Uppdaterad
I många år har mens varit något skamligt, som ska hållas hemligt och aldrig talas högt om. Detta trots att mens är, kommer bli eller har varit vardag för halva världens befolkning. Det är något som påverkar både privatlivet och ekonomin. Dessutom bidrar många av dagens mensskydd tyvärr till nedskräpningen av jorden. Men början till en förändring kan skönjas.
I delar av världen är det ett stort problem att flickor inte har tillgång till mensskydd, men här uppe i norden finns bindor och tamponger att köpa i varenda liten närbutik. Något som en västerländsk, menstruerande kvinna kan göra för att slita så lite som möjligt på jordklotet är därför att byta ut engångsmensskydden av plast mot mer miljövänliga flergångslösningar.
Ett alternativ till mensskydd av engångstypen är att ersätta tampongen med en menskopp, produkten som bara växer i popularitet. Det gäller att hitta en koppmodell som passar en själv, så ett råd är att läsa ett test av menskoppar för att få tips om vad man ska tänka på. Ett annat alternativ är att börja med tygbindor.
Invändningar mot tygbindan är ofta desamma som för menskopp: att det känns ofräscht, är ohygienskt, att det kräver mer jobb och att det inte ger samma skydd. Vad som funkar bäst är givetvis unikt från person till person.
Tillverkningar av en tygbinda i bomull gör givetvis ett avtryck på miljön. Men eftersom tygbindan kan användas under många år innan den måste kasseras så sliter den mycket mindre på klimtat än en engångsprodukt. Vanliga bindor inte bara tillverkas av plast, de förpackas i engångsförpackning av plast och packas sedan ner i ytterligare en plastförpackning. Varje sådan engångsförpackning ska sedan transporteras från fabrik till butik. Alla de tiotusentals mensskydd en kvinna kan förbruka under sina fertila år hamnar i bästa fall i återvinningen, i sämsta fall i soporna. Vilket i vissa länder innebär att det grävs ner i jorden.
Att köpa en uppsättning tygbindor som räcker för en mensperiod är helt klart dyrare än att köpa en ask tamponger och en förpackning engångsbindor. Men det tar inte lång tid innan man har tjänat in det man spenderade på tygbindorna. Inom kort kommer man faktiskt gå plus. För när en tampong eller binda slängs efter användning så kan tygbindan enkelt sköljas i kallt vatten, tvättas i tvättmaskinen, hängas på tork och sedan användas på nytt. Om och om igen. En tygbinda som tas väl omhand har en livstid på många år jämfört med engångsprodukten som inte sällan kasseras efter några timmar.
Engångsbindor innehåller olika typer av kemikalier för att absorbera blod och vätska. Inte sällan är de också parfymerade, för att maskera doft. Att exponera detta direkt mot de känsliga slemhinnorna är sällan eller aldrig bättre än att låta underlivet endast komma i kontakt med naturmaterial. Det är även vanligt att den plastigare engångsbindan skapar fukt och instängdhet, vilket i sin tur är en utmärkt grogrund för svampinfektioner eller ger upphov till irritation. Många som övergått till tygbindor vittnar om att den typen av besvär helt har upphört för dem.
För den som är nyfiken på att testa tygbinda så finns det således flera bra anledningar till att ge denna nygamla uppfinning ett försök. För egentligen är ju tygbindor inget nytt. Att använda naturmaterial som gräs, papper och tyg som mensskydd är ju hur kvinnor har hanterat mensen genom tiderna. Och den första kommersiella dambindan, som började säljas i slutet av 1800-talet, tillverkades faktiskt av flanell.
Tema Hållbar vardag är PriceRunners serie med tips om produkter som är hållbart producerade, hur man kan ersätta engångsartiklar, och enkelt komma igång med smarta knep och vanor för en mer hållbar vardag!
1,0