Sida 1
Levnadsberättelser, historier och noteringar om Dans och Renées släkt.
Följande levnadshistorier är sammanställda efter den amatörforskning som jag,
Dan, enbart gjort via internet om mina och min fru Renées anor.
De källor, referenser och litteratur på Internet som jag främst använt mig av är:
Släktforskningsprogram, Ancetry och Arkiv Digital.
Sveriges befolkning och Dödsboken. Databas hos Sveriges Släktforskarförbund.
Rötter - Sveriges släktforskarförbund,
Kråken databas på Internet
Centrala soldatregistret.
Umeåbygdens soldater.
Härnösands stifts herdaminnen
Bönder och gårdar i Skellefteå socken 1539–1650.
Hasselaboken.
Grangärdesbygden
Riksarkivet (sok.riksarkivet.se)
burefakta.se
Artiklar hos Academia.edu, utgivna av släktforskarna Urban Sikeborg och Crister Jonson.
Släktträden finns inte med i dokumentet. Det finns 2 000 personer i släktträden
varför det inte är praktiskt möjligt att visa dessa. Det intressanta för mig och min
familj är främst de historier och levnadsöden som finns dokumenterat om
personerna.
Dokumentet är uppbyggt efter våra far- och morföräldrar enligt följande.
Dans
Dans
Dans
Dans
farfar Axel Sundström (Farfar Axel).
farmor Rut Sjögren Sundström (Farmor Rut).
morfar Wilhelm Skalberg (Morfar Wille).
mormor Anna Högberg (Mormor Anna).
Renées farfar Erik Härlin. (Farfar Erik).
Renées farmor Anna (Lund) Fält Härlin. (Farmor Anna).
När det gäller Renées morfar (Lovits Lindgren) och mormor (Hilda Sofia Törnblom)
har jag hittills inte funnit några berättelser om, trotts att Renées mammas (Greta)
släktträd går tillbaka ända till 1687.
Det kan bero på att inga präster, berömdheter eller brottslingar finns i Gretas
träd. Forskningen på Gretas sida kommer att gå vidare.
Utg. 2019-03-13
Sida 2
Farfar Axels släkt. ............................................... Sid 9–12.
o
o
o
Axels föräldrar, Per och Anna.
O Under år 1897 – 1898 dör tre av barnen, samtidigt föds Axel. Bilaga 1
På Axels farfars sida:
Michael Mattson sköt sig själv i skogen vintern 1833–34. Not nr 1.
Erik Persson Sundström. Den förste som tag sig namnet Sundström. Not nr 2.
Sid 82
På Axels farmors sida
Erik Andersson Skägg, Hammarsmed, Dödsruna 1773, Not nr 3.
-
Anna Jochumsdotter von Holtz. Biografi, dödsboken 1719: Not nr 4.
Joachim von Holtz, Mästersmed i Eskilstuna. Född i Tyskland. En person med
häftigt lynne: Not nr 5.
Nils Ersson Sundberg, dödad av en rutten björk 1728: Not nr 6
Om Skogs församling 1800 – 1861. Bilaga 2
På Axels morfars sida
o
Axels morfar Olof Andersson Nordgren, död i smittkoppor 35 år gammal. Not nr 7
o
o
o
o
Farmor Ruts släkt. ......................................................... Sid 12–42.
o
o
o
•
o
•
•
•
•
o
o
o
o
•
•
•
•
•
o
•
•
Ruts föräldrar, Nils och Klara Sjögren.
Klara (1870–1941) var Hemmansägarinna och gifte sig med arbetaren Nils Fredrik Sjögren
(1868–1941). De fick 10 barn,
På Ruts farfar Nils Petter Sjögrens sida:
Nils Petter S far Nils Petter Nilsson Sjögren född 1810, drunknade vid segling 1840.
Nils Petter S farfars far Nils Andersson Lustigbus, soldat som stupade i Pommern 1758.
Nils Lustigbus far Anders Johansson Bonde och soldat. Omnämnd i domböcker Not nr R1
Nils Petter S farfars morfar, Moses Mosesson Bure, frös ihjäl 1681. Not nr R2.
Moses Mosesons farfars farfar, Bonden Moses Jacobsson Bure, föd 1480, Not nr R3.
Moses Jacobssons mor Kälug från Grubbe, en mäkta Dejlig Människa, Not nr R4.
Anders Olofsson Bure, Underlagsman (Landshövding?). Född 1425. Not nr R5.
Herse Fahlesson Bure. Hövitsman för Norrland. Född 1350. Blev mördad. Not nr R6
Fale (Fartegn Unge) Bure d.y. Herse Fahlessons far. En historia om Fale och hans följande 10
generationers anfäder finns beskriva som historia och sägen ända tillbaka till sent
900-tal. Not nrR6a
Nils Petter S farfars mormors farfars morfar, Nils Larsson känd för jungfrukränkning under
1500-talet. Not nr R7.
Nils Petter S farmors farfar, Mats Persson And, ”Äventyr” som Karolin. Not nr R8.
Nils Petter S farmors morfar Nils Persson Humbla Klingberg. Deltog i kriget som soldat mot
Ryssland 1742–43. Torpare och Nybyggare. Kraftkarl med vitsordet ”Flitig” Not R9
Nils Humblas far Pehr Persson Wippa, Soldat och bonde, dog i Stockholm på väg hem från
rysk-svenska kriget i Finland 1742. Not nr R10.
Nils Humblas mor Malin Johansdotter, fick 10 barn, dog i barnsäng. Not nr R11.
Nils Humblas farfar Per Andersson Kraft, soldat som slapp delta i det mycket blodiga slaget i
Lund 1676. Not nr R12.
Nils Humblas farfars far Anders Persson Kraft född 1607, en av tolvmännen i socknen.
Uppläxad av landshövdingen vid tinget i Bureå och fick böta till de fattiga. Not nr R13.
Nils Humblas farfars farfar Per Eriksson hade ett ”medelstort hemman. Not nr R14.
Nils Petter S farmors mormors far Moses Nilsson. Kunde katekesen utantill. Not R15.
Moses Nilsson hustru Gunilla Jonsdotter, straffad 1747 till fängelse vid vatten och bröd i en
månad för att sålt brännvin samt sabbatsbrott. Not nr R16.
Moses Nilssons far Nils Mosesson, kommenderad till Neumünde 1710. Not nr R17
Sida 3
•
o
o
o
o
o
•
•
•
•
o
•
•
•
o
•
•
•
o
•
Moses Nilssons farfars far Zachris Andersson, länsman i Bygdeå som 1620 fick böta för att
i hastigt mod kallat Jon Månssons dotter hora. Not nr R18.
Ruts farmors farfars morfar, Jacob Olofsson Tavelin, trumslagare, Not nr R19.
Ruts farmors farfars mormors far, drängen Simon Nilsson. Sakfälld för inbrott. Not nr
R19a
Ruts farmors farmors farfar, Lars Wimmerfeldt, korpral död i Perno Finland. Not nr 19b
Ruts farmors farmors morfar, soldat Per Jonsson Weir född 1711, utgick med döden 7/9 på
ett finskt fartyg i finska skären 1742.
Ruts farmors morfars mormors far, König Sigfridsson Lund, stal 4 tennknappar under
vakttjänst, dömdes till döden 1712, men benådades. Not nr R20.
König Sigfridssons far Sigfrid Königsson, fick gården avbränd av fienden 1720. Not R21
König Sigfridssons hustru Anna Marcusdotter flydde från Österbotten. Not nr R22.
König Sigfridssons svärfar Marcus dömd för lönskaläge med Kerstin H. Not nr R23.
König Sigfridssons farfar König Bryngelsson, dömd för mökränkning. Not nr R24
Ruts farmors mormor Brita Margareta Eriksdotter född 1766 i Obbola. Om anfäder:
Britas farfars far, Mats Andersson deltog i striderna i Bohus och Skåne 1678 och 1679. Not
nr R25.
Britas morfars farfars far, Per Håkansson född ~1599, knekt och officer i 29 år, stred bl.a. i
Preussen. Not nr R26.
Britas morfars morfars far, Mårten Nilsson, ”Utskrivningsår 1657. Utgick för eget hemman,
sändes till Wismar samma år. Död i Demin 1658.
På Ruts mamma Klara Helena sida
Klaras farfars farfars mormors far, Anders Karlsson, Sakfälldes för lägersmål 1690. Han
hade nära kontakter med den andra sidan av Kvarken. Not R27
Anders Karlssons far. Carl Olofsson. 1699 fanns om en tvist om en halv tunna råg som han
lånat ut 14 år tidigare men inte fått betalat för. Not R28
Anders Karlssons farfars mormors far, Carl Mosesson Bure född 1510. Ägde stor gård,
nämndeman, landsköpman, sexman och birkarl. Handlar med ryssarna. År 1554 fick han
böta 6 mark för hor. Not R29
Anders Karlssons farfars mormors farfar, Moses Jacobsson Bure och hans anfäder
(Buresläkten) finns beskrivna i Not nr R3 t.om. nr R6
Klaras ff mm ff far, Jacob Kristofferson Stenklyft f 1626. En gång fattig, blev 1646
lantmätare och skicklig kartritare. Kronofogde 1652. Not R30
Jacob Stenklyfts far, Kristoffer Hansson Zebrozynthius f 1589, betydande riksdagsman för
bondeståndet. År 1612 slog han en man till blånad. Not R31.
•
Jacob Stenklyfts farfar, Johannes Laurentii, Kyrkoherde, riksdagsman och bonde som var
förmögen och ägde flera hemman. Not R32.
•
Jacob Stenklyfts farfars far, Laurentius Svenonis. Franciskanermunk i Uppsala men efter
reformen 1543 utnämnd till kyrkoherde i Säbrå. Not R33.
o
Klaras ff mm ff mf, Jonas Petri Linnerius, hyrkoherde och betydande man, prästerskapets
ombud på riksdagen 1638. Not R33b.
o
Klaras ff mm fm far, Sveno Olai Djupzelius, Not R34
o
Klaras ff mm fm mor, Margareta Ivarsdotter Teet, härstammar från ätten Teet, Not R35
•
Margareta Teets far, Ivar Mårtensson Teet, fogde i Härnösand och avsattes 1661, Not R36
•
Margareta Teets farfar, Mårten Larsson Teet, ärvde gården i Tetom, Perno Finland, en av
de rikaste personerna i länet (Nyland), Not R37
•
Margareta Teets farfars far. Lars Mattson Teet, stupade under ett ryskt anfall 1571, då
även hans gård blev skövlad. Noteringar finns även om Lars far och farfar. Not R38
Sida 4
o
o
o
o
•
o
o
o
Klaras ff mm mm far, Nicolaus Ask, deltar i rätten vid trolldomsrannsakningen i Nordingrå
1675 då bortåt 113 personer anklagades för trolldom. Not R39.
Klaras fm ff mm far, Daniel Michaelas Solimontanus, präst som 1667 insände en ansökan om
bättre bröd. Not R40.
Klaras fm fm far, Olof Olofsson Ängerman, Bonde. Genom en ärbar, rättvis, god och
förnuftig levnad hade han hela församlingens och även bättre folks aktning och förtroende.
Not R41.
Klaras fm fm mf, Mats Pålsson, Bonde. Dömdes till döden för dråp. En dramatisk och sorglig
historia. Not R41A.
Mats Pålsson farfar, Pål Pålsson, Bonde. Fick 1640 lagfart på ett hemman på 7½ seland (ca 5½
tunnland) i Agnäs. Agnäs var känt som finnbosättning Not R41B.
Klaras fm mf ff, Ifwar Persson, fick böta för att hans hustrus kvädat annans hustru Not R42.
Klaras fm mf mm far Nils Zakrisson, lovade bort sin dotter mot betalning, men ändrade sig.
Blev bestulen på ½ lispund gäddor av tjuven Jacob Olsson som fick dödsstraff. På gamla dar,
”släppte han sitt vatten” i kyrkan. Kom undan med 1 daler samt en varning. Not R43.
Klaras fm mm mm far Erik Nilsson. Bonde 1691. Var i konflikt med Nils Zakrisson (se ovan).
Blind på gamla dar. Levat stilla och kristligen, dog mätt av ålder 88 år gammal. Not R44.
o
Klaras mf ff Mats Eriksson Kruuslåck, Ordinarie båtsman 1687–1694. Not R45
o
Klaras mf fm ff far, Håkan Hansson med far och farfar. Nämnda i domböcker, Not R45A.
o
Klaras mf fm mf Israel Esaiasson, nämndeman, kyrkvärd. 1620 sakfälldes han för att ha
”haft sina hästar undan i Grunsundahållet”. Not R46.
•
Israels far, Esaias Laurentii, Bonde, Nämndeman, Länsman. Sakfälldes 1572 för tre
"blåningar". Not R47.
•
Israels farfar, Laurentius Beronis. Hans svåger Hans Vävare avrättades under Stockholms
blodbad. Laurentius var katolsk präst i Nicolai, Stockholm. Protestantisk präst i Arnäs
1538. Han flyttade till Arnäs eftersom han hamnat i onåd med Gustav Vasa. Not R48.
•
Laurentius far, Skeppar Björn Laxekarl, född 1450. Omnämnd i Stockholms tänkeböcker
för bl.a. färder till Norrbotten och Finland. Han var betrodd borgare i Stockholm. Not R49
•
Laurentius mor, Margareta Algotsdotter. Både hennes far och hennes första make (inte
anfader till oss) var borgmästare i Köping. Senare gift med Björn Laxekarl. Not R50.
•
Margaretas far, Algot (Bengtsson?). Född i Lübeck ~1420, Borgmästare i Köping. Not R51.
o
Klaras mormor, Anna Maria Jonsdotter, föräldralös, gifte sig 15 ½ år gammal, fick 13 barn,
endast 2 avled i späd ålder. Not R52.
•
Anna Marias farfar & farmor Anders Galant och Catarina Persdotter. ”Människosaga: De två
makarna följas åt våren 1772”. Not R53.
•
Anders Galants farfar, Nils Hjort, Soldat född 1670. ”Hans sinnen blev oroad av sonen
Degerfeldts död och liksom trånade bort”. Not R54.
o
o
Klaras mm mf ff far, Ärlige och beskedlige Erik Jonsson betalade år 1686 till
kyrkoherden 4½ tunna korn för 4 selande jord. Sonen Anders fick gården bränd av
ryssarna. Not R55.
Klaras mm mf mor, Cristina Jonsdotter. Änka 1751, och förde gudeligt vandel. Not R56.
•
Cristinas far, Jon Markusson, klagade år 1700 på att Hämra-roten tagit hans dräng. Not
R57
•
Cristinas ff far, Abraham Andersson, hade år 1649 problem med finnen som försvunnit.
Finnen dök dock upp under sittande rätt, och allt ordnade sig. Not R58
Sida 5
Morfar Wilhelms (”morfar Wille”) släkt........... Sid 43-65.
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
Wilhelms far, Karl Olof Skalberg.
Tidigt faderlös och dömd för fickstöld Not nr 8
På Wilhelms farfars sida:
John Sverkilsson Schalberg, som tog sig släktnamnet Schalberg: Not nr 9
Mårten Persson, Schalbergarnas anfader. Verksam i början på 1500-talet. Not 9b.
Lars Schiarling Werwing, länsman och gästgivare i Häggesta. Gästgivagård,
beryktat för kalasande, slagsmål m.m.: Not nr 10
Elisabet Jacobsdotter Norelia. Hustru till Lars Schiarling Werwing.
Dokument angående Jordtransaktion 1693. Not 10b.
Margareta Larsdotter. Testamenterar gården på sonen så att döttrarna blir ”blåsta”
på arvet. Not 10c.
Jakob Sigfridsson, erhöll Norrala Kungsgård som skattehemman 1684, som
kronan konfiskerat. Not 10d.
Kyrkoherde Martinus Laurentii. Johan III:es hovpredikant. Not 10e.
Olof Montén kyrkoherde, konstnär som bl.a. räddat kyrkans inventarier
från ryssarnas härjningar. Not nr 11
Noteringar om Lisa Persdotters anfäder. Soldater och smeder. Not nr 12.
På Wilhelms farmors, Johanna Grönstedt sida.
Johanna Grönstedts farfar, Zacharias Grönstedts namnteckning. Not nr 13
Zacharias far Elias Grönstedt blev mördat av Zacharias bror. Not nr 14.
Johanna Grönstedts farmor Margareta Wahlman kom från en kyrkoherde släkt.
Det finns fakta med bl.a. vapensköld och namnteckning. Not 15.
Släkten Wahlman är i sin tur släkt med kyrkoherdesläkten Fortelius. Det finns
berättelser nedskrivet om dessa, bl.a. om olovligt dobbleri vid skolgången. Not
16.
Även Gris-släkten finns i Wahlmans släkt. Även här finns det elever som också
gjort sig (ö)kända i Gävle trivialskola. Not 17.
Laurenti Peri Portuan var kyrkoherde i Söderhamn och tog initiativ till bygget
av Ulrika Eleonora kyrka i Söderhamn. Not 18.
Lars Larsson Nerbelius finns på ett porträtt från Norrala kyrka. Hans bror Per
var en otäck kyrkoherde som via trolldomskommissionen dömde många häxor till
döden. Not 19.
Lars Källbjörnsson, underlagsman som en gång kom i ordentligt konflikt med allmogen,
Not 19b
Kyrkoherde Olaus Jonae Chrochius, figurerar ofta i domböckerna, vittne till
mord, hade lösaktig piga, hans dräng bötfälldes för blånad, m.m. Not 19c.
Jonas Andreae, kyrkoherde i Söderala 1577 – 1612 Not 19d.
Jonas Olai Bölenius. Pastor/Kyrkoherde född 1571. Enligt sägen skall han ha
skänkt Gustaf II Adolf en levande kattlo, Not 20.
Erik Andersson Hara var en ökänd landsskrivare och bondeplågare i
Ångermanland innan han bosatte sig i Söderhamn. Not 21.
Biskop Martinus Olai Gestricus förklarades fredlös av konung Johan och slutade
som kyrkoherde i Nyköping hos hertig Carl. Not 22.
Sida 6
o
o
o
o
o
o
o
•
•
•
•
•
•
o
o
o
o
Anders Pedersson i Grubbe. Storbonde, underlagman, lappfogde, birkarl m.m.
Nämns som den ”myndige landsköpmannen och lapperfaren”. Utsett att
förbättra avkastningen av Umeå Lappmark. Not 23.
Anders Olofsson Bure. Den tidigaste i Bureätten som säkert kan härledas.
Även anfader till ”farmor Rut”. Not 24.
Kyrkoherde Petri Erici Bröms. Underskrev Uppsala mötes beslut 1593. Not 25.
Kyrkoherde Carolus Henrici beseglar prästerskapets trohetsförsäkran åt kung
Johan III 1568, men underskrev senare både Uppsala mötes 1593 beslut och
riksdagsbeslutet i Söderköping 1595. Not 26.
Olof Torkelsson Bröms. Finansförvaltare 1525 – 1537 hos Gustav Vasa, anklagad
för förskingring, rymde ur landet från tjänsten, anställd av Albrekt VII. Not 27.
Häradshövding Nils Bröms adlades 1486. Not 28.
Stigo Gudmundi Sigfridsson kyrkoherde i Bergsjö i mitten på 1500-talet Not 29
Stigos far, Sigfrid Andersson Rålamb. Rålamb ätten var troligtvis inte adlig vilket den
andra sonen Anders bedrägligvis hävdade. Not 29A.
Stigos farfars far. Sigfrid Pädersson Rålamb, Not 29B.
Stigos farfars farfar, Päder Rålamb, häradshövding i Gästrikland år 1418. Var
stamfader till Rålamb ätten. Not 29C.
Stigos farmor far Peter Störle. Häradshövding. Född omkring 1430. Not 29D.
Stigos morfar, Bengt Olofsson Dufva. Var av adliga ätten Dufva i Finland. Not 29E.
Stigos mm ff, Peder Danske, född ca 1365, Borgare, markägare i Finland. Not 29F.
Maria Kristina Kruse, Wilhelms farmors mors anor: En anfader var Vallon som kom
till Filipstad 1611. En annan anfader blev borgmästare 1639 i Filipstad. Not 30.
På Wilhelms mors sida (Karin Löfgren:
Johanna Ulrika Moselia. Barnhemsbarn, okända föräldrar, drunknade 1827
tillsammans med en son. Not 31.
Michel Mårtensson (död år 1628), ”med sitt lösachtige sinne” förlikad med sina
bröder Not 32
Kyrkoherde Martinus Laurentii. Far till Michel. Johan III:es hovpredikant. Not 10e.
Mormor Anna Högbergs släkt. .....................................Sid 65–80.
-
På Annas farfar Per Perssons sida.
o
o
o
o
o
o
o
o
o
Carl Carlsson född 1612, Skräddare i Hamre och bonde Bondarv. Självsvåldig
och hårdför man. Slog Lars L. med yxhammare i huvudet som senare dog. Not
AH 1.
Märit Hansdotter, hustru till Carl C. Anklagad för häxeri. Not AH 2.
Carl Ingesson, far till Carl C. Knalle från Östergötland, död 1639. Not AH3.
Gregel Joensson, född ~1500 i Bondarv. En trakt där digerdöden härjat på
1300 talet. Not AH4.
På Annas farmor Margareta Mårtendotters sida.
Olof Knutsson, Bonde och Karolin. Född ~1660 i Järvsö, död i Norge. Not AH5a
Per Persson-Hemming född 1659 i Skogs socken. Länsman med stora problem
med soldater och sturtziga bönder. Not AH5b.
Karin Erichsdotter-Stenman. En eftersträvansvärd och viljestark kvinna. Not AH6.
Erich Larsson-Stenman född 1635. Länsman som dömdes till döden för horbrott.
Mildrades till böter på 80 daler eller 9 gatlopp. Not AH7
Laurentius Andreae Falonis. Präst som drunknade 1651 i Ljusnan i samband med
ett sockenbud. Not AH8
Sida 7
-
Mormor Annas mormor, Kristina Berglund. Ensamstående mor till två barn, senare
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
gift med Anders Nyberg. Not AH9
På Annas mormors fars sida (Mats Berglund):
Önne Eriksson född 1655. Soldat vid Hälsinge regemente. Not AH10
Lars Larsson Elg född 1650. Soldat och pikenerare i krigstjänsten. Not AH11
Per Andersson Skryp född 1620. Fältväbel som deltog i 30-åriga kriget. Not AH 12.
På Annas mormors mors sida (Kristina Jonsdotter):
Hans Olofsson, Bonde, nämndeman o kyrkvärd. Född 1661 Kyrkbyn Hassela. Not AH13
Per Persson, Bonde i Högen, Bergsjö. Ägare till 9 kor. Född 1560. Not AH14
Margareta Olofsdotter, 1702 – 1773, Bergsjö. Från vår finska Hasselasläkt. Not AH15
Olof Olofsson, Kopparslagare och bonde, dog av skadorna från en björn. Not AH16
Olof Ericsson, ~1620 – 1668, Hassela. Fick böta för att ha fällt en älg, Not AH17
Strömmings- Erik Olofsson, Hassela. Ansågs rik. Samlade på silversaker. Not AH18
Israel Pedersson Hasselfinne. Gjort sig känd som en av de största men
också besvärligaste jägare som någonsin funnits i vårt land. Not AH19
Peder ”Pekka Anti(n)poika” Andersson 1560–1630. Utvandrade från Savolax
Finland tillsammans med sina föräldrar och söner till Hassela. Not AH20.
Anders ”Antti Tarvaninen” Pedersson Lilliehöök, född omkring 1540 i Rautalampi
socken, Savolax Finland. Avled som utfattig i Hassela. Not AH 21
Michel Jonsson Finne, bosatt i Stöde 1609, häktades av fogden i
Medelpad i samband, men friades av kungen. Not AH 22
Renées farfar Erik Härlins släkt. ...................... Sid 80–84.
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
o
På Eriks farfars Ulrik Härlins (Frendin) sida.
Gabriel Weiss, härstammar från Tyskland. Not E01.
På Erik morfar Gustaf Adolf Ågrens sida.
Carl Johan Engblom som illa vårdat Klockaregården i Handberga, Skultuna. Not E02.
Peter Mickelsson Adam, valsmästare i Skultuna 1740. Not E3.
Mikael Bartoldsson Adam, valsmästare i Skultuna. Not E4.
Bartold Adam, mästare som bildade en egen gren av Skultuna-ätten Adam. Not E5.
Mattias Adam f. ~1560 i Ilsenburg Tyskland. Mästersven i Skultuna bruk. Not E6.
Brita Lovisa Fritz, gift med guldsmeden Erik Ågren. Not E7.
På Eriks mormor Christina Sofia Larsdotters sida.
Olof Persson född i Sunnansjö, Dalarna. Driver gården i Gärdet 1539. Not E8.
Peder Olsson, Olof Persson far. I rätten 1548 klagades det på att Peders andra två
söner anfallit länsmannen och slagit honom till marken. Not E9.
Lars Ragvaldsson 1490–1572, Grangärde. Bergsfogde. En av dalarnas rikaste män. 1560
lät han bygga en tackjärnshytta och en stångjärnshytta. 1551 fick han böta 10 mark
”för sin dotter, hon låg i skyskap med sin broder”. Not E10.
Mattis Arvidsson f ~1440, Lars Ragvaldssons far. Bergsman. Enligt protokoll från
tinget den förste som bodde i Klenshyttan Grangärde, Not E11.
Sida 8
Renées farmor Anna Lund, Fälts släkt. ...............Sid 85.
o
o
Anna var fosterbarn hos familjen Fält. Not AL1.
Gabriel Nilsson, Lotsgådsman på Långö, Bälinge. Not AL 2.
Sida 9
Not nr 1.
Kolare Michel Mattson, Axels farfars morfar:
Michael Mattson död 14/2 1834 (återfunnen död i skogen, Bortkommen 19/10 1833)
”Försvann från hemmet den 19 oktober 1833, återfunnen död i skogen den 24 februari
1834. Han hade skjutet sig själv och blev enligt ??? Tingsrättens dom af ????? ???
begraven 25 mars 1834”
Bouppteckning för Michal Mattson se bilaga 3.
På sidan 1 skrivs om dottern Karin gift med dagkarlen Eric Sundström (Axels farfars
mor och far).
På sista sidan finns Eric Sundströms underskrift i form av bomärke.
tillbaka till Axel
Not nr 2.
Erik Person Sundström, Axels farfars farfar: Tog sig släktnamnet Sundström.
Dräng, arbetskarl, husman, krympling och fattighjon.
Från husförhör i Kultebo, Söderala 1811-1815: Drängen Erik Pehrsson med Maria Mattson
och son Eric
Omständigheter: ”Genom brock och ofärdiga fingrar oduglig till
krigstjänst: Enligt doktors attest ej tillträde till nattvarden”.
7/6 1812: ”Admit (tillträde) till Nattvard av adjunkt Enebom”.
En av Erik Persons Sundström bröder, Nils Persson, fick tre sönder som tog sig släktnamnet
Öhman.
tillbaka till Axel
Not nr 3.
Anders Ersson Skägg, Axels farmors mormors farfars far
1711-06-09 – 1773-02-10
Hammarsmedsmästare vid Maråkers Bruk, Söderala
"Född i Sunnäs av hammarsmed Erik Andersson Skägg och hustru Karin Olofsdotter.
Flyttade i yngre åren med föräldrarna till Maråker och gifte sig där 1731 med sin
änka efterlevande Margetha Mattsdotter.
Haft 10 barn av vilka 3 dött och 7 leva. 1760 övergav han hammararbetet och under sin
vandel stilla och from, men förstod litet i sin christendom, så väl som hans barn.
Sjuknade i rötfebern 30 jan, anammade nattvard 7 feb och dog den 10 feb sedan han
levat i 62 år och 3 veckor"
tillbaka till Axel
Sida 10
Not nr 4.
Anna Jochumsdotter von Holtz, Axels farmors morfars mormors farfars mor.
1629–1719
Dotter till hammarsmedsmästare Joakim Joakimsson von Holzt.
Gift med Mästersmed Hans Staffanson Lang. Flyttade så småningom till
Harmånger, Hälsingland.
Biografi:
Ur dödboken: 1719 d. 30de Martu begrofs hust. Anna Joackimsdotter von Holtz wid
Ströms bruk, född 1629 i Södermanland wid Rosenholms Bruk af Hammarsmeden Mr
Joackim von Holtz och hust. Anna Joackimsdotter. Gifta sig på sitt 20de åhr med
Smeden Mr Hans Lang, lefwat tillsammans i 70 åhr och aflat 12 barn. Warit Enkia i 6
veckor och 2ne dagar, afsomnade efter 6 weckors siukdom d. 24 Martu , lefwat 90 åhr
och har ett godt ? för sin Gudsfruktan och ärbara lefnadt. Har i många åhr tillika med
sin blinde man gått och tigt.
tillbaka till Axel
Not nr 5.
Joakim von Holtz, Axels farmors morfars mormors farfars morfars far.
Enligt en del källor var Joakim son av Hans Gerich von Holtz (f ca 1560;
verksam i Lindesberg).
Släkten von Holtz härstammar från Holstein, Tyskland.
Joakim von Holtz, Hammarsmed Född i Tyskland. Inflyttade till Sverige år 1629. ”Efter
Konung Gustaf II Adolfs nådiga vilja med egen omkostnad och besvär till riket
införskrivet” Följande skrevs om honom år 1645: ”Han har i 16 år många svenske lärt och
således hulpit till att konsten är i landet kommen i flor” Han arbetade i Lohes
hammarsmedja. Det säges att denne mästersmed var en person med ett häftigt lynne. Han
avled 1669 och hans hustru (okänt namn) år 1675. Båda begravda i Eskilstuna.
Av bergskollegiets gamla handlingar framgår att han år 1645 var inblandad i ett tumult
mellan bruksfolket och bergmästaren. Mästaren von Holtz beskylldes för stenkastning på
"profossen". Bergskollegium fann de anklagade skyldiga. Vad von Holtz beträffar skulle
dock vid straffets beräknande tagas hänsyn till att han var en av de första bland de
smeder, som "efter Gustaf II Adolfs nådiga vilja med egen omkostnad och besvär till riket
införskrivit". "Och att han i 16 år många svenske lärt och således hulpit till att konsten är i
landet kommin i flor". Vidare att hans son ensam förestod en smedja med två härdar.
Smeden von Holtz fick 40 daler silvermynt i böter och sonen, som också varit med i bråket,
30 daler.
tillbaka till Axel
Sida 11
Not nr 6
Dödad av en rutten björk
Bonden Nils Ersson Sundberg i Sörljusne var Axels farmors morfars morfar. Han föddes vid
Sunnäs bruk i Skog 18 september 1727, som son till köraren Erik Nilsson och hans hustru
Sara Mattsdotter. (Skog C:1 (1693-1737) s. 147, nr2 högersidan). Han gifte sig 1752 med
Anna Henriksdotter, bonddotter i Sörljusne, Söderala. (Söderala EI:1 (1744-1782) s. 225). I
vigselnotisen står han som bruksarbetare, men efter ett par år flyttade paret in hos
svärföräldrarna (Hindrik Hindriksson och Anna Ersdotter) i Sörljusne, där Nils står som måg
till bonden. De fick åtta barn tillsammans, varav sex fortfarande levde vid faderns bortgång
år 1774.
Dödboken berättar utförligt:
Nils Ersson, bonde i Sörljusne, född 1727 i Sunnäs af köraren Erik Nilsson och modr. Sara
Matts dotter. Var hemma(?) och gifte sig 1752 med sin efterlemnade k. maka Anna Henriks
dotter med hvilken han ägt 8 barn, 6 söner och 2 döttrar, af hvilka 1 son och 1 dotter äro
döde. 175? tog han ett hemman i Sörljusne det han väl förestådt, såväl som utmärkt kyrkogångare och var siste 8 januari till Nattvarden. Siste 23 mars gick han till Åsbo skog att
hugga virke där. Han hade den olyckan att bli slagen till döds över hals och rygg av ett rutit
träd, en björk efter bonden Lars Larsson och hr dess folks intygade, som på anmodan gingo
den 24 mars ifrå Sörljusne och besågo alla omständigheter. Sedan har han väl efter slaget
hjelpt sig ett stycke från stället där han blev slagen och blev där liggandes tills en man från
Norrala kom och fick se honom, som gav bud till Åsbo, derifrå folk förde han dit och fick
skötsel, men ägde ingen sansning. Kl emellan 11 och 12 uppgav han andan om aftonen. Man
hoppas det bästa om hans salighet, emedan han om morgonen för sin bortgång gjort sin bön
på(?) knä och under liggandet efter slaget vil man hoppas att han anropat sin Gud i Christo om
nåd och frelsning. Begrafdes d. 4 april 2dag påsk, 47 år gl.
(Söderala EI:1 (1744–1782) s. 179 #6)
Efternamnet Sundberg finns bara i notisen i vigselboken – det verkar ha fallit bort när han
övergick från bruksarbetarsamhället till ett liv som bonde
Angående Nils Erssons Sundbergs hustru Anna Henriksdotter:
• Annas far Henrik Henriksson: Han hade det sista året gått i barndom och vårdats av
hustrun, Anna Ersdotter, som var 75 år när hon blev änka.
• Annas mor Anna Ersdotter: Vid 79 års ålder snavade hon så illa över förstutröskeln att
hon blev sängliggande och dog efter en tid, i juli 1776.
• Annas farfars far Simon Henriksson 1630–1698, förekommer i mantal för Älvkarleö bruk,
Älvkarleby, på 1660- och 1670-talet. På 1680-talet finns han i Hå, Söderala och på 1690talet i Sunnanå, Söderala. Testamente lämnades 17 april? 1698 efter Simon Henriksson och
hans dotter i Sunnanå (Söderala LI:2 s 66).
tillbaka till Axel
Sida 12
Not nr 7.
Axels morfar husmannen i Borr, Ljusdal, dog i smittkoppor den 26 maj 1874. Han var då 35 år
gammal och lämnade hustrun Ingrid med 3 döttrar och 1 son faderlös. 3 till 11 år gamla.
Ingrid (Axels mormor) var då gravid med ytterligare en dotter som föddes 4 månader
senare.
Anna, Axels mor, var alltså 6 år gammal när hennes far dog.
Ingrid gifte om sig 1878 med den 9 år yngre skomakaren Per Åslund och fick en dotter
till. Ingrid dog 1926, 87 år gammal.
tillbaka till Axel
Not nr R1.
Ruts farfars farfars far. Anders Johansson 1690 – 1771.
Född i Nysätra 1690-11-30, död 1771-02-28.
