I författarens andra bok står en liten pojke i centrum. Hans anhöriga har vänt honom ryggen, och än värre hållit honom inlåst. Ann Rosmans berättelse handlar om familjeband och samhällssyn och letar sig ända tillbaka till de bohuslänska häxprocesserna.
En sensommardag nära Carlstens fästning i Marstrand gör en besökande skolklass en hemsk upptäckt. Liket efter en kvinna i medeltida kläder och utan huvud påträffas vid den gamla Offerstenen. Strax därefter får fru Wilson i sin trädgård sitt livs chock när hon får syn på huvudet, högst upp på en spaljé med rosor och luktärter.
När Karin Adler vid Göteborgspolisen blir informerad av kollegan Robert njuter hon av sin sista semesterdag. Hon har separerat från sambon Göran och bor nu ombord på sin båt i Marstrand.
Kvinnan vid Offerstenen visar sig ha tillhört en grupp medeltidslajvare som ägnat sig åt rollspel vid den avsides belägna Sankt Eriks park på Marstrandsön. Att man har att göra med en mycket kyligt kalkylerande gärningsman står klart när den rättsmedicinska undersökningen slår fast att den huvudlösa kroppen inte hör ihop med det påträffade huvudet.
Karin och kollegorna Folke och Robban befarar nu att det kan finnas fler offer, och ganska snart får de via polisen i Trollhättan upplysningar om ännu ett makabert fynd. En kvinnokropp utan huvud, styckad. I närheten av en grupp medeltidslajvare. DNA-prover visar dessutom att de båda kvinnorna med all sannolikhet är systrar ...
3.5 stars. I actually enjoyed the "info dumping" in this book, thought it was interesting that it talked a lot about the witch trials and what not. Don't think I would have liked it as much if it didn't have those elements to it. Women are found murdered around Marstens Castle (?) and their execution is similar to that of the witch trials during 1600. And the same time we get flashback to a boys tragic background around the 50s and by the end of the book is tied tougheter nicely. I did enjoy it but I wasn't a huge fan of the writing style and I didn't connect that much for the investigative characters. Was more focused on the case.
Definitely not my cup of tea. The idea of the story is ok, but I just hate the esoteric stuff in it. And it plays too large a part, so I can't simply skip it. That oh so gentle and superior lady with her (mental?) centre just sealed my dislike for this. Sorry, no more of this author for me. And the book goes in the bin.
En klar 5a, 406 sidor, Har lyckats plockat böcker i Oktober som är modell tjockare.=) Samt med höga betyg. Kul är det
En serie som verkligen föll mig i smaken. hurkan man köpa snittat ca 25 böcker per månad och hinna läsa 8-13.? så dumt, så dumt...=) De håller en hög nivå av spänning, som suger mig fast likt en sugpropp. Läs
A good murder mystery with a lot of exciting info about witches in the past, and of course Marstrand, that's rather close to my hometown Gothenburg. I like that parts of this story actually takes place close to where I live, and that I get to learn new true things about the area.
This book had a lot of other things outside the murder mystery, that made the story more interesting. Sara's fight with försäkringskassan, Johan and his company, and of course Asko's and Marianne's story.
I knew who the murderer was quite early though just because of the story telling techniques, and hope that it won't be so easy to guess in later books.
3 stars from me :)
This entire review has been hidden because of spoilers.
Ann Rosmanin "Noitavasara" (Bazar, 2012) tarttui hyppysiin mielenkiintoisen nimen ja jännittävältä kuulostavan juonen ansiosta, jossa idyllisessä Ruotsin saaristossa tapahtuva murhasarja tuntuu saavan makaabereja vaikutteita 1600-luvun noitavainoista.
Mitäpä tästä oikein sanoisi? "Noitavasara" oli viihdyttävä, mutta ei millään tavalla erityisen mieleenpainuva dekkari. Vaikka juoneen oli sotkettu monenlaisia henkilöhahmoja ja käänteitä, niin loppuratkaisu ei ollut mitenkään yllättävä. Varsinaisen rikosjuonen rinnalla kulki pieni ihmissuhdetarina sekä jonkinlainen yhteiskunnallinen sanoma, jossa käsiteltiin työuupumusta.
Luulisin, että ensimmäisen Karin Adler -dekkarin lukeminen olisi tuonut hieman lisää syvyyttä henkilöhahmoihin, vaikka pystyihän tämän suuremmitta ongelmitta kahlaamaan läpi itsenäisenäkin teoksena.
Ann Rosman: Noitavasara, Bazar, on 38. tänä vuonna lukemani kirja. Nextoryn sähkökirja, öisin. Olemme nykyajassa v. 2010, sekä vuodessa 1958 (1959,1962,1971). Sekä tietenkin noitavainojen aikaan, lähinnä historian papereista. On muinaislinnoja, on uhrilähteitä, on noitien kiduttamista, mm vesikokeella, ja muuta mukavaa, ja vähemmän mukavaa. Uutisissa tai tviitissä puhuttiin, kuinka yhden kasvosuojan maatuminen kestää 500 vuotta. Eli jos noitavainojen aikaan 1600-luvulla olisi niiden käyttö aloitettu, niin eivät olisi vielä maatuneet. Kannatan tietenkin maskipakkoa, ja maskia käytän. Rakastan elämää, taidetta, luontoa ja kulttuuria, vaikka joskus vähän vähemmän pinkin kulman kautta. Asiaan.
