En av de mest populära fjällvandringslederna i Jämtland och kanske hela Sverige kan vara Jämtlandstriangeln. Den är 47 kilometer lång, går i ett lättvandrat landskap samt har tre riktigt fina fjällstationer som man kan bo på. Inte så konstigt att leden är vältrampad. Att springa Jämtlandstriangeln då, är det möjligt? Klart det är och det är en riktigt fin löptur!
Snabblänkar till innehållet
Det här är Jämtlandstriangeln
Jämtlandstriangeln är en vandringsled som börjar och slutar vid Storulvån fjällstation, sex mil sydväst om Åre. Totalt är den 47 kilometer lång och normalt vandrar man Jämtlandstriangeln på tre dagar och sover en natt på Sylarna och en natt på Blåhammaren.
Alla tre fjällstationerna, som mer liknar hotell, har de faciliteter man kan tänkas behöva vilket bidrar till ledens popularitet. Det märks också på leden i sig som mer eller mindre är rena motorvägen rakt ut i fjällvärlden. Och just den aspekten underlättar när man ska springa Jämtlandstriangeln.
Boendet bokas hos Svenska Turistföreningen och det finns allt från större sovsalar till tvåbäddsrum, beroende på station.
Packning för två dagars löpning
Jag prioriterade att springa med lätt packning och bokade därför sovplats och middag på Sylarna fjällstation. På stationen går det även köpa fika, vandringsmat och andra förnödenheter. Där finns även torkrum, vilket är perfekt för blöta kläder och skor. Dels så att man kan återanvända löparkläder under andra dagens etapper men också för att torra plagg väger mindre än blöta.
Utöver kläderna jag sprang i första dagen fanns följande i ryggsäcken:
- Camelbak, vätskesystem med 1,5 liter vatten
- Två mackor, fyra energibars
- Regnkläder (jacka och byxor)
- Extra underkläder (två par strumpor, extra kalsonger)
- Extra löparkläder för dag 2 (mössa, funktionströja, långärmad tröja, fodrade löpartajts)
- En mindre handduk
- Ren t-shirt för kvällens middag
- Reselakan och uppblåsbar kudde
- Mobilladdare och powerbank
- Mobiltelefon och betalkort
Allt som allt vägde ryggsäcken 6 kilo när jag lämnade Storulvåns fjällstation.
Dag 1: Storulvån – Sylarna
Längd: 16 km | Höjdstigning: 725 – 1045 möh
Leden börjar vid fjällstationen och inleder med bron över Stor-Ulvån. Efter ungefär en kilometer har man gjort hundra höjdmeter och här delar leden på sig. Det är dags att välja om man ska till Sylarna eller Blåhammaren. Jag ska springa Jämtlandstriangeln medsols och drar därför mot Sylarna.
Efter 8 kilometer av ganska enkel löpning når man raststugan Spåime, med både nödtelefon och wifi. Vid knappt 12 km når man en liten höjd och här breder hela Sylmassivet ut sig. Långt där borta skymtar man Sylarna fjällstation men här följer också en kilometerlång nedförsbacke och ett tapp på runt 70 höjdmeter.
Den sista biten är stenig, teknisk och seg och det är tre kilometers konstant uppförsbacke. Med en för dagen bitande motvind var det verkligen en fin känsla att äntligen få komma inomhus och få checka in på fjällstationen, efter drygt två timmars löpning i mysigt tempo.
På det stora hela är det ganska enkel löpning på vältrampad stig och så länge det är säsong är det gott om folk ute på fjället. Jag sprang om både vandrare och mountainbiketurister. Ett tips är också att lyfta ordentligt på fötterna. Då slipper ni snubbla och rulla ett varv med ett jack i örat som följd…
Preppad och peppad för att springa Jämtlandstriangeln. 
Bron över Lill-Ulvån. 
Spåime raststuga, halvvägs till Sylarna. 
Sista biten till Sylarna fjällstation. 
Vackert mottagande vid Sylarna. 
Receptionen på Sylarna Fjällstation. 
Dag 2: Sylarna – Blåhammaren – Storulvån
Sylarna – Blåhammaren: 19 km | Höjdskillnad: 1045 – 1090 möh
Blåhammaren – Storulvån: 12 km | Höjdskillnad: 1090 – 725 möh
MOT BLÅHAMMAREN. Det är lätt att luras att löpningen mellan Sylarna och Blåhammaren är flack, eftersom det bara skiljer några få höjdmeter mellan fjällstationerna. Leden är precis tvärtom och efter tre kilometers nedförsbacke börjar sträckans första uppförslöpning. Inga branta partier men väl 170 höjdmeter på knappt tre kilometer.
