"Ingen fördrevs på grund av vår närvaro där", sade Ian Lundin i en radiointervju den 21 mars.
Samtalet gällde anklagelserna mot hans företag Lundin Oil och dess verksamhet i södra Sudan kring millennieskiftet.
I Dagens Nyheter sade han samma dag att han hade "noterat" att barnsoldater förekom kring oljeutvinningen i Sudan. Men han förnekade att dessa skulle vara kopplade till att bevaka bolagets verksamhet.
Vi måste få klarhet i detta. I vilken mån drabbades de civila i Sudans oljedistrikt av Lundins närvaro? Anlitade Lundin barnsoldater eller inte?
Den senare frågan är lättast att besvara. Ja, Lundin anlitade barnsoldater.
Våren 2001 reste jag tillsammans med Ian Lundin till staden Rubkona i södra Sudan. Jag gjorde ett reportage för teveprogrammet Agenda.
Vi besökte milisgruppen South Sudan Unity Movement, SSUM, som garanterade Lundin Oils säkerhet i området. Ian Lundin samtalade med biträdande befälhavaren James Lial Diu.
Ledaren för SSUM hette Paulino Matip. Han stöddes av regeringen i Khartoum. Han utmärkte sig för extrem hänsynslöshet.
Tillsammans med Ian Lundin åkte jag utmed den väg som Lundin hade byggt. Under en kort paus dök plötsligt en grupp beväpnade barnsoldater upp. Det kan inte råda något som helst tvivel om att de var anslutna till SSUM. Den milisgrupp som Ian Lundin alltså fick beskydd av.
Situationen i området var sådan att det var helt omöjligt för någon att bedriva verksamhet utan militärt beskydd. Det har Ian Lundin själv intygat i en intervju.
Jag gjorde omfattande resor i södra Sudan under och efter kriget och träffade en mängd barnsoldater. Somliga berättade för mig att de gick med i en milisgrupp eller gerillan för att få ett mål mat om dagen. Andra tvångsrekryterades. Alla väpnade grupper använde barnsoldater. Miliserna, regeringsarmén och gerillan SPLA.
Rubkona översvämmades av människor som hade flytt landsbygden på grund av strider. Det var dock inget nytt fenomen. Det hade inträffat innan Lundin fick idén att bygga en väg och borra efter olja. Det inträffade också senare. I vilken mån var då Lundin Oil skyldig till flykten? Det är en central fråga och meningen är ju att svenske åklagaren Magnus Elving ska försöka besvara den. Det blir inte lätt.
Gerillan SPLA vann kriget och bildade regering i den nya republiken Sydsudan. Vicepresidenten i den regeringen heter Riek Machar. Han var med och startade gerillan SPLA men bröt med ledaren John Garang 1991. Han gick över till Khartoumsidan, övergav sedan den och startade en egen milisgrupp som bland annat samarbetade med Lundin.
Han borde vara ett kronvittne i utredningen om Lundins skuld i kriget men jag kan försäkra att han kommer att vara svårpratad.
Jag besökte Sydsudan för ett år sedan och intervjuade bland andra Barnaba Benjamin, informationsminister. Han är veteran inom SPLA och berättade att han hade träffat Lundin för länge sedan. Som bekant sålde Lundin sin verksamhet i södra Sudan 2003.
"Men", sade Benjamin, "Lundin är alltid välkommen tillbaka".
Philip Aguer är även han gerillaveteran och i dag talesman för armén. Han sade att han ogillade det kinesiska oljebolaget som dominerar i Sydsudan. Han ville hellre se västerländska oljebolag eftersom, "de beaktar mänskliga rättigheter, de lyssnar till folkets lidande och det var därför de lämnade (södra Sudan)".
Helt nyligen utvisade Sydsudan chefen för det kinesiska oljebolaget. Han anklagades för att konspirera mot staten. Samtidigt har landet stoppat all oljeproduktion och sägs nu ha inlett förhandlingar med västerländska oljebolag om nytt samarbete.
Allt detta sammantaget gör att det blir väldigt svårt att klargöra vad Lundin Oil gjorde sig skyldig till under kriget. Det ligger inte i den sydsudanesiska regeringens intresse att ifrågasätta Lundins vandel.
Det som är otvetydigt är att Lundin nyttjade en milis som använde sig av barnsoldater. Lundin måste ha insett att bolagets närvaro förutsatte att barnsoldater riskerade livet, och troligen också miste det. Det anser jag vara allvarligt nog.
Bengt Nilsson
är journalist, filmare och författare
Premium
Premium
Premium