjde sig i vrdnad fr den helige mannen och dmjukade sin furstliga vrdighet fr hans helighets hghet till den grad, att han stundom sade till sina vnner: Vid varje tillflle, d jag mrker, att abbot Gerardus ser mig, skakas jag av sdan fruktan, som om alla mitt hjrtas hemliga och frdolda ting lge ppna fr hans gon. D han nu varit abbot i fyrtio r och var gammal och brcklig, nedbruten av flera sjukdomar, och brderna brjade be honom att utse sin gravplats hos dem, dr han vistats s lnge, sade han bestmt nej drtill; han mste enligt Bernhards lfte d och begravas i Clairvaux. De menade, att han inte skulle kunna tla vid resan. Han skulle knappast kunna komma levande ens till Danmark. Men han svarade frtrstansfullt: Guds ord r starkt och mktigt, levande och verksamt, och det r det som, ingjutet i mina ron genom den vrdnadsvrde mannen, givit i mitt hjrta som underpant det goda hopp, som br mig; det skall ocks p denna resa bereda en lyckosam utgng; srj ni bara fr att utfra mina freskrifter. Man anordnar t honom en brstol mellan tv hstar, och underbart nog lyckas man fra honom den lnga vgen frn jordens ndar ver s mnga hav och floder till Clairvaux, dr han, efter att ha legat ngon tid p sjukhuset, med en god beknnelse uppgav andan och fick sin efterlngtade grav vid sidan av Humbertus, som i livstiden lskat honom 228

mycket. Men nr konungen av Sverige fick hra om hans dd, betygade han med suckan, att hans land och rike icke varit vrdigt att mottaga de heliga benen av en sdan man.

Narratiuncula de fundatione minasterii Vitae scholae in Cimbria (Vitsklskrnikan)

Skriven omkring 1100-talets slut

onung Sverker i Sverige och drottning Wluidis (=Ulfhild) inkallade p S:t Bernhards tid frn Clairvaux tv munkkonvent och grundade tv kloster, Alvasta - det frsta av alla abbotstift s i Sverige som i Danmark, Norge och Tyskland - och Lwdrae (=Lur). P grund av dennas s fattigdom verflyttade man snart till en skogstrakt, som heter Lwgns (=Lugns.) Drifrn flyttades klostret med dess abbot Henrik av en frnm kvinna, Sigrid, till en rik grd som hette Varnhem. Och intill denna dag r detta kloster dotter till Alvastra. Anm. 1.) De tv frsta klostren var Alvastra och Nydala. Frn Alvastra utgick c:a 1145 en grupp av de nyinkomna munkarna och de grundade en kloster p Lur. 2.) I Tyskland fanns redan cistercienskloster. 3.) Troligen byggdes klostret i Lugns p Bos klosterng. Efter en kort tid frdrev Sigrid ter, p inrdan av en mktig man, munkarna frn Varnhem. Hon drabbades d genast genom Guds dom av spetlska och blindhet, vilket franledde henne att terkalla munkarna, terge dem grden och bedja dem, att hon ssom botgring fr sin synd skulle f leva under sitt terstende liv av kvarlevorna frn deras bord, vilket man ocks lovade henne. Efter hennes dd brjade hennes slkting, drottning Kristina, geml till konung Erik av Sverige, att p allt stt trakassera munkarna fr att f dem bort och komma i besittning av grden. Genom hennes exempel fattade ocks det kringboende folket hat till dem och behandlade dem med hn och frakt. Slutligen snde drottningen bud till abbot Henrik, att han skulle riva ned ett stort hus, i vilket han sjlv brukade skriva mssbcker, och flytta det till ett annat stlle som hon anvisade. D beslt abboten att resa till generalkapitlet (= i Citeaux, r 1157) fr att sedan, efter att ha inhmtat abbotarnas rd, vnda sig till pven och genom interdikt f bukt med drottningens illvilja. Nr han s frdades genom Danmark, hlls i Roskilde en stor synod under presidium av konung Valdemar och rkebiskop Eskil. Henrik berttade d fr Eskil sitt rende. Emedan det icke rdde endrkt utan misstro mellan dem, hade den bste av dem, Valdemar, givit Gud ett lfte att grunda ett cistercienskloster, om han blev hjlpt ur farorna fr sitt liv. Slutet blev ocks, att han undgick Svens frst, som drabbade Knut, och med Guds hjlp besegrade och ddade Sven. Men Eskil, som frstod att Henrik var en lrd och hedervrd man och ju fr vrigt alltid var en munkarnas vn, anbefallde ivrigt Henrik t Valdemar ssom lmplig abbot fr det utlovade klostret 229