Bonde, Nämndeman och soldat med namnet Skär.
Dombok 1718, 3/9 Anders Johansson i Skäran och Per Eriksson Dunder i
Brände om en halv tunna korn som Per lovat honom i bröllopsgåva 1714.. som Per
föregiva att som han köpt av Anders Johanssons fader Johan Svensson. .den
andra likaledes av brodern Olof.. brodern Johan lämnar deras rätt..
Dombok 1733, 26/4 Anders Johansson i Skäran och löjtnant Johan Palmstråk
förlika gällande det snatteri till 10d kpm värde av Anders Johansson båda
döttrar den ena 13år den andra 10 år att det uti deras stora trångmål uti vilket
snatteri dock föräldrarna icke skola vara delaktiga löjtnanten icke vill detta
påtala utan drar tillbaka anmälan.
tillbaka till Rut
Not nr R2
Ruts farfars farmors morfar, Moses Mosesson Bure 1641–1689.
Född i Burträsk 1641, död 1689 Nysätra. Ihjälfrusen 49 år gammal.
Dombok 1684: Anbelangandes Moses Mosessons i Risvattnet fordran av Erik
Olofsson i Flarken, bestående i några kläder som medelst arv skall vara Moses
hustru tillfallit.
Dombok 1688: Moses Mosesson i Risvattnet bonden Erik Olofsson i Flarken
måtte till honom betala det ännu resterande på hans hustrus förre mans
knektlega
Dombok 1690: Moses Mosesson fordrar av Erik Olofsson i Pellboda på sin
hustrus förra man Hans Olofssons moder Rågierd Olofsdotter i Flarken som
sedermera blivit Eriks Moder, på penningar som hon fick när hon försålde sitt
hemman i Klinten och begav sig med sin andra man till Flarken eller Pellboda.
tillbaka till Rut
Sida 13
Not nr R3
Moses Jacobsson Bure, föd 1480 i Bureholmen, död 1554 I Bureå (Buregård)
Moses Mosesson farfars farfar.
Bonde i Bureå. Gift med Anna, en finska från Torneå.
tillbaka till Rut
Not nr R4
Kälug Olofsdotter
Kälug (Kålug/Kjellög/Käluf/Kalug/Kallog) föddes enl. olika uppgifter i Nedertorneå eller Umeå.
Hon är omnämnd som "en mäkta dejlig människa" i anteckningarna från 1600-talet och var
förmodligen släktens snyggaste tjej på 1400-talet. Så hur såg hon ut? På 1400-talet intresserar
man sig för kropps och skönhetsvård och använder oljefärger och fernissa som smink. Idealet är
Madonnans skönhet och Botticellis blonda gudinnor, vars svallande hår sedan slutet av 1300-talet
inte längre är övertäckt av en slöja, eller bara täckt av en genomskinlig slöja ofta arrangerad i
hattliknande kreationer. "Hennins", struthattarna, är moderna fram till slutet av 1400-talet.
Sedan något århundrade har man framhävt skillnaden mellan könen och modet har blivit mycket
mer avslöjande. Klänningen har funnits en tid sedan tunikorna blivit figursydda och djupa vida
urringningar är populära.
Kälug gifte sig med Bure-Jakob Andersson, underlagsman i Västerbotten boende
på Bureholmen och födde honom tre söner och fyra döttrar.
tillbaka till Rut
Not nr R5
Lagman Anders Olofsson Bure född 1425, Moses Mosesson Bures farfars farfars farfar.
Född 1425 i Bureå, Skellefteå. Underlagsman för Wästerbotten.
Direkt stamfader 13 generationer till ”farmor Rut” men även stamfader 13 generationer till
”morfar Wilhelm”. Detta betyder att Ingemar och Esther är släkt med varandra 14
generationer bort! Se även Not nr 24.
Anders Olofsson Bure var Underlagman i Wästerbotten, troligen samma som Landshövding?
Anders Olofsson i Bure kan betraktas som den äldsta, historiskt säkerställda medlemmen av
Bureätten. Samtida skriftlig källa saknas visserligen, men samstämmigheten bland Johan
Bures sagespersoner stödjer att Anders Olofsson i Bure var en historisk person.
Han hade sin gård på den jord som senare blev nummer 6 i Bureå by.
Troligen kom denne till Bureå före 1400, bosatte sig helt nära där Bureå - Gillet kom att
byggas, som säkerligen var byggd vid Havs-Stranden, men får räkna med att den import som
förekom skedde sjövägen, och det behövdes förråd för de varor som importerades.
Underlagman Anders Olofsson Bure fick 6 barn. Bodde i Bure
Svårt att fastställa vem av Bure-Ätten som först kom till Bureå i Skellefteå. men troligt är
att denna familj bosatte sig helt nära där de så kallade Klosterruinerna finnes, det står
skrivet att en Dotter-son till Herse även han en av Bure-Ätten, vid namn Nils Hansson var
bonde på hemmanet 6 i Bureå 1583 - 1606, och var gift med en flicka från Fahlmark.
tillbaka till Rut
Sida 14
Not nr R6
Herse Fahlesson Bure. Född ca 1350 I Birsta, Sköns socken Medelpad. Död 1387.
Troligen Anders Olofsson Bures farfar.
Herse var Hövitsman för Norrland och ärvde hela Rikedomen från sin far och gifte sig med
Olofsdotter ifrån Burträsk, slog sig ner i Bureå socken och bodde på Bure Gård.
Han påbörjade Bure Kloster i Bure Åminne. Herse Fahlesson Bure ärvde hela den och Rikedom
efter sin Fader, och bodde på sin Faders Gård Bure i Selångers Socken 1210 Hövitsman i
Nordlanden - levat 1270. Han var mäkta lärd och Wis man, hvarför han kallades Abotten i Bure,
gick med Silverskenor och Silverbälte:
Han skall ha varit gift med Olov Dahlkarls Jättes dotter i Bura träsk. Han ska ha gått en ond
bråd död till mötes, då han genom svek och list mördades i Lövånger av folk från Kåsböle. Han
blev falskeligen bjuden på bröllop i Lövångers kyrka. Begravd i Lövångers kyrka.
Mandråparen blev steglad till döds på Kallholmen.
Efter hans död ska sönerna Oluf (Anders Olofssons far) och Fale ha gjort upp om arvet i en
brottningsmatch. Fale, som förlorade, ska ha fått hålla till godo med en fäbod. På detta sätt ska
byn Falmark ha grundats. Bureå Strax norr om Lövånger ca 3 mil eller 2 mil söder om Skellefteå
ligger Bureå.
Här finns det rester efter ett kloster sedan den tid vi alla var katoliker. Klostret startades av
Härse Faleson of Byrestad och senaste abboten Bure herr Joh med 14 bröder fanns fram till
nedläggningen på 1550 talet.
Klostret låg nedströms några hundra meter från kyrkan men på södra sidan om Bure älv på det
som idag kallas Klosterholmen. Tyvärr har man byggt nya hus så det finns inte mycket kvar att
se. En av bröderna ligger begravd på okänd plats i Lövånger sedan han blivit ihjälslagen av
Kasarna som sägs vara innevånarna i byn Kåsböle mellan Lövånger och Bureå.
Bure kloster "Bura kloster, den stichtade Härse Falesson ab Birstad och började bygga på en
homla uti Bure åminna, det blev av hans son Oluf fullbordat, der voro 14 bröder förutom
abboten".
Huruvida det legat ett kloster i Bureå eller inte, har forskare tvistat om alltsedan Buréus besök.
De flesta har betvivlat hans ord och förklarat berättelsen med att Buréus antagligen "bättrat"
på historien för att få en finare släkttavla. Buréus var nämligen bördig från byn på sin mors sida
och antog namnet Buréus när han adlades. Dagen forskare har i stället velat göra gällande att
det varit ett medeltida gille och inte ett kloster som legat på platsen. Gillen var under
medeltiden en motsvarighet till våra tiders ordenssällskap och hade som främsta uppgift att
hjälpa och värna om sina medlemmar. Oftast stod de i beskydd av något kloster. Vad som nu än
funnits på Klosterholmen, som platsen idag kallas, så har det gett upphov till sägner och
traditioner, som ännu fortlever i bygden. På den idag helt uppgrundade holmen kan man se
lämningar efter åtta byggnader. Genom åren har flera fynd gjorts, bl.a. av bastomspunna flaskor,
lerkärl, smidesverktyg, slagg och nycklar. Det finaste fyndet är en sk bierhahn - allmänt kallad
Buretuppen. Det är en fyra centimeter hög bronstupp, som en gång suttit som handtag på en
tappkran till en öltunna. Genom jämförbara fynd kan den dateras till slutet av 1400-talet.
Ur Bureå, en historisk guide.
tillbaka till Rut
Sida 15
Not R6A
Följande är historia och sägen baserad på riksantikvarie Johannes Buréus genealogiska verk från
tidigt 1600-tal. Många runstenar bekräftar också att personerna existerat.
Om släktbanden tvistar ”de lärde”.
Herse Fahlesson Bures far:
Fale (Fartegn Unge) Bure d.y. 19 generation bort för Dan
Nämnd 1342 – 1363 Lagman i Medelpad.
Levde i kung Erik Magnusson samt Håkan Magnussons tid.
Gift med Ingeborg
Fales far: Nils Fartegnsson
Nämnd 1324 – 1352 som av kung Magnus Eriksson tillsammans med ärkebiskopen och andra
stormän förvärvade att förvalta landet mellan Skellefte och Lule älvar.
"För länge sedan kom tre illgärningsmän till våra bygder. Deras namn voro Bure, Kåge och Tåme. De
gav sedan namn åt de platser där de bosatte sig".
Så berättartraditionen om den förste nybyggaren i Bureå. Om illgärningsmannen Bure funnits och
när han i så fall slog ner sina bopålar vid Bureälven kommer vi nog aldrig att få svar på
Nils far: Fale (Fartegn) Bure d.ä.
f. 1250 ca. Död 1324. Landsdomare i Norrland.
Fales Farfar: Fale Bure hin Unge
är ättens mest namnkunnige och ägde fädernegården Byrestad. Levde c:a 1190 i kung Knut
Erikssons tid och vistades efter kungens död hos dennes omyndiga barn, såsom deras förmyndare
på borgen Näs på Visingsö sydspets.
I slaget vid Älgarås 1205, när kung Sverker var ute efter att dräpa kung Knuts söner räddade
Fale den äldste sonen Erik hem till sin gård i Byrestad. Fale och Erik drog, när några år gått, in i
Norge för att få hjälp mot Sverker den Unge och danskarna. Jämtar, hälsingar, medelpadingar och
ångermanlänningar gick söderut och stred mot kung Sverker och danskarna vid Kungslena 1208 och
Gestilren 1210.
De danske hjälpte kung Sverker emot herr Erik men Erik segrade vid Gefle bro och gjorde Fale
till herre och förbättrade hans ärvda adelskap. Han fick en beväpnad arm till sköldemärke, därför
att han hade burit honom på sin arm undan farligheter och på hjälmen norska vapenyxor därför
att han med norska män börjat intaga riket åt konungen. Kung Erik gav honom hela Medelpad,
Jämtland och ett stycke av Ångermanland i förläning.
Hans griftehäll med detta vapen uthugget finns bevarad i Sköns nya kyrkas vapenhus, samma
vapen var målat med guld och ljusa färger och hängde på kyrkoväggen. Antingen hade han själv
eller sonen Herse Bure skrivit den krönika som låg förvarad i Sköns kyrka och som innehöll det
som hade hänt under Fales tid. Skölden och skriften kom på 1500-talet att hamna i Åby kyrka vid
Kalmar. Fale dog 1210. Fale lät bygga Byresholms slott, vilket senare blev förvandlat till Sköns
första kyrka.
Far: Herse Falesson
Född ca 1135. Levde c:a 1180.
En rik och mäktig man. Godsägare i Byrestad Sköns socken, Sundsvall.
Sida 16
Far: Fale Hin Gamle
bodde på Byrestad (Birsta) i Sköns socken, numera Sundsvall i Medelpad och var en myndig man i
dåtida Hälsingland som under Erik IX med hjälp av Hans och Guttorm Östande lades under
Sveriges krona. Fale blev satt till landsdomare i Hälsingland. Han var också med samme kung
(sedermera Erik den Helige) när denne intog Finland. Hälsingarna har gett namn till Helsingfors.
Erik mördades 1161 vid trefaldighetskyrkan av den danske Magnus Henriksson. Fale hämnades
kung Eriks död och dödades därvid själv vid Fale bro nära Uppsala.
Far:
Herse Eriksson
ska ha levat under i kung Ragnvald Knapphövdes och Sverker den Gamles tider c:a 1130 –1148
Far:
Erik Tordsson (Tords Jerker)
bodde i Selånger i Medelpad. Jerkers runsten har förkommit men fanns kvar så sent som under
1700-talet
Samtidigt bodde i Nolby också i Medelpad kanske en bror med namnet Bure. Dennes runsten finns
fortfarande kvar
Far;
Tord i Bure
levde på Inge den Äldres tid.
Förföljelserna av de tidigt kristna blev svåra under Blot Sven tid och burefamiljen flydde till dåtida
Hälsingland
Far:
Herse (Gunnar Haursi)
(Herse var i det forntida Norge titeln på den ärftlige härskaren över ett mindre område. Här står
ordet som beteckning för en hövding eller furste i allmänhet.)
Uppgifter finns även att Gunnar Haursi (Herse) föddes i början på 1000-talet i Sigtuna, död i
Birka Björkö som ligger i Mälaren
Herse levde under Anund Jakobs tid vid c:a 1040
Far:
Tord i Byr. 29 generationer bort för Dan
Tord levde under Erik Segersälls tid och blev kristen 992. Han bodde vid
Skokloster i Uppland och lät av egna medel bygga en kyrka i Flastad (möjlig
felskrivning av Falestad)
Vid kyrkdörren restes av sönerna till faderns minne en sten med en bild av
fadern till häst.
tillbaka till Rut
Sida 17
Not nr R7
Nils Larsson, 14 generationer bort för Dan och Ewa, på Ingemars morfars sida.
Född ca 1550, Tjärn 5, Skellefteå. Död ca 1613, Tjärn 5 Skellefteå.
På sommartinget 1567 fick Nils Larsson böta 4 mark för jungfrukränkning med Olof Svensson
dotter i Yttervik.
På vintertinget 1573 fick Nils Larsson böta 13,5 mark för jungfrukränkning.
På vintertinget 1578 fick Sigrid i Medle böta för att hon låtit belägra sig och kränkt sin
jungfrudom av Nils
Larsson. Nils Larsson var köpman 1586–1588 samt länsman 1598. Dessutom var han
nämndeman 1604.
År 1592 hade han lite jord i Gärdsmark. Nils Larsson hade 1599 15 tunnors utsäde, 13 kor, 1
kviga, 1 tjur, 9 får, 4 unga får, 2 risbitar, 4 getter, 2 gamla svin, 2 unga svin, 2 ston samt 20 lod
silver. Han hade 1601 4 tunnors utsäde, 1 sto, samt 8 kor. År 1604 fiskar Nils Larsson strömming
tillsammans med Jon Andersson i byn. gården har 1609 14 spannland åker (2,2 hektar). Samma år
har sonen Olof Nilsson ett eget hushåll på gården.
En dotter Karin flyttade till Trehörningen i Bygdeå socken.
tillbaka till Rut
Not nr R8
Matts Persson And. 1693 – 1770.
8 generationer bort för Dan och Ewa, På Ingemars morfars sida
Matts Persson And från Skravelsjö född 1693 i Stocksjön. Död 1771-03-03.
Måste i barndomen bettla, vart soldat 1711 gick ut 1712 och var med i alla äventyr som då
vankades.
Antagen som soldat 1711 ”ogift och kunde läsa”.
Vid reträtten från Fredrikshall förfrös han sina fötter tjänte dock till 1770 fick underhåll först
1758.
1740 Avsked för dess bräcklighets skull. Kungliga W-bottens Regemente: Umeå sockenstuga den
26.28.29 april 1740: Mats And skall vara sjuk i fötterna för några år sedan, uppfyller
monderingen fast han ej har längden, står till nästa GM
Gift vid pass 1721 med Christina (Kerstin) Tomasdotter avlat med henne 5 söner och 3 döttrar.
En son är död. Haft merendels god hälsa fast med något men i dess frödda fötter, sängliggande
allenast 5 dygn död mest av ålder 77 år
tillbaka till Rut
Not nr R9
Johan Persson-Humbla-Klingberg. 1723 Nysätra – 1809 Bygdeå. Soldat, Torpare, nybyggare.
Johans dotter: Anna Klingberg. dotterdotter: Kristina Mattsdotter.
dds: Nils Petter Nilsson Sjögren. ddss: Nils Petter Sjögren. ddsss: Nils Fredrik Sjögren.
ddsssd: Rut Sundström. ddsssds: Ingemar Sundström
Johan Persson Humbla Klingberg (1723–1809). Per Wippas andre son. Han föddes i Ånäset och
antogs som vargeringskarl vid roten 47 (Klintsjön) Bygdeå kompani 1741-12-30. (Vargeringskarlar
var reservsoldater och ingick i det reservregemente på hemmaplan som sattes upp under kriget
mot Ryssland 1741–43)
Under ett år fick Johan regelrätt utbildning till soldat innan han blev soldat 47 Humbla i
december 1742. Om detta heter det i ett mönstringsprotokoll – där Johan och hans yngre bror
Sida 18
Anders blev uttagen som vargeringskarlar - undertecknad av landssekreterare Quist vid
länsstyrelsen i Umeå:
”År 1741 den 30 och 31 Decembris fullföljde Högwälborne Herr Baron och Landshövding Gabriel
Gyllengrip i Bygdeå sockenstuga med wargeringskarlarnas öwerseende och antagande--- Sist
föranstaltades om wargeringskarlarnas exercerande,--, kommer Sergeanten Olof Brunberg att
wid Nysätra Capell en gång i månaden och på en lördag klockan åtta om morgonen till thes thet
ringt samman till kyrkan efter middagen inöfwa bemälte manskap uti dess nödigaste stycken
såsom ställa sig i rotar och leder, luta leder, wända sig till höger och wänster, swänga sig
Divisionswis och marschera, med mera, som utaw gamla åstadkommes kunna.”
Efter nästan två år utnämndes Johan Humbla till Wästerbottning. Han var med på
generalmönstringen 1748 och avgick som rotesoldat den 17 april 1753 utbytt mot en annan
soldat. Han gifte sig (se Malin Mosisdotter) den 3 februari 1751 och bodde i Skinnarbyn, Bygdeå
mellan 1751 till 1758. Men under den tiden sökte han sig som nybyggare och från 1760 var
familjen skriven på nybygget i Risträsk. I Bygdeå sockens historia finns han omnämnd:
Johan Persson (Klingberg) hade sedan 1760 odlat åkerjord till 2 1/2 tunnas utsäde och kunde
därför föda 5 à 6 kor samt några småkreatur. Johan Persson Klingberg tycks ha varit en duktig
karl. Han får vitsordet "flitig". Och hans minne lever ännu kvar i Risträsk. Där anser man dock
1756 som nybyggets födelseår, vilket i och för sig inte alls är uteslutet. En måg Anders
Andersson (dottern Stinas make) anlade, säkerligen med hans bistånd, nybygget Risträsk nr 2.
Och sedan han 1788 överlåtit Risträsk nr 1 åt en av sina söner, utverkade han själv 1793 tillstånd
att anlägga Risträsk nr 3, som senare fick namnet Risböle.
Som 70-åring anlade han sitt tredje nybygge! Han måste ha varit en kraftkarl. Tillkomsten av
Robertsfors bruk år 1756 blev av största betydelse för nybyggarna att skaffa sig extra
inkomster. Åt bruket kunde de arbeta med kolning och k kolkörslor samt med transporter av
malm.
Det ligger kanske något i det sista. Johan ägde Skinnarbyn
9 (9/32 mantal) från 1750. Det sålde han till John
Jennings, Robertsfors bruk, 1758. Fanns en muntlig
uppgörelse om fortsatt samarbete?
Johan dog hösten 1809. Under hans livstid var Sverige i
krig fyra gånger. Det sista när Sverige förlorade Finland i
1808–09 år ryska krig. Det var det sista kriget på svensk
mark.
Johan Humbla och brodern Anders Gädda deltog 1742–43 i
Kronohemmet Risträsk
kriget mot Ryssland. Västerbottens län var då i den
militära brännpunkten. Läget i länet hösten 1742 var kritiskt både vad gällde kriget,
försvarsmoralen och livsmedelsförsörjningen. Svälten var utbredd och många socknar ville sända
brev till den ryske Tsaren och svära honom tro och heder och låta sig ingå i det ryska riket.
tillbaka till Rut
Sida 19
Not nr R10
Pehr Persson Wippa. 1699 – 1742-10-21. Rickleå. Soldat och bonde.
Från Rickleå 10, Bygdeå, soldat på roten 56 Wippa Ånäset och kompaniet 1720 och han var över
18 år och blev sedan gift.
Han deltog sedan i regementets och rotets mångskiftande uppgifter till början av 1740-talet
och då kom kriget och han sändes ut i fältlivet och han dog i oktober 1742 i Stockholm i samband
med rysk-svenska kriget just då.
Per Persson Wippa (1699–1742). Han var Per Krafts nionde barn och var född i Rickleå.
Per var förmodligen dräng innan han antogs som soldat Wippa på rote 56 (Ånäset) i Bygdeå
kompani i februari 1720. Vid den tidpunkten var det svårt att hitta goda soldatämnen i
Västerbotten. Mansunderskottet i giftasvuxen ålder var enormt stort.
Den karolinska armen var tillspillogiven och ryssarna härjade utefter Västerbottenskusten,
speciellt i Umeå men även i Bygdeå socken. Många ödehemman fanns i bygden. Som rotesoldat var
han säkert välkommen. Han gifte sig 1722 med en av roteböndernas döttrar (se Malin
Johansdotter) och var säkerligen välkommen även där som arbetskraft på hemmanet. År 1728
blev han Wästerbottning (upptagen som fullvärdig soldat i Västerbottens regemente).
Han blev, efter en för den tiden lång fredsperiod på närmare 20 år, kommenderad till Finland
den 19 augusti 1741. Per dog på hemväg den 21 oktober i Stockholm på pråmen Herkules av
sjukdom eller sviter av kriget.
tillbaka till Rut
Not nr R11
Malin Johansdotter. 1700–1745. Ånäset, Nysätra.
Malin föddes i Ånäset och fick 10 barn. Tre av dem dog före tre års ålder. Tre söner blev
soldater. Johan som var soldat i 11år och avgick frivilligt, Anders som blev "casserad" och Nils
som dog liksom hennes make i sviter av kriget. Troligen blev en sonson också soldat.
Föräldrarna hette Johan Larsson (1664–1741) och Brita Lång (1662–1741) som läser omkring
1690. Johan övertog Ånäset 3 1697. Båda föräldrarna dog 1741. Allmogen i Västerbotten led
svårt av missväxt och kriget. Man kan se att många åldringar och barn dog under denna period.
Malins morfar Anders Mårtensson Lång föddes i slutet av 1620-talet och läste 1640. Han blev
soldat 1660 och avgick 1667 då han var sjuk. Han övertog Ånäset 3, 1667.
Malin gifte om sig 1744 med Anders Nilsson (1713–1750) från Gumboda. Han hade varit sjuklig
under 15 år före sin död. Malin dog ett år efter giftermålet den 6 februari 1745 i barnsäng
tillbaka till Rut
Not nr R12
Per Andersson Kraft (1655–1740).
Giftermålet med Karin bör inte ha varit senare än 1681 eftersom de då fick sitt första barn och
fick boskapspeng 1682.
De fick tillsammans 11 barn mellan 1682 och 1703. Deras äldsta barn hette Anna (1682–1776) och
Anders (1685–1750). Båda barnen "gifte in sig" i hemman i Sikeå.
Per föddes på gården Rickleå 10, som var (3/16) mantal. ” var ett jordtaxeringsmått.
Ursprungligen (på 1600-talet) var ett helt mantal (1/1) en gård med en areal och avkastning som
kunde försörja en medelstor familj och betala skatt. Senare minskades gårdarnas
mantalsvärden, bland annat genom att gårdarna delades vid arv och genom att mantalsvärdet
Sida 20
ändrades för att göra beskattningen mer rättvis. Gårdar som på 1700- och 1800-talen endast var
på 1/2, 1/4 eller 1/8 mantal kunde ändå vanligen försörja en familj.” Inte någon av de större
gårdarna i Rickleå. Men Rickleå var vid den tiden en stor bondby med 15 skattebelagda gårdar.
Sikeå hade bara sex och kyrkbyn Skinnarbyn (numera orten Bygdeå) åtta gårdar.
Per hade två namngivna systrar Margareta (1651-) och Elsa (1661-). Alla tre är noterade i
husförhörslängden, prästens kontroll av barnens läsning och kunskap i Luthers katekes.
Margareta läste för prästen 1662 och 1663, Per 1666 och 1667 samt Elsa 1673. Per fick
omdömet ENF - han läste enfaldigt dvs. dåligt och lovade bättring till 1667, men läste då
fortfarande enfaldigt. Alla tre barnen fick det omdömet, vilket tyder på att de kanske inte var
alltför begåvade eller hade för dåligt stöd till förkovran.
År 1690 står han för hemmanet Rickleå 10. Det överlämnar han till sonen Jonas (1696–1775) år
1727.
Per antogs som soldat Kraft den 6 februari 1679 då han gick för sin fader Anders Persson. Han
mönstrade i Ystad 1679 och var i Stralsund 1680. Han fick – enligt de militära rullorna boskapspeng 1682. ”Soldater af Bygdeå socken som hafver hustrur och niuta boskapspenningar
efter Kungl. Cammar collegie förordning af 1 koo och 2 fåår”.
Per slapp delta i det mycket blodiga slaget i Lund 1676, där Sverige under Karl XI besegrade
danskarna och slutligen behöll Skåne, Blekinge och Halland. I det slaget dog många soldater från
Bygdeå kompani. Trots fredsfördrag fortsatte oron i norra Tyskland. För att skydda de svenska
provinserna där, och på mer eller mindre diktat från Frankrike, skickades under överstelöjtnant
von Fersen nya västerbottniska soldater till främst svenska Pommern, däribland Per Kraft till
Stralsund. Det kom dock inte till några strider. Men sjukdomar härjade och endast halva
regementet återvände till Västerbotten. Han blev utbytt och lämnade soldatlivet 4 juli 1683.
I soldatlängden för soldatrotet Kraft anges att Per lejde drängen Johan Larsson (på den egna
gården?), som sedermera blev korpral Kraft (1683–89).
tillbaka till Rut
Not nr R13.
Anders Persson Kraft. (1607–1685).
Anders föddes enligt uppgift 1607. Han tog över Rickleå 4, 1629 efter sin mor Margareta. Han
finns i mantalslängden från 1650 fram till 1684 och bör ha stått för gården fram till dess.
Om Anders maka finns det inga uppgifter om annat än att hon inte fanns med i mantalslängden
1684 och bör alltså ha dött tidigare.
Anders Persson hade soldatnamnet Kraft och var troligen soldat någon gång. Det är möjligt att
det var innan han noterades i mantalslängden. Anders var rotehållare tillsammans med två andra
bönder och hade det fulla ansvaret för en soldat.
I domboken 1672 den 30 april står: …”framkom Anders Persson i Rickleå och sade första
kontraktet varit gjord för 6 år sedan mellan honom och hans soldat Håkan Persson”…
En annan soldathistoria från 1670-talet rör Anders Persson. Han hade lejt en Olof Eriksson som
skulle utgå som soldat för hans hemman. Olofs mor hade i sitt ekonomiska trångmål lejt bort
honom och uppburit ett förskott på knektlegan. Men Olof godkändes inte vid mönstringen. En
bonde från Flarken erbjöd sig då att överta Olof som knektämne för framtiden och betalade
tillbaka Anders Persson hans utlägg, liksom ytterligare något till Olofs mor. Det blev tingssak av
detta genom att en broder till modern också ville ta över Olof. Men bonden från Flarken fick
behålla Olof då morbrodern ”ingen förstäckning till modern eller gossen gjort”.
Anders Persson var en betydande man i socknen då han var en av tolvmännen. Han och fyra
andra av dessa blev vid ett ting i Bygdeå 1676 uppläxad av självaste landshövdingen, Johan
Sida 21
Graan, för att de försökt ersätta uttagna soldater med pojkar. I domboken sägs om dessa fem
tolvmän: --- ”befinnas utav självtagen dristighet och dårskap utbytt 10 st. utav dessa utskrivna
knektar ---- sättandes andre små gossar uti deras ställe, givandes dem samma namn ---. De fem
fick böta till de fattiga i socknen för sitt tilltag, be landshövdingen om ursäkt för sin enfald
och lova bättring. Men de fick sitta kvar i tolvmannanämnden och upprepade gånger avdöma i
liknande mål om knektar. En mild dom!
tillbaka till Rut
Not nr R14
Per Eriksson (15xx – 1622)
Per föddes troligen mellan 1570 – 85. Han stod för Rickleå 4, från 1613 (eller tidigare) fram till
1622. Det är troligt att han dog då, eftersom hans hustru Margareta stod som ägare från 1623
fram till 1628 då sonen Anders tog över hemmanet.
Det är inte troligt att Per var uttagen till krigstjänst och dött därigenom. Uttagningssystemet
för rusttjänst skulle inte tagit ut honom då äldste sonen (om man utgår ifrån att det var Anders)
inte var äldre än 15 år; dessutom bör han varit för gammal. Det finns inget som tyder på att han
gick ut i kriget i Livland mot Polen som då pågick.
Under den tid Per innehar Rickleå 4, fanns 13 hemman i Rickleå. Det är ett av de medelstora med
två tunnors utsäde. Det största hade sex tunnor och hela byn hade 36 tunnor.
tillbaka till Rut
Not nr R15
Moses Nilsson (1701–1764)
Moses föddes i Skinnarbyn. I husförhöret som 12 åring får han följande vitsord ENF/ LSO
(läser själv orden), LIB (läser i bok), LHK (läser hela katekesen, innan och utantill). Troligen en
begåvad gosse.
Han är rotehållare, Skinnarbyn 5, både 1728 och 1742 för rotet 11 Stryk, Skinnarbyn. Han
antogs 1741-12-30. "Rotebonden wid No 11 Moses Nilsson giordes genom lottande med Anders
Larsson skyldig att för denna No 11 eller Stricks rota sättia vargeringskarl".
Det var samtidigt som Johan blev vargeringskarl. De kände säkert varandra från den tiden då de
hade gemensamma övningar i Bygdeå kompani. Nils fick gå ut i kriget i juni 1742. Men då var
kriget nästan slut i södra Finland och han kom tillbaka. Det är inte troligt att han var med i
krigsinsatsen mot Torneå och Uleåborg 1742–43. Då stod en annan soldat för rote 11.
I bänklängd från 1762 för Bygdeå kyrka hade bonden Moses Nilsson plats på bänk 16 (av drygt
20 rader; ju längre fram desto högre status).
tillbaka till Rut
Sida 22
Not nr R16
Gunilla Jonsdotter Turdin. (1693–1776) Bygdeå. Moses Nilsons fru.
Ur dombok 1747 13/3:
Gunilla Jonsdotter straffas för förlidet år åtskilliga gånger i dess gård i Skinnarbyn olovligen
sålt brännvin… plikta 200d silvermynt… för sabbatsbrott 10d silvermynt men som intygat blivit
att GJ ej skall kunna dessa böter utan hemmanets undergång betala alltså kommer hon att i
stället att avstraffas med en månads fängelse vid vatten o bröd.
tillbaka till Rut
Not nr R17
Nils Mosesson (1661–1724)
Nils Mosesson finns 1673 upptagen i husförhörs-längden som 12 åring. Han fick vitsorden: LIB
(läser i bok), NF (klarar katekesen med några förklaringar, 10 guds bud och trons artiklar).
Han var värd för husförhöret 1703.
Under 1680-talet delas hemmanet Skinnarbyn nr 4 mellan Nils och han kusin Östen Andersson
och Nils bildar Skinnarbyn nr 5.
Nils var rotebonde för rote11 Stryk. Troligen fick man ingen roteknekt till rotet efter
utplåningen av Västerbottens regemente och Bygdeå kompani i Poltava 1709 och en av
rotebönderna fick gå ut i kriget.
Han antogs efter lottning 1709 när ett nytt regemente skulle sättas upp och han blev
kommenderad till Neumünde den 25 Maj 1710.
Några få från Bygdeå kompani återkom från denna kommendering. Nils Mosesson måste ha varit
en av dessa. Han finns inte i soldatlängderna med namn men han är omnämnd i ett
domstolsprotokoll 1727 den 21 mars då – ”Moses Nilsons föräldrar vilka nu 3 år sedan äro döda
blivna”---.
tillbaka till Rut
Not nr R18
Zachris Andersson Bygdeå.
Bonde i Skinnarbyn 4, Bygdeå sn.
Zachris Andersson anges vara bonde 1630 i Skinnarbyn 4. Han är även länsman. Förekommer i
mlgd1619-56, år 50 noterad som gift o 2 söner hemma. Hemmanet anges vara 7/16 mantal o 3
tunnland Zachris delar dock hemmanet mellan sina två söner Zachris o Moses de får vardera
3/16 mantal och 1t 4 skl.
Dmb1618 Zachris Andersson i Skinnarbyn och Olof Andersson i Djäkneboda haver kiva och träta
tillhopa.
Dmb1620 Zachris Andersson i Skinnarbyn haver med hastigt mod kallat Jon Månssons dotter
hora och strax rättade sitt ord blev därför saker 3 mark.
Dmb1661 17/7 2g uppbud Jon Zackrisson i Skinnarbyn.
Hustru Karin
Enligt Dmb1664htLÖ Hu Karin i Näs kärande till sin styvson Moses Zackrisson i Skinnarbyn om
förgånga som hennes man hade henne testamenterat 6skl jord, 2 kor
tillbaka till Rut
Sida 23
Not nr R19
Jacob Olofsson Tavelin (1694–1774) Innertavle, Umeå.
Jacob anges vara soldat Tavelin åren 1723 till 1730. År 1730 återvänder han till modern i
Innertavle.
