Mediecheferna om bevakningen av terrordådet

När larmet om fredagens terrordåd nådde redaktionerna på de stora tidningarna var det snabba bud som gällde. Både Expressen och Svenska Dagbladet hade av en slump redan fotografer i närheten av platsen som kunde sätta igång att arbeta. Aftonbladet stoltserar med att de var först ut med flashen om det inträffade.

Men hur resonerade redaktionerna kring säkerheten när de skickade anställda till en attentatsplats? Och finns det något de, så här veckan efter händelsen, självkritiskt kan säga borde ha gjorts annorlunda? Dagens Media har frågat tre av tidningarnas chefer om hur de ser på terrorbevakningen.

Magnus Alselind, redaktionschef Expressen.

Expressens redaktionschef Magnus Alselind:

Hur reagerade ni på redaktionen när larmet om händelsen kom?

– Vår fotograf Anna-Karin Nilsson befann sig vid platsen, ringde sin närmaste chef på som ropade vidare vad som hänt – då avbröt vi pågående möten och övrig nyhetsförmedling för att gå in i den organisation vi har för extraordinära händelser, pushade ut nyheten i mobiltelefonerna och gick över i breaking news-läge i vår pågående nyhetssändning i Expressen tv. Många kom självmant in till redaktionen eller åkte till olika platser och meddelade att de var redo att redo att rapportera. Vi har sedan terrordådet varit kraftigt uppbemannade dygnet runt och oavsett tid har alla som kunnat ställt upp – och än fler hört av sig och erbjudit sig att hjälpa till med vad som helst. Så var det när Olof Palme sköts, när Tommy Schönstedt var först på platsen, och så var det i fredags när Anna-Karin Nilsson befann sig på Drottninggatan och hade kamerorna med sig och visste att det var hennes uppgift att vara både medmänniska och den som måste dokumentera det som hände.

Vad fungerade bra respektive mindre bra?

– Hänsyn till offer och deras anhöriga är det viktigaste för oss. När Expressen tv har sänt dygnet runt och vi ständigt uppdaterat texter och bilder i app och på sajt har det varit många avväganden för att kunna informera om vad som har hänt utan att publicera integritetskränkande bilder. Jag tycker också att våra programledare och reportrar i teve varit sakliga och korrekta i nyhetsförmedlingen utan att låta de egna känslorna ta överhanden. Det viktigaste är att vi kunnat ha en koncis nyhetsrapportering utan att orsaka publicitetsskada för oskyldiga. På första presskonferensen hänvisade polisen till bilden på den man de sökte och konstaterade att de redan sett den i media då Expressen publicerat den, vårt uppdrag är att vara ledande med att få ut ny relevant information som i det fallet.

– Även vi förde vidare uppgifter från våra och andra mediers källor som bedömdes som trovärdiga, men som inte visade sig riktiga. Med den information som fanns då bedömde vi att det var rätt att publicera. Som efter alla stora nyhetshändelser går vi i efterhand igenom om det var något vi publicerade som vi inte borde, men också om vi avstod att publicera nåt som vi borde. Den processen har vi redan inlett.

Hur tycker du svenska medier har skött bevakningen av dådet?

– Det är viktigt att inte utsätta oskyldiga människor för publicitetsskada, fel personer får inte misstänkliggöras och vi ska vara försiktiga med konspirationsteorier. I de delarna uppfattar jag att bevakningen skötts med varsam hand hos de etablerade mediekanalerna. Reportrar ska inte heller kasta sig över chockade människor, oavsett om vad mytbildningen om journalister säger, och jag har inte heller fått kännedom om att så ska ha varit fallet.

– Vad gäller rapportering av uppgifter i händelseskeendet finns det främst tre alternativ: Välja att inte publicera, välja att publicera med hänvisning om källan är trovärdig eller välja att publicera som bekräftad uppgift. Här finns det uppgifter i inledningsskeendet som inte var korrekta, vi kommer fortsätta att nyhetsrapportera i realtid, men att påstå att det inte finns något att lära eller självkritik vore förmätet, vi strävar alltid efter att förbättra vår nyhetsförmedling.

