Max Forsman väljer Allan Edwall

Max Forsman var 10 år gammal när han förstod att det fanns ett yrke som skådespelare. Då bestämde han sig för att det var precis vad han skulle bli. Skådespelare. Och det tackar han Allan Edwall för. Edwalls Paradis-Oskar i Rasmus på luffen gjorde stort intryck på unga Max. Allt sen dess har Edwall varit hans stora idol.

Skådespelaren Max Forsman gästar Vega Visor och vi väljer favoriter från Edwalls fyra LP-skivor utgivna under åren 1979-1984. Forsman beundrar Edwall både som skådespelare och vismakare.

Hans album bär de roliga titlarna Grovdoppa, Färdknäpp, Vetahuteri och Gnällspik.

- Fantastiskt bra namn på skivorna, konstaterar Forsman.

Det var alltså skådespelaren Allan Edwall som i tiderna tände gnistan hos Max Forsman. Framförallt Edwall som Paradis-Oskar, som sagt, men också hans rollporträtt som Emils pappa, förstås.

- Anton är ju en sträng och allvarstyngd pappa med mycket ansvar, men samtidigt en fånig man som gör bort sig. Och en man med mycket kärlek. Helt otroligt bra tolkad av Allan Edwall, säger Forsman.

Max Forsman fick aldrig träffa Allan Edwall, vilket han är jätte ledsen för än idag. Ett möte var nämligen inbokat i Stockholm för 20 år sedan.

Max Forsman gjorde sin arbetspraktik vid Stockholms Stadsteater 1995 och lärde där känna en skådiskollega, Ove Stefansson. Edwall var Stefanssons goda vän och tanken var att Stefansson och Forsman tillsammans skulle besöka Edwall i hans hem.

- Men jag var lite på 20 år och hade så mycket annat för mig hela tiden..... Två år senare var det för sent.

Allan Edwall dog år 1997, 72 år gammal.

Livets karga villkor

Som vismakare har Allan Edwall fått ett uppsving i Sverige, bl.a tack vare Stefan Sundströms skiva med Edwalls sånger.

Edwall sjöng om den lilla människan, hennes tillkortakommanden och öden.

Enligt Max Forsman är det lämpligt att inleda ett program om visdiktaren Allan Edwall med sången Årstider. Det var nämligen den första låten Edwall spelade upp för sina vänner.

Egentligen den visa som blev startskottet för hans skivproduktion.

Årstider kom med på första LP-skivan Grovdoppa.

Allan Edwall har en helt egen ton i sina visor.

- Han var väldigt exakt i sitt arbete, trots att han utstrålade värme, glädje och improvisation. Det här gäller både skådespelarjobbet och visorna, säger Max Forsman.

Allan Edwall tilldelades en Grammis för visorna i den öppna kategorin år 2006, postumt.

På Alla Allans visor träder en träffsäker hopknåpare av texter och melodier fram. Egensinniga beskrivningar av personligheter i den påstådda periferin

- Hans visor har en otrolig ton av självkännedom och självironi. Han hade inte heller ett oproblematiskt privatliv. Han separerade två gånger tidigt och stred för sin och alla pappors rätt till sina barn efter skilsmässan, säger Forsman.

Allt för den lilla människan

Allan Edwall var född 1924 på bruksorten Hissmofors i Jämtland. Han växte upp i ett fattigt, men lyckligt hem. Hans far var fackföreningsaktiv och försvaret för den lilla människan gick i arv till Allan.

- Han övergav aldrig sina socialistiska och också marxistiska ideal. I hela sitt konstnärsskap talade han för de svaga, konstaterar Max Forsman.

Musikaliskt gjorde Edwall sina visor i folkmusikstil. Ofta för dragspel och fiol. Ackompanjerad av spelmän när han uppträdde.

- Visorna som skrevs i dur, men handlade om livets karga villkor, drabbar oss som lyssnar. Det är lättsamt på ytan, men har ett allvar och djup i budskapet.

Så vad har Max Forsman lärt sig av Allan Edwalls rollarbeten och visor?

- Våra liv är ju stundom så jobbiga och komplicerade. Att få spegla sig i nånting är otroligt viktigt. Och det är lätt att spegla sig i Allans visor. Man får sig en tankeställare som man behöver och har nytta av, säger Max Forsman.

Max Forsman väljer Allan Edwall favoriter i Vega Visor!
Radio Vega 11.5 kl. 21.05 och 17.5 kl. 8.05.