Vid sin död 1774 anges: "Jacob Olofsson i Tavle född 1694, Fader Olof Pärsson bonde. Var 27 år
trumslagare och fick avsked efter hemkomsten ifrån Finska Kampanjen. Hade förut upptagit ett
ödehemman i Tavle. Gifte sig över 50 år sedan med Barbro Simonsdotter ifrån Teg. Avlade med
henne 4 barn, 3 döttrar och 1 son som honom alla överlevde. Varit nog sjuklig i lång tid uti
bröstet och benen. Död av bröstvärk 80 år gammal"
Om hustrun Barbro Simonsdotter och gården Innertavle 8: "År 1724 15/10 får trumslagare
Tafvelins hustru Barbro Simonsdotter frihet få upptaga Lars Degerfeldts ödelämnade hemman.
Gården besiktades och noterat är gården år 1720 av fienden avbränd samt åkern legat uti linda
och lägda mm" Fick 5 frihetsår.
tillbaka till Rut
Not nr R19a
Simon Nilsson (~1651 -)
1663: Sakfälldes drängen Simon Nilsson från Tegs by för inbrott.
1681: Simon Nilsson på Teg ansöker att få överta hans sal faders hemman där sammastädes,
skall vara till åtskilliga mycket gäldbundet…
1687: Lät Simon N uppbjuda sitt faders sal Nils Nilssons hemman i Västerteg.
Bonde från 1683 till 1698 i Västteg, Umeå lfs.
tillbaka till Rut
Not R19b
Lars Jonsson Wimmerfeldt (Blank) 1711–1742
Från generalmönsterrullor, Umeå:
Lars Jonsson Wimmerfeldt: Ersatt 1728, 18 år. Sedan tjänstgjorde han i rötan och vid GM 1735
och 1739 och blev corpral 18/9 1741 och transporterades till rota n:o 65.
Död i Perno Finland 23/2 1742
tillbaka till Rut
Not nr R20
König Sigfridsson Lund (1692–1752) Västerteg, Umeå.
Han var lejd 1711 och deltog i 1713 och 1715 var han smed och deltog i GM 1728,1735 men blev
42 år med 25 tjänsteår. GM 1712,20 år. Sedan var han med i GM kunde läsa.
År 1719 var han gift och lösgiven i april 1736. Han var då 42 år med 25 tjänsteår.
Vårtinget 1712: Soldat König Sigfridsson i Västerteg hade under vakttjänst stulit 4 tennknappar,
som användes i kompaniets mundering. De ansågs värda 6 öre kmt och för denna stöld dömdes
han till döden enligt 1683 års krigsartiklar m.fl. Domen underställdes hovrätten och han
benådades till livet.
Magnus och Sigfrid brukar hemmanet enligt dombok 1752 14/9. Mågar enligt 1752 års dombok:
soldat Nils Boman och Hans Hansson i Teg. Jon Larsson i Klabböle kärade till König Sigfridsson
Lunds änka Anna Mårtensdotter om 350 daler kmt.
tillbaka till Rut
Sida 24
Not nr R21
Sigfrid Königsson (1663–1743)
Nämnd från 1688 i Västteg 2, Umeå lfs (Staffan Bengtsson, mantalslängder). Nämnd mellan 1701
och 1731 i Västerteg.
Hade ont i sitt knä 1701 lön 1710: 3.21.8. Enligt Ume domb 1689 3/10: Färjekarlstjänsten
Tegstaden förrättas af Kasselä hustru och Sigfrid på Tegh som i forledne sommars skiedt är och
det så länge till dess någon widare förändring dervid sker.
Gården afbränt 1720 af fienden.
DB 1726 1/) _ Fick 1723 20/3 Bef.m:s immission att få uppta Ol Perssons 1715 ödelämnade
hemman i V. Teg bestående av 3 tl skatt.
DB 1731 8/4: Krävde tredingskarlen Jan Larsson i Ersmark 47 dlr sockenmedel, som denne uppb
redan 1723 i avbetalning för 2 båtar som Sigfrid år 1722 släpp till vid färjestället Teg. Skulle få
det med avdrag för sin andel. DB 1733 10/4 SK vittnar, 70 år.
tillbaka till Rut
Not nr R22
Anna Marcusdotter (1692–1761)
Tiente ifrå ungdomen i Österbotten, fölgde therifrån sitt husbondefolk wid fiendens inbrytande,
till Hernösand.
Gift 1719 med Könik Sigfridsson Lund: med hwilken ett hemman i VesterTeeg uptogs af öde, som
sedan belv theras boning, blef änka för 7? år sedan, och wistats hos sonen Anders Königson.
Haft god helsa, i annet men nog pa sitt af hosta i flera år: på slutet så blef ..ng ther .. som gjorde
ända pa att. Begrafen i Staden.
tillbaka till Rut
Not nr R23
Marcus Jonsson Carlman Hedman (~1667–1729).
Dmb1723: Profossen Marcus Hedman lönskaläge med Kerstin Hermansdotter vid hamnen.
”Med Kerstin Hermansdotter i Västerhiske hade Marcus oäkta sonen Hans Marcusson, som var
född 1723 i augusti”.
Not. En profoss är en som utdelar spöstraff i häraden.
tillbaka till Rut
Not nr R24
König Bryngelsson (1645–1675)
Dmb55 9/4 o 23/4: Rannsakades ogifta sold Simon Bryngelsson i Teg och ogifta konan Lucia
Sigfridsdotter ibdem om lönskaläge. Frikändes och dömdes istället Simons broder König för
mökränkningen.
König och Sigrid gifte sig.
Omnämns som färjkarl 1669, knekt 1658–1667. Står aldrig i mantalslängden för hemmanet vilket
däremot hustrun Lucia Sigfridsdotter gör 1679–1687. När Peter Hansson Rockman köper halva
hemmanet 1675 anges att König får sitta som landbonde.
tillbaka till Rut
Sida 25
Not nr R25
Mats Andersson (~1658–1728)
Utskrivningsår 1678. Utgick till Skåne och inmönstrades i Hindrik Volters kompani samma år.
Deltog i striderna i Bohus och Skåne 1678 och 1679. Efter den slutliga freden med Danmark går
han i Ertmans Ludvigs kompani till Stralsund ett år och återvänder därefter till hemorten. Han
kallas till mönstring 1683, men lejer i stället för sig Joen Andersson Lax.
tillbaka till Rut
Not nr R26
Per Håkansson (~1599 -)
Peder Håkansson: Utskrivningsår 1619. Han deltog i fälttåget till Livland 1621 - 1622. Mönstrade
i hemorten 1623 och kan ha deltagit i expeditioner på Östersjön 1623–24. Följde Fritz Rosladin
till Preussen 1626 och fanns kvar där 1627.
Säkert gick han också till Preussen 1628 och var där 1629. Han är 1630 i Pommern i Axel Duvails
kompani och likaså 1632 - 33 och har 1633 befordrats till rustmästare. Sedan mönstrar han 1634
som fältväbel och är det hela tiden till 1648 i Vasilij Butterlins och hans efterträdares kompani,
1634 - 1642 i Kalmar och hemorten och därefter i Stralsund. Han hade alltså varit knekt och
officer i 29 år.
tillbaka till Rut
Not nr R27
Anders Karlsson (1660 –)
Anders Carlsson på Holmön gifte sig första gången ca 1686/87. Han är under flera år boende
med fru och barn hos fadern Carl Olofsson på Holmön innan han slutligen tar över hemmanet
1702.
Redan år 1680 sakfälldes Anders Carlsson från Holmön och Margareta Andersdotter från
Innertavle för lägersmål. Enl. personregister för renoverade domböcker i Västerbotten.
Anders fick många döttrar och de som kan beläggas vittnar om nära kontakter med den andra
sidan av Kvarken.
tillbaka till Rut
Not nr R28
Carl Olofsson (1625–1720) Holmön.
Dmb99 19/4: Carl Olofsson i Holmön fodrade av sin granne Johan Jonsson ibidem en halv tunna
råg som han till lånd bekommit för 14 år sedan och intet vill betala, föregivandes honom av sin
hustrusyster Elisabet Andersdotter på Teg… eftersom rågen hört Carl Olofssons förre
hustrusyster Elisabet Andersdotter till, som är Johan Johanssons styvmoders syster Dmb99
18/9 Anders Carlsson lät första gången uppbjuda sin faders Carl Olofssons hemman på Holmön
som han honom upplåtit såsom närmast till besittning för de andra barnen.
tillbaka till Rut
Sida 26
Not nr 29
Carl Mosesson Bure (1510–1559)
Karl Mosesson var enligt Bureus gift med Anna från Boteå socken i Ångermanland. Hon vävde
väl. Makarna hade barnen Lussi (Lucia) som var gift med Olof Persson i Bygdeträsk
Ar 1543 hade Karl Mosesson 16 spannland åker (2,6 hektar) samt 16 lass äng.
Karl Mosesson var sexman 1552 och birkarl 1553.
Bomärke 1552.
Han var nämndeman 1546–1557 och landsköpman 1547–1549 samt 1554. Karl Mosesson handlar
med ryssarna på Torneå marknad. År 1554 får han betala tull på skinnvaror. Han hade 4 rävar och
2 uttrar. På gården finns 1553 16 kor. Samma år jagade Karl Mosesson säl med Olof Jonsson på
Bureå nr 2. År 1557 jagade Karl Mosesson säl tillsammans med Daniel Andersson på Bureå nr 1.
Året därpå hade de en båt och 4 nät. Fångsten uppgick till 4 sälar,
På vintertinget 1543 framkom att Karls dräng hade stulit en mark i pengar av husbonden. Drängen
blev dömd för tjuvnad men benådad från dödsstraff. Han fick böta 16 mark. Karls dräng fick 1549
böta 12 öre för lönskaläge.
På vintertinget 1553 fick Karl Mosesson böta för brott mot en kunglig förordning. Han gav ett
mårdskinn. På sommartinget 1554 fick Karl Mosesson böta 6 mark för hor.
Hustru Anna ägde gården 1560–1562. År 1561 finns en måg på gården. Samma år blev skatten
avkortad eftersom hon miste en son från gården. Samma år brukade hustru Anna ett stakanät vid
Kågnäset tillsammans med Daniel Andersson på Bureå nr 1. De hade gett 3 lispund lax till kronan.
tillbaka till Rut
Not nr R30
Jakob Kristoffersson Stenklyft 1626 – 1670 Helgerum, Säbrå, Ångermanland.
Kronofogde i Jämtland, Lantmätare i Härnösands län 1652. Fattig eftersom fadern lånade ut 3
riksdaler i tärpengar på vägen när han drog till Jämtland.
Antog släktnamnet då han utsågs till lantmätare; arbetade 1645 i Gripsholms län; blev 1646 24/4
lantmätare över Härnösands län, eller Ångermanland, Medelpad och Jämtland samt erhöll s d
pass med trenne hästar till Vasa; en dylik fullmakt synes han även ha erhållit 1648 12/12 samt
1649 6/11 i Härnösands län och Västerbotten; avmätte 1649 vägarna i Ångermanland, då milen
räknades till 6666 famnar; kronofogde 1652 i Jämtland, då han avgått från lantmäteriet.
Född ca 1620, son till Cristofer Hansson Bure i Helgum. Jakob Bure ändrade namn till Stenklyft
då han blev lantmätare. Arbetade 1645 i Gripsholms län. Blev 24 april 1646 lantmätare över
Härnösands län, dvs Ångermanland, Medelpad och Jämtland samt erhöll samma datum pass med
tre hästar till Vasa. En dylik fullmakt synes han även erhållit 12 december 1648, samt 6
november 1649 i Härnösands län och Västerbotten. Avmätte 1649 vägarna i Ångermanland, då
milen räknades till 6666 famnar.
Bodde i Järsta, Säbrå socken. Kronofogde 1672 i Jämtland, då han avgått från lantmäteriet. Död
1686. Gift 1654 med prosten i Härnösand, Johan Linneriis dotter Katarina Linneria.
tillbaka till Rut
Sida 27
Not nr R31
Christoffer Hansson Zebrozynthius (1589–1656)
Christopher Hansson var anfader till släkten Stenklyft, DNA-studier bekräftar att ättlingar till
hans söner är släkt, men att släkten Stenklyft inte tillhörde Bureätten på manssidan, som
hävdats i Johan Bures släktbok men med knapphändig grund, varför uppgiften har ifrågasatts av
källkritiska släktforskare.
Kristoffer ärvde Helgum i Säbrå, där han bodde och idkade lantbruk och handel.
Han var landstingsman och Länsman. Riksdagsman för bondeståndet och betydande
herredagsman vid riksdagarna 1621, 1624, 1640 och 1644.
Han var gift två gånger.
Från domboken 1612 finns följande uppgift:
”Christopher Hansson i Helgum haver slagit Clement i Boda en blånad”.
tillbaka till Rut
Not nr R32
Johannes Laurentii Bure ”Herr Lars” (1548–1603)
Kyrkoherde, riksdagsman.
Född d. 24 januari i Säbrå. Begravd i sin faders kyrka Säbrå kyrka mitt för altaret
Blev 1566 Kapellan i Själevad, 1569 Kyrkoherde därstädes. 1570 Docent i Gefle skola.
Underskrev 1590 Upsalamötes beslut 1615 och som riksdagsman Söderköpings riksdagsbeslut
1595.
Gift med Anna Segersdotter ev. dotter till Knapen (knape=lågadel) Seger Olofsson i Nensjö och
Gertrud Ulf.
Han övertar hemmanet i Helgum där han som mest har 18 kor (1601). Han brukar också ett
hemman i Berge 1596 och från året därpå ett hemman i Brunnäs där han har 8 kor (1601). I
prästgården har han dessutom 21 kor samma år.
Han hade liksom fadern varit förmögen och ägde flera hemman, som nu tillföll änkan i sitt andra
gifte, Anna Segersdotter och barnen: 14 3/4 Seland i Helgum, 13 1/2 Seland i Brunnäs, 7 1/2
Seland i Åm, 3/4 Seland i Berglägden
Johannes tog namnet Bure efter sin bror Engelbertus hustru Elisabeths släktnamn Bure.
Enligt brev av Johan III 29/3 1591 tillerkändes han 6 pund spannmål, vilket senare
konfirmerades sv Sigismund och hertig Karl 27/2 1596
Liksom sin broder upprätthöll han även kyrkoherdetjänsten i Härnösand, dock endast under åren
1596–1603. Att han fick sköta Härnösand från 1596 berodde på att kyrkoherden Laurentius
Jonae där kommit i slemmt rykte att ha belägrat klockarhustrun i staden och det tog långan tid
innan han kunde fria sig från beskyllningen.
Johannes fortsätter söderut och kommer 1601 till prästen Petrus Laurentii, kyrkoherde i Skön.
Bureus hade vid Uppsala möte 1593 träffat dennes far, ståndsriksdagsmannen Laurentius
Jacobi, som deltog i mötet liksom Bureus gjort som skrivare.
Petrus Laurentii berättar sägnen om Fale Bure och att hans företrädare och far kyrkoherden
och ståndsriksdagsmannen Laurentius Jacobi sagt honom, att allt detta skulle ha funnits
verifierat i en bok och genom ett bemålat vapen, som båda förvarats i kyrkan fram till 1570 då
de tagits därifrån av krigsöversten Johan Siggesson.
Mycken kritik har riktats mot dessa legender vars trovärdighet starkt ifrågasatts. Bland dessa
kritiker märks särskilt den s.k. riksprosten, sedermera biskopen i Härnösand,
ståndsriksdagsmannen och en av de första ledamöterna i Gustaf III:s Svenska Akademi, CG
Sida 28
Nordin. Biskopen var känd som en gosse som talade rent ut om vad han tyckte. Han sa frankt, att
han ansåg att Bureus fabulerat detta för att få adelskap.
tillbaka till Rut
Not nr R33
Laurentius Svenonis (~1507 – 1579).
Också känd som Lars Svensson.
Laurentius Svenonis, född 1507 i Barkesta, Harmånger sn (X), död 1579 i Säbrå sn (Y).
Kyrkoherde i Säbrå sn (Y). Kyrkoherde i Säbrå från 1543
Enligt tveksamma uppgifter i 'Boken om Säbrå' sattes Lars i sin ungdom i Bure kloster, där
han av abboten Jonas Olsson Bure fick lära sig läsa och skriva samt leva klosterliv i ett
convivum sacrum grundat på ett brödrabrev från Johanniterklostret i Eskilstuna. Han blev
senare franciskanermunk i Uppsala och tjänstgjorde även i domkyrkan. Vid reformation blev
han Olaus Petri lärjunge och sändes slutligen till Norrland för att sprida lutherdomens tankar
och blev 1543 utnämnd till kyrkoherde i Säbrå.
Han avgav på landstinget i Bjärtrå 29/10 1568 trohetsförsäkran till Johan III.
tillbaka till Rut
Nor nr R33b
Jonas Petri Linnerius (1588–41),
Jonas Petri Linnerius född i Härnösand 1588, där fadern var rådman och handlande; farfadern
Jon Persson var bonde i Lindom, Häggdånger. Jonas Petri genomgick utan tvivel Gäfle skola, ty
han tillägnar sin första disputation prosten i Gäfle
Han inskrevs 1607 vid Upsala universitet och deltog under åren 1610 och 1611 nitiskt i det av
professor Johannes Rudbeckius inrättade kollegiet, till vars ena notarie han utsågs.
Så finna vi honom i samma kollegium 1 juni 1611 respondera för en teologisk disputation, 1
september därstädes hålla oration o. s. v. Efter att i maj 1614 utgivit ytterligare en avhandling
blev han 1615 utnämnd till skolmästare i Härnösand och tillträdde följande år.
Predikant i Härnösand, därefter stadens kapellan, för att år 1628 bli stadens kyrkoherde mot
att avstå 1/3 av lönen till företrädaren.
Kyrkoherden Linnerius synes ha varit en betydande man. År 1635 var han prästerskapets
ombud på riksdagen i Stockholm, 1638 är han prost, då han på sina kontraktisters vägnar
klagar över ångermanlänningarna, att de giva ganska ringa i offer och likstol (avgift till prästen
som ersättning), med begäran att därom måtte något determineras (bestämmas). Ärkebiskopen
ansåg det vara determinerat i en ordning, redan gjord i konung Gustafs tid, den han sade sig
vilja uppleta.
Prosten Linnerius avled i Härnösand 12 jan. 1641 och begravdes i södra koret i Härnösands
stads kyrka under en väl huggen sten.
tillbaka till Rut
Sida 29
Not nr 34
Sveno Olai Djupzelius (1600 – 1678).
Bonde, kaplan och kyrkoherde.
Ägde gård i Österby och köpte jord i Västerby 1649. Sista kyrkoherde i Grundsunda.
Inskrevs i Gefle skola 1615 och vid Upsala universitet i 1621.
Prästvigdes av ärkebiskop Kenicius 1629 och reste till Gäddeholm, nu Thureholm, nära Trosa
för att bli huspredikant hos fröken Christina Bjelke, i vilkens tjänst han stannade i 4 år.
Utnämndes 1632 till kaplan (hjälppräst) i Sidensjö och tillträdde 1633. Han synes ha varit vice
pastor i Anundsjö under sin svärfaders suspension och nådårspredikant efter honom 1650.
Efter 21 års tjänst blev han genom superintendent P. Steuchii försorg och med konsistoriets
och församlingens goda samtycke utnämnd till kyrkoherde i Grundsunda 1654.
Under de 6 sista åren sjuklig, avled han fridfullt 18 mars 1678
Not.
Kapellan Herr Sven okvädas av hustru Sissila, som å tinget 1643 dömdes att böta 3 mark till
treskiftes.
tillbaka till Rut
Not nr R35
Margaretha Ivarsdotter Teet (1635 -) hennes far var Ivar Mårtensson Teet.
Hon härstammar från släkten (ätten) Teet.
Om den adliga ätten Teet nr 550 finns skrivet:
Adlad 1652-03-20, introd. s. å. Utdöd 1799-02-26.
Ätten, som före adlandet bar namnet Teit, skall härstamma från Skottland och enligt traditionen
hava inkommit till Finland under Birger Jarls tid omkr. år 1250. Ofrälse grenar av densamma
fortleva ännu i Finland under namnet Teittonen. Den var vid sitt första framträdande i
urkunderna bosatt i Pernå socken liksom ätterna Creutz och Poitz, med vilka den var besläktad
och delvis förde lika vapen.
Ordet Teet har härletts till det fornnordiska 'taitr' vilket betyder 'gladlynt'.
tillbaka till Rut
Not nr R36
Ivar Mårtensson Teet (1585–1672)
Född i Tetom, Perno Finland.
Blev senare fogde i Härnösand och avsattes 1661 från alla ämbeten av åldersskäl?
Hans bröder blev adlade men inte han. Man undrar varför?
Borgmästare i Sundsvall (Y).
Kronobefallningsman i Sundsvall (Y)
tillbaka till Rut
Sida 30
Not nr R37
Mårten Larsson Teet (1540 – 1584)
Länsman i Pernå Finland
Han tar över Tetom 1572 efter faderns död. Länsman i Pernå 1572–1580. Nämns ännu 1584. Han
var gift två gånger men det är endast första hustru som är namngiven, Anna Bertilsdotter.
Hans bror Bengt Teit och äldre halvbrodern Jakob Teit arbetade båda i det kungliga kansliet
som brevvisare resp. sekreterare. Jakob är mest känd för sitt "Klagomålsregister emot adeln i
Finland år 1556", men satt även som ledamot i kung Erik XIV:s Höga nämnd.
En farbror till Mårten var "magister Martinus Teit" och var lärare åt kung Gustav Vasas söner
Erik och Johan innan han dog 1544. Troligen har han sitt namn efter denna farbror.
I ett register för "Silverskattelängden för Nyland år 1571" så återfinns han i Tetom, Pernå och
är där en av de rikaste personerna i hela länet. Fyra hästar istället för det vanliga med en, osv.
samt annan boskap och mer tillgångar än någon. Detta har troligen att göra med att han bedrev
krog, eller gästgiveri?
tillbaka till Rut
Not nr R38
Lars Matsson Teet (~1510 – 1571)
Frälseman i Tetom by i Pernå, Finland från 1553. Hövitsman för en fana knektar. Död 1571,
stupade under ett ryskt infall, då även hans gård blev skövlad. Han blev slagen i "den förra
ryska fejden" enl. sin sonsons son Johan Teet i brev till drottningen och Kongl. Majt. u.å.
En uppgift i Nordinska samlingen vol. 628 i Uppsala universitetsbibliotek visar en uppställning
över hans barn i de olika äktenskapen och hur de skulle ärva. Det är oklart vem som gjort den,
men troligen någon av hans äldre söner.
Likaså nämns han som Lasse i Kuuskosk i en räfstedom 1561 ihop med bröderna (hans kusiner)
Mårten och Peder Poitz Matss i Sarvlax, "för 3 ½ läster spannmål, som brödernas morbror
Matts Larsson hade tagit från deras fädernegård Poitsila och fört till sin gård i Pernå".
Lars är kusin med Matts Knutsson (Creutz) i Sarvlax samt till bröderna Peder och Mårten Poitz.
Han heter troligen Lars efter sin morfar?
Not.
Lars far var Mats Jönsson Teet som ägde en hel skatt (ett mått på jord) i Tetom by åren 1541–1551.
Lars farfar Jöns Håkansson Teet nämns i ett dokument från 1496 då han uppges äga en äng i Kuuskoski
by, (belagt i FMU, Finlands Medeltida Urkunder), som sedermera tilldömdes hans ättling (sonsons son)
Mårten Larsson Teit
tillbaka till Rut
Sida 31
Not nr R39
Johannes Nicolai Ask (1625–1681)
Fadern Nils var klockare och bodde i Äskja.
Johannes studerade i Upsala nov. 1660, prästvigd 1663 i Härnösand.
Kapellanen, d.v.s. prästen i församlingen Johannes Nicolaus Ask var född 1625 i Äskja by i
Ullånger där hans far Nils var klockare. Han bodde sedan 1674 på fädernegården i Äskja som
han löst till sig av sina syskon.
Jämte prosten Christopher Bozaeus medverkar han vid trolldomsrannsakningen i Nordingrå 4
maj 1675, då bortåt 70 à 80 kvinnor voro anklagade och minderåriga barn uppträdde som
vittnen.
Följande uppgifter finns om honom i litteraturen.
”Tillsammans med prosten i Nordingrå Christopher Bozaeus hade Ask i början av maj samma år
deltagit i en liknande rannsakning i Nordingrå där nära 200 personer anklagades eller
omnämndes som resande till Blåkulla. Dessutom vittnade nästan lika många och ungefär hälften
av dessa var barn. Från Nordingrå kom just dessa år två s.k. visgossar - pojkar i 16–18
årsåldern som stod utanför kyrkporten vid olika kyrkor och pekade ut de kvinnor som de sade
sig ha träffat i Blåkulla. Detta finns dokumenterat i kyrkoräkenskaper där man betalt ut
ersättning till visgossarna. Alla dessa händelser är så osannolika att man knappast skulle tro på
dem om de inte vore så ordentligt inskrivna i den tidens domböcker."
Hjälpprästen Johan Ask som deltar i rätten bor också i Ullånger men han spelar
inte alls samma roll i rannsakningen som Nordingrås kyrkoherde Christian Bozaeus.
Trolldomsrannsakningen i Nordingrå i maj 1675 var den största svenska häxprocessen någonsin, sett till
antalet anklagade. Däremot avrättades ingen. Protokollet från häxprocessen i Nordingrå är ett av de
mest omfattande dokumenten som finns bevarade från Det stora oväsendet 1668–1676.
Processerna i Nordingrå inleddes 4 maj 1675 i en extremt uppjagad stämning eftersom 71 personer
redan dömts till döden i grannsocknen Torsåker. Under dryga två veckor rannsakades 113 personer
misstänkta för trolldom. Det motsvarar ungefär en tiondel av Nordingrås befolkning.
De som ställdes inför rätta sades ha varit i Blåkulla, där de ätit, druckit och dansat med Djävulen. De
hade också kidnappat med sig barn till Blåkulla. Ungefär 200 barn och ungdomar vittnade mot de
anklagade. Barn och ungdomar som vägrade vittna kunde slängas i fängelse eller själva bli anklagade i
processen.
Den kungliga trolldomskommissionen skulle därefter ha kommit till Nordingrå för att bestämma vilka
straff de rannsakade skulle få. Men trolldomskommissionen hann aldrig komma till Nordingrå innan den
upplöstes. Därför avkunnades aldrig några domar mot de anklagade.
tillbaka till Rut
Not nr R40
Daniel Michaelas Solimontanus (1621–1680)
Född i Stigsjö av bondeföräldrar i Solbergs by.
Student i Uppsala 1646. Prästvigd 1652 i St. Jakobs kyrka i Stockholm strax före
drottning Christinas kröning.
Kapellan (hjälppräst) födelsesocknen Stigsjö 1654, där han av sin svärfader Daniel
Larsson 1658 köpte ett hemman i Smöråker.
Insände 4 juli 1667 en ansökan om bättre bröd, under åberopande att han varit 8 år
kollega och 16 år tjänat som kapellan. Utnämnd till kyrkoherde i Nordmaling 1670.
tillbaka till Rut
Sida 32
Not nr R41
Olof Olofsson Ängerman (1685–1778)
DÖDSRUNA: 1778.
Före detta bonden Olof Olofsson Ängerman i Brattfors född år 1685 den 4 aug, fadrern var
aflidne bonden Olof Ersson i Ängersjö och modern hustrun Segrid Svensdotter.
I sina unga år tjente han med gott beröm hos andra, och sist hos framledne Kyrkoherden
härstädes Arctedius, genom vilken sin trogna tjenst och goda förhållning han förväfde så mycket
att han kunde köpa sig ett hemman i ovannämnde by Brattfors.
År 1705 trädde han i äktenskap med dåvarande tjenstepigan i Prästgården Anna Mattsdotter
med vilken sin maka han lefvat tillsammans i 50 år. Hon födde honom 7 barn 2 söner 5 döttrar,
hvaraf allenast tvenne väl försörgo bleve.
Kunde ej läsa i bok men ägde dock någorlunda kristendomskunskap och ett gott naturligt begrepp.
Genom en ärbar, rättvis, god och förnuftig levnad hade han hela församlingens och även bättre
folks aktning och förtroende.
I början på 1760 åratalet blef han alldeles blind, sedan han förut i flera år dragits med en svag
syn. Annars hade han god hälsa samt ett muntert och förnögdt sinne.
I de sista veckorna af sin lefvnad avtog han rätt synbart till sina krafter och dog i ålderdomsbräcklighet sedan han vid 14 dagar förut anammat den Heliga Nattvarden. Begrovs den 26
december, och hade hunnit till ålder av 93 år 18 veckor och 6 dagar.
tillbaka till Rut
Not nr 41A
Mats Påhlsson
Bonde i Agnäs. Född omkring 1650 i Nordmaling.
Dömd till döden för dråp 1686-06-02.
Levnadsbeskrivning:
1678: Sakfälld för tvenne okvädingsord mot Johan Eskilsson i Orrböle.
1681: MP klagar över det intrång han tillfogats av sin broder på samma hemman.
Matts Pålsson gifte sig med Matts Mattsons änka, en dotter till Mårten Nilsson i Nyåker. Som
styvbarn hade hon medfört Per Mattsson och Lars Mattsson. I äktenskapet föddes Anna
Mattsdotter 1680.
Så hände olyckan. Byborna hade samlats en söndagsafton hos Pål Pålssons, sedan de varit på
bönen hos Olof Mattssons. De språkade om svedjefällande och sådant som behövde planeras
inför våren denna ödesdigra dag den 21 mars 1686.
Så köpte de för 9 öre brännvin av värdinnan, vilket de söp i sig och började ordkasta om en båt,
som grannen Hindrik Mårtensson olovligen lånat och rott över ån med.
Hindrik tilltalar Matts´ styvson Lars hårt, att om han inte vaktade korna så att de höll sig borta
från hans slåtter, så skulle han piska honom. Och så fortsatta de att träta om getningen1) och
Hindrik försöker slå Matts över bordet med knytnäven mot huvudet och axeln.
Så stiger de båda ut på golvet och när Hindrik ropar: "Du hund kom hit", så går Matts mot honom
och tänker märka honom litet.
Hindrik tar emellertid Matts i håret och då tar Matts fram täljkniven och skär honom flera sår,
som tog värre än han tänkt i bröstet, kinderna och ena axeln. Hindrik föll ihop och låg till sängs 8
dagar, tills han den 28 mars avled.
Matts besökte Hindrik på dödsbädden och sökte förlikning. På tinget bad han om nåd att få njuta
livet för sin hustrus och barns skull. Han ville gärna förlika sig med Hindriks änka, ty Hindrik och
Sida 33
Matts var ju syskonbarn, Hindriks mor Beata och Mats far Pål var syskon. Olof Mattsson, också
han kusin, vittnar att alla byborna varit samlade hos honom för att hålla bön mässotiden,
eftersom de inte kunde komma till kyrkan för den svåra och långa vägens skull, 7 gamla mil utur
fjället. Det framkom att Matts också misstänkt Hindrik att ha förgjort hans boskap. Hindrik
sades ha varit nog benägen att slåss, snarstucken och stormodig. Häradsrätten dömde Matts
Pålsson till döden för dråp i oträngt mål och utan rätta livsnöd, varandes därhos å färska gärning
tagen. Hovrätten fick sedan ärendet, men dess utslag är okänt. Matts försvinner från Agnäs,
troligen avrättad eller möjligen benådad till livstids fästningsarbete. Eftersom hans hustru
gifter om sig längre fram, vet vi att Matts Pålssons liv förvisso var ändat.
1)
En getarpojke driver korna i vall.
tillbaka till Rut
Not nr R41B
Pål Pålsson
Född omkring 1590 i Stigsjö Viksjö finnmark.
Död omkring 1648 i Agnäs.
Bonde.
Agnäs har blivit känt som finnbosättning även bland de finnar som slagit sig ner i södra
Ångermanland och Själevad, vilket också innebär sekundära inflyttningar inom landskapet.
Det verkar klart att Pål Pålsson kom med sin stora familj till Agnäs 1638, från Viksjö finnmark i
dåvarande Stigsjö socken.
Pål Pålsson fick 1640 lagfart på ett hemman på 7½ seland i Agnäs, som han hade köpt av Per
Perssons änka Kerstin.
tillbaka till Rut
Not nr R42
Ifwar Pehrsson (född ~1650 och Catharina Persdotter (1666–1768) Öhre, Nordmaling.
I saken mellan Olof Pärsson i Öhre på sin hustrus vägnar kärande, och Ifwar Persson där
sammastädes för sin hustru svarande, angående Injurier varom tvistas är detta Rättens Dom:
Det klagar Olof Pärsson i Öhre att grannen Ifwar Pehrssons hustru skällsord, där av Godemän
dessa Parter näml. nyligen förrättade Huse syn, hans hustru Karin Persdotter med Skymfliga ord
och åtbördor okvädat. Och medan Nämndemannen Anders Persson från Hummelholm Edligen
betygat, att i det hustrurna vid berörda Syn begynt om något ? träta.
Ifwar Perssons hustru då sagt till Karin Pehrsdotter Fan och Djävulen är du burit ut i Gården,
och i det samma tagit henne i armen, vilket Ifwar Pehrsson förklarat henne i hastighet gjort.
Ty pliktar Ifwar Pehrsson för dessa av hans hustru utlätna smädesord6 mk. smt. i anledning av
det 43 Capitlet Tingsmåla balken, förutom 1 daler 18 öre smt.därvid hon i Rättegångs
Expensertill Cronan dem betala bör.
tillbaka till Rut
Sida 34
Not nr R43
Nils Zakrisson (1620–1707). Nämndeman (tolvman).
Hallen, Nordmaling. Enligt skattelista 1650 var Nils Zakrisson fattig bonde med 9½ seland
1688
Olof Jacobsson i Moo beklagade sig över att han friat till Nils Zachrissons dotter i Hallen, fått
hennes och föräldrarnas löften på äktenskap, tagit gåvor nämligen 3 Rdr. och en Ring, men de sig
sedan ändrat och upptaget en annan friare.
Nils Zackrisson kunde intet neka att han icke lovat honom sin dotter, men på det villkoret att
han genast skulle stiga in i gården och tjäna. Herman Mårtensson i Torrböle som varit Olof
Jacobssons ombudsman, vittnade att föräldrarna gav gott svar utan sådant villkor. Olof
Jacobsson sade att han intet har att skylla pigan.
RESOLUTION: Innan något i saken slutas kan, bör pigan jämte föräldrarna komma tillstädes och
uppvisa av vad skäl de sin loven söka att rygga. Dessinnan ej heller något äktenskap mellan pigan
och den andre lär tillstädjas.
1697
Nils Zachrisson bestulen på ½ lispund gäddor av tjuven Jacob Olsson från Järnäs, (Jacob Olsson
dömd 2 gånger förut, dömdes nu till döden).
