30 år sedan Tjernobylolyckan - vilka är riskerna i dag?

Cirka 440 reaktorer är i bruk i världen och bara två har orsakat en storolycka, enligt FN:s atomenergiorgan IAEA. Att kärnkraftsolyckor är relativt ovanliga beror på att kärnkraftverken har så omfattande säkerhetssystem. Men det finns fortfarande vissa risker.

Den första kärnkraftsolycka som har klassificerats som riktigt allvarlig var olyckan i Tjernobyl i Ukraina den 26 april 1986, det vill säga för ganska exakt tre årtionden sedan. Den andra var Fukushima-olyckan i Japan för fem år sedan.

Upp till 4 000 personer kan komma att dö i förtid till följd av att de utsattes av radioaktivitet från Tjernobyl, enligt en FN-rapport vid namn Chernobyl Forum Report som publicerades år 2005. Det gäller folk som har bott på områden som drabbades av mycket höga doser radioaktivitet eller som verkade som räddningspersonal där.

Rapporten har ändå fått en del kritik. Miljöorganisationen Greenpeace hävdar till exempel att det verkliga dödstalet till följd av Tjernobylolyckan kan bli betydligt större: cirka 93 000.

En sådan olycka som skedde vid Tjernobyl borde inte kunna ske mer i dag, åtminstone inte på grund av liknande orsaker.

Olyckan inträffade under ett driftstopp när säkerhetssystemet var bortkopplat. Det mesta av kärnbränslet förångades och klyvningen av uranatomerna började då ske okontrollerat, vilket ledde till flera explosioner. Explosionerna blåste av taket på reaktorbyggnaden och radioaktiviteten släpptes ut.

Efter Tjernobylolyckan krävdes det att alla kärnkraftverk i Finland bättre skulle kunna klara av att undvika radioaktiva utsläpp i samband med riktigt allvarliga olyckor, alltså härdsmälta. Det hade man krävt redan tidigare av nya kärnkraftverk, efter en mindre allvarlig olycka i Harrisburg i USA år 1979.

- Det är enligt mig mycket viktiga förbättringsåtgärder som vi har tagit i bruk i Finland, kommenterar Tomi Routamo, biträdande direktör vid Strålsäkerhetscentralen.

Med härdsmälta menar man alltså en allvarlig skada hos en kärnreaktor som innebär att dess inre del, härden, helt eller delvis har smält.

Ytterligare en allvarlig olycka

För fem år sedan inträffade flera härdsmältor vid kärnkraftverket Fukushima Daiichi i Japan.

Vätgasexplosionerna som följde förstörde barriärerna som skulle hålla strålningen innesluten och radioaktivt cesium som motsvarade 168 Hiroshimabomber spreds i atmosfären.

Olyckan var möjlig bland annat på grund av problem med kylningssystemen. En evakueringszon på 20 km nära kärnkraftverket är nu förbjudet område och kommer att förbli obeboeligt i decennier framöver, enligt experter.

Efter Fukushimaolyckan förbättrades säkerheten ytterligare i kärnkraftverk i hela världen - också i Finland.

- Vid de båda reaktorerna i Olkiluoto har det planerats ett alternativt sätt att pumpa in vatten i kärnkraftverket, som fungerar också när den vanliga strömförsörjningen eller reservströmmen inte fungerar.

Och vid Lovisa kärnkraftverk har man ökat beredskapen för att klara av högre vattennivåer, alltså att havsytan skulle stiga kraftigt.

De finländska kärnkraftverken har dessutom förbättrats en hel del för att klara av jordbävningar ännu bättre än tidigare.

"Säker kärnkraft i Finland"

Tomi Routamo på Strålsäkerhetscentralen anser att kärnkraftverken i Finland är säkra och säger att det inte har skett några större farliga incidenter vid dem. Peter Lund, som är professor i teknisk fysik vid Aalto-universitetet, håller med.

