Sparvhök (Accipiter nisus)
Många fåglar trivs bra i stadsmiljö. Duvor, kajor och sparvar har anpassat sig till ett liv nära människan, men de går inte säkra för rovfåglar. Sparvhöken har följt med sina byten och det är inte alls ovanligt att se den rycka i en slagen fågel mitt i en bullrande stad.
Sparvhöken är anpassad för snabba anfall och silhuetten kan ofta påminna om en falk. Storleken skiljer sig mellan könen, den mer färgstarka hanen är liten medan honan kan vara nästan lika stor som en liten duvhök.
Man kan lätt förväxla sparvhöken med just duvhök och inte blir det lättare av att sparvhökshonan ofta ses äta duvor. Men det finns några saker man kan titta efter. Sparvhöken är mer spenslig, benen är tunna och näbben ganska klen. Ögat är gult eller ljust orange och när fågeln sitter har stjärtfjädrarna en rak "avklippt" kant. I flykten ser stjärtens hörn kantiga ut.
Duvhöken är större och ger ett kraftfullt, tungt intryck. Benen och näbben är grova och ögonen rödaktigt orangea. Stjärtfjädrarna har en rundad bakkant.
Sparvhöken finns i hela landet, förutom fjällkedjan, och bygger gärna bo i unga granar. Den lägger sina ägg på våren, sent i april eller början av maj, och flyttar mot södra Europa under sensommar och tidig höst.
Hanen tar främst mindre byten som finkar och sparvar medan honan alltså klarar av större fåglar.
(Accipiter nisus)