1698
Nils Zachrisson i Hallen och Nordmalings socken angavs av Kyrkoherden och Ländsman ha släppt
sitt vatten i Kyrkan den sjätte söndagen efter Helga Trefaldighetssöndag, som sade det av
ålderdomssvaghet vara skett, och som han en gammal man är över sina 80 år. Därhos betygades
att han intet varit drucken utan av den svaghet befinnes det han intet kan hålla sitt vatten, utan
det jämt faller så småningom som efter ett långt sittande samlas i kläderna. Dock sedan vid
uppstigande nedfaller, som nu för honom skett är i det han skulle uppstiga när Kungl. Plakat om
Skogseldar upplästes.
Alltså prövas han av ålderdomssvaghet i detta felet och kan intet beläggas med det straff som
de som komma fulla i Kyrkan och göra förargelse, utan han med giva till Kyrkan 1 daler samt med
åtvarning att akta sig det mesta han förmår, varför han och i Kyrkan bör intaga ett sådant rum
att han kan gå ut när för honom tränger.
tillbaka till Rut
Not R44
Erik Eriksson (1665 – 1754)
Erik Eriksson blev bonde på Hummelholm 6 år 1691, vanligtvis var man då gift för det behövdes
både man och hustru för att det hela skulle fungera som bonde.
Gissningsvis gifte de sig cirka 1690 och skulle å ha varit gifta i cirka 64 år. Detta långa
äktenskap har då prästen helt missat om det nu är så
1692: Olof Ersson, Anders Persson och Erik Eriksson i Hummelholm klagade över Olof Larsson i
Brattfors att han med Tolvmannen Nils Zakrisson i Hallen och tredje Stor Böndagen är kommen
till deras by, släppt sina hästar i åkern, som gjort dem skada, utpantat smör och andra persedlar,
som de skulle hava i Cronans utlagor uti betalning på ett fördubblings Båtsmansstånd, det de
förmena efter handen kunna få betala och slippa pantmarken.
Men som det befanns:
1.att sådant intet är skett på någon Stor Böndag. 2.skadan i åker intet bevislig.
3.länsman Bryngel Ersson intygar dem ofta varit anmodade om Likvidation och betalning, det de
slagit i vädret. 4.Olof Larsson och Nils Zakrisson haft excution för sig
5.panten är dels inlöst, dels än står dem till inlösen, ty skattades denna klagan av ingen grund
Sida 35
Dödsruna:
Änkling Eric Ersson från Hummelholm, varit gift med framlidna Brita Johansdotter och haft 7
barn, 5 söner och 2 döttrar och varit änkling i 7 år. Levat stilla och kristligen och sedan omkring
2 år sängliggande och slutligen blind. Dog mätt av ålder. 88 år 33 v.
tillbaka till Rut
Not R45
Mats Eriksson Kruuslåck (1670–1730)
Född 1670 i Arnäs
Ordinarie båtsman av 5:e rotan Kruuslåck 1687–1694
Mellan 1687 och 1694 Rote 138 Brösta, Arnäs, Norrlands 4 Kompani,
1689 hade Mats Eriksson Kruslock i Ravesta gett Kristoffer 32 daler i handpenning på hemmanet
men Kristoffer hade ännu i november s å inte avträtt hemmanet. Då ställde häradsrätten
Kristoffer inför valet att "innan nästkommande Med fasta betala Matz Eriksson sina 32 dlr KM:t
igen eller inrymma honom hemmanet".
1 februari 1696 sålde Kristoffer hemmanet till Mats för 37 daler 16 öre för vart seland, 42
daler för gården och 40 daler för bördsrätten (db 1697 vt p 16).
1 början av 1700-talet återfick Mats troligen det seland som Per Johansson skulle ha haft "i
possession" och hemmanet blev därefter 7 seland stort.
Not. Ordet seland kommer av sädesland. 1 seland är ca 3528 m2 = 0,7 tunnland
tillbaka till Rut
Not R45A
Håkan Hansson 1569–1621
Verksamhet mellan 1578 och 1621 Järved, Arnäs.
Håkan Hansson sakfälldes 1610 för tredska emot fjärdingsman.
Fadern
Hans Olofsson, (- 1578) sakfälldes i november 1574 för att han det året hade försnillat någon
"femtingsfisk" för vilken han skulle ha utgjort över 25 marker penningar.
Farfar.
Olof Staffansson (-1563): På vintertinget 1558 sakfälldes han för ogill väg
tillbaka till Rut
Not R46
Israel Esaiasson (1577–1656)
Hade gården Bygdom 3:2 i Arnäs, 1619–1648. Norrbrynge 1:1 i Arnäs 1650–1656
1613–24 och 1635–47 Nämndeman, 1624 kyrkvärd
1620 sakfälldes han för att ha " hafft sine hestar undan i Grunsundahållet"
Bygdom: 1 Älvsborgs lösens rannsakningslängder står att "En husman är kommen 5:e terminen,
heter Israel, haver utgjort 6 marker". Enl db 1646 ht p 8 "har" Israel 13 seland, vilket också
överensstämmer med summan i 1645 års jordebok. 1647 lejde han Lars Nilsson för sig till
knekt, troligen född i Bleckböle, se d:o.
tillbaka till Rut
Sida 36
Not R47
Esaias Laurentii (Jesaja Larsson) Född: 1550 i Överön, Arnäs
Bonde, Nämndeman, Länsman.
Hur Jesaja eller Esaias Larsson verkligen är son till Laurentius Beronis framgår av ett
protokoll från hösttinget 1635 där "herr Zacharias son i Anundsiö Lars Zachrisson
fordrade sin faders lott i gården i Öönn af sin faders broders barn Israel och Christiern
Esaiesson".
Jesaja Larsson sakfälldes 1572 för tre "blåningar". Han var nämndeman 1607–1616
därefter länsman.
tillbaka till Rut
Not R48
Laurentius Beronis (Lars Björnsson), [1495–1571].
Född i Stockholm, Kyrkoherde i Stockholm o Arnäs, Nicolai o Arnäs. Arrendator.
Lars avlade studentexamen i Uppsala, inskrevs därefter i universitetet i Rostock den 10 juli
1516 och ändrade efter tidens sed sitt namn till Laurentius Beronis.
Känd som herr Lars i Arnäs, pastor hos Olaus Petri i Nicolai, föreståndare för själagården som
tillkom på 1530-talet, kvar i nuv. Danviks hospital, i onåd hos Gustav Vasa som drev ut
Lübeckarna, det fanns ett lån till honom från släkten men i stället konfiskerade GV husen i
Stockholm och Köping, herr Lars sökte upp faderns affärsvän i Arnäs, gifte sig där och blev
kyrkoherde där 1538. Han fick flera barn och skaffade sig jordbruk.
Lars Björnsson (Laurentius Beronis) [1539–70] är redan 1539 prost öfver Ångermanlands
norra prosteri och redogör för biskops- och kyrktionden samt innehar samma ämbete ännu
1552. Han arrenderade de af kronan indragna gamla kyrkojordarna i socknen, i Hool (10
seland), i Ön (11 sel.) och i Väster Arnäs (6½ sel.). På allmänna tinget i Bjertrå 1568 afgaf han
trohetsed åt kon. Johan III. Herr Lars har utan tvifvel aflidit år 1570, ty hans lösegendom,
värderad till 468 mark 6 öre, var i början af följande år ännu oskiftad, då salige herr Lars
arfvingar till Älfsborgs lösen erlade tiondedelen med 46 mk 17 öre (KA.).
Kom till Arnäs 1539 som den förste evangeliske kyrkoherden och kallades allmänt Herr Lars.
Han hade varit präst redan under den katolska tiden och levat i celibat men sedan övergått till
den evangeliska sidan. Detta hindrade honom inte från att på det allmänna tinget i Bjärtrå
1568 avge trohetsed till Johan III vilken fortfarande var katolik. Förmodligen var han inte
ensam som fann det svårt att skilja mellan Luther och Påven. I vart fall utnyttjade han den
Lutherska friheten att ingå äktenskap. Känt är att han fick fyra söner.
Herr Lars hade ägt ett stenhus i Stockholm. Förmodligen det hus vid Köpmangatan i Gamla
Stan vilket tillhört fadern Björn Skeppare. Herr Lars hade dock skänkt halva huset till sin
syster Anna, gift med Hans Vävare. Huset låg i farozonen, sedan hans svåger Hans Vävare
avrättats under Stockholms blodbad och Anna flytt till Tyskland med sin nye make Didrik
Rost, vilken deltagit i en sammansvärjning emot Gustav Vasa, men rätten gav Laurentius
företräde framför andra av Hans Vävares fordringsägare. Nåväl, 1576 upptäckte Abraham
Angermannus i gamla protokoll att prosten Lars ägt ett stenhus i stadens centrum. Han ordnar
en fullmakt av arvingarna (Zacharias Laurentii m fl.) och uppträder i rådstugan. Abraham fick
dock dra det kortaste strået i den process vilken slutade med att man fick se stenhuset gå
förlorat. Den nye ägaren, riksrådet Hogenskild-Bielke, erkände dock de ångermanländska
arvingarna en viss rätt och skickade ettusen plåtar med Mäster Abraham.
tillbaka till Rut
Sida 37
Not R49
Skeppar Björn Laxekarl. (1450–1505). Skeppare, Laxekarl, Borgare.
Kan eventuellt vara samma person som Skeppare Björn Hansson Bagge
Det finns dock inga pålitliga källor som stödjer någotdera namnet. Rykten om att Björn Skeppare
skulle ha rötter som sträcker sig tillbaka till Folkungaätten eller Karl den store saknar
trovärdiga bevis och är att betrakta som skrönor.
Men om det inte är en skröna, se Not R49b på nästa sida som är kompletterad med ytterligare
”amatörforskning” på Internet. Om dessa våra tidigare ”anfäder” finns mycket att läsa om på
nätet (Dans notering)
Skeppare Björn omtalas på många ställen i Stockholms stads tänkeböcker, oftast i samband med
färder till Norrbotten och Finland. Han var betrodd borgare i Stockholm under 1490-talet, då
han fick uppdrag som mantalsskrivnare, eldgärdsman1) och värderingsman. Dottern Anna var
först gift med Hans Vävare, som avled i Stockholms Blodbad år 1520. Den 11 december 1480
köpte han en fastighet i den stadsdel där han var bosatt i 20 år, utanför den gamla stadsporten
vid Köpmansgatans mynning mot öster (nuvarande norra brinken vid Köpmantorget).
Edgärdsmän förekom i äldre svensk rätt. Dessas uppgift var att vid tinget med sin ed bekräfta den så
kallade värjemålsed som en anklagad kunde avge för att styrka sin oskuld i såväl tvistemål som brottmål.
Edgärdsmännen intygade därigenom att svaranden inte begick mened och att saken låg till så som
svaranden hävdat. Vem som helst kunde inte bli edgärdsman, utan endast fria, myndiga män som gjort sig
kända för ”erfarenhet, sakkunskap och sanningskärlek”. Institutet med edgärdsmän kom under 1600talet att kritiseras, eftersom edgärdsmännen nödgades gå ed på sådant som de inte kunde vara säkra på.
Till följd härav innebar drottning Kristinas straffordning från år 1653 att edgärdmännens ed blott skulle
avse att dessa trodde att värjemålseden var korrekt. Edgärdsmannainstitutet avskaffades 1695.
1)
Björn Skeppare var gift med dottern till borgmästare Algot i Köping. Man kan också anta, att
Köping kunde vara av intresse för en Stockholmsskeppare. Köping var nämligen en livlig
handelsplats med hamn. Det rådde livlig handel i "Gamla Stan i Stockholm. Häri handelshusen
staplades varor som sedan fördes vidare till platser utefter Mälaren och Östersjön och
Bottniska vikens kuster. För Björn Skeppare fanns det alltså goda skäl att hålla kontakt med
Köping.
Avled: 1504 Stockholm S:t Nicolai församling.
tillbaka till Rut
Not R49B Osäker komplettering om Skeppar Björn Laxekarl.
Björn Hansson Bagge, Laxekarl eller Skeppare Björn.
Björn Hansson Bagge förekommer i Stockholm stads handlingar under 1400-talet och i början av
1500-talet. Han kan alltså med fullgod säkerhet identifieras och hans efterkommande följas
med relativt stor säkerhet. I handlingarna kallas han omväxlande Skeppare Björn, Björn
Laxekarl eller Björn Hansson Bagge. Han var en av de fyra borgare, som hade tillstånd att
svara för handeln med det viktiga födoämnet lax för invånarna i Stockholm, som med åren hade
vuxit och nu blivit en stad med ca 6,000 invånare. Stora mängder lax skickades från
Ångermanland till Stockholm för försäljning där.
Vem var då denne Björn Hansson Bagge och vilka var hans föräldrar? Att han var son till
Hans Bagge och dennes hustru Ingegerd Ottesdotter påstås i en bok av författaren Paul Lundin.
Boken finns i Härnösands bibliotek. Några släktforskare, t.ex. Herman Olsson i Bredbyn, har
samma uppfattning. Riksheraldikern, medeltidsforskaren och författaren av boken Svensk
Adelsheraldik Jan Raneke anser hypotesen högst sannolik. Slutligen skriver fil dr Sven Z Sundin
i skriften Oknytt nr 1–2 år 1988, att Björn Hansson Bagge Laxekarl med säkerhet härstammar
från Christiern från Öland, fogde på Stockholms slott under tidigt 1300-tal. Dessa och andra
har samma åsikt.
Sida 38
Björn Hansson Bagge var en skicklig man, som tjänade bra på sin verksamhet. Den 11 december
år 1480, han började då komma upp i medelåldern, köpte han kontant en fastighet i stadsdelen
"östan mur" för 500 "marcker stockholmska redapenningar". Fastigheten bestod av ett större
och ett mindre hus. Säljare var rådmannen och senare borgmästaren Erik Jönsson. Det var
fastighet nummer två norr om murens port och utefter Köpmanbrinken. Då hette den
Fiskestrandsbrinken. I den fastigheten blev han bosatt i över 20 år. Det större huset ärvdes,
som nämnts tidigare, av Anna och Lars, det mindre av Appolonia.
Men det finns rum för tvivel, och man önskar säkrare bevis. Viss tveksamhet finns också att
Ingegerd skulle vara Björns mor. Om uppgifterna stämmer så innebär detta att släktskap finns
med Gustav Vasas farfars farfar Nils Kettilsson och därmed också med kung Karl Knutsson
Bondes farfar Tord Röreksson Bonde. Om man dessutom studerar Nils Kettilssons hustrus anor
så kommer vi så långt tillbaka som till år 1250, det vill säga till fogden på Stockholms slott
Christiern och hans hustru Margareta Likvidsdotter. Uppgifterna är intressanta men bevisen bör
vara extra starka innan man kan acceptera Ingegerd Ottesdotters make Hans Bagge som
förfader.
Hans eventuella vidare anor finns i bilaga 9
tillbaka till Rut
Not R50
Margitta Algotsdotter Född ~ 1460 i Köping, Avled ~1501 i Stockholm
Make 1: Johan Persson
Make 2: Skeppar Björn Laxekarl
Margits far var Köpings borgmästare Algot Bengtsson.
Köpings andre borgmästare hette Jordan Persson. Han hade blivit änkeman med fyra små och
gifte sig då med Margit. Jordan avled emellertid, Margit blev änka och gifte sig med Björn.
De gifte sig i början av 1490-talet. De fick dottern Anna omkring 1494 och sonen Lars
omkring 1496. Björn var då troligen 55 år ca och Margit ungefär 35 år
Barn utöver Laurentius Beronius:
Anna Björnsdotter. ~1494–1575
Anna gifte sig med Hans Vävare som avrättades år 1520 i Stockholms blodbad.
tillbaka till Rut
Not R51
Algot Bengtsson Född: ~ 1425 i Lübeck, Tyskland.
Handlare. Borgmästare i Köping
I Stockholms stads tänkeböcker står det att den 3 maj 1505 köpte Jöns Mattsson och Algot i
Köping för Anna Björnsdotter och Lars Björnssons räkning av rådman Olof Andersson "thet halva
husit uppe och nidre, som han uti boo".
Algot ägde en gård i Köping som konfiskerades 1538 efter Lübecksfejden.
Algot avled ~ 1504 i Köping (enligt andra uppgifter före 1500)
tillbaka till Rut
Sida 39
Not R52
Anna Maria Jonsdotter (1803–1868)
Född i Bjernberg
Anna Maria blev föräldralös vid 6 års ålder.
Föräldrarna och hennes två yngre systrar dog under åren 1808 – 1809.
En äldre syster dog i 1 års ålder, innan Anna Maria föddes.
Gifte sig 15 ½ år gammal med Olof Jonsson.
Själv fick hon 13 barn, endast två avled i späd ålder.
Anna Maria avled på sin 65-års dag, 1868-06-22 i Bjernberg
tillbaka till Rut
Not R53
Paret Anders Nilson Galant och Catarina Persdotter
Människosaga: De två makarna följas åt våren 1772
Ume sockens dödbok 1772.
Död den 14 april, Catarina Persdotter ifrå Biänberg, född i Biänberg 1690.
Fadren war Per Olofsson och Modren Catharina Persdotter. Hon war hemma hos föräldrarne till
dess hon trädde i gifte med Soldaten Galant 1720, som sedan blef bonde under namn af Anders
Nilsson, med hwilken hon haft 8 barn. Haft god hälsa förutom det sista året, då ålderdomsbräcklighet och andra krämpor bragte henne på sotsängen, hwarvid hon måste hålla sig i twå
månader. Lät emellertid meddela sig Herrans Heliga Nattvard och beredde sig till en salig
skilsmässa, som timade af bröstsiuka blandad med stygn. Lefde 82 åhr.
1772, död den 29 april, begravning 2 Mai, Anders Nilsson ifrån Biänberg född i Degernäs 1694.
Fadren war Nils Hiorth och Modren Sigrid Persdotter.
War hemma hos Föräldrarne till 8 åhr, då han antog tienst på 3 á 4 ställen efter hwarandra.
Lät så taga sig till soldat och fick namnet Galant.
War med wid Fredrikshalds-campagnen, och som han warit i detta lefnadsstånd i 14 år, så blef
han hemmansbrukare. Kiöpte sig hemman i Bienberg, gifte sig redan som soldat med Catarina
Persdotter af Bienberg, med hwilken han aflat 8 barn, af hwilka 6 lefwer.
Haft god hälsa inemot sidsta 20 åhren, tå ålderdomsbräklighet, knäwärk och andra krämpor
giorde honom nog krasslig. Blef stundtals af Bröstwärk, håll och styng ansatt och afled deraf.
78 åhr.
tillbaka till Rut
Sida 40
Not R54
Nils Hjort född 1670. Soldat N:o 15 Nils Hjort
Hjort torde ha varit död 1722 och helt säkert har han före detta år erhållit avsked från
regementet. Att han haft N:o 15 i rullan kan man utläsa ur soldatboken, där namnet alltid följer
numret.
Att Hjort var Anders Nilssons fader framgår av dennes dödboksutdrag, där man också finner,
att Nils Hjorts hustru hette Segrid Pärsdotter.
Makarna Hjort bodde i Degernäs, och där föddes Anders år 1694.
Möjligt är, att Hjorts rote varit Degernäs by, men han kan också härstamma från byn. Troligt är,
att makarna Hjort haft åtminstone en son ytterligare, Jonas, eftersom i Degernäs by år 1722
finns en Jon Nilsson.
Då det kan vara av stort värde att få fastslaget Jon Nilssons föräldrar och födelseby har
följande utdrag ur död- och begravningsboken för Umeå landsförsamling 1768 gjorts:
”Död 13/11, begr. 1/12. Jon Nilsson, Degernäs, född 1705. Fader: Nils (tillnamnet oläsligt) i
Ström. Hemma tills efter ryska freden tå han tog upp Degernäs ödehemman och gifte sig med
Margareta Andersdotter ifrån Degernäs, haft tillhopa 2 söner och 2 döttrar, 1 son och 1 dotter
död.”
Haft merendels god hälsa tills hans sinnen blev oroad av sonen Degerfeldts död och liksom
trånade bort.
tillbaka till Rut
Not R55
Erik Jonsson (1550–1698)
Bonde 1673–1696 i By 2:1, Sidensjö. Bonde 1697–1698 i Nolås 6:1, Sidensjö
1685: kom för rätten ärlige och beskedlige Erich Jonsson och inlade en trovärdig köpeskrift det
förmälandes, huruledes Hans Olufsson Höök på sin svärmors dygdesamma matronahustru Anna
Erichsdotters vägnar sålt och upplåtit dess hemman, bestående av 8 seland hus och jord å 40
daler kmt selandet och 100 daler kmt för gården. Mot köpet protesterade kyrkoherde Mårten
Golenius, men rätten fann att Anna varit i sin fulla rätt att sälja hemmanet, varför fastebrev
kunde beviljas.
1686: Uti saken emellan kyrkoherde Mårten Golenius och Erich Jonsson angående 4 seland jord i
By och dess avråd, resolverades att Erich Jonsson utfäster till kyrkoherden 4 1/2 tunna korn i
avråd för 4 seland jord i By, som han här till brukat jämte de 8 seland han köpt. Därtill avträder
han bemälta 4 seland till kyrkoherden nästkommande vår, om de icke annars förenas.
Sonen Anders Eriksson fick gården (By 2:1) bränd av ryssarna 1721.
tillbaka till Rut
Sida 41
Not R56
Cristina Jonsdotter. Född i Överå 1701 i Sidensjö. Död 1785 i Nordmaling.
DÖDSRUNA: Änkan Crisitina Jonsdotter från Mullsjö född 1707 i Sidensjö och byn Nordås, där
dess fader skall varit bonde, uppehöll sig mestadels i föräldrarnas hus, till dess hon 1736 ingick
äktenskap med långt före detta avlidne bonden Erik Andersson i Mullsjö, även ifrån Sidensjö
bördig.
Under 15 år äkta sammanlevnad välsignades de med 7 barn,5 söner och 2 döttrar, av vilka 3
söner 1 dotter leva. Flyttade från Sidensjö till Levar 1738. Därifrån till Mulljö år 1741. Änka blev
hon 1751, och förde guedeligt vandel. Hade merendels god hälsa, men måste till slut vidkännas
ålderdomens bräckligheter som ändade dess dagar efter 8 dagars hårder sjukdom. Hon blev
begraven den 18 september, sedan hon levad vid 78 år.
Följande finns också att läsa om Cristina. Lite tungläst text bara:
Sedan änkan hustru Cristina Jonsdotter i Mullsjö uti bevittnad skrift d. 8 Martii 1760
förklarat, att hon i anseende till sonen Anders Erssons trogne tjänst alltsedan fadern
Erik Anderssons frånfälle, funnit sig föranlåten, att lämna till honom besittningen av
hennes tredjedel uti hemmanet Nr. 2. 6 seland i Mullsjö, Nordmalings Sokn, och åstundat,
det han utan lottkastning med sina bröder måtte få bebo hemmanet emot 60 daler kmt
avträde till dem vardera, och det värde som hemmanet uti bouppteckningen den 8 i samma
månad till 600 daler kmt blivit ansett före, men Härads Rätten enligt utslag d. 11 Martii
bemälte år vid då förekomna omständigheter ej velat däröver sig utlåta, utan hänvist
Anders Ersson, att hos Konungens Höga Befallningshavande i Orten om dess gunstiga
bifall till hemmanets tillträde sin ansökning anmäla, så företrädde nu åter Anders Ersson
och viste med Höglofl. Kongl. Kommerce Collegii Skatteköpebrev av d. 14 november 1759,
att hans Moder änkan hustru Cristina Jonsdotter fått ifrån Krono till Skatte inlösa
ovannämnde Mullsjö hemman Nr. 2 av 6 seland bestående för 48? daler Silfmynt.
Begärande därföre, att om anförde tredjedels klyvning och beboende under särskilt rök
nu varder undersökt, och bifall lämnat. Till vilken ända fördenskull därom undersöktes, och
såvida med Nordmalings Nämndemäns intygan det befanns, att merbemälte hemman så i
anseende till dess försvarliga tillägor som goda utrymme tål den klyvning, att en åbo kan å
en tredjedel därav sig nära och underhålla. Alltså prövade ock Häradsrätten med Kongl.
Förordningar om Hemmansklyvning likmätigt, det må Anders Ersson under särskilt rök få
åbo och besitta en tredjedel eller tu seland av detta numera varande skattehemman Nr. 2.
i Mullsjö, dock utan hemmansnumrens förändring. Låtande sig dessförinnan angeläget vara,
att detta utslag varder för Högvälborne Herr Lands Höfdingen i Orten till vidare
Höggunstigt förordnande ödmjukel. uppvist.
tillbaka till Rut
Sida 42
Not R57
Jon Markusson (1675–1726)
År 1700: Det klagar Jon Marcusson (1:1) att Hämra-roten tagit hans dräng ifrån honom till
fördubblingsbåtsman för sig, vilken dräng han givit i stadgepenningar 2 daler 26 öre, 2 alnar
vadmal för 24 öre och ett par skor för l daler 16 öre, därtill betalt honom contribution 3 daler
2 öre "samt stadt honom i årslön 12 daler kmt". Påståendes få njuta sin dräng eller att roten
skaffar honom så god dräng igen, eller betalar årslönen med expenser. Så ehuruväl brodern
Lars Andersson i Hamra med sina rotelagare förmenade sig hava rätt att nedtaga drängen
eftersom han är infödd i roten och har lust att tjäna, så blev domen att Hämra-roten skulle
betala 18 daler kmt i skadestånd till Jon Marcusson eller låta honom få sin dräng igen.
År 1700: Bröderna Abram Marcusson (2:1) och Jon Marcusson (1:1) kom för rätten och gav
tillkänna att de väl förlikts om hemmansbesittningen på det sättet, att som deras salige
fader Marcus Abramsson (1:1) ägt hela byn och i livstiden upplåtit sonen Abram
östergården och västra tegfallen i byn och själv behållit västra gården och östra
tegfallen, så får nu Jon Marcusson stiga i sin salige faders rum. Dock råder de halva byn
vardera i andra lägenheter, varför Jon Marcusson givit Abram i en stilla eller "willgode"
40 daler kmt och Jon Marcussons samsyskon givit honom 10 daler kmt. Förlikningen
dömdes fast att stå och aldrig vidare återgå.
tillbaka till Rut
Not R58
Abraham Andersson (1589–1649), Fjärdingsman, nämndeman, bonde
1649: Andersson (3:1) 9 seland jord i Rössjö, vara därifrån dragen sedan han där vid pass ett
års tid bott haver, och nu han där huggit tvenne rågsvedjor. Alltså är nu befallt att Abram
Andersson skall behålla rågen, såväl som boningslandet sig till nytta, eftersom han haver måst
taga vid hemmanet igen för finnens avrymmandes skull, och var förpliktad kronan där att
skatt göra.
Den försvunne finnen dök emellertid upp inför sittande rätt, och berättade att han hade köpt
ett annat hemman i Jäppling, Ullånger socken. Han ville nu insätta sin broder Måns, som var gift
med en dotter till Abram Andersson, på hemmanet i Rössjö. Parterna tog varandra i hand och
Abram gav tillbaka rågsvedjorna, mot att han skulle få betalning för hemmanet "opå twenne
terminer"
tillbaka till Rut
Sida 43
Morfar Wilhelm Skalbergs anor.
Not nr 8.
Wilhelms far Karl Olof Skalberg
Född i Borgsjö 19 sept. 1858, död 31 dec. 1937 i Sörsäljestad.
Mjölnarson, Arbetare i Edänge.
Karl Olof blev faderlös när han var 10 år gammal.
Modern dog när han var 19 år gammal.
1879-07-19 (22 år gammal) dömdes han för fickstöld till 7 månaders straffarbete och 2 års
förlust av medborgerligt förtroende* efter strafftiden.
Avtjänade straffet i Hudiksvall 1879-07-20 till 1879-10-15 och i länsfängelset i Gävle 187910-17 till 1880-01-20. Gott uppförande under fängelsetiden.
Tillbringade tiden 1880-03-26 till 1880-04-15 i Hudiksvalls kriminalvårdsanstalt för
misshandel. ”Dömdes” av Ljusdals häradsrätt den 15 april att på fri fot försättas. Oskyldig?
(min kommentar).
tillbaka till Wilhelm
Not nr 9
Wilhelms farfars farfars farfar John Sverkilsson Schalberg
Född i Schale, Söderala, Död i Häggesta Bollnäs 1723.
Länsman och gästgivare i Bollnäs.
John tog sig släktnamnet Schalberg efter gården Schale 2 där han föddes. Eventuell var det
hans far Sverkil Persson som tog sig detta släktnamn.
Johns efterträdde sin svärfar Lars Pedersson Werfving som länsman och gästgivare i
Häggesta Bollnäs. Se not nr 10 nedan om svärfadern Lars.
tillbaka till Wilhelm
Not nr 9b
Mårten Persson, bonde, Nygården, Fors, Norrala
Wilhelms farfars farfars, farfars, farfars, farfars far. 11 generationer bort.
Mårten Perssons i Nygårdens familj och ättlingar.
Hemmanet Nygården (en benämning som påträffas först kring år 1600) i byn Fors nämnts i
samband med att Anders Sigfridsson (Rålamb) 1560 uppges som (del-)ägare till åtminstone
Mårtens hemmansdel (Nygården A), och att Sigfrids i Ingsta barn och flera av Anders
Sigfridssons syskon kan påvisas ha ägt del i Olof Sverkilssons i Fors gård (Nygården B).
Denna är sannolikt utbruten ur Nygården, i vilken den senare uppgår. Att Mårtens familj
varit befryndad med Anders Sigfridsson Rålamb styrks därtill av att det ovanliga namnet
Sverkil återkommer också bland Mårtens ättlingar.
Dess förste kände ägare år Mårten Persson, som förestår hemmanet redan 1535, och ännu 1542,
då han skattar för 61 1/2 mal jord.
Den Per Mårtensson som 1555 och 1569 skrivs för gården torde vara en son (namnet Mårten
var före 1600 föga frekvent i pastoratet), liksom den Olof Mårtensson i Fors, som namns som
Sida 44
en av de nya knektar vilka erhållit sin jullön för 1546. Per Mårtenssons änka Ramborg nämns
för hemmanet 1570–1582.
Tre av Per Mårtenssons barn ar kända, Nils Persson, Elin och Sverkil Persson.
Sverkil Persson född i Nygården, Norrala var bonde på Skale (nr 2) i Söderala socken fr.o.m.
1612, som 1619 kärar till sin brors hustru Karin i Nygården å brorsbarnens vagnar för att få
ut de 3 1/2 lod silver som ännu inte erlagts for arvsjorden i hemmanet. Per Mårtensson kan
alltså ha haft ytterligare en son, okänd till namnet.
Sverkil Persson hade en son, Per Sverkilsson, bonde på Skale 2 samt länsman, som i sin tur
var far till Sverker ”Schalberg” Persson, också bonde och länsman.
Sverker ”Schalberg” var far till John Sverkilsson Schalberg.
Karta över Nygården, Fors och Kungsgården, se bilaga 6
tillbaka till Wilhelm
Not nr 10
Wilhelms farfars farfars farmors far Lars Persson Schiarling Werwing
Född i Bollnäs, död 1684 i Bollnäs
Om honom, hans släktförhållanden och ättlingar, se hälsingeprosten Bromans Werwinggenealogi, upprättad under 1700-talets första hälft. Avsnittet om honom inleds:
"Lars Pädersson Verfving Länsman och en tid MantalsSkrifware, bebodde sin faders gård i
Boldnäs; ägandes Elisabeta Norelia til hustru, och med henne 5: st: Barn (---)".
Brodern Jonas Werwing adlades med samma namn 1677.
Blomberg berättar:
"Lars Pedersson Werfving gick i faderns fotspår, blev länsman och gästgivare efter honom.
Tillsammans med sin måg och sedermera efterträdare som länsman Johan Sverkilsson med
tillnamnet Schalberg, gift med hans dotter Karin, var han arrendator av det rika kronofisket i
Voxnan. Under såväl faderns (d. 1663) som sonens tid var gästgivaregården i Häggesta ett
viktigt centrum i socknen, beryktat för livligt kalasande och dobblande med slagsmål och dråp
som efterspel."
Lars Persson Schiarling i Bollnäs tvistade 1680-1683 i egenskap av förmyndare för salig
Jakob Jakobssons barn med svågern, kyrkoherde Laurentius Jacobi Norelius, för att
förhindra att denne skulle få inlösa halva Kungsgårdshemmanet. Herr Lars uppger i en inlaga
1682-08-21 till lagmanstinget bl.a. följande: "Men dher emoth kan iag med min Swågers Lars
Perssons Schiarlingz kiöpebref Anno 1676. den 30. Septemb bewijsa, mig hafwa af honom
kiöpt hans hustros, min Systers andhel vthi hemmanet Kongzgården.
tillbaka till Wilhelm
Sida 45
Not 10b
Wilhelms farfars farfars farmors mor, Elisabet Jakobsdotter Norelia
Hustru till Lars Persson Schiarling Werwing. Född: Kungsgården nr 1-2+, Norrala
Enligt rättegångshandlingarna från tvisten om besittningsrätten till Kungsgården 1680-1683
hade kyrkoherde Laurentius Jacobi Norelius tre systrar: en gift med Jakob Styf, en icke
namngiven syster, vilkas andelar i hemmanet Jakob Jakobsson inlöst, samt en syster gift med
länsmannen i Bollnäs Lars Persson Schiarling.
Jordtransaktion: 30.12.1693 Norrala sn, HÄL 3)
Laurentius Jacobi Norelius:
"För den Arfzrätt och Systerdehl iag uthi Kungs gårdz hemmanet har effter min Sal. Fader
att Fordra och praetendera, hafwer min k. Broder Hans Ehrewyrdigheet H. Lars Norelius
migh richtigt förnögdt, den första Penning med den sidsta, så att iag eller mine
effterkommande arfwingar der på nu eller till kommande tijder icke till det ringaste har att
Fordra, hwilket iag med mitt nampn här under bekräfftar.
Norala dz 30 Decembris Anno 1693 Elisabeta Norelia".
tillbaka till Wilhelm
Not 10c
Margareta Larsdotter f 1612 i Hamrånge, Gävleborgs län:
Wilhelms farfars farfars farmors mormor
Hon överlåter 1682 sin tredjedel i hemmanet Kungsgården till sonen Laurentius Jacobi
Norelius:
"Copia af min högt.de K. Moders h. Margretas Lars dotters tillåtelse, att få lösa 3dien, henne
i hemmanet tilhörigh. 1682.
