Så jag blir glatt överraskad när Marley visar sig vara en riktig hund, varken mer eller mindre. Visserligen världens mest ouppfostrade men det är husses och mattes fel. De begriper nada vad gäller hunduppfostran. (Och det är välkommet att en film äntligen visar upp, på fullt allvar, vilken roll en hund kan spela för sina människor.)
Annons
Annons
Annons
Människans bästa ovän i Marley och jag
Efter ”Djävulen bär Prada” kan man känna vissa förhoppningar inför David Frankels nya romantiska komedi – men en hund i en huvudroll? I amerikansk film brukar det innebära att ”hunden” aldrig är en riktig hund utan en förklädd människa, en clown eller en hjälte.
Annons
Annons
Annons