Precis som med alla parasiter vill fästingen egentligen inte skada värddjuret som den angriper. Ändå orsakar den en hel del problem genom att kunna föra en sjukdom från ett värddjur till nästa genom så kallad blodsmitta. Låt oss titta närmare på fästingen och på de sjukdomar som den kan smitta både oss och våra jakthundar.
Artikeln innehåller affiliatelänkar*
Vår nordiska fästing finns i större delen av Sverige, främst söderut och längs kustområden. På grund av mildare klimat och växande rådjursstam sprids den mer och mer norrut. Den trivs främst i skog och högt gräs. Under vintern ligger den i dvala för att på våren, vid några plusgrader, bli aktiv igen.
En fästing lever bara i några år. Nymfen eller den unga fästingen är grå, hanen svart och honan röd till grå när hon är fylld med blod. För att passera från ett utvecklingsstadium till nästa krävs näring genom ett värddjurs blod.
Då fästingen saknar ögon förlitar den sig helt till doft och vibrationer för att uppfatta att ett potentiellt värddjur passerar. Mundelen är försedd med hullingar för att kunna bita sig fast på värddjuret, där den sedan sitter under ett par veckor. Ett till två dygn efter det att fästingen sugit sig fast kan sjukdomar överföras till värddjuret via fästingens saliv.
Foto: Per Jonson
Nya fästingarter
Det finns andra typer av fästingar som fruktas på grund av de smittor de kan bära med sig.
Den bruna hundfästingen är vanligt förekommande i södra Europa och sprider flera mycket allvarliga sjukdomar. Den kallas ibland för kennelfästing och frodas i hundrika miljöer. Även om den är känslig för kyla kan den överleva flera år i inomhusmiljö, exempelvis i en jaktkoja.
Tajgafästingen, som är randig och större än vår nordiska fästing, har under senare år hittats längs den svenska norrlandskusten. Den är mest fruktad eftersom den kan bära på en aggressiv form av fästingburen hjärnhinneinflammation, som kan drabba både människa och hund.
Fästingspridna hundsjukdomar
Borrelios, anaplasmos och TBE är de fästingburna sjukdomar som normalt påträffas i Sverige. Låt oss kort titta närmare på dessa sjukdomar och symtomen bakom de konstiga namnen.
Borrelios orsakas av en bakterie. Till skillnad från människa orsakar borrelia sällan symtom på hund. I de fall de förekommer syns plötslig feber, ledvärk och en vandrande hälta. Det kan ta upp till hela sex månader för hunden att utveckla symtom, vilket kan vara problematiskt när symtom ska kopplas till orsak. Sjukdomen behandlas effektivt med antibiotika under några veckor.
Anaplasmos (tidigare kallad ehrlichios) är också en fästingburen bakterieinfektion som kan drabba både människa och hund. Infektionen förlöper ofta utan symtom. Om symtom uppstår ses de ett par veckor efter smitta genom feber, ledvärk, blödningar och diverse magtarmsymtom. Bakterien kan i akutskedet hittas inuti de vita blodkropparna och då behandlas effektivt med bred antibiotika.
TBE eller fästingburen hjärnhinneinflammation är en virussjukdom som förekommer på både människa och hund. Till skillnad från människa orsakar TBE sällan symtom på hund. I de fall de förekommer blir de däremot ofta allvarliga med hög feber, kramper och rörelsestörningar. Vaccin mot TBE hos hund saknas.
Sjukdomar som sprids med den bruna hundfästingen
Monocytär ehrlichios förekommer normalt inte i Sverige och är anmälningspliktig. Anmärkningsvärt är att hundar kan bära på smittan i flera år (!) för att plötsligt drabbas av symtom som feber, trötthet och en ökad blödningstendens. Akuta fall svarar bra på antibiotika medan de långtgående fallen ofta inte är behandlingsbara.
