Filmgurun Ronny Svensson är taggad till max
– Men kalla mig inte samlare. Jag gillar plektrum, men är inte den sortens samlare som lokaltidningarna hälsar på och gör reportage om, säger han när BLT ringer dagarna före årets festival.
Den 51-årige filmgurun från bland annat TV4 minns när Sweden Rock-grundaren Ingolf Persson ringde och försynt ställde en fråga.
– Han undrade om jag ville vara konferencier på rockfestivalen, men han trodde nog inte att jag hade tid. Det hade jag. Jag såg det som ett hedersuppdrag och frågan: "Ska jag ha smoking". Då skrattade Ingolf och sa: "Nej, för fan. Du ska ha hawaiiskjorta".
För sådana har Ronny Svensson gott om. På sommaren gäller färgglada hawaiiskjortor. Ju fler palmer och soldränkta hav desto bättre. På hösten dammar han av bowlingskjortorna.
– Skjortorna är en del av mig.
Sweden Rock Festival också. Bara där får Ronny Svensson kliva ut inför 30 000 personer och presentera legendariska band. En kick för egot?
– Nja, jag kallar det hellre en häftig upplevelse. Jag har faktiskt spelat inför 30 000 personer en gång på 80-talet, som trummis i Kai Martin & Stick. Fast bara som förband åt Siouxsie & The Banshees på Gärdet en gång.
Ronny Svensson har med andra ord fluktat en aning på rockstjärnelivet, även om han "bara" var trummis i nämnda Göteborgsband.
– Trummisar har alltid haft oförtjänt dåligt rykte. När jag var liten ville jag spela trummor, men mor och far ville hellre köpa en gitarr. De tyckte att trummor inte var ett riktigt instrument. Jag fick tjata, tjata, tjata innan jag fick köpa mitt Pearl-set. Då gömde jag min marimba illa kvickt.
I år ser Ronny Svensson fram emot The Damned och The Cult. Och visst blir han irriterad när snobbarna kallar festivalen "mossig".
– Retro är ett finare ord. Hårdrockare är ett troget, nostalgiskt släkte och en fantastisk publik och Sweden Rock har visat att festivalen verkligen fyller ett behov. Det pirrar alltid i magen dagarna innan festivalen. Sedan är man helt slut efteråt. Så ska det vara. Det ska kosta att ligga på topp.
Han ser sig som ett fan som fått äran att själv stå på scen under hårdrocksfesten i Blekinge.
– Jag är ute och springer hela tiden och försöker se så många konserter jag hinner och orkar. Och varje år packar jag ner en bunte vinylskivor för signering. En gång hade jag med mig One way or another med Cactus men då undrade gitarristen vad jag sysslade med, "Ska du verkligen förstöra ett så fint omslag?", undrade han.
En av höjdpunkterna i år blir Joan Jett. Ronny Svensson vet att han har en gemensamma nämnare med rockdrottningen.
– Vi är båda stora fan av Marc Bolan och T-Rex. Så jag tar med mig en Bolan-t-shirt som jag tänker skänka till Joan Jett. Eller rättare sagt försöka byta mot ett plektrum och en autograf. Joan Jett är suverän och det behövs verkligen fler kvinnor på Sweden Rock-scenerna.
Yngsta dottern Moa följer med till årets festival.
– Stockholm beställt en Slipknot-tröja. Han lär bli en trogen Sweden Rock-besökare om några år. Dessutom är han en lovande musiker. Och han får gärna spela trummor. Eller precis vad som helst.
Ronny Svenssons drömband på Sweden Rock
Cheap Trick
– Jag vet att Ingolf (Persson) försökt boka detta klassiska gäng under många år och snart lär de dyka upp.
Van Halen
– De var ju på väg 1999, men ställde in i sista sekunden. Ett Van Halen med Lee Roth skulle vara det ultimata headliner-bandet. Vi får hoppas att han nyktrar till, sångaren David Lee Roth alltså.
The Orchestra (Electric Light Orchestra)
– Jag vill gärna se dom igen. Jag hade turen att få snacka med Kelly Groucutt, basisten, innan han gick bort. Han var en mycket sympatisk man.
Supertramp
– Ett band som skulle passa festivalen perfekt.
Bon Jovi
- Det borde vara aktuella när som helst.
Golden Earring
– Ett holländskt band som fortfarande gör skivor, men som aldrig spelat på Sweden Rock, vad jag vet. Däremot vet jag att bandet står högt upp på Ingolfs önskelista också.
