Det viktigaste först
Dag 25 återfick jag turglädjen. Det har ju varit vackert och skönt att vara på fjället hela tiden, men det har känts lite som en transportsträcka. Men så helt plötsligt var euforin tillbaka! Det kan ha bidragit att det var vykortsväder hela den dagen och nästa! Hurra! I övrigt inga defekter på mig, lite sliten och ont i en häl bara.

Om sträckan
Efter Ritsem började jag med att korsa sjön Akkajaure, den kändes oändlig eftersom målet hela tiden var synligt och det tog flera timmar att korsa sjön. Leden över sjön var väl markerad med käppar och skyltar så det fanns ingen risk att hamna på dålig is. I stort sett har jag följt Padjelantaleden från Ritsem till Staddajåkkå. Padjelantaleden är dock en sommarled och markeringarna i form av stenar och rösen är ofta svåra att upptäcka. Vid flera tillfällen har det också varit smidigare att skida på sjöarna eftersom de är så platta och lättorienterade. Efter en vilodag på grund av dåligt väder i Staddajåkkå skidade jag söderut mot STF-stugan Pieskehaure, Mavas och slutligen Junkerdal.

Totalt har det blivit ca 170 + 20 km denna etapp. Längsta sträckan var den sista då jag skidade dryga 41 km, det var slitsamt men spännande att se att jag klarade det och vad gör jag inte för att slippa bo i tält… Jag har aldrig tidigare åkt så långt, inte ens längdskidor och när jag tänker på saken har jag nog inte ens sett ett skidlopp som är så långt. Lite extra jobbigt eftersom jag dagen innan åkt 37 km, dock var 20 av dessa utan packning eftersom jag gjorde en förmiddagstur. Hur klarade jag då att skida dryga 4 mil?

Förutsättningarna var perfekta, de första 3 milen följde jag en skoterled som var motorvägsbred med hårt packade spår. Som tur var var det inte helg och därför endast ett fåtal skotrar ute. Vissa skoteråkare stannar och pratar lite, frågar vad jag pysslar med. Två trevliga skoterförare såg helt chockade ut när jag sa var jag börjat turen och vart jag var på väg, sen började de mållöst applådera. Som ni säkert förstår fick jag extra energi av denna uppskattning och flög framåt. Även vädret var perfekt, sol på förmiddagen och en skön mulenhet på eftermiddagen. På morgonen förberedde jag 1 lunch och två rejäla mellanmål. Jag hade på kartan sett ut platser med ungefär en mils mellanrum där jag planerade att ta längre matpauser (däremellan blev det så klart chokladpauser, fotopauser, pustapauser och korrigeraklädselpauser). Jag började tidigt, halv 7 bar det av. Första delsträckan tog dryga 3,5 timmar eftersom det var ganska mycket uppför. Övriga sträckor gick lite snabbare.

Sista sträckan gick längs en väg och jag hade tänkt att det skulle finnas lite platt mark bredvid vägen där jag skulle kunna skida, jag trodde alltså att jag var i Uppsala… Men denna nordnorska väg hade ofta ett stup på ena sidan och en bergvägg på andra. Därför blev det så att jag fick bedriva pulkamisshandel i vägrenen på den saltade vägen (tur att pulkan har fler pråmegenskaper än utseendet, eftersom det ibland var lite sjöar att korsa) och när det var möjligt att gå på plogvallen bedrev jag skid- och pulkamisshandel på plogvallen som innehöll både snö, is, sand med mera. Jag är kanske inte så snabb men, som mina föräldrar brukar säga: ”på gränsen till envis”. Efter 12,5 timmar knatade jag in i stugbyn i Junkerdal och fick välförtjänt dusch, middag och lägga upp benen i soffan. Tyvärr sålde de endast pepsi och jag som tänkt lägga en förmögenhet på en ansenlig mängd Cola, fick nöja mig med en norsk apelsinläsk, 43 kr.

Boende och att tälta på vintern
Första natten efter Ritsem bodde jag i tält för att testa all utrustning medan Lina fortfarande var med mig på turen. Det här med att tälta på vintern är ju lite speciellt och jag har de senaste åren sagt att jag har slutat vintertälta, men det blev visst inte så i år heller. Jag vet inte om du någongång råkar hamna i en vintertältningssituation, men för att ge en inblick i livet här på fjället kommer här en beskrivning av hur jag gör. När man väljer tältplats finns det ingen universalregel, det finns för- och nackdelar med det mesta. Ofta är det lite kallare i lågpunkter och varmare högre upp i terrängen, men där är det också mer väderutsatt. Ofta är det sämre bärighet på snön i skogen men träden utgör ett bra vindskydd. När jag valt tältplats kompakterar jag snön genom att trampa runt med skidorna, så undviker man att sjunka ner i snön när man tagit av sig skidorna. Tältet sätter man upp som vanligt, men använder skidor och stavar som tältpinnar eftersom de vanliga tältpinnarna bara skulle sjunka ner i snön. Det finns även speciella vintertältpinnar, vilket jag har fått låna av Ola, det finns även många varianter på hemgjorda pinnar.

