År 79 efter Kristus fick vulkanen Vesuvius plötsligt ett utbrott och spydde ur sig het aska och lava. När vulkanen efter två dagar tystnade var den romerska kuststaden Pompeji, söder om Neapel, begravd under flera meter aska.
Så låg staden i över 1 500 år, och ingen mindes dess namn eller var den legat – förrän 1592, då en italiensk arkitekt stötte på väggar med färggranna målningar under arbetet med att gräva en akvedukt.
Giuseppe Fiorellis teknik skapade livfulla återgivningar av Pompejis invånares sista ögonblick.
Arkeolog göt av invånarnas sista ögonblick
På 1860-talet utvecklade den italienske arkeologen Giuseppe Fiorelli en banbrytande teknik, som på sätt och vis gav liv åt Pompejis döda. Med hjälp av gipsavgjutningar återskapade Fiorelli invånarnas sista ögonblick, innan Vesuvius tog deras liv.
Av oklar anledning gjorde arkitekten inget åt saken, och ruinerna av Pompeji glömdes åter bort.
Först omkring 100 år senare ägde de första utgrävningarna rum, och under 1700-talet gick upptäcktens omfattning långsamt upp för arkeologerna. Inledningsvis hade utgrävningarna dock mestadels karaktären av skattjakter, och först under 1800-talet blev utforskningen av Pompeji mer systematisk.
Pompeji avslöjar fortfarande nya saker
Den första egentliga vetenskapliga utgrävningen utfördes av arkeologen Giuseppe Fiorelli, som även gjorde de första av de berömda gipsavgjutningarna från Pompeji. Fiorelli delade in ruinstaden i mindre zoner, så att allt skulle kunna undersökas minutiöst och dokumenteras i rapporter.
Många av de cirka 15 000 invånarna i Pompeji omkom under Vesuvius utbrott – medan de försökte fly eller i sina hus.
Alla Pompejis hemligheter har emellertid inte avslöjats. En tredjedel av staden är fortfarande inte utgrävd, och arkeologer gör ständigt nya upptäckter. I en villa i staden fann forskare hösten 2021 till exempel ett rum, i vilket en familj av slavar hade levt.