(=Vitskl p Jylland). Konungen fann rdet gott, och Henrik, som ville finna en plats fr sig och sina brder, dr de kunde tjna Gud, stllde sig grna till hans frfogande, varp Valdemar f dagar eftert snde mn till Jylland fr att visa Henrik sina arvegods dr och lta honom bland dessa utvlja en lmplig plats fr det nya klostret. Efter noggrann underskning valde Henrik Vitskl och skickade sedan bud och brev till Varnhem fr att inbjuda alla munkarna till den nya plats, som Herren hade givit dem i Danmark. Anm. Resan till Citeaux instlldes efter synoden i Roskilde, i april 1158. Vid den tiden var Gerhard, andre abbot i Alvastra, en helig och rttrogen man, nrvarande i Varnhem. Denne helige fader gav, i betraktande av de mnga vedervrdigheter, som klostret lidit, munkarna frihet att draga till Danmark eller stanna kvar. 22 munkar och flera konverser drog d till Danmark, medfrande kalkar, bcker, silver, skrudar och boskap; de flesta och bsta av dem kom dock senare tillbaka till Varnhem. D drefter konung Erik och drottning Kristina p grund av munkarnas avresa frn Varnhem var mildare stmda med avseende p platsen, ditfrde Gerhard till dem, som terkommit frn Danmark, ven andra munkar frn Alvastra, s att de skulle bli fulltaliga, och frordnade till deras abbot Laurentius, en i gudomliga och mnskliga ting framstende man. Och s blev Varnhem, som en tid sttt de, ter bebott. Gud allsmktig och jungfru Maria ske tack och lov drfr. Amen.

BRYNIOLF ALGOTSSON Sankta Helena

r 1288 skrev biskop Bryniolf ett officium, utifrn en berttelse som han sjlv skrivit r 1281, i ett frsk att f Helena (eller Elin) heligfrklarad, vilket misslyckades. Hon firades den 31 juli men under slutet av medeltiden den 30 juli, men bara i Skara stift. Helena br ha levt i slutet av 1000talet eller brjan av 1100-talet. Hon blev lokalt helgonfrklarad r 1164 under namnet Sankta Helena. De flesta av offren och gvorna kom till Skvde kyrka dr hon gravlagts. Frst med reformationen avbrts denna hyllning till Helena.

Sammandrag: Elin (eller Helena) hette en rik kvinna som anammat kristendomen nr den nnu var ny i landet. Hon gifte sig med en frnm man, men efter sin mans dd vigde hon sitt liv t Gud med bner och fasta istllet fr att gifta om sig. Detta trots att hon nnu var frhllandevis ung. Drtill lt hon p egen bekostnad bygga en stor del av kyrkan i Skvde. I Gtene by fick hon en drmsyn, som frutsade vad som skulle hnda. Det frefll henne som om kyrkan p denna ort tillsammans med henne sjlv, som stod inne i kyrkan, flg bort till Skvde. Genom gudomlig ingivelse tolkade hon denna drmsyn s att hon skulle d i Gtene men begravas i Skvde, vilket ocks sedan intrffade. D den frhall, som finns mellan tornet och lnghuset i Skvde kyrka, hll p att byggas, och ngra frgade vad detta mellanrum skulle tjna till, svarade hon: "Gud ska giva er ngot

