Mycket väsen (och utsläpp) för ingenting? – så skadliga är fyrverkerier

Villa-avslutningen borde ju innebära en chans att dra in den friska lantluften i lungorna och njuta av tystnaden, kanske sista gången för säsongen, men i stället förvandlade många även i år havsluften till lortluft och friden till dunder och brak, allt med hjälp av fyrverkerier.

Fyrverkerier må vara nätta att se på, men som de säger, ingen eld utan rök. För att åstadkomma de kulörta ljusblixtarna krävs det att man bränner olika grundämnen, metallsalter och kemiska föreningar.

På det hela taget brukar fyrverkeriernas miljöpåverkan hur som helst inte betraktas som värst stor, jämfört med mycket annat som smutsar ned vår miljö. Fyrverkeriet pågår ju trots allt under en relativt kort tid och effekterna är mestadels lokala.

Ur myndigheternas synvinkel är fyrverkeriernas skadeverkan snarare av den mer konkreta och omedelbara sorten, i form av skadade ögon och händer med mera. Och eldsvådor. Folk som inte kan handskas med pjäserna, helt enkelt.

Luftburna partiklar

Men också om man bortser från fumlande firare som skadar sig och orsakar bränder, kan raketerna aldrig påstås vara bra för hälsan. Framför allt så orsakar de luftföroreningar.

Då krutet och metallpulvren i raketerna brinner skapas det mikroskopiskt små luftburna partiklar, bara någon tusendels millimeter stora. De här partiklarna andas vi sedan in och de hamnar djupt nere i lungorna, till och med i vårt blodomlopp.

Här i Finland är det säkerhets- och kemikalieverket Tukes som övervakar att fyrverkerierna är så trygga som möjligt (100% tryggt är ingenting, speciellt om det involverar eld), och att det inte förekommer olovliga ämnen i raketerna. Som till exempel det cancerframkallande hexaklorbensen som numera är totalförbjudet i EU men som intill nyligen ännu förekom sporadiskt i fyrverkerier importerade från Kina. Kina har också på sistone börjat fasa ut HCB.

Tukes beräknar att det årligen skjuts upp omkring 300 ton fyrverkerier här i Finland, till ett värde av tio miljoner euro. Största delen av raketerna skjuts på nyårsafton, då man inte behöver anhålla om tillstånd av myndigheterna.

Men det har blivit allt vanligare med att företag och kommuner anlitar professionella fyrverkerimakare för olika evenemang, idrottstävlingar, invigningar av köpcentrum med mera. Och så har vi ju villa-avslutningen eller veneziaden förstås.

Upp som en sol...

Av de 300 ton raketer som skjuts upp sprids det 78 ton luftburna partiklar och tio ton metaller. Och vartenda gram av de metallerna hamnar ju sedan i vattendragen och i marken, där de blir kvar länge. What goes up must come down, och så vidare.

Och som sagt, en liten del av ämnena hamnar oundvikligen också i oss.

I Stockholm har man undersökt miljökonsekvenserna från fyrverkeriet under Vattenfestivalen där nio ton fyrverkerier skjuts upp varje år, och de bidrar till omkring en procent av Stockholms totala årliga belastning av luftburna partiklar. Största delen av utsläppen stannar hur som helst inom några kilometers radie från fyrverkeriplatsen.

Stockholms stad lät också undersöka vilka utsläpp som nyårsfyrverkerierna vid millennieskiftet bidrog med. Stadens eget officiella fyrverkeri var blyfritt (all pyroteknik som säljs inom EU måste vara det sedan juli 2017), men privata fyrverkerier bidrog då med omkring 275 kilo blyutsläpp.

Bland andra metaller som man uppmätte förhöjda halter av återfanns vanadin, krom, nickel, mangan, molybden och kadmium. Också förhöjda halter av arsenik påträffades.

Också kring Tivoli i Köpenhamn har man uppmätt märkbart förhöjda nivåer av arsenik och bly, fast där ordnar man uppemot femtio fyrverkerier om året.

Smutsiga sprängämnen

Utsläppen av vissa sorters ämnen som arsenik och bly, som officiellt inte längre får finnas i fyrverkerierna, kan också ha att göra med att alla tekniska kemikalier innehåller en viss mängd föroreningar. På samma sätt ökar mängderna av vissa metaller i åkrarnas jord då man sprider konstgödsel.

Här i Finland, liksom i Norden överlag, har vi den fördelen att vår luft utgångsmässigt är relativt ren. Så är ju däremot inte fallet i Kinas stora städer, där man nästan kan karva i luften med kniv också under vanliga vardagar.

I Helsingfors har man under nyårsnatten uppmätt tjugo- till fyrtiofalt höjda halter av partiklar. Det är därför lätt att föreställa sig vilken giftig ärtsoppa som lägger sig till exempel över Shanghai, Kinas största stad, då kineserna firar sitt nyår i början av februari, med storslagna fyrverkerier som kan pågå i fyra dagar, till och från.

I Spanien mätte forskare halterna av luftföroreningar efter ett stort nyårsfyrverkeri och fann kraftigt höjda halter av svaveldioxid, det där som orsakar sura regn men också irriterar ögon och slemhinnor. Halterna av kvävedioxid steg också rejält. Kvävedioxid orsakar också sura regn, men bidrar samtidigt till övergödningen av havet.

Inte bara elände - eller?

Finns det då någonting positivt som man kan säga om utsläppen från fyrverkeripjäserna? Nå, åtminstone så skadar de inte ozonskiktet som ligger på en höjd mellan 15 och 50 kilometer, i stratosfären, medan raketerna och deras rök stiger till mellan trettio och trehundra meters höjd.

Huruvida de skrämmer bort onda andar, vilket ju ursprungligen var fyrverkeriernas syfte, är sedan en annan femma.

Men det finns ju numera andra, mer miljövänliga sätt att uppnå detta och vilka andra syften man än kan tänkas ha med sin ljusshow. En lasershow till exempel.

Laser har ju, förutom utsläppsfriheten, också den fördelen att den är tyst, vilket hundägarna torde uppskatta. Och så har man en betydligt större färgpalett att ta till: drygt 16 miljoner olika nyanser.

Billigt blir det fortfarande inte att anlita killen eller tjejen med stans hävaste laserpjäser, men så är det här i livet: smakar det så kostar det.