Emedan såsom iag underskrefwen är en gammal gumma om mina 70. åhr, som nu här effter i
min höga ålder mehr och mehr Skiötzel behöfr för kraffternes aftagande, och ingen
nährmare af mina barn hafr att låtha mig til än min son H.r Lars, som här i Församblingen är
Kyrkioheerde; altså wil iag bem:te min Son, så i anseende til moderliga kärleken, som det
bijståndh han mig giöra kan mädan lijfwet warar, min trijdiepart iag eger i Kongzgårdz
hemmanet fram för dhe andre barnen och arfwingarna til inlösning hafwa updragit och
effterlåtit, oklandrat at få niuta och behålla för sigh och sin hustro, barn och
effterkommande, doch så, at när Gudh mig ifrån werlden kallar, skole alla mina barn och
arfwingar, af samma penningar som af bemelte inlösning faller, wara lijka deelachtige, och så
lunda mehrb.te min Son, hans hustro, Barn och arfwingar aldrigh ifrån Kongzgårdz hemmanet
til des halfwa deel uthstängd och uthträngd warda. Och war så lunda min Son och min yngsta
Sons Sal. Jakob Jakobzsons med offtab.te H.r Lars i hemmanet lijka deelachtige, hwilken min
willia iag och nu för den höglofl Laghmans Rätten i hudwijkzwaldh, som dher hållen blef d. 21.
Augusti innewarande åhr, 1682. af frija willia munteligen tilstådt hafr. detta iag med egen
handz vnderskrifft stad Fäster och bekräffter, iämwäl begerer de gode herrars och mäns
bewittnande, som underskrefwne äre.
Såsom witnen Anders Grijs Jöns Eenman Margreta Lars dotter egen handh".
Sida 46
Norelius redogör i en inlaga till hovrätten 1682-11-13 följande om hennes del i hemmanet:
"ty min Sal. Fadher hade aldrig någon fasta på hemmanet förre än några åhr effter han warit
giffter, hafwandes då först hemmanet inlöst, hwar til min K. Modher med Sölfr som annat
gått mehra til bem.te inlösning egne medel förskutit, som mehr än 3.die part sig belöpa torde.
Not: Kungsgården Norrala
Där blev dottern Elisabet Jacobsdotter blåst på arvet, och därmed vi kommande ”afwingar”
också.
tillbaka till Wilhelm
Not 10d
Jakob Sigfridsson född i mitten på 1500-talet.
Farmors far till Elisabet Norelia.
Jakob nämns som bonde i Hudik, Hälsingtuna socken 1573.
Köpesilverlängd 1573:6 i Strödda äldre räkningar t o m 1630, KA.
(Anteckningen 'ryttare' bredvid hans namn åsyftar möjligen Jakob Hindrik - se nedan) - 1583
(Hälsingland 1583:6, tl, KA), och som 1584 av kronan gavs i vederlag Kungsgården* i Norrala
för sitt hemman, som lades under Hudiksvall.
Han levde där ännu 1586 (d:o 1586:3, tl).
Hans härstamning är okänd - hemmanet hade 1562–1569 varit 'barnehemman', dvs tydligen
brukats av förmyndare för minderårigs räkning (sista namngivna ägare var Olof Larsson, som
nämns sista gången 1556 [d:o 1555:2, ml) - men han är möjligen befryndad med den Jakob
Hindrik/Hindriksson, som 1570-1572 förestår hemmanet.
* Norrala kungsgård såldes 1560 till fogden Anders Sigfridsson (”Rålamb”)** och hemmanets
kamerala natur ändrades därigenom från att ha varit kronojord till skattejord. Efter dennes
död 1581 innehades hemmanet av arvingarna till 1584.
Detta år (1584) konfiskerade kronan kungsgården och lämnade den till skattebonden Jakob
Sigfridsson från Hudik i Hälsingtuna som vederlag för att dennes hemman lagts under den
nygrundade köpstaden Hudiksvall. Kungsgården, vilket blir godsets permanenta namn, kom
sedan som skattehemman att ägas av Jakob Sigfridssons släkt i flera århundraden.
**Anders Sigfridsson Rålamb kan vara släkt med Mårten Persson, Nygården, Fors, Norrala,
som är den äldsta anfadern till släkten Schalberg (Skalberg).
Karta över Norrala Kungsgård, se bilaga 6.
tillbaka till Wilhelm
Sida 47
Not 10e
Martinus (Mårten) Laurentii (Larsson) Lars Persson Schiarlings mormors morfar.
Även anfader på Wilhelms mors sida. 11 generationer bort.
Levde 1525–1610. ML var 1563 kyrkoherde i Torp.
Johan den III:es hovpredikant och sedermera kyrkoherde i Torp sn
I anledning av det samma år utbrutna kriget mot Danmark-Norge rapporterar fogden Mats
Michelsson i brev 1563 till kung Eriks beryktade prokurator, Göran Persson, att han tagit del
av den skrivelse som kyrkoprästen i Torp, Mårten Larsson, utfärdat till sina grannar,
innehållande de underrättelser denne erhållit av prästerna i Jämtland om, att 2000 jutar och
ändå flere nalkades i avsikt att bränna och härja.
Själv blev kyrkoherden så svårt betungad med inkvarteringar, då de svenska trupperna drog
upp till Jämtland. Därför fann den kunglige krigsöversten Claudius (Collart) Gallus sig
föranlåten att befria honom från den gärd till krigsfolkets behov som han liksom andra
präster bort utgöra, belöpande sig i fetalier till 10 pund 1 fjärding (brev dat. Torp 5 februari
1564).
Jämte övriga Medelpadspastorer avgav herr Martinus i Torp trohetsförsäkran åt kung Johan
III på landstinget i Njurunda 3 november 1568. Genom kungl. brev 6 april 1569 erhöll herr
Mårten ½ pundläst spannmål (6 pund) i vederlag för en socken, som han mist (Haverö) och är
lagd under Hogdals prästegäll i Hälsingland.
Till Älvsborgs lösen 1571 utgav han 40 mark 6 öre, utgörande 1/10 av värdet på hans
lösegendom, som angavs vara: silver 60 lod, koppar 2 pund, kor 10, får 9, svin 5, ungnöt 4,
getter 3, bock 1, 1 häst för 10 mark, 1 sto för 4 mark.
I brev 17 februari 1572 till kungl. kamreraren Peder Håkansson vilken kyrkoherden kallar "sin
scholebroder", omtalar han att under hans antecessors tid avgick Haverö från Torps
pastorat. Själv hade han beflitat sig att få det under Torp igen, men som kung Erik ej ville
rygga sin salig faders brev, förunte han honom en halvpundläst.
Ej länge sedan hade detta vederlag blivit återkallat, och nu beder han, att Peder Håkansson
må förfordra hans ärende att återfå detta vederlag, eftersom han under krigsoroligheterna
haft stor gästning av kungens krigsfolk, såsom herr Hans Kyle, Jesper Larsson, Johan
Siggesson, herr Knut Soop och Mats Torne, Claudius Gallus m.fl. För besväret ville han skänka
brevmottagaren ett gott björnskinn. (Orig. i Medelpads handl. 1585).
Genom kung Johans brev 4 mars 1585 återfick kyrkoherden vederlagsspannmålen, vilken då
liksom förut skulle utgå med 6 pund. Han underskrev 16 februari 1577 liturgiens antagande,
1593 Uppsala mötes beslut, prästerskapets försäkran 19 februari 1594 och riksdagsbeslutet i
Uppsala 23 februari samma år samt Söderköpings riksdagsbeslut 22 oktober 1595.
Sida 48
ML torde ha dött 1610, ty följande års tiondelängd är bevittnad av efterträdaren.
Kyrkoherden var ägare till flera hemman och Medelpads dombok för år 1618 meddelar
åtskilligt om arvskiftet mellan barnen. "Salige herr Mårten hade i sin livstid med sin hustrus
samtycke ärnat sin yngste son Lars Vikegården efter sin död, den andre sonen Michael
försörjde han med giftermål och ett gillt hemman i Ö i Borgsjö socken, de övriga två sönerna,
som till prästämbete komne voro, skulle icke hindra dem, utan taga sina arvsparter i Gästa
(Njurunda) och Fränsta (Torp) jämte de sex systrarna".
Men sedan herr Mårten död var, gillades icke hans vilja, utan barnen fick genom lottning sina
arvsparter jord i de olika fastigheterna. Med syskonens samtycke hade Lars köpt den del i
Fränsta hemmanet, som fallit på systern Britas lott, och ville nu ge den åt brodern Mikael i
utbyte mot hans part i Viken för att få hela detta hemman i egen hand. Då de icke kunde
sämjas, hänsköt Lars saken till rätten, som resolverade, att jordbytet skulle ske. Denna dom
förutan gav Lars sin broder Mikael 15 daler penningar i god vilja, och uti goda mäns närvaro
lovade de med brev och sigill vara väl förlikta och åtskiljda, "thet iagh fruchter Michil ey vill
hålla med sit lösachtige sinne", har domaren tillagt."
tillbaka till Wilhelm
Not nr 11
Wilhelms farfars farmors far Olof Montén
Född i Rengsjö 1673 i Söderhamn, död 1737 i Söderhamn
Olof Montén var kyrkoherde i Söderhamn 1713–1737. Mest känd för eftervärlden är han
genom sina två äktenskap, som båda drogs inför världslig domstol för osämja, och hans
misshandel av komminister Olof Faxén. Tyvärr är det dock sådana företeelser som brukar bli
ihågkomna. Olof Montén omtalas också att ha goda kunskaper, vackert leverne, rättvishet och
god predikokonst. Han räddade kyrkans inventarier vid ryssens härjning 1721. Han var även
konstnär och porträttet ovan är ett självporträtt
tillbaka till Wilhelm
Sida 49
Not nr 12
Wilhelms farfars mor Lisa Perdotter vars far och andra manliga anfäder var soldater och
smeder, finns det följande noteringar:
Per Norberg Knapp (Lisas far):
Soldat nr 92 vid Liv Kompaniet. Saltbittersjudare. Född 1762 12/6 i Hamrånge,
Levnadsbeskrivning
Hälsinge (GMR 1792). Flyttade 1783 från Söderhamn till Bollnäs.
Levde mellan 1783 och 1811 i Säversta.
Antagen 1791-03-08, 30 år i tjänsten,
5 fot 5 1/4 tum(161 cm), gift, 1792.
Får avsked såsom för svag 1796 11/8.
Bor utan jord från 1805 till 1811 under Säversta nr 7 i Bollnäs.
På hans fars sida finns följande noteringar om anfäderna:
Måns Svensson
Född 1656, 1738-02-26 i Axmar Bruk, Hamrånge.
Hovslagare, klensmed.
1724: ”Är mycket svag”. 1726: ”Kan ej läsa i bok, är bland de enfaldigaste”.
Margareta Larsdotter.
”Hörer illa men läser väl”.
På moderns sida finns följande noteringar om hennes anfäder:
Noe Bertilsson Pouse (Pousette)
Född i, Lövsta, Österlövsta, Uppland
Hammarsmed, Mästersmed.
Död 1724-1725
1723 ”läser allenast innantill och kan”
1724: ”är ibland de svaga”
Margareta Jakobsdotter, Noes maka,
”Kan föga läsa”.
”Ibland de uslaste”. (Kan betyda: Iland de sämst ställda. Min notering).
Lars Larsson Lövenberg Lisas morfar)
Född 1723 i Hanebo, död 1766 i Stockholm
Lars son i tjenst hos Hr Lieut. Torstadius: Fadr Hr Lieutnanten och deß son, För. Jöns
Lundmark och Hs Hustru samt Lars Södervall och pig. Ella Larsdr [? i] wästerby
Lars Larsson Lovenberg. Sockensmed och Gardiesoldat. Vicekorpral nr 6 vid LK.
Sockensmed, bosatt i Säversta. Flyttade till Söderhamn 1759 (själv). D 1766.
Lars Larsson Löfwenberg (Lisas morfars far)
Född omkring 1706 i Gästrikland.
Utbytesryttare vid Jämtlands kavallerikompani. Soldat 6 vid Livkompaniet. Blev ca 36 år.
Bosatt:1737 Heden, Bollnäs Bosatt:1740 Säversta, Bollnäs
Död:1742-09-25 Korpoström, Finland
tillbaka till Wilhelm
Sida 50
Not nr 13
Zacharias Grönstedt född 1765-09-03 i Östhammar, död 1813-02-04 i Östhammar.
Hattmakare, Rådman.
Namnteckning från bouppteckningen efter faderns död 1790
Not nr 14
Elias Grönstedt född 1726-05-03 i Östhammar, död 1790-03-06 i Östhammar.
Borgare, Hattmakare
Den 29 maj 1790 blev Elias dödad av sin son Carl Adam Grönstedt (Zacharias bror).
I dödsboken står:
”Blef ihjälstungen med en knif av sin egen son”. ”Var mycket from och beskedlig”.
Han efterlämnade ett inte oansenligt arv, av den digra bouppteckningen att döma. En del av
arvet gick till dottern Margaretha Christina gift med målarmästaren och stadsfiskalen
Jonathan Lindström.
tillbaka till Wilhelm
Not nr 15
Noteringar om Margareta Wahlmans farfar Laurentii Petri Wahlman.
Född 1661-07-31 i Ljusdal, Död 1757-05-18 i Mo.
Bataljonspräst, Hälsinge regemente, Kyrkoherde i Mo och Rengsjö.
Vapensköld. Tre blommor uppväxande från mark. Hjälmprydnad: En duva.
Detta var även hans fars vapensköld.
Laurentiis far: Petrus Laurentii Wahlman.
Bondson, född 1648-11-24 i Överhärde, Valbo. Död 1722-07-12
Student 1667. Prästvigd 1675, Kyrkoherde i Ljusdal 1707.
Namnteckning 1718
Namnet Wahlman kommer troligtvis från orten Valbo som släkten kommer från (min not)
tillbaka till Wilhelm
Sida 51
Not 16
Laurentii Petri Wahlmans morbror (Johannes Abrahami Fortelius) hans mor Katarina
Forthelia, och hans morfar, Abraham Forthelius, finns beskrivna i en artikel på Internet om
Gävle Trivialskola 1679 -1684. Artikeln är baserad på dagböcker från skolan.
Johannes Abrahami Forthelius, son till den 1675 avlidne komministern i Valbo Abraham
Forthelius, bodde väl i moderns gård vid Strömgatan där, skolan varit inhyst. Johannes
(Katarinas bror) blev magister i Åbo och dog som kyrkoherde och prost i Arboga 1706. Som
gymnasist saknade han en faders tillsyn, men mamman visste tydligen att utnyttja sina
bekantskaper bland lärarna.
Den 30 april 1679 bestraffades några djäknar (lärjungar) som hade varet med i tärningespel
vid Klockstapeln. Den 1 maj gavs denne kastigation (bestraffning). Herr inspektor tillkänna
och alldenstund, uppå den relationen om skolgossarnas förförande av någre borgare och
drängar i staden, fanns nödigt att sådana skulle för sine förmän angivas, därför företog man
sig härefter att spörja, vilket skedde den 4 dito.
Gävle gymnasiums kollegieprotokoll 1679 29/4:
Hölls inkvisition (undersökning) i närvaro av magister Grub, magister Phragmenius och Rektor
Olaus Schroderus i själve gymnasio och i alle discenternes (elevernas) närvaro.
1 Tillspordes de, varför de sin tid så illa använt och tagit sig sådant oråd före?
Responderades (svar): av obetänkande och ungdoms dårskap.
2 Vilke have spelt.
R: Johannes Abrahami med sine kamrater.
3. Vad de spelt om?
R: under tiden för tidsfördriv och stundom om halvören.
– Vad slags spel, Styrvolt, Lantly eller annat?
R: femkort, labet, budi och kronpenning.
– Hur ofta, vad tid, om sent om aftnarna, sedan ringt i vård, om på helg- och söndagar och
särdeles under predikan?
R: aldrig under predikan, ej heller sedan det ringt i vård.
Därefter upplästes för dem svenske lagen dobblarebalken. De som befunnos hava spelt äre
desse efterföljande: Johannes Abrahami aldrig i sin men i Segerstagossarnas stuga spelt till
kungs och om penningar. Johannes Unonius spelt hos Segerstagossarna om halvören . . . Olaus
Fernander spelt budi med Martinus Portuanus och hos Segerstagossarna . . . Laurentius
Johannis beskyltes fuller hava kastat kronpenning vid klockstapeln med skolgossar, då
stadsdrängar spelte med tärning, men kunde intet övertygas mer än en gång kastat en penning
i vädret, när han ex accidenti (av en händelse) kom gåendes. Ty blev han befriad men de andre
lågo i proban (skolfängelset) ett helt eller halvt dygn. Johannes Abrahami var där i 4 dygn
innesluten och var väl ämnat att han hela dagen därefter skulle sättas i stocken i gymnasium
och blygas för sina lärare och medlärjungar och sedan med ris avstraffas, men efter han
lovat bättring och hans moder som själv var målsäganden bad för honom, slapp han men med
sträng och allvarlig förmaning att taga sig för odygd tillvara.
tillbaka till Wilhelm
Sida 52
Not 17
Anders Persson Grijs (död 1711) var borgmästare i Söderhamn och nämns även som förälder
15 sept 1679. Den stora Grijs-släkten hade namn och ursprung från Grisbacka by i Umeå.
Även Anders fader klockaren Peder Jönsson Grijs hade barn i Gävle skola. Han var far till
den populäre tillfällighetsskalden Niklas Grijs.
Anders Persson Grijs var far till Ingrid Grise, mormor till Margareta Wahlman (not 15)
Från Gävle Trivialskal 1679 – 1684 finn följande noteringar.
Höstterminen 1679:
Den 15 september angåvos till skolan 5 st. Befallningsmannen Grijsens söner ifrån Söderhamn
som förr hade gått i Hudviksvalds skola: Johannes Petrus, Joannes Laurentius, Andreas.
(Bröder till Ingrid Grise).
Den 19 september tillhölles rektors disciplar att ock stå under predikan på gången efter
ärkebiskopens resolution. Dito blev man förorsakad av den tredska och olydnad som såväl
klasslärarna som notarius en och annan gång hade klagat över hos rektors disciplar att stiga in
uti skolan klockan emellan 12 och 1 och befunnes då få tillstädes. Ibland andra som dock
bådes före, lovade bättring och hade något att undskylla sig med kommer Petrus Andreae
Grijs rätt in mot ett, då han, tilltalt varför han hade varet borta hela timman, svarade med
spotske ord och åthävor:
Jag behöver inte vara den timman i skolan. Jag kan förr sjunga psalmer.
Då blev honom förehållet hans sturske felhögmodige sinne som han hade vist tillförende både
i gång och åthävor, så väl som under själve läxorna och deras förhör och repetitioner i skolan
visat. Allt vad han tilltaltes, allt med spotsk protestation:
Jag är så lydig så flitig som andra. Få se om de få stut som nu äre i Vedskär. Varpå han, efter
munnen inte stod att bota, befalltes lägga sig för stut mellan 2 gossar. Han mente ej. Gossar
två stycken befalltes nappa uti honom, det de gjorde, men rådde intet.
Vårföre måste jag själv lägga handen till, så att han måste då omkull emellan två gossar, vilka
ändå inte rådde med den styva ryggen.
Vårföre blev Herr Martinus Strandberg kallad gossarna till hjälp. Varpå sedan följde en stut
på bara kroppen av tu små ris.
tillbaka till Wilhelm
Not 18
Laurenti Petri Portuan (död 1692) Kyrkoherde i Söderhamn, farfar till Anders Persson Grijs
hustru.
Ulrika Elonora kyrka i Söderhamn.
På initiativ av den dåvarande kyrkoherden Lars Portuan lades grunden till nya kyrkan i
Söderhamn den 11 september 1685, Då drottning Ulrika Eleonora, gemål till Karl XI, gjort
stora donationer till kyrkan, fick den nya kyrkan drottningens namn vid invigningen på hösten
1692. Den barockröda kyrkan är en centralkyrka med korsarmar och torn i mitten och är ritad
av arkitekt Nicodemus Tessin d.y.
tillbaka till Wilhelm
Sida 53
Not 19
Lars Larsson Nerbelius. Född ~1610, Död 14 januari 1667, morfars far till Anders Persson
Grijs hustru.
Stud 1628. Lagman. Bodde på Åkre gård, Väster Norrland, Underlagman 1648 -1667
Hälsinglands domsaga
Lars Larsson Nerbelius år 1651, "i en ålder av 41 år". Porträttet, som visar den mörkhårige
och blåögde underlagmannen, fanns i Norrala kyrka till dess den brandhärjades 1807. Den
förvaras nu på Hälsinglands museum i Hudiksvall.
I ett inventarium från 1748 över Norrala kyrka upptas följande: ”Det finns ett porträtt från
Norrala kyrka i Hälsinglands museum. Jag har tittat på det, och det var tyvärr mycket trasigt
- nästan all färg hade rasat av. Ansiktet kunde man dock ana, det är en man med blå ögon och
nästan svart hår = typisk Norraling."
Om hans bror: Petrus Laurentii Nerbelius:
Rektor i Enköping och Hudiksvall, kyrkoherde, prost i Alfta 1652-1677. Ägde två hemman
i Långhed. Riksdagsman 1670, drivande i häxprocesserna 1672-73, Kyrkoherde i Alfta
Hudiksvalls förste rektor, Petrus Laurenti (Per Larsson) Nerbelius, född i byn Närby i
Norrala socken, hade promoverats 1644 och blev rektor i Enköping. Den skolan lades ner
och han kommenderades till Hudiksvall för att starta en den nya skolan. Nerbelius sades
vara lat och ointresserad. Han tog med sig en lärare och en biträdande rektor, Eric
Tybelius, från Enköping och 30 april 1650 kom de till Hudiksvall. Lokalerna i uselt skick,
inga läromedel, ingenting... Och lärarna var ett gäng fyllerister, de värsta som någonsin
funnits! Ekonomiska oegentligheter ska ha följt, till exempel försvann 450 daler
kopparmynt i en fond, byggnadsvirke försvann, men hos Nerbelius uppstod en ny
gavelkammare...
Per Larsson Nerbelius får 1652 kyrkoherdestjänsten i Alfta, blir kontraktsprost,
riksdagsman och ledamot av trolldomskommissionen och deltog i dömandet av häxor bl a
på vittnesmål av små barn. Ett exempel från Ovanåker; där brändes 8 maj 1672 åtta
häxor. Det framgår i ett brev av den 23 maj 1672 från Nerbelius, som också berättar
att ytterligare 13 har dömts till döden i Ovanåker och sex i Alfta.
I eftermälet hette det att han var ”en icke vanlig diktare” och ”en fridsam man”.
tillbaka till Wilhelm
Sida 54
Not 19b
Lars Källbjörnsson, Norrala, 1582 – 1647, far till Lars Larsson Nerbelius.
Lars Källbjörnsson avancerade till underlagman i Hälsingland och köpte omkring 1614 det
ansenliga Stornärby (Närby nr 1) av sina släktingar. Efter detta hemman tog sig hans barn
namnet Nerbelius.
Från skriften Prästerskap i Norrala pastorat, fram till 1600-talets mitt finns att läsa:
Brita Olofsdotter Krok (dotter till kyrkoherden Olaus Jonae Chrochius) gift med Lars
Källbjörnsson i Närby, Norrala (son till bonden Källbjörn Ersson i Ale nr 2) i dennes andra
gifte. Han påträffas första gången 1598, då han och en hel hoper bönder i pastoratet ålagts
böta tre mark var för ogill bro, och var då bosatt på fäderneshemmanet, som förestods av
brodern Erik. 1601,
1604 - fr o m detta år skrivs han för hemmanet - och 1605 tituleras han regementsskrivare,
och är 1608 24/6 länsman. Lars Källbjörnsson avancerade 1609 till underlagman i Hälsingland,
vilket han förblev t o m 1647. Han fick Axel Oxenstiernas brev daterat 1612 15/11 på frihet
för sitt hemman, eftersom han ej allenast förde lagen i landet (Hälsingland), utan ock eljest
var godvillig till kronans tjänst. 1614 förvärvade han det ansenliga Stornärby (nr 1 i grannbyn
Närby), och också vid okänd tidpunkt hemmanet Åkre i socknen. Han avled som en välbärgad
man 1647, eller möjligen 1648. Barnen kallade sig Nerbelius.
Som underlagman eller lagläsare kom han en gång ordentligt i konflikt med allmogen. I ett
odaterat, något förvirrat brev från en icke angiven socken till Kungl Maj:t berättas att han
vid landstinget hade uppläst punkterna angående en aktuell gengärd. Detta vållade stor
uppståndelse eftersom socknen sade att det kungliga mandatet hade lytt annorlunda, ”där vid
de begärde bliva handhavde”. Då sprang lagläsaren vred sin kos från tingsbordet och skyllde
den samma socknens fullmäktige att han hindrat rätten och förbjöd offentligen den givna
gengärden. Genom länsmannen försökte Lars Källbjörnsson förmå tolvmännen att vittna till
hans fördel, vilket de inte kunde, ”emedan räd uti var införd det Erik Jonsson intet var
skyldig till”. Troligen har det anknytning till det ärende som behandlades på landstinget i
Hälsingtuna 1638 25/6, då Måns Svensson i Håckstad, Jättendal, beskyllde underlagmannen
för att han med förvända ord hade uppläst en sedel, som förre ståthållaren Stellan Mörner
hade utgivit. Eftersom Måns Svensson inte kunde bevisa detta när sedeln lades fram, dömdes
han till 40 marks böter för vitesmål.
Lars Källbjörnssons änka Brita fick 1648 29/4 Kungl Maj:ts brev på livstids frihet för Åkre
om 14 öresland och 4 1/2 penningland p g a makens långliga och trogna tjänst, där hon sedan
var bosatt. Hon uppbjöd 1654 sin del av hemmanet Borg första gången. 1670 skänkte hon till
kyrkan 4 daler vid sin avfärd till Härnösand, där dottern Helena bodde.
tillbaka till Wilhelm
Sida 55
Not 19c
Olaus Jonae Chrochius (Olof Jonsson Krok): 1560 – 1641.
Morfar till Lars Larsson Nerbelius
Född 1560, och var först komminister i Norrala pastorat (1593) innan han tillträdde som
kyrkoherde 1612. Det är möjligt att han däremellan tjänstgjort som präst i annan församling,
eftersom han inte nämns i hjonelagslängden 1609 Namnet Chrochius, säkerligen taget med
tanke på den gängse beteckningen för norralabor, "krokar", påträffas först på 1620-talet.
Herr Olof var en välbärgad man och ägde hemmanet Å samt Boda och Boda.
Han figurerar stundtals i domböckerna. Herr Olof nämns däri tidigast i förbigående i en
rannsakning 1612 om hans tjänstepiga Gölins lösaktiga leverne.
Olaus Jonae var en av dem som 1619 vittnade mot knekten Mickel Jönsson i Fly, Trönö, vilken
hade mördat Gustav Vastesson i Daglösa, likaledes i Trönö, att 'Mickel Jönsson tvenne resor
slog stopet utur händerne på Hans Persson som där i gården då hade trolovat sin hustru. Sade
så förnämnde Göstaf Vastesson, kan ske du låter nu få se din gamla avund, och fällte så någre
okvädens ord tillhopa, någet litet där efter geck förnämnde knekt oförmärkt bak om
förnämnde hederlige herr Olof och flere som sutte på ett äng (där de hade följt kyrkeherden
till väg) och slog där förnämnde bonde i ryggen med en tällekniv så att han femte dagen näst
där efter blev död och knekten fängslades i samma stunden som han gärningen gjorde, här till
kunde han icke neka utan sådant tillstod och bekände. Därför är han dömder ifrån livet'.
Efter hovrättens sanktionering 1619 14/9 av underrättens dom avrättades Mickel Jönsson.
1632 blev hans dräng sakfälld till tre mark för en blånad. Samtidigt anklagade herr Olof nio
bönder i Norrala för att utan laga förfall ha försummat predikan på en söndag, varför dessa
ålades böter tre mark var.
I november samma år började en rannsakning mot Johan Nilsson Klockare för dennes
försumlighet med kyrkans nycklar, vilket lett till att tjuvar stulit en mindre förmögenhet i
silver och penningar som insatts i kyrkan. Den som drabbast hårdast av stölden tycks ha varit
herr Olofs måg, underlagman Lars Källbjörnsson i Närby, som hade nedlagt s k barngods i
kistan för sina barns räkning.
1636 behandlades ett ärende, som säkerligen engagerat kyrkoherden mycket. Två ungbönder,
Lars Hansson i Ale (nr 1) och Peder Eriksson i Lillnärby ('Litzle närbij'), hade i dryckenskap
sänt ut två budkavlar i socknen, på södra resp norra sidan om älven, med befallning om att
ingen skulle arbeta den lördagen efter morgonvårdstid, och hot med 40 marks böter för dem
som inte efterkom påbudet, 'för vilket förbud de enfaldige (som mer aktade deras förbud än
Guds tillåtelse, att människan skall i sex dagar göra sitt arbete, men sjunde dagen är Herrans
Guds sabbatsdag) hava upphållit med sitt arbete som skedde i höandestiden'. Eftersom
socknen bad för delinkventerna, att deras straff skulle mildras, med hänsyftning på deras
ungdom och att 'de tillförende alltid hava ställt sig spakfärdeligen', var rättens dom att
ungtupparna skulle sättas i sockenkistan i två dygn, 'sig och androm till varnagel', och sedan
sätta borgen för sig tills vidare besked kom.
1638 fick herr Olof jämte två andra finna sig i att erlägga tre mark vardera i böter för sina
ogilla gärdsgårdar.
Sida 56
Följande år, 1639, rannsakades vid tinget om de tionden som herr Olof tidigare hade
bekommit årligen av de bönder i Rösten vilka lagts under Söderhamns stad, och som han mist i
15 års tid. Slutsumman blev för hela tiden 253 mark och 4 öre penningar i vitmynt.
Olaus Jonae Chrochii sigill innehåller en sköld med bomärke och initialerna O I.
Han avled 1641 Helga Trefaldighet. Hustrun Cecilia, som dog två månader senare 1641, var
dotter till kyrkoherden i Söderala Jonas Andreae och hans hustru Brita.
tillbaka till Wilhelm
Not 19d
Kyrkoherde Jonas Andreae, Söderala, född i mitten på 1500-talet.
Olaus Jonae Chrochius svärfar.
Herr Joen hade sannolikt tillträtt [som kyrkoherde i Söderala] redan 1577, att döma av
beseglingen av tiondelängden, och kvarstod på denna post fortfarande 1611, men hade 1613
eller kort dessförinnan efterträtts Petrus Jonae.
Det förefaller som om herr Joen möjligen varit släkt med eller på något sätt nära förknippad
med häradshövdingen Anders Sigfridsson (Rålamb), död 1581. Han är 14/2, 1579 närvarande
som vittne i en handel mellan Anders Sigfridsson och dennes syster vid en familjesammankomst i Uppsala, och nämns i vad som kan vara arvsbestyr 1584 av någon av Anders
söner.
Jonas Andreae var liksom Jonas Olavi i Norrala en av de hälsingepräster som underskrivit
Söderköpings beslut 1596, såväl som Uppsala mötes beslut 1593.
Han ägde i Söderala hemmanet Kultebo och en gård i Sunnanå.
På Söderala ting 16/11, 1602 kom 'her Jonn i Sörala' inför rätten och gav tillkänna att för
någon tid sedan hade Jon Larsson och hustru Brita där sammastädes pantsatt honom någon
jord. Emellertid hade de senare begärt att få lösa jorden igen, vilket också tilläts dem.
Eftersom herr Joen trots detta inte återfått hela summan, beslöts att om han inte fått
tillbaka sina utlagda pengar innan valborgsmässo, skulle panten återgå till honom.
tillbaka till Wilhelm
Sida 57
Not 20 Jonas Olai Bölenius 1571 – 1644. (11 generationer före morfar Wilhelm).
Noteringar från ”Herdaminne, Härnösands stift”:
f. 1571 här i socknen i Öfverböle af bondeföräldrar (enl. Tunæus). Var 1616-1622 kapellan i
Nordingrå. Han undertecknar 1622 tiondelängden för socknen Jonas Olai, indignus verbi divini
minister in Nätra, och är tydligen då vakanspredikant, men 28 juni följande år är han pastor.
På tinget i Sidensjö 1637 framkom vällärde herr Joen i Nätra och begärde av rätten en syn
mellan Själevad och Nätra s:n, efter de tagas om (tvista om) sockneskillnan och råmärken
mellan bägge socknarne, och är nu av Sidensjö socken nämndt därtill sex beskedelige män och
sex av Arnäs socken; nästkommande vårdag skall samma syn hållas».
Han nämnes ännu pastor i Nätra 31 maj 1640 i dedikationen till Petri Linnerii i Uppsala hållna
tal De ebrietate fugienda.
Avled enl. inskriften å hans gravsten 73 år gammal 1644. Nätra pastorer erhöll åter sin rätt
till 2/3 tiondekronospannmål enligt sägen av den anledningen, att kyrkoden Bölenius skänkt
kon. Gustaf II Adolf en levande kattlo.
G. m. Margareta Andersdotter Gris, dotter till Anders Pedersson Gris i Umeå. Hon fick
hemmanet Söder-Tjärn fritt från utlagor genom kgl. brefvet 3 juli 1650.
tillbaka till Wilhelm
Not 21
Erik Andersson Hara, mormors far till Anders Persson Grijs hustru. Död 1672.
Han hade varit en ökänd landsskrivare och bondeplågare i Ångermanland innan han 1656
tillträdde som kronobefallningsman i Hälsinglands södra kontrakt och bosatte sig med
hustrun i Söderhamn.
Under Lars Larsson Nerblius i Närby sjukdomstid skötte han delvis underlagmanstjänsten.
Han uppbjöd 1665 på Söderala ting ett hemman i Ellne om 21 öre i skatt, vilket han köpt av
faktorn Johan Eskilssons arvingar. Erik Hara avled 1672 28/9 och begravdes i Söderhamns
kyrka 14/11. Hans dotter Margareta Eriksdotter Hara gifte sig i staden med Lars Larsson
Nerbelius son Johan Larsson Nerbelius.
