2008 slog Sara Granér ned som en åskvigg från klar himmel i det svenska medvetandet. Med den tokaggressiva, fantastiskt roliga, och minst sagt geniala succédebuten Det är bara lite AIDS så hänförde hon en hel nation. Sedan dess har hennes färgsprakande skämtteckningar spridits, publicerats och kunnat ses i princip överallt från rikstäckande media till en kylskåpsdörr på Möllan.
Nu kommer uppföljaren Med vänlig hälsning där hennes humorbilder samsas med annat bus, illvilja och allmänt djävulskap. I Med vänlig hälsning appliceras fem-minutersmetoden på behövande chefer, det äskas tystnad i tredje världen och prinsessan Madeleine får matnyttiga tips inför ett liv i monogam tvåsamhet.
Sara Granér (1980) was born in Lund, but lives and works in nearby Malmö – a city she relocated to when she went to Serieskolan (Comic Art School) there.
Granér exploded on the scene in 2008 with Det är bara lite AIDS (It’s just a bit of AIDS), published by Galago. Her book generated a great deal of attention and Granér was commissioned by the Swedish daily Dagens Nyheter to create a series of cartoons for their Culture Section.
Granér is a member of the feminist comics collective Dotterbolaget (the Swedish word for “subsidiary” is made up of daughter + company, which here invokes an image of sisterhood), and her work has been exhibited at several major venues, such as Kulturhuset in Stockholm. Her comics poke fun at society, and Granér is unflinchingly frank, disturbing and hilarious. Gifted with a visual style all her own, Granér creates a world full of imaginary animals served up in bold colours with an industrial strength dash of darkness.
Detta är sannolikt den absolut bästa satir som jag läste 2010-2011. Många av dessa rutor kommer att leva kvar och jag tror att jag kommer att nämna dem för mina framtida släktingar.
Jag, predikande för mina barnbarn (+ olämliga styrkeord): "Så här såg skiten ut runt valet 2010, då Sverige för första gången valde om en borgerlig regering. Om vi fattade hur dumt det var? Ja, se vad till exempel Sara Granér skrev och illustrerade under denna samtid i detta pressfria jävla land."
Hjärtat bankar lite hårdare i bröstet efteråt. Och även om det inte har blivit bättre då, 40-50 år senare, så finns det i alla fall alltid godhet i världen.
PS. Illustrationerna tycker jag också är extraordinärt vackra. DS.