Vid sju kilometer börjar återigen ett långt parti med utförslöpning, som varar i nästan sex kilometer. Vid knappt en mil kommer man till rastplatsen Enkälen. Om man känner sig trasig går det härifrån att gena direkt till Storulvån, vilket är 10 kilometer.
Vid 12 kilometer har man nått ”botten” och sista sju upp till Blåhammaren har man 250 höjdmeter att göra. Här började det suga rejält i mina ben. Lägg där på stundtals regn och snö, lerig och sölig led och att jag fick dra på mig regnkläderna och springa i dessa. Nja, inte optimalt.
Blåhammaren ser man först när det är en knapp kilometer kvar och väl framme tog jag en halvtimmes paus för att tugga en energibar och dricka varm saft.
Morgon vid Sylarna fjällstation. 
Enkälen raststuga. 
Det är ibland ganska blött. 
Blåhammaren fjällstation – äntligen! 
MOT STORULVÅN. Nu är det bara 12 kilometer kvar och de tre närmaste kilometrarna är ganska flacka. Sedan följer ett rejält tapp i höjdmeter hela vägen ner till Ulvåtjärns raststuga och på dessa tre kilometer tappar man nästan 250 meter.
Sista halvmilen mot Storulvån är flack och merparten är motorvägslöpning, även om det kommer lite stenar och spänger emellanåt. Med knappt två kilometer kvar ser man Storulvån fjällstation och med drygt en kilometer kvar möter man upp leden från Sylarna. Upploppet in mot Storulvån var fantastiskt skönt och efter nästan fem mils fjällöpning sprang jag i mål. Då hade jag under sista biten dragit på mig kramp i flera muskler och jag var helt färdig som artist.
Totalt tog andra dagens etapper drygt fem timmar, inklusive ett halvtimmesstopp på Blåhammaren. Dagen blev blöt, slitig och väldigt jobbig.
Storulvån fjällstation – äntligen igen! 
Upploppet – mot målgången! 
Timmarna efteråt
Väl på Storulvån fjällstation unnade jag mig en lång och värmande dusch. Kanske var det årets skönaste. Jag försökte också stretcha ut mina muskler en aning men det slutade mest med nya kramper. Sedan fick jag äntligen på mig rena och torra kläder följt av en god lunch i restaurangen.
Senaste gången jag var så här trött och tom på energi måste ha varit efter bestigningen av Kebnekaise. Efter Keb är nog det här det jobbigaste jag gjort. Då inkluderar jag maraton, halvmaror, Lidingö och andra vandringar.
Att springa 47 kilometer på två dagar är en sak. Att springa 47 kilometer i fjällen på två dagar en helt annan, allra helst med allt väder jag fick längs sträckorna.
Do’s and don’ts – inför nästa gång
För egen del lyckades jag planera löpturen bra. Allt i ryggsäcken användes och jag saknade inget längs vägen. Men, man lär sig ändå något nytt.
- Tidigare nästa gång! Nästa gång ska jag springa Jämtlandstriangeln tidigare på säsongen. Förhoppningen är att det är torrare och varmare då.
- Terrängskor! Bättre grepp, vattentåliga och framförallt har de en hårdare sula. Det gör att du inte känner alla vassa stenar plus att de är mer slitstarka. Jag sprang i mina vanliga Nike Air men det gör jag inte nästa gång.
- Fyll på vätska! Jag tyckte inte att jag hade druckit så mycket under dag 1 och tänkte att jag klarar mig till Blåhammaren dag 2. Ack ve, halvvägs dit tog vattnet i vätskesystemet slut. Nu finns det ju förvisso fjällbäckar att dricka ur men en god idé är att alltid börja löpturen påfylld.
- Ha en bra ryggsäck! Den ska sitta bra, ha stöd för vätskesystem och självklart ha regnskydd. Jag sprang en Osprey Hikelite 18 med sex kilo packning på ryggen. Det låter kanske inte så mycket men tänk på att väskan ska skumpa runt på ryggen i två dagar och fem mil.
- Vind och regntåliga kläder! På kalfjället finns det få platser med lä och det kan friska i ordentligt. Plus alla ombytliga väder så klart, som hör fjällen till.