- De erfarenheter vi har haft hittills i vårt land har varit positiva när det gäller säkerhet och drift men visst har det ändå funnits små incidenter då och då.

- Man strävar efter passiv säkerhet i kärnreaktorer, som inte kräver aktiva åtgärder från de som övervakar, och säkerhetskulturen är väldigt strikt. Utgångspunkten är att riskerna i Finland är små, tillägger han.

Han nämner ändå att allt fler kärnkraftsbolag riskerar att få dålig ekonomi.

- Om det blir tufft finns det alltid en fara att man struntar i säkerhetsfrågor.

När det gäller Fennovoimas kommande kärnkraftverk i Pyhäjoki, Olkiluoto 3, så påpekar Lund att det kan bli en utmaning att anpassa “blygsammare” ryska säkerhetsnormer till de finländska.

Parallella system

Överlag har säkerhetssystemen i världens kärnkraftverk utvecklats rejält.

- Kärnkraftverken har flera system som sköter om samma säkerhetsfunktioner, så att man till exempel kan säkerställa att reaktorn kan hållas tillräckligt avkyld. Dessutom finns det alternativa system, berättar Routamo.

Om ett system slutar fungera kan ett annat ta över. Det innebär till exempel att enskilda mänskliga misstag inte borde vara så riskabla.

En annan konsekvens är att det skulle vara mycket svårt för terrorister att skada ett kärnkraftverk så illa att det orsakar härdsmälta och en storolycka.

Kärnkraftverken har troligen också förberett sig på risken för terrorattacker.

- Det finns särskilda risker som har tagits i betraktande. Jag kan inte berätta om det här i detalj men jag kan säga att vi har förberett oss på olika slags situationer, säger Routamo.

I Sverige har experter på kärnkraft konstaterat att om ett flygplan störtar in i ett kärnkraftverk skulle man inte kunna utesluta härdskador - även om risken för det är mycket liten.

Samma sak gäller enligt Routamo också för finländska kärnkraftverk, med undantag för Olkiluotos tredje reaktor som ska kunna stå emot flygplanskrascher.

Cancerrisk för de som bor nära?

Vid den dagliga driften släpper alla kärnkraftverk ut stora mängder gaser och spillvatten som innehåller radioaktiva ämnen.

- De här nivåerna är ändå mycket låga och också betydligt lägre än de nivåer som är tillåtna. Det är mycket svårt att tänka sig att de skulle kunna orsaka hälsorisker för folk som befinner sig i närheten.

En studie som Strålsäkerhetscentralen gjorde år 2010 visar att det inte medför en ökad cancerrisk att bo nära ett kärnkraftverk.

Under de 30 år Finland har använt sig av kärnkraft har det uppdagats 16 fall av leukemi hos barn i närheten av finländska kärnkraftverk. Medeltalet för barn överallt i landet var 15,9, så skillnaden är så liten att den i praktiken saknar betydelse.

Strålsäkerhetscentralen säger att samma resultat också gäller för ungdomar och vuxna.

En svaghet med studien är ändå att forskningsunderlaget var ganska litet eftersom det bor så pass få personer invid finländska kärnkraftverk.

Vissa utländska studier har pekat på motsatt resultat: att det kan finnas en koppling till cancer, men Strålsäkerhetscentralen avfärdar de studierna som mindre omfattande och därmed mindre pålitliga.

Den allra mesta forskningen hittar inget stöd för att det skulle vara mer cancerframkallande att bo nära kärnkraftverk.

Strålsäkerhetscentralens roll

År 2012 varnade internationella strålsäkerhetsinspektörer för att Strålsäkerhetscentralen i Finland, som bland annat övervakar kärnkraftverk, inte gjorde tillräckligt med oanmälda inspektioner.

De här inspektionerna har inte blivit särskilt mycket vanligare sedan dess.

