Hon har just landat i sitt paradis på jorden, beläget mitt i den vackraste sommargrönskan på Långholmen i Stockholm. Birgitta Sandström Lagercrantz kolonilott ligger gömd bakom en liten klippa och nedsänkt i en svacka, som gör att den knappt är synlig från gatan. Det enda man skymtar är sedumtaket som det lilla huset är försett med.

– Jag var tvungen att vänta några år innan jag kunde anlägga taket. Men det fungerar perfekt i den här svackan eftersom det suger åt sig massvis med vatten, framför allt när det kommer störtskurar. Sedan blommar det under hela säsongen, vilket bidrar till den biologiska mångfalden, säger Birgitta Sandström Lagercrantz.

Huset är tio kvadratmeter och har formen av en låda. Framtill dominerar de stora fönstren som går att dra isär så att huset får en öppen känsla. När Birgitta lämnar lotten bommar hon igen den med två rejäla trädörrar. På det sättet blir kolonistugan till ett ointagligt fort.

– Jag bor visserligen nära men det är ändå skönt att det går att stänga igen huset. På det sättet är det mindre frestande att försöka ta sig in, säger hon.

Det är den tredje kolonilotten Birgitta odlar på. Senast huserade hon på en som låg på andra sidan klippan, bara ett halvt stenkast bort. Det var en svårodlad lott och Birgitta drömde om en annan plats där hon kunde ta ut svängarna mer när det gäller trädgårdsodling.

Det enda som fanns på den nya lotten var ett garage, och ingen hade lov att bygga på marken. Birgitta var en av dem som bidrog till att lottägarna fick bygglov. En byggrupp bildades i föreningen för att husen skulle hålla ihop stilmässigt, färgmässigt och passa in i miljön.

– Vi bjöd in Riksantikvarieämbetet och Stadsmuseet för att få råd om färgval och detaljer. Tanken var att våra hus skulle fungera med byggnaderna som redan finns på Långholmen, säger Birgitta.

För henne var det självklart att ta hjälp av en arkitekt för att rita huset. På det sättet kunde hon skräddarsy kolonistugan efter sina behov.

– Det jag önskade var en rejäl trappa där man kunde sitta och dricka sitt morgonkaffe, fönster i alla väderstreck och att man skulle kunna öppna upp huset helt men stänga igen det totalt när det är dags att åka härifrån.

Även inredningen är noga genomtänkt. Det finns gott om öppna hyllor och krokar på väggarna. De platsbyggda sofforna kan göras om till sängar och slukar dessutom en massa prylar i sina förvaringsutrymmen.

Att miljötänket varit viktigt märks tydligt när Birgitta beskriver hur det hela gick till. Huset är byggt av miljöcertifierat trä. Hon har använt slamfärg och linoljefärg genomgående, både utvändigt och invändigt. Diskbänk, spis och fönster är inköpta på andrahandsmarknaden.

Även taket är anlagt med tanke på miljön. Förutom att bin och humlor trivs där så isolerar det bra och bidrar till att huset håller en jämn temperatur hela säsongen. Dessutom är huset konstruerat så att det går att montera ned och ta med sig om hon en dag skulle vilja sätta upp det på en annan plats.

– Att ta hänsyn till platsens själ är viktigt tycker jag. Genom att studera hur det ser ut i trakten och vad som redan växer på platsen får man en hint om vad som passar och trivs här, säger Birgitta.

HELENA KAASIK/TT