I Pompeji har tiden stannat

"Vi hade knappt satt oss ner för att vila då mörkret föll, inte mörkret av en månfri eller molnig natt, utan som om en lampa hade släckts i ett stängt rum. Man kunde höra kvinnors skrik, barns gråt och männen ropa; en del kallade efter sina föräldrar, andra efter sina barn eller fruar och de försökte känna igen dem på deras röster. Människor begrät sina öden, eller sina släktingars öden, och de fanns de som i sin dödsskräck bad att få dö. Många bad efter gudarnas hjälp, men ännu fler tänkte att det inte längre fanns några gudar kvar och att universum hade störtat ner i ett evigt mörker för all tid."

Plinius den yngre målar i sina brev upp en dramatisk bild (här i översättning av red.) av den plötsliga tragedi som drabbade Pompeji och närliggande områden år 79 e.Kr då vulkanen Vesuvius fick sitt utbrott. Hans brev är de enda bevarade ögonvittnesskildringar vi i dag känner till. Plinius morbror, Plinius den äldre, var en romersk författare och naturfilosof. Han omkom i vulkanutbrottet efter att ha tagit sig närmare Vesuvius för att iaktta fenomenet. Han hör kanske till de mest kända dödsoffren, men bland de uppskattningsvis 3 000–13 000 som miste livet vid utbrottet finns människor från alla samhällsklasser, från den högsta eliten till tiggare. En del dog i det stenregn vulkanen först spydde ut, andra av det pyroklastiska flöde som följde och som nådde temperaturer på upp till 300 grader. Aska och pimpsten lade under sig flera städer – den största och mest kända av dem Pompeji som vid tidpunkten för utbrottet hade omkring 10 000–20 000 invånare. Eftersom lagret av aska och pimpsten som bildades bevarade staden som den var då utbrottet ägde rum har det gett oss en unik inblick i hurdant livet var under antikens Rom.

– Pompeji är så intressant just för att staden är så väl bevarad . Vi har hittat många helt unika föremål och det finns många bevarade texter både ingraverade och målade på väggen. De har avslöjat mycket om till exempel kommunalförvaltning och religion. Framför allt berättar Pompeji mycket om vanliga människors vanliga liv under antiken, säger forskare Laura Nissin vid Helsingfors universitet.

Det var just människorna som väckte Nissins intresse då hon år 2002 deltog i sin första utgrävning i Pompeji. Hon har hunnit med ett tiotal utgrävningar i både Pompeji och närliggande Herculaneum och skrivit flera vetenskapliga artiklar i ämnet.

– Avgjutningarna i gips av dödsoffren är verkligt intressanta. Det är mera sällan man har möjlighet att komma så nära antikens människor. Samtidigt påminner de oss om den tragedi de upplevde.

Avgjutningar började göras i slutet av 1800-talet. Då upptäckte de tidiga utgrävarna att det vulkaniska materialet som stelnat runt offren hade lämnat håligheter runt skelettet efter att kroppen förmultnat. Genom att fylla håligheterna med gips fick man gipsfigurer av offren – en del så tydliga att man till och med fått en uppfattning om vilken typ av kläder de bar. Senare har metoden även använts där annat organiskt material förmultnat och lämnat håligheter efter sig. I dag har vi med hjälp av avgjutningar fått en bild av hurdana bland annat antikens dörrar, skåp, vaggor och vagnar har kunnat se ut.

Nissin är inte den enda finländska forskare som fascinerats av Pompeji. Pompejiforskningens rötter i Finland sträcker sig långt tillbaka, med bland annat Veikko Väänänen på 1930-talet och senare Paavo Castrén. År 2002 inledde Helsingfors universitet projektet Expeditio Pompeiana Universitatis Helsingensis under ledning av Castrén. Pompeji är uppdelat i olika numrerade kvarter och det så kallade finländska kvarteret, där de finländska forskarna fick börja gräva, finns i Regio IX.

– Finlands kvarter är verkligt intressant och mångsidigt. Det finns bland annat tvätteri, bageri och det så kallade Marcus Lucretiuska huset.

