Barbro "Babben" Larsson, 53, är en av våra mest folkkära artister. Hon har flera gånger utsetts till Sveriges roligaste kvinna. Nu är hon aktuell med boken "Jag vägrar dö nyfiken" som handlar om hennes liv.
- Det är ingen traditionell självbiografi utan mer nedslag i olika skeenden i mitt liv. Förlaget ville från början ha en bok om stress men det fanns så många redan så då kom jag på att jag ville skriva en bok som är som en show.
Ett av dessa nedslag är när hon hade funderat under lång tid på att skilja sig. Och hur en burköppnare i Helsingfors fick henne att fatta beslutet.
- Jag såg en burköppnare som jag började fingra på. Det var ett tecken för mig då min man alltid varit den som öppnat dem, jag har så små händer. Det var en signal och då kände jag mig redo att skilja mig. Babben tillsammans med kärleken Anders. Foto: Robin Benigh
- Jag gillar ju synkronitet, att se världen på det sättet. Det har hänt många gånger i mitt liv.
Trots att de skildes i all vänskap blev det en efterkommande jobbig period för dottern som tog det hårt.
Ett jobbigt år
- Jag blev tvungen att hjälpa henne gå igenom depressionen. Första året var jobbigt, det var det. Men jag var helt säker på min sak.
Det sista hon tänkte på då var att träffa en ny man. Men ett halvår senare hände något som kom att förändra den saken.
- Jag intervjuade en person som var Anders Ericksson, 55, patient i min tv-show "Babben & Co". Han hade aldrig sett mitt program men då tittade han och reagerade när vi pratade dejting och det kom fram att jag var singel. Han blev förvånad över det och tyckte jag verkade trevlig har han sagt. Så han mejlade mig och frågade om vi kunde gå på dejt.
Babben som är en nyfiken och öppen person tackade ja.
- Nu är vi tillsammans och kära, säger Babben och strålar med hela ansiktet.
Men flytta ihop är hon inte redo för ännu.
- Nej, jag behöver absolut fortfarande space. Så vi är särbo än så länge och det fungerar utmärkt. Jag har ingen brådska att flytta ihop.
Anders är hennes största supporter och stöd i livet. Babben lider av dålig självkänsla och har kämpat med vikten i hela sitt liv.
- Alla läkare har alltid sagt till mig att jag är överviktigt, som om jag inte visste det? Nu har jag har börjat gå på gymmet två gånger i veckan och går ut med hundarna.
Missbrukar socker
För Extra berättar hon att övervikten är ett resultat av ett långvarigt sockermissbruk. Något hon lidit av och dragits med så länge hon kan minnas.
- Om man minns första gången man äter rostat bröd eller chips och fick ett rus av det då är det något som inte stämmer, säger Babben som minns det som om det var i går.
Hon började banta redan som 13-åring men kräktes blod efter tre dagar med en diet bestående av apelsiner, tuggummin och cigaretter. När hon nått vuxen ålder och alla bantningar och ätandet gått för långt, i kombination med att man börjat prata om sockermissbruk, la hon till slut la in sig på ett hem för sockermissbrukare i Dalarna.
- Jag vet att många läkare inte tror på sockermissbruk men jag vet att det existerar eftersom jag lider av det. Och jag blev helt ren efter vistelsen och mådde toppen i tre år.
Sedan hamnade hon på sjukhus av helt annan anledning och fick dropp.
- Då var det kört, det är ju socker i. Sedan dess har jag aldrig kunna bli riktigt ren igen, säger Babben. Det är en sjukdom som inte går att bota. Man får leva med den varje dag.
Hon går med på att hon är en missbrukarpersonlighet men har svårt att ta ordet i sin egen mun.
- Så är det, jag vill helst inte tänka på det. Jag har ju varit en storrökare och är fortfarande arbetsnarkoman. Man går från ett missbruk till ett annat.
Jämför med män
- Jag skulle kunna bränna ut mig på vad som helst. Jag måste prestera i jobbet hela tiden. Är jag inte rolig då åker jag av banan. Men när det börjar gå till överdrift och jag petar i små ord då brukar jag säga till mig själv: "skulle en man släppa igenom det här?". Och ansvaret är alltid jag. Då går det alltid att släppa. Jag lider av det här duktiga flickan-syndromet.
Något som till slut resulterade i att hon gick in i väggen. Men detta efter att dåvarande maken först gjort det.
- Maken skötte markservicen hemma och tog hand om allt. Vi bestämde det så eftersom det hade börjar gå bra för mig och jag kunde försörja oss båda och var mycket ute på resande fot.
- Men han gick in i väggen, fick någon form av utmattningssyndrom.
Babben fick ta med sig dottern Sofia på turné fast hon var alldeles färdig.
- Jag fick piska mig själv varje morgon, var rädd för att bli liggande, rädd för att dö, jag var så trött.
Gick in i väggen
- Året därpå gick jag också in i väggen.
I dag har hon lärt sig att tyda signalerna och bromsa i tid. Ett tag var hon även rädd att åka dit på alkohol.
- Det var när vi var ute på turné och drack öl efter varje show. En kväll satt jag på hotellrummet själv och kände att jag ville ha öl. Då blev jag rädd och tänkte att det är så här det börjar. Det går inte att ta en öl efter varje gång.
- Så när det här suget kom reagerade jag blixtsnabbt. Numera dricker jag bara en öl några gånger per år. Man kan ju bli beroende direkt och jag har sett så många kolleger gå under alkoholen.
Utöver allt annat har hon även svårt att lägga sig på kvällarna och sover periodvis färre än fem timmar per natt.
- Jag har vad man kallar lakanskräck. Det är ett nederlag varje gång jag måste gå och lägga mig! Jag jobbar ju som bäst på natten. Periodvis sover jag mindre än fem timmar men jag har börjat öka på sömnen. Nu vill jag ta hand om mig själv.
- Jag måste också reducera stress, och börja träna, det hänger ju ihop allting.
Dålig självkänsla
Detta tillsammans med självkänslan är något hon måste jobba på hela tiden.
- Jag har gått och går fortfarande regelbundet i terapi. Jag måste öka kommunikationen med mig själv, jag har ju alltid kört över mina egna behov och inte lyssnat på mig själv. Och det har att göra med att jag inte tycker jag är något värd.
Men med ny kärlek och bokskrivandet som också fungerat lite som terapi ser framtiden ljus ut.
- Jag blir bättre och bättre på att ta hand om mig själv. Och så har jag ju Anders.
Premium
Premium
Premium