Vilken höna passar dig? Guide till 10 tåliga lantraser
Det kacklas som aldrig förr på både bakgårdar och i trädgårdar. Här är 10 tåliga och kaxiga lantrashöns att satsa på.
1. Åsbohöns – riktiga överlevare
Åsbohöns är en av Sveriges populäraste lantrashönor! Rasen är tålig, trevlig och ger bra med ägg. De är anspråkslösa och anpassar sig till knappa förhållanden. De är riktiga överlevare. Denna lilla hönstyp var förr allmänt förekommande i de Nordskånska och Småländska skogsbygderna.
Svag benbefjädring är sällsynt, men förekommer. Hönorna väger 1–1,5 kg och tuppen 1,5–2 kg. Den lägre vikten bör inte underskridas.
2. Hedemorahöns – klarar kallt klimat
Hedemorahöns är lugna och orädda. De har god ruvningsförmåga och tar väl hand om sina kycklingar. En icke ruvande höna lägger omkring 150 ägg per år. De har en tät och dunrik fjäderdräkt och klarar sig därför bra i kallt klimat.
Hönsen har funnits på gårdarna i Hedemoratrakten under flera århundranden och gavs förr i tiden ofta bort som brudgåvor. Hönorna väger 1,5–2 kg och tuppen 2–2,5 kg.
Läs också: Skaffa höns – det här behöver du veta
3. Gammalsvenska dvärghönor – livliga och friska
Gammalsvenska dvärghönor är livliga, härdiga och goda ruvare. Kroppen är kort och kraftig med reslig hållning. Även om deras ägg endast väger kring 30 gram så är de procentuellt sätt större än andra hönors ägg. Efter 21 dagar kläcks kycklingarna. De första två veckorna ser kycklingarna ut som små banditer med en karaktäristisk svart markering runt ögonen.
Gammalsvensk dvärghöna härstammar troligen från de tama bankivahöns som på 1700- och 1800-talet kom till Sverige med ostindiska kompaniets skepp. Det är en frisk och tålig fågel. Hönorna väger 0,5– 0,8 kg och tuppen 0,6– 1,0 kg.
4. Bjurholmshöns – inte så utsatta för rovdjur
Bjurholmshönan värper 150–200 ägg per år. De är medelstora, har slät fjäderdräkt och är anpassade till kallt klimat. Benen är oftast släta. Hönorna har relativt små kammar, tupparna medelstora. Bjurholmshönan är Sveriges nordligaste lantrashöna. Bjurholmshönorna är den senast identifierade lantrasen.
Eftersom hönsen hade bott isolerade på samma gård i 120 år betraktades de som en egen ras, en rest av den gamla lantrashönas som fanns i Västerbottens inland på 1800-talet. De flesta hönsen är svarta och brukar därför vara mindre utsatta för rovdjur. Hönorna väger cirka 1,5 kg och tuppen cirka 2 kg.
Läs också: Så inreder du ett hönshus
5. Orusthöns – tupparna kan vara aggressiva
Både hönor och tupp är pigga till humöret. Det är en ganska liten höna men tupparna kan vara aggressiva jämfört med större raser. Det är inte ovanligt att de slåss inbördes. Hönsen är duktiga värpare och kan lägga över 150 ägg per säsong. Äggen väger mellan 45 och 50 gram.
Orusthönan fanns, som namnet avslöjar, främst på Orust och Tjörn och de är rustade för skärgårdsklimatet. De levde i fiskarbyarna och levde främst på fiskrens. Det är den mest fåtaliga och hotade av de stora lanthönsraserna.
Hönorna väger 1–1,5 kg och tuppen 1,5–2 kg.
6. Skånska blommehönor – sävliga och matglada
Skånsk blommehöna är en lugn och sävlig lantras som kännetecknas av sin fläckiga, ”blommiga”, fjäderdräkt. Som unga är de matfriska. Blommehönan värper länge och mycket. De har en hög äggproduktion. Äggen väger 55-60 gram och skalen är i en ljusbrun färgton, ibland prickiga. Kroppsformen är rund och robust.
