Lars Vilks – konstnär och provokatör

Av Jeanette Malm

Konstnären Lars Vilks har blivit ett namn på löpsedlarna sedan Jyllands–Posten 2007 publicerade ett antal teckningar föreställande profeten Muhammed som rondellhund. Detta såg som en allvarlig provokation av många muslimer och sedan dess är Vilks ständigt bevakad av livvakter pga de dödshot som riktats mot honom.

Jag har otaliga gånger tagit mig den mödosamma vägen ner till Vilks konstverk Nimis på Kullaberg i Skåne. Det är en så imponerande skapelse som pågått sedan 1980 och som Vilks fortfarande underhåller. Jag har själv sett honom hamrande uppe i ett av tornen förra sommaren! Nimis består av tre torn och gångar mellan dessa, byggda av drivved. Nimis är latin och betyder för mycket, till övermått. Om verkets tillkomst och striden mot Höganäs kommun mot det de kallade ”svartbygge” skriver Vilks själv i boken Nimis och Arx.

Vilks gjorde sig tidigt känd som provokatör; 1977 lämnade in sig själv till vårsalongen på Helsingborgs museum och blev refuserad (!), ett år tidigare utnämnde han Höganäs kommun till ett konstverk.

Vad man än tycker om Vilks som person och stundtals tvivelaktiga uttalanden om islam verkar han var en fascinerande person.

Som professor i konstvetenskap står han bakom det konceptuella konstbegreppet och menar att debatten kring hans konst är en del av konstverken. Om detta kan du läsa i ART – den institutionella konstteorin, konstnärlig kvalitet, den internationella samtidskonsten.

I T.O.A (teori om allting) samsas teckningar av dopade finska skidåkare med Arafat som kokar spaghetti och ett otal bilder och texter däremellan. Roligt och akademiskt och väldigt Lars Vilkst!

Slutligen Spartips : 34 tips för konstnärer, kommuner, vissa obemedlade samt underbetalda där Vilks ger handgripliga tips om hur fattiga, kommuner såväl som människor, sänker sina levnadskostnader. Här lär man sig att tejpa trasiga glasögonskalmar, att sänka innertaket för att spara in uppvärmingskostnader, att plocka kvarglömda rovor på åkern : ”Äge man barn kan man till dem bereda det angenäma rovmoset” Även om råden är nog så konkreta är undertonen djupt samhällskritisk.

Det är en annan Lars Vilks som framträder i böckerna jämfört med den jag sett i intervjuer. I sina böcker är han mycket rolig, skärpt och intellektuell, raka motsatsen mot uppfattningen jag fått i TV.