Åren 1690–1730 betecknas ofta som piraternas guldålder. Då hade de stora europeiska krigen avlösts av ett relativt lugn och en livlig handel med kolonierna.
De tungt lastade fartygen, som förde varor hem till Europa, utgjorde ett lätt byte.
Pirater har gjort världshaven osäkra från forna dagar och fram till vår tid, och flera av dem har bidraget till att romantisera en hård vardag i historien.
1. Francis Drake – sponsrad av drottningen
När Francis Drake som den förste engelsmannen seglade jorden runt från 1577 till 1580, anföll och plundrade han alla spanska besittningar, han stötte på under sina färder.
Drottning Elisabeth I finansierade detta, eftersom hon på så sätt ville störa konkurrenten Spanien.
När spanska ambassadörer uppsökte henne i London, beklagade hon emellertid Francis Drakes agerande.
I England var Sir Francis en folkhjälte, medan spanjorerna kallade honom för ”un corsario” – en korsar eller sjörövare.
Francis Drake (1540–1596) – sjörövare eller folkhjälte?
2. John Hawkins – framgångsrik slavhandlare
Den engelska drottningen Elisabeth I höll en hel flotta av fartyg, som med hennes godkännande bedrev sjöröveri. Dessa kaptener kallades ”The Sea Dogs”.
Francis Drake var en av dem, och befälhavare var John Hawkins (1532–95). Han var den förste engelsman som kompletterade intäkterna genom slavhandel.
John Hawkins är känd som mannen, som etablerade den inkomstbringande triangelhandeln i samband med slavtrafiken.
3. Piet Hein – statligt auktoriserad pirat
Fyra år som spansk galärslav lade grunden till stark hämndlystnad hos den unge holländske sjöofficeren Piet Hein.
När han köptes fri 1602, gick han villigt med på att bli kaparkapten. Han hade statligt godkännande att angripa spanska handelsfartyg, vilket var en del av 80-årskriget (1568–1648) mellan Nederländerna och Spanien.
Han upprätthöll sträng disciplin ombord på sina fartyg och behandlade sina fångar med respekt.
Når han skulle utföra större uppgiftere, samarbetadehan emellertid med ”riktiga” pirater – t ex den judiske Moses Cohen Henriques, som var mycket brutalare.
4. John Ward – konverterade till islam
År 1603 tvångsvärvades John Ward till den engelska flottan, och två veckor senare deserterade han genom att tillsammans med 30 andra stjäla en liten bark.
I Medelhavet lyckades rymlingarna kapa ett riktigt krigsfartyg med 32 kanoner, som de använde för att angripa handelsfartyg i området.
Den tunisiske härskaren, Othman Dey, lät dem använda hans land som bas mot att de gav honom en femtedel av bytet.
När John Ward låg sjuk i pesten år 1622 visade han sin tacksamhet genom att konvertera till islam och dog kort tid därefter som Yusuf Rais.
5. Emanuel Wynne – uppfinnare av piratflaggan
Den franske piraten Emanuel Wynne nämns i den första kända källa som beskriver piratflaggan. Ett engelskt örlogsfartyg stötte år 1700 på honom vid Kap Verde utanför Afrikas kust.
Piratkaptenerna var intresserade av att på så lätt sätt som möjligt komma åt bytet och använde därför skrämmande flaggor för att injaga fruktan i handelsfartygens besättningar, så att de gav sig utan strid.
Wynne använde dödskallen och de korslagda benknotorna, som senare blev till den vanligaste piratflaggan.
Han hade också ett timglas på sin flagga för att tala om för sina offer att deras timmar var räknade, om de inte gav upp.
Emanuel Wynne använde, kanske som den förste, dödskallen och de korslagda benknotorna, som senare blev till den vanligaste piratflaggan.
6. Edward Teach – Svartskägg undvek våld
Han var bättre än sitt rykte. Den notoriske engelske piraten Edward Teach opererade i Karibien och längs den amerikanska östkusten en kort tid från 1717 till 1718.
