Pilspetsar och stenåldersdesign - arkeologiska utgrävningar i Vävarsbacka i Borgå avslöjar hemligheter från stenåldern

Små skrapande ljud fyller skogen i Vävarsbacka i Illby i Borgå. Nere i ett avlångt provdike sitter människor på knäna och skrapar i sanden med små redskap.

Dagens arkeologiska utgrävningar har nyss kommit igång. Det här är en kurs som Borgå medborgarinstitut ordnar tillsammans med arkeologen Jan Fast.

I dag är området för utgrävningarna ordentligt bevuxet med träd och växtlighet men på stenåldern, 4 000 till 6 000 år sedan, fanns här bosättning.

- Det här var en strand i Borgå skärgård. Här bodde folk, till en början nära alldeles intill havet och senare vid en insjö, säger Fast.

Det här är tredje sommaren som Fast är här och gräver med ett gäng kursdeltagare. Utgrävningarna började på onsdagen och de pågår fram till söndagen.

- Det är murslev och sopskyffel som gäller. Vi gräver oss ner till ett djup på ungefär en halvmeter under de här fem dagarna som vi är här. Sen tar fynden slut, under det finns bara istida avlagringar.

På marken bredvid finns redan stora sandhögar. På söndag eftermiddag, när de sista utgrävningarna är klara, är det dags att snygga till stället och fylla provdiket på nytt innan det är dags att bege sig av.

Arkeologiska utgrävningar i Vävarsbacka avslöjar hemligheter från stenåldern: “Borgå är väldigt unikt på stenåldersfynd"

8:59

Pilspetsar och stenålders design

Under sanden finns det gott om skatter. Under de första dagarna har kursdeltagarna hittat fragment från tusen olika föremål. Mestadels bitar från kruk- och stenföremål men också några mer spännande fynd.

Jan Fast håller upp ett litet föremål av sten - en liten pilspets från slutet av stenåldern.

- Det här är en pilspets som kanske inte var avsedd för jakt utan mer avsedd att skada, kanske människor också. De gör svåra sår men man dödar inte direkt med dem. Vi räknar med att det kan ha att göra med fientligheter mellan folkgrupper här i slutet av stenåldern.

Det här är ett speciellt och viktigt fynd i Borgå, berättar Fast.

- Det här är det första fyndet på den här boplatsen från den tiden av stenåldern. Vi känner till åtminstone två boplatser här som har varit bebodda av befolkning som har tillverkat sådana här pilspetsar och kanske inte tyckte om sina grannar.

Fast håller upp ett annat föremål: En rödorangeaktig lerbit på ungefär 5-6 centimeter.

- Det här är en krukbit, typiskt kamkeramik, från ungefär 5 000 år sedan. Den är väldigt vackert ornerad med gropar och kamstämpelavtryck enligt ett speciellt mönster.

Fast berättar att människor förr i tiden släktvis kunde ha sina egna mönster. Det här mönstren spred sig över stora områden i Finland.

- Varför man ornerade keramik med liknande stämplar över hela Finland under den här tiden vet jag inte riktig. Man kunde säga att det här typ var Finlands Arabia under stenåldern. Antagligen härstammar den här designen från öst från ryska sidan av den nuvarande gränsen.

Det är inte bara fynden som är unika, det är också platsen Vävarsbacka i Illby, där utgrävningarna äger rum.

- Borgå är väldigt unikt på stenåldersfynd, men problemet med boplatserna är att de ofta ligger på åkrar som senare har blivit överplöjda. Det här är ett av bara några ställen i Borgå där fyndlagret är orört sen stenåldern och det är därför vi nu är här för tredje året i rad.

Tiden flyger iväg

En av kursens ivriga deltagare är Berent Munsterhjelm. Han är här tillsammans med sin fru Pamela, som han också får tacka för att han har hittat hit i dag. Det var hennes idé att de skulle delta.

- Vi har nog alltid varit lite intresserade av den här typen av saker men ärligt talat så var jag lite skeptisk till en början. Jag tänkte att det nog finns andra sätt att tillbringa sin semester på.

Ganska snabbt visade sig att Munsterhjelm tyckte att utgrävningarna var riktig roliga och intressanta. Motivationen växte så fort han hittade den första lerbiten.

- Första dagen hittade vi något som kanske är en pilspets eller så ett fiskredskap gjort av skiffer. Vi har också hittat en massa små krukskärvor och kamkeramik. Också föremål av kvarts. Det är verkligen intressant.

Munsterhjelm berättar att paret inte visste något om arkeologi från tidigare.

- Första dagen var det svårt att veta vad som egentligen är ett fynd men ganska snabbt började man märka vilka föremål som är formade av människan och vilka föremål som är naturliga.

Trots att paret sitter på samma ställe, vid ungefär en en kvadratmeters ruta, och gräver så blir dagen inte tråkig. Tvärtom.

- Vi sitter här sex timmar men det känns som två-tre timmar. Tiden går jättesnabbt. Jag ville inte tro att klockan var tre på eftermiddagen då de sa att det var dags att sluta.

Risken att han skulle tröttna på utgrävningarna fram till söndag är liten, tror han.

- Jag är illa rädd att vi försöker anmäla oss nästa år också.