Babesios är en fästingburen parasitsjukdom som först på senare tid letat sig upp till norra Europa. Till skillnad från de övriga fästingsjukdomarna ger babesios mer ofta symtom hos värddjuret främst i form av en allvarlig blodbrist. Sjukdomen är tyvärr svårbehandlad och i grava fall obotlig.
Förebygg fästingangrepp
Fästingsjukdomarna hos våra hundar kan vara så väl svåra att diagnosticera som lömska eftersom symtom kan uppstå flera år efter fästingbettet. Med ett ökat hundresande behöver vi vara mer uppmärksamma på fästingens utseende och vara mer pro-aktiva för att skydda våra hundar mot fästingangrepp. Detta gäller inte minst våra jakthundar som vistas mycket ute i skog och mark.
För att skydda hunden mot fästingar och därigenom mot fästingburna sjukdomar, kan olika typer av fästingpreparat användas. De preparat som har vetenskapligt dokumenterad effekt mot fästingar är spot-on preparat, tuggtabletter och halsband som alla säljs via apotek. Olika preparat innehåller olika substanser med olika effekt på fästingen.
En del preparat har en repellerande eller avskräckande effekt, vilket innebär att fästingen inte alls vill komma i kontakt med hunden. Andra preparat dödar fästingen när den väl biter sig fast och börjar att suga blod. Vissa preparat räcker flera månader medan andra bara verkar i ett par veckor.
Är fästingpreparat farliga för hunden?
Alla läkemedel måste för att kallas läkemedel genomgå noggranna vetenskapliga tester innan de börjar användas. Ett läkemedel är framtaget för att förebygga, bota eller lindra sjukdom. Det finns inte ett läkemedel som inte kan ge biverkningar, så även fästingpreparat.
Fästingpreparat genom halsband eller spot-on kan ofta ge övergående lokala hudreaktioner i form av klåda, rodnad eller håravfall. Tabletter med långtidsverkan kan ge övergående magtarmstörningar. Rykten om att den mer långtidsverkande tabletten skulle ge allvarliga biverkningar ska tas med en nypa salt då dessa är extremt sällsynta.
När bör veterinär uppsökas efter ett fästingbett?
Om hunden oförklarligt drabbas av feber, trötthet, led eller muskelvärk bör veterinär uppsökas. I de fall symtomen kan kopplas till fästingbett tar veterinären blodprov för att kunna behandla hunden med rätt medicin. Symtomen kan som du förstår vara lätta att missta för något annat.
För att minska antalet fästingbett är det bra om pälsen genomsöks regelbundet. Om en fästing redan har hunnit bita sig fast på hundens kropp bör den tas bort så fort som möjligt, helst inom två dygn. Använd gärna en fästingborttagare.
Ta tag om fästingen, nära huden och dra rakt ut. Försök att se till att hela fästingen följer med, även om det inte spelar någon roll om fästingens framdel blir kvar. Efter några dagar ses ofta en liten toppig svullnad vid bettstället med rodnad och klåda. Denna är helt ofarlig och behandlas lämpligen med sårrengöring och receptfri kortisonsalva.
Skydda din jaktkompis!
Tanken med den här artikeln är inte att skrämmas utan att skapa klarhet i fästingens liv och hur den kan skada oss och våra hundar. Val av fästingpreparat engagerar de flesta av oss hundägare och det kan upplevas svårt att veta hur och med vilket preparat som du bäst ska behandla hund.
Egentligen spelar det ingen roll vad du väljer, huvudsaken är att du skyddar hunden under fästingsäsongen. Välj en tablett, ett spot-on preparat eller ett halsband som effektivt och vetenskapligt bevisat skyddar våra hundar mot fästingar och de elaka sjukdomar de kan bära på. Det är inte svårare än så.
Artikeln publicerades ursprungligen i Jaktjournalen nr 6, 2021
Text: Anna Pamuk, Fjällveterinären
* Artikeln innehåller affiliatelänkar, men är skriven av redaktionen och inte på uppdrag av någon.
