Forskare trodde tidigare att kolibrin fick i sig nektar genom att göra tungan till ett tunt rör som nektarn kunde stiga upp i med hjälp av kapillärkraft. Men nya studier visar att kolibrin använder en mycket mer avancerad metod – den fångar vätskan med tungan.

 Intressanta fakta: När kolibrin sticker ner tungan i nektar delas tungan på längden och bildar två spetsar. Längs båda spetsarna löper en fåra där tungan kan delas. När tungspetsarna kommer i kontakt med vätskan öppnas fårorna och flikar vecklas ut. Så man kan snarare säga att kolibrin lapar nektar än att den använder tungan som ett sugrör. När den sedan drar in tungan sker hela processen baklänges, tungspetsarna försluts och nektarn fångas på insidan.

 Hela processen tar ”mindre än en tiondels sekund”, säger forskarna Alejandro Rico-Guevara, Tai-Hsi Fan och Margaret Rubega. De konstaterar också: ”Tungspetsen är en rörlig vätskefångare som ändrar form drastiskt när den stoppas ner i och dras ut ur vätskor.”

 Den här mekanismen tar ingen energi alls av den lilla kolibrin. Tungspetsarna vecklar både ut sig och stängs som en reaktion på att de kommer i kontakt med eller dras ut ur vätska.

 Kolibrins tunga har en supersmart konstruktion, och forskare tror att man skulle kunna använda det man har lärt sig från den inom medicin, robotteknik och andra områden. Man skulle också kunna använda den när man tillverkar verktyg som städar upp oljeutsläpp och andra vätskor.

 Vad tror du? Har kolibrins avancerade tunga kommit till genom evolution? Eller finns det en konstruktör?