Päähenkilönä on näin naistenpäivänä sopivasti nainen, poliisi, rikostutkija Karin Adler, joka asuu laivassa, pittoreskissä pienessä paikassa, meren rannalla. Kammottavia murhia tapahtuu. Mukana on myös larppaajia ja öyhöttöjämiehiä. On pienen paikkakunnan tunnelmaa. Mutta myös historia. Ruåtsissa on erityisen paljon dokumenttia naisvihasta eli noitavainoista. Tukholmassakin olen astellut torilla jossa nainen teloitettiin noitana 1600-luvun lopulla.
Yksi juonne on väkivalta ja piittaamattomuus lasta kohta. Toinen työuupumus, loppuunpalaminen. Kuinka puolta työpäivää tekevä työuupunut pakotetaan palaamaan töihin, kokopäiväisenä. Kuinka lääkärit ja asioidenkäsittelijät eivät hiffaa, eivät välitä, vaan kannustavat, kyllä sinä jaksat, kun vähän yrität. Enemmän.
Muutakin yhteiskunnallisuutta on, onhan tämä pohjoismainen rikoskirja, eli pienten paikkakuntien terveyskeskukset, jotka ovat auki vain kahtena päivänä viikossa. Ei todellakaan 24/7. Kyseessä on paikkakunta, jonne pääsee vain lossilla.
Skandidekkarit vievät minut aivan omaan maailmaan, jota osaltaan on nordic noir. Olen viime aikoina lukenut paljon naisten kirjoittamia rikostarinoita tältä vuosisadalta, niin uusia kuin vanhempiakin. Tämä on merenpärskeinen. Historian rakastajille.
#noitavasara #noitavasaradekkari #skandidekkari
Paikkakunta on Bohuslän, mutta myös Trollhättan. Trollhättan on ihana nimi, niin kuin tanssiva noita jolla on liian iso hattu raitiovaunuihin. Toisaalta myös kiäh, kiäh -tyyppinen noita...
"Själakistan" av Ann Rosman får 8 av 10 - nästan 9, i betyg. Även om jag störde mig på avsaknaden av information om att de utrett mordoffrets identitet någonstans runt mitten av boken, så är det nu förlåtet 😄.
Knorren, som inte var med när jag lyssnade på "Fyrmästarens dotter", var summeringen av författaren, eftertexten, som var med i den här (men som absolut inte ska läsas i förväg) och som satte berättelsen i dess historiska sammanhang. Den höjde läsupplevelsen ytterligare, tycker jag. Någon som vet om det finns en sådan i "Fyrmästarens..." också så det bara är i ljudboken den saknades?
Hursom. Tycker du om välskrivna kriminalromaner lagom uppblandade med mänskliga relationer och en stor näve historia, så är det dessa böcker du inte får missa. Och, jag vet vart jag ska åka på semestern nästa år! 😍
En general, al mismo nivel del anterior. Un poco flojete pero entretenido, sin embargo, tengo la sensación de que está mejor construido y es un poco menos predecible. Le pongo tres estrellas porque no es peor que los de Dolores Redondo y me ha entretenido, que fue el motivo por el que lo cogí de la estantería. He echado de menos que la autora no tratara más los problemas personales de Karin (no el terreno amoroso, de eso hay suficiente), pero a cambio no la he sentido tan abandonada como en el primero, aunque es cierto que hace tiempo que lo leí y estoy echando mano de mis notas para refrescar un poco la memoria.
Pensaré qué hacer con ellos, me da pena liberarlos y aún no entiendo por qué.
Really liked Rosman's writing style. The buildup in the story was great with the flashbacks from the past, specially in the beginning when they had no connection with the current events. i have not read the first book in the series and mostly grabbed this one because of the title, but now I'm interested to read the other books in the series. Luckily this seemed to be independed and I didn't really feel left out without reading the first book.
Jag har aldrig läst en bok av Rosman innan och gick in i denna boken helt blind. Valde att inte heller läsa baksidetexten. Måste säga att jag är väldigt positivt överraskad. Gillar hur historien tar sig framåt och hur karaktärernas historier vävs ihop. Även om jag ganska tidigt kunde ana hur historien hängde ihop och vem eller vilka som eventuellt var skyldiga så var boken fortfarande mycket bra. Kommer absolut att läsa flera böcker i denna serie.
Bra och spännande, Rosman fångar intresset tidigt och håller en kvar i bokens värld. En önskan om att få besöka Marstrand pockar envist medan jag läser boken. Definitivt läsvärd.