230

helgon, vars reliker lmpligen kunna lggas hr." Detta sade hon om sig sjlv, ty just p detta stlle gravlades hon. Helgonens kyrkor blev uppbyggda och hednatemplen blev nedrivna och de lundar nedhggs dr man frut framburit offer t hedna gudar. En frnm man som ktat Elins dotter, hatade sin hustru s bittert att han plgade henne med hrda ord och slag. Men husets tjnare lade sig i frst fr sin husbonde och drpte honom. Hans slktingar ansg att det var meningslst att hmnas p tjnaren, och beskyllde istllet Elin fr att ha anstiftat mordet. Hon valde d att vallfrda till Jerusalem. Vl hemma igen fortsatte hennes fiender att trakta efter hennes liv. En dag, nr hon fr att vinna avlat vandrade till invigningen av Gtene kyrka, kastade sig ngra av hennes motstndare ver henne, tillfogade henne sr och drpte henne med svrd. Sedan fick hon ligga dr. Hon ddades den 1 augusti. P hennes ddsdag gick efter solnedgngen en blind man vgen fram, och d han nalkades platsen fr hennes lidande, sg den pojke som ledde honom hur det lyste liksom av ett brinnande ljus i en buske. Nr han sg nrmare efter fann han den saliga Helenas avhuggna finger jmte den ring hon frt med sig frn det Heliga landet. Nr den blinde rrde vid fingret, fuktade handen i hennes blod och sedan frde handen till gonen, fick han synen ter. Och nr de som bar bort hennes kropp stannade en stund p vgen fr att vila, vllde det fram en ny klla, den heliga Helenas klla. Nr sedan hennes heliga kropp blivit frd till Skvde och tvagen ver den stora stenen p kyrkogrden, rmnade denna sten i tv stycken. Den del p vilken blodet hade droppat frn hennes sr, reste sig upp, medan den andra p vilken blodet inte hade droppat, blev liggande p marken. En som varit stum frn fdseln och lnge framhrdade i bner vid martyrens grav, fick sin talfrmga fullstndigt tillbaka. Vidare var det en dv, som led av svr dvhet. Nr han kallade martyren tergav hon hrseln t hans dva ron. Och en spetlsk som blivit frd till martyrens grav och lnge framhrdade i trar dr, renades helt och hllet. ven en halt som anropat martyrens hjlp tervnde med friska ben och ftter. Det hnde ocks att en stenhuggare vid den heliga Helenas kyrka flydde vapenls och oskyldig frn ngra fiender som hade dragna svrd. Han anropade martyren om hjlp och fienderna kunde endast skada klderna p mannen. Nr de sg att de inte kunde utrtta sitt rende, vnde de om och drpte strax med samma svrd en annan som kom emot dem. De angrep p nytt stenhuggaren men drabbades av sdan blindhet att de inte kunde se honom.

231

ISRAEL ERLANDSSON Vita Beati Erici (Erik den heliges liv)

