Bageri fungerade som brutalt arbetsfängelse för slavar
Arkeologer har grävt ut ett "bagerifängelse" i Pompeji, där slavar och åsnor med förbundna ögon hölls instängda för att mala säd. Upptäckten ger nya kusliga insikter om slavarnas hårda vardag.
Det så kallade "bagerifängelset" hittades i Regio IX, som ligger mitt i Pompeji.
I centrala Pompeji har arkeologer upptäckt resterna av ett litet, trångt rum som är helt unikt i den förstörda staden.
Rummet har identifierats som ett hembageri som hade en komplex spannmålskvarn och ett system för mjöluppsamling. Komplexet var en del av ett stort residens som arkeologer genomförde flera utgrävningar i tidigare i år.
Det fanns dock inget storslaget över bageriet, som hade en mer olycksbådande karaktär, med klaustrofobiskt trånga utrymmen och galler för fönstren.
I en nyligen publicerad artikel i en tidskrift om utgrävningarna i Pompeji beskrivs anläggningen som "ett bagerifängelse där slavar och åsnor hölls instängda och användes för att mala den säd som behövdes för att göra bröd".
Hemskt fängelse mitt i en överklassvilla
Bageriet var förmodligen fortfarande i bruk när Vesuvius fick ett utbrott år 79 e.Kr. och begravde Pompeji i aska och lava. Men det fungerade inte som man skulle kunna tänka sig att ett bageri skulle göra idag.
Rummet var nästan helt slutet, utan dörrar eller andra sätt att komma i kontakt med omvärlden. Det fanns små fönster i rummet, men de fanns bara på väggar som ledde till andra rum. Därför var mängden ljus som kunde komma in i rummet förmodligen mycket begränsad. På fönstren har man också hittat spår av järngaller som gjorde det omöjligt att klättra ut genom dem.
I mitten av rummet fanns fyra kvarnstenar som användes för att mala säd till mjöl. Verksamheten utfördes främst av packdjur (troligen åsnor) som var fastbundna i rummet och tvingades dra runt kvarnstenarna i timmar varje dag. De utförde arbetet med ögonen förbundna ögon så att de inte skulle drabbas av panik eller försöka fly.
Bageriet sett från ovan. De fyra kvarnstenarna syns tydligt.
En av bageriets mest anmärkningsvärda arkitektoniska detaljer är en serie cirkulära diken som huggits in i stengolvet. Åsnorna skulle ha varit instängda i dessa diken när de gick i ändlösa cirklar för att mala säden. Det finns även uthuggna fördjupningar för åsnornas hovar, så att de visste exakt var de skulle trampa när de gick runt i ändlösa cirklar.
Den enda dörren i rummet leder direkt till ett atrium, som sedan mynnar ut i ett stall. Det var hit djuren fördes när de inte arbetade. Men till skillnad från typiska stall i andra romerska hem fanns det ingen utgång till omvärlden från bageriets stall. Med andra ord var rummet helt slutet som ett fängelse.
Förutom djuren kunde även mänskliga slavar kalla detta rum för sitt hem. Deras uppgift var att hålla koll på åsnorna, samla in mjöl och tillsätta ny säd för att hålla systemet igång hela tiden.
En av kvarnstenarna i bageriet. Fördjupningarna minimerade risken för att åsnan skulle halka på det hala stengolvet.
Fyndet bekräftar skriftliga romerska källor
Detta var "ett rum bebott av människor med slavstatus vars rörelsefrihet ägaren kände ett behov av att begränsa", säger Gabriel Zuchtriegel, chef för Pompejis arkeologiska park, till tidskriften.
Bageriet ägdes av en förmögen romersk familj och är, enligt Zuchtriegel, ett bra exempel på hur grunden för den romerska överklassens lyxiga livsstil byggde på exploatering av slavar.
"Det är den mest chockerande aspekten av antikens slaveri. Där fanns varken förtroende och något hopp om frigivning", säger Zuchtriegel.
Av Pompejis befolkning på 12 000 personer utgjorde slavarna cirka 30%. Vissa utförde kvalificerade arbeten som lärare, kockar och bokhållare med vissa friheter trots sin slavstatus. Men tusentals slavar befann sig längst ner i näringskedjan och tvingades till ett liv med hårt fysiskt arbete och dödliga bestraffningar.
Antagandet att åsnor användes som arbetsdjur i bagerier är också delvis baserat på den romerske historikern Apuleius skrifter, som på 100-talet e.Kr. beskrev hur brödbakning fungerade i Romarriket. Åsnorna hade ögonbindel medan de gick i sina "cirkulära fåror", skrev Apuleius, och de följdes och assisterades hela tiden av slavar. Hans påståenden fick stöd av andra författare och romerska reliefer som avbildar processen på samma sätt.
I och med upptäckten av bageriet i Pompeji har arkeologerna nu en direkt fysisk bekräftelse på vad historiska källor redan har berättat för dem.