Både åtal och fällande domar för våldtäkt har ökat kraftigt sedan samtyckeslagen infördes 2018 i Sverige - problem med begreppet "frivillighet"

Antalet åtal och fällande domar för våldtäkt har ökat betydligt sedan samtyckeslagen infördes i juli 2018, visar en analys som har gjorts av Brottsförebyggande rådet (Brå) i Sverige.

År 2017 fälldes 190 personer för våldtäkt medan siffran år 2019 var 333. Det är en ökning med med 75 procent.

Enligt Brå tyder ökningen på att de nya lagarna har fått en större effekt än man trodde att de skulle få.

Brås granskning visar klart att det är nya typer av övergrepp som nu leder till åtal och fällande domar.

Brå säger i ett pressmeddelande att det ser ut som om personer som utsatts för övergrepp inte längre själva tar på sig skulden för det som hänt på samma sätt som tidigare.

Avsikten var att klargöra den ovillkorliga rätten till integritet

Avsikten med lagändringen var att tydliggöra varje människas ovillkorliga rätt till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande.

Sedan 2018 bygger den svenska lagstiftningen om våldtäkt på avsaknad av frivillighet, i stället för på förekomsten av våld, hot eller utsatthet.

De fällande domarna gäller nu ofta situationer där den som blivit utsatt för ett övergrepp har varit passiv under själva händelsen.

Brå har gått igenom alla fällande domar i tingsrätten om våldtäkt mot kvinnor under år 2019. Bara tolv av de fällande domarna hänför sig till det nya begreppet "oaktsam våldtäkt".

Problem med tillämpningen av lagen - vad är "frivillighet"

Tillämpningen av lagen är inte helt enkelt, och synen på begreppet frivillighet är inte alltid entydig.

Den genomgång av våldtäktsfallen som Brå har gjort visar att det finns gränsdragningsproblem.

Svårigheter har uppstått främst i de fall då domarna har gällt oaktsam våldtäkt.

Frågan är bland annat vad som ska ses som uppsåt respektive grov oaktsamhet. De här tillämpningsproblemen anses kunna äventyra rättssäkerheten.

Brå anser att det därför är viktigt att det kommer fler vägledande avgöranden i högre instanser.

Enligt Brå måste det främst klargöras vad som ska ses som ett uttryck för frivillighet och när ett sådant går att bortse från.

Källor: Brå, TT