- Ät! Boka upp dig på middag på fjällstationen och ät ordentligt. Ha även med lite extra tilltugg i ryggsäcken.
- Ta med dig skräpet hem! Vi har läst tillräckligt om fåntrattar som skräpar ner längs fjällederna. Gör dig själv och naturen en tjänst – det du tar med dig ut tar du också med dig hem.
Springa Jämtlandstriangeln på en dag?
Det går så klart att springa Jämtlandstriangeln på en dag. Det kräver både tid och energi och mina förslag är i så fall att dels göra det på sommaren när dagarna är längre och det knappt mörknar, plus göra ett stopp och äta ordentligt på åtminstone någon av stationerna. Sedan är det nog inte på den här sträckan man ska satsa på personbästa rent tidsmässigt heller.
Göra om det?
Jag har fått frågan om jag kan tänka mig att springa Jämtlandstriangeln igen. Absolut ja! Nu vet jag ju vad det handlar om och kanske tar jag den åt andra hållet då, för att se vad som är jobbigast. Får jag med mig någon?
Intressant och välskrivet, tack! Blir ju sugen alltså… mara-tröttma till trots.
Mara-tröttma till trots så är det här något som nästan ska upplevas om man är hyfsat van i löparskorna! Välkommen upp! 🙂
Du vet att jag är med! Bra rapport. Blev inte mindre pepp.
Haha, bra där! Och tack för inspirationen, jag tror inte jag kommit iväg om det inte var för att du väckte tanken. 🙂 Nästa säsong kör vi!
[…] engelsk mile, som är minimum) varje dag sedan 1 maj. Ibland har det blivit betydligt längre (som Jämtlandstriangeln på två dagar), ibland har det verkligen bara blivit 1,62 kilometer. Stor variation med andra […]
[…] Det kändes som flera år sedan men det var faktiskt bara ett par månader tillbaka, när jag sprang Jämtlandstriangeln. Sedan dess har det förvisso sprungits varje dag, vi närmar oss runstreak 200, men som mest milen […]
[…] kända och mindre kända vandringsleder. Själv sprang jag både upp på Getryggen i somras och gjorde Jämtlandstriangeln i september. Jag har vandrat på hösten och skidat på vintern och framförallt är jag inte klar […]
[…] hundra mil in på kontot, vilket ger ett snitt på en halvmil om dagen. Längsta sträckan var andra dagen på Jämtlandstriangeln med sina 31 kilometer. Kortaste? Tja, de sena kvällar man gett sig ut bara för att man […]
[…] löppasset blev andra dagen på Jämtlandstriangeln. Från Sylarna fjällstation till Blåhammaren och vidare till Storulvån, totalt 31 kilometers […]
Bra läsning! Jag ska springa på tre dagar i september. När på året sprang du? Jag tänker att med två övernattningar kommer jag förhoppningsvis även ha tid och energi till några stickspår. 🙂 Hälsningar Linda
Hej Linda! Jag sprang 12-13 september och det var i mitt tycke aningens sent men det kan ju också variera stort från säsong till säsong. Vet att jag vandrat i t-shirt i oktober i området (Storsnasen) ena året och pulsat snö på samma topp året därpå. Men i alla fall. Jag tänker nog göra om rundan och då ska jag lägga den en månad tidigare (och så klart boka boende lite tidigare än tre dagar innan 😉 ).
Ett fint stickspår är ju i så fall att jogga upp på Sylarna eller iaf upp i massivet, om du vill maxa på med en topptur vill säga. Men ja, två nätter lite fint. Du kommer ha massor av tid över om du ska springa leden! Kör hårt säger jag!
Tack! Det är min premiärtur att springa i fjällen utöver det fjällmarathon jag sprang för snart tio år sen så jag gjorde det bekvämt för mig och bokade paket hos stf då ingår alla övernattningar och måltider. Efter premiären tänker jag att jag kommer våga prova tuffare eller iaf längre turer utan så många stopp och bekvämligheter 😆
Ja men det är rätt, njut medan du är på plats och känn av läget. Det var lite så jag tänkte också istället för att max-springa allt på en dag. 🙂
[…] och ja, här hittar vi både kända och okända leder. Ni har förmodligen hört talas om Jämtlandstriangeln och Vålådalen men troligen inte Sönner-Tväråklump, Suljätten eller… tja, Silverfallet […]