Hemligheten bakom ”Go'kväll” – så förändras SVT:s succé

Intelligent förströelse. Så beskrev en tittare SVT:s ”Go’kväll” när hon hörde av sig till redaktionen. 

Det är svårt att inte hålla med: långköraren hade premiär 1997 och har sedan dess fortsatt oförtrutet vecka ut och vecka in. 

Under våren har ”Go’kväll” levererat ett snitt på 647 500 tittare till SVT. Som sedvanligt ligger också tittartidsandelen över 30 procent - bland de som ser på broadcast under ”Go’kvälls” sändningstid väljer var tredje person SVT.

Allt som allt ger detta 56 miljoner tittare. 

Majoriteten av dessa är naturligtvis personer som sett nära noga alla vårens 87 avsnitt.

Reaktionerna på att lördagssändningen läggs ner till hösten är därmed förväntande inom SVT-husets väggar, samtidigt som man då ersätter ”Go’kväll” med en annan förkvällsfavorit i ”Vem vet mest?”. 

Det var i september 1997 som ”Go’kväll” sjösattes. En av de huvudansvariga: SVT-legendaren Eva Sandelin, som även var med och utvecklade klassiska tv-program som ”Mitt i naturen”, ”Har du hört den förut” och ”Lekande lätt”. 

Eva Sandelin har tidigare berättat att ”det kom tårar” efter premiären eftersom ”det hade varit en väldigt tuff process att nå dit”. Expressen har sökt Eva Sandelin, men utan framgång. 

Relativt snabbt efter premiären växte ”Go’kväll” till en favorit hos äldre tittare. Alla som jag pratar med om programmet nämner också fingertoppskänslan när det kommer till ett slags försiktig förändringsprocess. Anton Karlsson är mångårig redaktör och numera producent för ”Go’kväll”. 

- Det gick väldigt mycket långsammare för tio år sedan och det var ett litet annat tilltal då. Men i grunden är det samma program, säger Anton Karlsson och fortsätter: 

- När vi har gjort förändringar har vi valt att behålla 80 procent och göra om 20 procent. 

De där första åren i slutet av 90-talet var det Ragnar Dahlberg och Anja Kontor som styrde skutan programmet sändes från Sundsvall, Umeå och Norrköping . 

Under åren har Joachim Vogel, Beppe Starbrink, Suzanne Axell, Emma Hamberg, Ebba Kleberg von Sydow, Pekka Heino, Inger Ljung Olsson och Linda Olofsson varit programledare. 

LÄS MER: SVT:s beslut – lägger ner ”Go’kväll” på lördagar

Senaste tillskottet: Pia Herrera, som tidigare hette Conde i efternamn när hon bland annat jobbade som nyhetspresentatör på Rapport. 

Pia Herrera axlade rollen i "Go'kväll"

När Pia Herrera, 48, avslutade sin avställning på Regeringskansliet tänkte hon arbeta som frilans. Vintern 2016 prövade hon att sälja in ett resereportage till ”Go’kväll”. Hon fick nej, men blev erbjuden att testa rollen som programledare. 

Någon månad senare syntes Pia Herrera i ”Go’kväll” för första gången. 

Vari fanns utmaningen när du började som programledare?

- Framför allt tyckte jag att det var läskigt, ”Go’kväll” är ju en inventarie, så här långt i alla fall, på SVT. Det är så många som tittar och de flesta är väldigt trogna tittare. Då är det inte självklart att jag kan komma som ny programledare och att folk gillar mig. Vi programledare är ju alla olika, så jag är övertygad om att jag störde en del människor.

- Plus, det är svårt att göra ”Go’kväll”. När man gör nyheter så tar man på sig en uniform, och presenterar nyheterna med en neutral framtoning. I ”Go’kväll” var jag alldeles för neutral i början. Det handlar inte om att vara privat, men om att vara personlig, att personligheten kommer fram. Och det var svårt och det tog lång tid. När det gäller mina tv-jobb så har det aldrig tagit så lång tid innan jag känt mig trygg i hur jag vågar vara.

LÄS MER: Pekka Heino lämnar SVT – efter 32 år

Det måste vara ett roligt jobb med tanke på att det ena programmet inte är det andra likt.

- Absolut. Hantverket som jag gör i programmet är dessutom utmanande eftersom vi jobbar på så många olika platser i studion och med flera kameror. Det är en utmaning som tittarna aldrig ser, men som är jätterolig. Vi sitter, vi står och sedan är det superkul att det är så varierande ämnen.

Finns det någon slags vilja att ha en folkbildande ambition med programmet?

- Det gör det. Vi kan ha samma ämne som Rapport kan ha, men vi ägnar 11, 12, 13 minuter åt det och vi gör det på ett annat sätt: vi är mer inbjudande och mjukare. Vi vill skapa förståelse för ämnen där det är värt att skapa förståelse, och där folk kan identifiera sig, samtidigt som man ibland kan ta bort stigmat med ett ämne. Så visst är det folkbildande, men också underhållning.