”Ibland är jag trött på hälsostämpeln”

Blossom om ideal, åldrande och kändisskapet

Blossom Tainton-Lindquist är ibland less på bilden av sig själv som hurtigt hälsofreak. Men faktum är att hon är lika sund som hon ser ut.

– Fast ibland leker jag med tanken på mig själv med en cigg i mungipan, säger hon.

Kiara, knappt årsgammal flat coated retrievervalp, ska ha sitt. Hela familjen får helt enkelt lov att anpassa sig och leva ett mer hemmabaserat liv. Kiara ska promenera, leka, ha mat och vila. Trygga hundar vill också vara en del av flocken och då duger det inte att vara ute på jobb i tid och otid.

Det här passar Blossom Tainton-Lindquist utmärkt. Genom åren har hon börjat tänka mera på själen också, inte bara på kroppen. Hon har insett att ett sunt psyke är enda vägen till riktigt välmående.

När Aftonbladet söker henne för en pratstund har hon just varit ute på långpromenad med Kiara och duschar bort värsta promenadsmutsen från tikens tassar. Sedan ska det bära av till gymmet på Mariatorget för träning med en klient.

Det är med andra ord fortfarande mycket fysisk aktivitet i hennes liv – och det är väl bara naturligt för en ”gammal” dansare som är personlig tränare och fitnesskonsult.

– Fast ibland leker jag med tanken att se en jättebild av mig själv med en cigg i mungipan och en öppnad öl. Jag kan bli så trött på den äppelkäcka hälsostämpeln. Folk tror att jag lever på groddar och tränar fanatiskt, så är det inte. Jag äter allt, men inte alltid och jag tränar, men lagom mycket. Jag tror det viktigaste är att man är sund mentalt, då kommer det andra av sig självt. Vi har till exempel inte en enda lightprodukt i vårt kylskåp, jag tror inte på det. Vi försöker äta ren och bra mat.

Går det att kombinera artisteri, med allt vad det innebär av sena kvällar och rökiga lokaler, och ett sunt liv?

– Absolut, fast det är klart att maten inte blir så nyttig när man turnerar. Jag tar med mig egen mat när det går. Och jag ser fram emot lagen med rökförbud. Jag suger åt mig all röklukt och formligen stinker när jag kommer hem från krogen. Fast på scenen tänker man inte på röken.

Hur är ditt förhållande till mat och vikt?

– Jag formligen älskar mat och att banta är helt uteslutet för mig. Vi lägger mycket tid och pengar på mat i vår familj, det är viktigt för oss. Men den ökande fetman i samhället är oroande och man kan ju fundera vad den egentligen beror på. Det finns massor med lätta alternativ, som jag som sagt inte tror på, men ändå blir folk tjockare. Det fungerar uppenbarligen inte.

Har du ändrat inställning genom åren?

– Man mognar och förstår att man måste ta hand om sig själv. Jag är mycket snällare mot mig själv nu än för 20 år sedan. Idealen jag hade då stämde inte överens med mig och min kropp. Som ung dansare ville jag se ut som Anneli Alhanko. Det gäller att försöka se sig själv som den man är, inte sträva efter att bli någon annan.

Kan du påverka andra tack vare att du är känd?

– Jag känner att jag har fått en gåva och till viss del hjälper det till att vara känd. Jag arbetar ju som personlig tränare och folk lyssnar och litar på vad jag säger. De tyr sig till mig och anförtror sig gärna. Det känns som att jag har något att ge.

Vilken träning ligger dig närmast om hjärtat? Du sysslar också med indisk ayurveda? Märker du skillnad på kroppen nu mot för 20 år sedan?

– Ja, det är ganska svårt att acceptera men kroppen förändras och det går inte att köra lika hårt som tidigare. Det gäller att gilla läget och anpassa träningen till att man blir äldre – även om det kan kännas extra svårt för mig med mitt jobb. Vem är jag då, om kroppen inte orkar? Samtidigt är det lättare att förstå klienter som har ont när man själv har en del krämpor. Jag kan till exempel inte alls springa lika mycket som tidigare, jag som älskar att springa.

Blir du aldrig less på dina klienter som du tränar?

– Nej, men jag kan känna mig tömd på energi mellan varven. Då måste man ge sig själv möjlighet att fylla på med ny kunskap och ny kraft. Tränarjobbet är väldigt krävande och jag ger hundra procent varje sekund. Jag vill alltid göra ett bra jobb vad det än gäller, men jag har inte så mycket prestationsångest som jag hade när jag var yngre.

Hur mycket betyder självförtroendet för vår kropp?

– Jättemycket – och självförtroendet byggs upp när man tränar. Den som är stark fysiskt blir också stark psykiskt.

Hur tror du kroppsidealet ser ut om 25 år?

– Jag tror att vi har hajat mycket mera då. Nu kör vi på i full rulle och glömmer det som är naturligt och som vi egentligen redan vet. Hur man lever hälsosamt har vi vetat i århundraden förut. Vi får gå tillbaka och lära av de gamla traditionerna. Men det är möjligt att det måste bli värre innan det vänder och blir bättre.

Om du fick ge några goda råd som nådde ut till alla i Sverige, vad skulle det vara?

– Kämpa inte så förtvivlat för att nå det som du inte har eller det som andra har. Titta mer på det du redan har och gläds åt det. Vi är närmare våra mål än vi tror, många gånger. Sitt ner och sök friden i själen, jaga inte så mycket efter materiella saker. Släpp taget och bli den du verkligen är. Börja med att inte planera alla timmar varje dag utan låt saker ske. Våga testa det, det ger otroligt mycket.

Jag: Blossom

Anna Björe