I förtältet kan man gräva en grop för att den kalla luften ska sjunka ner där, vilket gör det varmare i tältet. För att undvika att det driver in snö i tältet kan man lägga snö runt tältduken, dock ökar då risken för kondens (vilket leder till att tältduken blir blöt på insidan, det blöta fryser om det är kallt och när man nuddar tältduken antingen regnar eller snöar det på en) så den stora frågan är och det blir blåst eller inte blåst under natten. Man ägnar ganska mycket tid åt att smälta snö. För att slippa vara stilla och frysa så länge på morgonen är det klokt att fylla upp termosar och vattenflaskor på kvällen, dock måste de placeras frostfritt så du inte har en stor och oanvändbar isklump i flaskan på morgonen. Jag har klippt sönder ett gammalt liggunderlag och tejpat ihop till en liten isolerväska där termosar och vattenflaska får plats, de ger då varandra värme och liggunderlaget isolerar. Detta håller vattnet flytande på dagarna när jag skidar och även under natten i tältet. På vintern måste man också tänka på det här med vilket bränsle man använder i köket, det mest effektiva (men också mest bullriga och som jag tycker lite obehagligt eftersom det inledningsvis blir stora lågor) är bensin eller fotogen. Det näst mest effektiva är gas, det är lite tystare och mer lättanvänt med betydligt lugnare låga. Det använder jag. Det finns olika sorters gas, beroende på vilka ämnen som finns i gasen är den mer eller mindre lämpad för vinterbruk. Jag har tidigare använt Biltemas gas, förutom att den är billig har jag läst i något test att den faktiskt är bäst för vintern. Men nu har jag fått några tuber vintergas från primus och den fungerar fint. När den är slut återgår jag dock till Biltemas… Gasen fungerar bättre om den är varm, vissa myser med den i sovsäcken på natten, jag väljer att lägga den i min isolerväska 🙂

För maximal sovkomfort har jag både ett vanligt isolerande liggunderlag och ett uppblåsbart. Att bara ha uppblåsbart kan bli kallt. Eftersom jag var själv i tältet och inte ville råka hamna utanför liggunderlaget ställde jag mina väskor och påsar med saker runt mig. Hur tjock och mysig min sovsäck än är, är det alltid kallt i början, men sen blir det varmt och gott och det är svårt att lämna den på morgonen. Jag har mina dagkläder i en tygpåse i sovsäcken, för att inte behöva sträcka ut ens ett lillfinger ur min varma kokong innan jag är påklädd. Observera att jag inte har några blöta kläder i sovsäcken för att försöka torka dessa, jag har hört talas om sådana teorier, men tror att det är en dålig idé. Vintertältningens största nackdel återstår: att på morgonen försöka få på sig de iskalla pjäxorna och knyta skosnörena som är stelfrusna, jag brukar återfå känseln i tårna efter några timmar… Jag får väl säga som vanligt: efter den här turen ska jag sluta vintertälta!

Efter tältnatten har det blivit stugnätter i Låddejåkkå, Arasloukta, Staddajåkkå, Pieskehaure, Mavas och Junkerdal.

Väder
Första dagarna var det lite av ett aprilväder. Det skiftade på nolltid mellan sol och storm. I ena stunden kunde det vara vårigt och i nästa torna upp mörka moln samt börja snöa och blåsa. En dag var det stilla och god sikt när vi stannade för lunch men medan vi åt blåste det upp och blev svår navigerat och svår åkt. När det blåser mycket virvlar snö upp och gör att man inte ser något. Det blir hopplöst svårt att åka eftersom man inte vet om marken framför skidspetsarna går upp eller ner. Man kan säga att det är som att blunda, men allt du ser är vitt. Om man befinner sig i områden med farligheter som raviner och hängdrivor är det klokt att inte försöka ta sig vidare. Den dåliga sikten lurar dig och det kan plötsligt dyka upp en buske någon meter från dig, du kan tro att du skymtar en fjällrygg långt bort medan det egentligen är en kulle någon meter fram, en gång trodde jag att jag såg stugorna men det var några stora stenar bara några tiotals meter från mig. Jag behöver nog inte ge fler exempel, ni förstår poängen: gå inte ut på fjället utan karta, kompass och gps. Och även om du är nära stugan kan du behöva slå upp ditt tält och vänta ut vädret… En gång fick jag lära mig att om vädret kommer fort så går det fort över. Verkar ofta stämma så om man plötsligt drabbas av dåligt väder är chansen kanske större att det snabbt blir bättre.