- Den nytta vi får av oanmälda inspektioner är inte så stor. Därför gör vi dem ganska sällan. Vanligen vill man på förhand försäkra sig om att de rätta kunniga personerna är på jobb när inspektionen görs, förklarar Tomi Routamo.

Han påpekar ändå att myndigheten har viss fortlöpande övervakning, med hjälp av lokala inspektörer som regelbundet finns på plats i kärnkraftverken.

En uppföljande oberoende granskning som gjordes i fjol visar att Strålsäkerhetscentralen har korrigerat de allra flesta av de övervakningsbrister som uppdagades för fyra år sedan.

Peter Lund bedömer för sin del att övervakningen av den inhemska kärnkraften är utmärkt.

- Vad gäller myndighetskrav och myndighetsinspektioner som görs i Finland så ligger man på en väldigt bra nivå.

Allt fler sofistikerade it-attacker

Samtidigt ökar risken för en allvarlig it-attack på civil kärnkraftsinfrastruktur hela tiden, menar den brittiska tankesmedjan Chatham house i en rapport. Den bygger bland annat på intervjuer med flera insatta personer inom kärnkraftsindustrin i Europa och övriga världen.

I en nyhet som Yle Nyheter publicerade i oktober i fjol bekräftade Ronnie Olander, ledande sakkunnig på Strålsäkerhetscentralen, det här.

- Det är sant att riskerna ökar i och med att man går över allt mer till digital programmerbar teknik.

Han påpekade ändå att risken för en härdsmälta till följd av en it-attack är minimal. Den största risken är istället helt enkelt att ett enskilt system slutar fungera.

Kärnkraftverk är inte heller kopplade till internet. Att attackera deras it-system är därför ingen lätt uppgift.

Förvaring av radioaktivt avfall

För tillfället mellanlagras allt radioaktivt avfall eftersom inga slutförvaringslösningar är klara än. Professor Peter Lund påpekar att det hela tiden finns en risk för att terrorister kan få tag på radioaktiva ämnen, och till exempel tillverka såkallade smutsiga bomber, alltså vapen som består av en konventionell sprängladdning och som sprider radioaktivt material. Radioaktiva ämnen vaktas ändå i de allra flesta fall mycket noga, så risken torde vara liten.

Till exempel USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Schweiz och Sverige håller som bäst på att planera slutförvaringsställen i berggrunden och de beskrivs som mycket säkra, även om det har förekommit kritik mot vissa planerade säkerhetsåtgärder.

Nästa årtionde - troligen år 2022 - börjar Finland slutförvara radioaktivt avfall på 420 meters djup i grottan Onkalo, som har varit under uppbyggnad sedan år 2004.

Onkalo ligger några kilometer från Olkiluoto kärnkraftverk och väntas förseglas år 2100 efter att den fyllts med upp till 12 000 ton kärnavfall. Därefter ska den förbli orörd i minst 100 000 år.

Var bränslet från Fennovoimas planerade kärnkraftverk i Pyhäjoki ska slutförvaras är ännu oklart, men det måste bli klart senast i juni månad, annars förfaller statsrådets principbeslut för kärnkraftsbygget.

Peter Lund påpekar att det är bra att Finland redan nu har konkreta planer för den mesta av slutförvaringen men han anser att förvaringen inte väntas ske tillräckligt djupt, vilket kan äventyra säkerheten.

- Det kommer att inträffa åtminstone två istider före kärnbränslet blir neutralt, så man borde gå ned till kanske en kilometer.

En undersökning som gjorts vid Åbo universitet menar också att permafrosten kan nå ända ner till slutförvaret för kärnavfall under nästa istid.

Strålsäkerhetscentralen är däremot säker på att inkapslings- och slutförsvarsanläggningen Onkalo blir säker.

Byråchef Jaakko Leino kommenterade dessutom i fjol att det inte finns direkta bevis för att nedfrysning skulle utgöra en säkerhetsrisk vid slutförvaringen av kärnavfall.