Det är augusti och sensommarsolen värmer fortfarande. I Strömsbro koloniområde är idyllen total med små, charmiga stugor, grusade gångar och prunkande trädgårdar.

Här hade Anna Larsson gått många gånger och tittat längtansfullt innan hon fick tips om att en stuga i området skulle säljas.

– Jag slog till direkt när jag fick chansen!

TV: Klicka på bilden nedan för att se tv-klippet när Anna visar runt i stugan.

Stugan var i behov av renovering och verandan var i dåligt skick.

Med hjälp från sina föräldrar började Anna renovera stugan invändigt. Tak och ytterdörrar byttes också. Alla fönster har Anna kittat och målat om. Den gamla verandan revs och Annas pappa byggde en ny. Fönstren på verandan kommer från Annas systers gård i Forsby, de har Annas pappa renoverat.

– Pappa är pensionerad golvläggare, men duktig på att snickra, säger Anna Larsson som försökt bevara så mycket som möjligt av stugans ursprungliga planering.

Hon hade tänkt behålla husets röda färg, men valde ändå att måla det svart med gröna fönsterspröjs eftersom hon tycker om den färgkombinationen.

Invändigt har hon målat väggarna i ljusa färger medan skåpluckorna har fått bli gröna. Det har blivit mycket målande för Annas del.

– Om jag inte var frisör skulle jag nog ha blivit målare, säger Anna och skrattar.

Den skogsgröna färgen är ett återkommande inslag i hela stugan. Anna gillade stugans gröna, medaljongmönstrade plastmatta från 1970-talet. Hon skurade upp mattan och lät den vara kvar. Mattan har sedan fått sätta sin prägel på den retroinspirerad inredning med många gröna detaljer, som till exempel köksluckor, vaser, ljusstakar och lampor.

– Tradera är en passion för mig. Där hittar jag många av mina fynd.

Läs också: Från ruckel till färgexplosion i Stigslund: "Det började med att vi letade efter en kolonilott"

I sin kolonistuga vågar hon släppa loss mer med färger, mönster och oväntade lösningar.

– I lägenheten kör jag mest svart och vitt. Men det känns friare här.

I stugan finns också föremål från hennes resor. På framsidan står en kraftig syrenbuske som Anna kallar för sitt Pippi Långstrump-träd.

– Där hänger jag allt möjligt. Fina saker som jag köpt i Marocko, Thailand eller Ikea.

De senaste två åren har Anna, hennes syster och mamma rest till Marrakech tillsammans. I april nästa år åker de igen.

– Jag gillar verkligen Marrakech. Vi umgås där, handlar, myser och tittar på saker.Jag älskar dofterna, kryddorna och stilen. Jag hämtar mycket inspiration därifrån. Eller det gör jag egentligen lite var som helst.

Stugan är från 1950-talet och tillhör den äldre delen av kolonin. Den är 40 kvadratmeter stor och har ett allrum, ett litet sovrum, en ljus hall, en inglasad veranda och en walk-in-closet. Anna fnissar lite över sina prioriteringar, men tycker att det blev helt rätt.

– Jag vill ha det som jag vill. Jag gjorde om ett av sovrummen till en walk-in-closet. Det här är bara mitt ställe och jag vill ha plats för mina saker.

Stugan saknar toalett, men det är inget som bekymrar Anna. Koloniföreningen har gemensamma toaletter och dusch som de turas om att städa.

– Jag trodde först att det skulle vara besvärligt, men det funkar jättebra. Det är bara en vecka per år och då är man fler som hjälps åt.

Den här sommaren har det blivit många dopp i den intilliggande Testeboån. Koloniföreningen har en egen badplats med brygga.

Anna har lagt mest tid och arbete på att få ordning på stugan, men hon har även hunnit med en hel del i trädgården. Hon odlar bland annat vinbär, vindruvor, kryddor och grönsaker.

I trädgården finns flera sittplatser placerade på olika ställen. På baksidan har Anna byggt ett vardagsrum utomhus. På ett cirkelformat trädäck står en luftig paviljong, smyckad med ljusslingor och slingrande klematis. Där har hon placerat en nätt soffa och två fåtöljer.

Intill paviljongen står tre upphöjda odlingsbäddar som sonen Linus gjutit i betong.

Anna gör inga skisser när hon planerar trädgården.

– Jag har en vision av hur det ska se ut och går sedan bara på magkänslan.

Särskilt nöjd är hon med den nylagda stengången med stadig stenkant.

– Vad jag har slitit! Varje kantsten väger 25 kilo. Men det är något som jag åstadkommit själv.

På en kolonilott finns det alltid saker att göra. Anna tycker inte att det känns betungande, tvärtom, renovering och trädgårdsarbete finner hon avkopplande. Till nästa år ska det bli en fiskdamm i trädgården.

– Men det bästa med det här stället är att det bara är mitt.

Kolonistuga fungerar som ett charmfullt deltidsboende under sommarhalvåret, från sista april till oktober bor Anna där. Sedan stängs vattnet av och då flyttar hon tillbaka till sin lägenhet i Hille.

– Kolonistugan betyder allt för mig. Här får jag avkoppling och återhämtning. Jag längtar alltid hit.

Läs också: Åldern stoppar inte Anders Englund – 95 år och hängiven odlare

Ålder: 44 år.

Gör: Frisör. Tillsammans med sin syster Malin och vännen Sara driver hon frisersalongen Nygatan nio hårstudio. "Efter att Ericsson lade ner i Gävle skolade jag om mig till frisör. Jag trivs jättebra och har inte ångrat mig en dag."

Bor: Lägenhet i Hille och kolonistuga i Strömsbro.

Familj: Sonen Linus, 23 år, särbon Göran och katten Leif.

Instagramkonto: @pannaanna73

I Sverige växte kolonirörelsen fram i slutet av 1800-talet och var från början tänkt som en social insats för att arbetarna skulle komma ut ur staden. Enligt statens riktlinjer för fritid i 1900-talets början var målet att man under ledig tid skulle ägna sig åt något hälsosamt och hämta krafter inför arbetet. De bristfälliga bostadsförhållandena i städerna skapade även ett behov av vistelse i naturen. Tanken var också att de som hade det sämst skulle, med hjälp av kolonilotten, få mat på bordet.

Koloniträdgårdarna kom att få en oväntad betydelse under första halvan av 1900-talet. Under kristid, krig och arbetslöshet lättade de försörjningsläget. Omkring år 1918 hade nästan alla svenska städer minst ett koloniträdgårdsområde. I dag finns omkring 300 koloniföreningar i Sverige.