Sista dagarna på etappen var sådana dagar jag kan längta efter alla dagar jag inte är på fjället: klarblå himmel, knappt någon vind, sol längs vägen…

Inte bara skidåkning
Jag hörde att pysselgänget i Uppsala skulle ha pysselkväll den kväll jag bodde i tält. Därför anordnade jag mitt eget pyssel i tältet, kanske inte lika trivsamt som hemma i soffan och jag ska väl erkänna att jag mesta delen av tiden bara försökte ta en bild där det såg ut som jag mös och pysslade. Jag hade inte tänkt ta med något pyssel på turen, men kloka Eva sa att det måste jag ha, annars blir jag galen. Tur att andra ibland känner mig bättre än jag själv! Hur som helst tog jag med lite garn uti-fall-att jag skulle känna för att virka någon dag och det garnet är redan slut, men mer är inköpt av vännen Kajsa och på väg till mig.

Glaciärgrotta (oroliga själar kan hoppa till nästa stycke)
När vi kom till Pieskehaurestugan berättade stugvärden att folk vallfärdat förbi stugan och upp till
Sulitelmaglaciären eftersom en grotta under glaciären hade blivit tillgänglig. Eftersom jag bara hade 17 km till nästa stuga bestämde jag mig för att på förmiddagen följa med på en utflykt till glaciären för att titta på grottan på håll, men knappast att jag skulle gå in! Efter 10 km skidåkning nådde vi glaciären och mycket riktigt fanns det hundratals skoterspår i området. Övriga i sällskapet studsade in i grottan och med oroliga steg följde jag efter. Det var en helt otrolig upplevelse. Jag längtar efter att kunna uppdatera bloggen med bilder från detta!

Turkosabandet
När jag för ca ett år sedan fick höra talas om vitabandet googlade jag på det och upptäckte grönabandet och havspaddlarnas blåband. Jag började då fundera på om det var teoretiskt möjligt att göra alla tre banden på ett år och när jag upptäckte att det nog var det, blev jag lite besatt av att vilja testa om det inte bara var teoretiskt möjligt utan även om det var något jag skulle kunna göra, då föddes idén till turkosabandet. Flera har frågat mig om någon annan gjort detta före mig och mitt svar har varit att jag trodde det, men det är inget jag har tagit reda på. När jag fick kontakt med Lina visade det sig att hon fått samma idé och dessutom fått sponsorer för att hon ska försöka bli den första att genomföra de tre banden. Det kommer hon säkert att lyckas med, förutom att hon är en professionell äventyrare, så kommer jag även om jag fullföljer alla tre banden även att cykla mellan dem, vilket ju tar sin lilla tid för mig som inte cyklar så mycket.

Med det känns oväsentligt, för mig kan friluftsliv inte bli en tävling. Jag förstår inte ens hur det skulle gå till om jag skulle stressa igenom upplevelsen, som ju är målet för mig, för att kunna sätta ett diplom på väggen. Lina verkar tänka likadant. Hur som helst tänkte jag bara berätta om detta, så att ni vet hur det ligger till om ni läser om Lina och tycker att hennes turupplägg låter bekant 🙂

Fortsatt färd
Jag och Lina har nu gått olika vägar. Det har varit skönt att ha sällskap, kanske vi möter varandra längre fram på turen. Ett tag tänkte jag att jag kanske skulle bli hundmänniska när jag såg hjälpen Lina fick med att dra viss packning och få extra fart själv. Men jag saknar verkligen inte den obehagliga lukten av blöt hund som infann sig i varje stuga eller att gång på gång bli omsprungen av en fyrfoting som sen tvärnitar framför skidspetsarna. Så inga hundinköpsplaner.
Jag har nu gått själv två dagar i strålande väder, lekande lätt. Får hoppas att det fortsätter så. Jag ska fortsätta i Norge en bit och på söndag möter Fredrik upp för vidare tur genom Västerbottensfjällen.

Kontakt
Om någon skickat sms till mig och inte fått svar beror det på att jag inte haft täckning och att sms som inte kommit fram på, jag tror det är, två dagar försvinner. Så om ni skickat sms och inte fått svar, skicka igen, maila eller lägg in kommentar här! I täckningsfrittområde har jag dock nästan alltid kontakt med SPOTen. Jag skickar ett meddelande med den varje dag, men det är inte alltid den får kontakt så oroas inte om ingen spotpunkt dykt upp! För er som inte känner till hur den fungerar så har den 4 knappar, varav en går till SOS och tre kan jag själv välja vart de ska gå och vad som ska stå i meddelandet. En knapp säger att allt är fint på fjället, en att jag har lite motgångar men tuffar vidare och en att jag har vilodag. Den sistnämnda syns inte på kartan.