Är det något du tycker att Expressen borde ha gjort annorlunda?

– Vi valde att publicera namn och bild på den person som var gripen och anhållen. Då hade andra personer varit felaktigt utpekade och hotats. Vår utgivare Thomas Mattsson tog det beslutet först, senare gjorde övriga medier detsamma. Men det är möjligt att vi borde tagit det beslutet ännu tidigare med tanke på de starka misstankarna och den information som fanns.

Några särskilda beslut ni tyckte vara svåra att ta?

– Vårt uppdrag att hålla våra läsare och tittare så informerade som möjligt, och att samtidigt inte orsaka publicitetsskada är oerhört viktiga delar i vårt arbete som ibland kan kollidera. Nyhetsrapportering ska vara koncis och lider ibland av att inte kunna berätta allt vi vet. Men vårt största fokus ligger på offren och de anhöriga. När vi nu berättade att Lena Wahlberg, 69, var ett av offren på Drottninggatan var det efter att vår reporter Sanna Wikström ett par dagar efter personligen varit i kontakt med en familjemedlem som gett sitt godkännande och valt bild.

Hur tänker du kring arbetet framöver?

– Vi har nu en person som erkänt att han mördat oskyldiga människor. Vi kommer att jobba med en granskning av ansvarsutkrävandet: Vad kunde ha gjorts? Vad skulle ha gjorts? Vad har inte gjorts? Samt vilka politiska åtgärder som kan komma, som normalt skulle kritiserats hårt, men som eventuellt får lättare att att gå igenom nu.

– Men det blir också väldigt viktigt för oss och andra medier att fortsätta att åskådliggöra situationen för alla människor som kommer till Sverige på flykt och nu möts av ett kraftigt förändrat samhällsklimat jämfört med för mindre än ett år sedan. Expressens linje i samhällsjournalistiken har tydligt varit, och kommer fortsätta vara, att rapportera utan förutbestämda åsikter och komma nära människorna som lever i utanförskap. Genom att detaljer och människoöden hoppas vi kunna åskådliggöra större skeenden och strukturer. Den journalistiken är oerhört viktig nu i ett polariserat klimat när många vill få sin egen åsikt bekräftad.

Fanns det något särskilt säkerhetstänk i samband med händelsen?

– Vi kommenterar inte säkerhetsläget kring Expressens redaktion. Men generellt kan jag säga att våra medarbetare kontinuerligt säkerhetsutbildas, såväl externt som internt. Vi har också policys för omhändertagande av reportrar och fotografer som jobbat i utsatta miljöer.

Sofia Olsson Olsén, vd och chefredaktör Aftonbladet. Foto: Janne Naess

Sofia Olsson Olsén, vd och chefredaktör, Aftonbladet:

Hur lade ni upp arbetet efter larmet om händelsen?

– Aftonbladet var först ut med flashen och då har naturligtvis nyhetsarbetet redan startat. Jag var själv på strategikonferens med koncernledningen, men har fått återberättat för mig hur vårt väloljade breaking-maskineri genast rullar i gång. Vi är väldigt vana vid att arbeta under pressade nyhetssituationer och den nya breaking news-desk vi satte för två år sedan bevisade sig ännu en gång. Alla vet vad de ska göra och de medarbetare från andra avdelningar som inte vet tar snabbt reda på det. Engagemanget är enormt, ingen tvekar att ställa upp. Komma tillbaka in till jobbet eller jobba över i många och långa timmar.

Vad fungerade bra respektive mindre bra?

– Vi har inte gjort vår utvärdering ännu, den tar vi när det lugnat ned sig något, men som det ser ut nu så har jag egentligen inte något väsentligt att anmärka på. Vi tar vårt uppdrag som Sveriges primära nyhetskälla på stort allvar och har strategiskt genom åren byggt upp en mycket hög kompetens hos våra medarbetare.

Bör svenska medier vara stolta över bevakningen, eller finns det anledning till självkritik?