En del djur får tofs på huvudet. Skånsk blommehöna är vår största lantrashöna som ursprungligen kommer från byarna Vomb, Tofta och Esarp. Hönsrasen lär ha fått sitt namn efter äldre skåningar som talade om dem som "di gamle blommade". Hönorna väger 2–2,5 kg och tuppen 2,5–3,5 kg.
7. Ölandhöns – lätta att göra sällskapliga
Ölandshöns tål kyla och vind och är mycket härdig. Hönorna är goda mödrar som tar hand om kycklingar och ungfåglar. De har också en förmåga att undvika rovfåglar och är lätta att göra sällskapliga. Benen är glatta. Kamformen är enkel.
De flesta hönorna har en relativt stor upprättstående, ibland svagt hängande, kam. Tupparna har en stor kraftig kam och långa välutvecklade haklappar. Hönorna väger cirka 2 kg och tuppen 2,5–3 kg.
Läs också: Röda hönskvalster – så bekämpar du dem
8. Gotlandshöns – kan gå ute året om
Gotlandshönor växer ganska långsamt, värper måttligt och ruvar fram sina kycklingar på ett bra sätt. Det är en frisk och härdig lantras. På Fårö, där rasen härstammar ifrån, hölls hönsen fritt i öppna hus året om. Kroppsformen är lite grov och robust.
Kamformen är vanligen enkel men roskam kan förekomma. Hönorna väger 2– 2,5 kg och tuppen 2,5–3 kg.
9. Bohuslän-Dals Svarthöna – lägger 150 ägg per år
Bohuslän-dalshöns tillbringar gärna nätterna uppflugna i träd där de går säkra för rovdjur. Hönan lägger runt 150 ägg om året. Rasen är goda ruvare med stark moderskänsla. Det finns beskrivet hur sjömän under 1600-talet tog med sig en flock svarta höns från nuvarande Mozambique och kanske härstammar dagens svarthöns från dem.
De höns som ligger till grund för dagens genbank köptes 1958 från två bröder i Bullarebygd. Deras säregna svarta höns hade de övertagit från sina föräldrar som fått dem i bröllopsgåva 1899. Modern var från Norge och fadern från Sverige. Hönsens kött är mörkt. Kam och slör är svarta till rödlila och kamformen är enkel. Hönorna väger 1–1,5 kg och tuppen 1,5–2 kg.
10. Kindahöns – har stark ruvlust
Många äldre minns denna lilla svarta höna med håriga ben och lustig kam från sin barndom. Rasen formades ursprungligen under fattiga förhållanden på torpen i Kindabygden, Östergötland. Det betydde att hönsen själva fick leta efter mat och klara sig utan kontinuerlig utfodring. När Sverige blev rikare och torpen försvann ville man ha höns som värpte mer och gav mer kött, vilket krävde foder. Det gjorde att Kindahönsen nästan försvann.
Kindahönan är en medelstor ras. Kroppsformen är grov och robust. Ullhönsens fjäderfan saknar hakar som binder ihop det, ungefär som hos silkeshöns. De flesta har benbefjädring. Ben- och näbbfärg varierar. Fyra tår är vanligast men även femtåighet kan förekomma. Kindahönan är en av de lantraser som uppvisar starkast ruvlust. Hönsen väger 1,5–2 kg och tuppen 2–2,5 kg.
Källa: Svenska Lanthönsklubben
Råd till dig som vill skaffa höns:
Kontakta din kommun och hör vad som gäller. De flesta tillåter en liten hobbyflock även i tättbebyggt område. Prata med grannarna först även om du inte ska ha tupp. Ta reda på vilken ras som passar dig bäst och anpassa hönshusets storlek efter vilken ras du väljer. Tänk på att höns behöver få vara ute och picka och kräver daglig tillsyn.
