Pirater har varit en plåga på haven i årtusenden. Under antiken fick romarna vid flera tillfällen slåss mot de otaliga piratflottor som härjade i Medelhavsområdet. I synnerhet illyrerna från dagens Balkan var ökända, och under perioden kring år 200 före Kristus angrep romarna flera gånger Illyrien för att få bukt med pirateriet.
Angreppen lyckades emellertid inte sätta stopp för sjöröveriet, och år 75 före Kristus togs självaste Caesar som gisslan av en grupp pirater, som fick en stor lösesumma. Några år senare gav senaten i Rom general Pompejus utökade befogenheter för att bekämpa alla pirater – vilket i stort sett lyckades.
Brittiska flottan spårade och dödade den ökände piratkaptenen Svartskägg i november 1718.
Britterna fick nog av pirater
Sjöröveriets guldålder inföll dock inte i Medelhavet utan på andra sidan jorden. Från 1650-talet och framåt regerades stora delar av Karibien av sjörövare, som plundrade de många rikt lastade fartygen från kolonierna i Nya världen.
Många pirater stöttades av de europeiska stormakterna, som använde sjörövarna för att trakassera varandras handelsfartyg. Men i början av 1700-talet hade britterna fått nog av att piraterna störde handeln, och Royal Navy grep eller dödade de flesta av piraterna.
I dag förekommer pirateri fortfarande i vissa farvatten – till exempel i Röda havet – där sjörövarna använder bland annat mobiltelefoner, motorbåtar och automatvapen. Piraterna möter dock motstånd – till exempel lyckades den danska fregatten Esbern Snare i november 2021 förhindra ett piratangrepp utanför Nigerias kust.