I Riksarkivet, finns i bunten om släkten Hara ett odat brev från dåvarande landsskrivaren
Nils Uhr till Kungl Maj:t, som nämner svärfaderns trogna tjänst i Västerbotten,
Ångermanland och Hälsingland, och hur Uhrs hustrus hemman i Jämtland av fienden blivit
ödelagt. Han ber med hänvisning till detta om förskoning från den rest på 640 daler
silvermynt som Erik Hara kommit i till kronan, med argumenteringen att skulden ofelbart
hade kunnat bevisas oriktig, om inte Haras handlingar jämte all hans övriga egendom gått
förlorade i den för några år sedan timade brand, som avbrände hela Söderhamn. Haras
arvingar erhöll senare eftergift på resten.
Vad Eriks härstamning beträffar, var han snarare befryndad med bonden Anders Eriksson
Hara i Gladom i Nätra, Ångermanland. Eriks bror Johan är troligen identisk med Johan
Andersson Hara, ogift tullnär i Söderhamn 1660-1662 som gifte sig med Katarina
Johansdotter Modina från Mo, dotterdotter till Laurentius Erici Schalin i Söderala. Katarinas
och Johans dotter Brita Hara trädde in i äktenskapet med länsmannen Per Sverkilsson
(Schalberg) i Söderala.
tillbaka till Wilhelm
Sida 58
Not 22
Biskop Martinus Olai Gestricius.1560 - 1627
11 generationer före Wilhelm. (Skalberg – Grönstedt – Wahlman – Forthelia -Grestricus)
Sin lärda uppfostran erhöll han i Tyskland och promoverades 1550 i Wittenberg till magister.
Försedd med Melanchtons rekommendationer, utnämndes han vid sin återkomst till Sverige
1557 till skolrektor i Uppsala, antogs därefter till konung Eriks hofpredikant och befordrades
1562 till superintendent öfver Norrland och prost i Gäfle.
1569 undfick han fullmakt såsom biskop i Linköping, tillträdde ämbetet 1571, men invigdes ej
till detsamma förrän 1575, då han, ärkebiskopen Laurentius Petri Gothus och den nyutnämnde
biskopen i Västerås Erasmus Nicolai på en gång installerades med stor prakt och alla påfviska
ceremonier.
När konung Johan på riksdagen i Stockholm 1577 ville införa sin nya kyrkoordning, den s. k.
Röda boken, underskref Martinus tillika med det öfriga prästerskapet beslutet om dess
antagande, men ändrade snart åsikter och uppträdde med mycken häftighet mot konungens
mässordning.
Johan, högligen förtörnad, inställde sig 1580 tillika med jesuiten Antonio Possevino i Linköping
och befallde biskopen, sedan han förgäfves sökt göra honom gynnsamt stämd mot den nya
gudstjänstordningen, att ikläda sig full biskoplig ornat och därefter, medelst densammas
nedläggande på altaret i domkyrkan, offentligen afsäga sig biskopsämbetet. Biskopen
underkastade sig ock i närvaro af konungen och en stor människomassa denna ceremoni.
Hans skriftliga förpliktelse af 1577 att vidhålla liturgien spikades på skampålen, och själf
förklarades han fredlös öfver allt konungens rike. Martinus begaf sig genast till hertig Carl i
Södermanland, som satte honom till kyrkoherde i Nyköping, där han slutade sina dagar 1585.
tillbaka till Wilhelm
Not 23
Anders Pedersson i Grubbe ~1470 – 1543. 13 generationer före Wilhelm.
Biskop Martinus Olai Gestricus farfar
Landköpman i Grubbe, landsköpmannen i Grubbe, Birkarl, Lagman, Underlagsman.
Fogde över Umeå lappmarker samt storbonde i Grubbe (AC), Underlagman
Biografi Anders Persson var på sin tid en betydande man. förutom storbonde var han även
landsköpman och blev år 1526 fogde över Umeå Lappmarker. Han nämnes bl.a. som den "
myndige landsköpmannen och lappefaren ". Genom Gustaf Wasas registratur är A.P. klart
identifierad.
Konungens intresse av att öka lappskatten spåras första gången år 1526 då han med
välbehag, lyssnade till ett förslag av den förfarne borgmästaren i Uppsala, Staffan
Henriksson, väl förtrogen med förhållandena i norra Sverige, om att förbättra avkastningen
av Umeå Lappmark genom att förläna denna till storbonden Anders Persson i Grubbe.
I oktober samma år bekräftades detta genom brev och erhöll Anders konungens sakören och
ränta samt det ej oviktiga uppdraget att för kunglig räkning där uppköpa åtskilliga varor
såsom älghudar, bockskinn, tran etc, Som motprestation skulle han årligen erlägga två timmer
mårdskinn ( ett timmer = 40 st ) i skatt, viken han årligen skulle förbättra med 10 st skinn.
Förklaring av Birkarl och lappfogde, se bilaga 4
tillbaka till Wilhelm
Sida 59
Not 24
Anders Olofsson Bure född ~1425.
Biskop Martinus Olai Gestricus mormors far.
Direkt stamfader 13 generationer till ”morfar Wilhelm” men även stamfader 13 generationer
till ”farmor Rut”. Detta betyder att Ingemar och Esther är släkt med varandra 14
generationer bort! Se även Not nr R5. Samt nr R6
Anders Olofsson Bure var Underlagman i Wästerbotten, troligen samma som Landshövding?
Anders Olofsson i Bure kan betraktas som den äldsta, historiskt säkerställda medlemmen av
Bureätten. Samtida skriftlig källa saknas visserligen, men samstämmigheten bland Johan
Bures sagespersoner stödjer att Anders Olofsson i Bure var en historisk person.
Han hade sin gård på den jord som senare blev nummer 6 i Bureå by.
Troligen kom denne till Bureå före 1400, bosatte sig helt nära där Bureå - Gillet kom att
byggas, som säkerligen var byggd vid Havs-Stranden, men får räkna med att den import som
förekom skedde sjövägen, och det behövdes förråd för de varor som importerades.
Underlagman Anders Olofsson Bure fick 6 barn. Bodde i Bure
Svårt att fastställa vem av Bure-Ätten som först kom till Bureå i Skellefteå. men troligt är
att denna familj bosatte sig helt nära där de så kallade Klosterruinerna finnes, det står
skrivet att en Dotter-son till Härse även han en av Bure-Ätten, vid namn Nils Hansson var
bonde på hemmanet 6 i Bureå 1583 - 1606, och var gift med en flicka från Fahlmark.
tillbaka till Wilhelm
Not 25
Petrus Erici Bröms 1560–1632, Kyrkoherde i Segersta. Laurenti Wahlmans Mormors morfar.
Efterträdde sin far som komminister i Segerstad och Hanebo församlingar 1580 och som
kyrkoherde därstädes 1607. Underskrev Uppsala mötes beslut 1593.
Fadern Kyrkoherde Ericus Petri var född i Skale Söderala 1523, och dog 106 i Segersta.
tillbaka till Wilhelm
Not 26
Carolus Henrici (Bröms) (1520–1600), sannolikt från Hälsingland. Morfar
till Peri Erici Bröms
Erhöll av kung Gustaf Vasa kollationsbrev såsom kyrkoherde i Tuna 25 september 1551.
(Tuna i Medelpad, Sundsvalls kommun)
Herr Carl fick vidkännas de rätt betungande gärder till K. Maj:t och kronan, som pålades
prästerskapet, och undslapp ej heller den gästning, som åtföljde krigsföretagen under kung
Erik XIV:s tid. Då krigsöversten Claudius Gallus på väg till Jämtland med sina trupper
gästade Tuna prästgård, frikallade han 1 febr. 1564 kyrkoherden i anledning härav från
utgörandet av en gärd uppgående till 8 t:r fetalier och 1 fjärding ärter.
På allmänna Landstinget i Njurunda 3 nov. 1568 beseglar herr Carolus i Tuna prästerskapets
trohetsförsäkran åt kung Johan III. Till Älvsborgs lösen 1571 utgav han 66 mk 2 öre,
utgörande tiondedelen av värdet på hans lösegendom, som då
Sida 60
utgjorde: silver 10 lod 1 quintin, koppar 7 pund, tenn 2 pd, mässing 1 pd, kor 9, får 8,
getter 8, svin 6 samt 1 ung och 1 gammal häst jämte 1 sto.
Sedan fogden i Medelpad omkring 1580 förordnats att redovisa för kyrktionden och uppbära
prosttunnorna, men detta ledde till oordningar, utnämnde kung Johan herr Carl, som tidigare
synes varit landsprost, ånyo år 1582 till innehavare av denna befattning, varigenom han erhöll
en tillökning i lönen med 4 pund 2 spann, motsvarande 1 t:a spannmål från var kyrka.
I behåll finnes ett brev från ärkebiskop Andreas Laurentii (Björnram), daterat 8 febr. 1589
till d:no Carolo in Tuna med underrättelse, att bönderna i Stöde låtit förstå, att de ej fått
någon gudstjänst om påsk och pingst, men väl på Palmsöndagen, i anledning varav ärkebiskopen
vänligt ber kyrkoherden se till, att de ej framdeles behöva klaga över något sådant och
besvära K. Maj:t i onödan.
Herr Carl underskriver Uppsala mötes beslut 1593 och riksdagsbeslutet i Söderköping 22
okt.1595. Avled 2 apr. 1600.
tillbaka till Wilhelm
Not 27
Olof Torkelsson Bröms, född i mitten på 1400-talet, farfar till Carolus Henrici Bröms
Född i Strängnäs. Han var bosatt Älgered. Studerade i Wittenberg och uppnådde
magistergraden.
Någon gång före 1525 anställdes han av Gustav Vasa som för dennes
finansförvaltning, en post han hade fram till 1537, då han rymde ur tjänsten.
Redan 1533 hade han dock anklagats för förskingring, fängslats och fråntagits större
delen av sina förläningar, och släpptes först sedan fadern ….?.
Olof Bröms levde därefter i Danzig, Königsberg och Tyskland. Efter rymningen
försökte Gustav Vasa i januari 1538 med ett brev inbjuda honom att mot fri lejd
återvända till Sverige för närmare undersökning av hans räkenskaper, ett anbud Olof
Bröms inte antog, och i mars 1539 dömdes han i sin frånvaro.
Olof Bröms var uppenbarligen med sin inblick i svensk politik eftertraktad man Kristian III av Danmark skrev i augusti 1538 ett brev till sin svåger Albrekt VII av
Mecklenburg att se till att Bröms, som då vistades i dennes land inte råkade i
händerna på någon främmande makt.
Han anställdes av Albrekt, och förblev i dennes tjänst trots att Gustav Vasa senare
utfärdade ett krav om utlämning av honom.
Under Dackefejden förmedlade Olof Bröms kontakten mellan Nils Dacke och
Albrecht och översatte den förres brev till tyska.
Efter 1540-talet är hans vidare leverne okänt. Gustav Vasa nämner visserligen så sent
som 1558 den förrädiske "mäster Olof Bröms", men det är av sammanhanget svårt att
avgöra om han fortfarande var i livet.
tillbaka till Wilhelm
Sida 61
Not 28
Häradshövding Nils Henriksson Bröms, född ca 1430.
Farfar till Olof Torkelson Bröms. Son till Borgare Henrik Jönsson och Karin Jönsdotter.
Nils Henriksson* adlades till Bröms enligt sköld brev 1486 samt erhöll adligt vapen, han var
väpnare till Hedensö i Näshulta socken, Södermanland. Häradshövding i Åkerbo härad, död
1511.
Den adliga ätten Bröms övertog sitt namn från denna äldre småländska frälse släkt, dvs Nils
Bröms morfar Knape Jöns Bröms som var ”knape” (väpnare) besutten i Torpa socken och sen i
Vetlanda socken och var i livet på 1460 talet. Jöns Bröms var gift med Kristina Trygilsdotter
av Upplanda ätten.
Nils Bröms sålde jord i Högsby socken till Johan Kyle 10 jan 1485.
Nils Bröms var gift med Catharina Svendotter (farmor till Olof Torkelsson) och i hans andra
gifte 1504 med Ingeborg Ragvaldsdotter. De bor på Hedensö som Ingeborg fått i morgongåva
av sin första man.
År 1511 var hon barnlös och med samtycke av sin man (Nils Bröms) skänker hon sin del av
Bosgården till st. Sigfrids prebende som hennes broder (kusin) instiftat, välborne Ture
Jönsson.
Medeltida brev från 1507.
tillbaka till Wilhelm
Not 29
Stigo Gudmundi Sigfridsson född ca 1520
Svärfar till Carlos Henrici Bröms
Kyrkoherde i Bergsjö. "Herr Stig", Stigo Gudmundi.
Nämnd som hemmansbrukare i Gamsäter, Bergsjö enl. 1555 års jb. Nämnd som
kyrkoherde 1535-03-12 i Bergsjö.
Ägde 1555 ett hemman i Gammsätter, Bergsjö (X)
I ett brev daterat "Järvsö Kyndelsmässotid anno 1558" vari systrarna Sigrid till
Hamre och Gunborg till Sikesta (Säljesta) "boendes uti Järvsö", giva fullmakt åt sin
broder herr Stig, kyrkopräst i Bergsjö socken, att åtala deras yngre bror Jon
Gudmundsson, som olagligt satt sig i besittning av deras gemensamma arvegods.
Fullmakten är undertecknad med de två systrarnas bomärken
tillbaka
Sida 62
Not 29A
Sigfrid Andersson Rålamb, Skattebonde.
Född: ~1475 i Norrala. Död efter år 1520 i Norrala.
Sigfrid Andersson Rålamb, skattebonde född i Hälsingland, ägare till gårdarna Närby 2, Ingsta,
Hamre och troligen även Nygården alla i Norrala socken. Denne Sigfrid Andersson, som levde i
början av 1500-talet, anges numera som ättens första säkerställda stamfader.
Det ifrågasattes dock om ätten skulle ha varit adlig innan Sigfrid Anderssons son, Anders
Sigfridsson, varför man anser att den senare skulle ha varit en bedragare som låtit omgivningen
tro att han tillhörde den äldre Rålamb-släkten som förde ett rålamm (rådjurskid) i sitt vapen, ett
vapen som han själv bevisligen begagnade.
Uppgifter finns också att Sigfrid Andersson skulle ha varit landsdomare i Hälsingland och att
han år 1505 skulle ha skickats till Ryssland på fredsförhandling av riksföreståndaren Sten Sture.
Mårten Persson se Not 9b. ”Morfar” Wilhelm Skalbergs anfader i rakt stigande led på manssidan
är troligtvis också befryndad med denna släkt.
Även kyrkoherde Jonas Andreae (Not 19d) kan vara släkt med Rålamb ätten.
Tillbaka till Wilhelm
Not 29B
Sigfrid Pädersson Rålamb till Backa och Tranås. född ~1440 i Norrala.
I Gabriel Anreps1) ättartavlor uppges att Sigfrid Andersson skulle ha varit landdomare i
Hälsingland och att han år 1505 skulle ha skickats till Ryssland på fredsförhandling av
riksföreståndaren Sten Sture.
I dessa äldre genealogier uppges att han skrev sig till Backa och Tranås.
Johan Gabriel Anrep (1821 – 1907) var en svensk genealog samt grundare av den moderna
svenska släktforskningen
1)
Tillbaka till Wilhelm
Not 29C
Päder Rålamb
Rålamb-ättens stamfader, Päder Rålamb, skulle ha varit häradshövding i Gästrikland år 1418
och frälseman i Hälsingland med sigill föreställande ett springande rålamm, det vill säga
rådjurskid.
År 1446 skulle denne Päder Rålamb ha varit vittne och förseglare av ett köpebrev, varför
hans ställning som frälseman hade bekräftats liksom hans sigill.
Ätten Rålamb härstammar från de första birkarlarna, handelsmän, som åtminstone sedan början
av 1300-talet hade verkat i Torne, Lule och Pite lappmarker, och som bosatte sig i Hiske och
Tavle i Umeå, innan Umeå hade grundats.
Tillbaka till Wilhelm
Sida 63
Not 29D
Peter Störle till Gamleby
Häradshövding, född omkr. år 1430 i Finland, död omkr. år 1505.
Vigdes omkr. 1470 med Birgitta Boije dotter till Karl Andersson Boje Af Bjurböle (född 1440 i
Borgå) och hans hustru Margit Bengtsdotter (1440–1480).
Ovan nämnda Karl Anderssons farfar häradsdomaren Carl Mattsson fick omkr. år 1435 lämna
Kaittala gods som ersättning för böter som var utdömda mot Anders Karlsson, först för mansslakt och därefter för det han hade hållit med David (folkuppviglare i Satakunta omkr. 1435) och
för det han hade varit tio år utan Guds lekamen. Kaittala gods återlöstes sedermera av Olof
Nilsson Tavast.
Tillbaka till Wilhelm
Not 29E
Bengt Olofsson Dufva till Munkeby,
född omkr. år 1421 i Porvoo, Finland, död efter år 1446 i Munkeby, Finland.
Bengt Olofsson Dufva av adliga ätten Dufva i Finland Nr. 95, var herre till Munkeby i Borgå,
Finland. Här är det viktigt att inte blanda ihop den finska medeltida ätten svenska släkten Dufva
från Västergötland vilken adlades först 1594.
Den finska ätten som dog ut efter 1747, men omnämns så tidigt som i slutet av 1300-talet, då
Bengt Dufva (född ~1363) sägs ha gift sig med Olavi Tavast1) den yngres dotter Ingrid
Olofsdotter Tawast.
Bengt Olofsson Dufva vigdes före år 1445 med Katarina Henriksdotter, född omkr. år 1425, död
omkr. år 1482 i Borgå, Finland. Hon var dotter till Henrik Pedersson Danske till Dönsby och
dennes hustru Anna Pehrsdotter till Veiby.
1)
Angående Olavi Tavast finns följande utredning att läsa:
Olof Tawast, född före 1337, död före 1402. Släkten Tawasts stamfader, dvs släktens äldsta nu kända
medlem.
Olof R Tawast har 29/8 1386 bland frälsemän i Finland bekräftat den skrivelse i vilken Finlands
inbyggare hos konung Albrekt anhålla om Jeppe Diekn till lagman i Finland.
Var sannolikt bördig från Tavastland, från Kylmäkoski socken, Mellola by, där sonen Niklis Tawast hade
sitt "fäderne", som han 1411 bortbytte mot Porkkala i Lampis socken. Köpte ett gods, Alasjoki (Tavastila)
i Virmo socken, vilket gods sedan blev släktens stamgods, och där, c 1850, en silversked prydd med
Tawastska vapnet hittades. Köpte även gods i Halois i Virmo och i Kurina i Miettois socken, vilket köp
hans son, biskopen, år 1416 till fullo betalade.
I sistnämnda urkund nämnes han avliden "Olof Tawast, Gud hans själ nåde".
Enligt Anrep gifte han sig med sin svägerska. Denna utredning om släkten Tawast har sammanställts av
Martin Gardberg och baserar sig bl.a. på Finska och Svenska riddarhusets utgivna stamtavlor om i
utredningen nämnda släkter kompletterad med uppgifter från diverse andra källor.
Hur trovärdig denna utredning är oklart för mig (Dan).
Tillbaka till Wilhelm
Sida 64
Not 29F
Peder Danske, född omkr. år 1365 i Danskila, Reso Finland.
Borgare och markägare.
Han var son till Peder Bille i Bjärnå född omkr. 1320 i Lauko, Bjärnå, Finland.
Det finns egentligen inte mycket att säga om Peder Danske, då uppgifterna om honom liksom för
många andra medeltida människor är knapphändiga. De medeltida källorna nämner dock honom två
gånger i samband med döttrarna Margareta och Ragnhild. Hans efternamn tyder på en invandring
från Danmark dock kan det inte vara Peder, med tanke på hans jordinnehav, som invandrat utan
det måste vara i tidigare generationsled. Peder Danske var ägare av följande gods, vilket gav
ägandet till hela socknarna, Kuuslahden i Merimasku socken, Brunila i Rimito socken och Reso
Tahvion Tanskilan.
År 1420 avled Peder Danske i Borgå ca. 50 år gammal, orsaken är dock okänd, varvid hela
hans markinnehav kom att delas upp mellan barnen. Kuuslahdesta övertogs dock av hustrun
Margareta, som nu gifte om sig med Erik Jönsson.
Tillbaka till Wilhelm
Not 30
Vincent Tointsaintson Touffar. Maria Kristina Kruses morfars morfars morfar.
Wilhelms anor via släkterna Skalberg – Grönstedt – Kruse – Fernholm -Touffar.
Född 1588 i Flandern, Belgien död 1669 i Filipstad.
Han var Vallon, bosatte sig som en av de första innevånarna i Filipstad 1611.
Uppbördsman, köpman, rådman och borgare i Filipstad.
Hans far var Toutsaint Touffar, vapensmed, född 1560 i Gent Belgien, död 1659 i Filipstad.
Måns ”Skräddare” Elofsson, svåger till Vincent var samtidigt Borgmästare i Filipstad.
Född 1582, död 1659 i Filipstad.
Han var verksam som rådman och skräddare i Filipstad där han 1639 blev borgmästare.
tillbaka
Not 31
Johanna Ulrika Moselia.
Karin Löfgrens farmor (Wilhelms morfars mor).
Ulrika var barnhemsbarn: Okända föräldrar.
Född 1793 i Stockholm, Flyttade till 1799 till Fåssjö, Ytterhogdal.
Drunknade den 27 april 1827 tillsammans med sonen Halvar.
tillbaka
Not 32
Michel Mårtensson, född omkr. år 1560 i Torp, död år 1628 i Ö. Borgsjö.
Son till Martinus Laurentii.
Salig herr Mårten (Martinus) hade i sin livstid med sin hustrus samtycke ”ärnat” sin yngste son
Lars, Wikegarden efter sin död. Den andre sonen Michael försörjde han med giftermål och ett
Sida 65
gillt hemman i Ö. Borgsjö socken, de övriga två sönerna, som till prästämbetet komna voro, skulle
icke hindra dem, utan taga sina arvsparter i Giästa och Fränsta jämte de sex systrarna.
Men sedan herr Mårtens död var, gillades icke hans vilja, utan barnen fingo genom lottning sina
arvsparter jord i de olika fastigheterna. Med övriga syskons samtyckte hade Lars köpt den del i
Fränsta-hemmanet som fallit på systern Britas lott och ville nu ge den at brodern Mikael i utbyte
mot hans part i Wiken för att fa hela detta hemman i sin hand. Då dom inte kunde enas, hänsköt
Lars saken till rätten, som beslöt att jordbytet skulle ske (Medelpads dombok 1618). Dessutom
gav Lars sin broder Mikael 15 dlr ”i god vilja”.
Bröderna hade enats och lovade med brev och sigill att vara ”väl förlikta och åtskilda, thet iagh
fruchter Michil ey ville hålla med sitt lösachtige sinne”, har domaren tillagt. Vad Mikaels hustru
hette har inte gatt att finna, men dom hade åtminstone tre barn tillsammans, sonen Erik
Michelsson född ar 1590, dottern Anna Michaelsdotter född år 1595 samt sonen Lars
Michelsson som avled år 1675.
tillbaka
Mormor Annas anfäder
Not AH 1
Carl Carlsson,
Dans och Ewas mormors, farfars, morfars, farfars. morfars, far. – 12 generationer.
Född 1612 i Hamre, Järvsö. Död 1705-03-05 i Bondarv, Järvsö. Måg och bonde i Bondarv 8
"Karls" (16 öresl 19½ pngl), Järvsö.
Biografi
Carl C. var från början skräddare bosatt i Hamre, Järvsö. Han tycks ha varit en
självsvåldig och hårdför man som ofta fick stå i svaromål vid tingen. Ur
"Järvsöfolket" av J J:son Hanzén citeras: "På tinget den 9 mars 1646 behandlades bl
a följ sak: Karl K hade "besovit" en änka Marit i Bondarvet och ville ta henne till äkta,
"men hennes fader Hans Andersson ville det ingalunda samtycka för dessa skäl att
han intet ville hava honom in i gården och icke heller ville han släppa henne ur gården".
Men släkten och annat gott folk "tyckte lika vara, att äktenskap dem emellan bliva
skulle. Mäster Erik skrive Prosten till, efter faderns så bänt nekar utan något skäl,
därför synes att världslig rätt stiger i målsmans välle och låter dem döma till
äktenskap".
Vid tinget den 23 maj 1650 sändes "en rannsakning och dom över Carl Carlsson i
Bondarv som den 14 juli 1649 med en yxhammare slagit Lars Larsson i Härtberget i
huvudet därefter att han den 11 december död blivit..." Av protokollen framgår att
Lars L gjort hemgång hos Carl C och manat honom att slåss med sig. Rannsakningen
och domen klarlade ingalunda, vilken av antagonisterna som var den hederligaste
karlen. (ur "Järvsögårdarnas Folk" av J J:son Hanzén).
På tinget 1671 fick Carl Carlsson lagfart på Bondarv 8 (25 år efter det han kom dit
som måg). Säljare var då hans styvbarn Ingrid Andersdotter i Lock, Ljusdal, och Olof
Andersson i Storhaga, Ljusdal, vilka fått hemmanet i arv efter sin mormor, Carls
Sida 66
svärmor (ur J J:son Hanzéns anteckningar från Riksarkivets Domböcker).
Ovanstående citat är hämtade ur skriften "Karlsgården i Järvsö" av Brita Creutz.
På äldre dar blev Carl Carlsson blind, vilket av bygdens folk bedömdes so att han fått
sitt straff av den rättvise domaren.
Gårdsnamnet "Karls" torde ha kommit i bruk under Carl Carlssons tid.
Tillbaka till Mormor Anna.
Not AH 2
Märit Hansdotter. Hustru till Carl Carlsson.
Född 1606 i Bondarv 8 "Karls", Järvsö. Död 1686 i Bondarv, Järvsö
Biografi:
På äldre dar blev Märit Hansdotter anklagad för häxeri. I februari 1673 dömdes hon
(vid 67 års ålder) av Trolldomskommisionen till böter (20 daler kopparmynt till kyrkan
och 10 daler till de fattiga). I juli samma år dömdes hon för nya försyndelser
(Blåkullafärder) till döden/stod kyrkoplikt. (ur ""Karlsgården i Järvsö" av Brita
Creutz)
Tillbaka till Mormor Anna.
AH 3
Carl Ingelsson. Carl Carlssons far.
Död 1639 eller tidigare i Gävle. Skräddare bosatt i Hamre, Järvsö
Biografi:
I skriften "Karlsgården i Järvsö" av Brita Creutz anges att skräddaren Carl Ingelsson i
Hamre var inflyttad till Järvsö från Västergötland, förmodligen en "knalle" som blivit
bofast i Hamre. Vidare står där att han måhända var en av dem som på kung Gustafs
uppmaning till bönder med håg för handel drog till städerna, i detta fall Gävle
Tillbaka till Mormor Anna.
Sida 67
Not AH 4
Gregel Joelsson, föd ca 1500. Carl Carlssons svärfars farfar.
Biografi:
Grell Joensson var trol. en av de två bönder som enligt de tidigaste skattelängderna
fanns i Bondarv. Den andre är benämnd "Mårten i Bondarwa", trol. med efternamnet
Joensson (möjligen var Grell och Mårten bröder). Mårtens son Joen Mårtensson eller
"Jon vid Björken" hade Gustav Vasas tillstånd "att inom Helsingland och annorstädes
uppköpa skinn för konungens behof". Jon vid Björken skattade enl. 1571 års
inventering för 40 lod silver. Gårdsnamnet Björk ("Björsk") lever fortfarande kvar i
Bondarv nr 3.
Enl. den muntliga traditionen i bygden fanns omkring 1350 endast en överlevande i byn
efter digerdöden, en ung kvinna, kanske just i "Karls". Så småningom kom en man
vandrande och blev kvar på gården. De blev därmed stammoder och -fader till de
kommande släktlederna i bygden. (Ur "Karlsgården i Järvsö" av Brita Creutz).
Tillbaka till Mormor Anna.
Not AH 5a
Olof Knutsson, Född ca 1660. Mormor Annas farmors, farfars, mormors far.
Bonde i Kalv 6, Knutas Järvsö. Död 1718-12-18 i fält som Karolin i Norge. Hans farfar
Jöran Knutsson var troligen av finsk härkomst.
Tillbaka till Mormor Anna.
Not AH 5b
Pehr (Peder) Pehrsson-Hemming. Mormor Annas farmors farfars farmors morfar.
Född 1659-06-00 (härstamning okänd) i Hamnäs by i Skog socken (X). Begravd 169001-06 i Järvsö kyrka. Länsman, måg och bonde i Stene 4 (senare gårdsnamn "Kusens"),
Järvsö.
Gunnar Käller, som har forskat kring Pehr Pehrsson-Hemmings ursprung, menar att
födelseåret är 1658 (uppgift ur dödboken) och att han var född i Hamnäs by i Skogs
socken (X) (domboken 1708 2-4 aug). I tingsprot. 1682 2-4 nov anges vidare att han
varit tionderäknare hos finnarna i Hästberg innan han blev måg åt länsman Eric
Larsson-Stenman i Stene.
Det var tydligen åtråvärt att vara Länsman i Järvsö och bo på Stene, men det kostade
tårar, pengar och sargade människohjärtan. Länsmannen Pehr blev endast 31 år
gammal. Han hade stora problem med soldaterna. Den 25 febr 1687 anklagade han ett
par soldater som skulle ha överfallit honom och hans följe med hugg och slag, och på
juldagen 1688 rivit ner skorstensstolpen i prostgårdens bryggstuga. Även bönderna
hade tydligen sina sidor, i sin avskedsansökan (1688) säger han sig inte kunna stå ut
med Länsmannatjänsten" för en del sturtziga bönders skull
Tillbaka till Mormor Anna.
Sida 68
Not AH6
Karin Erichsdotter-Stenman. Pehr Pehrsson-Hemmings hustru.
Född 1660 i Stene 4, Järvsö (senare benämnt "Kusens"). Död 1732-12-04 i Stene 4 "Kusens",
Järvsö . Länsmans-, gästgivare- och bondehustru i Stene 4, Järvsö (X).
Biografi:
När Karin blev änka blev hon mycket eftersträvansvärd (ung och landärva). De som stred om
hennes gunst var mönsterskrivaren Eric Larsson Kuse, klockarsonen från Delsbo, och prosten
Grubbs dräng Anders Persson Lundman från Hille (X). Hon var först förlovad med Anders
Lundman, men när denne var bortrest till Stockholm för att skaffa ringar passade Eric Kuse
på att nästla sig in hos Karin, dupera och trollbinda henne så att hon helt glömde sin trolovade
(ur "Herrarna på Stene av Börje Björklund).
Fru Karin var tydligen en viljestark kvinna som inte skydde några hinder ens i kyrkan. I
"Järvsö Prästgård" av J. J:son Hanzén refereras ett tingsärende från 1694, där prosten
Grubb var stämd av Erik Larsson Kuse för att ha satt lås för och spikat igen ett bänkrum som
enligt Kuse tillkom honom i egenskap av gästgovare (han hade då förlorat kampen om
länsmanstjänsten). Under rättegången kom det fram att fru Karin, när hon fann sin bänk
stängd, gick in dit genom prostinnans bänk. När även den vägen stängdes klev hon helt sonika
över hindret och in i sin bänk.
Tillbaka till Mormor Anna.
Not AH7
Erich Larsson-Stenman. Född 1635 i Tå, Järvsö (X). Död 1686 i Stene 4, Järvsö (X).
Länsman, tingsvärd, gästgivare och bonde i Stene 4 (12 öresl 4 pngl), Järvsö (X)
Karins far samt son till "Herr Lars i Tå", d v s komminister Laurentius Fahlan. Fick lagfart på
Stene 4 år 1671. Erich blev själv dömd till döden trots att han var länsman: En dag rider han
tjänsteärende till byn Kalv. Det gäller hans eget syskonbarn, 30-åriga Margareta Ersdotter,
som är gift med en i fält liggande soldat (Jon Nilsson). Arvet skall nu skiftas mellan henne och
hennes svåger. Efter verkställd förrättning vill Erich få hästen sadlad för hemfärd. Han
trugas kvar, fastän han ogärna vill stanna. Värdfolket låter spriten flöda, och snart är
länsman drucken. När han läggs i säng sätter sig Margareta på sängbänken och ger honom
ännu mer att dricka. Slutet blir att Margareta och Erich anklagas på ting - för horbrott. Den
18-19 dec 1677 blir det rättegång, Länsmannahustrun Cherstin ber för sin mans liv, 14-åriga
lill-Karin (det enda av de 4 barnen som är i livet) ber också under tårar för sin fars liv.
Kyrkoherden Carl Busk ger Erich de bästa vitsord och vädjar om en mild dom, men rätten kan
inte annat än ge dödsdom. Överklagan i Hovrätten ger en mildring enl en resolution som J.
J:son Hanzén anför: "Erich Larsson och Margareta i Kalv bliva bägge ifrån livsstaffet
befriade och skola för horet böta 160 daler och därför att det uti svågerskap begånget är 90
daler smt vardera. Orka de ej botum, löpe han 9 gatlopp och hon slite ris vid tingstugedörren
och stånde sedan bägge uppenbara skrift". (utdrag ur "Herrarna på Stene" av Börje
Björklund).
Tillbaka till Mormor Anna.
Sida 69
Not AH8
Laurentius Andreae Falonis. Erich Larsson-Stenmans far.
Född omkring 1600 i trol. i Ångermanland. Död drunkning 1651 i Järvsö (X).
Komminister i Järvsö, bosatt på Kulthammar i Stene, Järvsö (X).
Laurentius Falonis Angermannus blev student i Uppsala i sept. 1622, prästvigdes och
blev kapellan i Järvsö omkring 1632. Efter hans mor gavs testamente till Järvsö kyrka
1637. Herr Lars lär ha ägt en gård i Stene by öster om Ljusnan, enl. vittnen vid tinget
i nov 1695 "på berget Kulthambre" (Hm Ljusnans Kontrakt). Tidigare torde han dock
ha varit bosatt i Tå, Järvsö, eftersom han i gamla handlingar är benämnd Herr Lars i
Tå.
Herr Lars drunknade i Ljusnan i samband med ett sockenbud. En av gravstenarna i
golvet i Järvsö kyrka erinrar om denna tragedi med följande inskrift:
"Härunder hvilar Herr Laurentius Falaan Med Des k hustro Karen Andersdotter samt
Lieutnanten edle och manhaftig Herr Jon Jacobsson Smälskmed des k hust Anna
Larsdotter Fallann".
Ursprungligen låg stenen inmurad i den gamla kyrkans golv ovan prästgraven, men
efter en 100-årig förnedringsperiod som trampsten utanför porten till den nya kyrkan
är den sedan 1958 inlagd i kyrkgolvets ena hörn.
