Perstad på banan igen

Du ska börja jobba igen. Hur känns det?
"Stimulerande och roligt. Min insats kommer bl.a. att bestå av en krönika i månaden med både nya aktuella frågor och tillbakablickar. Det finns många dråpliga minnen från mina 25 år i branschen - inte minst alla episoder tillsammans med Christer Glenning".
Vad har du gjort sedan din storhetstid i TV-rutan?
"Jag har fått lära mig en ny livsstil. Det har inneburit många bakslag som periodvis varit jättetungt för både kropp och själ. Men nu börjar jag så sakta hitta vägen tillbaka".
Men varför fick du sluta?
"De tio sista åren på SVT var extremt jobbiga och jag hade alldeles för många arbetsuppgifter för en person. Dygnet räckte inte till, samtidigt som jag levde för TrafikMagasinet. För mig var det viktigast i livet att programmet blev klart att sändas. Det gjorde att pappersarbetet blev lidande. Jag slarvade, gjorde en del misstag och det står jag för. Men nu är det dags att se framåt".
Hur väcktes ditt bilintresse?
"Det är medfött. Som åttaåring körde jag Ferguson-traktor hos en bonde utanför Sala och som tioåring rattade jag familjebilen, en Hansa Borgward, hemma på gårdsplanen. Men när jag fyllde tretton var det slutkört. Vi flyttade till Ljusdal i Hälsingland och i huset intill bodde polischefen. Det var ett nerköp! Men inte ens polischefer ser ju i mörker?"
Vad gjorde du före TrafikMagasinet?
"I skolan var jag inget ljus. Jag frilansade för lokaltidningarna och när Lill-Babs, Little Gerhard och Duke Ellington var i Ljusdals Folkpark plåtade och skrev jag. Läxorna kom i andra hand, men vägen var redan utstakad - jag ville bli journalist. Första fasta jobbet var på TT och efter journalistutbildningen fortsatte jag på dagstidningar, radio och TV".
Hur fick du idén till TV-succén?
"Min dröm var att göra ett TV-program om bilar och utforma det efter eget huvud. 1978 presenterade jag tillsammans med min chef, Siewert Öholm, idén för vår dåvarande vd Sam Nilsson. Det här var innan byråkratin lamslog SVT. Vi fick grönt ljus direkt och sedan blev det närmare 500 TrafikMagasin fram till 2002".
Vilken påverkan hade ni på branschen?
"När vi avslöjade att innehållet i en databox som kostade 20 000 kr bara var värt några hundralappar så blev det tittarstorm. På några veckor sänktes priserna ner mot 3 000 kr och Hyundai införde som första märke nio års elektronikgaranti. Idag är krockbalkar i dörrarna en självklarhet, men när Volvo införde de skyddande balkarna så gällde det enbart exportbilarna. Vi påpekade att Volvo prutade på säkerheten i Sverige och det tog bara några dagar så ändrades beslutet. Även Saab har fått kritik och olyckliga 9-3 ägare i mängder hörde av sig till oss. Växellådor strejkade, värmen fungerade inte och problemen var många. Med tittarnas hjälp skapade vi opinion och Saabledningen meddelade att alla 9-3 skulle få ett års förlängd garanti. Så visst lyssnade branschen".
Hur många tittare hade programmet?
"Som mest hade vi runt 2,5 miljoner och det är en halv miljon fler tittare än den populära Allsångsfinalen på Skansen. Det roliga var att det inte bara var entusiaster som kollade, utan ofta bänkade sig hela familjen framför tv:n. Man visste att vi skulle ta upp frågor som det kom att pratas om i fikarummet på jobbet dagen efter".
Det blev ju många år. Vad är det roligaste minnet?
"Naturligtvis att jag fick förtroende att genomföra mina egna idéer och göra programmet helt på egen hand. Kontakten med tv-publiken betydde mycket. Det var för tittarna jag gjorde programmet och det var ofta deras tips och idéer som resulterade i genomslagskraften. Att kunna påverka, att stå på den lilla konsumentens sida mot den gigantiska bilindustrin var en utmaning jag gillade. Även om vi var på kollisionskurs ibland så respekterade vi varandra".
Och värsta upplevelsen?
"Tja, det är väl inte så värst svårt att räkna ut. Men efter att jag slutat så ersattes jag av tre personer på heltid för att göra samma jobb! De klagade på den extremt tuffa arbetsbördan och TrafikMagasinet lades ner för gott 2003".
Men är du frisk nu?
"Man blir nog aldrig riktigt frisk efter en sådan här pärs. Jag försöker lära mig att inte planera utan bara ta en dag i taget. Min kompis Lars i Borlänge gav mig ett klokt citat som jag tejpat upp vid datorn: Ta inte livet så allvarligt, det är ändå ingen som kommer ifrån det med livet i behåll!"
Vad ska din första krönika handla om?
"Det får bli en överraskning för dig och läsarna - det finns så mycket att berätta. Men som sagt - jag planerar inte utan tar en dag i taget. I slutet av mars är det dags för min första krönika. Det ska bli kul!"