Erik den heliges officiella legend. Erik stammade frn den dlaste svenska tt. I sin ungdom lade han en sker grund till sin dygd och kunskap och ktade Kristina, dotter till Inge, Sverige konung. Vid konung Sverkers dd r 1141 (Anm. ska vara 1156) blev han uteslutande fr sin sllsynta dygds skull uppsatt p tronen genom folkfrsamlingens val i verensstmmelse med detta konungarikes urgamla lagar. Hans frsta omsorg i sin upphjda och farliga stllning var att srja fr sin sjl. Erik spkte med stort allvar sin kropp med fastor och vakor fr att hlla sin fiende i kttet sjlen underdnig och fr att bereda sig till de heliga vningar och himmelska kontemplationer och bner, vilka voro hans frjd. Outtrttligt skipade han fr dem rttvisa, srskilt fr de fattiga, vilkas klagan alltid ndde hans ra och som han skyddade mot nd och frtryck. Ofta beskte han i egen person fattiga och sjuka och gav dem rika allmosor. Njd med sitt fadersarv plade han inga skatter. Han byggde kyrkor och tyglade med signade lagar sina understars ra och barbariska seder. De stndiga infallen i hans rike av de avgudadyrkande finnarna ndgade honom att dra i flt mot dessa. Han besegrade dem i ett stort slag, men efter segern grt han bitterliga vid synen av de dda fiendekroppar som tckte fltet, emedan dessa drpts odpta. Nr man underkuvat Finland, snde han S:t Henrik, biskop i Uppsala, att frkunna Kristi tro fr det vilda vantrogna folket, som vars apostel han kan anses. Bland denne gode konungs understar fanns vissa Belials sner, som gjorde narr av hans fromhet, halsstariga avgudadyrkare som de voro. Frblindad av drmmen om Sveriges krona stllde sig den danske kungasonen Magnus i spetsen fr dessa onda missnjda och uppviglade dem att taga sin hrskares liv. Den helige konungen hrde mssan dagen efter himmelsfrdens fest, d han fick underrttelse om att upprorsmnnen gripit till vapen och tgade mot honom. Lugnt svarade han:"Lt oss avsluta mssoffret, resten av gudstjnsten skall jag fira p en annan ort!" Efter mssan befallde kung Erik sin sjl i Guds hand, gjorde korsets tecken och gick ensam ut i spetsen fr sin livvakt fr att skona stadsborna, som voro redo att offra sina egna liv fr hans. De sammansvurna strtade mot honom, vrkte honom av hsten och hgg av honom huvudet med mnget ovrdigt frljligande av hans tro. Hans dd intrffade 18 maj 1151(Anm. ska vara 1160). Gud hedrade hans grav med mnga jrtecken. Intill denna dag ligger hans helgade lik ofrmultnat i Uppsala. Sankte Erik rades i alla dagar som Sveriges rikes helge patronus. Han lt samla konungarikets gamla lagar i en bok som hette Konung Eriks lag. Hans sjl r bland Guds heliga.

232

Eskilslegenden
Den helige mannen Eskil vigdes till biskop inom det kyrkoomrde som heter Nordanskog (Anm. norr om Kolmrden). Men medan han dr vakade med Guds kraft uppstod hos ngra vantrogna mnniskor en hftig avoghet mot trons kmpe konung Inge, som d hll spiran ver Sveriges rike. Nr de ftt klart fr sig, att han aldrig skulle tillstdja vad otillstndigt var (Anm. riksblotet), samlade de en hr, besegrade konungen och jagade honom frn riket. Efter att ha frdrivit sin kristne furste valde de sig en avgudadyrkare och tog till konung en otrogen vid namn Sven, ovrdig konunganamnet och med skl kallad Blod-Sven, enr han tillstadde dem dricka djurblod, som offrats t avgudarna, och sjlv t av offerkttet. Sedan Inge frdrivits samlades de otrogna kring kung Sven i Strengja (Anm. Strngns), dr de slaktade oxar och fr och blotade till avgudarna. De firade dr ett stort hedniskt gille. P den tiden bodde biskop Eskil i Fors (Anm. Eskilstuna nuvarande stadskyrka). Nr han fick hra vad som stod p, tog han sina klerker med sigoch trdde infr avgudadyrkarna. D de vgrade lyssna till honom, anropade han Gud om ett under, varefter ett vldigt ovder brt lst och frstrde blotaltarna och offren, men Eskil fick ej en droppe p sig. Nu angrep blotarna den helige, d de menade att han vade trolldom. En siare vid namn Sp-Bodde trffade honom i huvudet med en sten, en annan slog med yxa in hans hjrnskl. Ngra hvdingar ryckte bort honom och frde honom halvdd infr konungen, vilken fllde hans ddsdom. De frde honom d till den dal dr sedan predikarbrdernas kloster byggdes, och fullbordade med stenslag hans martyrium.

233