Tillbaka till Mormor Anna.
Not AH9
Kristina Berglund Nyberg, Mormor Annas mormor. Född 1855 död 1927-01-09
Född 1855 i Tunby Hälsingtuna. Fick två ”oäkta” barn, Hedda 1874 (mormor Annas mor) och
Mattias 1876. Gifte sig sedan med Anders ”Ante” Nyberg 1880 och fick en son med honom
1889.
Fotografi finns på Kristina, se bilaga 7.
Dottern Hedda död 1953, blev strängt religiös (Laestadian). Inga gardiner i fönstren tillåtna
(= Djävulens kalsonger) . Dessutom var hon mycket vidskeplig.
Tillbaka till Mormor Anna.
Not AH10
Önne Eriksson.
Kristinas farmors farfars farfar. Född 1655 i Hassela, död 1721.
Biografi
Soldat vid Hälsinge Regemente och bonde i Bjåsta 3, Bergsjö.
Önne gifte sig med den tre år äldre änkan Gölin i Bjåsta 1681. Hon är då 29 år men
kom att föda maken 10 barn, det sista då hon är 52 år.
Mycket av parets tid handlar om barnuppfostran och sorg. Hälften av barnen
överlever inte barndomen. Då sista barnet är i tonåren och Önne blivit 62 år så tar
sonen Jonas över gården. Detta är 1717. Fyra år senare dör Önne.
Sida 70
Ur dödboken: "Önne Ersson i Biåstad som under sit bondestånd varit soldat wid
Battilion i 15 år. Befodrades till grafen den 29 Jan ? sina 1v Epiph då han hade lefvat
uti 66 och 1/2 år och tilsammans med sin maka uti 40 år."
Anmärkningsvärt: paret får fyra söner som alla döps till Jonas och tre av dem dör i
tidig ålder. Den fjärde Jonas lever vidare. Barnens levnadsöden i sin helhet: Kerstin
överlever barndomen. Den första Jonas blir 5 år, men samma år som han går bort får
Önne och Gölin tvillingarna Jonas (II) och Önne, varav Jonas dör samma år.
Däremellan har Karin fötts. Fyra år senare får man sonen Johan som dör på sitt andra
levnadsår. Tre år senare får paret sitt andra tvillingpar, Erik och Jonas (III). Båda
gossarna dör samma år.
En ny Jonas ser dagens ljus 1699 och slutligen kommer även en andra Erik. Då är
föräldrarna 49 och 52 år gamla. Eriks syskon är 4, 13, 18 och 22. Fullt upp trots fem
förluster.
Om sonen Jonas.
Från kyrkboken över vigslar: 12 november 1727, mellan unga bonden Jonas Önnesson
här i byn och ärliga pigan Brita Nilsdotter, Hulte
Tillbaka till Mormor Annas mormor.
Not AH11
Lars Larsson Elg 1650 - 1723
Annas mormors farmors morfar morfar.
Son till bonden Lars Olofsson och hustrun Brita.
Gården Älgered 11 hade gått i samma släkt minst sedan 1500-talet. Lars som var
enda barnet på gården, blev soldat under namnet Elg.
Han kom i krigstjänst 1679, som soldat för sitt eget hemman och var 1692
pikenerare.
Han var även bonde på fädernegården. Under Lars Larssons levnad gick emellertid
gården ur släkten. Första hustrun dog 1714 och begravdes på fastlagssöndagen.
Samma år i December gifte mannen om sig med den 24 år yngre Margareta
Hansdotter som kom från Frösö socken i Jämtland. Med henne fick han dottern
Carin som föddes när han var 67 år gammal.
Dödboken är tyvärr delvis oläslig på grund av svärta, men slutet av dödsrunan går att
läsa. Där får man veta att han " fick afsked 1700. hafwer warit tvenne gånger gift
och lefde med förra hustrun i 42 år och med den senare i 9 år. Hela åldern var 78 1/2
år"
Tillbaka till Mormor Annas mormor.
Sida 71
Not AH12
Per Andersson Skryp 1620 – 1680. Fältväbel, Hälsinge kompani.
Annas mormors farmors morfar farfars farfar.
Fältväbel eller kvartersmästare skulle vara kompaniets öga. Han skulle därför vara särdeles
kvick, exakt och hurtig. Han skulle kunna läsa och skriva. Han ställde upp kompaniet och såg
till att allt stod rätt till i rotar och leder. Han skulle rapportera vilka karlar som var
frånvarande och känna var och en av kompaniet till deras kapacitet och villkor. Smärre
förseelser bland de meniga skulle han direkt bestraffa med värjan eller pinen.
Per Andersson Skryps tänkbara aktiva soldattid omfattar den tid hälsingesoldater deltog i
30-åriga kriget. En bataljon hälsingar om fyra kompanier tjänstgjorde i Pommern, men från
1640 blev Wismar ståndsort för denna styrka. Tidigt våren 1644 skedde en allmän utskrivning
som ledde till att Hälsinge regemente kunde räkna en hemmavarande styrka om sex kompanier
(900 man). Bl.a. denna styrka ryckte i mars in i Jämtland.
Dessa hälsingekompanier beordrades i april samma år till Stockholm för att avdelas till
flottan. De var således med vid sjöslaget vid Kolberger Heide utanför Femern den 1 juli 1644
samt i ett nytt slag vid Femern i oktober 1644, det första oavgjort, det andra med svensk
vinst. Ett hälsingekompani var kommenderat till Kårböle skans under ovanstående tid. Efter
fredsfördraget i Brömsebro 1645 kunde Hälsingekompanierna från flottan och Kårböle
återvända hem.
Källa: Källa: Bergsjö/Hassela Släktbok. Karoliner av Alf Åberg/Göte Göransson:
Tillbaka till Mormor Annas mormor.
Not AH13
Anders Hansson 1661 – 1734. Bonde, nämndeman och sockenskrivare Hassela.
Annas mormors morfars mormors far
Ur dödboken: 1734 Anders Hansson, föd af bondefolket här i Kyrkobyn Hans Andersson och
hust. Julin Hansdotter, långt för d?tt?? med döden afgången, vid pag. 170 N. 7, han lefnat i
ächtenskap med sin qvarlåtna hustru Anna Hansdotter, uti 37 år, och lika länge warit bonde.
Nämndeman i några år: Kyrkovärd i 23 år: Socken skrifvare i 2 år: haft passion af bråck 64?,
Blef efter 8 dagars sängliggande död d. 27 Jan. då han under goda wilkor hade lefnat 72 år
och 10 månader. Begrofs på Kyrkogård d. 10 Feb
Tillbaka till Mormor Annas mormor.
Not AH14
Per Persson 1560 -1608, bonde i Högen Bergsjö
Annas mormors mormors farmors morfars farfar.
Bonde i Högen 1 enligt 1590 – 1605 års jordbok.
Ägare till 9 kor enl. 1596 års boskapsräkning.
Pers far, Per Nilsson, var också nämnd som bonde i Högen 1 enl.1571 års jordbok.
Tillbaka till Mormor Annas mormor.
Sida 72
Not AH15
Margareta Olofsdotter, 1702 - 1773, Bergsjö
Annas mormors mormors mormor.
Född i Kitte, Bergsjö, dog den 15 juni 1773 i rötfeber.
Härstammar från vår ”finska” släkt i Hassela. Se anfäderna nedan.
Sägner om våra finska släkt i Kölsjö finnbygd i Hassela som finns nedtecknad i bilaga 8.
Tillbaka till Mormor Annas mormor.
Not AH16
Olof Olofsson, 1664 - 1725, Bergsjö
Olof föddes 1664 som tredje och yngste son till Olof Ericsson och Märit Israelsdotter. Olofs
farfar var den kände "Strömmings-Erik", och morfadern var den lika kände Israel Pedersson
Hasselfinne
Föräldrarna torde vid tiden för Olofs födelse ha flyttat från modern Märits föräldrahem vid
Kölsjön till fader Olofs föräldrahem i Vrångtjärn. Olof var bara fyra år vid faderns död 1668.
Modern gifte om sig med husfinnen Matts Persson Sorr (troligen Sorrmuinen eller Sorronen)
som var en "orolig själ" med "en elak freyd". Med sin mor, styvfar och bröder bebodde Olof
fortsättningsvis Vrångtjärn 1664 och framåt, Sörgården, Kölsjön på 1680-talet och möjligen
Malungen. Troligen hade Olof börjat att tjäna dräng redan när föräldrarna flyttade till
Kölsjön.
En vinterdag i februari månad 1725 blev han illa biten av en björn. Han tog sig hem själv från
skogen, men dog av skadorna under natten.
Tillbaka till Mormor Annas mormor.
Not AH17
Olof Ericsson, ~1620 – 1668, Nordanstig, Hassela.
Bonde i Kölsjön 4, senare i Vrångtjärn 1. Olof var son till Strömmings-Erik, se AH18
På 1640-talet gifte sig Olof med Märit Israelsdotter. Olof inställde sig som soldat på
Sörgården (Märits farbror Göran Pederssons gård) år 1659. Han blev en kort tid 1664
dess ägare. Gården övertogs samma år av Märits bror Matts och Olof med familj
flyttar till Vrångtjärn, Olofs födelsegård där Olof avled 1658.
Från Hassela släktbok finns följande notering:
Husmännen Anders Jacobsson och Eriksson från Kölsjön, Olof Eriksson från
Vrångtjärn och Anders Larsson från Bjuråker bötar tillsammans 100 Daler silvermynt,
då de bekänna sig ha fällt en älg, som de delat i fyra delar. Huden såldes till löjtnant
Wrangel och köttet gömde de i ett litet Hebbre i skogen, som de byggde uppå en stor
granerot. På sydan var det ingen ingång uthan på taket med en stegha. Köttet rökte
de sedan där." 1663 har finnen Peder Eriksson (Märit Israelsdotters kusin) från
Köljön i "otydh förbränt en swed" för landsmannen Oluf Eriksson i Wrånghem samt
gjort denne ytterligare skada.
Tillbaka till Mormor Annas mormor.
Sida 73
Not AH18
Erik Strömmings- Olofsson
Strömmings-Erik Olofsson Erik Olofsson, även kallad ”Strömmings-Erik” eller ”Skarp-Erik”
föddes på 1580-talet i Finland eller i Hudiksvall.
Bland fiskardrängar i Hudiksvall har inte Eriks namn påträffats. Däremot finns en Oluff Finne
1598 bland stadens fiskare. Denne Oluff kan möjligen vara far till Erik.
”Traditionerna” i Hassela Kyrkobok nämner att Vrångtjärnstorpet upptogs av Erich Oluffsson
enl. ett Kungl. Brev av 1611-10-17. Han kallas vanligen ”Strömmings-Erik” men ibland ”SkarpErik”, det förra (enl. Widmark) därför att han hade tjänat dräng i Hudiksvall och där haft
god lycka med strömmingsfisket, eller som kyrkoherde Wallner i Hassela år 1888 meddelade
till de ”Segerstedska samlingarna” därför att han kom vandrande med en fjärding strömming
på ryggen. Det finns dock två olika versioner rörande upptagningen av Vrångtjärnshemmanet.
Den vanliga och äldsta är den ovannämnda dvs att Erik fick nedsättningsbrev utfärdat av
Västernorrlands guvernörsämbete 1611-10-17 (sannolikt det sista av Karl IX undertecknade
skrivelsen som berör finnarna i Sverige.) samt den andra något senare (enl. gamla paper
förvarade i Vrångtjärnsgården.) att finnen Lars Hindriksson av Kung Gustaf Adolf skulle ha
fått nedsättningsbrev 1617-10-17, i detta fall dock på ”Anglo skog i Helsinglandh”, samt att
denne Hindriksson sedermera transporterat sin rätt på en Erik Olofsson.
Märkligt är dock att båda dokumenten är daterade 17:e oktober. Att fastslå vad som menas
med ”Anglo skogh” är ogörligt. Erik tycks ha haft tre söner: Olof, Daniel och Hindrik
Eriksöner. Av dessa övertog Olof (se AH17 ovan) gårdens skötse. Om Vrångtjärn heter det i
skatteboken ”tillöcht 1634”, vilket torde betyda skattlagd i detta fall. Sedan frihetsåren
efter nedsättningen hade gått, påtog sig Strömmings-Erik att skatta för 2 öresland samt att
där stå för soldattungan, som var en halv soldat. I en gammal köpehandling från 1641 framgår
det att Erik utvidgat sin mark genom köp: ”Pär Olufsson och Lars Pärsson i Hassela sålt ärlige
man rik Olufsson boende på Norra Hassela finnemark en skog liggiandes nordan
Gårdtjärnsbäcken, från wäst till öst, så mycket som sig wår anpart belöper, för 32 Daler
2öre.” Mantalet 1645: Erik Olufssons husfinnar; Jöran Eskilsson 2 pers.; Mårten 2 pers.
Ur dombok 1655 för Bergsjö: ” Finnen Erik Olufsson i Wrågtiern har utan lof swidiat på
Norrbärgzskogen, nekar ej. Böter 40 mark, jämte förlust av arbetet.”
Erik tycks ej ha varit barskrapad. Hans intresse var att samla på silversaker, som han tog
emot mot penninglån. Sådana dyrgripar var på den tiden fullt jämförliga med pengar och
kunde alltså utbytas mot varor eller pantsättas. Den som ägde sådana värdesaker, hade nog
anseende bland sin omgivning. Rik klagade t.ex. 1670 över att för honom hade kommit bort: ”1
rött sölfwerbälte, 2 kosor, 1 stop”, som han tycks ha gömt i en stenhög i skogen och sonen
Hindrik misstänktes. Erik. (Strömmings-) Erik omnämns 1670, som ”gamble siuke Erik
Olufsson, det fanns då redan en sonson (se ovan) med samma namn på gården. Gamlingen får
samma år nattvarden och troligen har han dött samma år eller det följande.
Tillbaka till Mormor Annas mormor.
Sida 74
Not AH19
Israel Pedersson Hasselfinne, Annas mormors mormors mormor farmors far.
Född:
Födelseort:
Död:
ca 1585
Heikelä gård, Tarvaala-Tenhula. Murtoniemi, Rautalampi, Savolax, Finland.
1660 i Nordanstig, Hassela, Hälsingland, Sverige
Finnarna har i alla tider gjort sig kända som skickliga jägare och fångstmän - sega, uthålliga
och tjusade av det sportsliga i jaktens utövning. Det var således de som till vårt land införde
den grymma men fysiskt så påkostande älgjakten på skidor, den så kallade skarrenningen, och
det var de, som först av alla började jaga med drivande hund. Redan före den egentliga
finninvandringen hade svenska myndigheter införskrivit bågskjutande "diureskyttere" för att
skaffa färskt villebråd och fullgoda skinnvaror för hovets räkning. De utvaldes av kungliga
jägare i Finland och tog hundar och all övrig jaktutrustning med sig från hemlandet. Officiellt
kallades de "Cronans skyttar" och åtnjöt åtskilliga förmåner, bland annat behövde de varken
betala skatt eller hålla knekt. Öryan Michelsson diureskytt i Medelpad, Ångermanland,
Bergslagen och Dalarna blev således en både betrodd och välbärgad man, som i flera
årtionden innehade sin befattning. Åven landshövdingar och andra högt uppsatta personer
kunde hålla sig med dylika skyttar.
En tid hade således landshövding Stellan Mörner en skytt anställd, som i domböckerna blivit
kallad Israel Pehdersson Hasselfinne och som gjort sig känd som en av de största men också
besvärligaste jägare, som någonsin funnits i vårt land. Israel var förmodligen född under
1500-talets sista år. Hans far var Peder Andersson från Murtoniemi by i Rautilampi socken,
vilken år 1600 tillsammans med hustru och fyra söner lämnade gården Heikelä, tog sig över
Bottniska viken och som förste nybyggare slog sig ner i Kölsjö finnby, på gränsen mellan
Hälsingland och Medelpad. I hemmet synes ett och annat familjegräl ha förekommit, vilka
kanske påverkat Israel i mindre lycklig riktning. Se bråket om ett silverstop, mellan fadern
Peder, Israels bror Rik- Örjan och svägerskan Malin.
Redan som ung var således Israel rätt tingsvan. Själv blev han instämd första gången är 1614.
Han kallas då finndräng och anklagas for att ha haft otillbörligt umgänge med en finnhustru i
Bjuråker, vars make dräpt sin broder och sen flytt tillbaka till Finland. Åven för sådana
förseelser brukade dödsstraff utmätas, men efter många års utdragna tingsförhandlingar
klarar sig Israel år 1621 med 160 dalers böter. Kvinnan bötar bara hälften så mycket - men så
har hon heller ingenting att betala med.
Sen blir Israels namn allt vanligare i domböckerna. Mest gäller det smärre förseelser. En
gång bötar han 20 mark för ett blodsår och tre mindre sår, som han gett en broders hustru,
och året efter döms han och hans bröder till 40 marks böter vardera för att de hyst en hop
lösfinnar, som utan egentlig hemvist jagar och skövlar i skogarna. Dessutom dr han i slagsmål
med sin husfinne, varvid betecknande nog "Israel fick ut knifuen först", vilket också
resulterar i böter. För ett slagsmål med Oluff Jonsson i Nordanbro år 1640 bötar han 20
mark för ett knivhugg i vänstra armen, 6 mark för ett annat köttsår och 4 mark per styck för
fyra mindre sår. Dessutom bötfälls han för olagligt svedjande, för övergrepp - puts och
blånader - mot länsmannen och för att han åter hyst lösfinnar. Så gott som varje ting har han
något att stå till svars för. Mycket ofta struntar han i att inställa sig vid tinget, och detta
kostar honom varje gång 3 mark. Israels fräckhet blir emellertid allt större. Tillsammans med
sina bröder har han ett jaktområde på 30 000 tunnland. Men detta räcker inte till, trots att
hans far och brodern Jöran blivit kronoskyttar med jakträtt ända ner i Västerdalarna.
Sida 75
Omkring 1635, då det blev ett par svåra år med missväxt och översvämningar och då många
finnar blev så utfattiga, att de ej förmådde betala någon som helst skatt, utsågs han till
självaste landshövdingens skytt. Det är då han börjar sina vidsträckta och synnerligen
äventyrliga jaktfärder norrut, ända upp under jämtlandsfjällen. Sen urgamla tider låg här, i
gränsområdet mellan Jämtland, Lappland och Ångermanland, det gamla finmork, på sitt sätt
ett ingen mans land, tjugo mil långt och stort och fullt av fisk, villebråd och värdefulla
pälsdjur.
Finmork har ingenting med finnmark eller finsk bosättning att skaffa. Det är ett norskt ord,
norrmännen kallade förr lapparna for finnar. Finmork var alltså lapparnas land, ett land dit
ingen ville fara och bosätta sig. Till en början jagar han ensam och håller sig undan i
storskogen. Men som vilttillgången i dessa avlägset liggande eriemarker överträffar hans
vildaste förhoppningar måste han snart ha en dräng med sig för att forsla hem viltet. vid ett
vittnesmål från denna tid kommer det fram, att en bonde hjälpt Israel och hans dräng med
att anskaffa hästar och skjutsbönder till nio lass älghudar, kött och bävrar; i sin egen släde
hade han bland annat sexton oflådda bävrar. Allt detta hade han fångat eller skjurit under
sex veckors tid. Hans jaktfärder brukade i allmänhet ta en tid av mellan en och två månader.
Han utökar nu snabbt sitt jaktsällskap med släkt, vänner, husfinnar och löst folk, så hans
jakter blir till verkliga expeditioner, och för att göra dem till skenbart officiella företag, tar
han med överste Hans Drakes skytt, Herr Linnar Torstenssons schyttar', samt ståthållarens
jägare med tillhörande drängar, själv är han ledaren.
Nu har han makt, och nu drar han sig inte för att bryta sönder och plundra de svenska
böndernas bäverhus och stjäla ur deras utsatta giller. vidare skrämmer han och hans sällskap
hem en hop Ramselebönder, som är ute på jakt, och lägger beslag på fyra av deras älgar,
hugger sönder fisknät och båtar, plockar bort spjuten i andras älggropar och överfaller
bönderna på Näs- och Andersviksskogin med ”spenta byssor och hundehissande”.
Israels fräckhet når denna tid inga gränser. För att utöka sin hembys jaktområde förmår han
sina husfinnar att flytta gränsmärkena mellan Medelpad och Hälsingland ett gott stycke in i
Medelpad - för att sedan vittna fast den nya gränsen, bjuder han en av husfinnarna 1000
daler i pengar, den andra en vacker silverdosa. - Tåcker krokar kan jagh skiära! lär han ha
yttrat, när man en gång kom att tala om märken, inristade i råmärket. Av detta vill man tyda,
att han flyttade och ordnade med gränsmärkena, som han själv fann för gott.
Men när gränsflyttningen slutligen upptäcktes, var han ej sen att helt fräckt skjuta skulden
på Anders Pålsson i Mörtsjön, grannen och farbrodern på Medelpads sidan, ehuru denne av
naturliga skäl inte hade något som helst intresse av att frivilligt minska sitt en gång tilldelade
skogsområde.
Vidare hittade Israel på att skära ut kronans märke på skog, som låg inom böndernas rå och
rör. på så sätt skrämde han hem bönderna från deras egen skog * blott for att kunna jaga
mera ostörd!
Denna vilda och hänsynslösa framfart kunde naturligtvis inte få fortgå opåtalt. I en skrivelse
till konungen klagar allmogen på följande sätt: "Finnarne giöre oss märkelig stor skada på
allehanda diur, hwarigenom alle wåra wåner äre ödelagde, bådhe å land och watn, så att wi
hwarken kunna utgiöra Chronan wår rättighet eller oss och wåra fattiga hustrur och barn nära
och föda. Therutöffwer måste wy aff them höra och lidha många spotske smädesord, och när
the ey sieffue förmå alt uthöda och dräpa, tagha the til sigh andra som werre och kostigere
äre, huilka ingen fåår see, vthan hålle sigh hemlige wndan."
Sida 76
Året därpå blir Israel instämd till tinget och göres då ansvarig för att i spetsen för ett
jaktlag på sexton man ha brutit sönder bäverhus, skjutit älgar på förbjuden tid och mark, sålt
älghudar till Jämtland och missbrukat kronans märke. Han försvarar sig med att han varit
landshövdingens skytt och i sitt sällskap haft överste Drakes jägare och att de tillsammans
till sina uppdragsgivare forslat sju hästlass pälsverk. Men när han på uppfordran inte kan visa
sitt pass som hövdingens skytt och när det så småningom kryper fram, att detta är indraget
sen ett år tillbaka, döms han till sammanlagt 440 markers böter.
De höga böterna synes dock inte avskräcka Israel nämnvärt och han fortsätter sin
hänsynslösa framfart i skogarna. Hans förtjänst på jakten måste också ha varit god, ty
älghudar, bävergäll och lodjursskinn stod denna tid mycket högt i kurs. Av sämskade älghudar
gjordes byxor och västar - de var så begärliga, att såväl Israel som andra storjägare tog vara
på endast huden, medan köttet fick ligga och ruttna bort - och bävergäll, en avsöndring från
bäverns körtlar, var av hälsingarna erkänd som den bästa universalmedicin som fanns att få
och betalades synnerligt högt.
När Israel sålunda fortsatte skarrenningen efter älg och plundrandet av bäverhus, blev det
förnyade klagomål frän allmogen. Hans Strijk hade nu blivit landshövding i Härnösand, och han
tog itu med Israel på skarpen. Han lät hämta honom med våld till ett extra ordinarie ting i
Ramsele, där emellertid Israel på nytt bedyrar sin oskuld men där också en stor hop bönder
vittnar mot honom. Han blir överbevisad och döms för diverse jaktliga förseelser att böta 1l.2
riksdaler silvermynt, ett belopp som den tiden utgjorde en hel förmögenhet. Vidare skall han
till kyrkoherden ge tionde på allt han undanhållit samt betala resor och uppehälle för rättens
ledamöter.
Så stora böter kunde han inte komma ut med, och i sin nöd vandrar han ner till Stockholm och
uppvaktar både Per Brahe och Axel Oxenstierna. Genom deras förmedling blir det ny
undersökning som tar flera år i anspråk, ty Israel är nu en av de mest tingsvana i hela
Norrland och visar mycket stor förslagenhet att försvara sin sak, även om den är aldrig så
sjuk. Men denna gång strider han förgäves, och år 1658 fastställs slutligen den hårda domen.
För att klara böterna säljer han hemmanet i Kölsjön med skog och jord till sönerna Thomas
och Matts for 60 riksdaler på villkor, att han och hans hustru skall få bo kvar på gården med
vissa rättigheter, så länge de lever. Vidare säljer han ett silverbälte för 6 riksdaler och 10
mark. Hur han klarade resten, är obekant. Men efter några är, då han på något sätt synes ha
hämtat sig efter utbetalningarna av de stora böterna, fordrar han att få lösa igen gården.
Sönerna nekar, gården är deras. De vill inte veta av faderns krångel mera. Israel blir då
stursk och stämmer dem till tinget, där de dock lägger fram ett förseglat köpebrev, som
avgör målet till deras förmån. Israels storhetstid är definitivt förbi.
Han blir husfinne på sin egen gård, åldras snabbt av grämelse och vandrar någon gång på
1660-talet över till de sälla jaktmarker, där han får jaga och härja som han vill, ostörd av
svenska bönders avundsjuka.
Tillbaka till Mormor Annas mormor.
Sida 77
Not AH20
Peder ”Pekka Anti(n)poika” Andersson Lilliehöök af Fårdala.
Född:
ca 1585
Födelseort: Saunalampi, Savolax, Finland.
Död:
1630 i Nordanstig, Hassela, Hälsingland, Sverige
Peder föddes omkring 1560. I 35-årsåldern utvandrade han med sin far, hustru och söner till
Sverige.
De kom enligt uppgift från Saunalampi socken, Savolax och slog sig till en början ner i Stöde
socken i Medelpad. Hans hustru hette Sigre Michelsdotter. Sonen Göran föddes 1580, Erich
1583, Israel 1585 och Påhl 1590. 1598 slog de sig ner på den så kallade Rigåsen (Riihimäki) i
Hassela sockens västliga skogstrakt.
År 1600 erhöll Peder med sina söner tillstånd av kung Karl IX (enligt brev daterat Nyköping
1600-05-15) att odla all mark i Kölsjön (Tarvala). Fyra hemmansdelar upptogs och fördelades
så, att Peder Andersson gemensamt med sonen Israel brukade en del, kallad Norrgården, och
de övriga var sin fjärdedel av nybyggget. Peder torde först ha byggt nere vid stranden av
östra Kölsjön - stället syns än i dag - men tycks snart ha flyttats ett litet stycke längre upp i
backsluttningen, där man ännu kan se grunden till en stugbyggning.
Peder förekommer i tiondelängderna för första gången 1609, omväxlande med sin äldste son
Göran ("Rik-Örjan") och sammalunda är förhållandet i boskapslängderna från 1620-talets
början. Där framgår det att Kölsjöbönderna hade det ganska bra ställt med avseende på
boskapsstocken och utsädet. Knektefrågan: Peder "löpte" tillsammans med en granne på
Medelpadssidan till Stockkholm för att få rättvisa i knektefrågan framgår det av
försvarsbrev av konung Gustaf Adolf, daterade 1614-12-30 tillställda dem båda.
I Peders brev heter det:"Brefwysaren Peer Andersson i Hasila sokn, klagar att hans
sochnemän fodra af honom en knecht, oansedt han säger sigh tillförene hafwa utgiordt twå
knechtar, bedjande att han för samme knecht må blifwa förskont. Då wy ey weta om hans
klagan i sanning wara kan, ey heller weta wy heller annars see, än at det med samma
lottkastningh som de hos sigh bruka, måtte rätt och tillbörligen tillgå, så at den en icke måtte
hafva sigh deröfwer mehra at besvära än den andra." Fogden anmodades att rannsaka i saken
och låta "bonden" "ey wederfaras annat än rätt" Ett kallelsebrev från 1618-11-21 låter
förmoda att Kölsjöfinnarna var Cronans skyttar: "desse brefwijsere Peder Andersson och
Jöran Pedersson (Peders son) opå Helsingskogen boendes, hafwa varit där gifwit tillkänna at
the hafwa ärnat sigh at slå och fälla diur opå wåre skoger der i Westerdalarne och när de
kommo till Näs (trol. Nås) sochen hafwa de slagit sitt nattläger opå en skogh der i sochnen
och samma natt kommer en hop bönder och knechtar och öfwerföllo dem med hugg och slag,
togo och röfwade ifrån deras bössor, hundar och hwad mera de hade med sigh." Rannsakning
anbefalldes, att de må få rättvisa. Notis i Hassela Kyrkas " Inventariebok från år 1628;1629:
"testamente efter salig Pär Andersson och hans fader. En tunna rogh".
En söndagsmorgon - det var på riatuuit" böndagen, medan gudstjänst pågick - hade således
Peder Andersson tagit ett silverstop och gått över till sin son Jöran, Rik- Örjan (Israel
Pederssons bror) kallad på grund av sin hastigt hopkomna silversamling. Stopet hade Peder
fått av sonen som underpant, for vad upplyser ej domboken. Peder bad nu att få litet brännvin
i stopet för att därmed bota sina ögon. Han led av "Ögon Soot", och mot detta var brännvin en
god hjälp.
Jöran tog emot stopet och gick över till härbärget. Men där ställde han undan silverstopet,
for att behålla det. Brännvinet slog han upp i en stenskål, varefter han gick tillbaka till
Sida 78
fadern. Peder höll god min till en början. Men sedan far och son druckit en stund, började de
gräla om silverstopet. Peder ville ha det tillbaka, men Jöran ville inte släppa det ifrån sig. Det
ena ordet gav det andra. Till sist blev Peder uppbragd och slog till sonen, så hans näsa sprang i
blod.
Detta såg Malin, sonhustrun. Hon tog eld tvärt, fick tag på ett vedträ och kom farande som
ett jehu. Och så gav hon sig på Peder och slog honom, så fyra större blånader uppstod. Malins
övergrepp på Peder kom så småningom till länsmannens kännedom. Hon blev instämd till tinget,
där hon inte kunde neka till, att hon slagit sin svärfar. Barns övergrepp mot föräldrar
straffades denna tid mycket hårt, och då Peder Andersson i detta fall räknades som köttslig
far till Malin, blev Malin dömd att med livet plikta for att hon skyndat till sin makes hjälp på
böndagsmorgonen.
Vid rättegången fanns det dock gode män som vittnade, att Malin icke förut burit hand på sin
svärfar utan tvärt om skött sig till full belåtenhet. Peder Andersson hade också genast
förlåtit henne och bad nu i underdånig skrivelse till "H.K.MI och Högloflige Kongelige
Hoffrättens Nådige, att dödsdomen måtte upphävas och ersättas med skäliga böter. Peder
Andersson hade också figurerat vid tinget för olaga jakt och för att han sålt förbjudna
skinnvaror, sonen Jöran blev inburad ett tag för att han ej betalade skatten och för att han
varit ovettig mot länsman, och sönerna Erik och Pål återkommer rätt ofta i domböckerna endera för att de haft ett trevligt hemmagräl därför att de vittjat varandras lakryssjor eller
för att de fått eller utdelat,'pust, hårdrag, kniffslag, blånader, blodwyte, köttsår, minnersår,
gönomslag eller fullsår
Med ledning av släktnamnet Tarvainen kan släkten spåras i Finland. I Äänekoski, Laukaa
socken finns det under Koiviston Kylä en gård som heter Muhluniemi. På gården fanns mycket
riktigt Antti Antinpoika Tarvainen, ägare mellan åren 1553–1590, samt sonen Pekka
Antinpoika, ägare mellan åren 1591-1597. Detta sistnämnda år, för övrigt samtidigt med
Klubbekriget, försvann de från gården och istället bosatte sig Sakari Laitiainen (Laitinen) där
1598–1603. Sakari kom från Puttola i Lievistuore, där prästen Ericus Marci Finno övertagit
hans gård.
Han skall enligt uppgift ha vistats någon tid i Stöde socken varifrån han år 1598 inflyttade
och slagit ner sina bopålar i Hassela sockens västliga skogstrakt på den sk Ringåsen,
"Richmäki". År 1600 erhöll han tillstånd av konung Carl IX att jämte sina fyra söner odla mark
i Kölsjön. Fyra hemmansdelar upptogs och fördelades så att PA gemensamt med sonen Israel
brukade en del och de övriga sönerna brukade var och en sin fjärdedel av nybygget.
Tillbaka till Mormor Annas mormor.
Not AH 21
Anders "Antti Tarvainen" Pedersson Lilliehöök af Fårdala
Anders föddes omkring 1540 i Rautalampi socken, Finland. Enligt uppgift skulle Anders och
hans anhöriga komma från Heikelä eller möjligen Häkkilä gård i Tenhula - Tarvala byar,
Murtoniemi.
Omkring 1595 utvandrade Anders tillsammans med son, sonhustru och sonsöner till Sverige.
De slog sig till en början ned i i Stöde socken, Medelpad. 1598 slog de sig ned på Rigåsen
(Riihimäkki) i västra Hassela.
År 1600 erhöll Anders son och sonsöner rätten att bruka all mark vid Kölsjön i Hassela. I
längderna för Älfsborgs lösen 1613/18 återfinns gamlingen Anders bland "utfattige" i
Hassela.
Sida 79
Enligt muntlig sägen lär dock Anders dött svältdöden den andra vintern och han ska ha
begravts på en myr som än idag kallas för Gubbmyra.
I Äänekoski, Laukaa socken finns det under Koiviston Kylä en gård som heter Muhluniemi. På
gården fanns mycket riktigt Antti Antinpoika Tarvainen, ägare mellan åren 1553–1590, samt
sonen Pekka Antinpoika Tarvainen, ägare mellan åren 1591 - 1597. Detta sistnämnda år, för
övrigt samtidigt med Klubbekriget, försvann de från gården.
Gården ligger ca 7 km söder om Äänekoski centrum, på södra stranden av sjön Niinivesi.
Vatia och Peura ligger 10 km norr om Laukaa centrum, vid en långsmal sjö som heter
Vatianjärvi.
Tillbaka till Mormor Annas mormor.
Not AH22
Micke Jonsson ”Finne” Född i Finland på 1500-talet död i Stöde ca 1630.
Nybyggare, Bonde, Jägare
Invandrade redan i mitten av 1500-talet från Finland och haft sin boplats vid
Gransjön i Stöde.
