Lapptäcken så långt ögat kan nå

Det är rena undret att jag hittar till Margareta Nilsson. Hon bor långt ut på landet där hon trivs med naturen och tystnaden.– Det var min morbror som lärde mig handarbeta. Han var sjöman, men väldigt pysslig och gillade att sticka, virka och väva. Av farmor lärde jag mig brodera och makramé.Det har Margareta haft stor nytta av i livet. Hon har tidigare jobbat som dagmamma och frisörska, men under de senaste tre åren har hennes största intresse också blivit hennes arbete.

Över garaget har hon inrett en hel våning, som är något av en dröm för folk som älskar handarbete i alla dess former. Quilthjärtat kallar hon sitt eget smultronställe, där är det främst lappteknik och quiltning som står i fokus.

Lappteknik går ut på att sy ihop mindre tygbitar till större föremål som exempelvis dukar, täcken och väskor. Vid quiltning sammanfogas textiler med vadd, ofta används quiltningsmaskiner som kan åstadkomma olika mönster. – Det finns många olika tekniker, färger och tyger så det är lätt att bli inspirerad! Margareta har samlat på sig ett rejält lager med tyger, det går åt en del när du ska sy stora saker.– Det är lätt att köpa på sig för mycket, men samtidigt måste jag ha ett rejält lager hemma eftersom jag säljer mycket på nätet.

Tyvärr är det inte så många ungdomar som lär sig lappteknik, medelåldern på kursdeltagarna är ofta hög.– Kanske beror det på att det kostar rätt mycket och du behöver ha en ganska bra maskin. Fast jag tycker det är synd att inte fler unga lär sig, för det är väldigt kul. Margareta är med i föreningarna Åsbo-quiltarna i Perstorp och Gåsaquiltarna i Landskrona, där de bland annat ägnar sig åt välgörenhet och syr lapptäcken till neonatalavdelningar. – När mammorna äntligen får ta med sitt för tidigt födda barn hem, får det ett lapptäcke med sig.

Det tar förstås lång tid att göra täcken till sängar, det går åt många lappar och vissa mönster är avancerade. – Ibland håller jag på i flera dagar, men jag tröttnar aldrig.Den svåraste biten är enligt Margareta själva monteringen.– Det är svårt att få allt slätt och bra, ibland ska dragkedjor sys på, applicerade hjärtan eller andra detaljer. På en bjälke i taket hänger massor av lappväskor, alla med unika mönster. – Jag syr kuddar, grytlappar, tehuvor, gardiner, dukar, väskor, täcken och väggbonader.Ibland broderar hon för hand. Det största arbete hon gjort var ett täcke till en dubbelsäng som var 2,90 gånger 3, 20 meter. Det tog flera veckor att sy.

– Jag älskar hjärtan så på en av mina kurser just nu håller vi på med dukar till Alla hjärtans dag. Jag visar hur momenten går till steg för steg. Det krävs mycket förberedelser inför kurserna. Margareta ska tänka ut mönster, rita upp och testa. – Jag håller på med detta hela dagarna, ofta tio till tolv timmar. Hon lär folk sy väskor med lappteknik och remsor, just nu är det aktuellt med en hundkurs där fryspapperteknik används för att göra en härlig väggquilt med hundmotiv. I taket finns prov på en kattbonad. Det finns flera olika tekniker och mönster som blir till kedjor, tegelstenar, stjärnor och skuggningar. – Så har vi UFO-träffar då alla tar med sina "unfinished objects" (saker de inte blivit färdiga med).

Margareta älskar det hon gör och trivs när våningen är full med handarbetande damer. För det är inte så ofta män anmäler sig till kurserna. – Jag får ständigt nya idéer!Margareta är sällan sysslolös att döma av alla vackra quiltbonader som pryder tak och väggar. – Jag har mycket mer hemma i boningshuset, säger hon och skrattar.