Grundmaterialet är hämtat från Lantmäteriet. Det röda strecket markerar vår färdväg med punkten som ungefärlig tältplats.
6 augusti ca 13 km
Tossåsen till Lunndörren
Tiden går fort och det är nu tre år sedan jag och Anders vandrade tillsammans trots flera planer på annat. Den här gången har vi alltså kommit till skott och dessutom lyckats lura med oss två personer till – Gabby som varit med vid två tillfällen tidigare och Andreas som ska genomföra sin allra första fjällvandring. Sedan får vi inte glömma vår maskot, Samojedhunden Lucy. Klockan är nu 13.00 och bilen är parkerad i Tossåsen; en samling hus vid Tossåssjön och slutet på den grusväg som börjar från den större vägen till Ljungdalen.
Tossåsen bakom oss. Starten på leden och Lunndörrsfjällen framför oss.
Starten på leden påminner snarare om en mindre väg till en början. Efter “vägskälet” till Dörrsjön övergår det mer till en regelrätt stig. Bredvid leden passerar vi flera spår från tidigare bebyggelse i form av gamla vattenpumpar. Skogen här är av varianten öppen fjällskog och faller mig väl i smaken. Temperaturen ligger runt 15 grader med en del moln på himlen, alldeles lagom för fjällvandring alltså. För några i sällskapet som bär lite tyngre blir det en svettig inledning. Vid bron över Rövran stannar vi och svalkar oss med lite friskt fjällvatten. Det dröjer inte länge efter det innan vi får den första ordentliga utsikten över Lunndörrsfjällen framför oss, och vilken utsikt det är.
Lunndörrsfjällen väntar i fjärran.
Leden visar sig vara väldigt enkel att gå med få höjdmetrar och inga stenfält att tala om. Ute på kalfjället friskar vinden på ordentligt stundtals och vi blir tvugna att klä på oss både jacka och mössa. Vid ett tillfälle skymtar jag något i ögonvrån och får se mitt liggunderlag flyga iväg mot en brant sluttning fylld med snåriga buskar. I panik rusar jag efter och hinner precis stoppa det i tid. Puh! Hade inte varit kul att ta sig ner och sen upp för den sluttningen, om jag ens fått tag i liggunderlaget. Plockar genast fram reparationspåsen och ordnar en säkrare fästning av det på ryggsäcken. Som följd har jag nu ett ticks att känna efter om liggunderlaget sitter kvar var och varannan minut…
Glad över att vara på kalfjället låter jag mina ivriga ben sträcka ut och jag hamnar som följd lite väl långt före mitt sällskap. Bredvid leden sitter en familj och lagar till en sen lunch (eller tidig middag), så jag stannar och pratar lite med dem medan jag väntar in gänget. Familjen är ute på dagstur och är nu på väg tillbaka till Tossåsen. De är villiga att bjuda mig på lite korvstroganoff, men jag tackar vänligt nej och förklarar att jag inte är ensam.
Fjällsidorna blir alltmer dramatiska ju närmare Lunndörrspasset vi kommer. Snart får vi syn på rastskyddet och det som kanske kan klassas som själva passet. När man pratar om bergspass är det här nog inte det första man tänker på. Oftast tänker i alla fall jag på en ganska hög punkt som man måste ta sig över medan det här mer liknar en “normal” dalgång i svenska fjällen. Utan någon riktigt markerad tröskel.
Vy mot Lunndörrspasset. Lucy trivs bäst i det kyligare vädret.
När vi passerat det smalaste området börjar vi leta efter en bra tältplats. Med tanke på att vi har ett 3-mans, ett 2-mans och ett solotält är det inte helt enkelt att hitta en tillräckligt stor och bra yta. Medan vi letar upptäcker Anders att han tappat halva bröstremen. Har hört om andra med löstagbar rem som också lyckats med den bedriften så en fast sådan är uppenbarligen att föredra. Vi går alla runt och letar i det närmsta området, men den är borta. Letandet efter tältplats går desto bättre, även om det tar lite tid. Klockan är runt 18 när vi stannar. Hur mycket klockan är när vi fått upp alla tält ska vi inte nämna. Med två förstagångstältare, ett lånat tält och ett som inte använts på tre år får man inte ha för höga förväntningar. Resultatet ska vi inte heller prata om. Middagen slukas glupskt av alla utom Lucy som bara nosar på den lite kort. Hon har knappt ätit någonting på hela dagen.
Nattens tältplats på andra sidan Lunndörrspasset.
Kvällen är riktigt fin, men det blåsiga lite kyligare vädret har bitit sig fast vilket gör att vi mest håller oss inuti tälten. Vi diskuterar lite kring morgondagen. Planen från början har varit att gå genom hela dalen och sen gå vänster runt eller över Trondfjällen. Med fler i gruppen tar allt lite längre tid och vi har därför börjat fundera på att korta av turen. Vi somnar med en alternativ plan i tankarna.
Två praktfulla renar nära vår tältplats.
Morgondagens uppvärmning väntar på andra sidan.
Det är varmt åt vår maskot. Vi är snart uppe på kalfjället med lite kyligare vindar, håll ut!
Wayfaring In The Wild 