Huset innehåller ovanligt påkostade dekorationer. Till exempel bjuder trädgården på en av de mest omfattande skulpturkollektionerna som hittats i Pompeji. Huset innehåller också dyrbara väggmålningar. År 2008 kunde föremål och målningar från huset beundras på Amos Anderssons museum på utställningen Domus Pompeiana – Ett hus i Pompeji.

Pompeji-projektet är en del av ett större internationellt samarbete med syfte att bland annat återundersöka de områden som grävdes fram på 1800-talet.

– Den arkeologiska dokumentationen har utvecklats väldigt mycket på 150 år. I slutet av 1800-talet var forskarna inte så noggranna som i dag. Därför går vi på nytt igenom det som grävts fram då. Projektets andra syfte är att göra nya utgrävningar.

Under åren 2002-2012 gjordes utgrävningar och nu är Pompeji-projektet inne på sin följande fas, det vill säga att publicera resultat och vetenskapliga artiklar. Forskarna har gjort nya rön.

– Vi kände rätt bra till hur det var i Pompeji år 79 när utbrottet skedde, men de tidigare faserna har varit förhöjda i dunkel. Den senaste tiden har vi hittat ny information, till exempel stenbitar som bevisar att Pompeji har varit bebott redan år 400-500 f.Kr.

Att antikens hydroteknik med sitt skickligt byggda akveduktsystem var avancerat har vi känt till. Men de senaste årtionden har vi hittat tecken på att de haft vattenförsedda toaletter till och med på övre våningen av husen. Spolandet har antagligen skett så att man hällt vatten ner i toaletten. Också i det finländska kvarteret har flera nya toalettfynd gjorts.

– I många avseenden var antikens romare föregångare och de hade många bekvämligheter som vi har även i dag. Samtidigt var deras kunskaper i hygien lite annorlunda än våra. Toaletterna fanns till exempel ofta i köket bredvid diskhon eftersom de också användes att slänga matrester i.

Genom att undersöka resterna i toaletterna har vi fått mycket information om till exempel vad som ätits i hushållet.

Ända sedan de första besökarna som återupptäckte staden i mitten av 1700-talet har intresset för Pompeji fortsatt att växa. I dag besöker omkring 3,5 miljoner personer ruinerna varje år. Trots att Pompeji togs med på Unescos världsarvslista redan år 1997 fortsatte läget att förvärras under det följande årtiondet: byggnader rasade, målningar förstördes och föremål försvann.

– Omkring 80 procent av de väggmålningar som grävts fram sedan år 1748 har förlorats. Det är oerhört sorgligt, säger docent Antero Tammisto, som lett Pompeji-projektet sedan år 2008.

De tidiga utgrävningarna handlade mer om skattjakt än arkeologi och staden har inte skyddats tillräckligt bra.

– Nu har vi kunnat bevisa att luftföroreningarna förstör freskomålningarna. Överlag är freskomålningar tåliga, men luftföroreningarna orsakar bland annat att pigmenten försvagas och bleknar bort.

Pompeji täcker ett område på ungefär 66 hektar. Det finns ännu oupptäckta delar av den forna staden.

– Lyckligtvis är ungefär en tredjedel av Pompeji outgrävt. Eftersom man inte klarat av att ta hand om det som redan grävts fram kommer de områden som ännu är intakta att få förbli så. I stället sparar vi något lite bättre bevarat för framtidens arkeologer. Tekniken går också framåt hela tiden, till exempel kan man i dag kartlägga områden med hjälp av bland annat laserskanner och georadar.

År 2011 startade också ett stort EU-finansierat restaureringsprojekt vid namn Grande Progetto Pompei. Tack vare projektet har nya delar av den antika staden kunnat öppnas för allmänheten. År 2015 öppnades 6 nya restaurerade antika privathem i Pompeji.

År 2011 startade också ett stort EU-finansierat restaureringsprojekt vid namn Grande Progetto Pompei. Tack vare projektet har nya delar av den antika staden kunnat öppnas för allmänheten, däribland flera restaurerade privathem. Småskaliga nya utgrävningar har också påbörjats i Regio V i år. Där har arkeologerna upptäckt till exempel ett människoskelett, flera nya välbevarade valaffischer och mynt. På Facebook-sidan Pompeii - Parco Archeologico, publiceras information och bilder om både nya upptäckter och nya områden att besöka.