– Jag tycker svenska medier generellt absolut ska vara stolta. Under en sådan här händelse sätts alla nyhetsorganisationer under stor stress, att klaga på hur vi arbetar kan bara de göra som aldrig arbetat under liknande situationer. Det är tusentals beslut som ska fattas snabbt, det är information som ska sorteras och publiceringar som ska värderas. Det lyckades övergripande alla svenska etablerade medier mycket väl med.

Är det något du tycker att Aftonbladet borde ha gjort annorlunda?

–Nej, just nu kan jag inte se något, men som sagt så ska vi så klart utvärdera vårt arbete.

Några särskilda beslut du tyckte vara svåra att ta?

– Nej, faktiskt inte.

Hur tänker du kring kommande rapportering?

– Nu handlar det om att fortsätta förklara, berätta, sätta i sammanhang. Mer är så vill jag helst inte säga.

Fredric Karén, chefredaktör, Svenska Dagbladet:

Hur lade ni upp arbetet mitt i kaoset efter att larmet kom?

– Väldigt snabbt förstod vi att det var allvar. Vår fotograf Tomas Oneborg var på ett annat jobb på Hötorget och såg plötsligt människor som rusade från Drottninggatan. Han sprang dig och hamnade mitt i förödelsen. Eftersom redaktionen ligger så nära Drottninggatan kunde vi snabbt få ner fler medarbetare till platsen som kunde börja rapportera. Man märker snabbt att detta är en professionell nyhetsorganisation som blir väldigt fokuserad vid sådana här händelser. Allt ifrån hur nyhetschefer börjar lägga ut jobb och planera sajten till hur de redigeringsansvariga stuvar om tidningsplaneringen, lyfter annonsen, begär extra sidor.

– Det har varit en fantastiskt uppslutning hela helgen av medarbetare som jobbat extra, kommit in trots att de varit lediga och verkligen ställt upp. Det har varit fantastiskt att se och vara en del av.

På vilket sätt tycker du SvD:s bevakning stack ut?

– Två saker gör mig extra stolt: Ett, att vi inte drogs med i den allmänna pushhysterin och skickade ut obekräftade uppgifter om skottlossningar på flera platser i stan. Flera andra mediehus gjorde det, men vi hade tidigt en diskussion om att inte publicera uppgifter som inte var bekräftade från antingen polisen eller från våra egna medarbetare på plats. Två: Tomas Oneborgs bilder gjorde att SvD visuellt var urstarkt både i print och online.

Finns det några särskilda dilemman eller utgivarbeslut som du tacklats med i samband med rapporteringen?

– Främst hur vi ska göra med namngivning av de anhållna personerna, i synnerhet 39-åringen som greps i fredags. Även bilder på honom - även om vi väljer att pixla. Det har varit svårt att bringa klarhet i om det är han på övervakningsbilden som polisen gick ut med i fredags, eller om det är han som är på Facebookbilderna. Vi har avstått en hel del publiceringar av bilder just därför att vi inte varit riktigt säkra på att det verkligen är han som syns.

Hur tänker ni kring arbetet framåt?

– Att fokus är viktigt under ett sådant här dramatiskt nyhetsskeende. Att verkligen välja vilka vinklar och spår vi ska lägga resurser på och våga släppa en del jobb till exempelvis TT. Vi behöver också bli vassare på att själv ta rörligt material och be om det från läsarna. Över huvud taget måste vi samla på oss mycket material som kan vara relevant för händelsen eller gärningsmannen. Och därefter ta beslut vad i detta material som ska publiceras. Video är en sådan sak, vi kanske inte publicerar allt men instinkten måste vara att försöka få tag i materialet.

Hur resonerade ni kring säkerheten och uppföljningen av personal som var ute på fältet?

– Vi försökte ha telefonkontakt med de medarbetare som var ute på stan med jämna mellanrum och ett par av cheferna avdelades till just det. Själva Schibstedhuset fick förstärkt bevakning kort efter händelsen. De medarbetare som kom tillbaka från uppdrag på och omkring Drottninggatan togs om hand för samtal av vår administrativa redaktionschef. Vi erbjöd och erbjuder fortfarande professionella samtal med St Lukas-stiftelsen för de medarbetare som känner behov av det.