Olin vielä ajoittain sekaisin henkilöistä ja ajankohdisya, kuten ekassakin osassa, mutta tuntuu, että vauhti paranee. Suuntaan heti seuraavaan osaan, mikä kertoo jo jotain.
Lajv, häxprocesser och barnamisshandel är bokens centrala handling. En pojke som av oklar anledning stängs i i en källare. Inte som ett kort straff, vilket vore nog så hemskt, utan lillkillen får bo där nere. I mörker, fukt och med så lite mat att han är helt utmärglad. Systrarna och mamman bor uppe i huset, precis som en vanlig familj. Ja, så vanlig en familj nu kan bli med lillebror i källaren. Vid fästningen i Marstrand gör en skolklass en otäck upptäckt. En död kvinna i medeltida kläder hittas vid en offersten. Det visar sig att en grupp lajvare varit där precis innan. Vem är kvinnan? Fler döda kroppar hittas runt om på västkusten och Karin Adler och hennes kollegor får åter fullt upp.
Das Buch war leider nur wenig spannend, weshalb ich auch sehr lange gebraucht habe um es zu Ende zu lesen. (In der Zwischenzeit habe ich 3 andere Bücher gelesen). Viele Details werden über Gebühr dargestellt (Essen kochen, Tee kochen ...), andere wiederum nicht. Auch war mir schon relativ früh klar, wohin der Hase läuft. Ein ziemlich vorhersehbarer Plot.
Der Schreibstil war sehr einfach, nichts besonderes, an die schwedischen Begriffe konnte man sich gewöhnen.
Gut fand ich die vielen historischen Hintergründe, die in dem Buch dargelegt werden. Man erfährt viel über die Hexenprozesse in dieser Region.
Der Stil ist etwas flüssiger als im ersten Buch, nur am Ende geht es wieder ziemlich holterdipolter. Es wird viel gekocht, gegessen und Feuer angemacht, unrealistisch brave Kinder garnieren die meisten Schauplätze - ein bisschen wie bei Deborah Crombie, allerdings handwerklich weniger gut gemacht. Ich vermute sogar, dass Ann Rosman sich dort Inspiration geholt hat, denn leider sind auch Glastonbury und eine - für mich - schwer verdauliche Portion Esotherik mit von der Partie. Nette Entspannung für einen Pyjama-Tag auf dem Sofa... obwohl vieles in der Handlung recht gruselig ist, geht es nicht an die Nieren, weil ohne psychologischen Tiefgang geschildert.
Kiinnostava dekkari Ruotsin rannikolta. Noitavainoihin liittyvän murhasarjan lisäksi päästään perehtymään niin elämään saaristossa kuin henkilöhahmojen päänsisäiseen maailmaankin. Rosman kirjoittaa hyvin, vaikka välillä innostuukin selittämään asioita pitkästi. Suosittelen tätä ja sarjan ensimmäistä osaa lämpimästi.
Anns Rosman flätar in intrigen i boken om mord i Marstrand på ett sätt med kopplingen till Marstrands historia. Känner man till Marstrand och gillar marstrandsmiljö blir det svårt att lägga boken i från sig.
Läs även herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf för att friska upp minnet om mord i marstrandsmiljö. Även Selma var skicklig på mord och habegär i det historiska Marstrand.
Todella hyvä kirja. Hieman samoja efektejä kuin Camilla Läckbergin kirjoissa. Neljää henkilöä epäilin murhaajaksi, yksi heistä murhaaja olikin. Yhtä epäilin melko lailla alusta asti vain sen takia, että oli sen tyyppinen henkilö, joka monissa dekkareissa/tv:n poliisisarjoissa on murhaaja tai petturi tms. Ko. henkilöstä ei kuitenkaan onneksi paljastunut tällaisia piirteitä.
Ihan taitavasti kirjoitettu kirja, mutta liikaa noituutta, yliluonnollisuutta ja historiaa minun makuuni! Kun on lukenut isot pinot Läckbergejä, Janssoneja, Jungstedteja, Larssoneja ja muuta pohjoismaista dekkarikirjallisuutta, tuntuu, ettei Rosmanilla ole hirveän paljon uutta annettavaa niitten päälle. Ihan mieluusti tätä silti luki, enkä hyljeksi Rosmanin kirjoja jatkossakaan :)
Tässä kirjassa oli monta asiaa kohdallaan: miljöö, henkilöhahmot, tarina. Tekisi mieleni matkustaa Marstrandiin ja tilata opaskierros. Aihekin on mukavan omaperäinen. Pientä miinusta tulee dialogista, jonka luontevuus jättää välillä toivomisen varaa, mutta en osaa sanoa, johtuuko tämä suomennoksesta vai onko vuoropuhelut alun perinkin kirjoitettu vähän tönkösti.
Anns Rosman flätar in intrigen i boken om mord i Marstrand på ett sätt med kopplingen till Marstrands historia. Känner man till Marstrand och gillar marstrandsmiljö blir det svårt att lägga boken i från sig.