Brist på busschaufförer beror på arbetsgivarnas personalpolitik och den allmänna situationen i samhället.
Stress, hot, våld, konflikter med passagerare, ständiga tillbud i trafiken, orimliga arbetsscheman, alkohol och drogpåverkade personer som är oberäkneliga, arbeta varannan helg, röda dagar, arbeta sex dagar i följd, ledigt när ingen annan i familjen är ledig, extremt långa pass, flera bussbyte varje dag. Du kör sällan samma buss hela arbetspasset. Är en chaufför försenad börjar du med att vara försenad, delade pass, dålig lön och dåliga OB-tillägg. Återkommande upphandlingar som oftast innebär ”billigast vinner”. Vilket ofta betyder förändringar, försämringar och besparingar.
Arbetar man inte som busschaufför kan man inte ens föreställa sig hur en busschaufförs arbetsdagar ser ut. Som busschaufför ser man även stor social skillnad mellan olika stadsdelar. Man ser hur samhället verkligen är från första parkett.
Man ser misär, fattigdom, utanförskap, uppgivenhet, sjukdom. Man ser samtidigt välmående, ekonomisk stabilitet och trygghet.
Det är verkligen skilda världar. Trots att det bara är några kilometer mellan stadsdelarna. Detta är givetvis också något som påverkar empatiska och inkännande chaufförer. Väljer man ett yrke som busschaufför får man givetvis acceptera att arbeta på obekväma tider och att det kan uppstår konflikter i bussen och farliga situationer i trafiken. Men de villkor och förhållanden som nu råder är inte acceptabla.
Dessutom leder det till att det kör omkring många olämpliga chaufförer. Jag utbildade mig till detta yrke men valde att sluta ganska omgående.
Att köra buss är roligt och dessutom socialt. Jag tycker om att vara social. För att ”rädda” en situation eller bara ge en passagerare ett trevligt bemötande genom att offra några sekunder på ett trevligt samtal blev inte alltid så uppskattat om det kom till ledningens kännedom. Bred, stor, tung, lång. Det gäller att ha koll på detta ekipage och på möjliga hot om våld, att kunna läsa personer, att noga avväga hur man ska agera. Det hade jag inga problem med. Men med anledning av allt övrigt här ovan så gjorde jag ett val. Jag slutade att köra buss.
Jag kommer aldrig mer att köra buss om inte villkoren förbättras. Har aldrig mått så psykiskt dåligt, känt mig så stressad på grund av mitt arbete. Inte heller haft så långa arbetsdagar och träffat vänner och särbo så sällan.
Göran Lundqvist, Oskarström