Han fick invånarna i Charleston att betala en stor lösensumma, mot att han hävde sin belägring av staden, och han plundrade många handelsfartyg.
Han försökte dock alltid att undvika våld och fick i stället det han ville tack vare ett skräckinjagande utseende.
Ett stort, svart skägg gav honom hans berömda tillnamn, och för att skrämma sin omgivning band han stubiner i kanten av sin hatt, så att den liknade en bomb.
Den 22 november 1718 dödades han i en strid med en avdelning soldater, och hela världen andades ut.
Edward Teach (cirka 1680–1718), mer känd som Svartskägg, togs tillfånga ombord på fartyger Adventure i Ocracoke Bay.
7. Bartholomew Roberts – tedrickare med etikett
Bartholomew Roberts (1682–1722) glömde aldrig sin tid som matros i den engelska handelsflottan. Månadslönen på 3 pund räckte inte till den lyx han drömde om, så han slog sig på sjöröveri i Karibien och blev en av den tidens bästa kapare.
Under de fem år han var aktiv, kapade han 470 handelsfartyg, och varje gång det drog ihop sig till strid, tog han på sig sina finaste kläder.
Efter varje seger blev det fest ombord på skeppet Royal Fortune – men inom fasta ramar. Männen fick inte bära vapen, medan rommen flödade.
De fick inte spela om pengar, och hade man kvinnor ombord blev straffet döden.
Klockan åtta på kvällen skulle allt ljus vara släckt, och de som ville fortsätta dricka, fick göra det på skeppets mörklagda däck. Själv drack han inte utan föredrog en kopp te av bästa kvalitet.
8. Anne Bonny – advokatens oäkta dotter
Anne Bonny var dotter till en framstående advokat i de amerikanska sydstaterna.
Han hade fått henne med en piga, och för att hon inte skulle störa hans affärer, lät han henne växa upp förklädd till pojke. Omkring 1714 rymde hon från hemmet, och drog runt i Karibien tillsammans med en fattig sjöman.
De anslöt sig till John Rackham, en av tidens piratkaptener. Alla togs dock till fånga av soldater från Jamaica år 1720.
De dömdes samtliga till hängning, men när det visade sig att Anne Bonny var gravid, kunde hon enligt engelsk lag inte avrättas. De historiska källorna nämner inget om hennes vidare öden.
Anne Bonny föddes i Irland, levde som pirat i Karibien och slutade – enligt flera historiker – sina dagar i South Carolina.
9. Edward Low – vild, grotesk och brutal
Som barn var Edward Low ficktjuv på Londons gator och slutade som en de brutalaste piraterna, Han angrep från 1721 till 1724 minst 100 handelsfartyg i Karibien och längs Nordamerikas kuster.
Han torterade gärna sina fångar, bland annat genom att binda deras händer med tjärindränkt rep, som han satte eld på, eller genom att hissa upp dem i masten, för att sedan låta dem falla ned på däcket.
De skepp som han inte brände lämnade han på havet utan rigg och förråd. Författaren Arthur Conan Doyle har beskrivit Low som ”en desperat man av grotesk brutalitet.”
Lows vildhet fick stormakterna att skicka flera krigsfartyg till området, vilket betraktas som slutet på de karibiska piraternas guldålder.
10. Kapten Krok – en gentleman med järnkrok
Författaren J M Barrie (1860–1937) vägrade att avslöja förebilden till Kapten Krok, skurken i hans roman om Peter Pan. Det skulle göra skandal, sade han.
Litteraturforskare gissar att det kan være en blandning av studiekamraterna från Eton och Christopher Newport.
Denne var engelsk kaparkapten på 1600-talet, en välutbildad gentleman och en hård motståndare, när han anföll spanska skepp.
Under en närstrid i Karibien hade kapten Newport förlorat högra handen och ersatt den med en järnkrok, vilket gjorde honom känd och beryktad.