Nybyggare och bonde på Gransjön, Stöde från omkr. 1609. Enligt karta över Gransjön
från år 1639, skattar gården för 4 öre; utsäde i båda åkren 5 tunnor; sandjord; därpå
födes 3 hästar 30 nöt,20 får. Gott mulbete, tarveskog1, gott fiskevatten och
kvarnställe. Det var alltså inte någon dålig plats han hade funnit åt sig när han kom till
Sverige.
Michel finne ägnade sig till stor del åt jakt. Direkt efter flyttningen till Gransjön
börjar han sälja viltskinn till Medelpads fogde, den barske Carl Olufsson (Burman).
Detta pågår under många år men år 1614 är de två på kollisionskurs. Michel Finne
sätts i häkte av fogden och hans skinn tas i beslag. Dock lyckas uppenbarligen Michel
finne göra intryck på kungen i sitt överklagande för Michel får sin frihet tillbaka
1
tarve- eller fångeskog avser skog till husbehov
Sida 80
tillsammans med ett skyddsbrev. Fogden får en allvarlig reprimand och strax därefter
avsked på blankt papper.
Michel framträder i för första gången i 1609-års tiondelängd tillsammans med
Ulvsjöfinnarna, de alla endast skattar råg.
Efter 1617 framträder hans son Jöran Michelsson även kallad "Örjan Skytt" som blev
en bemärkt man och kanske den mest välbärgade ibland finnarna i landskapet under
denna tid. Se även bilaga 8.
Tillbaka till Mormor Annas mormor.
Farfar Erik Härlins anor
Not E1
Gabriel Weiss, 1759 – 1807.
Rikards farfars farfars far.
Enligt muntliga uppgifter i släkten var har soldat i Tyskland som deserterade och flydde till
Sverige och Uddevalla. Flyttade till Dingtuna
Brita Larsdotter Grindberg, 1759 – 1823, Gabriels hustru
Det finns en sorglig historia från torpet Grindbo som vänds till en lycklig för en
person. Ett nygift par från Dingtuna övertar torpet vid sitt giftermål år 1753. Två
barn avlider, sedan fadern 1766 och modern 1767. En dotter född 1759 blir ensam
kvar i familjen.
Dottern Greta som hon hette, blev då omhändertagen av familjen von Greiff på
Gillberga. Hon hette Greta Larsdotter och var som deras barn. Hennes efternamn
ändrades till Greta Gillberg. Von Greiff kommer hem med en Musikvolentär (Gabriel
Weiss) som även han var född år 1759. Denne blir som betjänt på Gillberga. Han kom
att tjänstgöra som organist i Kyrkan. Senare får han tjänsten som klockare.
År 1781 blev det vigsel på Gillberga och därefter föddes 10 barn i Dingtuna gamla
Klockargård.
tillbaka till Ulrik
Not E2
Carl Johan Engbom, 1703–1769.
Rikards farfars morfars farmors far.
Klockare i Handberga, Skultuna. Bodde i Handberga, Skultuna 1737, kvar där 1760.
Förtecknad kunna läs ABC samt utan bok läsa Bönen, Catk och välsignelsen.
År 1765 befanns de flesta byggnaderna på klockaregården i dåligt skick. Klockaren
Johan Engbom som under hela sin tjänstetid mellan 30 och 40 år, icke uppfört någon
byggnad och illa vårdat de gamla husen.
Tillbaka
Sida 81
Not E3
Peter Mickelsson Adam 1677 – 1742
Carl Johan Engbloms svärfar.
Valsmästare i Skultuna bruk. Bodde redan i slutet av 1600-talet i Mässingsbruket, Skultuna.
Bodde enligt där 1703. Var då (liksom redan 1701) valsare till sin storebror Bertil. Blev
valsmästare när Bertil dog 1714. Bodde kvar där 1740, saknas där 1745.
Hustrun Margareta Giöransdotter fick i morgongåva 30 riksdaler och en hedersklänning
(= högtidsdräkt).
Barn (med Margareta Giöransdotter):
Anna Maria Pettersson Adamsdotter, Skultuna 1703-03-18 – 1762-03-13
Johan Pettersson Adamsson, Skultuna 1708-10-28 – 1769-04-23
Senare gift ( i Nyköping 1721-02) med: Katarina Persdotter Berg (1698 - 1750)
Barn: Christian Adam (1725 – )
Tillbaka
Not E4
Mikael Bartoldsson Adam 1637 - 1696
Peter Mickelssons far.
Valsmästare i Skultuna bruk. Bodde hela livet i Skultuna bruk.
Bodde 1693 i en stuga med spis och nävertak, en bod och ett fähus med torvtak på andra
sidan vägen.
Tillbaka
Not E5
Bartold Adam 1610 – 1672
Rikards farfars morfars farmors morfars farfar.
Mästare i Skultuna bruk. Bodde 1636 i Skultuna bruk. Anges då som mölnslager (troligen
latunslagare). Bodde kvar där livet ut. Ägde en ko. Testamenterade 5 daler till Skultuna kyrka.
Bartold Adam stannade kvar på bruket och bildade en gren av Skultunasläkten Adam från
1600-talet till 1800-talet. De andra i släkten flyttade till andra bruk bl.a. till Nyköping och
Vällinge bruk i Salems socken.
Hustrun Maria Stenfot donerade 6 daler till Skultuna kyrka.
Tillbaka
Not E6
Matthias Adam
Född: ~1560 i Ilsenburg i Harzdistriktet, Tyskland
Bartold Adams far
Förnamnet osäkert se nedan. Kan även vara bror till nedanstående.
Mattias möjligen identisk med den Matthias Adam Elsingburgensis, som 1620 omtalas som en
av åtta mästersvenner som examinerades av domkapitlet. Alla åtta förklarade sig vara
lutheraner, något som domkapitlet fann sannolikt med hänsyn till deras hemorter.
Matthias Adam kom säkerligen från Ilsenburg i Harzdistriktet (f d Östtyskland, på gränsen
mot f d Västtyskland).
Tillbaka
Sida 82
Not E7
Brita Lovisa Fritz 1792 – 1863.
Rikards farmors farmor
Brita Lovisa gifter sig med guldsmeden Erik Ågren och tillsammans flyttar de till Tillberga
församling och Nible By där de bor fram till 1839. Då flyttar hela familjen med de fem barn
till Tillinge församling och Uddala By.
Men 1848 dör Erik av slag och lämnar hustrun Brita Lovisa samt tre barn som fortfarande bor
hemma där den yngsta är sonen Gustaf Adolf på 25 år. Brita Lovisa bor kvar som änka i
Uddala By tills hon är 81 år gammal och dör av ålderdom omgiven av sina nära och kära barn
som så småningom själva slår sig till ro i Tillinge församling och bildar sina egna familjer.
Tillbaka
Not E8
Olof Persson 1515–1567
Anfader till Rikard 11 generationer bakåt.
Står för skatten i Gärde 1539. För 1545–58 Olof Persson och Erik Persson. Från 1562 tillkommer
även Simon Persson. År 1562 står noterat att Norhyttan brukades av Herr Anders i Gränge,
Joen i Rosshaga, Simon Persson, Oluff Persson och Erik Persson i Gärde, Björn Olsson i
Östanmyra och Per i Backa.
Utdrag ur domboken anno 1549 den 6 april.
Kom for retta beskedeligh mannen Ängelbrekt i Roma i Tuna socken och talade till Oloff i
Westerby och Hans i Norrebodha om fornemnde Norrebodha och sadhe adt hans föräldre hade
deth ått, dock kunde han thet intet bewisa medt breff eller bewisning utan skööt på wittne han
hadhe i Lima, och war ärendet gadmalt, så adt ingen kunde det utfesta hvar i socknen bodde, och
så bewiste Oloff i Westerby sin ätt, så att en åtte det hemman, som hett Erick Jössesson, han
ätte en son, hett Lasse Ericksson, han bleff så dödh barnlös, honom ärffde så hans faders
broders son, hett Peder Olsson, om sider bleffe de så förente det de wilde förnöia Engelbrekt
nu i Lådwik når som här först blefwe på en fierdepart adt dem skall well åtsämia.
Tillbaka
Not E9
Peder Olsson, Olof Perssons far
År 1548: "Kom för rette Joghan Persson i Rodtzhaga och klagade till Erik Persson och Simon
Persson i Gärde adt the öffwerföllo länsmannen bådhe bröderna honom och slogo honom till
marken. Jack loot thet til nemden, the kunde icke wärne them for Edröredt." Olof Persson i
Gärde (brodern) var nämndeman vid detta tillfälle.
Enl. domboken anno 1607 den 2 jan.
Av tingsprotokoll från 1607 framgår, att Peder hade sönerna Olof, Simon och Erik. Dessa tre
står för skatten i Gärdet.
Tillbaka
Sida 83
Not E10
Lars Ravaldsson 1490–1572
Anfader till Rikard 13 generationer bakåt.
Under det s k nordiska sjuårskriget 1563–1570 erövrade danskarna den för Sverige viktiga
fästningen Älvsborg vid Göta älvs utlopp i Skagerack. I freden i Stettin 1570 bestämdes att
svenskarna skulle betala 150 000 riksdaler för att få Älvsborg tillbaka. Detta var en enorm
summa på den här tiden. Danskarna hoppades väl att få behålla fästningen. De svenska
statsfinanserna var redan förut hårt ansträngda, så för att kunna betala lösensumman var
man 1571 tvungen att ta ut en extraskatt över hela riket, den s k Älvsborgs lösen. Alla
besuttna skulle betala tiondelen av värdet på det lösöre i guld, silver, penningar, koppar,
mässing, tenn, järn och boskap m.m. de ägde. Vid denna beskattning upprättades längder över
de skattskyldiga. Dessa längder är till stor utsträckning bevarade och utgör en viktig och väl
använd källa till 1500-talets lokal- och personhistoria.
I längden över Grangärde socken (som då även omfattade nuvarande Ludvika församling) är
det en man som genom sin förmögenhet speciellt utmärker sig, nämligen LASSE
RAVALSSON i Norrvik. Den av honom betalade skatten uppgick till en tredjedel av hela
socknens skattesumma. (Det var femtio skattskyldiga i socknen.) Skattelängden tillåter oss
att få en inblick i familjens ekonomiska förhållanden. LASSE ägde 420 lod* silver, 21 *
lisspund* koppar, * lisspund tenn, 2 veckosten malm, 81 skeppund* tackjärn och 3 * skeppund
stångjärn. Som enda person i socknen hade han dessutom kontanta medel, inte mindre än 200
mark penningar.
I fähuset lär det ha varit ganska fullt: Han ägde 13 kor, 5 ungnöt, 13 getter och 5 svin.
Alltsammans värderades till 3366 mark och 2 öre varav en tiondel gör 336 mark och 5 öre.
Som en jämförelse kan nämnas att Dalarnas högst beskattade, den mäktige fogden Knut
Pertsson i Varggården vid Kopparberget, var beskattad för 3688 * mark. Medeltaxeringen
per skattebetalande var i Dalarna 102 mark och i Grangärde det dubbla, 204 mark. Lasse
tycks ha dött strax efter denna taxering. Han möter oss endast en gång till; i 1572 års
tiondelängd. Dessförinnan träffar vi på honom desto oftare, allra först i 1539 års längd över
årliga räntan. När Gustav Vasa omkring 1540 lät lägga upp räkenskaper för fögderierna var
den viktigaste inkomstverifikatonen "årliga räntan", en årligen förnyad förteckning på bl a de
skattskyldiga fastigheterna. I Norrvik beskattas 1539 två gårdar: Lasse Ravalssons och
Bengt Arvidssons. De hade ditintills betalat 2* hundrade osmund* i hyttgäld tillsammans. Nu
"föröktes" deras skatt till det dubbla, 1 fat osmund, alltså * fat vardera. Denna hyttgäld
kvarstod under resten av 1500-talet. (Vissa andra skatter tillkom dock.) Hyttgälden var en
skatt som utgick på hyttdriften.
Man kan alltså sluta sig till att Lasse och hans granne tillsammans drev en osmundshytta. I
dessa hyttor framställdes järn vid en relativt låg temperatur. Osmundshyttorna var 1539
helt förhärskande i Grangärde; först 1558 uppfördes av kronan den första tackjärnshyttan i
Grangärde, vid Ludvika ström. Kvaliteten på osmundsjärnet var ganska låg, och kronan
propagerade ivrigt för att bergsmännen skulle övergå till tackjärnstillverkning. Tackjärnet
tillverkades i hyttor med högre temperatur, i vilket järnet smältes helt. Produkten,
tackjärnet innehöll dock mycket kol, vilket gjorde det osmidbart. För att få bort kolet
"färskades" järnet i stångjärnssmedjor i vilka användes en stor vattendriven hammare.
Lasse Ravaldsson synes ha varit en föregångsman i trakten på detta område, eftersom han
omkring 1560 tycks ha låtit bygga en tackjärnshytta och en stångjärnssmedja. I årliga
räntan 1562–1564 beskattas han med 1 skeppund stångjärn för "en hammarsmedja". Från
1565–1568 finns inga längder bevarade. I 1569 och följande års längder finns ingen notering
Sida 84
om någon stångjärnssmedja. Han torde dock ha haft den kvar eftersom han vid
beskattningen för Älvsborgs lösen ägde stångjärn. Möjligen kan han ha fått skattefrihet på
smedjan. Att Lasse så väl höll sig framme med nymodigheterna inom bergsbruket torde
hänga samman med att han åtminstone 1550–1558 var bergsfogde i Västerbergslagen. Som
ovan nämnts torde Lasse ha dött strax efter taxeringen för Älvsborgs lösen 1571. I 1572
års längd över årliga räntan står en i övrigt obekant Tidik Larsson för gården. 1573 och
följande år är det istället Widik Hansson, Lasses sonson som redovisas.
Förutsatt att Tidik Larsson inte är en felskrivning för Widik Hansson, kan man anta att
Tidik var son till Lasse Ravalsson. Den som till slut övertog gården efter Lasses död var dock
sonsonen Widik. Denne bör då ha varit i tjugofemårsåldern ty när han 1628 dör uppges han
var "wid pass 80 åhr". Hans far Hans Larsson har tydligen dött före sin far Lasse Ravalsson,
eftersom han aldrig förekommer i längderna över årliga räntan. Ytterligare en notis om
Lasses barn finns.
I en saköreslängd från 1551 uppges nämligen att Lasse har fått böta 100 mark örtug "för sin
dotthr, hon låg j skylskap medh sin brodhr. Brottet är grovt, och bötessumman följaktligen
hög. Vilka av Lasses barn det gäller låter sig inte bestämmas.
Tillbaka
Not E11
Mattis Arvidsson ca 1440-ca 1485
Farfar till Lars Ragvaldsson
Bergsman i Klenshyttan, Grangärde socken
Enligt ett protokoll från tinget i Grangärde den 10 februari 1696 hette den förste som bodde i
Klenshyttan Mattes Arfvidsson. Han hade två söner Arfvid och Rafael, som hade flyttat därifrån
och lämnat Klenshyttan öde och byggt i Norrvik, en på var sida om Hyttebäcken.
Det finns uppgifter på Internet om att Mattis Arvidsson skulle var son till Arvid Arvidsson i
Blekinge, från ätten Drake af Intorp nr 82, och därmed släkt med bl.a. Heliga Birgitta.
Det finns dock inga säkra källor som kan bekräfta släktskapet till denna Arvid Arvidsson.
Tillbaka
Sida 85
Farmar Annas anor
Not AL1
Anna Lund Fält 1892 - 1972.
Annas mor Matilda Sofia Lund, dog när Anna var 1 månad och 10 dagar gammal.
Hon kände inte till något om hennes biologiska föräldrar eller släkt.
Fosterfar: Oskar Frans Fält, 1843 i Åker. Fostermor: Maria Sofia Edström, 1850 i Kärnbo.
Tillbaka
Not AL2
Gabriel Nilsson 1713 – 1777
Annas mormors morfars farfar.
Lotsgådsman på Långö, Bälinge, Södermanland. Han var lotsdräng när han gifte sig med Caisa
Olsdotter 1740. Caisa var född 1712 i Sävesund
Not:
Lotsdräng var en person som tjänstgjorde som biträde åt lots; också benämning på den person
som skötte ett skattehemmans lotsningsskyldighet. Lotsdrängen hade tillgång till en stuga
med nödvändiga uthus, mulbete för en ko och fiske till husbehov. Han hade även rätt att
skaffa ved från hemmanets skog.
Tillbaka
Sida 86
Not 32
Bilaga 1.
Per Erik Sundström och Anna Sundström f Nordgren
De fick 9 pojkar och 1 flicka.
5 pojkar överlevde föräldrarna.
Ålder
1868-01-30
1868-05-31
Ljusdal
Skog
Anna föds
1890-04-22
1890-11-02
1891-01-01
1893-12-08
1895-12-18
1896-01-24
1896-11-12
1897-10-06
1898 02-06
Ljusdal
Ljusdal
Ljusdal
Ljusdal
Östansjö
Östansjö
Långrör
Långrör
Långrör
*Ernst föds
Oskar dör i tuberkulos
*Axel föds
6 år 10 mån.
1898-07-03
Långrör
4 år 7 mån.
1898-09-15
Långrör
1901-04-05
1903-04-10
1905-05-20
1907-09-01
1912-09-22
1913-10-23
1927-04-26
Långrör
Långrör
Långrör
Långrör
Långrör
Långrör
Långrör
Signe Matilda dör i ”Celebri
tuberculosis”.
Knut Erik dör i ”Gastro intersis
Auerta”. (Magsjukdom blödande)
*Knut Edvard föds
*Ingvald (Ingvar) föds
*Per Erik föds
*Sigfrid föds
*Olof Filip Tage föds
Olof Filip Tage dör i Mässling.
Sigfrid dör i tuberkulos.
1938-05-31
1949-12-18
Långrör
Långrör
Per dör
70 år
Anna dör
81 år.
Per Erik föds
Per o Anna gifter sig
*Oskar föds
*Signe Matilda föds
*Knut Erik föds
Flyttar till Östansjö
Flyttar till Långrörstjärn
2 år 9 mån.
1 år 1 mån.
19 år
tillbaka till Axel
Sida 87
Bilaga 2
Prästens slutkommentarer i Skogs församlings födelsebok 1800–1861
Det blir sämre och sämre med sedligheten i denna vrånga och horiska
församling.
Ser de unga icke blygas att natt efter natt sova i samma säng. De flesta äro
slavar under sina lustar och begär. Fattigt och eländigt är det här. Huru
kan gud giva sin välsignelse till sådant leverne?
I Hennige lever Löth- Per bordell med en kvinna. I Tönnåker likaledes Lars
Törnlund. I Böle (Lötjära) bor en gift man med en kvinna.
Den allmänna opinionen inverkar intet. Blott flickorna komma därhän att
de fått efter sin önskan, så får de komma hem.
Socknen understödjer, bedragarna får gå fria!
- I närheten av kyrkan är det ett Sodom – Och gud har ännu tålamod!!
Låtom oss se till huru det har varit här under den tid denna födelsebok
omfattar.
År 1800 föddes 44 barn, varav oäkta 2
1801
1802
1803
37
35
40
5
3
2
1846
1847
1848
1849
1850
52
65
66
76
63
13 !!! Stora svarta fläckar
10
9
5
10
.
.
.
tillbaka till Axel
Sida 88
Bilaga 3. (3 sidor)
Sida 89
Sida 90
tillbaka till Axel
Sida 91
Bilaga 4
Birkarlar var handelsmän som åtminstone sedan början av 1300-talet verkade i Torne, Lule
och Pite lappmarker. De nämns i flera medeltida källor, den första 1328. I Umeå lappmark
benämns lapparna som konungslappar vilka beskattades genom särskilda fogdar. Enskilda
birkarlar hade rätt till att ingå en överenskommelse om byteshandel med en motpart, same,
och erlade för detta en avgift till kronan, som i gengäld gav dem sitt beskydd gentemot
externa konkurrenter.
Efter att Gustav Vasa infört direkt beskattning av samerna i alla de svenska lappmarkerna
fortsatte birkarlarna sin verksamhet som handelsmän utan gynnad ställning. Man har därefter
talat om birkarlar även i övriga lappmarker.
Lappfogde
Det första kända omnämnandet av en lappfogde finns i protokollet från lagmanstinget i Piteå i
juli 1424. Där bestämdes att lappfogden skulle skipa rätt mellan birkarlar och samer, så att
ingen led orätt med alltför omfattande skjutsar eller betungades på annat sätt. Mycket litet
är dock känt om i vilken utsträckning det fanns lappfogdar på 1400-talet och vilka uppgifter
de i så fall hade.
I den mån lappfogdar fanns i Kemi, Torne, Lule och Pite lappmarker hade de knappast till
uppgift att ta upp lappskatt, eftersom det där var birkarlarna som skötte den direkta
kontakten med samerna. Förhållandena var annorlunda i de sydligaste lappmarkerna,
Ångermanna lappmark och Ume lappmarker. Samerna där var konungslappar som skattade
direkt till kronans representanter. Det är oklart om skatten under 1400-talet togs upp av
särskilda lappfogdar eller av fogdarna i Ångermanland respektive Västerbotten. Genom ett
kungligt brev 1526 bortförlänades i alla fall skatteuppbörden från sistnämnda område till
landsköpmannen Anders Persson Grubb.
Från och med mitten av 1500-talet införde Gustav Vasa direkt beskattning även av samerna i
de nordligare lappmarkerna. Därefter togs skatterna från alla lappmarker upp av lappfogdar.
Dessa rekryterades vanligen ur kustlandets elit av landsköpmän och birkarlar men några av
dem kom utifrån. Fogdeposterna innehades sällan mer än ett par år i taget, men samma
personer kunde ha olika fogdeposter olika år. Under perioden 1620–1630 utarrenderades
rätten att ta upp lappskatt till olika intressenter.
Några lappfogdar under 1500- och 1600-talen
Som ovan nämnts hade Anders Persson Grubb (släkten hörde hemma i byn Grubbe utanför
Umeå) i början av 1500-talet lappskatten från Ume lappmark som förläning. Hans son, Jakob
Andersson, omnämns 1543 som lappfogde i Ume distrikt. Från och med 1553 fick han även
hand om lappskatten från Ångermanland och verkade sedan som lappfogde fram till 1556.
Sida 92
Bilaga 5
Uppsala möte 1593 är Svenska kyrkans viktigaste kyrkomöte. I enlighet med prästerskapets
anhållan sammankallade hertig Karl de förnämsta och mest lärda av prästerskapet i riket,
biskopar med kapitulares och prostarna samt några präster av var härad att samlas i Uppsala
den 25 februari 1593 för att förena sig
1. om lära och ceremonier,
2. om god ordning och disciplin samt
3. om nödiga biskopsval.
Effekten av mötet blev att Sverige fortsatte vara ett land med en luthersk bekännelsekyrka.
Bakgrund
Bakgrunden till mötet var att Johan III dött året dessförinnan, och att hans efterträdare
var den romersk-katolskt uppfostrade Sigismund, som även var kung i Polen. Johan III:s
Liturgia ogillades av prästerna, och hertig Karl lät därför sammankalla rådet, prästerskapet
och adeln till detta möte för att förhindra att katolicismen skulle återinföras med en katolsk
kung.
Söderköpings riksdag hölls den 30 september 1595 och var det sista av de många
riksmöten som hållits i Söderköping (Nordisk Familjebok uppger 18 möten).
Närvarande vid riksmötet, förutom hertigen och hans hov och knektar, mellan fyraoch femhundra representanter från ständerna.
Ett av de två huvudsyftena med ständernas sammankallande var att stärka hertigens
ställning på bekostnad av kung Sigismund, som vistades i Polen. Det andra var att göra
rent hus med de återstående katolikerna i landet. Det var ett spänt förhållande
mellan riksrådet och Karl, som redan tidigare krävt att vara riksföreståndare när
Sigismund inte befann sig i landet. Innan Sigismund avrest till Polen blev det bestämt
att styrelsen av landet gemensamt skulle skötas av hertigen och rådet. Rådsmännen
hade räknat med att öka sin makt när kungen befann sig i Polen, men hertigen hade
under både Eriks och Johans regeringstid stärkt sin militära ställning. De mäktiga
rådsherrarna blev snabbt varse var makten skulle ligga, och såg sig tvungna att
erkänna hertigen som riksföreståndare.
Alla katolska präster fick sex veckor på sig att lämna landet. Hertig Karl ville även
landsförvisa alla som inte erkände den evangeliska tron, men ständerna, framför allt
adeln, lyckades få igenom en kompromiss. Den gick ut på att de med ”främmande
bekännelse” inte skulle få tillträde till högre ämbeten, men i övrigt ”njuta Sveriges
lag”. Följden blev att Vadstena kloster stängdes efter mer än tvåhundra års
verksamhet, och de kvarvarande elva nunnorna begav sig till Sankt Britas kloster i
Danzig.
Tillbaka
Sida 93
Bilaga 6
Nygården, Fors och Kungsgården i Norrala
Mårten Persson, Per Mårtensson och Sverkil Persson, Nygården Fors, Norrala.
Jakob Sigfridsson, Kungsgården, Norrala.
Sida 94
Bilaga 7
Kristina Berglund Nyberg.
Mormor Annas mormor
1855 – 1927
Sida 95
Bilaga 8
Kölsjö finnbygd i Hassela
Vilka var dessa finska invandrare?
Varför kom de hit? Det finns många frågor.
Följande är historien ur sägnernas perspektiv.
Sägnerna har berättats från släktled till släktled i snart 400 år.
Berättelserna har säkert ändrats med tiden och vi vet inte hur stor sanningshalten egentligen
är, men det är ju en del av tjusningen med dem.
En sägen handlar om de första finnarna, invandrarna från öster. Familjen bestod av Peder
Andersson2, hustrun Sara (Sigre) Mickelsdotter och deras tre söner Erik, Pål och Israel samt
farfar Anders Pedersson. Farmodern lär ha dött under vägen i närheten av Hudiksvall. De
hade förstås finska namn egentligen. Den fjärde sonen Örjan hade blivit tillfångatagen av
ryssarna som då härjade vilt i gränstrakterna.
Han lyckades emellertid fly och började så småningom att söka upp sin familj. Örjan kom
efter många äventyr till Hassela, till en gård som låg på södra sidan om Hasselasjön. Där fick
han råd om hur han skulle hitta igen sin familj. Han skulle bege sig till ett berg som hette
Stor kölhöjden. Där skulle han vända sig mot norr och då skulle ett berg som liknade ett ägg
skymta fram. På detta berg skulle hans familj ha bosatt sig. Pörtet hade man döpt till
Kajkmack. Det berättas att platsen kring pörtet kallades Kojsvedjorna och de kan ha varit de
första svedjorna.
Svenskarna nere i Hassela ville inte underteckna papper som gjorde det möjligt för finnarna
att bli ägare till sina nybyggen. Men det berättas att man ordnade detta med list. Varje
bonde i socknen skulle skänka varsin tiljatill ett brobygge över Franshammarsån. För att
kontrollera att var och en verkligen skänkte en tilja skar man in sina bomärken. En av
finnpojkarna kröp en kväll över bron och kopierade alla bomärken som han skar in på en sticka.
Den stickan visades sedan upp vid tinget i Harmånger. Sedan hade finnarna laglig rätt att
bosätta sig väster om en bäck som fick namnet Finnbäcken.
Denna bäck blev gränsen mellan svenskar och finnar.
Den gamle farfadern Anders lär ha dött svältdöden den andra vintern och han ska ha
begravts på en myr som än idag kallas för Gubbmyra. När den gamle dött kunde man inte
längre bo kvar på Kajkmack. Man hade nämligen hört lommen skrika bortifrån Kölsjön och
manbeslutade sig då för att flytta dit. Där delade man upp ett hemman som bestod av 30 000
tunnland skog i fyra lika stora delar så att varje son fick ett eget pörte.
Den yngste sonen Israel3 bodde på Norrgården tillsammans med fadern Peder. Israel var en
riktig bråkmakare och brydde sig sällan om lagen, men så var han stämd inför tinget för det
mesta också. Han var emellertid en duktig jägare, så duktig att han blev landshövdingens egen
kronoskytt.
En gång när Israel kom hem från en jakttur låg hemmet alldeles öde. Inga människor syntes
till och heller inga djur. Plötsligt kom en husfinne fram ur skogen. Han berättade för Israel
om vad som hade hänt. Svenskarna hade kommit för att ta skatter som Israel var skyldig
kronan och kyrkan men som han struntat i att betala.
2
3
Peder ”Pekka Anti(n)poika” Andersson, Mormor Annas morsmors, mormors, mormors, farmors farfar .
Israel Pedhersson Hasselfinne
Sida 96
Bönderna hade utöver all säd och kreatur även tagit hans hustru, barn och gamle far Peder
tillfånga. Man kan förstå att Israel blev förgrymmad. Han tog sin häst och red så fort han
förmådde ner till odalbygden. Först räddade han sin familj och sedan gick han runt i gårdarna
och tog dubbelt så mycket säd som varje bonde tagit från honom. Slutligen gick han från gård
till gård ochgav varje husbonde så mycket stryk att man skulle minnas det i generationer
framöver.
Men åter till Örjan, eller Rik-Örjan som han senare kallades. Han hade fört en hel del pengar
med sig till Sverige, och var så rik, berättas det, att till och med korna drack ur hinkar av ren
koppar. Men han var också lite skrytsam. En gång lär han ha yttrat sig så här:
— Vår Herre skall få svettas tre gånger innan han får mig fattig.
Det skulle han aldrig ha sagt, för en dag när Örjan kom hem efter att ha skurit råg på
svedjelandet var hela gården, som kallades Tuppas, nerbrunnen. Då lär Örjan ha blivit svettig.
Örjan hade en gång gömt en stor skatt, eftersom det var orostider i landet. Han grävde ner
skatten och över den stjälpte han en stor kopparkittel. På den ställde han ett smedjestäd.
Örjan dog kort därefter och ingen vet var skatten ligger. Många har letat efter den kring
smedjan där gården Tuppas låg, då man räknat med att ingen orkar bära ett städ så långt,
men ännu har ingen hittat den.
Det berättas att finnarna hade egna "bylagar" som man tillämpade.
Det var en gång en kvinna från Kölsjön som var på besök i grannbyn. När hon kom hem visade
det sig att hon blivit gravid. Hon blev nu tvungen att gå ifrån hem och härd, men sin hund fick
hon ta med sig. Sydväst om byn, på Mackiaskogen, fann hon en vattenkälla. Där byggde hon en
riskoja och där bodde hon med sitt barn. Hunden var hennes enda vän och beskyddare och
bland skogens villebråd hämtade hon all den föda hon behövde. Efter tre år var straffet
avtjänat och kvinnan fick då återvända hem till byn.
Det sägs att när en familjemedlem dog på gården lade man honom eller henne först i "rigan".
"Rigan" var gårdens heligaste plats ty där torkade man säden och denna var ju själva livet för
finnarna. Sedan gick man till kyrkan med en tom kista. Strax innan man nådde kyrkogården
stannade man och lade stenar i kistan som sedan begravdes. Den döde själv begravde man i
närheten av gården. Man kan ju undra varför. Troligen ville de döde vila på en plats i närheten
av sin familj och inte nere i kyrkbyn bland svenskar. Det finns minst tre platser som ligger i
närheten av gamla finngårdar vilka omnämnts som finngravar av generationer av finnbygdsbor.
Tillbaka
Bilaga 9
57 far: Oden (215- ) Mor: Freja
56 far: Skjold av Danmark (237- )
55 far: Fridleif Skjoldsson (259- )
54 far: Frodi Fridleifsson (281- )
53 far: Fridleif Frodasson (303 - )
52 far: Haver Fridleifsson (325 - )
Oden
51 far: Frodi Havarsson (347 - )
50 far: Vermund Frodasson (369- )
49 far: Olaf ”Den milde” Vermundsson (391 - )
48 far: Dan ”Den stolte” Olafsson (412- )
47 far: Frodi ”Den fredlige” Dansson (433–)
46 far: Fridleif Frodasson (456- )
45 far: Frodi Fridleifsson (479- )
44 far: Halfdan II Frodasson (503- )
43 far: Hror Halfdansson (526- )
42 far: Valdar Hroarsson (547- )
41 far: Harald ”Gamle” Waldarsen (568-)
40 far: Halvdan snälle Haradsson (590- )
39 far: Ivar Vidfamne (610-695)
38 mor: Aud den djupöda Ivarsdotter
37 far: Randver, (668 - kung av Sveariket).
36 far: Sigurd Ring ( -770) Sveakung
35 far: Sigurdsson, Ragnar Lodbrok (780–845)
34 far: Ragnarsson, Sigurd Ormöga (795- >866)
33 far: Hardekut av Danmark (820 - >880)
32 far: Hardeknutsson, Gorm ”den gamle”(död 958)
31 far: Blåtand, Harald (900 - 987)
30 far: Tveskägg, Sven (960 - )
29 mor: Svensdotter, Estrid
28 far: Estridsson, Sven (1020 - 1074)
27 far: Ejegod, Erik (1050 - 1103)
26 far: Eriksson Lavard, Knut (1096 - 1131)
25 far: Knutsson, Valdemar I den store (1131 - 1182)
24 far: Valdemar II Sejr av Danmark (1170 - 1241)
23 far: Valdemarsson, Kristoffer (1219 - 1259)
22 far: Klipping, Erik (1249 - 1286)
21 mor: Eriksdotter, Margareta (1280 - 1341)
20 far: Birgersson, Magnus (1300 - 1320)
19 mor: Magnusdotter, Katarina (1320 - )
18 mor: Ingemarsdotter, Kristina (1360 - )
17 mor: Anundsdotter, Katarina (1380 - )
16 mor: Bondesdotter, Margareta (1400 - )
15 mor: Ottesdotter, Ingegärd (1430 –)
14 Skeppar Björn Hansson Bagge Laxekarl
Sida 97
Guðmundr
Úlfhéðinn
46 far Guðmundr “Guds beskyddade”
45 far: Guðmundr Úlfhéðinn (Gudmund) (480- ) Kung av Jotunheim
44 far: Höfund Gudmundsson (510- ) Kung
43 far: Hidrek (540- ) Kung av Ostrogoterna
42 mor. Hildur (570Harald ”Gamle” Waldarsen (568-)
16 Far: Jens Bagge
15 Far: Hans Bagge (Född i Danmark 1430)
14 Skeppar Björn Hansson Bagge Laxekarl
Generation 1 – 13
01 Ingemar Sundström (1924–2008) – 13 Laurentius Beronius (1496–1571)
Tillbaka till Björn Hansson Bagge Laxekarl
Dan Sundström